Monica Haider (S) om Riksrevisionens rapport om etablering av myndigheter utanför Stockholm

Fru talman! Jag inleder detta anförande med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkande NU6 Riksrevisionens rapport om etablering av myndigheter utanför Stockholm.

Dagens debatt tar avstamp i det faktum att det faktiskt finns en politisk samsyn i riksdagen, från höger till vänster, om att det är önskvärt att när så är möjligt etablera eller förlägga statliga myndigheter på andra platser än i huvudstadsområdet. Bevekelsegrunderna för detta är flera, men en av de uttalade målsättningarna är att det ska stimulera regional utveckling. Ett inte helt oansenligt antal myndigheter har därför lokaliserats utanför Stockholmsområdet, och nu har Riksrevisionen alltså valt att granska om regeringens åtgärder i detta avseende har levt upp till riksdagens avsikter.

Det är bra att Riksrevisionen låtit granska detta, och som vanligt är det intressant att ta del av Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer. Eftersom detta är en fråga som inte minst vi sverigedemokrater har drivit under flera år i våra kommittémotioner om regional utveckling är det glädjande att notera att lokalisering av myndigheter utanför Stockholm har medfört ett, som man uttrycker det, "litet men betydelsefullt bidrag till regional utveckling". Detta är något vi ska ta fasta på.

I de kontakter jag själv inom ramen för mitt politiska arbete haft med företrädare för myndigheter har det emellertid också framförts - i olika grad beroende på myndighet, ska tilläggas - att det inte är alldeles okomplicerat att flytta på myndigheter. Det kan handla om att samverkan mellan myndigheter blir lidande eller, vilket är vanligare, att man tappar viktig kompetens som inte flyttar med och att rekrytering av rätt kompetenser på den nya etableringsorten är svårare än man förutsett.

Just kompetensförsörjningsfrågan tycks vara en mycket viktig nöt att knäcka i sammanhanget. Här menar också Riksrevisionen att myndigheternas behov bättre måste matchas mot de regionala arbetsmarknaderna vid fortsatt ny- och omlokalisering av myndigheter till orter utanför Stockholm.

Som jag tidigare nämnt finns det en politisk samsyn i frågan. Inte minst framgår detta av betänkandet då det endast finns en följdmotion med anledning av regeringens svar på Riksrevisionens rapport. Det är en följdmotion från Socialdemokraterna som dessutom får anses gå i samma riktning som den politik regeringen för på området. Jag har yrkat avslag på den i och med att jag i mångt och mycket anser att den slår in redan öppna dörrar. Från Sverigedemokraternas sida ställer vi oss fullt ut bakom de övriga Tidöpartiernas hållning - att regeringens svar till Riksrevisionen och därtill regeringens ambition på området är fullt tillräckliga.

I sammanhanget vill jag ändå framhålla att jag även om jag yrkat avslag på Socialdemokraternas följdmotion faktiskt kan tillåta mig att sympatisera med en del av det motionärerna lyfter fram. Till skillnad från hur det kan vara i vissa andra debatter, där vi står i var sin talarstol och likt politiska pugilister på bästa sätt försöker slå ned varandras argument i sak, nöjer jag mig i dagens debatt, som kanske inte kommer att bli veckans mest medialt uppmärksammade, med att notera att vi i olika ordalag uttrycker ungefär samma vilja.

Den viljan, fru talman, är att från statens sida så långt det är möjligt visa på närvaro i hela landet och bidra till att stimulera regional utveckling med hjälp av den verktygslåda politiken besitter. Ett av verktygen i den verktygslådan är just de statliga myndigheterna och hur regeringen väljer att lokalisera dem. I den bästa av världar vore det bara - om man tillät sig att drömma fritt - att etablera dem där det känns mest regionalpolitiskt lämpat, utan tanke på bostads- och kompetensförsörjning. Men verkligheten är lite mer komplicerad än så, vilket inte minst Riksrevisionens granskning förtjänstfullt belyser.

Jag må vara först ut i denna debatt i dag, men utifrån min erfarenhet från utskottet och från denna typ av frågor vill jag ändå tro att även oppositionspartierna har en relativt balanserad syn på vad som är rimligt att göra i sammanhanget - i alla fall om de liksom jag är av uppfattningen att den statliga närvaron ute i landet inte får ske på bekostnad av myndigheternas möjlighet att verka effektivt. Ytterst handlar det om att fatta beslut som inte leder till försämrad myndighetsservice eller påtagligt högre kostnader för skattebetalarna. För om utlokaliseringen av statliga myndigheter skulle leda till påtagligt högre kostnader eller minskad effektivitet måste detta vägas mot andra regionala utvecklingsåtgärder, och det är en helt annan debatt.

Som norrbottning och riksdagsledamot med ansvar för politikområdet regional utveckling inom mitt parti vurmar jag för alla förslag och åtgärder som syftar till att ge Sveriges fantastiska landsbygder draghjälp. I just den här frågan känner jag mig trygg i regeringens hållning. Faktiskt är det inte utan att jag också kan tycka att det är tillfredsställande att oppositionen i sak står så nära oss. Det borgar i alla fall för en sannolik stabilitet på det här området framöver i en politisk kontext där mycket annat annars går i väldigt olika riktningar och viljorna går brett isär.

Fru talman! Tack för frågan, Monica Haider, och tack för att ledamoten fann mitt anförande intressant!

Ja, det stämmer ju att Socialdemokraterna har tre reservationer som kommer från en följdmotion till det här yttrandet. De tre reservationerna ligger ungefär i linje med de ambitioner som tidigare regeringar har haft och som också den här regeringen har. I svaret nämner regeringen också att man redan anser sig ha de verktyg som ni efterfrågar.

Om Riksrevisionen har framfört kritik när det gäller hur en del av utlokaliseringarna har skett och deras effektivitet finns det också en anledning för regeringen att kanske dra lite i bromsen, analysera synpunkterna från Riksrevisionen och tillse att utlokaliseringarna sker på bästa sätt. Från regeringens sida har man inte någonstans sagt att detta inte är bra eller att man vill gå i motsatt riktning, men att göra en halvhalt och titta på de faktiska omständigheterna och göra det på ett bra sätt som inte skapar ineffektivitet när det gäller hur vi använder skattemedel borde varje regering ha ett ansvar att göra.

Fru talman! Det står väl än så länge skrivet i stjärnorna var de sammanslagna myndigheterna kommer att hamna. Men en del myndigheter har faktiskt valt att flytta tillbaka till Stockholm av en eller annan anledning. Det är inte alla myndigheter som det gagnar att bli utlokaliserade ute i landet. Det är ju också detta som Riksrevisionen har pekat på.

Sedan ska man ha klart för sig att vi har någonstans runt 350 myndigheter i landet. Riksrevisionen har granskat ett fyrtiotal av dessa, varav tre på djupet. Det finns väl en god anledning för regeringen att titta noga på de slutsatser man har dragit från de myndigheter som är granskade och eventuella paralleller till de myndigheter som eventuellt skulle stå på tur.

Jag hoppas att man ska dra lärdom av detta. Jag vidhåller att det är bra om myndigheter som är lämpade flyttas ut i landet. Detta har varit sverigedemokratisk politik länge. Jag vet att det har varit den tidigare regeringens politik, och jag uppfattar att det också är den nuvarande regeringens politik men att det ska ske med klokskap och eftertanke.