Larry Söder

Fru talman! Många passar på att handla nu under Black Week. Vi vill ju göra klipp och kanske köpa lite julklappar. Allt som oftast tror vi att vi gör klipp. Men så är det ibland tyvärr inte. Det gäller som konsument att man är på sin vakt för att kunna göra dessa klipp. Det finns otydligheter i prissättning och i värsta fall också farliga produkter. Detta gäller särskilt om man handlar produkter från Kina, till exempel på plattformarna Temu eller Shein. Det har visat sig att man ibland inte får den produkt man förväntar sig, att produkten är av dålig kvalitet eller att den innehåller gifter som är förbjudna i Europa men på detta sätt tar sig in på våra marknader. Detta förhållande är till nackdel för konsumenten, som inte får den produkt den förväntar sig, men även dåligt för Europas näringsliv, som genom detta får stå ut med osund konkurrens.

Jag vill fråga civilministern hur kunderna i Sverige ska skyddas från att på detta sätt manipuleras eller köpa farliga produkter.

Herr talman! Tack så mycket för svaret!

Som tidigare socialnämndsordförande har jag sett hur det rent faktiskt kan gå till. Människor som har flera olika problematiker får en bostad. Sedan ska de försöka att hantera de andra problematikerna. Lyckas de inte riktigt med det åker de ut ifrån sin bostad, och så börjar det om igen.

Det som är bra med Bostad först är att man får en trygg plats att vara på. Alldeles oavsett vad som händer med ens andra problematik har man sin bostad. Det är evidensbaserat att det faktiskt fungerar.

Är finansministern orolig för att inte fler kommuner tar upp denna reform?

Herr talman! Min fråga går till finansministern.

Bostad först är en evidensbaserad modell för att hjälpa personer med långvarig hemlöshet där man erbjuder permanent bostad utan krav på tidigare förändringar av livsstil kombinerat med stödjande insatser. Enligt den senast tillgängliga statistiken från Socialstyrelsen och Boverkets rapporter arbetar ungefär 80–90 kommuner med Bostad först.

Kristdemokraterna har länge varit angelägna om att få Bostad först som en modell över hela landet. Den finns med i regeringens hemlöshetsstrategi. Nu har även regeringen avsatt medel för att arbeta med detta.

Min fråga till finansministern blir: Hur ser regeringen på att alla kommuner inte genomfört Bostad först, och hur tänker regeringen arbeta vidare med Bostad först framöver?

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Vatten och avlopp är inte bara en samhällstjänst. För dig som enskild fastighetsägare är det en kritisk infrastruktur som påverkar hälsa, ekonomi, fastighetsvärde och livskvalitet. Vatten och avlopp är inte något som kommunen sköter utan ditt livs viktigaste system. Ett litet underhåll i dag sparar hundratusentals kronor och skyddar din familjs hälsa i morgon. Ibland skulle man önska att kommunerna hade hört det och gått efter det.

Vi pratar om en riksrevisionsrapport som har levererats och som vi på ett eller annat sätt ska ge ett svar på. Granskningen omfattar olika delfrågor. En av delfrågorna är: Är regeringens styrning effektiv i förhållande till kommunerna och deras ansvar att tillhandahålla allmänna vattentjänster?

Det är ju så – att tillhandahålla allmänna vattentjänster är ett stort ansvar som kommunerna har. Vi tycker väl alla på ett eller annat sätt att det kommunala självstyret gör att vi inte ska in och grotta i detta alltför mycket. Men det kanske är som så att vi har låtit det kommunala självstyret styra alldeles för mycket. Vi har inte gjort någon kontroll eller uppföljning. Vi har inte vidtagit åtgärder när vi sett att det faktiskt inte fungerar – alldeles oavsett vilken regering som suttit, vill jag påstå.

Vi har sett att reinvesteringarna inte räcker till för att va:t ska fungera runt om i hela Sverige. Vi har sett att man gör tvångsanslutningar för att finansiera reinvesteringar på nya punkter. Vi tycker inte att det är bra.

Vi har sett att det sker kostnadsökningar i alla kommuner. Birger Lahti från Vänsterpartiet redovisade en kostnadsökning på 70 procent. Det låter för mig väldigt högt, men jag tror honom när han säger det. I många av kommunerna i mitt hemlän är det 20 procents höjning. Men redan nu talar man om att det både nästa år och året därefter också kommer att ske 20 procents höjning. Jag tror faktiskt att kostnaden för den enskilde för dessa tjänster har varit alltför liten för att vi ska kunna vara nöjda och glada och se att det fungerar framåt.

Då är frågan: Har vi släppt kommunerna för långt? Ja, det säger egentligen riksrevisionsrapporten att vi har gjort. I sitt svar nämner regeringen de direktiv till myndigheter som getts under 2025. Man ska återkomma om vilka kontroller man har gjort och vilka utvärderingar man gör och hitta en väg framåt, för regeringen tycker inte att det här är bra.

Det är nog ingen som är förvånad över rapportens resultat. Den som säger sig vara det har väl gömt sig under en sten någonstans. Riksrevisionsrapportens slutresultat är att vi måste ha mer kontroll på vad kommunerna gör och mer samarbete mellan stat och kommuner, och det är ganska självklart. Jag tycker att riksrevisionsrapporten visar det som Svenskt Vatten har framhållit under ganska många år och som vi har sagt från denna talarstol: Vi behöver engagera oss från statligt håll för att kommunen ska klara av sitt åtagande, alldeles oavsett om det är en stor eller en liten kommun.

Vi ser dock runt om i Sverige att det finns kommuner som vidtar åtgärder, gör planer och investerar i sina va-nät. De ska ha en eloge, tycker jag. Det här måste vi också komma ihåg när vi vidtar åtgärder – det finns faktiskt kommuner som fungerar mycket bra i detta avseende, och vi kan ta dem som exempel på att det faktiskt fungerar.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Min fråga går till minister Andreas Carlson. I dag finns 59 särskilt utsatta områden i Sverige, präglade av hög brottslighet och parallella samhällsstrukturer. Ett ofta diskuterat sätt att bryta segregationen är att skapa mer blandade boendemiljöer, till exempel genom att bygga fler villor och bostadsrätter i dessa områden, som består av hyresrätter, så att människor kan känna trygghet och få möjlighet att göra bostadskarriär.

Socialdemokraterna menar att lösningen är att bygga fler hyresrätter i villaområden för att skapa en blandning i stället för att möjliggöra ägande i utsatta områden. Min fråga till ministern är: Ska vi bygga villor i hyresområden eller hyreshus i villaområden?

Herr talman! Om vi utgår från att man inte bara ska ha anmälningsplikt utan också lovplikt betyder det ju att kommunen kan säga nej till ett attefallshus i dag, alldeles oavsett vad fastighetsägaren säger. Det handlar alltså inte om att fastighetsägaren ska göra rätt, utan det handlar om att kommunen vill ha en överprövningsrätt och kunna tala om för fastighetsägarna vad dessa kan göra på sin egen fastighet.

Vi vill lägga det ansvaret på den enskilda fastighetsägaren. Du ska ha större möjlighet att göra som du vill på din fastighet, men du har lagar, regler och förordningar att hålla dig till. Dessa finns fortfarande kvar.

Det ledamoten vill är att samhället ska överpröva vad fastighetsägaren ska göra på sin egen fastighet, och det tycker inte vi. Vi tycker faktiskt att det är rätt att fastighetsägaren kan bestämma mer på sin egen fastighet. Sedan är det väl ingen hemlighet att kommunpolitiker runt om i Sverige alldeles oavsett färg, vill jag nog påstå, inte tycker att det här är en bra idé, eftersom de tycker att det blir krångligt för dem. Men en förändring måste till för att vi ska kunna öka möjligheterna att göra tillbyggnader och så vidare så att fastighetsägare ska kunna använda sin fastighet till det som de önskar.

Jag tycker därför att det är bra att vi gör den här förändringen, och jag tycker att propositionen i sin helhet är bra. Skulle det bli problem längre fram kan ju riksdagen förändra det om man vill.

Jag tycker att det är bra att vi lägger mer ansvar på fastighetsägaren, för det är det vi gör: Vi lägger ansvaret på fastighetsägaren. Att som politiker tro att fastighetsägaren inte kan ta det ansvaret tycker jag är lite förmätet.

Herr talman! Jag tycker att David Josefsson förklarade själva situationen ganska tydligt: Anmälningsplikten fungerar inte i Sverige. Därför får man välja mellan att ha en bygglovspliktig del och att helt ta bort lovplikten.

Jag tycker att regeringen har gjort en bra avvägning. För attefallshusen, som vi kallar dem, var det från början tänkt att det bara skulle vara anmälan. Det har dock blivit mer och mer av en bygglovsprocess; det kan ingen säga emot. Så har det blivit, och därmed är det en avgift som ökar i kostnad hela tiden.

Jag tycker därför att det är rimligt att man återgår till det som den dåvarande regeringen 2014 faktiskt hade i åtanke, det vill säga att det skulle vara upp till den enskilda fastighetsägaren om man ville sätta upp ett attefallshus eller inte, och genom att ta bort lov- och anmälningsplikten blir det upp till den enskilda fastighetsägaren.

Jag tror att det är det här ledamoten och jag har olika uppfattningar om, det vill säga hur mycket man kan lägga på den enskilda fastighetsägaren. Jag tycker att man kan lägga ganska mycket ansvar på den enskilda fastighetsägaren. Det är upp till fastighetsägaren att ta reda på vad som gäller på fastigheten och vad man får och inte får göra när man ska bygga någonting.

Jag tror att den enskilda fastighetsägaren kan ta det ansvaret, och jag hoppas att vi i framtiden får se fler bygga attefallshus och också komplettera och anpassa den egna fastigheten efter familjens situation. Behöver man ett rum till ska det vara enkelt att bygga till så att man inte behöver flytta. Det kan ju finnas andra problem med det, till exempel att barnen får byta skola, vilket jag tycker är mindre bra.

Jag tycker att man ska lägga mer ansvar på den enskilda fastighetsägaren, och det är det man gör i den här propositionen.

Herr talman! I dag debatterar vi CU2 Ett nytt regelverk för bygglov. Det är en viktig reform som tar avgörande steg mot ett enklare, mer effektivt och mer ändamålsenligt system för bygglov. Det är en reform som vi kristdemokrater är glada att vi kan förverkliga för alla fastighetsägare.

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller bostadsbyggandet. Bostadsbristen är akut i många delar av landet, och krångliga regler har alltför länge hindrat människor från att utveckla sina hem och fastigheter. Med detta nya regelverk förändrar vi det. Vi ger fastighetsägare större frihet att bestämma över sin egen egendom.

Vi underlättar för fler bostäder, och vi skapar bättre förutsättningar för tillväxt och utveckling, särskilt på landsbygden. Vi ger kommunerna möjlighet att lägga sin tid och kraft på de större planerna, för denna förändring ger enligt uträkning 40 procent färre ärenden till byggnadsnämnderna.

Vi har nog alla mött och samtalat med personer som har husdrömmar. Jag mötte en ung familj i Kungsbacka, en småbarnsfamilj som drömde om att bygga ut sitt hus för att ge plats åt ett extra rum åt sitt eget barn. Men de fastnade i en snårskog av regler och bygglovsprocesser.

Byråkratin hade gjort att deras dröm försenades i över ett år, med högre kostnader och frustration som följd. Det är precis den typen av hinder vi nu river bort med detta nya regelverk. För oss kristdemokrater handlar det om att ge människor frihet att forma sina liv och sina hem utan onödigt krångel.

Vi vet att sju av tio vill bo i eget ägt boende. Men de vill å andra sidan inte fastna i byråkratins klor när de vill anpassa sin bostad för sina behov. Därför är denna reform viktig.

Låt mig lyfta fram några av de centrala förändringarna som vi kristdemokrater ser som särskilt värdefulla:

För det första slopas kravet på bygglov för fler och större åtgärder i områden utan detaljplan. Det innebär att människor kan bygga ut sina hem, inreda vindar eller lägga till komplementbyggnader utan onödig byråkrati så länge det inte påverkar särskilt värdefulla områden eller riksintressen som totalförsvaret har. Det är ett steg mot mer frihet för individen och familjen, värden som ligger oss kristdemokrater väldigt varmt om hjärtat.

För det andra blir lovplikten mer förutsägbar och lättförståelig. Vi tar bort kravet på bygglov för fasadförändringar på en- och tvåbostadshus, och vi tillåter bygglov för vindsinredning även om det strider mot detaljplanen. Dessutom slopas det så kallade planstridiga utgångsläget efter 15 år från detaljplanens genomförandetid. Dessa förändringar minskar onödiga hinder och ger kommunerna bättre verktyg att hantera verkligheten som den är på marken.

Herr talman! Denna reform är inte bara en fråga om byggande, utan det handlar om att stärka samhället i grunden. Genom att förenkla regelverket bidrar vi till fler bostäder för unga familjer, bättre möjligheter för äldre att anpassa sina hem och en mer livfull landsbygd.

Vi kristdemokrater har länge drivit på för sådana förändringar, och som parti med ansvar för infrastruktur- och bostadsfrågorna är vi stolta över att kunna leverera det resultatet i dag. Vi har hört det förut: Det är den största reformen av bygglovsregelverket på över 15 år, och den träder i kraft den 1 december i år.

Är allt då rosenrött i propositionen? Nej, och oppositionen har synpunkter som pekar på behovet av fler analyser, mer tillsyn och andra justeringar. Jag kan i grunden känna med de synpunkterna, men vi menar att propositionen redan bygger på en gedigen utredning och remissvar. Den balanserar frihet med ansvar, och vi är övertygade om att utvärderingar kommer att visa på positiva effekter för samhället. Om ytterligare förbättringar behövs är vi öppna för det, men det får vi ta vid ett annat tillfälle. Det är nu vi måste handla, inte förhala.

Kristdemokraterna yrkar därför bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Herr talman! Det är en orolig tid vi lever i, och då är det viktigt att man håller fast vid de demokratiska principer som finns. En viktig del är demonstrationsrätten.

En princip är att man söker demonstrationstillstånd för att åtnjuta möjligheten att säkert genomföra en demonstration. Vi har dock sett en ökad frekvens av människor som helt enkelt struntar i att söka tillstånd och genomför demonstrationen ändå. Det får till följd att det blir mer aggressivt och att människor runt omkring känner sig otrygga. Polisen har vid dessa otillåtna demonstrationer alltför få verktyg för att avsluta eller upplösa demonstrationen, vilket gör att det i praktiken blir en fördel att inte söka tillstånd utan i stället bara genomföra demonstrationen på det sätt man själv anser passar.

Min fråga är om statsministern anser att det finns skäl att se över lagstiftningen i syfte att i större utsträckning kunna lagföra dem som faktiskt inte följer vår lagstiftning och upplösa deras demonstrationer.

Herr talman! Det är klart att de använder kvadratmeterna så att man bygger på ett flexiblare sätt. Om man kan använda varje kvadratmeter på ett flexiblare sätt för att regeringen ändrar detta är det klart att det finns en större möjlighet att det blir billigare för hyresgästen.

Vi hade ett seminarium i våras i riksdagen där båda sidor fick komma till tals. Det fanns också företag som påvisade hur man faktiskt kan bygga med de nya reglerna. Man påvisade också, i alla fall teoretiskt, att det både blir billigare för den enskilde och billigare att bygga. Hur det sedan blir i verkligheten får framtiden utvisa. Jag tror inte att man i en lag ska tala om hur det ska se ut och vilken kostnad det ska vara. Jag står inte för den typen av politik.

Jag vill dock underlätta för företagen att kunna bygga flexibelt och att de ska kunna använda kvadratmeterna på bästa sätt. Då får man fler studentbostäder men också en möjlighet att det faktiskt blir lägre hyra. Jag tycker att seminariet – som jag tror att Leif Nysmed också var med på – faktiskt påvisade att det fanns en möjlighet och att man hade försökt att hitta flexibla lösningar på det. Framtiden utvisar om det blir verklighet, och jag tror att det blir verklighet.

Herr talman! Jag tror att det är fler än rika män i Danderyd som får ränteavdrag. Samtidigt är det ju som så att det är ett avdrag. Man får inga pengar i fickan, utan man gör ett avdrag på de räntor man har och betalar därmed in mindre skatt.

Om han har idén att alla pengar du tjänar på ditt jobb är statens medel, då kan jag förstå Leif Nysmeds resonemang. Men jag tycker att de pengar du tjänar på ditt eget jobb är dina pengar.

Sedan kanske vi gemensamt bestämmer att vi ska betala in skatt för att vi ska kunna klara av det gemensamma, men att jag betalar mindre skatt kan jag inte se stöttar dem på det sättet. Man försöker faktiskt möjliggöra att man också kan äga ett eget boende, vilket är socialt bra, ekonomiskt bra och ekologiskt bra. Det har många utredningar visat.

Jag skulle säga att problemet för oss är att vi inte ser till att fler äger sitt boende och kan ta del av ränteavdragen. Det skulle jag önska att vi gjorde, men då måste vi ha en politik som faktiskt ser till att vi ökar andelen egna hem som byggs. Det vi gör i dag är att vi med det investeringsstöd vi haft ser till att vi ökar hyresbeståndet.

Vi kan titta på vilka orter det är som har för många hyreslägenheter i dag – det vill säga hyreslägenheter som står tomma. Det korrelerar ganska bra med de orter där man fick mest investeringsstöd, vilket är ganska intressant.

Jag ser att våra gemensamma pengar är de pengar man faktiskt tar in till statskassan och använder. Men dina pengar, som du har tjänat in, är inte de gemensamma. Det finns en skillnad mellan mig och Nysmed där, tror jag.

Det är också så att hyresbostäder i gemen är en sak. Jag ser mer att jag kan satsa pengar på studentbostäder. Det är därför jag vill ha den definition som kommer i dag.

Herr talman! När man tar steget att vidareutbilda sig på högskola gör man det med entusiasm och framtidstro. Sverige som kunskapsnation ska uppmuntra personer att vidareutbilda sig.

Höstterminen 2023 var totalt 383 500 studenter registrerade för studier vid universitet och högskolor, vilket var en ökning med cirka 11 000 studenter.

Till höstterminen 2023 var det 27 procent av alla 19-åringar som sökte till högskolan. Det är väl dessa, de som precis startar sin utbildning på universitet eller högskola, som har allra svårast att hitta en bostad på den nya orten.

När man är 19 år och entusiastisk inför den nya tillvaron ska inte bostaden vara den del man mest oroar sig för. Det ska finnas tillräckligt med studentbostäder som man kan hyra inom rimlig tid och förhoppningsvis till rimlig kostnad. Allt som oftast är avståndet till universitetet eller högskolan en viktig faktor när man väljer studentbostad.

Problemet med för få studentbostäder har alldeles för länge sopats under mattan. Nu gör regeringen en åtgärd för att göra det ekonomiskt möjligt att bygga fler studentbostäder men även fler lägenheter på samma yta.

I Sverige finns det 95 000 studentbostäder. Flest studentbostäder finns i landets storstäder och på de större universitets- och högskoleorterna. Men det är för få bostäder för de studenter vi har i dag och alldeles för få om vi vill vidareutveckla universiteten.

I Sverige måste varje nybyggd studentbostad som har ett badrum i dag vara utformad så att badrummet är tillgängligt för rullstolsburna. I Norge måste endast en femtedel av alla nybyggda studentbostäder vara tillgänglighetsanpassade. I Finland är det 5 procent.

Tillgänglighetskravet innebär att varje badrum är dubbelt så stort som det skulle behöva vara. Det innebär att 2 300 fler studentbostäder skulle ha kunnat byggas de senaste 25 åren om tillgänglighetskravet inte hade funnits.

Kraven på tillgänglighet i det enskilda boendet är ytterst viktiga för individer med särskilda behov. Undantagen ska inte hindra personer med funktionsnedsättning från att hitta sin studentbostad och vara delaktiga i sociala sammanhang, då studentbostäderna ska kunna besökas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

På många studieorter är det svårt för studenter att hitta boende. Därför behöver byggregelverket förenklas. Syftet är att försöka få fler studentbostäder genom sänkta byggkostnader och ökad flexibilitet i byggandet. Lagändringen syftar till att skapa fler möjliga planlösningar och minska bostadsytan för att rymma fler bostäder inom en given yta.

En del i propositionen som inte ska förbises är att man nu kommer att definiera studentbostäder i plan- och bygglagen. Det underlättar hanteringen av dessa bostäder men även att göra riktade insatser till just studentbostäder. Vi kristdemokrater har länge haft detta som krav: att man ska kunna göra riktade insatser till just studentbostäder och inte behöva ta hänsyn till hela hyresbeståndet.

I och med att undantag från kraven på tillgänglighet och användbarhet för studentbostäder införs i plan- och bygglagen behöver termen studentbostad definieras och framgå direkt av lagen. Regeringen föreslår därför att det införs en definition av termen studentbostad i plan- och bygglagen. Studentbostad ska definieras som en bostad avsedd för studerande på universitet, högskola, annan eftergymnasial utbildning eller vuxenutbildning.

Det är ganska trevligt att inte bara Tidöpartierna tycker så här utan att också Centerpartiet ställer sig bakom det. Man kan alltid önska att det hade kommit fortare och inte så långt in i mandatperioden, men jag är glad att vi står här i dag och kan göra detta. Jag tror att det är bra för studenterna, inte bara i dag utan även i morgon.

Jag yrkar bifall till förslaget.

Herr talman! Om man ska märka ord vill jag säga att jag inte tycker att ordet getto hör hemma i en debatt om studentbostäder, utan jag tycker att man ska ha goda bostäder även för studenter. Det kommer det att bli med den här propositionen.

Sedan studsade jag till när jag hörde talet om gemensamma pengar. Jag tror inte att den svenska befolkningen tycker att det är allas gemensamma pengar, utan det är faktiskt enskilda människors pengar som går till skatter, för att vi ska göra gemensamma saker. Då ska man använda dem så bra och effektivt som möjligt.

Varje gång vi diskuterar bostäder och byggande av fler bostäder vill vänstersidan att mer statliga medel ska pytsas in i stället för att man tittar på kostnadssidan. Vad kan vi göra för att effektivisera bostadsbyggandet? Hur kan vi se till att vi får ett bostadsbyggande där kostnadsökningen kanske i alla fall stannar av? Att vi skulle få minskade kostnader tror jag inte, men de kan avstanna.

Om man inte kan se att det finns två vågskålar här tror jag att man är illa ute. Vi måste kunna se till att kostnaderna för att bygga studentbostäder stannar av och kanske minskar. Jag menar att detta är en del som man kan göra. Man kan göra fler saker, men såvitt jag vet är det detta som ligger på bordet. Om man avfärdar det talar man också om att man inte vill bygga fler studentbostäder.

Varje kvadratmeter är dyr, och om man använder kvadratmeterna på rätt sätt kan man få ut fler lägenheter så att fler studenter kan få en lägenhet och inte behöva vänta eller kanske välja att studera bara för att de inte kan få en lägenhet. Jag tror att det här är en mycket större fråga än bara en kostnad på sista raden. Hur tänker man för studenterna? Studenterna måste ha bostäder. Vi är en kunskapsnation. Det måste alla kunna ställa upp på.

Herr talman! Jag tackar Märta Stenevi för ett intressant tal. Jag håller dock inte med om allt, men så är det i politiken.

Märta Stenevi pratar om enkel matematik. Ja, det är klart att det blir ett lägre antal studentbostäder som är tillgänglighetsanpassade längre fram, men samtidigt är det 1 ½–2 ½ procent som efterfrågar den typen av bostäder. Det är betydligt mindre än 20 procent. Jag menar att vi har tagit till i överkant för att kunna hantera så att människor som behöver tillgängliga bostäder kan få det. Alla ska kunna studera.

Det här är inget nytt problem. Studentbostäder har vi haft för få av ganska länge. Vi har också haft problem med att det inte har byggts tillräckligt många. Det fanns ett tillkännagivande från de borgerliga partierna 2014–2015 med ett uppdrag till regeringen att återkomma.

Jag vet att Märta Stenevi hade detta på sitt bord då hon var bostadsminister. Som jag ser det kunde man inte hitta en annan lösning under åtta år med en S-MP-regering. Jag tycker att det är magstarkt att säga att man inte vill ha den lösning som Tidöpartierna lägger fram när man inte kan presentera någon egen lösning.

Det är ett faktum att studentbostäder kostar mer och mer att tillverka och producera och att hyrorna för studenterna blir dyrare och dyrare. Vi måste hitta någon typ av lösning eller något som bryter det mönstret. Det här är en del som man kan göra. Vi kan säkert komma överens om fler saker som kan göras, men man kan inte bara säga att man vill minska kostnaderna utan att tala om hur man vill göra det. Investeringsstödet är andras pengar som läggs dit. Det är inte att minska kostnaderna.

Fru talman! Man kan konstatera att Vänsterpartiet inte hade något förslag på hur man ska minska kostnaderna för studentbostäder. Det förslag som finns är att man ska skyffla in mer pengar från någon annan i stället för att minska kostnaderna för studentbostäder.

Vi har ett förslag som faktiskt gör att man använder kvadratmetrarna på annat sätt och gör det billigare för den enskilde studenten. Jag tycker att det är ett bra förslag. Man tar hänsyn till hur många som skulle behöva tillgänglighetsanpassade lägenheter, och man tar väldigt hög höjd för det när man säger 20 procent.

Kristdemokraterna som parti har som ambition att minska kostnaderna för att bygga nya bostäder. Det gäller även studentbostäder. Men för oss betyder detta inte att någon annan ska betala, utan kostnaderna för att bygga bostäder måste bli lägre. För den som hyr en studentbostad måste det också bli billigare.

Jag kan inte se att Vänsterpartiet i sitt anförande eller i sin reservationstext på något sätt har visat hur man vill minska kostnaden, annat än att man vill ha ett investeringsstöd. Problemet är bara att Vänsterpartiet tar bort den möjligheten genom att inte gå med på att ha en definition av studentbostäder, vilket finns i propositionen.

Att detta finns med i propositionen är jag väldigt glad för, för det möjliggör att man riktar stöd till just studentbostäder. I dag kan man inte det, utan då blir det till alla hyreslägenheter.

Kan Birger Lahti på något sätt tala om hur han vill få ned kostnaderna för studentbostäder utan att använda andras pengar?

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för anförandet! Jag skrev upp några saker som ledamoten nämnde: kortsiktiga lösningar, medveten exkludering, borttagna möjligheter, decennier av borgerlig politik och utförsäljning.

Jag skulle vilja påstå att alla dessa saker är felaktiga. Att bygga nya studentbostäder är ingen kortsiktig lösning. Det tar år av planering och byggande att få nya studentbostäder. Det är högst relevant att detta är en långsiktig del för att man ska kunna få nya studentbostäder.

Handlar det om medveten exkludering? Nej. Om man säger att 20 procent ska vara tillgänglighetsanpassade är det ingen medveten exkludering, menar jag. Det är i dag ungefär 1,5–2 procent som behöver en tillgänglighetsanpassad lägenhet, och då är 20 procent väldigt högt räknat.

I Finland undantar man 95 procent medan vi undantar 80 procent. Jag tycker att vi ändå har varit väldigt gentila och tagit höjd för att ingen ska exkluderas.

Tar man bort möjligheter? Nej, det tycker jag inte att man gör. Det finns möjligheter för alla typer av människor att studera, och vi ska uppmuntra människor att studera.

Ledamoten talar om decennier av borgerlig politik. Men såvitt jag vet har Socialdemokraterna och vänstersidan styrt under i minst 50 av de senaste 70 åren. Då är väl utförsäljningen något som vänstersidan har gjort.

Birger Lahti sa att han ville ha billigare studentbostäder, men han sa inte hur han ville bygga dem, annat än att han ville skyffla in mer pengar i investeringsstöd. Problemet för Birger Lahti är att han säger nej till det förslag som ligger här. Där finns en definition på studentbostäder som skulle möjliggöra ett riktat stöd, men det säger Birger Lahti nej till eftersom han säger nej till hela propositionen.

Herr talman! ”Vi människor är alla olika. Det som gör att vi känner oss trygga eller otrygga varierar. Det varierar även över tid. Bilden av trygghet och otrygghet varierar mellan olika människor.” Detta skriver Hyresgästföreningen i rapporten Trygg stadsplanering enligt Hyresgästföreningen – LITA under rubriken ”Trygghet – vad är det?”. I rapporten visas att 30 procent av kvinnorna och 10 procent av männen är otrygga när de går ut sent på natten. De avstår från att gå ut på promenad bara på grund av otryggheten.

Detta är ett bevis på att samhället inte är utformat för alla utan i stället bidrar till utanförskap. Här behöver en hel del ske för att det ska bli ett inkluderande samhälle och för att fler ska våga röra sig ute i det offentliga rummet oavsett tid på dygnet. Detta visar, menar jag, att strategins arbete för trygga städer, med klara fokusområden, är ett viktigt arbete som tar avstamp i människors oro.

Alla har vi en känsla för vårt närområde där vi bor. En stad ska vara en plats där människor trivs och känner sig hemma. Det handlar om att skapa miljöer där folk vill vara, där det finns liv och rörelse och grönområden och där det finns ett brett utbud av restauranger, butiker och kultur. Stadsdelarna ska planeras med en bra mix av bostäder, arbetsplatser och mötesplatser. Man ska öka möjligheterna till ett levande stadsliv, inte bara på dagarna utan också på kvällarna och helgerna. Det skapar trygghet. Fler människor i rörelse gör att gator och torg känns säkrare.

Trygghet är även en grundförutsättning för en fungerande stad. Ingen ska behöva känna rädsla när man rör sig i sitt eget bostadsområde eller på väg hem på kvällen. Därför måste stadsplaneringen utformas med trygghet i åtanke. Belysning måste finnas. Öppna torg måste finnas. Parker där folk vistas och tydliga gångstråk gör stor skillnad för hur en plats upplevs av människor.

Det handlar också om att ta hand om de miljöer vi redan har. Nedgångna eller bortglömda platser kan lätt bli otrygga och kännas övergivna. Genom att rusta upp, städa och underhålla dem och fylla dem med liv kan vi öka tryggheten och trivseln för alla. Trygga skolvägar, grannsamverkan och ett nära samarbete mellan kommun, polis och fastighetsägare är avgörande för att skapa en stad där människor faktiskt känner sig säkra.

Vi kristdemokrater anser att denna strategi ger en bra och bred palett för att jobba mot trygga och stabila städer där man känner sig hemma och trygg. Det lägger grunden för näringsliv, civilsamhälle och kommunala verksamheter, som kan jobba hand i hand med invånarna i staden.

Den strategi som läggs fram har tre huvudområden: levande städer, trygga städer och robusta städer.

Villkoren för att leva, bo och verka i hela Sverige ska stärkas med en sådan här strategi. Hela Sverige ska fungera. Oavsett var du bor i landet ska du kunna skapa dig ett gott liv. Denna strategi, menar jag, tar oss förhoppningsvis en bit dit. Men fler insatser behövs. Det behövs att man på kommunal nivå fortsätter arbetet och ser till att man i praktiken arbetar utifrån detta, gör trygghetsvandringar och uppmärksammar vad man i sin stad ser som tryggt och otryggt och arbetar utifrån de lokala förutsättningarna samt bygger blandade och inbjudande områden.

Platssamverkan är ett arbete som finns runt om i Sverige – med samverkan mellan fastighetsbolag, kommun, polis och civilsamhälle. Det är en viktig del som redan görs och som i framtiden kommer att formeras och ge kommunerna ett större underlag när det gäller att arbeta med platssamverkan.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Det passar bra att vi debatterar konsumentpolitik i dag, när regeringen har presenterat den nya generaldirektören för Konsumentverket: Lena Aronsson. Vi får väl hälsa henne välkommen och önska henne lycka till i sitt arbete. Det är en viktig myndighet för oss som konsumenter men också för kommuner och organisationer som jobbar med konsumentpolitiken.

Att vi har ett konsumentskydd och en marknad som både skyddar konsumenten och ger konsumenten den information som behövs för att göra så väl övervägda val som möjligt är viktigt.

Vi konsumenter är ganska ofta väldigt handfallna gentemot företagen, om vi inte har lagar och regler som stöttar oss när vi anser oss felhanterade eller till och med lurade. Regeringen har stöttat Allmänna reklamationsnämnden med mer medel för att man ska kunna klara av att inom rimlig tid ta hand om de ärenden som kommer in från konsumenter. Regeringen har därför också höjt värdebeloppet inom olika produktgrupper för när man kan göra en anmälan till Arn.

Vi ser nu effekten av dessa reformer. Antalet ärenden går ned, och väntetiden för att få sitt ärende avgjort går ned. Det är vi glada för. Men samtidigt måste vi vara uppmärksamma på om det är rätt värdebelopp vi har valt eller inte. Om det blir en snedvridning så att konsumenten inte får helt uppenbara felaktigheter prövade får man återkomma kring det.

Regeringen har även tagit tag i frågan om att det ska vara lika lätt att säga upp en prenumeration som att teckna den. Alltför ofta är det väldigt lätt att teckna en prenumeration genom nätet. Men när du ska säga upp den digitalt går det inte, utan du måste ringa. Och i många fall är det väldigt svårt att komma fram på telefon. Vi anser att om man kan teckna ett abonnemang digitalt bör man kunna säga upp det på samma sätt.

Många av oss har väl hört talas om Nigeriabrev eller Nigeriamejl, där någon försöker lura en att skicka pengar eller lämna ut sina uppgifter. De Nigeriabrev som man har sett har varit illa skrivna, och man har kanske kunnat se igenom dem. Men numera är de mer sofistikerade. Mejlen kan se ut att komma från din bank eller från din paketleverantör. Du kan ganska enkelt luras att tro att detta är legitimt och att det faktiskt är det företag som du handlar med som skickar mejlet.

Jag tror att det viktigaste för att vi ska kunna skydda oss mot detta är så mycket information och upplysning som möjligt. Bankerna kan göra mycket, och de gör mycket. Men jag tror att vi som konsumenter också måste ta emot den information och den upplysning som finns kring detta.

Regeringen har också arbetat med frågan om telefonbedrägerier, som tyvärr är vanligare än vi faktiskt tror. Vem som helst kan bli lurad. Det är lätt hänt, särskilt i ett samhälle där bedragarnas metoder blir alltmer sofistikerade.

Inledningen av 2025 visar på oroväckande statistik, och polisen konstaterar nu att bedrägerierna mot äldre ökar kraftigt. Det var 31 155 anmälda telefonbrott. I jämförelse med december 2023 anmäldes 12 procent fler brott.

Många äldre drabbas, och de kanske inte inser att de har blivit lurade när de lägger på luren.

Regeringen har motverkat telefonbedrägerier genom uppdrag till PTS. Samtidigt ska man veta att bankerna faktiskt har gjort sin hemläxa. Den summa som dessa brott omfattar är 40 procent lägre än 2023.

De finns andra åtgärder som regeringen har genomfört.

Man försöker synliggöra prisförändringar och skillnader i prisnivåer när det gäller livsmedel, så att vi inte ska luras att tro att det är ett extrapris när det inte är det.

Man har arbetat med en förbättrad kännedom om budget- och skuldrådgivning samt lämnat uppdrag om att budget- och skuldrådgivningen faktiskt ska bli mer jämlik över landet.

Man har stärkt den kommunala konsumentvägledningen genom uppdrag till Konsumentverket. Det är viktigt för konsumentvägledningen att Konsumentverket jobbar så mycket som möjligt gentemot den.

Man har föreslagit mer medel till Fastighetsmäklarinspektionen för att motverka penningtvätt. Det gjordes i budgetpropositionen för 2025. Det har rullats ut. Fastighetsmäklarinspektionen är en ganska ny myndighet som vi tror behöver tid för att kunna vara så effektiv som möjligt. Och mer medel behövs.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Socialdemokraterna vill alltså bygga hyresrätter för det folk som de har representerat under hela 1900-talet. Då är det uppenbarligen inte låginkomsttagare, för de kan faktiskt inte få de hyresrätter som Socialdemokraterna vill bygga. En låginkomsttagare kan inte betala 9 800 kronor i hyra. Så enkelt är det. Mitt parti och min regering vill gå den andra vägen. Vi måste se till att man kan bygga billigare. Det behövs flexibilitet för att man ska kunna bygga lägenheter på billigare sätt, så att alla ska kunna efterfråga dem. Det kanske är vi som är partiet för de låginkomsttagare som inte får möjlighet till en bostad när Socialdemokraterna sätter investeringsstödet i schack.

Det är rätt intressant att höra att det är fastighetsägarna som täljer guld. Många av dem som äger hyresfastigheter utgörs av den kommunala allmännyttan. Markus Kallifatides vill reinvestera i miljonprogramsområden. Många av dem som äger fastigheter i miljonprogramsområden tillhör allmännyttan. Om allmännyttan täljer guld på hyresgästernas bekostnad förstår jag inte varför den ska ha bidrag från staten för att reinvestera i sina fastigheter.

Det visar i stället på den andra sidan, som jag talar om, det vill säga att det faktiskt inte är att tälja guld att äga en hyresfastighet i Sverige. Man får skrapa på olika delar för att kunna reinvestera i sina fastigheter. Ja, vi behöver reinvestera i miljonprogramsområdena. Men hyrorna är faktiskt så pass låga för att man inte har reinvesterat tillräckligt. Kan Kallifatides tala om att det är allmännyttan med sina bostäder som täljer guld är jag dock beredd att ändra mig.

Fru talman! Tack så mycket, Markus Kallifatides, för anförandet! Mycket av det kan man hålla med om, det vill säga att det är brist på hyresrätter i Sverige och att vi behöver bygga fler.

Om man skulle hårdra vad Markus Kallifatides sa skulle man kunna tänka att fastighetsägarna täljer guld i fastigheterna på hyresgästernas bekostnad. Det är ju inte fallet på något sätt; det vet vi allihop. Det är svårt för dem att få ihop så att det täcker kostnaderna.

Att vi inte bygger fler hyresrätter beror också på att kostnaderna har ökat så pass mycket i byggnationerna. De har ökat betydligt mer än KPI, och på något sätt måste vi ju se på kostnadssidan och inte bara på intäktssidan.

Jag skulle vilja fråga Socialdemokraterna vad de tänker på när de hör att kostnaderna stiger så pass mycket, långt över KPI. Vad vill de vidta för åtgärder för att få ned kostnaderna?

En annan del som jag skulle vilja fråga om är att Markus Kallifatides i anförandet pratade om att bygga hyresrätter för vanligt folk. Då undrar jag lite grann vilka som är vanligt folk. Det är uppenbarligen inte låginkomsttagare som är vanligt folk, för även om man lägger till ett investeringsstöd på de hyresrätter som man byggde med investeringsstödet var hyran ungefär 9 800 kronor i genomsnitt i 2021 års siffror. Det betyder ju att en låginkomsttagare aldrig skulle kunna hyra en sådan lägenhet. Vanligt folk är uppenbarligen inte låginkomsttagare, men jag skulle vilja veta vilka som är vanligt folk för Markus Kallifatides.

Jag har en fråga till, men den får jag ta i nästa omgång.