Herr talman! Så träffades vi igen i kretsen av EU:s stats- och regeringschefer i torsdags för att på nytt diskutera och besluta om långsiktigt stöd till Ukraina. Förra gången nåddes som bekant ingen enighet alls, och eftersom dessa beslut måste tas i total enighet har alla länder i praktiken vetorätt. Denna gång gick det mycket bättre, och jag är väldigt glad över att vi relativt snabbt kunde enas om det paket som vi inte kunde enas om förra gången.

Nu står alla 27 medlemsstater bakom stödet till Ukraina. Det är en stark signal till president Zelenskyj och till alla ukrainare, och president Zelenskyj medverkade också strax därefter på länk. Det är också en mycket stark signal till amerikansk politik i ett kritiskt skede och till Ryssland. Gällande USA betyder det att EU både tror och hoppas på fortsatt starkt engagemang från USA och att vi samtidigt givetvis själva drar vårt strå till stacken. Vi följer nu mycket noga utvecklingen i den amerikanska kongressen.

Det fanns givetvis också planer för hur 26 medlemsstater skulle kunna gå vidare i en situation där det inte hade gått att komma överens, men det hade varit en avsevärt sämre lösning som inte skulle ge den långsiktiga stabilitet som Ukraina behöver. Det hade också brutit den EU-enighet som parallellt med transatlantisk enighet har varit vår allra största tillgång under de snart två år som har gått sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Herr talman! Inför mötet träffades medlemsstaterna i ett antal olika konstellationer, större och mindre. Jag träffade på morgonen de nordisk-baltiska länderna samt Polens nya premiärminister Donald Tusk och Irlands motsvarighet Leo Varadkar. Jag hade som bekant också överläggningar med Frankrikes president Emmanuel Macron under det franska statsbesöket och med rådets ordförande Charles Michel. Veckan före mötet diskuterade jag och Finlands statsminister Petteri Orpo frågorna i Stockholm tillsammans med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

De ändringar som till slut gjordes handlar dels om att Europeiska rådet efter två år kan be kommissionen att göra en översyn av faciliteten inför nästa långtidsbudget, dels om en hänvisning till samma slutsatser som fanns 2020 om själva tillämpningen av villkorlighetsmekanismen. Detta var inga svåra frågor att kompromissa om.

Detta var inte första gången EU stått inför stora utmaningar där länderna till en början har haft väldigt olika åsikter. De har dock hittills alltid gått att lösa, och det är ett styrkebesked för EU att vi klarade av det även denna gång trots kanske ganska lågt ställda förväntningar. För den nyfikne kan jag berätta att tonen mellan oss kollegor även vid mycket olika åsikter nästan alltid är konstruktiv och respektfull. Jag sätter stort värde på denna i grund och botten lösningsorienterade attityd. Den skulle behövas oftare i både svensk och internationell politik.

Efter budgeten följde en diskussion om EU:s militära stöd till Ukraina, som ju är helt avgörande för landets möjlighet att fortsätta att kunna försvara sig. Jag framförde det uppenbara: att det är viktigt att alla medlemsländer nu ökar kapaciteten för att kunna leverera ammunition till Ukraina.

Herr talman! Vi diskuterade även situationen i Mellanöstern. Gisslan måste släppas omedelbart, och vi ser med mycket stort allvar på situationen i Gaza. Det humanitära tillträdet måste vara fullt och obehindrat, och vi måste undvika en eskalering i regionen. Men konflikten där letar sig också till Europa. Sedan Hamas terrorattack mot Israel har antisemitism och hatpropaganda ökat i både Sverige och andra europeiska länder. Jag underströk att vi alla har ett stort ansvar att se till att situationen i Mellanöstern inte tillåts leda till våld, hot och antisemitism i våra egna samhällen.

EU beskrivs ibland som splittrat i frågor som handlar om Mellanöstern eftersom det finns tydliga och historiskt förankrade olikheter i synen på Israel och Palestina. Ändå vill jag understryka att det EU är enigt om inte är några små saker. Det handlar om Israels rätt att försvara sig inom folkrättens ramar, om att så långt som möjligt skydda civilbefolkningen och ge humanitärt tillträde och, inte minst, om att återuppväcka den absolut nödvändiga idén om en förhandlad tvåstatslösning - där står EU, USA och viktiga länder i regionen eniga, och dit måste vi komma med det samlade internationella samfundets hjälp.

EU fördömer på mycket goda grunder terrororganisationen Hamas och understryker behovet av ett legitimt demokratiskt valt styre på Västbanken. Men EU har också starka skäl att förvänta sig att Israel agerar konstruktivt för en förhandlad tvåstatslösning och får stopp på bosättarvåldet. Att entydigt stå upp för staten Israels rätt att existera och att entydigt stå upp mot antisemitism i våra egna länder är inte samma sak som att i varje läge försvara vad den israeliska regeringen säger och gör. Israel måste ta sitt ansvar för att nå målet om en förhandlad tvåstatslösning.

Herr talman! Mötet förra veckan ägde rum samtidigt som Bryssel blev platsen för omfattande lantbruksprotester. Gödsel hälldes ut på marken, höbalar sattes i brand och statyer vältes. Ni har säkert sett bilderna från Bryssel. Liknande protester har den senaste tiden ägt rum i ganska många europeiska länder. Anledningarna är många och ser olika ut i olika medlemsländer. Höga energi- och drivmedelspriser är en orsak. Omfattande regelkrångel för jordbruksföretag är en annan orsak. Frihandelsavtal vållar protester och är en tredje orsak. Import från Ukraina och även från andra EU-länder vållar protester i vissa länder. Det är vitt skilda skäl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

En del lägger nu allt ansvar för detta på EU, men mycket av det som Europas jordbrukare protesterar mot är nationella beslut och nationellt ansvar. Med det sagt har vi i närtid sett förslag som skulle göra det svårare att bedriva jordbruk även i Sverige, såsom naturrestaureringslagen och förslag kring användning av växtskyddsmedel.

Den svenska regeringen kommer att fortsätta arbeta mot förslag som hotar äganderätten eller försvårar för lantbruk i vårt land. Regelbördan måste minska, både i Sverige och på EU-nivå. Samtidigt kommer vi att stå upp för viktiga principer. Vi är ett litet, exportberoende land. För vårt välstånd är frihandelsavtal helt avgörande. Vi vet också att Ukrainas livsmedelsexport är viktig, såväl för Ukrainas ekonomi som för global livsmedelsförsörjning. Samtidigt måste EU naturligtvis bevaka negativa oavsiktliga konsekvenser.

Protesterna gav upphov till en diskussion i rådet i slutet av mötet och ett mycket kort tillägg i slutsatserna. Därmed avslutar jag min redogörelse, herr talman.

Herr talman! Jag delar absolut lättnaden. Det var nog många som hade befarat ännu mer komplicerade diskussioner och förhandlingar. Det var också väldigt många som var engagerade både under processen och precis på sluttampen. Historieskrivarna får väl reda ut exakt vad som löste upp knutarna på slutet.

Jag delar uppfattningen att när EU prövas ytterst levererar vi goda resultat. Det var inte givet, med tanke på det som hände i december. Jag befarade också att vi skulle komma till ett läge med ett mycket kortare stöd, men ändock ett stöd, men där hamnade vi inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Ammunitionsfrågan är helt central. Det är många länder som på olika sätt kan bidra nu, och det gavs en mycket stark uppmaning till alla länder som har kapacitet att göra sitt för att vi ska komma dit.

När det gäller lösningen med att återupprepa den tidigare formuleringen - som det faktiskt handlar om - om villkorlighetsmekanismen säger den inget nytt i dag jämfört med vad den sa då. Den återupprepar en gammal ståndpunkt. Man kan säkert göra lite olika läsningar i olika huvudstäder. Jag skulle nog tolka den som att EU-ledarna understryker att detta är en juridisk mekanism som följer strikt juridiska principer kring rättsstaten. Det är inte en allmän, politisk bedömning av vad man tycker just nu. Så tolkar jag den: Detta är juridik. De ska göra sitt, och då gör EU sitt, och vi håller oss till den juridiska bedömningen. Det finns säkert andra tolkningar också. För vår del duger den. Den dög förra gången, och den duger den här gången också.

Herr talman! Låt mig först bara instämma - det är rätt tolkat. Det var ingen som tolkade det på något annat sätt heller. Det är juridik - viktig juridik, skulle jag säga, inte mer och inte mindre. Detta är inte allmänt politiskt tyckande åt något håll, utan detta är en juridisk tillämpning av fundamentala värden i EU - viktigt så!

När det gäller Mellanöstern hade vi en lång diskussion. Jag har sagt många gånger att det är viktiga saker som EU kan enas om. Jag nämnde det här alldeles nyss, och det finns också i slutsatsen sedan tidigare. Men vi kommer inte längre i enighet just nu. Så enkelt är det. Det beror inte på att vi inte tycker likadant i det vi har enats om, utan det beror på att olika länder har olika infallsvinklar i detta.

Det är nog bara att konstatera att det är på det här sättet, och då kan man antingen säga att glaset är halvtomt eller att det är halvfullt. Jag tycker att EU har potential att agera som en viktig geografisk internationell makt, på grundval av det vi är eniga om. Det borde vi använda med sikte på en förhandlad tvåstatslösning.

Herr talman! Vad som löste den akuta situationen den här gången och varför vi landade just precis i den kompromissen, det kan man diskutera. Jag vill ändå säga, precis som det antyddes här, att den stora svenska insatsen var att vi var med och förhandlade fram den enighet som 26 länder kunde samlas kring, vilket vi också fick mandat för från EU-nämnden. Det bästa hade förstås varit att det hade blivit enighet mellan 27 länder redan då, men där gjorde vi en viktig insats i att hålla det så stramt som det över huvud taget var möjligt. Sedan var det också många andra som bidrog till att 26 kunde bli 27. Jag delar uppfattningen att vi gjorde vårt stora jobb i förarbetet, så att säga. Det är viktigt.

När det gäller egna medel är det en välkänd svensk ståndpunkt att vi är mycket skeptiska till detta. Så var det då, och så är det fortsatt. Nu var det en nödvändig del av den överenskommelse som fanns i december och som EU-nämnden också accepterade. Min bild är att vi är i gott sällskap med andra länder som också är mycket skeptiska, men det finns också andra som tycker att det är en viktig del av EU:s framtid.

Slaget är alltså ännu inte vare sig vunnet eller förlorat, men jag skulle säga att ganska många länder delar vår syn. Det är de vanliga länderna, alltså de lite stramare länderna som tycker att budgetdisciplin är lika viktigt på europeisk nivå som på inhemsk nivå.

Herr talman! Som jag sa är det många olika saker som nu läggs ihop i ett samlat missnöje. Där känner jag en stark förståelse för en del av missnöjet medan jag är mer skeptisk till andra delar. Det kan nog variera i olika länder.

Från svensk utgångspunkt skulle jag säga att frihandel i grund och botten är bra för en liten, effektiv producent som Sverige. Detta gäller såväl jordbruk som många andra områden. Det i sin tur kräver gemensamma regler för att det ska fungera, vilket i sin tur kräver att man är varsam med egna separata regler som krånglar till det. Detta gäller Sverige och andra länder. Det vållar också betydande misstänksamhet mot tredjeland, som har ytterligare andra regler som kan konkurrera med europeiska jordbrukare. Det finns alltså mycket som är komplicerat i detta.

Ju mer vi kan medverka till ökad frihandel och färre särregler som krånglar till det, desto bättre är det. Sedan tror jag i grund och botten att jordbrukare är företagare som vill ha långsiktiga, pålitliga regler som fungerar för konsumenterna.

Herr talman! Specifikt migration togs inte upp alls denna gång. Sedan är det naturligtvis en viktig del av budgeten i sig, och detta var en helt fundamental del för länder som Italien, Nederländerna och Österrike.

Många länder med helt olika politiska styren tycker att migrationssituationen är otroligt besvärande och att det krävs mer stöd, framför allt för att stötta Europas yttre gräns, och överenskommelser med ursprungs- och transitländer. Där tycker vi olika - det är väl känt. Det finns en mycket stor enighet bland EU:s länder om att detta är väldigt viktigt. Sverige, med sina erfarenheter, delar verkligen insikten att det är viktigt att inte än en gång tappa kontrollen över migrationen.

När det gäller Ukraina togs den aspekten inte upp alls på det här Europeiska rådet, utan det är snarare en fråga som handlar om att långsiktigt följa Ukrainas arbete med de olika kriterier som handlar om medlemskapsförhandlingarna. Detta togs inte upp över huvud taget denna gång, utan det var vad vi kunde enas om i december. Nu handlade det bara om det ekonomiska stödet, så frågan diskuterades inte över huvud taget. Jag utesluter inte att vi kommer att ta upp Ukrainas inre liv i kommande diskussioner, eftersom det är en viktig del av deras anslutningsförhandlingar.

När det gäller eldupphör har vi talat om humanitärt tillträde och humanitärt eldupphör, det vill säga att få tillträde in, men det är inte så att EU kan eller ens bör enas om en permanent vapenvila som ska leda till fredsförhandlingar med Hamas kvar i Gaza. Detta kan man tycka olika om. Sverige tycker inte så, och de flesta EU-länder tycker inte så heller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Herr talman! Jag ska först säga någonting om den påvliga jämförelsen med den vita röken. Det kom ingen vit rök bokstavligt talat. Men det kändes verkligen som vit rök i rummet, ska jag säga. Jag delar helt denna entusiasm.

När det gäller USA vill jag säga två saker. Vi vet ännu inte hur USA kommer att fatta sina beslut. Vi vet vad vi önskar och vad vi förväntar oss av dem. Jag kan säga att om vi i EU inte hade lyckats fatta vårt gemensamma beslut hade vår förväntansbild på vad vi hoppas på när det gäller USA blivit mycket mindre värd helt enkelt. Nu tror jag ändå att de i USA som vill stå fast vid ett långsiktigt stöd till Ukraina fick råg i ryggen av det europeiska beslutet. De hade blivit försvagade om vi inte hade kunnat enas eller om vi hade fått en konstig lösning med bara 26 länder kortsiktigt. Detta är alltså viktigt.

Beträffande förmötet har jag lärt mig att inte försöka tolka. Jag tolkar gärna möten som jag själv deltog i, och jag hade många egna samtal som jag kan tolka så gott som möjligt. Jag pratade med president Macron två dagar innan och med förbundskansler Scholz på morgonen. Sedan skedde det saker i ett ganska litet rum med kommissionen, med rådets ordförande, med Tyskland, med Frankrike och med Italien. Det är gott så. Jag har inte fått minsta antydan om att det skulle ha lovats någonting konstigt, illegitimt och så vidare, utan det var säkert en blandning av påtryckningar på olika sätt som sammantaget fungerade väl. Och alla kunde snabbt enas om att detta var den bästa möjliga lösningen.

Slutligen: Jag hade ett samtal i marginalen med Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Jag tackade för inbjudan, och han tackade för svaret. Vi sa att vi ska hitta ett datum för att träffas, och den processen pågår just nu.

Herr talman! Jag delar frustrationen över att se på det fasansfulla som händer och inte fysiskt så att säga kunna vara med och hjälpa till.

Nu gör vi viktiga saker. Vi är med och ser till att det kommer in förnödenheter när det finns öppningar. Vi bidrar finansiellt på olika sätt. Nu har vi och andra länder tvingats att ta en paus när det gäller just UNRWA-biståndet. Vi letar efter andra vägar, och vi hoppas att det så snart som möjligt klarläggs vad som har hänt så att stödet kan återupptas igen.

Men jag tror, som sagt, att vår starkaste påtryckning är att tillsammans med USA göra det vi gör och använda den enighet som finns i EU. Vi ska inte överutnyttja den och inte låtsas att den är större än vad den är, men vi ska använda den som finns och tillsammans med USA och konstruktiva länder i regionen verka för en så långsiktig lösning som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Jag vill vara rätt tydlig på denna punkt. Och jag tror inte att vi ska överdriva när det gäller om vi kan göra mer än så - mer än fysiskt stöd på plats naturligtvis.

Herr talman! Jag vill först bara bekräfta enigheten om stödet till Ukraina. Det är bra, och jag värdesätter det enormt mycket - både den svenska enigheten och den europeiska enigheten.

Även om sanktionerna har vi varit eniga, uppfattar jag. Och vi har blivit alltmer eniga, både när vi har lagt till nya sanktionspaket och när det gäller påtryckningar på de länder som systematiskt kringgår de sanktioner som vi har.

Den svenska linjen har länge varit att vi vill ha europeiska sanktionspaket som länderna är eniga om och inte göra detta bilateralt, alltså att varje land gör detta själv. Jag tror att det är rätt. Det kan vara frustrerande i stunden när man inte når hela vägen fram och får enighet om sanktioner, men jag tror att sanktionspaketens kraft blir mycket större när vi får enighet bakom dem. Vi har därför ingen ambition att ändra på det i regeringen nu, utan vi håller oss till de europeiska sanktionerna och ligger alltid i framkant bland dem som vill ha dem så breda och så omfattande som möjligt.

Herr talman! Först bara en liten vänlig korrigering: Jag sa absolut inte att miljöpolitiken låg bakom detta. Inte med ett ord nämnde jag det. Jag sa att det är en blandning mellan irritation över frihandel, där vi inte instämmer i protesterna, och en mer eller mindre legitim uppfattning att det är mycket regleringar, nationella och europeiska, som gör det svårare att driva jordbruksföretag i vår del av världen än i många andra delar. Det finns många olika skäl till detta. Jag sa absolut inte att det var ambitiös miljöpolitik. Jag tror att de flesta är överens om en ambitiös miljöpolitik. Men det måste också gå att skapa stabila och konkurrenskraftiga företag i vår del av världen, annars kommer vi inte att ha någon jordbrukssektor kvar över huvud taget.

När det gäller UNRWA, denna lite komplicerade förkortning: Tvingade var vi inte, men jag tror att det fanns en mycket stor förväntan på att vi i Sverige som andra länder ville ha en ordentlig genomlysning och översyn innan vi bara fortsätter betala ut medel. Så sent som i dag kom det en avisering om en sådan med hjälp av bland annat det svenska Raoul Wallenberginstitutet. Den välkomnar jag.

Herr talman! Först vill jag bara bekräfta det som sägs här. Ibland blir allt fokus, på goda grunder, på sådant som inte fungerar. Ett europeiskt råd som inte når enighet har trots allt ett större nyhetsvärde än ett europeiskt råd som når enighet. Det förringar inte värdet av att vi når enighet i stora, avgörande frågor.

Det var som sagt lite kärva miner i december. Jag tycker ändå att sådant repareras relativt snabbt och att det finns ett slags förtrolighet och en vilja att lösa problem i rummet som går tvärsöver landsgränser och partigränser på ett sätt som är rätt imponerande. Det är åtminstone min erfarenhet efter att ha varit med på varje möte det senaste dryga året.

Det var en mycket rörd Volodymyr Zelenskyj som deltog på länk omedelbart efteråt. Talmannen i EU-parlamentet, som hade tänkt komma in och mana till att skapa enighet, hade just fått beskedet att enigheten var nådd innan hon kom in i rummet och konstaterade att hennes budskap inte längre behövdes.

Man ska som sagt ta fasta på och fira segrarna - en kort stund, i alla fall, för sedan kommer nya problem som man får hantera.

Och vi ska som sagt inte alls förhandla något Natomedlemskap med Ungern. Men vi ska diskutera Natogemensamma intressen, viktiga sådana. Hur ska vi samarbeta som Natomedlemmar båda två? Vi har ett gemensamt flygsystem; det är det inte alla som vet. Vi har Jas 39 Gripen i både Sveriges och Ungerns flygvapen. Det är otroligt viktigt när vi nu breddar det samarbetet som Natomedlemmar. Det finns säkert andra saker att prata om också. Det saknas inte viktiga saker att diskutera.

Herr talman! Först bara för att bekräfta: Jag tror att det är min danska kollega Mette Frederiksen som brukar säga apropå det berömda begreppet war fatigue, alltså krigströtthet, att inget annat land har rätt att tala om krigströtthet så länge inte Ukraina är krigstrött. Det är ett viktigt påpekande, och det tycker jag att vi visade här.

Vi har som sagt varit bortskämda med en kanske oväntad transatlantisk enighet sedan den 24 februari 2022. Det var inte självklart att den skulle vara så stark. Vi har ju haft långa perioder där ibland europeiska länder och ibland USA har uttryckt tvivel om den starka transatlantiska länken sedan efterkrigstiden. Nu har vi bevisat motsatsen.

Jag tror inte att man ska ropa hej här. Det är en mycket bred diskussion i USA. Men vi vet vad vi tycker, och det är förpliktande för Europa.

Iran diskuterade vi faktiskt inte alls på något annat sätt än att det är väl känt att andra agerar by proxy, som man säger, eller med iransk inspiration på ett destruktivt sätt i regionen. Det är alla medvetna om. Alla är också medvetna om att ingen vill eskalera detta till ett storskaligt krig i regionen. Det är illa nog som det är. Det är säkert också det som gör att USA:s respons på förfärliga angrepp på amerikaner är relativt varsam. Man vill inte eskalera, men man kan inte låta de här grupperna göra vad som helst. Just nu är det allra tydligast i Röda havet.

Herr talman! Det är en bra fråga. Det var inte alls någon djup diskussion om detta, utan det var rätt mycket färgat av att det var en väldig uppståndelse, som alla kunde notera. Det ser lite olika ut i olika länder, men jag tror att alla har respekt för detta.

Om vi vänder oss mot Sverige kan man säga att behovet av lokalt producerade, högkvalitativa livsmedel, behovet av frihandel, så att vi kan sälja på en bredare marknad än bara lilla Sverige, och behovet av livsmedelsförsörjning är tre vitala skäl till att verkligen måna om det svenska lantbruket och svensk livsmedelsproduktion.

Alla länder tänker mer eller mindre likadant. Sedan är olika länder olika beroende av hela livsmedelssektorn, och dessutom har olika länder både gemensamma EU-regler och egna nationella särregler. Det gör detta till en jättekomplicerad matris.

Det här var ingen djupgående diskussion, utan det handlade om att markera att vi förstår att det finns missnöje. En del av missnöjet delar vi i varierande grad; annat delar vi inte.

Herr talman! För att först säga det uppenbara: Ju fler medlemsstater, desto potentiellt svårare är det att komma överens, naturligtvis. Detta är inget skäl att inte ha ett stort, brett Europa där många kan enas, men så är det. Det kräver ganska mycket fotarbete och att man vet vad man vill men är pragmatisk när det gäller lösningar. Det kräver att man knyter allianser med andra, som fler länder i sin tur kan haka på. Och det kräver ibland ett mått av klarspråk och lite tuffhet.

Det är alltså inga konstigheter, men detta är komplicerade saker. Och det tycker jag bara visar vikten av det vi har lärt oss, inte minst nu under ordförandeskapet: att vara med tidigt i processerna och lyssna in även dem som har invändningar så att man i görligaste mån kan ta hand om deras invändningar och ändå nå enighet. Det här är svårt, men så är det. Alternativet är att inte lyckas med någonting, så jag tycker ändå att detta är bra.

När det gäller QMV, kvalificerad majoritet, har vi i Sverige lätt att enas om att vi just i utrikespolitiken skulle kunna tänka oss att frångå enigheten. Andra länder tycker precis tvärtom. De kan tänka sig att i beskattningsfrågor frångå enigheten och tillämpa kvalificerad majoritet; det skulle vi inte alls tycka. Vi får nog alltså leva med att olika länder kommer att tycka olika om att eventuellt frångå principen.

Detta är fördragsfrågor som kommer att aktualiseras när EU så småningom växer och får fler medlemmar - kanske redan när Ukraina och Moldavien blir medlemmar. Frågan är alltså inte på något sätt stängd, men ingen ska tro att vi kommer att få igenom just vår svenska linje.

Allra sist, herr talman, vill jag säga att jag uppskattar den väldigt breda enighet vi hade i EU-nämnden och det konstruktiva tonläget där. Efter en lång natts förhandling fick jag förra gången ett mandat från EU-nämnden. Precis det har jag använt, och efter en kort diskussion kunde vi enkelt enas om ingångsvärdena denna gång; det uppskattar jag och sätter stort värde på.

Herr talman! Ja, det är i alla fall just nu världens ledande såtillvida att man har kunnat enas om Fit for 55 och klimatpaketet. Detta utgör ett föredöme för resten av världen och skulle kunna skapa förutsättningar för att enas med andra kontinenter. I USA ser vi begynnande bra saker - inte utan problem, men ändå. Skulle vi kunna få Sydamerika, delar av Afrika och även Kina och Asien att göra samma sak skulle vi nå mycket längre, så det är fantastiskt bra.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 1 februari

Sedan hindrar inte detta att vi ändå kan ha skarpa invändningar. Jag har all förståelse för att EU tycker att det vore bra att använda svensk skog som en samlad kolsänka, men det är inte den svenska uppfattningen att vi ska offra svenskt hållbart skogsbruk för att lösa andra EU-länders problem med att bli fossilfria. Ibland måste man alltså också våga säga ifrån och säga: Det här duger inte; vi gillar EU och tror på samarbetet, men här värnar vi vitala svenska intressen.

Återrapporteringen var härmed avslutad.