Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det jag och övriga talare här i kammaren tycks fokusera på inom ramarna för detta betänkande är förslaget om ett nytt energipolitiskt mål för elproduktionens sammansättning 2040.

Fru talman! År 2018 fattade riksdagen beslut om ett nytt energipolitiskt mål. Målet var att 2040 ha en 100 procent förnybar elproduktion. Förslaget och sedermera beslutet var sprunget ur den energiöverenskommelse som samtliga partier utom Sverigevänliga Sverigedemokraterna ingick 2016.

Det nyuppsatta målet lydde i sin helhet: "Målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut."

Jag noterar, fru talman, att man var noga med att påpeka att målet inte skulle innebära något direkt förbud mot kärnkraft samt att man förtydligade att detta mål inte heller skulle leda till en förtida stängning av kärnkraft.

Det är intressant med byråkratiska politiska formuleringar. Man får liksom läsa mellan raderna. Ja, jag brukar tjata om det, men som den före detta investeringscontroller jag ändå är - ni har hört det förr - ska jag nu översätta texten till investerarspråk, det vill säga klartext.

Målet skrivet i klartext hade kunnat vara formulerat ungefär så här: Vi kommer inte att förbjuda er - än - att satsa på planerbar, fossilfri kärnkraft. Men kom ihåg: Vi kommer inte att lyfta ett finger för att underlätta er verksamhet. Tvärtom kommer vi att gynna andra energislag. Och den dag ni måste stänga ned på grund av icke teknikneutrala marknadsvillkor är det inte vårt fel.

Fru talman! På några årtionden gick vi från att vara ett land med enkel standard och relativt fattig befolkning till att bli en framgångsrik, modern exportnation med hög levnadsstandard och allmän välfärd som följd. Det lilla landet i norr blev ett föregångsland. Satsningarna på planerbar, fossilsnål och storskalig energi har lagt grunden för konkurrenskraften, som i sin tur lagt grunden för jobb och allmänt välstånd. Vår unika energimix, där fossilfri vatten- och kärnkraft fått utgöra basen, gav oss länge ett försprång gentemot övriga världen.

Fru talman! Sveriges första större kommersiella reaktor, Oskarshamn 1, togs i drift 1972. År 1975 togs de första reaktorerna i bruk i både Ringhals och Barsebäck, medan Forsmarks kärnkraftverk började leverera el 1980. Alla svenska kärnkraftverk placerades strategiskt vid kusten för att få god tillgång till kylvatten. De placerades också strategiskt för att överföringsmässigt vara nära de mer folkrika regionerna.

Alla reaktorer i dessa fyra verk utom Ringhals 2-4 är av svensk konstruktion, utvecklade av Asea Atom. Vi tar det igen, för det tål att upprepas: Alla reaktorer i dessa fyra verk utom Ringhals 2-4 är av svensk konstruktion. På 13 år sattes alltså tolv svenska kärnkraftsreaktorer i kommersiell drift - tolv reaktorer, varav nio utgjordes av svensk ingenjörskonst.

Den svenska kärnkraftshistoriken är imponerande från början och nästan till slutet. Vi pratar svensk forskning, svensk ingenjörs- och byggkonst, svenska arbetstillfällen, svensk konkurrenskraft och svenska verksamma politiska beslut - imponerande!

Fru talman! Vad i all sin dar hände? Jag har ställt frågan förr i många sammanhang och även här i kammaren. Jo, det sunda förnuftet, omtanken om Sverige och byggandet för framtiden byttes mot fagra löften, luftslott och naivitet. Makten blev viktigare än landet och medborgarna. Perifera Centern och dogmatiska Miljöpartiet lämnades att sköta energipolitiken, en politik byggd på vanföreställningarna att det alltid blåser lagom mycket, att elproduktion inte behöver kunna planeras, att lagringsmöjligheterna liksom överföringskapaciteten är enorma och att den gröna energiomställningen faktiskt är grön.

Är det verkligen så, fru talman? Hur grön och koldioxidfri är egentligen den så kallade gröna omställningen för Sveriges del? Vad tjänar vi egentligen på att byta ut kärnkraft mot vindkraft?

Det är till exempel ett faktum att vindkraft på kraftverksnivå ger tre gånger mer utsläpp än kärnkraft. På systemnivå är det betydligt mer. Vindkraft kräver tio gånger större arealer, förfular naturlandskapen, hotar faunan, släpper ut farliga mikroplaster och är åtskilliga gånger mindre energieffektiv. Den fungerar inte heller som bas för elsystemet, då det ju inte alltid blåser.

Föregående regering, nuvarande opposition, pratar mycket om de stora satsningarna i norr och om massiv elektrifiering som kommer att kräva en extremt omfattande utbyggnad av landets elsystem. Men samtidigt som man betonar vikten av ett robust elsystem och konkurrenskraftiga priser pratar man väldigt tyst om hur vi ska hantera elsystemet och elbehovet när det inte blåser. I handling visar man inte heller någon vilja att göra något för de energislag som gynnar elsystemet som helhet: de planerbara energislagen, inte minst storskalig kärnkraft.

Fru talman! De stora satsningarna i norr, bland annat på stål utan kol, beräknas kräva 80 terawattimmar fossilfri el. Det är mer än halva Sveriges nuvarande elförbrukning. Frågan som ständigt hänger i luften och saknar svar är: Var ska elen komma ifrån?

Då oppositionen inte är förtjusta i kärnkraft antar jag att det som återstår är att den fossilfria elen produceras med vindkraft. Jag antar också, för enkelhetens skull, att den ska produceras nära där den används och att havsbaserad vindkraft därför faller bort, med tanke på att Bottenviken är islagd stora delar av året och att underhåll är komplicerat under vinterhalvåret. Det gäller även förtöjningen av verken så att de klarar de enorma krafter som uppstår när isen kommer i rörelse. Dessa frågor har ännu inte fått någon lösning.

På grund av varierande vindförhållanden producerar landbaserade vindkraftverk bara motsvarande ungefär 40 procent av installerad effekt. Det innebär i praktiken att vindelen måste balanseras med stabil baskraft. Vattenkraften är, vilket är allmänt känt vid det här laget, i stort sett maximerad.

Mot bakgrund av detta brukar visionen om 100 procent förnybart kombineras med visionen om det fossilfria vätgassamhället. Det innebär att vi ska använda vätgas som balans- och reglerkraft och producera el med vätgas när det inte blåser. Hur ser då den kalkylen ut? Den frågan brukar jag, min vana trogen, ställa mig.

Att omvandla el till vätgas och därefter till el igen innebär en energiförlust på cirka två tredjedelar. Det krävs alltså 3 kilowatt vindel för att producera 1 kilowatt vätgasel. För varje kilowatt vätgasel krävs därför motsvarande 7 kilowatt installerad vindkraft med en effekt på 40 procent. Även när det blåser för fullt måste alltså huvuddelen av den el som vindkraftverken producerar avledas till att producera vätgas som kan användas för att producera el när det inte blåser. Det är många siffror här, fru talman. Men det behöver sägas.

För att producera 48 terawattimmar vätgasel till elnätet går det åt 144 terawattimmar vindkraftsel. Fyra femtedelar av vindkraftverkens elproduktion måste användas till att producera vätgas som producerar el när det inte blåser. Eftersom landbaserade vindkraftverk bara producerar motsvarande 40 procent av installerad effekt skulle det krävas vindkraftverk som om det blåste optimalt hela tiden skulle producera 440 terawattimmar. Det är komplicerat. Men det måste sägas.

En annan viktig aspekt, som det talas alltför lite om, är det extremt dåliga utnyttjande av elnätet som detta skulle leda till. Det skulle bli otroligt kostsamt att bygga upp ett elnät som klarar att tillfälligt överföra radikalt högre effekt än i dag men som ska stå overksamt eller gå på långt under maximal kapacitet en stor del av tiden.

En utredning från OECD har dessutom visat att kostnaderna för elöverföringen kan vara minst lika stora som för själva elproduktionen när produktionsanläggningarna är utspridda över stora områden, vilket ofta är fallet med vindkraft.

Fru talman! Det sägs att vägen till helvetet ofta är kantad med goda föresatser. Visionen - drömmen - om ett 100 procent förnybart elsystem baserat på vind- och vätgas må vara broderad med allsköns goda föresatser. Men det måste bli ett slut på drömmandet, fru talman. Det är vårt ansvar som politiker, som förvaltare av svenska medborgares tillgångar och förtroende, att fatta beslut som gynnar hela elsystemet och i slutänden alla medborgare.

Vi är inte ensamma om att ha dåligt fattade beslut. I Tidningen Näringslivet kunde man nyligen läsa: "Tyska företagsledare larmar om att viktiga industrier kan lämna landet som en följd av att landet har stängt de sista kvarvarande kärnkraftverken . Nu står Tyskland inför elbrist."

Tyskland står inför en elbrist som kommer att tvinga kritiska industrier att lämna landet efter att regeringen har stängt de sista kvarvarande kärnkraftverken, till förmån för förnybar energi. Det understryker en rad företagsledare. Den intermittenta naturen hos dessa gröna energikällor, som gör dem mottagliga för plötsliga spänningsfall under molniga eller vindstilla perioder, innebär att Tysklands elsystem förblir sårbart för elbrist och prisvolatilitet.

Fru talman! Jag närmar mig slutet. Att ställa om till 100 procent förnybart till 2040 var ett minst sagt problematiskt mål. Enligt min mening var det fullständigt orealistiskt, i alla fall om man samtidigt vill elektrifiera, bygga ut elproduktionen massivt och ha ett robust, prisvärt och leveranssäkert energisystem.

I och med Tidöavtalet har Sverige tagit ett stort steg i rätt riktning, mot att återigen bli en trygg, välfungerande nation med ett effektivt och konkurrenskraftigt energisystem. Med det nya energipolitiska målets föreslagna formulering, att vi 2040 ska ha 100 procents fossilfri elproduktion, förtydligas vikten av teknikneutralitet. Därmed öppnas det även upp för framtida satsningar på fossilfri, planerbar och effektiv kärnkraft.

I detta anförande instämde Josef Fransson (SD).

Fru talman! Jag kan börja med att kommentera det ledamoten sa om Uniper. När man jobbar med investeringar vill man ha långsiktighet. Vad överenskommelserna innehåller är en sak, men långsiktighet är viktigt. Därför är det bra med breda överenskommelser. Det är inte tu tal om något annat.

Man kan dock fråga sig om det efter beskedet har byggts mer eller mindre kärnkraft. Har det stängts ned, byggts ut eller livstidsförlängts? Jag tror att vi alla vet svaret på det. Det är det jag menar med att läsa mellan raderna. Vem satsar miljarder i något som inte ska få existera bortom 2040? Vi pratar alltså om livstidslängder på 60-80 år. Det är stora investeringar som är kapitaltunga i början, väldigt lönsamma och väldigt bra för energisystemet i det långa loppet.

När det gäller Centerns plötsliga vurm för naturen är det ju så att ingenting är gratis. Allting handlar om prioriteringar. Om vindkraften hade haft en massa fördelar i form av till exempel planerbarhet hade det satt vindkraften i en annan dager, men nu är det snarare så att den förstör naturvärden, sabbar energisystemet, gör priserna volatila och förstör för både industri och hushåll. Det är det som är skillnaden.

Fru talman! Det var väldigt mycket här. Det där om att vi vill montera ned vindkraftverk vet ledamoten också att det inte stämmer. Det där om att läsa på kanske vore något för ledamoten själv. Det är helt enkelt inte sverigedemokratisk politik.

Jag tror att den stora skillnaden är att jag som sverigedemokrat ser till hela elsystemet. Sverigedemokraterna har inget egenintresse av att tjäna stora internationella vindkraftsbolag som får enorma kreditgarantier från bland annat EU med hjälp av skattemedel. Min uppgift som politiker är att se till hela systemet. Hela systemet ska fungera.

I södra Sverige har man redan nu problem på grund av att den planerbara kärnkraften har stängts ned. Ni har stängt ned den - inte vi. Situationen innebär volatila priser, överelproduktion när det blåser och underskott och effektbrist när det inte blåser. Det är inte att ta ansvar för hela systemet, och det är min uppgift som politiker att göra det - inte att gynna en viss typ av storföretag, som i dag dessutom ofta har kinesiskt ägande. Jag tror att det är den stora skillnaden mellan oss.

Det jag menar med "en plötslig vurm för naturen" är att det är enorm skillnad. Ledamoten kan se sig omkring - hur ser det ut i de stora vindkraftsparkerna? Jo, människor får sina fastighetsvärden förstörda, och djur och natur tar skada. Det måste man också ta hänsyn till.

Det är fascinerande att ni hakar upp er på just mikroplasterna. Jag försöker belysa en bredare syn på vindkraften, men det viktigaste är att den inte hjälper elsystemet eftersom den är icke planerbar. Det är den stora knäckfrågan här, och den önskar jag att Centerpartiet tog lite mer hänsyn till.

Fru talman! Uran kan upphandlas på en internationell marknad, och naturligtvis ska vi ha handelsförbindelser med länder vi kan lita på - framför allt demokratiska länder som är västerländskt sinnade. Det är också det man hela tiden styr mot. Jag håller med om problematiken, men den går helt enkelt att åtgärda. Det jobbas kontinuerligt med det.

Vad gäller uranbrytning i Sverige tycker jag att om man ska tillåta och är för kärnkraft och hela den gröna omställningen måste man också vara villig att bidra med de metaller - särartsmetaller, jordartsmetaller - som faktiskt krävs. Här har vi - inte minst ledamotens parti - ett dilemma med lagstiftningar som går mot varandra. Återigen: Politik handlar om att prioritera.

Exakt var lokaliseringen skulle ske är jag såklart inte rustad att berätta om, men jag tycker att grundinställningen bör vara att man inte kan gå in i en total omställning som kräver helt nya råvaror och metaller och sedan anse att endast någon annan ska stå för brytningen. Grundföresatsen är att man får se över detta, men det måste naturligtvis tas hänsyn till miljö, säkerhet och så vidare. Det är komplext och oerhört viktigt.

Fru talman! Frågan ligger inte på mitt bord, och jag är inte insatt i den. Det erkänner jag med en gång. Grundprincipen är ändå att man bör utreda saken, för om man ska vara del av omställningen bör man också kunna se över möjligheterna att faktiskt bidra med de råvaror som behövs. Jag vill vända på frågan, för utan kärnkraften och den planerbara elen har vi ingen elektrifiering att tala om och ingen omställning framför oss. Man måste alltså förstå att detta handlar om prioriteringar.

Idén att vi kan ha vindkraftsparker precis överallt och att det skulle trygga Sveriges elförsörjning är djupt orealistisk. Det var något jag återkom till i mitt lite för långa anförande. Det är dags att sluta drömma! Vi har ett elsystem som måste fungera. Med alla planer på utökat elbehov och elektrifiering behöver vi en stor, planerbar kraftkälla i grunden. Där är kärnkraften otroligt viktig, och det glöms ofta bort.

Det är utopiskt att tro att man ska kunna fasa ut kärnkraften och ersätta den med till exempel vätgas och förnybart. Därför är det ett jättebra beslut som majoriteten i kammaren förhoppningsvis kommer att fatta om att gå ifrån den förnybara visionen till den fossilfria. Det är den som påverkar utsläppen, och det är den som bäddar för konkurrenskraft och omställning för Sveriges del framöver.

Fru talman! Om jag har förstått det hela rätt kommer Socialdemokraterna i dag att säga nej till ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt och ja till ett eget formulerat mål om att riksdagen ska anta ett mål om 60 terawattimmar fossilfri elproduktion till 2030. Det är ett ambitiöst mål, men det saknas en hållbar plan för att nå dit.

När det är vindkraft som står för majoriteten av utbyggnaden kommer det inte att ge en markant ökning i effekttilldelning till nya industrier. Vindkraften bidrar med energi, förmodligen till lägre priser sett över ett år, men den bidrar inte till någon större mängd effekt, alltså megawatt, och kommer därför inte heller att möjliggöra omställningen till 2030, så som Socialdemokraterna verkar se framför sig.

Fru talman! Det var också ledamotens parti som drev på den rekordsnabba utbyggnaden av vindkraften, vilket har visat sig inte bidra till elsystemets säkra och effektiva drift. Trots att vi har haft Europas snabbaste utbyggnad av vindkraft de senaste fem till tio åren har den inte bidragit till elsystemets möjlighet att ansluta industrier eller att ens säkra elförsörjningen till befintliga kunder när vi behöver den som mest.

Har Socialdemokraterna inte lärt sig av sina tidigare misstag, att det inte bara går att ösa in godtycklig produktion i elsystemet utan att ta hänsyn till fysikens lagar? Eftersom Socialdemokraterna vill se en snabb expansion till 2030 undrar jag hur vindkraften ska bidra till effekt så att nya industrier kan ansluta.

Fru talman! Jag tackar för svaret även om det var ett icke-svar som ledamoten Olovsson levererade här.

Jag säger så här: Vindkraften har 9 procent i kapacitetsfaktor medan kärnkraften har närmare 100 procent. Exempelvis skulle 1 000 megawatt kärnkraft möjliggöra cirka 1 000 megawatts anslutning av nya elkunder medan 1 000 megawatt vindkraft möjliggör mindre än 100 megawatt i tilldelning till nya industrier.

Förstår ledamoten verkligen skillnaden mellan energi och effekt och vad konsekvenserna blir om det ena alternativet har en tiondel så stor kapacitetsfaktor som det andra alternativet? Det låter som om Socialdemokraterna saknar en plan utifrån hur elsystemet fungerar. Hur ska 60 terawattimmar fossilfri elproduktion till 2030 som inte innehåller ny kärnkraft fungera? Ny kärnkraft måste accepteras om man vill få in så mycket vindkraft som S verkar vilja och samtidigt ansluta fler industrier.

Kom igen nu! Är Socialdemokraterna verkligen inte beredda att på ett konstruktivt sätt bidra till en hållbar utveckling och säga ja till ett mål om 100 procent fossilfritt där ny kärnkraft ingår?

Fru talman! Vi hade ju aldrig stått här till att börja med om det inte var så att Socialdemokraterna och Miljöpartiet har monterat ned ett extremt välfungerande energisystem - kanske världens mest välfungerande energisystem - genom att lägga ned kärnkraften, riva ut vattenkraften och skatta bort kraftvärmen. Vi hade aldrig behövt ha den här diskussionen om ni inte hade ägnat åtta år i regeringsställning åt att montera ned de mest basala delarna av det svenska kraftsystemet.

Jag konstaterar också att den här regeringen efter åtta månader har fattat fler beslut, lagt fram fler förslag och tillsatt fler utredningar än den tidigare regeringen mäktade med under åtta år. Det är fakta.

Vi hade alltså aldrig haft den här debatten om man inte hade fattat alla dessa felaktiga beslut, där man gav sig på det viktigaste i svensk kraftproduktion.

Jag har två frågor till Fredrik Olovsson, fru talman.

Den första gäller målet om 60 terawatt fossilfritt som man nu säger att man har. Det ingår i Tidöpartiernas mål om minst 300 terawatt 2045. Men min fråga är varför ni inte själva fattade beslut om ett sådant mål under hela er tid i regering - framför allt under den sista tiden, när Sveriges energiproblem var bara alltför uppenbara.

Näringslivet efterfrågade i morse klarhet i Socialdemokraternas hållning i kärnkraftsfrågan. Ni är inte tydliga över huvud taget, så där har jag en fråga. Kommer de socialdemokratiska målen om att fasa ut kärnkraften att strykas ur era partiriktlinjer för de mål som ni fattade beslut om på partikongressen i november 2021, när vi hade en grasserande energikris?

Fru talman! Jag kan leva med att Sverige exporterar lite mindre el.

Tre saker. Den första gäller energiöverenskommelsen. Ja, vi var med tillsammans med Kristdemokraterna för att se till att rädda kvar det som kunde räddas av svensk kärnkraft eftersom den dåvarande regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde allt man kunde för att dels lägga ned befintliga reaktorer och dels sätta stopp för de två nya reaktorer som Vattenfall hade planerat, som om man inte satt stopp för dem hade kunnat vara färdiga att tas i drift ungefär i dag. Vi var med för att rädda det som räddas kunde av den svenska kärnkraften.

Vi hade också kunnat rädda kvar Ringhals 1 och 2 om inte Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet med en rösts marginal i riksdagen hade fällt det förslaget. Då hade vi kunnat ha Ringhals 1 och 2 kvar i drift.

Sedan vill jag faktiskt ha svar på frågan om det socialdemokratiska kongressbeslutet från 2021, alltså efter att energiöverenskommelsen hade ingåtts, om att man skulle fasa ut kärnkraften - det är ju så beslutet lyder - och successivt ersätta den med förnybara energikällor. Min fråga är återigen: Ska ni stryka det kongressbeslutet? Ska ni stryka det behöver ni göra det i närtid, för annars har det ingen trovärdighet när ni står och säger att ni vill ha mer kärnkraft. Fast ni säger i och för sig inte att ni vill ha mer kärnkraft, utan ni säger att ni kan acceptera att vi har kärnkraft kvar - att det är rimligt. Det är inte riktigt, i alla delar och fullt ut, ett jakande svar, fru talman.

Det tredje och sista jag fortfarande vill ha svar på gäller ert mål om 60 terawattimmar fossilfritt. Varför satte ni inte själva det målet under den senaste socialdemokratiska regeringen i Sverige? Då fanns alla problemen. Varför satte ni inte själva ett sådant mål, när alla andra såg vad som höll på att ske?

Fru talman! Ledamoten pratar om breda överenskommelser. Jag funderar på vad det är vi ska prata om. Är det inte dags? Är det inte färdigfikat nu? Ledamotens parti är inte så piggt på att bjuda in alla partier i övriga frågor, men nu vill man plötsligt dra ut på detta och prata energiöverenskommelser.

Det är dags för Socialdemokraterna att bestämma sig om kärnkraften. Jag hör det konstant, och jag hörde det i samband med Moderaternas fråga här tidigare: Det svaras inte på hur detta med kärnkraft ska gå till.

Men vi gör så här: Förklara i stället! Vi fasar ut kärnkraften, för det är uppenbarligen det Socialdemokraterna vill även om man låtsas som något annat. Vad ska vi ha i stället? Det var fråga nummer ett.

Den konkreta fråga nummer två är: Ska de 60 terawattimmar som nu ska byggas vara installerade och klara om fem år? Är det detta Socialdemokraterna ser framför sig, fru talman? Var ska detta vara någonstans? Och vilken typ av kraft? Kommer det att krävas balanskraft, och vilken då i så fall?

Fru talman! Hade det inte varit här jag var hade jag faktiskt trott att jag var på stand-up comedy. Det är faktiskt hutlöst, fru talman, att som socialdemokrat stå här och påstå att alla ska bjudas in till blocköverskridande samtal och bjudas in att vara med och samarbeta. Det finns väl inget parti som lika mycket som Socialdemokraterna har uteslutit mitt parti när det gäller just breda överenskommelser. Det är faktiskt bara trams.

Men jag förstår varför ledamoten lägger tid på den här målande beskrivningen av samarbete, för ledamoten vill inte svara konkret. Var ska de 60 terawattimmarna byggas på drygt fem år? Vilken typ av kraft? Vilken typ av balans- och reservkraft kommer att krävas? Var någonstans i Sverige ska detta ske? Är det rimligt? Kommer det att kunna ske, helt enkelt? Nu vill jag ha konkreta svar.

Sedan vill jag också gärna ha det sista svaret gällande kärnkraften. Vad gör vi utan kärnkraft i energisystemet? Med socialdemokratisk politik, som tack och lov inte får råda just nu, har vi nämligen ingen kärnkraft i systemet om så där 15, 20 eller 30 år. Vad vill Socialdemokraterna ha i stället?

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till budgeten och till det som denna debatt ska behandla, nämligen regeringens förslag till nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt i stället för förnybart, då förnybart bara är en kod för att utesluta kärnkraft, och det har inte Sverige eller klimatet råd med. De partier här inne - Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet - som motsätter sig detta med all kraft behöver också reflektera över vad det innebär.

Fru talman! Elräkningar för maj månad har landat i brevlådorna runt om i Sverige. Boende i södra Mellansverige och norrut kanske när räkningen öppnas får intrycket av att de senaste två åren av elkris har passerat, för där väntar lägre räkningar för de flesta. Men detta är dessvärre inte fallet. Det kan södra Sverige, elområde 4, intyga om. Där har priserna fortfarande varit mer än det dubbla jämfört med ett normalt år.

Situationen är mycket allvarlig, och den senaste kraftbalansrapporten från Svenska kraftnät fick Energisverige att sätta kaffet i halsen. Den situation vi befinner oss i är en direkt konsekvens av den förra regeringens misslyckade energipolitik och avsaknad av en långsiktig plan. Det är egentligen vad det handlar om. Därför är jag glad över att den moderatledda regeringen och våra kollegor i Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna nu lägger om energipolitiken för att återuppbygga ett fungerande, stabilt och rent elsystem.

Att återuppbygga energisystemet och sedan planera för att det ska stå starkt i en lång framtid är ett omfattande projekt som inte görs över en natt. Det första tydliga steget togs när Tidösamarbetet formerades, där alla ingående partier var i brett samförstånd om vikten av ett långsiktigt, stabilt och teknik- och klimatneutralt energisystem. För att uppnå detta är kärnkraften av största vikt. Den är i dagsläget det enda kraftslag som kan placeras där elen behövs, som kan producera när elen behövs och som kan producera el med minsta möjliga utsläpp. Detta är inte bara något som alla partier i regeringssamarbetet förstår utan även en mycket stor del av det svenska folket.

Fru talman! Därför tar vi just denna dag nästa steg på denna långa väg. Efter denna dag sätter vi på papperet att kärnkraften är en välkommen del i framtidens samhälle, där den inte längre befinner sig under det konstanta hotet av politiskt satta stoppdatum.

Trots dagens mödosamma energiläge finns det flera representerade partier i denna församling som inte har lärt sig något av sina tidigare misstag.

Att dra lärdom av sina misstag och i synnerhet att föra dessa lärdomar vidare till kommande generationer är av yttersta vikt. Därför tvingas jag nu att kort beröra ett antal historiska fakta om hur Sverige, där världens kanske bästa elsystem fanns, hamnade i denna ansträngda sits. Jag nämner detta bara för att det spelar en enorm roll för nuläget, för framtiden och för hanteringen här och nu att allt detta har gjorts.

Under 20 års tid monterade Socialdemokraterna med hjälp av Miljöpartiet ned svensk kärnkraft. Tolv kärnkraftsreaktorer har blivit sex. Samtidigt stoppade de rödgröna Vattenfalls planer på att bygga två nya reaktorer vid Ringhals, som annars i princip hade varit färdiga att tas i drift exakt nu, när de hade behövts som bäst.

Karlshamnsverket har inte bara under ansträngda vintrar behövt elda 140 000 liter olja i timmen, utan man har även behövt göra så i augusti månad för att förse södra Sverige med el. Fossil olja behöver alltså användas för att södra Sverige inte har tillräckligt med elproduktion. Och var låg då den kärnkraft som Socialdemokraterna lade ned? Jo, i södra Sverige. Om dessa reaktorer hade varit kvar i dag hade Sverige varit betydligt mer motståndskraftigt mot den kris som hela Europa har försatts i genom Rysslands invasion av Ukraina.

Utöver att man monterade ned kärnkraften, med uppenbara konsekvenser för både klimatet och elpriserna, försvårade man för kraftvärmen och för vattenkraften genom en räcka nya och höjda skatter, som vi avskaffade i den tidigare höstbudgeten. Man införde också en räcka tillståndsprocesser ägnade att riva ut mängder av elproducerande vattenkraft, återigen främst i södra Sverige, där denna vattenkraft behövs som bäst.

Magdalena Andersson ägnade åtta år i regeringsställning åt att bland annat montera ned grunden för svensk elproduktion och vill nu alltså att en ny regering rensar upp efter henne på åtta månader. Det säger ganska mycket om vad vi pratar om, fru talman.

Jag tänker inte ägna mer tid i det här anförandet åt att beskriva konsekvenserna av den tidigare rödgröna regeringens energipolitik, för fakta och verklighet talar för sig själva. Vi hade annars inte stått här och diskuterat detta. Framför allt kommer jag att tala om det som vi i regeringen nu rivstartat med på både kort och lång sikt, men hade jag varit socialdemokrat eller miljöpartist i den här församlingen hade jag varit betydligt mer ödmjuk än vad vi har sett från dessa partier hittills.

Fru talman! Den situation Sverige befinner sig i är långt ifrån hållbar för vare sig hushållen, företagen eller klimatet. Att elpriserna gång på gång slår nya rekord och att elräkningarna är oberäkneliga är inte godtagbart. Att företag dessutom inte kan bygga ut sin verksamhet på grund av att det saknas tillräckligt med ren el är bedrövligt. Energikrisen är ett hot mot Sverige som modernt industriland. Så kan vi verkligen inte ha det längre.

Låt mig bara beskriva en liten del av allt det som vi nu gör på kort och lång sikt. Jag börjar med den korta sikten.

Svenska kraftnät fick ett tydligt uppdrag att säkra tillgången på effekt i Skåne. Öresundsverket stod i begrepp att skeppas helt nedmonterat till Sydostasien. Detta har nu stoppats, och verket kommer nu att stå i beredskap från 2025 för att stötta södra Sverige. I går presenterades uppdraget till Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen för att förkorta anslutningstiderna till elnätet. Veckan innan tillsattes en utredning för att se över strukturen av alla myndigheter som är involverade i svensk energiförsörjning för att säkerställa att de är redo för kommande utmaningar.

Kraftvärmeskatterna, som den tidigare regeringen införde eller höjde, är avskaffade - både avfallsförbränningsskatten och koldioxidskatten för kraftvärme. Detta innebär att man snabbt kan öka elproduktionen i befintliga kraftvärmeverk. Vi talar alltså om outnyttjad elproduktion motsvarande minst ett kärnkraftverk. Det är de mängder som har skattats bort och blivit olönsamma på grund av den tidigare regeringens och dess stödpartiers politik.

Regeringen har även beslutat om ett nytt stöd för energieffektivisering, som går till ungefär 150 000 småhus i hela landet som är uppvärmda med direktverkande el. Skattereduktionen för installation av solceller höjs från 15 till 20 procent. Detta är satsningar på 1,2 miljarder som på riktigt berör många människor över hela Sverige.

Regeringen har även pausat tillståndsprövningarna för befintlig elproducerande vattenkraft. Detta är viktigt för både elproduktionen och landsbygden och, inte att förglömma i dessa tider, krisberedskapen.

Låt mig tillägga att de utrivningar som man har genomfört har varit ett rent övergrepp på den svenska landsbygden. Men det blir mer diskussioner om det i andra sammanhang.

Det jag har räknat upp är som sagt bara en liten del av det som görs på kort sikt. Nu, fru talman, ska jag säga några ord om den långa sikten.

Den tidigare regeringens kanske största synd är att man inte brydde sig om framtiden. Svenska kraftnäts balansrapport, som jag berörde tidigare, är en mardrömsläsning. Den visar på risken för ett katastrofalt effektunderskott när behovet är som störst kommande år. Frågan är då: Kunde detta förutses?

Jag tog en titt tillbaka i tiden och tittade på vad Svenska kraftnät skrev i sin rapport 2018. Jag citerar:

"Effektbalansen under topplasttimmen kommer sannolikt försämrats, då stor volym planerbar produktion försvinner och i huvudsak ersatts av vindkraft och till viss del solkraft."

För fem år sedan skrev alltså vår expertmyndighet detta. Klart och tydligt står det att problemen lär förvärras när den planerbara kärnkraften stängs.

Fru talman! Informationen fanns. Trots det lämnade den tidigare regeringen hyllorna tomma på planer för Sveriges energisystem. Inte en tanke på framtiden för detta energisystem fanns.

Vi Tidöpartier har en helt annan syn. Vi siktar mot ett långsiktigt planerat och stabilt energisystem. Därför börjar vi nu med att öppna upp för all fossilfri elproduktion. Energimyndigheten beräknar att elbehovet kommer att fördubblas till år 2045 - minst. Av den anledningen är 300 terawattimmar årligen planeringshorisonten, vilket också beskrivs i Tidöavtalet. Tidöavtalet är inte slut där, utan det ingår även i vår plan att införa ett leveranssäkerhetsmål för att säkerställa den svenska elförsörjningen.

För att det ska finnas den allra minsta chans att klara ett dubblerat elbehov behöver Sverige mer elproduktion - elproduktion som är fossilfri men också planerbar.

Mer elproduktion i en så stor skala kan vi få genom kärnkraft. Vi behöver nya reaktorer, och vi kan absolut inte lägga ned de reaktorer vi har, som vissa i denna sal vill. För att ny kärnkraft ska kunna komma på plats behövs såväl politiska som juridiska och ekonomiska förutsättningar. Vi satsar på nya gröna kreditgarantier på 400 miljarder för detta. Staten ska inte motverka ett fossilfritt, stabilt och planerbart energisystem - tvärtom.

Fru talman! Låt mig avsluta med att konstatera att de politiska förutsättningarna handlar om att man från politikens sida tydligt visar att alla fossilfria energislag behövs. Därför ska vi ha ett energipolitiskt mål om 100 procent fossilfri elproduktion där även kärnkraften är inkluderad. Branschen måste kunna känna sig trygg i att investera i kärnkraften utan att behöva vara rädd för att en framtida regering fattar beslut som framtvingar nedläggning av reaktorer.

Vi behöver även nya regler för energimarknaden. Det handlar om likvärdiga spelregler för alla kraftslag, där kraftslag som bidrar med viktiga stödtjänster ersätts för det av producenter som inte bidrar med dessa.

Fru talman! Tidöpartierna har bara påbörjat den massiva kursomläggningen av energipolitiken över hela linjen för mer energi till Sverige på både kort och lång sikt. Det är ett paradigmskifte om något, fru talman.

Jag vill använda den tid som jag egentligen inte har till att önska talmannen en trevlig sommar. Jag vill också konstatera att vi inte har klimatproblem i näringsutskottet. Vi har en god och respektfull samverkan över alla partigränser. Jag vill framför allt passa på att önska mina kollegor en riktigt skön och härlig sommar.

(Applåder)

Fru talman! Det är alltid intressant när Centerpartiet ska framstå som the voice of reason i energidebatten. Jag välkomnar verkligen det, för historiskt har Centerpartiet i energidebatterna egentligen tillhandahållit dogmatism, åtalsexercis och tankeförbud. Jag är glad att vi nu har kommit bort från det.

När det gäller Karlshamnsverket kan jag ha fel, men det eldades väl i Karlshamnsverket senast i vintras. Jag anar att Rickard Nordin vill komma till att en del av Karlshamnsverkets el tillsammans med övrig el också går på export. Så är det, men det är inte det som är poängen här. Man har också fått elda i Karlshamnsverket för att se till att man mäktar med energibehovet i Skåne och i andra delar av Sverige.

Tycker man verkligen på fullt allvar att 140 000 liter olja i timmen som spyr ut koldioxid och andra miljögifter är ett tecken på en lyckad energipolitik? Jag ställer frågan till Centerpartiet eftersom de i allra högsta grad har varit involverade i den energipolitik som innebär att man har avvecklat sex av tolv fullt fungerande reaktorer i Sverige. Alla de reaktorerna avvecklades av socialdemokratiska regeringar. Inte en enda av dem har avvecklats av en moderatledd regering.

När det gäller det energipolitiska målet är det inte alls så att vi nu har uppnått det. Vi pratar om en fördubblad produktion av fossilfritt till 2045.

Jag skulle vilja ställa en fråga där. Centerpartiets nuvarande partiledare har sagt att man visst inte stänger dörren för kärnkraft och till och med uttalat sig mer positivt där än vad Socialdemokraterna har gjort. Hur kommer Centerpartiet nu att ställa sig till ett nytt mål om 100 procent fossilfritt och ny kärnkraft?

Fru talman! Det handlar om ett fossilfritt mål i stället för ett mål om förnybart. Förnybart är bara kod för att plocka bort kärnkraften i alla delar, fullt ut. Centerpartiet säger att de visst kan tänka sig ny kärnkraft. Jag välkomnar det. Sedan får vi se hur många partiledarskiften det blir - det vet vi inte riktigt. Men jag välkomnar den omvändningen.

Jag hoppas att Centerpartiet stöttar regeringen i att det ska vara 100 procent fossilfritt 2045 och att vi dessutom har en fördubblad elproduktion.

Vi kan alltid diskutera reduktionsplikten. Vi kunde ta del av en intressant rapport från Riksrevisionen. Om man läser hela rapporten kan man konstatera att det finns ganska skarp kritik framför allt när det gäller konsekvenserna för miljön av den reduktionsplikt som har införts. Det behöver man på något sätt erkänna.

Sedan till frågan om Karlshamnsverket. Karlshamnsverket eldades bland annat för att stötta en hopplös elsituation i södra Sverige. Att en del av det gick på export, precis som en del annan el går på export, är en fråga för sig. Elmarknad är en del av EU:s inre marknad.

Det eldades också för att hantera alla skadeverkningar av att bland annat Centerpartiet har varit med och monterat ned de mest basala delarna av det svenska kraftsystemet.

Återigen: Man har lagt ned kärnkraften, man har skattat bort kraftvärmen och man har rivit ut vattenkraften. Det är de problem som vi nu lägger en enorm kraft på att försöka lösa.

Det kommer inte att gå att lösa över en natt. Det är just därför som arbetet behöver fortsätta och som vi i dag behöver fatta beslut om ett nytt energipolitiskt mål för Sverige.

Fru talman! Det kan vara så att jag på dessa minuter inte kan svara på de cirka 36 frågor som jag fick av kollegan, men jag ska göra ett gott försök.

Som väldigt stolt konservativ kan jag säga att Moderaterna aldrig har velat lägga ned den svenska kärnkraften. Det vore intressant att få ett exempel på detta. Det är första gången jag hör det. Det skulle vara en paradox.

När vi ändå är inne på paradoxer är det ett faktum att också Miljöpartiet är ganska stora vindkraftsmotståndare. I en rapport för två veckor sedan, tror jag det var, kom man fram till att i de styren där Miljöpartiet ingår ökar sannolikheten med 11 procent för att man säger nej till vindkraft. Jag har full förståelse för det. Man säger förmodligen nej till det av korrekta skäl. Men det säger ganska mycket om miljöpartisterna där.

Det är också intressant att konstatera att när det gäller havsbaserad vindkraft har regeringen sagt ja till dubbelt så många havsbaserade vindkraftsparker under åtta månader som den tidigare S-MP-regeringen sa ja till under åtta år. Det säger ganska mycket. Det är dessutom fakta.

Det ställdes en fråga om jag har några synpunkter på att man vidtar ytterligare säkerhetsåtgärder när olika olyckor sker inom olika kraftslag och i det här fallet kärnkraften. Självklart inte. Man ska alltid se till att inte något sparas för att ha så hög säkerhet som möjligt.

Det är intressant när miljöpartisterna tycker att vi är osjysta som anklagar Socialdemokraterna för att ha avvecklat kärnkraften. Jag noterar att alla som tidigare gått och skanderat på gator och torg att kärnkraften ska bort, och dessutom sagt att de har tagit bort kärnkraften, nu säger: Det har vi aldrig sagt. De vill inte plåga oss med någon form av faktakunskap här.

Vi kan också konstatera att Magdalena Andersson lovade att avveckla kärnkraften 2013. Det var kanske det enda löfte hon höll.

Fru talman! Var i Sverige ska man bryta uran? Det är naturligtvis en mängd faktorer som får ingå i den bedömningen. Men har vi uran och behöver uran tycker jag att vi ska bryta det.

Jag kan väl återgälda frågan. Sverige är väldigt rikt på jordartsmetaller. Jordartsmetaller behövs i nästan all miljöteknik. Var anser Miljöpartiet att de ska brytas?

Man anser inte att de ska brytas i Sverige. Då säger sig vän av ordning: Då vill Miljöpartiet bara bryta jordartsmetallerna i länder med vidriga miljöförhållanden och vidriga arbetsförhållanden. Det är naturligtvis helt ohållbart.

Vi säger precis samma sak som kollegan Jessica Stegrud här tidigare. Behöver vi mineral och jordartsmetaller för vår gröna omställning och vi har dem i Sverige ska vi inte ha något fundamentalistiskt förbud mot att bryta dem här där det är lämpligt.

Sedan ska man konstatera att det svenska uranet tyvärr inte är så högvärdigt som till exempel det kanadensiska. Men vi måste fortfarande få bort alla tankeförbud och stopplagar som finns i Sverige om vi verkligen tror på den gröna omställningen.

Sedan ska jag säga några ord om effektskatten och kärnkraften. Det var effektskatten som man använde för att stänga ned svensk kärnkraft utöver ett antal andra verktyg, bland annat överenskommelser 1997.

Där var inte Miljöpartiet med. Men Centerpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna gjorde en överenskommelse 1997 om att stänga ned Barsebäck. Då började man med allt detta, och sedan fortsatte man.

Vattenfalls tidigare ansvariga säger att effektskatten var den enskilt största anledningen till att man tvingades börja stänga ned fullt fungerande klimatsmart kärnkraft i Sverige. Det är fakta, fru talman.

Fru talman! Jag noterar att det inte går att få ett svar i den här frågan. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det handlar om väldigt utopiska mål som inte går att nå. Åtminstone går det inte att sätta någon tidsram eller något pris för dem eller säga hur det ska gå till.

Detta är ju den ständiga frågan när man pratar om vätgas. Jag höll ett alldeles för långt anförande tidigare - jag beklagar det, fru talman - och lade en stor del av tiden på att förklara hur otroligt mycket el som krävs för att ta fram den vätgas som Vänsterpartiet gärna pratar om att använda i elproduktionen och även för lagring. Detta kräver enorm kapacitet. Frågan kvarstår: Var ska denna el komma ifrån?

Vi behöver ju någonting att reglera med i dag. Det finns en anledning till att det ser ut som det gör i södra Sverige. Man kan stå och skryta om att vi leder exportligan, men det hjälper ju inte. Det är volatilt, och det blandas. Effektbrist blandas med elöverskott. Detta är inte tecken på en sund marknad.

Vänsterpartiet vill gå in och ändra prismodellen och köra planekonomi i ett försök att stabilisera priserna. Det kan man kanske göra, men jag tror inte att det kommer att leda till incitament för att rätt kraftslag etableras i de delar av landet där vi behöver dem.

Den ständiga frågan kvarstår: Hur ska det gå till? Vilken balans- och reservkraft tänker man sig i en övergång? Allt detta med vätgas ligger ju oändligt långt fram i tiden. Det har heller inte provats på storskalig nivå, så vi vet faktiskt inte om det ens kommer att fungera.

Jag har också en sista fråga. Hur ser Vänsterpartiet på det faktum att det kraftslag som man förordar, det vill säga vindkraften, till allt större del ägs av den kinesiska staten och kinesiska investerare? Är detta ett problem för Vänsterpartiet?

Fru talman! I dag har det önskats en särskild inriktning på debatten när det gäller vårändringsbudgeten. Detta beror på att det i denna vårändringsbudget föreslås ett nytt energipolitiskt mål från regeringen som innebär att det ska vara 100 procent fossilfritt i stället för 100 procent förnybart, som så många före mig har sagt i denna talarstol under den senaste timmen.

Energipolitiken engagerar verkligen, och det gläder mig. Energi och elproduktion är en kärnfråga för vårt samhälle och har varit det väldigt länge, men vi har varit så bortskämda med att ha ett system i världsklass att vi knappt ens har tänkt på det.

De senaste åren har vi dock haft många anledningar att inte bara tänka utan också agera för att återupprätta vårt lands förmåga att producera stabil, leveranssäker och fossilfri el till ett konkurrenskraftigt pris. Därför är jag glad över att vi nu har en regering som förmår peka ut ett förtydligat mål om att all elproduktion ska vara fossilfri. Formuleringen "förnybar" fungerar inte om vi på allvar tror att vi ska kunna fördubbla elproduktionen.

Fru talman! Det är mycket positivt för Sverige att Socialdemokraterna och regeringen har en samsyn avseende behovet av att snabbt bygga ut fossilfri elproduktion i Sverige. Att politiken är överens om att alla goda krafter behövs är en bra grund för den gröna omställningen.

För att vi ska lyckas genomföra den omfattande elektrifiering som krävs för att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna industriella omställningen behövs verkligen alla fossilfria kraftslag, vilket jag har pratat om så många gånger i denna kammare under väldigt många år.

Den beskrivning av behoven som Socialdemokraterna gör i sin motion, inklusive behoven på kortare sikt än till 2040, håller regeringspartierna med om helt och hållet. Dessvärre är det med stor sannolikhet inte praktiskt möjligt, hur gärna vi än hade velat det, att åstadkomma ett så stort tillskott som 60 terawattimmar redan till 2030. Regeringen arbetar målmedvetet för att korta tillståndsprocesserna för all fossilfri energiproduktion och för elnät och tar bort de hinder som finns när det gäller att bygga ny kärnkraft. Ett riksdagsbundet mål som inte är realistiskt är dock inte till glädje för någon.

Fru talman! Utifrån en översiktlig analys av myndigheternas senaste scenarier kan man säga följande: År 2022 var elproduktionen ungefär 170 terawattimmar, och elanvändningen var 137 terawattimmar. Nettoexporten var alltså 33 terawattimmar. Energimyndighetens senaste scenarier slår fast ett behov på omkring 35 terawattimmar ny elproduktion mellan 2021 och 2030.

Eftersom ökningen i närtid främst kommer från vindkraft krävs ett fortsatt överskott - export - över året för att täcka behovet. Enligt beräkningar ser det ut som att produktionen 2030 hamnar någonstans omkring 210-220 terawattimmar. Det innebär alltså en ökning med 40-50 terawatttimmar från 2022.

När det är vindkraft som står för majoriteten av utbyggnaden kommer det inte att ge en markant ökning i effekttilldelning till nya industrier. Vindkraften bidrar med energi och förmodligen till lägre elpriser sett över ett år, men den bidrar inte med någon större mängd effekt - alltså megawatt - och kommer därför inte heller att möjliggöra omställningen till 2030 så som Socialdemokraterna verkar se framför sig.

Vindkraften har ungefär 9 procent kapacitetsfaktor, medan kärnkraften och vattenkraften har närmare 100 procent. Exempelvis skulle 1 000 megawatt kärnkraft möjliggöra cirka 1 000 megawatts anslutning till nya elkunder, medan 1 000 megawatt vindkraft möjliggör mindre än 100 megawatt i tilldelning till nya industrier.

Det räcker alltså inte att endast ha en plan om terawatt, utan det är viktigt att vi utöver 100 procent fossilfritt och planeringsmål tar höjd för fysikens lagar och utvecklar ett effektivt elsystem som levererar stabil el till stabila priser under årets alla timmar. Det är ett mål för leveranssäkerhet.

Lägg därtill alla vindkraftverk som måste förnyas eftersom deras livslängd är 15-20 år för de lite äldre verken och möjligtvis 25 år för de lite nyare och högre vindkraftverken. Det här kommer inte att investeras i av sig självt, och debatten om avfallet från detta är i stort sett obefintlig i Sverige.

Fru talman! När näringsutskottet för några veckor sedan debatterade energifrågorna sa jag följande, och jag vill upprepa det:

Jag noterar att flera partier i oppositionen efterlyser breda energipolitiska samtal. Jag säger bara: Vad väntar ni på? Sitt inte på händerna och vänta på att bli uppbjudna! Dansen är redan igång, och golvet är fritt att beträda! Snart behövs det heller inte ens danstillstånd för att dansa.

Det är hög tid att politiken ansluter sig till det näringslivet och medborgarna vill, det vill säga att vara konstruktiva och arbeta för att skapa förutsättningar där marknadens aktörer ska våga och vilja plöja ned miljarder för att ge vårt land den el som behövs för att vi ska klara klimatmål och välfärd och kunna fortsätta att vara konkurrenskraftiga.

Regeringen ger samtliga politiska partier i riksdagen denna chans, för ni är alla inbjudna att komma med inspel inför den energipolitiska proposition som ska läggas fram i höst. Det vi inte har tid med är att skapa samtalsberedningar där tiden bara går utan att något egentligen händer. Det är faktiskt dags att gå från ord till handling.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Cecilia Engström och Camilla Rinaldo Miller (båda KD).

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för anförandet, och nu står vi åter här.

Jag hörde att ledamoten - och jag har hört det även i andra sammanhang - gärna pratar om Centerpartiet som ett liberalt, borgerligt parti. Jag läste i dag, eller om det var i går, Centerpartiets förslag för EU och klimatmålen i EU. Det fick mig att tänka på ett planekonomiskt alternativ. Det kändes inte särskilt liberalt eller borgerligt.

Jag har en konkret fråga om EU-politiken, som ju också speglar hur ni ser på politiken här hemma. Det gäller förslaget om att det till 2040 inte ska finnas någon fossilbaserad energiproduktion inom EU. Vi pratar alltså om att det om lite drygt 15 år inte ska finnas något fossilt i energiproduktionen. Vi har väldigt stora länder, som Polen och Italien, som är 80 till 85 procent fossilberoende.

Min fråga är hur det rent konkret och realistiskt ska gå till. Vad skulle det kosta, och vilka skulle konsekvenserna bli? Jag tänkte naturligtvis prismässigt och rent konkret för konkurrenskraft och så vidare. Jag förstår att man inte kan gå in på detaljer här, men jag skulle gärna höra resonemanget. För det är ju onekligen ett extremt ambitiöst mål som jag personligen finner väldigt orealistiskt.

Fru talman! Sverige behöver en ny energipolitik. Det tror jag att vi alla i det här rummet kan enas om. En sådan vinter som vi gick igenom vill vi aldrig komma tillbaka till. Vi såg effektbrist, vi hade skenande elpriser och vi hade en produktion som inte alltid fanns där den behövdes geografiskt. Därför är det så viktigt att vi nu får på plats ett nytt energipolitiskt mål där vi ändrar den energipolitiska målformuleringen från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt. Genom denna förändring återställs teknikneutraliteten i och med att inget fossilfritt kraftslag diskrimineras. Därmed ökar vi möjligheterna till investeringar i all slags energiproduktion. Detta är naturligtvis alldeles utmärkt.

Fru talman! Produktionen, distributionen och användningen av el kommer att behöva fördubblas inom 20 år. Vi har de senaste timmarna hört en rad siffror, och jag kommer inte att upprepa dem, men det är tydligt att om vi ska klara den gröna omställningen och nå de mål vi har satt kommer vi att behöva bygga ut elproduktion av olika slag i balans samtidigt som elnätet stärks. Vi har därmed ett stort och ansvarsfullt arbete framför oss.

Vi behöver investera åtskilligt, inte bara i energiproduktionen utan även i en utbyggnad av både transmissionsnätet och de lokala och regionala näten. Det är bara genom en sådan utbyggnad som vi klarar av att hantera energiutmaningen, både på lång och på kort sikt. Som har sagts här flera gånger tidigare handlar det på lång sikt just om att bygga ut kapacitet och produktion så att vi kan möta det fördubblade behovet. Här är kärnkraften och i viss mån den havsbaserade vindkraften avgörande. Som också har sagts här tidigare har den här regeringen faktiskt lyckats åstadkomma en rad fler tillstånd för just havsbaserad vindkraft än vad den tidigare regeringen lyckades med.

Här och nu behöver vi samtidigt åtgärda de omfattande problem vi har med energiförsörjningen, främst i södra Sverige. Det gäller att ta vara på alla energislag, inte minst att bättre ta vara på kraftvärmens potential. Det gäller att, som Svenska kraftnät nu har gjort med Öresundsverket, säkra upp en effektreserv, och det gäller att se till att investeringarna i näten fortsätter. Naturligtvis måste vi även fortsätta med den energieffektivisering som vi såg äga rum i hela landet under förra vintern. Även här har regeringen levererat incitament för att fortsätta det arbetet. På kort sikt behöver vi stärka energisystemet, och på lång sikt behöver vi bygga ut det kraftigt.

Fru talman! Mot bakgrund av detta betonar jag än en gång vikten av att vi sätter ett nytt energipolitiskt mål. Det har här i kammaren lite viftats bort att det skulle behövas. Jag delar inte alls den bilden. Tvärtom är den förändrade målsättningen viktig som ett signalvärde till energiproducenter, till näringslivet och till hela svenska folket om att vi behöver säkra energiproduktionen framöver.

Kärnkraften har en särställning då det är det enda fossilfria energislag som både kan byggas ut i stor skala och är planerbart. För att elsystemet ska fungera krävs det elproduktion som kan möta behovet oavsett väder. Det är därför regeringen nu lägger så mycket kraft på att se till att de hinder som finns mot att bygga ny kärnkraft tas bort.

Svenska elkunder har i decennier kunnat lita på att elen fungerar. Kostnaden har också gått att förutse. Det är den ordningen vi behöver komma tillbaka till. Att ändra det energipolitiska målet så att vi nu åter kan använda oss av alla de kraftslag som finns tillgängliga är ett stort och viktigt steg för att Sverige ska kunna fortsätta att vara både ett industriland och en välfärdsnation.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)