Nils Seye Larsen

Fru talman! Det är några som har nämnt de här fiskmåsarna vi hör utanför. Jag måste erkänna att jag tycker att det känns ganska skönt med lite publik så här på kvällskvisten.

Jag tänkte börja, så att jag inte glömmer bort det, med att berätta vad det är som vi i Miljöpartiet ska yrka på. Det är reservation 14 under punkt 9 om arbetsmiljö, som jag yrkar bifall till.

Jag tänkte fokusera på kompetensförsörjningen, som jag ser som en stor utmaning. Personalbristen är nog en av de största utmaningarna inom sjukvården, nu och framför allt på lång sikt framöver. Personalbristen riskerar att bli en negativ spiral som påverkar på många sätt. Det blir svårt för den ovärderliga personal vi har inom sjukvården när det saknas händer och när det saknas medarbetare. Det riskerar att göra arbetsbördan än svårare och att leda till en ohållbar arbetssituation som bränner ut den personal som vi så innerligt väl behöver.

Personalbristen får också konsekvenser för oss som invånare och som patienter. Det tar längre tid innan vi får vård, och det förstör förutsättningarna för den kontinuitet inom vården som vi behöver. Jag tänker i synnerhet på de ojämlika förhållanden som vi har i Sverige.

Vi kan till exempel se vårdcentraler och hälsocentraler i Västerbotten, i inlandet, och i de andra nordliga regionerna, som länge har sökt efter allmänläkare som kan finnas på plats kontinuerligt. Det betyder otroligt mycket. Jag glömmer inte vårt besök på Lövångers hälsocentral, som fortfarande har kvar en del allmänläkare som borde ha gått i pension för länge sedan men som alltså finns kvar, och hur ovärderligt det är för invånarna i Lövånger. När vi satt och käkade lunch med dem sa de att de ska vara riktigt sjuka om de ska ringa och söka annan akut vård en lördag eller söndag, för de vill komma till sin hälsocentral där de kan träffa den läkare som de känner och som de har träffat under så lång tid. Det är det som ger en bättre vård.

Därför är det extra oroväckande när man ser att många regioner i Sverige nu går på svältkur. Redan nu, trots att vi har behov av fler medarbetare inom vård och omsorg, ser man att det sker nedskärningar eller att det hålls inne med nödvändiga rekryteringar.

Vi ska komma ihåg att om vi blickar framåt – och här tar jag hjälp av SKR:s siffror – ser situationen väldigt dyster ut. I prognosen till 2033 ser vi att den arbetsföra befolkningen kommer att öka med ungefär 166 000 personer.

Samtidigt ser vi att man på grund av de demokratiska förändringarna bara inom äldreomsorgen kommer att behöva öka antalet anställda med 32 procent, vilket är 66 000 personer.

Inom hälso- och sjukvården kommer behovet av anställda att öka med 17 700 personer. Men sedan har vi pensionsavgångar under samma period med 66 000 personer. Det gör att det totala rekryteringsbehovet inom hälso- och sjukvården till 2033 ligger på 83 500 personer, alltså ungefär hälften av den totala tillkommande mängden i arbetsför ålder. Och då har jag inte ens nämnt den fjärdedel inom äldreomsorgen som fram till 2033 kommer att ha gått i pension.

Det här är en ekvation som är omöjlig att lösa. Just därför behöver vi ta tag i kompetensförsörjningen ordentligt redan nu. Vi i Miljöpartiet har själva lyft fram vikten av en nationell samordnare för kompetensförsörjning. Därför har vi valt att stödja Socialdemokraternas motion, som handlar om att ta fram en nationell handlingsplan för hur kompetensen och bemanningen i välfärden ska säkras på kort och lång sikt. Jag tror att vi behöver jobba med detta strategiskt från nationellt håll och i samverkan med regioner och kommuner.

Dessutom ska vi komma ihåg att situationen är väldigt ojämlik, vilket jag har återkommit till många gånger. Vi har redan i dag i regioner, till exempel i de nordliga regioner som jag kommer ifrån, en rådande kompetenskris. Vi sitter alltså med en historiskt låg arbetslöshet och har svårt att rekrytera personal.

Vi behöver satsa på bättre arbetsmiljö. Här har vi det yrkande som vi i Miljöpartiet har gjort. Men vi har också i vår budget tillfört medel för den återhämtningsbonus som hade varit så viktig som en del i att jobba med att försöka hitta olika modeller för att skapa hållbara arbetsförutsättningar för personalen.

Allt detta handlar till syvende och sist om resurser. Här håller jag helt med om det som Karin har lyft flera gånger från Vänsterpartiet: Det finns ett enormt behov av ökade resurser. SKR pratar om att det är ungefär 27 miljarder som skulle behöva tillkomma som saknas i dag sett till inflationsökningen. Detta får förödande konsekvenser för regionerna.

Jag hörde den moderata ledamoten säga att han tyckte att det var anmärkningsvärt att vi har fyra akutsjukhus och att flera av dem hotas av nedläggning. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man tycker att det är anmärkningsvärt. Är det någonting som tvingar fram det här är det dels kompetensbristen, dels resursbristen.

Det är en stor utmaning för till exempel Sollefteå, som verkligen skulle behöva detta, i synnerhet när vi pratar om beredskap på sikt. Västernorrland är en av de regioner som verkligen har det tufft ekonomiskt. Resurser behövs, och här har regeringen och Tidöpartierna ett stort ansvar.

Jag ska avsluta med att nämna någonting som jag också tycker är viktigt i den här ekvationen. I prognosen för den tillkommande befolkningen i arbetsför ålder står det att utrikes födda står för nästan hela den ökningen. Jag minns en gång när jag kom till en klass i Umeå med blivande undersköterskor. Det var personer från hela världen, som brann för att så småningom kunna jobba med att hjälpa människor inom vård och omsorg.

Det är personer vi kommer att behöva. Det är klart att vi ser med stor oro på att man nu gör allt för att skruva åt och göra det svårare för människor som har heltidsjobb, som har de kvalifikationer som krävs för att kunna jobba som undersköterska, sköterska eller vårdbiträde och som nu riskerar utvisning på grund av de orimligt höga försörjningskraven. Vi behöver ta vara på den kompetens vi har här.

Med detta vill jag än en gång yrka bifall till den reservation jag redan lyft. Givetvis står jag även bakom Miljöpartiets andra reservationer.

Herr talman! För att vara siste talare för dagen igen måste jag säga att jag tycker att det är ovanligt tidigt jämfört med en del andra gånger då jag varit här i kammaren.

Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är tyvärr alltför vanligt förekommande. Flera talare har varit inne på hur strukturellt problemet är. Det finns i alla samhällsskick och i alla våra samhällen. Jag har själv slagits av hur många av mina kvinnliga vänner som har varit med om till exempel sexuellt våld. Det är mer vanligt förekommande än vad jag någonsin trodde. Problemet med våld i nära relationer är förödande och destruktivt psykiskt och fysiskt och kan göra att en person alltmer isoleras. Det är hemskt. Någon nämnde uppgifterna från Aftonbladet. Jag är en av dem som brukar läsa artiklarna om alla de här fallen. Det är sjukt att detta får förekomma i vårt samhälle.

Det som också är sorgligt är att många av dem som har utsatts för våld i nära relationer och rent av mördats av sin närstående har varit i kontakt med polis, socialtjänst eller vård på ett eller annat sätt före mordet. Ibland har det varit tydligt och konkret. Ibland har det varit fråga om mer otydliga rop på hjälp men i varje fall kontakt. Det är ofta först efter att det hemska skett som man förstått signalerna och sett dem för vad de är. Här finns ett stort arbete som man nu behöver göra. Vi instämmer fullt ut i Centerpartiets förslag om att tillsätta en utredning för att titta närmare på varför de här hjälpsökande och sedan döda har fallit igenom samhällets skyddsnät.

Jag vill ur några olika perspektiv sätta fokus på det som jag kallar för dubbel utsatthet. Först och främst tänker jag på kvinnor med funktionsnedsättning. Det är skrämmande att se – med den lilla statistik vi har – att mer än hälften av alla personer med funktionsnedsättning någon gång utsatts för sexuella övergrepp. Det finns en klar överrepresentation.

Enligt en rapport från Myndigheten för delaktighet har många personer med funktionsnedsättning en livssituation som skiljer sig från normen och innebär en ökad risk att utsättas för våld. Det här är någonting som jag känner att det finns ett stort mörker kring. Det skulle behöva sättas mer fokus på detta. Därför delar vi Vänsterpartiets uppfattning att det behöver tillsättas en särskild utredning för att få en mer heltäckande nationell styrning på området. Syftet är enligt Vänsterpartiets motion att ”öka kunskapen, förbättra upptäckten samt ta fram förslag på åtgärder”.

Jag vill nämna en annan grupp med dubbel utsatthet. Jag och Karin Sundin var på ett väldigt intressant studiebesök vid sprututbytesprogrammet här i Stockholm. De som arbetar där får träffa många personer som har fallit igenom och är utanför samhällets stöd. Vissa gånger har man öppet bara för kvinnor. Våldsutsatta kvinnor med beroendeproblematik har en dubbel problematik som är hemsk. För det första löper kvinnor med beroende mycket större risk att utsättas för våld. För det andra är det så att en hel del av samhällets stödinsatser inte tar emot personer som är beroende av eller använder alkohol eller droger. Det här leder till att kvinnor med beroendeproblematik skjuts ut ännu mer ur samhällets skydd. Vi anser att regeringen skulle behöva arbeta med detta och återkomma med åtgärder. Jag tänker i synnerhet på en rapport från Socialstyrelsen som pekar på en hel del av de problem som finns och vad som skulle behöva göras.

Sedan vill jag ta upp vår reservation 10, om prostitution och sexuell utsatthet, som jag vill yrka bifall till.

En film som jag såg för en herrans massa år sedan som jag aldrig glömmer – den gjorde mig så upprörd, för den var hemsk och gripande – var Lilja 4-ever. Den var kanske extra gripande för att den var baserad på ett verkligt fall, med en person som tog sitt liv ganska nära den plats där jag själv växte upp.

De som utsätts för och utnyttjas i prostitution är många gånger helt isolerade från samhällsskydd. Det finns en jättebra statlig utredning som heter Ut ur utsatthet. Jag vill ta upp lite ur den. Den pekar bland annat på många av de grupper som är extra drabbade och utnyttjade. Vi har till exempel ett stort problem i Sverige där de personer som är prostituerade är utländska. Det finns ett antal särskilt utsatta och sårbara grupper, till exempel LVU-placerade flickor och pojkar, transpersoner och också personer med funktionsnedsättningar.

Det framkommer att det finns allvarliga brister i det nuvarande stödet till dem som behöver hjälp med att ta sig ur sexuell exploatering, prostitution eller människohandel för sexuella ändamål. Bristerna rör framför allt identifiering, kunskap om utsatthet, bemötande, tillgången till icke-akut vård och traumabehandling och tillgång till vård utanför storstadsområden samt ansvarsfördelningen och samordningen mellan myndigheter.

Utredningen tar också upp ett flertal punkter som jag tror är högaktuella att gå vidare med, till exempel specialiserad lågtröskelverksamhet som är lättillgänglig. Där kan man också jobba med identifiering och uppsökande arbete. Vägarna till stöd behöver vara mer lättillgängliga.

En annan sak som lyfts fram är individuellt utformade exitprogram, där man kan arbeta specifikt och individbaserat för att under en längre tid hjälpa personer att lämna den prostitution som de befinner sig i.

Det finns flera andra bra punkter i utredningen, bland annat tidsbegränsat uppehållstillstånd kopplat till en individuell plan för exitprocessen. Detta behövs för att personer som fastnar i denna typ av människohandel ska våga ta kontakt och kunna få stöd.

Därför yrkar jag alltså bifall till den reservationen. Jag tycker definitivt att regeringen i det här fallet ska återkomma med förslag utifrån denna utredning om vad vi kan göra för att bättre hjälpa personer i prostitution och människohandel genom till exempel exitprogram.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 7 under punkt 5. Vi står givetvis bakom även de andra reservationer vi har.

Jag tänkte börja med att prata om något som jag tror är viktigt när det gäller det förebyggande arbetet. Ju bättre stöd vi har runt ett barn, från dess födelse till dess vuxenår, desto mindre insatser från socialtjänsten behöver vi använda oss av.

Ett barns förutsättningar att klara sig och, omvänt, risk att hamna snett – i drogproblematik, kriminalitet och psykisk ohälsa – när det växer upp bygger väldigt mycket på att det finns många lager runt barnet, många skal av skydd. Det handlar om allt från den närmaste familjen och föräldrarna till den större släkten, vänner och bekanta man får, bostadsområdet man växer upp i och skolan man går på. Det finns väldigt mycket runt ett barn som när allt fungerar tillsammans ger de bästa förutsättningarna för barnet att växa upp och lyckas väl i livet. Men när dessa skal, i synnerhet de närmaste, är skröpliga eller rent av obefintliga ökar risken för ett barn att hamna snett. Och om alla lagren är skröpliga är risken tyvärr stor.

Vad jag försöker säga med detta är att arbetet med stöd för barn och unga bygger på en helhet som man måste se till. Det är klart att kommunerna har en stor roll i det hela. Vi kan jobba på alla sätt och vis för att åstadkomma till exempel en kommun eller en stad utan segregation och utanförskap och utan en stark boendesegregation. Vi kan se till att jobba för att ha en bra och välfungerande kommunal skola i alla områden där barnen är. Vi kan se till att jobba på många olika plan med att säkerställa att våra barn och unga har tillgång till en meningsfull fritid, med civilsamhället runt omkring där man kan få många förebilder. Om allt detta finns på plats minskar risken för att barnen ska hamna snett.

Jag ser jättemycket fram emot den förebyggande socialtjänstlagen som kommer att komma. Detta var ett arbete som inleddes när vi satt i regering. Det är ett väl genomarbetat förslag som nu kommer fram. Sedan har vi självklart våra åsikter om och synpunkter på slutprodukten, men detta är ändå något som många av oss ser positivt på.

När det gäller stöd till barn instämmer vi för det första i det som Socialdemokraterna har skrivit kring att det finns ett behov av att stärka familjehälsovården och i synnerhet av ett nytt stöd för riskfamiljer. Jag tror att det är ganska viktigt att fånga upp dem under barnets första tusen dagar.

Sedan skulle jag vilja rikta lite fokus på familjehemsplacering. När man hamnar i den situationen att man behöver placera ett barn är det otroligt viktigt att barnet kan få ett starkt och bra stöd. Här tror jag väldigt mycket på familjehemmens roll. Men vi ser hur kommun efter kommun kämpar och har svårt att till exempel hitta familjehem och att få den kontinuitet som behövs. Här behöver vi satsa mer på att stödja och stärka de familjehem vi har.

Därför har vi i Miljöpartiet lyft en hel del förslag kring just detta, för att kunna säkerställa att en familjehemsplacering fungerar väl från början. Vi vill nämligen kunna ge familjehemsföräldrar tid och möjlighet att ge barnet en trygg anknytning från början. Därför skulle vi vilja se till exempel att föräldrapenningens regelverk ses över så att familjehemsföräldrar får möjlighet att utöver ersättningen från kommunen ta ut föräldrapenning för att kunna vara hemma med ett placerat barn på samma sätt som när ett barn föds eller adopteras in i en familj. Detta bör gälla även barn i skolåldern, då betydelsen kanske är ännu större av att tid läggs på anknytning – om det inte fungerar kan nämligen erfarenheterna av brusten anknytning misstänkas vara förvärrande.

Familjehemmen måste också få ett bättre stöd än de har i dag. Vi hör många vittnesmål från familjehem om hur svårt det är att få stöd och handledning från kommunerna. Vi skulle vilja se att man skjuter till resurser för att familjehemmen ska få det stöd de behöver.

Familjehemsplacering är inte bara ett sätt för kommunen att hantera barn som inte kan bo med sin vårdnadshavare. Det är också ett oerhört viktigt verktyg för att förebygga ohälsa, psykisk ohälsa, kriminalitet och utsatthet senare i livet. Att på allvar satsa på familjehemmens ersättningar och stöd är en direkt investering i barns mående och en besparing för samhället. Varje krona som investeras i trygga placeringar för att ge barn de bästa uppväxtvillkoren kommer att betala sig i längden i form av minskade utgifter för samhället men först och främst ett minskat mänskligt lidande. Därför vill vi se ett större statligt ekonomiskt ansvar för familjehemsplaceringarna.

Jag ska också nämna HVB-hem lite kort, för jag känner stor oro över den HVB-hemsmarknad vi har i dag, med alla privata aktörer. Det har kommit en hel del olika rapporter och granskningar gällande detta. Här tror jag att vi behöver göra ett omtag på många sätt för att stärka det stöd som blir nästa steg när familjehemsplacering inte räcker till. I synnerhet måste vi – här delar jag Socialdemokraternas uppfattning – jobba med ett återtagande i offentlig regi av HVB-hem för barn som redan har hamnat i kriminalitet.

Sedan vill jag lyfta utredningsbetänkande SOU 2023:66, För barn och unga i samhällsvård. Jag tycker att utredningen har presenterat otroligt många bra slutsatser – det är en väldigt väl genomförd utredning. Jag tycker verkligen att det är angeläget att man går vidare och ser till att genomföra det som kan genomföras. Det finns en del utredningar kring ett antal av förslagen, men jag hoppas att det inte innebär att de redan presenterade förslagen blir vilande.

Barn och unga inom socialtjänsten

Det sista jag vill säga handlar om barnfattigdomen. Någonstans är ekonomin också ett av de här skalen kring ett barn. Därför tycker jag att det är lovvärt att arbeta för en nollvision när det gäller barnfattigdom. När familjen runt omkring har de ekonomiska möjligheterna att ta hand om barnet och barnet får möjlighet att vara med till exempel när vännerna har olika fritidsaktiviteter och annat får barnet en positiv uppväxt; ekonomin spelar en stor roll. Här behöver vi jobba för att stärka barnfamiljerna på flera olika sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, under punkt 1, Framtidens äldreomsorg, från S, V och MP.

Jag är rätt ny inom riksdagspolitiken. Men är det någonting som jag kan som kommunpolitiker, som jag har varit under många år, är det just äldreomsorg. Det är någonting som är viktigt och som ofta diskuteras i kommuner.

Låt mig göra klart att våra äldre förtjänar en ålderdom med värdighet. Det är de som har byggt det välstånd som vi i dag lever i. Det är de som har lagt grunden för det Sverige vi har i dag. Men vi står inför stora utmaningar. De demografiska utmaningarna, med en åldrande befolkning, är sedan länge väl kända.

Här vill jag trycka på ojämlikheten när det gäller förutsättningarna för kommunerna runt om i Sverige. Jag ska beskriva lite kort. Jag är företrädare för ett av de fyra nordligaste länen i Sverige. De fyra nordligaste länen i Sverige står för en yta som motsvarar över hälften av landet. Där bor 8 procent av Sveriges invånare. Men om man plockar bort de största kommunerna är det en yta som är större än England. Där bor 140 000 invånare. Det är en halvering sedan 50-talet.

Det är en åldrande befolkning. Över hälften i många av dessa kommuner är 50-plus. Det är också kommuner där medianinkomsten är nästan 10 000 kronor lägre än i riket. Det är kommuner som har bland landets högsta kommunalskatter för att de ska kunna ha råd att finansiera välfärden. Det är kommuner som saknar medarbetare, folk som kan jobba. De har en betydligt lägre arbetslöshet än i riket. De står inför stora utmaningar.

Jag vill lyfta detta, för jag hör många gånger om vad man från regeringens sida vill göra för äldreomsorgen. Man pratar om kommunernas ansvar. Jag kan säga att kommuner är mycket väl medvetna om vad som behövs för en god äldreomsorg. Vi behöver fler medarbetare. Vi behöver en bättre arbetsmiljö. Vi behöver kunna erbjuda bättre anställningsvillkor för våra medarbetare. Vi behöver ha fler chefer, och vi behöver kunna satsa på kompetensutveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

Men allt detta bygger på att man får förutsättningarna. Det behövs mer resurser. Det var därför som vi i Miljöpartiet hade ett betydligt större anslag för generella statsbidrag till våra kommuner och regioner. Det är pengar som de hade behövt för att kunna göra någonting åt den tuffa situation som många av dessa kommuner sitter i.

Jag vill att man kommer ihåg detta. Det är inte så att kommuner duckar för sitt ansvar, men de sitter i en otroligt svår situation. Om den här utvecklingen fortsätter innebär det att äldreomsorgen och förutsättningarna för att kunna erbjuda en äldreomsorg till våra äldre, som förtjänar en god äldreomsorg, kommer att variera enormt i vårt rike. Detta är något som vi i Miljöpartiet ser med stor oro på.

Jag har ett litet fokus på en sak till. Jag har sett att det i debatter har pratats en hel del om detta med språkkrav. Det är någonting som vi också har mötts av uppe i Umeå.

Det är självklart viktigt att man ska kunna göra sig förstådd på sin arbetsplats, och det är viktigt att vi kan satsa på språkutveckling. Precis som när vi hade äldreministern på besök i socialutskottet är det trots allt nästan 70 procent av medarbetarna inom äldreomsorgen i Sverige som har utländsk bakgrund eller utländskt påbrå.

Men ibland kan jag tycka att det finns en ton i debatten – jag har inte hört den här, men jag har hört den på kommunal nivå – som saknar viss respekt. Jag kan ta Umeå som ett exempel. Hade vi inte haft de flyktingar som kom 2016 hade vi haft enormt svårt att klara situationen när covid slog till. Många av de här personerna gör ett fantastiskt jobb och brinner för att hjälpa våra äldre. De förtjänar vår respekt och vår uppskattning för att de finns där och gör detta jobb nu när vi saknar svenska medarbetare inom äldreomsorgen.

Självklart ska vi satsa på språkutveckling. Vi ska kunna ställa krav. Men vi ska komplettera det med utbildningsinsatser, för vi behöver våra medarbetare som har kommit hit och som vill göra sitt bästa för att hjälpa våra äldre och ge dem en värdig ålderdom.

Avslutningsvis är det en sak som oroar mig. Jag måste lyfta det. Det är det här med försörjningskraven och nu också avskaffandet av spårbytet. Det drabbar vår kommun. Här finns en tydlig diskrepans mellan den statistik vi har fått presenterad av Migrationsverket och den verklighet som till exempel vår äldreomsorg i Umeå sitter med. Det var också därför som till exempel Boden och flera andra kommuner var så kritiska till sättet man avskaffade spårbytet på, för de personer som redan har arbetstillstånd i Sverige.

Många av dem jobbar faktiskt inom vård och omsorg. Jag har en personlig assistent, till exempel, som nu kommer att utvisas på grund av detta. Umeå skrev faktiskt ett brev och vädjade till regeringen – det har man gjort länge – om att man ska se över de här försörjningskraven. Det är nämligen lönekrav som ligger långt över det generella lönekravet för medarbetarna.

Hade man haft oändligt mycket pengar i kommunerna, om regeringen hade velat strössla en massa pengar, hade man kanske mäktat med så pass höga lönenivåer. Förhoppningsvis kommer vi dit att vi kan höja lönenivåerna för de medarbetare som gör ett ovärderligt arbete inom äldreomsorgen, men vi är inte riktigt där.

Bara i äldreomsorgen i Umeå har man redan nu förlorat uppemot 50 medarbetare. Ytterligare 100 riskerar att gå förlorade. Vi har historiskt låg arbetslöshet. Vi har inte fler. Försvinner dessa hjälpande händer finns det inga andra som kan hoppa in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldreomsorg

Jag hoppas ändå att man kan se över detta med arbetstillstånd för de ovärderliga medarbetare som vi faktiskt har i äldreomsorgen.

Mycket behöver göras för att förstärka vår äldreomsorg. Vi behöver satsa. Jag tror verkligen på framtidens äldreomsorg och den motion som har skrivits av Socialdemokraterna. Jag tror också att vi behöver ta med oss till exempel det som vi i Miljöpartiet lyft om omställningsstödet. Det handlar om att titta på vad vi kan göra för särskilda satsningar för att förbättra arbetsmiljön för våra medarbetare. Det handlar om att titta på olika arbetstidsmodeller som gör att våra medarbetare faktiskt kan hålla arbetslivet ut.

Tack för debatten i dag!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 mars.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 11 under punkt 7, om rätt till personlig assistans vid sjukhusvistelse. Vi står givetvis bakom våra andra motioner och reservationer – även de vi har gemensamt med bland annat Centern, Socialdemokraterna och Vänstern, vilket är reservationerna 15 och 16 – men vi yrkar bifall enbart till reservation 11.

Stöd till personer med funktionsnedsättning är en fråga som ligger mig personligen väldigt varmt om hjärtat. Jag vill börja med att säga att jag är väldigt glad och stolt över att vara en del av vårt svenska samhälle där jag som funktionsnedsatt, med hjälpbehov och personlig assistans, ändå har möjligheten att vara med här, delta i debatten och vara med och rösta och besluta på samma villkor som ni andra.

Men jag har också sett hur det har blivit tuffare. Vi pratar om en marginaliserad grupp personer med både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Det är grupper som ofta är överrepresenterade när det gäller psykisk ohälsa, ekonomisk marginalisering och utanförskap i samhället eller i arbetslivet. Det är mycket som skulle behöva göras, och jag tänkte att jag skulle börja med personlig assistans.

Jag minns själv när jag som nyskadad på sjukhuset fick träffa en handläggare från Försäkringskassan som skulle bedöma om jag hade rätt till personlig assistans. Det var svårt för mig att då veta vilka behov jag hade i mitt liv som funktionsnedsatt. Handläggaren hade fått läkarutlåtanden och träffade mig för att prata och se vad jag behövde. Hon sa: Nils, jag tror att du säkert behöver en timme för att få hjälp av assistenter med avklädning, dusch, schamponering och sådant. Vi sätter det som grundläggande behov.

Sedan räknade hon fram ett beslut, och det blev klart. Det var det som gjorde att jag kunde lägga fullt fokus på att ta mig tillbaka i livet. Assistansen är helt avgörande för mig. Det är tack vare den jag kan verka här i dag.

Jag har dock sett hur det har förändrats. Successivt har det blivit hårdare bedömningar. Det har kommit nya vägledningar. Fler och fler fall har gått till domstol och blivit prejudicerande. Successivt har bedömningen förskjutits från den ursprungliga intentionen i lagstiftningen.

År 2011 var det dags för mig att få en omprövning. Då var det plötsligt en jakt på minuter. Hur många minuter tog det för min assistent att klä av mig? När jag satt i duschen och vattnet rann handlade det inte längre om grundläggande behov. Men sedan frågade man hur många minuter det tog för assistenterna att tvåla in mig och schamponera mitt hår.

Det var på håret att jag fick behålla min personliga assistans. Ärligt talat kändes minuträkningen lite kränkande. Det kom så nära inpå en.

År 2017 var det dags för en ny omprövning. Den pausades, vilket var tur eftersom vägledningarna hade skärpts ytterligare.

Som jag ser det är detta oroväckande. Vi behöver göra ett omtag. Vi måste titta på behovsbedömningarna igen för att återgå till den ursprungliga intentionen. Vi måste börja se framför allt de grundläggande behoven i sin helhet. Detta måste göras innan vi går över till frågan om ett huvudmannaskap. Jag delar bilden av att vi behöver ett samlat statligt huvudmannaskap för personlig assistans.

Det har talats en del om återkraven. Det är klart att även jag som brukare, precis som så många andra brukare men även anordnare, är orolig. Det här kan röra saker som förändrar livet – det kan till exempel ha med arbete att göra och inte med själva hjälpbehovet. Det finns kvar, men bara för att man inte har meddelat förändringar som rör annat finns en risk för återkrav och betalning. Det försätter både brukare och anordnare i en skör situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Assistans vid sjukhusvistelse är också något vi behöver förändra. När man är personlig assistent jobbar man väldigt nära en brukare, och man blir såklart personligt engagerad. Dessutom känner man till brukarens hjälpbehov väldigt väl. Men plötsligt kanske brukaren blir svårt sjuk och hamnar på sjukhus. Förutom att man som medmänniska oroar sig över hur det går för brukaren står man plötsligt utan jobb. Det är som om jobbet har sjukskrivit sig. Det här skulle ha varit fullständigt oacceptabelt i vilken annan arbetssituation som helst.

Lägg därtill situationen för föräldrar, som av olika skäl tvingas pausa det de höll på med tidigare för att i stället vara personlig assistent åt sitt eget svårt funktionsnedsatta barn som hamnat på sjukhus. Att som förälder sitta med en sådan oro det skapar samtidigt som jobbet har sjukskrivit sig och man själv inte ens får ansöka om vård av barn är oacceptabelt. Assistenterna hade dessutom varit en stor avlastning; de är ju där. Här handlar det ju om personer som är i stort behov av hjälp även när de är på sjukhus. Vi skulle vilja ändra på detta system.

När det gäller föräldraavdraget kan vi konstatera att den lagändring som har gjorts inte har lett till de förändringar vi hoppades på utifrån den intention som fanns. Det görs fortfarande för snäva bedömningar. Vi ska komma ihåg att när man söker personlig assistans för ett barn söker man för den hjälp barnet behöver på grund av funktionsnedsättningen, det vill säga sådant som går utöver ett vanligt barns hjälpbehov. Sedan drar man av ett föräldraavdrag på det. Vi tycker att det är märkligt, och det är något som behöver ändras.

När det gäller assistans vill jag slutligen lyfta upp indexuppräkning av assistansersättningen. Jag är glad över att regeringen nu utreder detta, men schablonersättningen måste höjas innan vi ens kan göra en indexuppräkning. Den har varit på tok för låg på tok för länge. Den gör att det nästan är omöjligt att ge goda och rimliga arbetsvillkor för personliga assistenter under en längre tid. Här behöver vi se en rejäl uppräkning.

Jag vill också säga något om ledsagning för personer med synnedsättning och framför allt det som har hänt för dem. Det är ytterligare ett exempel på hur bedömningen av lagar har förändrats. I LSS-lagen, som kom 1993, var grav synnedsättning ett skäl för stöd. Denna rätt har successivt urholkats, precis som för assistansen, genom bedömningar, prejudicerande rättsfall etcetera. Det har gjort att det i dag nästan är omöjligt för många med synnedsättning som inte har andra funktionsnedsättningar att få rätt till en sådan viktig insats som ledsagning.

Ledsagningen är viktig för dem för att de ska kunna vara delaktiga och kunna göra vanliga saker som att gå och handla, ta en promenad, vara med i fritidsaktiviteter eller, som i det kända fallet, regelbundet gå till sin mans grav för att ta hand om den. Det här är ju saker som för oss andra är självklara.

Stöd till personer med funktionsnedsättning

Dessa personer får många gånger i stället socialtjänstlagens väldigt bristande ledsagning, som ofta också är kostsam. Detta kan vara en förklaring till att väldigt många personer med personnedsättning mår psykiskt sämre, är mer isolerade och lever ensamma i sina hem.

Vi vill nu se till – vi hoppas och kräver – att förslaget om tillkännagivande nu bifalls. Vi måste få till en ny lag om möjlighet till avgiftsfri ledsagning. Sedan finns det annat att göra i fråga om färdtjänsten, men den debatten överlåter jag åt trafikutskottet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 mars.)

Herr talman! Jag har en fråga till Camilla Waltersson Grönvall.

För oss brukare med personlig assistans är det ovärderligt att kunna behålla våra personliga assistenter över tid. För det krävs det skäliga arbetsvillkor, och där är lönevillkoren en avgörande faktor. Problemet är att schablonersättningen har fått stå tillbaka i åratal och inte utvecklats som löne- och prisutvecklingen i stort i samhället.

Därför är det glädjande att det har tillsatts en utredning om att titta på detta med indexuppräkning. Mina frågor är: Hur går det med utredningen? Kommer den att hålla den utlovade tidsplanen? Finns det någonstans en möjlighet att höja schablonersättningen före en indexuppräkning så att man kan minska det ekonomiska gap som byggts upp över tid?

Fru talman! Nu händer det igen! Det här är andra veckan i rad som jag får äran att hålla det sista anförandet för kvällen. Jag är givetvis glad att det fortfarande finns tappra åhörare kvar i salen.

Sverige är en liten, öppen ekonomi och en demokrati som är beroende av internationell handel och av vår omvärld. Just därför vill jag inleda med att tala om det ytterst allvarliga läge vi befinner oss i, som utvecklas och förvärras dag för dag. Europa samlas i krismöten och akuta möten för att försöka hantera den snabbt föränderliga omvärld vi befinner oss i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Det är ett läge som hotar våra demokratier med direkt och öppet inflytande och påverkan från USA:s nya politiska ledning. Det är ett allvarligt läge för vår säkerhet och vårt fredsarbete, som nu påverkas då de stora länderna – de tidigare globala stormakterna – har valt att sätta sig tillsammans och förhandla utan Europas medverkan. Det amerikanska ledarskapet har nu valt att ty sig till den totalitära regim som inledde det olagliga och vidriga kriget i Ukraina.

Detta hotar också våra internationella handelsrelationer. Vi behöver tänka om, och det är ett bryskt uppvaknande. Jag tänker till exempel på Alexander Stubb, som i en intervju pratade om hur vi i Europa kanske har varit lite naiva lite väl länge. Han nämnde de tre beroendena: Vi har alltför länge varit beroende av den ryska energin, vi har varit ekonomiskt beroende av Kina och vi har varit säkerhetsberoende av USA. Det är dags för Europa att vakna och finna sin väg framåt. Och jag är fast övertygad om att vi kommer att hitta en väg framåt – om än det tar tid – för Europa är en samling av öppna, fria demokratier och suveräna stater, små som stora.

Europa har byggt och skapat både välstånd och fred genom sin historik av handel mellan länder. Jag hoppas att EU har förmågan att bidra till fred och säkerhet globalt genom att vi mer oberoende kan arbeta med handelsavtal och relationer med vår omvärld.

Jag kan notera i de yrkanden som finns och de motioner som har inkommit att Sverigedemokraterna med tiden har gjort en successiv positionsförändring både när det gäller internationell handel, som man nu plötsligt pratar ganska varmt om, och när det gäller EU och dess öppna marknad, som man plötsligt verkar tycka är bra.

Jag välkomnar givetvis detta samtidigt som jag förväntar mig ett förtydligande från just Sverigedemokraterna av hur man står när man tidigare har haft så bra relationer med det politiska ledarskap i USA som nu så uppenbart hotar Europa både freds- och säkerhetsmässigt men också handelsmässigt.

Vi befinner oss även i ett allvarligt klimatläge. Vi kan konstatera att klimatkrisen förvärras och att det vi gör är på tok för lite. Här skulle Sverige kunna ha fortsatt på det spår där vi spelade en avgörande roll. Vi skulle ha kunnat vara ett föredöme i klimatomställningen. Genom handel och genom att utveckla vår industri och vårt näringsliv med kombinationen av kravställande och stöd och investeringar skulle Sverige ha kunnat vara ett föredöme. Vi skulle ha kunnat utveckla ännu fler produkter som efterfrågas av vår omvärld. Vi behöver fortsätta på det spåret.

EU spelar här en avgörande roll. Jag ser i många av utskottstexterna hur majoriteten i utskottet resonerar. Man ställer sig bakom detta och tycker att EU ska fortsätta både med sitt kravställande när det gäller handel och miljö– och klimathänsyn och med den industriella given och Fit for 55. Jag vill vara tydlig med att Fit for 55 inte är ett steg i rätt riktning utan ett mindre steg i fel riktning. Läget är akut, och egentligen borde mycket mer göras.

Det är positivt att majoriteten i utskottstexterna står bakom att EU i sina bilaterala handelsavtal ska trycka på miljömässiga och klimatmässiga krav och att vi ska jobba vidare med omställningen av vår industri. Men vi behöver också säkerställa att dessa majoritetspartier står fast vid detta i EU och i Europaparlamentet, som har en viktig roll både i klimatomställningen och i våra handelsavtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Jag vill ändå påpeka det som jag har hört så många gånger när man pratar om att vi ska öka Europas konkurrenskraft och den svenska konkurrenskraften. Vi ska kunna jobba bättre, säger man. Det finns en tendens att se på Mario Draghis rapport om competitiveness som ett svepskäl för att vi måste förenkla och minska kravställandet.

Jag vill vara tydlig med att jag stöder arbetet med att minska byråkratin. Men för att använda ett borgerligt ofta återkommande uttryck: att ställa krav är att bry sig. Jag står fast vid att vi behöver fortsätta att ha ett kravställande i vår industri. Vi behöver ha kombinationen av kravställande, investeringar och stöd, för innovation och industriell utveckling är också det som kan driva vår utveckling framåt. Det är så Sverige har utvecklats framgångsrikt, och det är så vi ska fortsätta.

Där är det också viktigt, just för att säkra långsiktigheten i vår omställning i de kravspecifikationer som vi har gentemot vår industri, att vi har modet att trycka fram den typen av kravställande i våra bilaterala avtal. Vi ska trycka på för att EU har ett sådant kravställande.

Det är viktigt att EU fortsätter att jobba långsiktigt och målmedvetet. Det vi inte vill ha är Tidöregeringens kortsiktiga politik. Den får inte tvinga vårt näringsliv in i ett kortsiktigt perspektiv, för då är vi illa ute. Vi behöver långsiktighet, och vi behöver tackla de stora utmaningar vi står inför.

Jag tror på EU och Sverige, och jag tror att vi har möjligheten att spela en viktig roll i utvecklingen av våra handelsrelationer och i kravställandet gentemot andra länder och andra handelspartner. Så kan vi säkerställa att vi fortsätter att vara ledande och drivande i den nödvändiga klimatomställningen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 1, och jag står givetvis också bakom våra andra reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 februari.)

Fru talman! Innan jag glömmer bort det ska jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 11 under punkt 4 om försörjningsstöd och övriga insatser.

Det har pratats en del om den nya socialtjänstlagen, och jag ser också fram emot att den kommer på plats. Jag väljer dock att debattera den när det väl blir dags här i kammaren.

Jag tänkte ta mig friheten att prata om socialtjänstens roll i ett tryggt samhälle och det arbete vi haft i Umeå, den kommun jag kommer ifrån. Umeå har utsetts till Sveriges tryggaste storstad och är den enda storstaden utan utsatta områden. Umeå har också utsetts till den stad som är bäst att leva i.

När vi pratar om det förebyggande arbetet, trygghetsarbetet och arbetet för våra barn och unga spelar socialtjänsten en jätteviktig och avgörande roll, men som en del av en större helhet. Man kan inte bortse från de andra faktorerna runt omkring för att ge socialtjänsten de rätta förutsättningarna att jobba och verka exempelvis för barn som börjar hamna på glid och i problem och för vilka vi behöver stärkta insatser eller för familjer som behöver hjälp och stöd. Här spelar andra komponenter också in.

När vi fick indikationer på tendenser till oro hade vi samverkan, och där hade socialtjänsten än en gång en avgörande roll. Men detta skedde också som en del i planerandet av samhället - att säkerställa att vi undviker segregation och har blandade boendeformer i olika stadsdelar, att säkerställa allmännyttan och se till en stark allmännyttas roll etcetera. Vi såg också till att civilsamhället arbetade i samklang med socialtjänsten och att socialtjänsten hade de ekonomiska förutsättningarna att kunna jobba med fältarbete och annat.

Kompetensbristen är en utmaning. Jag är jätteglad att få höra dessa fina ord om socionomer, för de gör ett enormt viktigt arbete. Det värsta vi kan göra är att bränna ut dem genom att låta så mycket falla på socialtjänsten - de växer inte på träd. Men det behövs resurser.

Man måste förstå att de kommuner och regioner runt om i Sverige som vill jobba med dessa frågor har en stor kompetens och ett stort kunnande kring de lokala förutsättningarna. Det vi skulle behöva mer av är generella bidrag och stöd till kommunerna snarare än riktade bidrag, så att man kan få jobba för att stärka upp de projekt som kan lyckas och de metoder man bäst kan använda just där.

Jag tänkte gå in lite på några av de motioner som behandlas i betänkandet om socialtjänstens arbete och då börja med frågan om försörjningsstöd.

Att växa upp i en familj som lever på försörjningsstöd är att leva med ständig ekonomisk utsatthet. För dessa barn innebär det avsaknad inte bara av fritidsaktiviteter utan också av det mest grundläggande - möjligheten att känna sig som en del av samhället, att kunna följa med kompisarna på bio någon gång ibland, att gå på ett födelsedagskalas eller att ha de kläder som behövs för att delta i skolans utomhusaktiviteter. Det som borde vara en självklarhet för alla barn blir en ouppnåelig dröm för många.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens arbete

Miljöpartiet vill höja riksnormen för försörjningsstödet. Det är en kortsiktig lösning men en nödvändig sådan för att ge familjer bättre möjligheter att delta i samhället på lika villkor. På lång sikt måste fler människor kunna försörja sig själva. Att ha ett arbete innebär inte bara en inkomst utan också frihet, självständighet och en känsla av delaktighet.

I dag finns tröskeleffekter som gör att det inte lönar sig att ta ett arbete eftersom försörjningsstödet minskar i samma takt som inkomsten ökar. Regeringens lösning har hittills varit att minska stödet ytterligare för att tvinga människor att ta även de mest lågavlönade jobben.

Vi menar att det är en farlig väg att gå. Det riskerar att krossa framtidstron och skapa ännu djupare utanförskap. Vi vill i stället se en reform där hushåll som går från försörjningsstöd till arbete får behålla en del av stödet under en övergångsperiod. Det ska alltid löna sig att ta ett arbete, även om det är på deltid. Vi måste ge människor en väg in på arbetsmarknaden utan att straffa dem ekonomiskt på vägen dit.

Fru talman! Hemlösheten är också ett av de mest akuta samhällsproblem vi står inför. År 2023 vräktes 674 barn i Sverige, vilket då var ett rekordhögt antal. Trots att vi har en nollvision för vräkningar av barnfamiljer ser vi en oroväckande ökning. Bakom varje siffra finns ett barn som förlorat sitt hem, sin trygghet och sitt sociala sammanhang.

Vi vet att osäkra boendeförhållanden påverkar barns hälsa och skolgång negativt. Ändå händer detta gång på gång.

Kommunerna och socialtjänsten har en avgörande roll i att förebygga vräkningar och hjälpa familjer att hitta långsiktiga boendelösningar. I dag är dock lagstiftningen för snäv - vi får verkligen hoppas på den nya socialtjänstlagen. Socialtjänsten kan bara hjälpa bostadslösa med speciella svårigheter, vilket gör att många barnfamiljer hamnar mellan stolarna. Vi vill ge socialtjänsten ett utökat ansvar att bistå alla barnfamiljer i hemlöshet, även utan social problematik.

Dessutom måste hyresvärdar få ett tydligare ansvar. I dag kontaktas socialtjänsten oftast först när vräkningen redan är ett faktum. Vi anser att hyresvärdar ska vara skyldiga att informera socialtjänsten så snart en hyresgäst riskerar att vräkas. På så sätt kan socialtjänsten agera i tid och förhindra att barnfamiljer hamnar på gatan.

När vräkningar ändå sker måste vi ha fungerande lösningar. Vi vill införa en snäv tidsgräns för hur länge barn får bo i akutboenden i enlighet med Barnombudsmannens förslag. Vi behöver fler genomgångsbostäder som leder till en plats på den ordinarie bostadsmarknaden, och vi behöver en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen.

Fru talman! Barn ska inte behöva oroa sig för var de ska bo. Barn ska inte behöva känna sig utanför för att familjens ekonomi inte räcker till. Det är politikens uppgift att se till att alla barn får en trygg uppväxt med möjlighet att delta i samhället på lika villkor. Låt oss ta den uppgiften på allvar!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 februari.)

Fru talman! Det är väldigt intressant och lärorikt att sitta och lyssna på debatten. Vi är en liten trogen skara kvar här.

Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 14 under punkt 7 om läkemedel och miljö.

Det är ett stort problem med läkemedels miljöpåverkan. Många av de läkemedel som säljs i Sverige tillverkas i länder som Indien och Kina, där kraven på rening är otillräckliga. Detta leder till omfattande miljöproblem och skadar både människor och djurs livsmiljöer. Även i Sverige har vi läkemedelsrester i både vatten och mark, och det finns flera exempel på lokala överskridanden av gränsvärden.

Vi måste göra allt vi kan för att minimera risken att läkemedelsrester sprids i miljön och orsakar skador på fiskar, mikroorganismer och ekosystem - och i förlängningen även på oss människor.

Ett av problemen är det svenska generikasystemet, även känt som "månadens vara". Systemet premierar det billigaste läkemedlet utan att ta hänsyn till de miljöeffekter som produktionen orsakar. Detta skapar en felaktig styrning där läkemedel med hög miljöpåverkan kan konkurrera ut mer hållbara alternativ.

Företag som tar ansvar för miljön har svårare att klara sig på marknaden, och det innebär också risker för människors och djurs hälsa. Miljöpartiet anser därför att regeringen bör låta se över frågan och återkomma med ett förslag på ett förändrat system där miljöaspekter beaktas.

Samtidigt ser vi att receptbelagd förskrivning av vissa läkemedel, såsom antibiotika och diklofenak, har minskat i Sverige. Det är ett resultat av regionernas arbete med att öka medvetenheten om läkemedels miljöpåverkan.

Samtidigt har vi sett att försäljningen av receptfria läkemedel som innehåller diklofenak - ett av våra mest miljöstörande ämnen - har ökat. Naturvårdsverket lyfter i sin uppföljning av de nationella miljömålen 2024 fram att det finns flera möjliga åtgärder för att begränsa miljöskadliga läkemedel, exempelvis genom receptbeläggning, begränsningar i marknadsföring och restriktioner för försäljning. Miljöpartiet anser att regeringen bör gå vidare med dessa förslag och vidta konkreta åtgärder.

Läkemedel och tandvård

En annan viktig fråga är allas rätt till en jämlik och god sjukvård. Så småningom, under våren, kommer vi att ha en annan intressant debatt, om förändringarna i högkostnadsskyddet för läkemedel. Det kommer att bli konsekvenser. Kostnaderna för läkemedel har ökat, precis som tillgången till nya läkemedel, men en av de saker som har ökat minst är inkomsterna för de mest marginaliserade grupperna i vårt samhälle. Det är till exempel personer med varaktig sjukersättning, försörjningsstöd eller långtidssjukskrivning. De drabbas mycket hårt av den stora ökningen.

Principen måste vara att vård ges utifrån behov, inte betalningsförmåga. I dag saknas fungerande kostnadsmodeller för dyra, specialdesignade läkemedel och långvariga behandlingar för små patientgrupper. Detta innebär att människor med svåra och allvarliga sjukdomar riskerar att bli utan behandling eftersom den inte bedöms som tillräckligt kostnadseffektiv.

I en av våra motioner lyfter vi särskilt fram vissa preventivmedel och även läkemedel för behandling av endometrios. Trots att dessa läkemedel finns tillgängliga omfattas de i dag inte av läkemedelssubventionen. Det innebär en ekonomisk börda för många patienter och skapar en ojämlik tillgång till vård. Miljöpartiet anser därför att regeringen bör ge Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, i uppdrag att se över kriterierna för läkemedelssubventionen, med syfte att inkludera fler preventivmedel och särskilt framtagna läkemedel mot endometrios.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 februari.)

Fru talman! Det här är mitt första anförande i socialutskottet. Jag ser fram emot att arbeta här. Jag hade tänkt att jag skulle kunna chilla och ta det lite lugnt med att komma hit eftersom jag stod så långt ned på talarlistan, men jag är ganska glad att jag ändå kom tidigt.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 4 under punkt 4 om kompetens.

Riksrevisionens rapport om Statens institutionsstyrelse, Sis, är en viktig granskning som belyser allvarliga brister i vården och behandlingen av samhällets mest utsatta barn och unga. Den kompletterar en lång rad tidigare utredningar och rapporter som har påpekat samma problem: att Sis inte fungerar som det borde.

Situationen är djupt problematisk. Bristerna finns på område efter område. En central faktor som lyfts fram är personalens kompetens. Den är helt avgörande för den vård och behandling som ges. Men enligt Riksrevisionens rapport finns det till och med olämplig personal på samtliga ungdomshem de besökt. Långt ifrån all personal har genomgått de obligatoriska utbildningarna, och ännu färre har fått vidareutbildning i exempelvis kognitiv beteendeterapi eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Konsekvensen är att ungdomshemmen inte kan erbjuda den behandling och det stöd som barnen och ungdomarna faktiskt behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Sis särskilda ungdomshem

Fru talman! Vårdmiljön är en annan allvarlig brist. Många av de besökta ungdomshemmen är slitna och i dåligt skick.

Vården är dessutom inte tillräckligt individanpassad för att möta varje individs behov, vilket var en av grundtankarna när Sis bildades.

Detta är oacceptabelt. Staten har ett särskilt ansvar för de barn och unga som placeras på Sis. När vi som samhälle tvångsomhändertar barn måste vi vara säkra på att vi kan ge dem den vård de behöver.

Visst görs vissa insatser för att förbättra Sis. På socialutskottets sammanträde i dag fick vi en bra dragning av generaldirektören om det förbättringsarbete de genomför. De har en tuff situation att klara. Vi börjar se en del positiva resultat, men det är långt ifrån tillräckligt.

Riksrevisionen föreslår flera åtgärder för att höja kvaliteten i verksamheten. Även om regeringen har tagit till sig vissa av dessa rekommendationer räcker det inte.

Bristen på kompetent personal är en central del av problemet. För närvarande erbjuds utbildningar inom Sis, men alla tar inte del av dem - inte ens de som är obligatoriska. Det behövs ett rejält kompetenslyft. Statusen för dem som arbetar med dessa unga måste höjas. Hur kan vi attrahera personal med hög kompetens? Hur skapar vi en sund behandlingskultur på Sis-hemmen? Vi vet att bättre utbildad personal leder till färre incidenter och en tryggare vårdmiljö. Därför räcker det inte med de initiativ som regeringen har tagit hittills. Det behövs mer.

Fru talman! Ett förslag som bör lyftas fram är att införa en ny specialistutbildning för socionomer. Flera experter har påpekat att dagens socionomutbildning inte är tillräcklig när det gäller att möta de utmaningar som finns. En specialistutbildning på avancerad nivå med inriktning på exempelvis barn, missbruk och ungdomar skulle ge socionomer de verktyg de behöver för att arbeta på Sis-hemmen och i andra viktiga verksamheter.

Vi måste också se över vilka barn och unga som placeras på Sis.

Riksrevisionen rekommenderar att regeringen ser över målgruppen. Många unga som placeras på Sis har stora behov av psykiatrisk vård eller insatser enligt LSS. Men i stället för att få rätt stöd hamnar de på institutioner som saknar den kompetens och de resurser som krävs. Detta måste förändras. Vi måste säkerställa att dessa barn får den vård de faktiskt behöver.

Fru talman! Sis-hemmen är ofta slutlänken i en lång kedja av insatser, placeringar och vård. Ungdomar hamnar där efter en lång tid av utmaningar och problem. Det är också ett symtom på de större samhällsmisslyckanden som vi har, när vi inte i tillräckligt stor utsträckning kan jobba till exempel med de förebyggande insatserna och för att minska segregationen och försöka utjämna de socioekonomiska skillnader som finns.

Man kan exempelvis se i ett av diagrammen i granskningen från Riksrevisionen hur just de som är placerade i Sis-hem väldigt markant skiljer sig från resten av befolkningen när det gäller faktorer som ligger på föräldrarna, såsom föräldrarnas inkomstnivå och utbildningsnivå och en massa annat.

När vi misslyckas med våra barn och ungdomar riskerar det såklart att fortsätta i en förödande och destruktiv spiral. Den måste brytas, och det krävs mycket mer än att bara förbättra situationen på Sis-hemmen. Det tror jag är viktigt att komma ihåg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Sis särskilda ungdomshem

Vi i Miljöpartiet har länge tryckt på vikten av förebyggande insatser, vikten av socialtjänstens arbete och vikten av att jobba tillsammans inom skola, vård och omsorg. Vi har även framhållit civilsamhällets roll för att hjälpa barn, så att de inte börjar hamna fel.

Miljöpartiet anser därför att det måste satsas mer på förebyggande insatser. Tidiga insatser kan som sagt vara avgörande för att unga personer inte ska hamna i kriminalitet eller situationer som leder till tvångsplaceringar. Därför föreslår vi 1 miljard kronor till brottsförebyggande arbete och 1 miljard till socialtjänsten för att den ska kunna utföra sitt arbete på bästa sätt.

Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads- och integrationsministern.

På grund av orimligt höga försörjningskrav utvisas nu människor trots att de har fasta anställningar och kollektivavtalsenliga löner. Det är människor som har gjort precis allt sedan de kom hit till Sverige. Det är människor som behövs i vården, omsorgen och näringslivet.

I norra Sverige är det akut brist på arbetskraft. Det saknas människor. Nyligen gick till exempel äldreomsorgen i Umeå ut med en vädjan till regeringen om att se över försörjningskravet. De har redan förlorat över 50 medarbetare, och inom äldreomsorgen där är det ytterligare 100 som riskerar utvisning på grund av de höga kraven. Kommer regeringen att sänka det orimligt höga försörjningskravet?

Fru talman! Jag vill knyta an till det som Linus tog upp. Något som oroar mig mycket är utbyggnadstakten när det gäller havsbaserad vindkraft, framför allt utmed de södra kuststräckorna i Sverige. Vi skulle behöva den vindkraften för industri- och klimatomställningen för att trygga vår energiförsörjning framöver, så att den bygger på svenskproducerad, grön fossilfri el. Vi behöver el i närtid. Nu hotar vi den klimatomställning som vi behöver göra.

Vi skulle kunna ta stora steg och vara ett föredöme för vår omvärld. Därför behöver vi satsa på att skapa förutsättningar för utbyggnaden av havsbaserad vindkraft i närtid. Det är vad industrin efterfrågar i södra Sverige.

Den olyckliga och populistiska retorik som har förts har lett till att kommunpolitiker lägger veto mot vindkraftsprojekt som vi behöver få till stånd nu i närtid. Jag hoppas därför på en mer konstruktiv retorik framöver när det gäller energiförsörjningen.

Med den enorma utbyggnad som behöver ske inte bara i Sverige utan i resten av Europa behöver också vi se till alla de alternativ som finns för att kunna reglera produktionen och försörjningen och inte bygger på baskraft från kärnkraft.

Fru talman! Det känns väldigt kul att få vara här och diskutera energipolitik med energiminister Ebba Busch för första gången.

Energifrågorna är otroligt viktiga för Sveriges framtid. Det behövs en långsiktig politik som bygger på breda överenskommelser, vilket vi har jobbat med tidigare. Dessa överenskommelser behöver vara blocköverskridande och fast förankrade i den vetenskap och forskning som finns för att man ska hitta de bästa lösningarna. Det behövs också en tydlig plan för energiförsörjningen, som spelar en jätteviktig roll i klimatomställningen.

För att säga någonting positivt om det som jag hör och det som står i flera rapporter som jag har läst, bland annat strategin för nyindustrialiseringen i Norrbotten och Västerbotten, känner jag att det finns en förståelse hos näringsministern för hur vi behöver bygga ut energisektorn och för att vindkraften spelar en väldigt viktig roll. Vi behöver el i närtid, och vi behöver bygga ut den fort för klimatomställningen, för omställningen av våra transporter och för omställningen av vår industri. Här spelar den havsbaserade vindkraften en viktig roll, dels för att den är mer stabil och tillförlitlig, dels och framför allt för att den kan byggas ut i södra Sverige, där vi har ett stort behov.

Det jag kan tycka är lite synd är att det under flera år från Ebba Busch och andra kommit väldigt hård retorik som absolut inte varit energislagsneutral. Vi har till exempel fått bemöta väldigt mycket retorik kring stålskogar och annat, vilket jag kan tycka är synd. Jag hoppas att vi i stället kan komma in på en linje där man försöker blicka framåt för Sveriges bästa.

År 2022, när vi fick Tidöregeringen på plats, sa Ebba Busch bland annat på en presskonferens att Sverige ska klara klimatomställningen och uppfylla sin del av Parisavtalet, att målet framåt är elektrifiering och att vägen dit stavas kärnkraft. Vi kan nu konstatera att det har gått flera år och att det inte ser ut att bli ny kärnkraft i närtid. Det kanske blir först 2035, och det kommer att kosta väldigt mycket för skattebetalarna och hushållen.

Samtidigt har man begränsat den viktiga elektrifieringen och förstört förutsättningarna. Nu är det nästan så att 1 kilowattimme fossilfri el som är tillverkad här i Sverige beskattas högre än 1 kilowattimme fossil diesel och bensin som vi importerar från andra länder. Det tycker jag är synd. Vi skulle behöva en långsiktig politik när det gäller både energipolitiken och klimatomställningen.

Herr talman! Det gläder mig att Sverigedemokraterna också inser att det kanske inte är dumt att kommuner och regioner får ta del av de intäkter som man kan få från till exempel vind- och vattenkraft, som är viktigt för att vi ska kunna få el i närtid i vår omställning.

Regional utveckling

Nu ska jag inte gå in i en lång debatt om just batteritillverkning och annat. Men det är trots allt så i Sverige att livscykeln över tid leder till en mycket lägre klimatpåverkan. Vi är långt efter i Europa när det till exempel gäller tillverkning av batterier. Det skulle behövas.

Men det behövs mer än det för att kunna ställa om vårt samhälle. Det är därför jag tror på satsningarna på utbyggnad av kollektivtrafiken. När man haft det i Tyskland har vi sett att det lett till en väldigt stor utveckling. Bussarna som går ute på landsbygden men också annan typ av infrastruktur är viktigt för att kunna skapa en levande landsbygd. Vi vet aldrig när något plötsligt händer, det blir krig i Mellanöstern och bensin- och dieselpriset skjuter i höjden. Då är det landsbygden som drabbas.

Det jag tror är det gemensamma med Socialdemokraternas och vårt förslag är att vi anser att den kraftiga skattesänkning som regeringen har fått igenom på drivmedel och reduktionsplikt är något som har gynnat storstadsbor och rika människor väldigt mycket, även dem som är helt beroende av bilen.

Vi tycker inte att det är mer än rätt att personer som bor i storstäder och som har möjligheten att göra hållbara val ska göra det. De som är beroende av bilen måste få förutsättningar att fortsätta att kunna leva, verka och färdas - men då på ett hållbart sätt. Det är därför vi föreslår de här satsningarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 december.)

Herr talman! Jag vill tacka Eric Palmqvist för det vänliga mottagandet i näringsutskottet.

Jag tror definitivt att vi kommer att kunna prata ihop oss med Socialdemokraterna till 2026. Vi gör dock en lite annan bedömning i vad vi tror skulle vara den bästa lösningen just för att kunna hjälpa personer ute på landsbygden som är beroende av bilen.

Det är en utmaning att den politik som nu förs av regeringen och Sverigedemokraterna gör oss än mer beroende av import av fossila bränslen från diktaturer i volatila regioner.

Kanske för robustheten, men också för klimatomställningen, vill vi kunna erbjuda möjligheter. Vi har en satsning på 2 ½ miljard just riktad till människor som bor på landsbygden. Där ska de kunna få 2 500 kronor i månaden för leasing av en elbil.

Det är en mycket bättre riktad åtgärd som riktar sig just mot personer ute på landsbygden som har lite lägre inkomster för att kompensera för den klimatomställning som behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Jag kan konstatera att vi ser väldigt olika på det. Jag kan ibland tycka att det är lite synd att regionalpolitik förminskas till att bara handla om drivmedelskostnader.

Det behövs ett samlat paket där vi också presenterar satsningar på infrastruktur och kollektivtrafiken som gör det möjligt att kunna bygga ut de förutsättningarna på landsbygden.

Vi sitter i dag i en situation i Västerbotten där man ständigt skär ned. Med de minskade anslagen från regeringen blir det nu ännu svårare för regionen att kunna upprätthålla kollektivtrafiken. Dessutom är det en av de regioner som dras med stora underskott i en väldigt utmanande kontext. Allt hänger ihop.

Herr talman! Sverige är onekligen ett väldigt långt land. Det är något som jag blivit varse, eftersom jag är född och uppvuxen väldigt nära den sydligaste spetsen men har bott de senaste två och ett halvt decennierna i Umeå i den nordliga delen av Sverige.

Vi diskuterar som sagt utgiftsområdet regional utveckling. Vi i Miljöpartiet kommer att avstå vid beslutet i den här frågan, då vi har lagt fram en annan budget som sammantaget skulle kunna gynna hela Sverige väl. Jag tänkte gå in lite på det, för det är svårt att bara prata om regional utveckling utan att se till helheten.

Jag vill ge en liten bild av det län som jag kommer från och de andra av de nordligaste länen. De fyra nordligaste länen står för 50 procent av Sveriges yta, och 8 ½ procent av Sveriges befolkning bor där. Men om man plockar bort de stora tätorterna och bara tittar på alla kommuner under 15 000 invånare är det ungefär 32 procent av Sveriges yta och 1 ½ procent av Sveriges befolkning. Det är en yta som är större än Englands.

Det sorgliga är att det har varit en väldigt negativ utveckling under en väldigt lång tid. Befolkningen har nära nog halverats. Nu är det bara cirka 150 000 invånare där. Det är en åldrande befolkning. Över hälften är 50-plus. Det är mycket lägre inkomstnivåer än i landet som helhet. Medianinkomsten ligger på 22 700 kronor. Kommunalskatten ligger också mycket högre än i övriga riket. På grund av den regionala utvecklingen och i synnerhet den utsatta situation som dessa väldigt glesbefolkade kommuner i norra Sverige har är de tvungna att ha ett högre skattetryck för att kunna finansiera och upprätthålla det som är lagstadgat.

Vi skulle behöva en regionalpolitik som skapar bättre förhållanden och förutsättningar i hela landet. Där går saker hand i hand med varandra. Vi behöver till exempel göra satsningar på välfärden för att kunna säkra vård och allt det som man behöver för att kunna ha bra livsförutsättningar i våra kommuner och regioner.

Vi i Miljöpartiet har lagt fram en budget där vi pekar på de satsningar vi vill göra för en hållbar landsbygd. Vi satsar till exempel mer än regeringen just på välfärden.

Jag vill också säga att det är kommuner som egentligen inte är fattiga. Om vi ser till vad vi får ut från dessa kommuner i form av energi, naturresurser och annat borde de vara rika. Utmaningen är att det är väldigt sällsynt att de pengarna kommer dessa kommuner till dels.

Än en gång kan vi se till Miljöpartiets politik. Vi kan till exempel ta vårt förslag om intäkter från vind och vatten. Då skulle dessa kommuner få de pengar som de behöver för att upprätthålla sin välfärd.

När det gäller själva budgetförslaget om regional utveckling avvisar vi besparingen på 100 miljoner kronor som är föreslagen. Vi anser att allt stöd behövs för att säkerställa nära tillgång till kommersiell service och samhällsservice.

Detta är som sagt bara en del i den regionala utvecklingspotten. Regional politik skulle verkligen behöva ses i ett vidare perspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Vi i Miljöpartiet har en politik där vi för en regionalpolitik som får hela Sverige att hålla ihop snarare än regeringens kolonialpolitik.

Jag vill avslutningsvis nämna att just när det gäller klimatomställningen som behöver göras ska man komma ihåg att många av dessa kommuner med väldigt stora ytor också är de som mest sårbara för klimatkrisens konsekvenser.

De behöver få ett starkt stöd när det gäller till exempel klimatanpassning för skogsbruk och jordbruk. De behöver få förutsättningar för att kunna bidra i klimatomställningen.

Jag ska inte dra iväg i debatten. Mycket skulle kunna sägas. Vi behöver i varje fall en ny regionalpolitik för Sverige 2026.

Herr talman! Jag tänkte inleda med att bemöta några saker som har sagts i den här debatten, bland annat om politisk splittring. Nu är jag lite hastigt inkastad här i riksdagen, men jag kan hälsa att i den kommun där jag varit gruppledare i sex år är det snarare den borgerliga oppositionen som är väldigt splittrad i sina förslag. Där styr vi och Socialdemokraterna väldigt väl tillsammans. Vi kan alltså styra tillsammans när vi är med och styr. Det är en del av demokratin.

Innan jag glömmer bort det vill jag också yrka bifall till den reservation vi har tillsammans med Socialdemokraterna under punkt 2, Mål för Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande. I övrigt avstår vi från yrkanden i och med att den finansiella ramen redan är satt.

Nåväl! Jag tänkte även på en annan sak som har nämnts. Det pratades lite om Northvolt och den utmaning som finns där, och det jag tycker saknas lite i den debatten är ett före-Northvolt-perspektiv eller ett före-Industriklivet-perspektiv, det vill säga ett perspektiv som utgår från tiden före den gröna omställningen. Jag kan ta Northvolt och Skellefteå som ett exempel.

I över fyra decennier har Skellefteå haft en ganska stagnerande utveckling utan någon befolkningsökning, och man har haft ganska dystra framtidsutsikter. Northvoltetableringen har dock lett till att Skellefteå är den kommun i Sverige som proportionellt sett växt mest befolkningsmässigt. Och det är inte bara Northvolt som har hänt i Skellefteå, utan detta har fått ringar på vattnet och lett till att det lokala och regionala näringslivet har utvecklats enormt. Andra företag har etablerat sig, och det byggs och utvecklas.

Samma sak gäller i flera av de kommuner i Norrbotten där vi ser de gröna industrisatsningarna: De kom faktiskt som en skänk från ovan och en möjlighet i en annars väldigt dyster utveckling. Jag vill att man ska komma ihåg det, för vi i Miljöpartiet - som ju har lyft perspektivet att Sverige måste ta den stundande klimatkrisen på allvar och ställa om - har alltid trott att näringslivet och industrin kan, vill och ska spela en viktig roll i omställningen. Det industrikliv som vi införde tillsammans med Socialdemokraterna har gett ett väldigt positivt resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Det finns något annat som jag tycker saknas lite i här debatten. När man tittar på den rapport om European competitiveness som EU-kommissionen har lämnat ser man att det finns stora utmaningar och att Europa har halkat efter. Här ser jag att Sverige faktiskt har en väldigt stor möjlighet och goda förutsättningar att vara en starkt bidragande faktor i EU:s arbete med att öka sin konkurrenskraft, både genom den energiförsörjning vi bidrar med och genom den gröna industrirevolutionen och de stora satsningar som sker.

Det jag saknar i debatten är dock att det behövs ett fungerande och livskraftigt samhälle bakom alla industrisatsningar och etableringar. Det är någonting jag tycker saknas i debatten, det vill säga att näringslivspolitik faktiskt hänger ihop med allt det andra runt omkring. Det behövs starka och livskraftiga kommuner och regioner som har goda förutsättningar att säkerställa att det finns tillgång till bostäder, samhällsservice och en väl fungerande välfärd. Det är förutsättningen för att man ska kunna locka till sig kompetens.

Jag vet om att arbetslösheten är hög och dyster i Sverige rent generellt, men i norr har vi en annan situation. Jag kommer att komma tillbaka till det när vi pratar om regionalpolitiken. I den strategi för nyindustrialiseringen i Norrbotten och Västerbotten som har lanserats av regeringen - och som jag måste säga är en väldigt bra strategi, även om jag önskar att regeringen faktiskt hade levererat en politik för att följa strategin - lyfts bland annat att den relativa arbetslösheten i Västerbotten är 2,8 procent. I Norrbotten är den 3,2 procent. Vi har alltså en vikande befolkningsutveckling och en väldigt låg arbetslöshet. Vi har svårt att locka till oss de kompetenser som finns.

Tack vare Northvolt har vi sett ett enormt tillskott av kompetens. Det står också i strategin att i stort sett all inflyttning till Norrbotten och en stor del av inflyttningen till Västerbotten utgörs av inflyttning från andra länder och att Sverige ska vara ett välkomnande land för internationell talang och kompetens - att vi ska se till att behålla högkvalificerad internationell kompetens och utländsk arbetskraft.

Vi kan ta Skellefteå som exempel. Där finns 1 400 varslade personer som hade arbetstillstånd. Över 90 procent av dem har en treårig eftergymnasial utbildning, och det är kompetens som kommer att behövas i Sveriges näringsliv. Skellefteå har bett regeringen om en förlängning av ansökningstiden med tre månader innan de här personerna utvisas.

Hade man bara jobbat målmedvetet för detta och samtidigt bistått med satsningar på exempelvis svenskundervisning, som många av de här personerna ville ha, hade man kunnat säkerställa att de - som ju är högutbildade, som behövs i vårt näringsliv och som har tagit sig hit för att börja ett nytt liv i norra Sverige - stannade kvar. Inte en enda av dem vi förlorar kommer att komma tillbaka.

Det här är viktiga saker man skulle behöva jobba med för att leva upp till strategin. Jag försöker bara göra er varse att vi behöver se till alla komponenter om vi ska ha ett fungerande näringsliv i hela Sverige.

Avslutningsvis: Vi i Miljöpartiet satsar som sagt på detta industrikliv i vårt budgetförslag. Vi vill utveckla och förstärka det, för vi tror på det. Men vi vill också satsa mer på forskning och innovation och koppla det till näringslivsutveckling, vilket jag tror är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Vi behöver även jobba mer med satsningar på nästa del som vi ser som viktig i arbetet med att ställa om vår ekonomi, nämligen ett cirkuleringskliv. Det handlar om att se hur vi kan dra bättre nytta av de cirkulära flödena. Det här är viktigt. Jag kan ta Umeå som exempel: En av de största industrisatsningarna är Umeå Eco-Industrial Park, där man börjar titta på alla dessa flöden. Om vi börjar stå i framkant i den teknologin - i den gröna och cirkulära teknologin - kommer vi nämligen att ha kunskap, spetskompetens och innovation som kommer att efterfrågas av vår omvärld.

Sedan vill jag när det gäller investeringar bara passa på att nämna att även infrastrukturen behövs. För den gröna industrin behövs en ordentlig järnvägsinfrastruktur, som Norrbotniabanan och Malmbanan. Vi behöver förbinda oss med Europa.

Jag har en sista kommentar. Det står inte ett ord om kärnkraft. Däremot står det i strategin att vi behöver satsa på att få tillstånd för vindkraft så snart som möjligt.

Herr talman! Det är kanske inte läge att ha en lång energidebatt. Men jag är ursprungligen skåning, och är det något man vet i Malmö så är det att det alltid blåser motvind oavsett vart man cyklar. Där finns förutsättningarna för att i närtid bygga havsbaserad vindkraft som är stabil och tillförlitlig. Men bland andra Moderaterna har sagt nej i kommun efter kommun. I stället vill de att staten ska gå in och finansiera dyr och olönsam kärnkraft.

Sverige är redan nu en av Europas absolut största exportörer av el, och det finns mycket annat som skulle behöva komma på plats för att vi ska ha en stabil energiförsörjning. Även om vi skulle bygga reaktorerna saknas förutsättningarna i det kraftnät vi har. Många andra smarta lösningar skulle behövas för att balansera systemet.

Om staten går in och så tydligt subventionerar ett energislag tränger man undan marknadsmekanismerna som skulle kunna bygga ihop alla möjligheter för reglering, som vi kanske behöver mer än just basenergi. Jag kan tycka att det är lite anmärkningsvärt.

Jag har fortfarande inte fått svar när det gäller det kolonialistiska perspektivet. Man pratar mycket om att det skulle vara EU som bromsar upp och reglerar när det gäller skog och annat. Faktum är att de allra största skogsägarna inte är små, privata skogsägare. Det är stora företag som gärna skulle bedriva rovdrift av skogen. Det är samma sak med gruvbolagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Men det finns människor som bor, lever och verkar där. Och det är natur som vi bör värna. Det är ett kolonialistiskt perspektiv att bara se naturresurserna utan att se värdena som finns i andra avseenden.

Herr talman! Jag vill ställa några frågor med anledning av Kjell Janssons anförande.

Kjell talade ganska mycket om den amerikanska tillväxten, som är väldigt stark. Det är helt sant att Europa har halkat efter när det gäller konkurrenskraften. EU-kommissionen kom med en väldigt bra rapport om detta. En av förklaringarna är att vi inte har samma investeringar och kapital som går in i startup-företag och ger möjlighet att bygga ut företag.

Jag är nyfiken på om Kjell Jansson anser att den amerikanska modellen för att bedriva en stats ekonomi är den korrekta. En av förklaringarna till den starka tillväxten är nämligen att man har underskottsfinansierat statens budget med ungefär 30 procent de senaste 10-20 åren. Anser Kjell Jansson att det är rätt väg även för Sverige?

En annan sak vi ska bära med oss är att de stora investeringarna i denna underskottsfinansierade budget har varit i Inflation Reduction Act, som fokuserar mycket på infrastruktur och energi. Jag är nyfiken på om Kjell Jansson anser att det skulle vara en väg framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att notera ett ganska kolonialistiskt perspektiv på norra Sverige och våra resurser när man pratar om skogsbruk och utvinning av mineral, metaller och allt. Det är synd att det finns kvar. Det finns enorma värden för oss människor som bor där, för vår ursprungsbefolkning och för andra miljömål som är viktiga att värna.