Rickard Nordin (C) svarade Jessica Stegrud i en replik om Vårändringsbudget för 2023 i debatten ”Protokoll 2022/23:128 Tisdagen den 20 juni” den 20 juni 2023.
Jessica StegrudSD· i en replikJag kan börja med att kommentera det ledamoten sa om Uniper. När man jobbar med investeringar vill man ha långsiktighet. Vad överenskommelserna innehåller är en sak, men långsiktighet är viktigt. Därför är det bra med…Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Det jag och övriga talare här i kammaren tycks fokusera på inom ramarna för detta betänkande är förslaget om ett nytt energipolitiskt mål för elproduktionens sammansättning 2040.
Fru talman! År 2018 fattade riksdagen beslut om ett nytt energipolitiskt mål. Målet var att 2040 ha en 100 procent förnybar elproduktion. Förslaget och sedermera beslutet var sprunget ur den energiöverenskommelse som samtliga partier utom Sverigevänliga Sverigedemokraterna ingick 2016.
Det nyuppsatta målet lydde i sin helhet: "Målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut."
Jag noterar, fru talman, att man var noga med att påpeka att målet inte skulle innebära något direkt förbud mot kärnkraft samt att man förtydligade att detta mål inte heller skulle leda till en förtida stängning av kärnkraft.
Det är intressant med byråkratiska politiska formuleringar. Man får liksom läsa mellan raderna. Ja, jag brukar tjata om det, men som den före detta investeringscontroller jag ändå är - ni har hört det förr - ska jag nu översätta texten till investerarspråk, det vill säga klartext.
Målet skrivet i klartext hade kunnat vara formulerat ungefär så här: Vi kommer inte att förbjuda er - än - att satsa på planerbar, fossilfri kärnkraft. Men kom ihåg: Vi kommer inte att lyfta ett finger för att underlätta er verksamhet. Tvärtom kommer vi att gynna andra energislag. Och den dag ni måste stänga ned på grund av icke teknikneutrala marknadsvillkor är det inte vårt fel.
Fru talman! På några årtionden gick vi från att vara ett land med enkel standard och relativt fattig befolkning till att bli en framgångsrik, modern exportnation med hög levnadsstandard och allmän välfärd som följd. Det lilla landet i norr blev ett föregångsland. Satsningarna på planerbar, fossilsnål och storskalig energi har lagt grunden för konkurrenskraften, som i sin tur lagt grunden för jobb och allmänt välstånd. Vår unika energimix, där fossilfri vatten- och kärnkraft fått utgöra basen, gav oss länge ett försprång gentemot övriga världen.
Fru talman! Sveriges första större kommersiella reaktor, Oskarshamn 1, togs i drift 1972. År 1975 togs de första reaktorerna i bruk i både Ringhals och Barsebäck, medan Forsmarks kärnkraftverk började leverera el 1980. Alla svenska kärnkraftverk placerades strategiskt vid kusten för att få god tillgång till kylvatten. De placerades också strategiskt för att överföringsmässigt vara nära de mer folkrika regionerna.
Alla reaktorer i dessa fyra verk utom Ringhals 2-4 är av svensk konstruktion, utvecklade av Asea Atom. Vi tar det igen, för det tål att upprepas: Alla reaktorer i dessa fyra verk utom Ringhals 2-4 är av svensk konstruktion. På 13 år sattes alltså tolv svenska kärnkraftsreaktorer i kommersiell drift - tolv reaktorer, varav nio utgjordes av svensk ingenjörskonst.
Den svenska kärnkraftshistoriken är imponerande från början och nästan till slutet. Vi pratar svensk forskning, svensk ingenjörs- och byggkonst, svenska arbetstillfällen, svensk konkurrenskraft och svenska verksamma politiska beslut - imponerande!
Fru talman! Vad i all sin dar hände? Jag har ställt frågan förr i många sammanhang och även här i kammaren. Jo, det sunda förnuftet, omtanken om Sverige och byggandet för framtiden byttes mot fagra löften, luftslott och naivitet. Makten blev viktigare än landet och medborgarna. Perifera Centern och dogmatiska Miljöpartiet lämnades att sköta energipolitiken, en politik byggd på vanföreställningarna att det alltid blåser lagom mycket, att elproduktion inte behöver kunna planeras, att lagringsmöjligheterna liksom överföringskapaciteten är enorma och att den gröna energiomställningen faktiskt är grön.
Är det verkligen så, fru talman? Hur grön och koldioxidfri är egentligen den så kallade gröna omställningen för Sveriges del? Vad tjänar vi egentligen på att byta ut kärnkraft mot vindkraft?
Det är till exempel ett faktum att vindkraft på kraftverksnivå ger tre gånger mer utsläpp än kärnkraft. På systemnivå är det betydligt mer. Vindkraft kräver tio gånger större arealer, förfular naturlandskapen, hotar faunan, släpper ut farliga mikroplaster och är åtskilliga gånger mindre energieffektiv. Den fungerar inte heller som bas för elsystemet, då det ju inte alltid blåser.
Föregående regering, nuvarande opposition, pratar mycket om de stora satsningarna i norr och om massiv elektrifiering som kommer att kräva en extremt omfattande utbyggnad av landets elsystem. Men samtidigt som man betonar vikten av ett robust elsystem och konkurrenskraftiga priser pratar man väldigt tyst om hur vi ska hantera elsystemet och elbehovet när det inte blåser. I handling visar man inte heller någon vilja att göra något för de energislag som gynnar elsystemet som helhet: de planerbara energislagen, inte minst storskalig kärnkraft.
Fru talman! De stora satsningarna i norr, bland annat på stål utan kol, beräknas kräva 80 terawattimmar fossilfri el. Det är mer än halva Sveriges nuvarande elförbrukning. Frågan som ständigt hänger i luften och saknar svar är: Var ska elen komma ifrån?
Då oppositionen inte är förtjusta i kärnkraft antar jag att det som återstår är att den fossilfria elen produceras med vindkraft. Jag antar också, för enkelhetens skull, att den ska produceras nära där den används och att havsbaserad vindkraft därför faller bort, med tanke på att Bottenviken är islagd stora delar av året och att underhåll är komplicerat under vinterhalvåret. Det gäller även förtöjningen av verken så att de klarar de enorma krafter som uppstår när isen kommer i rörelse. Dessa frågor har ännu inte fått någon lösning.
På grund av varierande vindförhållanden producerar landbaserade vindkraftverk bara motsvarande ungefär 40 procent av installerad effekt. Det innebär i praktiken att vindelen måste balanseras med stabil baskraft. Vattenkraften är, vilket är allmänt känt vid det här laget, i stort sett maximerad.
Mot bakgrund av detta brukar visionen om 100 procent förnybart kombineras med visionen om det fossilfria vätgassamhället. Det innebär att vi ska använda vätgas som balans- och reglerkraft och producera el med vätgas när det inte blåser. Hur ser då den kalkylen ut? Den frågan brukar jag, min vana trogen, ställa mig.
Att omvandla el till vätgas och därefter till el igen innebär en energiförlust på cirka två tredjedelar. Det krävs alltså 3 kilowatt vindel för att producera 1 kilowatt vätgasel. För varje kilowatt vätgasel krävs därför motsvarande 7 kilowatt installerad vindkraft med en effekt på 40 procent. Även när det blåser för fullt måste alltså huvuddelen av den el som vindkraftverken producerar avledas till att producera vätgas som kan användas för att producera el när det inte blåser. Det är många siffror här, fru talman. Men det behöver sägas.
För att producera 48 terawattimmar vätgasel till elnätet går det åt 144 terawattimmar vindkraftsel. Fyra femtedelar av vindkraftverkens elproduktion måste användas till att producera vätgas som producerar el när det inte blåser. Eftersom landbaserade vindkraftverk bara producerar motsvarande 40 procent av installerad effekt skulle det krävas vindkraftverk som om det blåste optimalt hela tiden skulle producera 440 terawattimmar. Det är komplicerat. Men det måste sägas.
En annan viktig aspekt, som det talas alltför lite om, är det extremt dåliga utnyttjande av elnätet som detta skulle leda till. Det skulle bli otroligt kostsamt att bygga upp ett elnät som klarar att tillfälligt överföra radikalt högre effekt än i dag men som ska stå overksamt eller gå på långt under maximal kapacitet en stor del av tiden.
En utredning från OECD har dessutom visat att kostnaderna för elöverföringen kan vara minst lika stora som för själva elproduktionen när produktionsanläggningarna är utspridda över stora områden, vilket ofta är fallet med vindkraft.
Fru talman! Det sägs att vägen till helvetet ofta är kantad med goda föresatser. Visionen - drömmen - om ett 100 procent förnybart elsystem baserat på vind- och vätgas må vara broderad med allsköns goda föresatser. Men det måste bli ett slut på drömmandet, fru talman. Det är vårt ansvar som politiker, som förvaltare av svenska medborgares tillgångar och förtroende, att fatta beslut som gynnar hela elsystemet och i slutänden alla medborgare.
Vi är inte ensamma om att ha dåligt fattade beslut. I Tidningen Näringslivet kunde man nyligen läsa: "Tyska företagsledare larmar om att viktiga industrier kan lämna landet som en följd av att landet har stängt de sista kvarvarande kärnkraftverken . Nu står Tyskland inför elbrist."
Tyskland står inför en elbrist som kommer att tvinga kritiska industrier att lämna landet efter att regeringen har stängt de sista kvarvarande kärnkraftverken, till förmån för förnybar energi. Det understryker en rad företagsledare. Den intermittenta naturen hos dessa gröna energikällor, som gör dem mottagliga för plötsliga spänningsfall under molniga eller vindstilla perioder, innebär att Tysklands elsystem förblir sårbart för elbrist och prisvolatilitet.
Fru talman! Jag närmar mig slutet. Att ställa om till 100 procent förnybart till 2040 var ett minst sagt problematiskt mål. Enligt min mening var det fullständigt orealistiskt, i alla fall om man samtidigt vill elektrifiera, bygga ut elproduktionen massivt och ha ett robust, prisvärt och leveranssäkert energisystem.
I och med Tidöavtalet har Sverige tagit ett stort steg i rätt riktning, mot att återigen bli en trygg, välfungerande nation med ett effektivt och konkurrenskraftigt energisystem. Med det nya energipolitiska målets föreslagna formulering, att vi 2040 ska ha 100 procents fossilfri elproduktion, förtydligas vikten av teknikneutralitet. Därmed öppnas det även upp för framtida satsningar på fossilfri, planerbar och effektiv kärnkraft.
I detta anförande instämde Josef Fransson (SD).
Fru talman! Det finns mycket jag skulle vilja säga, men jag tänker begränsa mig något.
Till att börja med tänker jag läsa upp vad Unipers vd sa efter energiöverenskommelsen 2016: "Energiöverenskommelsen är viktig för Sverige eftersom den lagt grunden för en långsiktig energipolitik. Överenskommelsen har gett en välkommen signal till energibranschen, som är kapitalintensiv och behöver förutsägbarhet för att kunna räkna på långsiktiga investeringar."
Det är inte alls i linje med det Jessica Stegrud försökte översätta till investerarsvenska i början av sitt anförande. Jag tycker att det är viktigt att vi håller oss till sanningen.
Vi kan fortsätta tala om sanningen. Det finns nämligen ett par myter som vi måste döda i den här kammaren och sluta återupprepa. Jessica Stegrud talade om mikroplaster från vindkraftverk. Det stämmer att det kommer ungefär 150 gram per vindkraftverk per år, främst från färg. Om Jessica Stegrud tycker att det är problematiskt med färg tror jag att hon får fundera på hur alla husägare i Sverige ska hantera sina hus.
Om vi har 150 gram mikroplaster per år från vindkraftverken kan jag säga att vi också har 13 000 ton från sådant som däck, konstgräsplaner, tvätt- och acetatfiber, bottenfärg på båtar, vägtrafik och annat.
När det kommer till fågeldöden pratar vi om att ungefär 36 000 fåglar dödas av vindkraften varje år. Vi vet också att 13 miljoner fåglar dödas av våra katter. Och om vi pratar om rovfåglar, vilket man gärna gör, vet vi att 40-45 procent av alla kungsörnar dödas av tåg, helt enkelt därför att tågen kör på vilt. Då kommer fåglarna och sätter sig på rälsen och blir ihjälkörda.
Min fråga till Jessica Stegrud är alltså: Varför är SD inte lika engagerade när det gäller mikroplaster, biologisk mångfald och fågeldöd förutom i fråga om vindkraft?
Fru talman! Jag kan börja med att kommentera det ledamoten sa om Uniper. När man jobbar med investeringar vill man ha långsiktighet. Vad överenskommelserna innehåller är en sak, men långsiktighet är viktigt. Därför är det bra med breda överenskommelser. Det är inte tu tal om något annat.
Man kan dock fråga sig om det efter beskedet har byggts mer eller mindre kärnkraft. Har det stängts ned, byggts ut eller livstidsförlängts? Jag tror att vi alla vet svaret på det. Det är det jag menar med att läsa mellan raderna. Vem satsar miljarder i något som inte ska få existera bortom 2040? Vi pratar alltså om livstidslängder på 60-80 år. Det är stora investeringar som är kapitaltunga i början, väldigt lönsamma och väldigt bra för energisystemet i det långa loppet.
När det gäller Centerns plötsliga vurm för naturen är det ju så att ingenting är gratis. Allting handlar om prioriteringar. Om vindkraften hade haft en massa fördelar i form av till exempel planerbarhet hade det satt vindkraften i en annan dager, men nu är det snarare så att den förstör naturvärden, sabbar energisystemet, gör priserna volatila och förstör för både industri och hushåll. Det är det som är skillnaden.
Fru talman! Jag tycker att det är kul att SD nu verkligen har insett att det är bra med breda överenskommelser, så vi ser väl fram emot att kunna göra upp tillsammans med SD och regeringen och att SD kommer att driva på för breda överenskommelser. Det är inte det man gör i den här kammaren i dag, men det är kul att man har kommit till insikt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om att Centerpartiet skulle ha en plötslig vurm för naturen. Centerpartiet var ju det parti som lade den första miljömotionen i Sveriges riksdag - redan på 60talet! Jag tror att Jessica Stegrud får läsa på sin historia för att över huvud taget ha någon typ av korrekthet i den här debatten.
Jag kan bara konstatera att det inte finns någon typ av miljöintresse hos SD förutom när det handlar om vindkraft. Om SD nu tycker att det är så viktigt med mikroplaster, fågeldöd och andra frågor - som visserligen är viktiga - varför lägger de inte fram förslag om det annat än när de står i talarstolen och pratar om vindkraft? Varför upprepa saker om 150 gram per år jämfört med 13 000 ton? Det är ju bara att sprida myter och att se till att vi får en problematisk situation.
Om vi ska prata lönsamhet vet vi ju att hela näringslivet skriker efter nybyggnation av bland annat vindkraft. Varför gör SD en helt annan kalkyl än alla investerare på den marknaden? Det är någonting med SD:s politik som inte går ihop. Uppenbarligen handlar det framför allt om att de inte vill ha någon vindkraft. De säger till och med att man ska plocka ned befintliga verk.
Min fråga blir återigen varför man blir så engagerad mot mikroplaster och fågeldöd när det kommer till vindkraft och inte någon annan gång. Varför lyfter man aldrig de här frågorna i miljö- och jordbruksutskottet, exempelvis?
Fru talman! Det var väldigt mycket här. Det där om att vi vill montera ned vindkraftverk vet ledamoten också att det inte stämmer. Det där om att läsa på kanske vore något för ledamoten själv. Det är helt enkelt inte sverigedemokratisk politik.
Jag tror att den stora skillnaden är att jag som sverigedemokrat ser till hela elsystemet. Sverigedemokraterna har inget egenintresse av att tjäna stora internationella vindkraftsbolag som får enorma kreditgarantier från bland annat EU med hjälp av skattemedel. Min uppgift som politiker är att se till hela systemet. Hela systemet ska fungera.
I södra Sverige har man redan nu problem på grund av att den planerbara kärnkraften har stängts ned. Ni har stängt ned den - inte vi. Situationen innebär volatila priser, överelproduktion när det blåser och underskott och effektbrist när det inte blåser. Det är inte att ta ansvar för hela systemet, och det är min uppgift som politiker att göra det - inte att gynna en viss typ av storföretag, som i dag dessutom ofta har kinesiskt ägande. Jag tror att det är den stora skillnaden mellan oss.
Det jag menar med "en plötslig vurm för naturen" är att det är enorm skillnad. Ledamoten kan se sig omkring - hur ser det ut i de stora vindkraftsparkerna? Jo, människor får sina fastighetsvärden förstörda, och djur och natur tar skada. Det måste man också ta hänsyn till.
Det är fascinerande att ni hakar upp er på just mikroplasterna. Jag försöker belysa en bredare syn på vindkraften, men det viktigaste är att den inte hjälper elsystemet eftersom den är icke planerbar. Det är den stora knäckfrågan här, och den önskar jag att Centerpartiet tog lite mer hänsyn till.
Fru talman! Jag vill fortsätta på samma spår. Naturvärden är en intressant öppning.
Ledamoten och Sverigedemokraterna pratar sig varma för kärnkraft, och jag undrar hur ledamoten ser på råvaran för kärnkraft: uran. Det importeras ju från skurkstater och diktaturer som Saudiarabien och Ryssland, som är en av världens största producenter av uran. Ska vi fortsätta med det? Om inte undrar jag var i Sverige som ledamoten har tänkt sig bryta uran.
Klimatministern välkomnade häromdagen urangruvor i Sverige, och jag undrar om också ledamoten välkomnar uranbrytning till exempel i Östergötland, på Öland, i Skåne, i västra Götaland och så vidare.
Fru talman! Uran kan upphandlas på en internationell marknad, och naturligtvis ska vi ha handelsförbindelser med länder vi kan lita på - framför allt demokratiska länder som är västerländskt sinnade. Det är också det man hela tiden styr mot. Jag håller med om problematiken, men den går helt enkelt att åtgärda. Det jobbas kontinuerligt med det.
Vad gäller uranbrytning i Sverige tycker jag att om man ska tillåta och är för kärnkraft och hela den gröna omställningen måste man också vara villig att bidra med de metaller - särartsmetaller, jordartsmetaller - som faktiskt krävs. Här har vi - inte minst ledamotens parti - ett dilemma med lagstiftningar som går mot varandra. Återigen: Politik handlar om att prioritera.
Exakt var lokaliseringen skulle ske är jag såklart inte rustad att berätta om, men jag tycker att grundinställningen bör vara att man inte kan gå in i en total omställning som kräver helt nya råvaror och metaller och sedan anse att endast någon annan ska stå för brytningen. Grundföresatsen är att man får se över detta, men det måste naturligtvis tas hänsyn till miljö, säkerhet och så vidare. Det är komplext och oerhört viktigt.
Fru talman! Jag delar bilden av att vi måste bidra nationellt med de ämnen som behövs för att tillverka till exempel batterier, men jag frågade om just uran för att det är en väldigt speciell utvinning som i så fall skulle göras i Sverige.
Man utvinner uran ur något som kallas alunskiffer. Den utvinningsprocessen är ganska speciell. Det finns en gruva i Finland som heter Talvivaara. Där utvann man nickel på samma sätt som man skulle utvinna uran i Sverige. En av Europas största miljökatastrofer inträffade där 2012.
Tidigare pratade vi om vindkraftverk och hur de kan störa, sänka fastighetsvärden och så vidare. Om man skulle bryta uran i Sverige i till exempel västra Götaland, Närke eller något av de utpekade områdena handlar det om så kallade fällningsbassänger som kan vara så stora som 140 hektar. Det är enorma ytor. I fallet Talvivaara var det en sådan bassäng som hade börjat läcka och skapade en enorm naturkatastrof.
Jag undrar alltså om ledamoten vill se brytning av uran i alunskiffer i Sverige.
Fru talman! Frågan ligger inte på mitt bord, och jag är inte insatt i den. Det erkänner jag med en gång. Grundprincipen är ändå att man bör utreda saken, för om man ska vara del av omställningen bör man också kunna se över möjligheterna att faktiskt bidra med de råvaror som behövs. Jag vill vända på frågan, för utan kärnkraften och den planerbara elen har vi ingen elektrifiering att tala om och ingen omställning framför oss. Man måste alltså förstå att detta handlar om prioriteringar.
Idén att vi kan ha vindkraftsparker precis överallt och att det skulle trygga Sveriges elförsörjning är djupt orealistisk. Det var något jag återkom till i mitt lite för långa anförande. Det är dags att sluta drömma! Vi har ett elsystem som måste fungera. Med alla planer på utökat elbehov och elektrifiering behöver vi en stor, planerbar kraftkälla i grunden. Där är kärnkraften otroligt viktig, och det glöms ofta bort.
Det är utopiskt att tro att man ska kunna fasa ut kärnkraften och ersätta den med till exempel vätgas och förnybart. Därför är det ett jättebra beslut som majoriteten i kammaren förhoppningsvis kommer att fatta om att gå ifrån den förnybara visionen till den fossilfria. Det är den som påverkar utsläppen, och det är den som bäddar för konkurrenskraft och omställning för Sveriges del framöver.
