Fru talman! Linus Lakso har frågat mig vad min plan är för att möta näringslivets efterfrågan på fossilfri el, som de efterfrågar för sin klimatomställning och sina investeringsplaner före 2030 och 2035. Han har även frågat mig vad syftet är med kontrollstationerna för 2030 och 2035, vad jag avser att uppnå till dess och vad det är som ska kontrolleras. Det är mycket relevanta frågor, om jag får lov att recensera dem.

Slutligen har Linus Lakso frågat hur många gigawatt reglerbar kraft och vilken flexibilitet Kraftlyftet kommer att generera och hur tidsplanen ser ut.

Till att börja med tror jag att det är viktigt att konstatera att Sveriges elsystem i dag genererar mer elproduktion än vi konsumerar. Vi har alltså ett rejält överskott av el jämfört med vad vi gör av med. Förra året hade Sverige en nettoexport av el på 28,5 terawattimmar. Det betyder att vi på årsbasis redan har ett rejält överskott av el som kan användas till den växande inhemska industrin under de närmaste åren framöver. I Energimyndighetens kortsiktsprognos ökar också elöverskottet de närmaste åren så att nettoexporten uppgår till 45 terawattimmar 2027.

I Energimyndighetens scenarier ökar framför allt den installerade vindkraften kraftigt fram emot 2030, men även en del solkraft ökar. Det innebär en ökning från dagens 51 gigawatt till 67 gigawatt i totalt installerad effekt, det vill säga en ökning med 16 000 megawatt installerad effekt från framför allt väderberoende kraft.

Problemet är bara att elproduktionen som byggs i form av vind- och solkraft inte levererar effekt - det är det magiska ordet - varje timma året runt, vilket industrin behöver. Sådan elproduktion måste därför i större utsträckning byggas med rätt egenskaper och på rätt platser. Därför är det viktigt att även intermittent elproduktion, som vindkraft, i större utsträckning kan bidra till elsystemets leveranssäkerhet.

Med det i åtanke avser regeringen nu att ge Svenska kraftnät, Energimyndigheten och Energimarknadsinspektionen två gemensamma uppdrag. Uppdragen syftar till att skapa bättre förutsättningar för att intermittent kraftproduktion, som sol- och vindkraft, ska kunna bidra till ett robust elsystem med förbättrad driftsäkerhet och resurstillräcklighet. Uppdragen beslutades i december 2024 och ska redovisas i slutet av 2025, det vill säga i år.

Syftet med kontrollstationerna för 2030 och framåt är att följa upp planeringsmålet och leveranssäkerhetsmålet för att se om något behöver justeras utifrån förändrade förutsättningar, exempelvis regeringens bedömning av behovet av el i olika geografiska områden och i olika tidsperspektiv. Kontrollstationerna bör även omfatta en samhällsekonomisk analys av konsekvenserna av utbyggnaden av elsystemet samt åtgärder för att öka kostnadseffektiviteten.

När det gäller åtgärder för att öka utbyggnadstakten i elsystemet har regeringen också ett antal förslag i budgetpropositionen för 2025. Sverige behöver en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion, och regeringen vill ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag.

Vindkraften kan på kort sikt stå för majoriteten av tillkommande elproduktion. Regeringen arbetar därför med att ta fram ett vindkraftspaket som ska förbättra förutsättningarna för att bygga ut vindkraft. Det första steget var förslaget i budgetpropositionen om att inrätta ett stöd till kommunerna baserat på fastighetsskatten för vindkraftsanläggningar. Därutöver bereds de förslag om kompensation till närboende och närsamhälle som presenterats i betänkandet Värdet av vinden (SOU 2023:18) i syfte att stärka den lokala nyttan och acceptansen för vindkraft.

Kraftlyftet syftar till att öka elsystemets förmågor regionalt och där behoven är som störst. Det kan handla om investeringar i elproduktion, energilager, energieffektivisering, flexibilitetstjänster eller andra systemtjänster som i dagsläget inte kommer till stånd på marknadsmässiga grunder, apropå den tidigare interpellationen och frågan från Riise.

Stödet uppgår till 700 miljoner kronor mellan 2025 och 2027 med förslag om ett förlängt och förstärkt beställningsbemyndigande till anslaget med möjlighet att ingå nya ekonomiska åtaganden till 2030. Vad det innebär i tillkommande reglerbar kraft och flexibilitet är svårt att säga på förhand - det ska jag vara ärlig med - och beror helt på de investeringar som sker.

Gällande tidsplanen kan det nämnas att Kraftlyftet behöver analyseras utifrån ett statsstödsperspektiv då det för ett investeringsstöd kan krävas en anmälan till EU-kommissionen. Den frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Klimatklivet föreslås dessutom i budgetpropositionen få ett eget tillskott på en halv miljard 2025, en halv miljard 2027, 200 miljoner 2029 och 100 miljoner 2030 jämfört med tidigare beslutade nivåer. Det ökas alltså på. Utöver förstärkningen förlängs Klimatklivet till 2030. Det är lätt att glömma att även denna typ av investeringar bidrar till en grön omställning och accelererad elektrifiering.

Avslutningsvis bedömer regeringen att utformningen av elmarknaden behöver utvecklas för att ge långsiktiga förutsättningar för investeringar i framför allt elproduktion och flexibla resurser. I januari 2024 tillsatte regeringen därför en särskild utredare som ska analysera och föreslå hur den svenska elmarknaden kan utvecklas och regleras. Uppdraget ska redovisas senast den 25 april 2025.

Fru talman! Det känns väldigt kul att få vara här och diskutera energipolitik med energiminister Ebba Busch för första gången.

Energifrågorna är otroligt viktiga för Sveriges framtid. Det behövs en långsiktig politik som bygger på breda överenskommelser, vilket vi har jobbat med tidigare. Dessa överenskommelser behöver vara blocköverskridande och fast förankrade i den vetenskap och forskning som finns för att man ska hitta de bästa lösningarna. Det behövs också en tydlig plan för energiförsörjningen, som spelar en jätteviktig roll i klimatomställningen.

För att säga någonting positivt om det som jag hör och det som står i flera rapporter som jag har läst, bland annat strategin för nyindustrialiseringen i Norrbotten och Västerbotten, känner jag att det finns en förståelse hos näringsministern för hur vi behöver bygga ut energisektorn och för att vindkraften spelar en väldigt viktig roll. Vi behöver el i närtid, och vi behöver bygga ut den fort för klimatomställningen, för omställningen av våra transporter och för omställningen av vår industri. Här spelar den havsbaserade vindkraften en viktig roll, dels för att den är mer stabil och tillförlitlig, dels och framför allt för att den kan byggas ut i södra Sverige, där vi har ett stort behov.

Det jag kan tycka är lite synd är att det under flera år från Ebba Busch och andra kommit väldigt hård retorik som absolut inte varit energislagsneutral. Vi har till exempel fått bemöta väldigt mycket retorik kring stålskogar och annat, vilket jag kan tycka är synd. Jag hoppas att vi i stället kan komma in på en linje där man försöker blicka framåt för Sveriges bästa.

År 2022, när vi fick Tidöregeringen på plats, sa Ebba Busch bland annat på en presskonferens att Sverige ska klara klimatomställningen och uppfylla sin del av Parisavtalet, att målet framåt är elektrifiering och att vägen dit stavas kärnkraft. Vi kan nu konstatera att det har gått flera år och att det inte ser ut att bli ny kärnkraft i närtid. Det kanske blir först 2035, och det kommer att kosta väldigt mycket för skattebetalarna och hushållen.

Samtidigt har man begränsat den viktiga elektrifieringen och förstört förutsättningarna. Nu är det nästan så att 1 kilowattimme fossilfri el som är tillverkad här i Sverige beskattas högre än 1 kilowattimme fossil diesel och bensin som vi importerar från andra länder. Det tycker jag är synd. Vi skulle behöva en långsiktig politik när det gäller både energipolitiken och klimatomställningen.

Fru talman! Tack, Ebba Busch, för svaret! Det var ju skönt att vi fick ett klargörande om att regeringen i alla fall i teorin inte avser att fortsätta motarbeta vindkraften. Men i verkligheten ser det inte lika ljust ut.

Vi har alltså gått från att, när vi lämnade över regeringsmakten till den här regeringen, ha haft en rekordstor utbyggnad av ny kraftproduktion, framför allt i form av vind, på cirka två gigawatt. Fram till i år, under Ebba Buschs två första år, har den halverats till en gigawatt, och prognosen är att den kommer att halveras igen 2026-2027. Facit av Ebba Buschs mandatperiod är alltså en minskning av utbyggnadstakten med 75 procent.

Detta beror på många faktorer. I hög grad handlar det om det faktum att Tidöpartierna motarbetar den förnybara energin på många olika sätt, inte minst ute i kommunerna, där man säger nej med hjälp av det kommunala vetot. Till exempel stoppade Kristdemokraterna 75 procent av all ny vindkraft genom veto. Bara Sverigedemokraterna har stoppat mer. Det är kraftproduktion som skulle vara väldigt välkommen även i SE4, plus reglerbar kraft, som vi talade om tidigare.

Miljöpartiet har i över tio år drivit på för att kommuner och närboende ska få ersättning när det byggs vindkraft. Här är vi glada över att andra partier har ändrat sig. Det återstår att se vilken effekt det får. Men faktum är att många kommunpolitiker redan i valet har lovat att säga nej till ny vindkraft, och det beror inte minst på den extremt hårda retorik som Ebba Busch har drivit mot vindkraften. Det är svårt att se att de skulle kunna ändra sig under den här mandatperioden.

Vi har sett försämringar för solenergin också. Man har tagit bort den så kallade 60-öringen för överskottsel. Man har också sänkt det gröna avdraget mitt under en lågkonjunktur. Ostrategiskt!

Regeringen har tagit bort alla tidigare stöd för energieffektivisering. Regeringen bedömer i sin egen energiplan att man inte ens kommer att nå EU:s lågt satta mål till 2030, där en lyckad politik för energieffektivitet skulle kunna frigöra hela 25 terawattimmar till 2030.

När det gäller havsvind är det välkänt att regeringen har lagt en död hand över hela Östersjön i stället för att hitta en lösning som kombinerar både energiintresset och försvarsintresset. Det är ju regeringens ansvar att göra det, inte Försvarsmaktens, och då behöver regeringen ta det ansvaret.

Sedan har man de facto satt stopp för resterande havsvind, i alla fall under de närmaste tio åren, genom att föreslå en ofärdig utredning om att byta till ett anvisningssystem, helt utan fungerande övergångslösningar. Det lägger en död hand över resterande havsvind.

Man kan tycka vad man vill om förslaget till finansiering av ny kärnkraft, men även kärnkraftsförespråkare är överens om att det lägger en död hand över investeringar i annan produktion. Om de kraftiga subventionerna införs riskerar den dessutom att konkurrera ut även befintlig kärnkraft. Det är ju en katastrof i sig.

Regeringens politik leder absolut inte till ökade investeringar i kraftproduktion, utan tvärtom minskar de kraftigt. Frågan är vad Ebba Busch har tänkt ändra på för att få fart på investeringarna.

Fru talman! Jag tackar för denna interpellation.

Jag har hört allt som ledamoten Lakso har sagt, också här på slutet, trots mitt "multitaskande". Jag kan bara bekräfta. Jag håller med. Jag ser fram emot att kunna återkomma med prognoser på hur mycket detta förbättrar situationen och också att kunna ha en dialog.

Vad är vi då överens om? Jag uppfattar att vi inte är överens om några saker. Det första gäller synen på om det är teknikneutralt att förhålla sig till kapacitetsfaktorn, alltså hur mycket tillgänglig el som finns vid varje givet tillfälle, med eller utan att man liksom parkopplar sin kraftproduktion med annan lagring. Jag tänker på helhetskostnaden för det. Är det teknikneutralt att behandla alla kraftslag lika men utifrån vad kan de leverera till systemet? Det andra gäller: Ska vi delta i den internationella kapplöpningen för ny baskraft i form av kärnkraft - för att det behövs för den gröna omställningen, för att det behövs för konkurrenskraften och för att det behövs i digitaliseringen? AI rullar nu ut massivt. Energi var en jättestor fråga under världens största teknikmässa, CES, förra veckan i USA, till exempel. Det sista gäller: Ska staten stå för anslutningsavgiften för ett enskilt kraftslag, för havsbaserad vindkraft?

I övrigt hör jag att vi är överens om väldigt mycket, och det tycker jag gott att man kan lyfta fram apropå investeringsklimat. Jag ser fram emot att återkomma med mer kring Kraftlyftet, och jag tackar för interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.