Larry Söder

Fru talman! Man kan väl konstatera att det som måste göras är att se till att livsmedelspriserna inte ökar som de har gjort. Vi måste hålla nere inflationen så mycket som möjligt.

Jag tycker att ett gott exempel på något vi som parti skulle vilja göra är fritidskortet. Det träffar alla barn, men det är till för de barn vars föräldrar faktiskt måste välja mellan att betala en fritidsaktivitet eller att sätta mat på bordet. Vi vill att man ska kunna göra bägge delarna. Fritidskortet må se ut som en liten reform, men jag tror att det får ganska stora effekter för barn som ligger precis på gränsen. Alla barn ska ha möjlighet till en fritid som gör att de också kan vara med i den sociala delen. Annars är risken att de får problem längre fram.

Bostadsbidraget tror jag är en prioriterad fråga för oss som parti, och jag tror att vi kommer att fortsätta driva den. Med det önskar jag en trevlig debatt!

Fru talman! Det är alldeles riktigt att situationen för barn som lever i familjer som befinner sig i ekonomisk utsatthet är något vi som parti värnar om och tycker är väldigt viktigt. Det tillfälligt höjda bostadsbidraget var ett sätt att hantera detta för de familjerna, som vi tyckte var väldigt träffsäkert.

Vi tror att man i det långa loppet ska se över bostadsbidraget i sig för att kunna höja och bredda det och därmed möta barnfamiljer – som det var förr i tiden. Bostadsbidraget mötte faktiskt barnfamiljer i ekonomiskt utsatta situationer, vilket det inte gör i dag. För vårt parti är detta en fråga som vi har prioriterat att försöka få fram – att bostadsbidraget på något sätt ska kunna träffa dessa.

Sedan är det inte fel om man hittar andra sätt att hjälpa utsatta familjer, men det kanske man också gör på lokal nivå. Varje kommun måste också ta sitt ansvar på ett eller annat sätt. Där vill jag påstå att vi kristdemokrater försöker hjälpa till så mycket som möjligt.

Men det är aldrig bra med en tillfällig lösning. För familjer med barn är det alltid bäst med en lösning som fungerar över tid. Skulle en familj hamna i en situation där vräkning är ett faktum måste man få hjälp av kommunen för att hitta, inte ett tillfälligt boende, utan ett boende som fungerar över tid. Det är aldrig bra för någon att flytta flera gånger, och det är aldrig bra att hamna i den otryggheten.

Det är inte barnens fel att föräldrarna har ekonomiska bekymmer. Det måste vi ha som utgångspunkt, menar jag.

Fru talman! Antalet bostäder som byggs i Sverige minskade när inflationen stack iväg och räntorna ökade. Helt plötsligt blev det dyrt att finansiera bostadsbyggande samtidigt som kostnaden i slutändan var svåröverblickbar. Eftersom hyresrätter redan innan behövde statligt stöd för att byggas störtdök även den byggnationen.

Situationen i dag är mer gynnsam med en inflation som har pressats tillbaka och räntor som har sänkts, men de är ändå högre än tidigare. För att få igång bostadsbyggandet behövs genomgripande reformer. Men bostadsbyggandet ska inte boostas tillfälligt utan klara av att stanna på en högre nivå även i lågkonjunktur.

Då är det glädjande att man effektiviserar Studentbostäders byggande, något vi kommer att debattera nästa vecka.

Då är det glädjande att se att strandskyddsfrågan i ett första steg reformeras och underlättar bostadsbyggande.

Då är det glädjande att man ser över regelverket för bygglov för att bygglovsbefria fler ombyggnader och tillbyggnader.

Då är det glädjande att man ser över bullernivåerna och hur de ska beräknas för att öka flexibiliteten. Regeringen ger Boverket i uppdrag att utreda och föreslå betydande förändringar i förordningen om trafikbuller vid bostadsbyggnader. Detta uppdrag gavs i dag av regeringen.

Då är det glädjande att man genom Boverket skriver fram modernare regler för att få branschen att hitta nya och effektivare sätt att producera bostäder.

Då är det glädjande med en effektiviseringskommission som ska se över kostnadsutvecklingen inom byggandet, som är långt över KPI-utvecklingen.

Alla dessa åtgärder vidtas för att hyresrätter ska kunna byggas effektivare och billigare. Vi anser att det är bättre att jobba med att få ned kostnadssidan än med bidrag till företag.

Sedan måste man jobba med varje enskild persons möjlighet att efterfråga de bostäder som finns. Då är en del att man måste höja bostadsbidraget och bredda det så att det träffar fler människor, så som tanken var när man en gång införde bostadsbidraget. I dag är det ett smalt bidrag. Vi tror på att ge den enskilde möjlighet att göra sina val, och ekonomiska möjligheter skapar den möjligheten.

Den reform av hyressättningssystemet som gjordes 2011 har inte fungerat så bra som vi alla önskade – det kan var och en av oss konstatera. Konfliktfyllda, långdragna och oförutsägbara förhandlingar skapar en osäkerhet kring hyresrätten som faktiskt påverkar byggandet.

Attraktionen i att äga en hyresfastighet är kraftigt reducerad, vill jag mena. Många fastighetsägare säljer för ombildning till bostadsrätt. I nyproduktion, när valet står mellan olika upplåtelseformer, föredrar byggherrarna de lönsammare bostadsrätterna.

Bostadsbristen generellt och bristen på hyresrätter i synnerhet gör att människor tvingas tacka nej till studieplatser och arbeten. Bostadsbristen hämmar också företags möjlighet att växa. De preferenser som normalt driver efterfrågan på bostäder och skapar rörlighet får inte slå igenom i hyressättningen, vilket i realiteten minskar tillgången på hyresbostäder.

Vi tror att man måste se på ett annat sätt att få finansiering för nya hyresrätter eftersom kostnaderna sticker iväg. Fri hyressättning i nyproduktion är ett sätt som vi gärna hade sett att vi prövade, till exempel i de större städerna, där kön är lång och behovet som störst.

Regeringen ser behovet av en hög takt i bostadsbyggandet och har varit beredd att göra ett genomgripande arbete för att få bostadsmarknaden att fungera bättre över tid.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru ålderspresident! Antalet bostäder som byggs i Sverige minskade när inflationen stack iväg och räntorna ökade. Helt plötsligt blev det ganska dyrt att finansiera bostadsbyggande, och samtidigt blev kostnaderna i slutändan svåröverblickbara. Situationen i dag är mer gynnsam, med en inflation som har pressats tillbaka och räntor som har sänkts men som ändå är högre än tidigare.

För att få igång bostadsbyggandet är det genomgripande reformer som behövs för att bostadsbyggandet inte ska boostas tillfälligt utan klara av att stanna på en högre nivå även i lågkonjunkturer.

Då är det glädjande att se att strandskyddsfrågan i ett första steg reformeras och underlättar bostadsbyggandet. Då är det glädjande att man ser över regelverket för bygglov för att bygglovsbefria flera ombyggnader och tillbyggnader, vilket skapar nya möjligheter till fler jobb. Då är det glädjande att man effektiviserar Studentbostäders byggande och skapar större möjligheter att bygga studentbostäder billigare och effektivare. Då är det glädjande att man ser över bullernivåerna och hur dessa ska beräknas för att öka flexibiliteten vid byggande. Då är det glädjande att man genom Boverket tar fram modernare regler för att få branschen att hitta nya och effektivare sätt att producera bostäder. Det är också bra att man har tillsatt en effektiviseringskommission som ska se över kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet, vilken numera ligger långt över KPI.

Regeringen ser behovet av en hög takt i bostadsbyggandet och har varit beredd att göra ett genomgripande arbete för att få bostadsmarknaden att fungera bättre över tid. Därmed inte sagt att man inte vid kortare tidsperioder kan behöva tillfälliga insatser som till exempel att boosta rotavdraget från 30 till 50 procent, vilket är en bra åtgärd.

Rotavdraget infördes, som vi alla vet, 1993 som en åtgärd för att minska förekomsten av hushållens inköp av svart arbetskraft inom byggsektorn. Sedan har det justerats både när det gäller avdragsnivå och vilken typ av tjänster som ingår. Jag hävdar att rotavdraget gör precis detta än i dag – får tjänsterna vita, i stället för att de ska hamna på den svarta sidan. Det gynnar alla medborgare i Sverige i form av stabilare företag men även arbetsgivaravgifter till staten som annars inte hade kommit in.

Det förstärkta rotavdraget minskar kostnaderna vid både små och stora renoveringsarbeten. Jag menar att det är en klassisk konjunkturåtgärd att ha en tillfälligt höjd subventionsgrad.

Under helåret 2024 köptes renoveringstjänster för 41 miljarder kronor, varav 12,4 miljarder utbetalades i rotbidrag. Avdraget nyttjades av nästan 1,2 miljoner svenska medborgare, fördelat relativt jämnt över alla 290 kommuner i Sverige.

Byggmaterialhandlarna lät räkna på vad bland annat vad en återställning av avdraget på arbetskostnaden från 30 till 50 procent skulle få för effekt. En sådan reform skulle innebära att det skapas, eller räddas kvar, arbetstillfällen inom byggsektorn, vilket borde ha hög prioritet för att kunna ha kvar kunskapen när efterfrågan tar riktig fart igen.

För mig är varje arbetstillfälle som kan bevaras viktigt. Det handlar om den inkomst som det ger staten och att det är ytterligare en familj som kan stå på egna ben och inte minst om den sociala delen, att man har ett jobb att gå till.

En publicerad rapport från riksdagens utredningstjänst som tittade på vilka inkomstgrupper som använde rotavdraget fann att två tredjedelar av dem som nyttjade rotavdraget var medel- och låginkomsttagare. Det var 700 000 personer av totalt 1,2 miljoner. Rotavdraget används inom alla inkomstsegment och i alla Sveriges kommuner.

Om lågkonjunkturen blir långvarig kommer många bolag att tappa duktig personal till andra sektorer. Med rot kan vi rädda kvar arbetstillfällen i byggsektorn, och höjningen till 50 procent är viktig som en blåslampa som gör det möjligt att bevara fler jobb.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! En av de största utmaningar som medborgare och kommuner kommer att ha framgent är vattnet, bland annat i form av ökade vattenflöden under vissa perioder. Där man i dag tar höjd för byggnation ska betydligt högre vattenflöden än i dag klaras av. Samtidigt väljer myndigheter att riva ut småskaliga vattenkraftverk och ta bort dammar som ibland har funnits i över 100 år. För mig är det hål i huvudet.

Detta skapar ett ännu större flöde av vatten, och vattnet är inte på samma plats som tidigare. Bönder kan inte tillvarata det vatten som tidigare fanns. Det kommer att skapa problem längre ned.

När det gäller vatten är strandskydd ett stort hinder för många kommuner att fortsätta utvecklas och att kunna bygga i attraktiva områden. Det bästa för Sverige vore att låta kommunerna ha större rådighet över strandskyddet när det gäller var det ska vara och i vilken omfattning det behövs. Det skulle öka möjligheterna att vara flexibel i utvecklingen av den egna kommunen.

Vatten i form av va kommer att bli ett stort problem framgent, med de ökade krav som finns på va-rening och den underlåtenhet att reinvestera som funnits under många år. Många av våra va-ledningar är 70–80 år gamla och har tjänat sin livstid, men många kommuner har ingen plan för hur man ska reinvestera.

En regional analys som WSP gjort visar att det råder betydande skillnader mellan olika kommuntyper när det gäller magnituden på de utmaningar man har framför sig på va-området. Landsbygdskommuner med liten befolkning tenderar att i genomsnitt ha något sämre kvalitet och funktion inom va-systemet. Det kan bero på en kombination av varierande finansieringsförutsättningar, längre ledningsinfrastruktur per användare, geografiska förutsättningar och högre genomsnittlig ålder på va-infrastrukturen i stort.

Samtidigt är användarnas betalningsförmåga till följd av lägre inkomstnivåer ofta lägre i dessa kommuner jämfört med större städer och storstadsområden. Därmed blir det än mer kännbart för invånarna om kommunpolitikerna höjer va-taxan för att finansiera nödvändigt underhåll och reinvesteringar. Frestelsen blir då större för politiker och beslutsfattare att skjuta kostnaderna framför sig – vilket man har gjort – och leva på hoppet om att systemet kommer att hålla ytterligare en mandatperiod innan man behöver göra någonting. Å andra sidan menar vissa experter att dagens kommuninvånare inte vill betala för något som kommande generationer ska få nytta av när man redan har betalat för dagens va-nät. Det tycks därmed finnas en diskrepans mellan kravet om kvalitet på va-tjänsterna å ena sidan och viljan att faktiskt betala för det å andra sidan.

Oavsett om vi vill det eller inte menar jag att denna diskussion måste föras på nationell nivå. Detta gäller också hur staten kan främja att kommunerna tar det ansvar de har. Ansvaret ligger nämligen på kommunal nivå, men det kan inte hanteras enbart på kommunal nivå.

Vi hörde att Socialdemokraterna också har funderat en del på detta. Vi kristdemokrater har varit ganska tydliga med att vi tycker att det är ett problem som måste diskuteras mer. Det välkomnar vi. Vi har dock varit ganska tydliga med vårt förslag för att försöka få fram en diskussion.

Vi har föreslagit att staten faktiskt ska erbjuda kreditgarantier, det vill säga borgen, på lån i upp till 20 år för kommunal va-verksamhet i syfte att täcka de underhållsskulder som finns. Det ska i så fall åligga staten att subventionera 0,5 procentenheter av räntekostnaden för de lån kreditgarantin täcker.

Vi vill också att man ska ha en längre planeringshorisont för kommuner. I dag har man möjlighet att fondera tre år. Vi tycker att man ska kunna fondera exempelvis åtta år framåt för att kunna planera betydligt bättre och mer schematiskt i kommunerna.

Vi tycker också att Riksrevisionen ska få mandat att utföra granskningsrevision på kommunernas va-bolag, eller va-verksamhet, i syfte att öka transparensen och säkerställa att de va-avgifter vi har i Sverige är effektiva och följer självkostnadsprincipen och övrig KPI-utveckling. Vi kan se att många avgifter i kommunerna inte följer KPI-utvecklingen utan är betydligt högre. Det gäller också va-avgiften, och vi skulle tycka att det vore ganska bra om någon på ett eller annat sätt gjorde en revision av detta. Riksrevisionen kontrollerar ju myndigheter, och vi tycker att det fungerar bra i riksdagen. Vi tror att det skulle vara ett sätt att hantera detta även för kommunerna.

Med det sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Vi är fyra partier som samarbetar, och alla har givetvis inte samma ingångar. Jag tror dock att vi har samma målbild, det vill säga att vi måste se över de stora reformerna inom bostadspolitiken och inte lappa och laga utan gemensamt hitta vägar framåt som gör att Sverige står bättre rustat vid nästa lågkonjunktur.

Problemet har varit att regeringar vid varje lågkonjunktur har öst in pengar i bostadspolitiken för att fler bostäder ska byggas men inte tagit tag i själva grundproblemet, det vill säga att bostadsmarknaden som sådan är dysfunktionell. Vi har dock denna inriktning. Man kan alltid diskutera i vilken ordning saker ska göras och i vilken takt, men arbetet i civilutskottet visar ändå att Tidöpartierna har jobbat gemensamt.

Man kan alltid önska sig mer leverans. Men Tidöpartierna har ett avtal som innebär en överenskommelse om leverans på ett antal områden, och inom vårt område är det exempelvis BID som ska levereras, det vill säga samverkan för tryggare områden. Här krävs ett gediget arbete och att vi kommer överens om hur, när och i vilken takt.

Jag är dock lika orolig som mina Tidöpartikamrater för hur andra sidan ska komma överens givet att partierna där över huvud taget inte har samma ingångar. Det är mycket svårare.

En kamrat från min hemkommun var med i januariöverenskommelsen, och där försökte man hitta sådant som var svårast för de andra partierna att komma överens om i stället för att hitta minsta gemensamma nämnare, vilket Tidöpartierna gör.

Jag tror att även andra sidan står inför utmaningar om man ska bilda regering.

Herr talman! Jag är riksdagsledamot för Kristdemokraterna och företräder mitt partis bostadspolitik. Det betyder att vi kan ha andra ingångar i bostadspolitiken än de tre övriga partierna i Tidösamarbetet och kämpa för dem. Men det vore förmätet av oss kristdemokrater att tro att vi skulle få 100 procent av vår bostadspolitik genomförd, för det är ju ett samarbete mellan partierna.

När det gäller amorteringskravet och bolånetaket är vi ganska överens om att det är rätt väg att gå. Vi tror att man skulle kunna göra detta på ett bra sätt. Regeringskansliet ska dock kunna leverera olika saker, och prioriteringar föreligger. Jag tror att ett förslag kommer, men exakt när vågar jag inte svara på.

Kristdemokraternas politik ligger fast. Vi tycker att bolånetaket ska höjas och det förstärkta amorteringskravet sänkas, av de anledningar jag sa i talarstolen.

Partiernas politik utvecklas hela tiden. I och med det kommer nya saker in i Tidöpartiernas diskussioner, och då tar man kanske olika vändningar. Jag är glad och stolt över det samarbete vi har haft på det bostadspolitiska området. Jag kan inte svara för hela Tidösamarbetet, men i civilutskottet har vi fyra partier samma inriktning på bostadspolitiken. Vi kanske inte alltid har samma lösningar och prioriteringar, och då kan det skava lite grann. Men jag tror att vi kommer att gå i mål med mycket före valet, och väljarna kommer därför att kunna se stora förändringar.

Herr talman! För mig handlar det om att barn ska känna sig trygga. När känner barn sig trygga? Jo, när föräldrarna är trygga och har en ekonomisk situation som gör att de faktiskt kan ge barnen trygghet.

Jag är lite ledsen för att jubelsångerna för det tillfälliga bostadsbidraget kommer först nu när det börjar diskuteras i stället för när det kom. Det var ju väldigt viktigt även när det kom, och det har i alla fall funnits i två omgångar.

Problematiken med det som har varit är att kommunerna inte alltid har följt med hela vägen. Detta har räknats in i socialbidragsnormen hos en del kommuner. Man måste alltså fatta ett särskilt beslut i kommunen för att det här ska gå utöver socialbidragsnormen. Det betyder att de som har fått socialbidrag ibland inte har kunnat ta till sig de extra pengarna, som i stället har hamnat hos kommunerna. Det gör ont i hjärtat, för höjningen av bostadsbidraget kom faktiskt till för att vi skulle underlätta för barnfamiljerna. Jag hoppas att man tittar på detta om man fortsätter med det, så att man kan få det att fungera.

Engagemanget för barnfamiljer är uppriktigt. Jag tror att barn mår bäst av att vara med sina föräldrar och av att vara med trygga föräldrar. Föräldrar blir trygga när de har en stabil ekonomisk situation. Om vi kan hjälpa till med det är det alltid något.

(Applåder)

Herr talman! Barnfamiljer har det väldigt svårt i dag. Vi måste medge att de ökningar som har skett på grund av inflationen och andra delar gör att många barnfamiljer har problem. Kristdemokraterna värnar om barnen, om att barn ska få en trygg uppväxt och om att vi som vuxna ska kunna se till att de får en trygg uppväxt. Man ska givetvis kunna ha en trygg bostad, men man ska också kunna äta sig mätt, gå till skolan med rena kläder och ha en fritid där man kan idrotta som andra barn.

Det finns ju en anledning till att det höjda bostadsbidraget har varit med i regeringens politik förut. Bostadsbidraget är träffsäkert och når dem som har det svårt. Vi tror att det är ett jättebra sätt att använda pengarna för att möta dem som har det svårast. Man skulle ju kunna höja barnbidraget eller något annat, men det skulle vara mindre träffsäkert. Bostadsbidraget är betydligt mer träffsäkert.

Vi kämpar på. Vi tycker att det skulle vara bra, men vad utfallet blir får vi se när vårändringsbudgeten läggs fram.

Herr talman! Det är dyrt att bo i Sverige. Det vet ni som kämpar med hyran varje månad. Det vet ni unga som drömmer om ett eget hem men fastnar i långa bostadsköer och ni äldre som kanske bor kvar i ett hus som har blivit för stort och för jobbigt att sköta om – men det finns inte några bra alternativ att flytta till.

Vi i Kristdemokraterna vill förändra just detta. För oss handlar bostadspolitiken om trygghet – om att människor, oavsett om de är unga, mitt i livet eller äldre, ska kunna hitta ett hem som passar just deras livssituation och ekonomi.

Därför vill vi se en bostadsmarknad där fler får möjlighet att äga sitt eget hem. Vi har föreslagit startlån och bospar för unga som vill köpa sin första bostad, något som redan finns i många andra länder. Vi föreslår höjt bolånetak och minskade amorteringskrav – allt för att öka rörligheten på bostadsmarknaden men även för att unga ska ha större möjligheter att köpa sin första bostad. Att äga sin bostad är socialt, ekonomiskt och ekologiskt bäst.

Det ska byggas mer, snabbare och effektivare. Det ska inte krävas åratal av byråkrati för att få sätta spaden i marken. Vi vill förenkla reglerna och få bort onödiga hinder för att bygga. Vi vill sätta ramar för vad som krävs i form av utredningar och för vad avgifter får innehålla och sätta en bortre gräns för hur lång tid processen hos kommunerna får ta. För den som ger sig in byggande är det viktigt att veta vad som gäller och att det är något förutsägbart när det tar slut och hur kostnaderna ser ut.

Hyresrätter ska finnas, med rimliga hyror. Det ska finnas möjlighet att bygga hyresrätter där det finns behov av det. Det ska också finnas en stark koppling till hur man arbetar med tryggheten i områden som är med på listan över utanförskapsområden.

Småhus och radhus ska prioriteras. För barnfamiljer som drömmer om en egen trädgård och för äldre som vill bo i ett eget ägt boende ska de alternativen finnas. Regeringen har gjort en del, men kommuner måste göra mer för att låta dessa boenden komma högre upp i prioriteringen när de planerar.

Vi kristdemokrater vill ha ett Sverige där det är möjligt för fler att hitta ett hem att trivas i utan att behöva flytta hundra mil bort, utan att ruinera sig och utan att fastna i ett system som inte fungerar. Vi tycker att det handlar om frihet och trygghet. Det handlar om att vi sätter människan först.

Boverket har i uppdrag att två gånger per år analysera utvecklingen på bygg- och bostadsmarknaden och ta fram prognoser för bostadsbyggandet. Boverkets senaste prognos publicerades i december 2024. I prognosen bedömer Boverket att cirka 31 000 bostäder påbörjades under 2024, varav nästan 29 000 genom nybyggnation och 2 000 genom ombyggnation. Det är ungefär samma nivåer som 2023. För 2025 bedömer Boverket att byggandet vänder uppåt något och att antalet påbörjade bostäder blir 35 000.

Boverkets prognoser visar att vi har nått botten och är på väg uppåt när det gäller antalet bostäder som byggs. Nu är det viktigt att fortsätta med reformerna på bostadsmarknaden så att vi kan trycka på med regelförenklingar och fler delar som blir bygglovsbefriade, trycka på med att se över att kostnadsökningar är berättigade och trycka på så att kommuner planerar och bygger utifrån de behov som faktiskt finns.

Mäklarsamfundets vd uttalar sig så här: Månadens utveckling visar en stabil men försiktig marknad. Trots små prisrörelser är aktiviteten hög. Många affärer genomförs, men i en orolig omvärld blir det allt viktigare för hushållen att fatta långsiktiga och trygga beslut om sitt boende.

Detta säger mig att regeringens arbete med att reformera bostadsmarknaden är viktigt för att förstärka den trend som finns. Jag kan nämna några av de processer regeringen håller på med som exempel på vad regeringen gör.

Det finns ett uppdrag att verka för ökat småhusbyggande genom en ny egnahemsrörelse. Jag hade nöjet att samtala med dem i dag. Jag tycker att de gör ett bra arbete och hoppas att ni tar del av det.

Det finns en utredning om privatuthyrning och ändring av presumtionshyror som vi tror kan hjälpa till med att få igång byggandet av hyreslägenheter.

Det finns ett uppdrag att verka som samordnare för avyttring av statlig mark för bostadsbyggande. Marken är oerhört viktig för att vi ska kunna bygga fler bostäder. Staten ska inte ligga på för mycket mark som kan användas till bostadsbyggande.

Produktivitetskommissionen ska analysera vilka faktorer som påverkar produktivitetens tillväxt samt identifiera hinder för produktivitetstillväxten i Sverige och möjligheter att höja den. Jag tror att vi ibland glömmer att produktiviteten på bostadsmarknaden är ganska låg. Vi måste hitta sätt att öka den.

Det finns en utredning om ett nytt regelverk för bygglov, som vi har pratat om i tidigare debatter. Den är färdig nu.

Vi kan också använda utredningen om ägarlägenheter och hyrköp.

Jag tror att många av dessa reformer kommer att göra att bostadsmarknaden står sig starkare i nästa lågkonjunktur. Det enda vi kan vara säkra på är att det kommer en ny lågkonjunktur. Då måste vi veta att vi står starka.

Herr talman! Jag tänkte att det var bostäder och inte barn som skulle bli till!

Jag tycker att många av de 41 förslagen är ganska bra. Många av diskussionerna utgår från fel fakta, menar jag. Attefallshusen kom till 2014 när Stefan Attefall var bostadsminister, och tanken var då att det bara skulle vara en anmälningsplikt. Sedan har kommunerna gjort det till någonting helt annat, det vill säga att man ska ha bygglov. Men det var alltså inte avsikten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Då kan vi antingen göra det krångligare för människor att bygga ett attefallshus och ha ett bygglovsförfarande på regelrätt sätt, eller så går vi andra vägen, det vill säga göra det bygglovsbefriat, vilket vi tycker är rätt väg att gå. Det var andemeningen med attefallshuset, och då borde det också vara så.

Jag är inte förvånad över att det finns människor, både organisationer och privatpersoner, som har kritik gällande det, men detta var andemeningen med attefallshusen från början, och jag tycker att det vore bra om man hedrar det.

Sedan finns det många delar där man går ganska långt. Det handlar om ombyggnationer, fasader och så vidare som kommunen inte får hantera utan som läggs på den enskilda individen, vilket jag tycker är bra. Jag inser att kommunerna inte tycker att det är bra, men det är också en avvägning som man måste göra.

All politik handlar om avvägningar. Man måste välja väg. Om man inte vill göra det ska man inte göra något, och jag menar att det här visar vilken väg man vill gå.

Jag är väldigt intresserad av att höra hur Centerpartiet har tänkt göra regelförenklingar som inte finns med här men som skulle få ned bygglovsavdelningens arbete på ett mer konkret sätt, om man nu inte tror att detta kommer att innebära 40 procent färre ärenden. Jag är glad om det blir 35 procent färre!

Herr talman! Tack så mycket, Alireza Akhondi, för anförandet, som var brett till sin natur. Så brukar det vara med Alireza Akhondis anföranden.

Jag fastnade för att vi i alla fall har en gemensam bild av att ledtiderna är alldeles för långa och att man måste få ned dem på ett eller annat sätt. Jag noterade också att ledamoten i sitt anförande nuddade vid strandskyddet, något som är på gång framöver, både i form av en proposition och kanske som en del där man går vidare och tittar djupare på hur man kan se över strandskyddet som helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

I ett av replikskiftena pratade jag om att man kanske helt skulle lämna hanteringen av strandskyddet till kommunerna. Kan Centerpartiet tänka sig att gå så långt i de delarna?

När det gäller regelförenklingar noterade jag att den nya lagrådsremissen var med i anförandet. Det handlar alltså om 41 förenklingar som skulle innebära, tror jag, att uppemot 40 procent av ärendena till en bygglovsavdelning kommer att försvinna. Jag vill nog påstå att detta kommer att möjliggöra kortare ledtider.

Har Centerpartiet ungefär samma bild av detta, det vill säga att en del av ledtidsproblematiken är att man har så pass mycket att göra på bygglovsavdelningarna att det är strukturella problem med att få igenom alla ärenden? Det är både högt och lågt, det vill säga båda ganska stora projekt och små projekt, och där får de små projekten ge vika för de större. Det hade varit bättre om man kunde jämna till det på något sätt.

Herr talman! Det här var väl ett skolexempel på hur Socialdemokraterna bedriver bostadspolitik. Man pratar om regelförenklingar och att det ska bli enklare att bygga. Man ska ta bort så många regler som möjligt. Min fråga till Leif Nysmed är: Hur många regler tog ni bort under åtta år i regeringsställning? Om du kan redovisa den siffran, om den nu över huvud taget finns, skulle jag vara tacksam. Det är lätt att klaga på någon annan och säga att den ska göra någonting. Men när sedan regeringen går fram med regelförenklingar och faktiskt tar bort grejer från bygglovsavdelningarna – upp till 40 procent, en siffra som Leif Nysmed inte attackerade – vad gör då Socialdemokraterna? Jo, då är man inte med på att göra de regelförenklingarna.

Jag kan konstatera att Socialdemokraterna bara vill göra regelförenklingar som innebär att man inte behöver göra någon avvägning mellan olika intressen, eftersom ingen ska bli irriterad. Ingenting annat ska hända. Det betyder att inga regelförenklingar kommer att ske när en socialdemokrat sitter som bostadsminister. Det kanske är tur att det var en miljöpartist som var bostadsminister i förra regeringen. Då händer det kanske lite grann.

Majoriteten i den här kammaren måste driva bostadspolitiken framåt. Socialdemokraterna pratar väldigt mycket om samförstånd och att vi ska hitta regelförenklingar. Men när ett förslag kommer är det ingenting som är bra nog. Jag hade önskat att Leif Nysmed sagt: ”De här förslagen i bygglovsdelen är bra, de här kan vi tänka på och de här kommer vi att säga emot.” Men det gör han inte. Socialdemokraterna ratar hela konceptet, vilket är väldigt tråkigt. Så bedriver en samarbetsvillig opposition inte politik. Jag undrar hur Leif Nysmed tänker sig att ett samarbete skulle fungera mellan regering och opposition om man gjorde på det sättet varenda gång något förslag kommer fram.

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som Leif Nysmed från Socialdemokraterna sa i sitt anförande. Jag kan kanske mest hålla med om att när man gör förändringar är det alltid en avvägning mellan olika intressen. Bostadspolitik fungerar lite på det sättet; vi har lite olika ingångar och syn på hur det ska bli. Men det är inte bara vi i denna kammare som har synpunkter, utan det har även organisationer och företag ute i Sverige.

Jag noterade att Leif Nysmed var inne på förenklingar och att alla egentligen tjänar på regelförenklingar som gör att det går att bygga fortare. Min fråga till Leif Nysmed är om man kan tänka sig att när en regel tillkommer ska två tas bort. Det används i företagssammanhang. Kan det göras i byggsammanhang också? På det sättet kan vi själva ta på oss rollen att minska antalet regler.

Leif Nysmed var också inne på lagrådsremissen om förändrade regler för bygglov, som skulle innebära den största förändringen av de reglerna sedan 2014. Den som var bostadsminister då var kristdemokrat. Vi kan väl säga att jag som kristdemokrat vill hedra den historiken genom att vilja göra en stor förändring även den här mandatperioden.

Bedömningen är att antalet ärenden hos bygglovsavdelningarna på kommunerna skulle minska med uppemot 40 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Mina frågor till Leif Nysmed är: Är inte det en regelförenkling? Kan man tänka sig att det ger skillnad i processerna, så att man faktiskt får fram bostäder på kortare tid?

Herr talman! Om man fortfarande svävar i villfarelsen om att det inte händer något på bostadsområdet vill jag påminna om att bostadsministern har besökt utskottet två gånger. Första gången tog han en timme på sig att redovisa de förslag som fanns i pipeline och de som har genomförts. Vid det senaste tillfället tog han en halvtimme för att redovisa vad som är på gång.

Jag menar att det händer ganska mycket på bostadsområdet. Sedan kan man alltid tycka att det ska hända mer saker, men jag vill nog påstå att det är verkstad. Om man tittar lite objektivt ser man att det händer saker. Sedan har jag all förståelse för att man i opposition vill att det ska hända mer.

Jag är tydlig med att vi inte vill ta bort planmonopolet från kommunerna. Det är självklart att det ska ligga där, men vi tycker, precis som framkommer i en del motioner, att regional och fysisk planering ska prövas på fler ställen, precis som sker i Halland. Jag tror att det sätter press på kommunerna att samarbeta mer och att ta fram en mer övergripande planering.

Precis som Centerpartiets representant säger kommer strandskyddet att underlätta för kommunerna att planera. Jag tror inte att utredningen kommer att gå så långt som jag skulle önska, det vill säga att strandskyddet faktiskt försvinner och att kommunerna själva får bestämma vilka områden som ska lyda under strandskyddet – länsstyrelsen tas bort helt och hållet. Det skulle vara bäst för att kunna planera bostadsbyggandet på ett bra och effektivt sätt. Men så långt kommer man nog inte i den frågan – tyvärr.

Jag tror att vi underskattar kommunernas möjligheter att påverka ledtider och avgifter. Bygglovstaxan ska inte vara en inkomstkälla för annan verksamhet, utan den ska bara finnas för planering och byggande. Jag menar därför att kommunernas fullmäktigeledamöter borde se över avgiften för att veta att den används på ett riktigt sätt.

Herr talman! Jag tycker ändå att planering av studentbostäder faktiskt hamnar i detta område, och därför tycker jag att debatten är helt okej på den punkten.

När det gäller kommunernas ansvar kommer de undan lite lätt. Vi fattar beslut om plan- och bygglagen, och det finns andra regler för kommunerna att hantera. Vidare har vi de facto ett planmonopol i Sverige. Det är kommunerna som planerar byggnationerna i kommunerna, och det är de som till största delen hanterar ledtiderna för planförfarandet. Det är också kommunerna som sätter avgifterna, vilka är olika vida i olika kommuner. Det finns undersökningar som visar att avgiften för ett bygglov på precis samma hus och samma tomtstorlek kan variera från 10 000 till 74 000 kronor. Jag tycker inte att det är rimligt eftersom det är fråga om samma tjänst i alla kommuner, och då måste jag kunna adressera frågan. Det gör jag i den debatt jag tycker det är rimligt att ta upp frågan.

Jag tycker att kommunerna har ett större ansvar än vad vi ibland ger dem, och den frågan ska vi debattera. Precis som Centerpartiets representant säger har vi på nationell nivå ett ansvar att underlätta så mycket som möjligt.

Jag tog i mitt anförande upp frågan om att på 41 områden ta bort en del krav på bygglov, och det skulle underlätta för kommunerna att ta hand om de riktiga nybyggnationsärendena. På det sättet kan vi hjälpa kommunerna, men de kan inte undkomma ansvaret för det de är satta att göra.

Herr talman! Bland det finaste som finns i Sverige är att man får säga vad man tycker. Det gäller även en riksdagsman från Kristdemokraterna som svarar på en debattartikel från Vänsterpartiet. Det gäller även funktionshindersrörelsen. Det gäller vilken organisation som helst i Sverige. Alla får uttrycka sin åsikt.

Vi har alla vår bild av världen. Vi har alla våra ingångar i olika frågor. Jag har aldrig eftersträvat att det ska finnas bara ett rätt och ett fel. Det kan vara så att allt inte är svart eller vitt. Ibland finns möjligheterna någonstans mitt emellan, och det är det vi har sett.

Alla blir inte glada över de förslag som kommer från regeringen. Jag tror dock att detta är bra för Sverige och bra för studenterna. Vi får billigare studentbostäder. Vi kan bygga fler studentbostäder. Alla kan också hantera och få en studentbostad eftersom vi sätter gränsen vid 20 procent. I dag är det 2 procent som använder anpassad studentbostad. Jag kan inte se att vi behöver sätta den högre än 20 procent. Jag tror att det är viktigare att studentbostäder finns, att de blir billigare för studenterna och att vi kan fortsätta som kunskapsnation.

Och det viktigaste av allt: Vi har en yttrandefrihet och demokrati i Sverige som innebär att jag som riksdagsledamot får svara på en debattartikel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

(Applåder)

Herr talman! Att vara ledamot i Sveriges riksdag ger mig rätten och skyldigheten att svara på debattartiklar som jag inte tycker om. Jag vill gärna få lägga fram mina synpunkter på dem.

Jag vill nog påstå att det inte någonstans i regeringens förslag sägs att vi inte vill att man ska kunna utbilda sig som funktionshindrad. Vi vill att de ska ha samma möjligheter som alla andra. Däremot motsätter vi oss att 100 procent av studentbostäderna ska vara anpassade efter att alla ska kunna bo i dem. Vi tycker att det räcker med 20 procent. Det betyder att man också kan bygga fler studentbostäder.

Poängen från regeringen är att vi har för lite studentbostäder i Sverige. De är också för dyra att bygga. Vill man göra förändringar innebär det att några blir glada och att några blir ledsna. Vi anser att det är viktigt för studenterna att de kan betala en bostad och komma åt en bostad i den stad där de ska studera. Om vi inte löser det är det kris för Sverige som nation, eftersom vi är en kunskapsnation.

Vi måste se till att studenterna kan komma till den utbildning de vill, alldeles oavsett vilket funktionshinder de har eller om de inte har något funktionshinder. Vi menar att vi gör det på det här sättet. Vi ser till att 20 procent av studentbostäderna är anpassade medan 80 procent inte är det. I dag är det 1–2 procent av dem som använder studentbostäder som behöver anpassade bostäder. Vi har alltså god marginal för att kunna klara av det behov som finns.

För en enskild kan det bli problem – det kan jag också se. Men jag tror att man kan lösa det på varje ort. Jag är övertygad om att detta är bra för Sverige och bra för studenterna.

Herr talman! Sverige har i spåren av en dysfunktionell bostadsmarknad och kraftigt höjda räntor sett ett lågt bostadsbyggande de senaste åren. Nu har räntorna minskat en del, men kalkylerna går fortfarande inte ihop utifrån att det i dag kostar att låna pengar när det tidigare var praktiskt taget gratis.

Bostadsbristen gör att unga vuxna i allt högre grad tvingas till ofrivilligt boende hos sina föräldrar. Samtidigt har många seniorer vars villa blivit för stor svårt att hitta en ersättningsbostad.

Vi fokuserar inte på att hitta en variant som tilltalar äldre i både form, storlek och kostnad. För att få till bättre fungerande flyttkedjor har ett naturligt fokus varit att se över åtgärder som framför allt uppmuntrar till en större andel småhus i bostadsbeståndet – detta då cirka 1 miljon hushåll vill flytta från lägenhet till småhus men i dagsläget inte kan göra det.

Vi vill se fler småhus och ägarlägenheter. Sverige har under lång tid haft en ensidig byggpolitik som gynnat hyresrätter och stora bostadskomplex. Vi vet att många drömmer om att äga sitt boende för att investera i sin framtid och skapa trygghet för sin familj. Därför vill vi underlätta byggandet av småhus och införa reformer som gör det enklare för fler att köpa sin bostad, exempelvis genom sänkta krav på kontantinsats och mer flexibla amorteringsregler.

Regeringen har tillsatt en småhuskommissionär som ska se på hindren, tala med kommuner och aktörer och i slutändan komma med förbättringsförslag så att vi i Sverige kan bygga mer av det människor önskar: ett eget ägt boende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Vi vill också minska byråkratin och de långa handläggningstiderna. Det är oacceptabelt att det i vissa kommuner tar flera år att få godkänt för ett byggprojekt. Vi måste sätta en tydlig tidsgräns för myndigheters handläggning och begränsa möjligheten till ständiga överklaganden som enbart syftar till att försena bostadsbyggandet. Ett sätt är att tydliggöra att kommunerna från början ska redovisa vad de förväntar sig så att den som önskar bygga vet förutsättningarna. I dag kan det liknas vid en å. Ån blir längre och längre, och det känns som om man som bostadsbyggare aldrig kommer till slutet av ån.

Jag anser att kommunerna har kommit lindrigt undan i form av att det är de som har planmonopol. Det är där de längre handläggningstiderna är men även de stigande kostnaderna för bygglov.

Bygg i Tids ledtidsindex för 2024 noterar generellt ingen förbättring jämfört med förra årets mätning. Ledtiderna har ökat från 4,5 till 4,7 år från start av detaljplanearbete till startbesked – trots färre ärenden att hantera. De totala ledtiderna för detaljplaner och bygglov i urvalet av kommuner ligger på mellan 3,1 och 6,5 år med ett viktat genomsnitt på 4,7 år, vilket kan jämföras med 4,5 år i förra mätningen 2023.

Är det inte ett tecken som heter duga på att vi måste kräva mer av våra kommuner när det gäller ledtider att dessa ökar i en tid då antalet ansökningar minskar kraftigt eller är på en betydligt lägre nivå än tidigare?

Vi som riksdag bör fundera på om vi inte ska ha större fokus på att underlätta för kommunerna att få ned ledtiderna i processerna. Det kostar både tid, kraft och pengar, men framför allt är effektiviteten i att bygga nya bostäder avgörande i kortare processer.

I ljuset av detta är det befriande att regeringen har goda förslag på flexiblare regler för att bygga studentbostäder – regler som innebär att man kan bygga cirka 20 procent fler studentbostäder på samma yta och därmed till en billigare kostnad. Kostnaden för en bostad är ansträngande för en student, och det är en viktig faktor att hålla nere hyran så långt det går.

Detsamma gäller lagrådsremissen om regelverk för bygglov, där man gör 41 stycken lättnader. Förslagen innebär att antalet åtgärder som kan utföras utan krav på bygglov och som kan tillåtas utan hinder i detaljplan och områdesbestämmelser utökas i syfte att både skapa fler bostäder och öka fastighetsägares möjligheter att bestämma över hur den egna fastigheten ska utvecklas. Dessa regelförenklingar kommer att innebära att bygglovsavdelningarna i våra kommuner kommer att få markant färre ärenden att hantera, vilket borde innebära att de kan koncentrera sig på rena nybyggnationer och därmed öka takten på byggnationen i Sverige.

Jag tycker att vi har en regering som visar att reformer är vägen framåt för att få en mer funktionell bostadsmarknad där det byggs utifrån människors behov och som fungerar mer som en marknad där människor kan göra val utifrån sin situation.

Vi i utskottet har fått besök av bostadsministern två gånger, då han har redovisat de åtgärder som gjorts och görs. Tyvärr har de utskottsmötena dragit ut på tiden för att det varit så mycket att redovisa, vilket naggat i kanten på möjligheten att föra dialog om förslagen. Men jag tror att det framöver finns tid för både och.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! I mitt anförande försökte jag förklara att vi faktiskt haft ganska många diskussioner om just rättsligt biträde – på olika sätt, inte bara på mötet som Centerpartiet refererar till utan också på andra sätt. Justitieministern har varit i utskottet och diskuterat frågor, och då har också denna fråga berörts. Jag menar alltså att man på olika sätt har haft en dialog.

Sedan är det klart att man måste inhämta varje organisations synpunkt och syn på frågan, och det gjorde man på det mötet. Vi har nog inte olika bilder av hur mötet fungerade, men jag menar att som helhet har regeringen tagit en dialog. Man vet ungefär var de olika parterna står, och sedan får man hitta en väg framåt som är så bred som möjligt för att få med så mycket som möjligt. Martina Johansson vet likaväl som jag att det som inte finns med i utredningen kan man aldrig lagstifta om. Man måste få utredningen så bred som möjligt för att få med så många aspekter som möjligt så att man sedan kan smalna av vad man faktiskt vill gå fram med.

Jag tror nog att regeringen har fått en bild av vad man kan behöva. Nu är det frågan om att få fram direktiven till utredningen så att den kan leverera så snart som möjligt. Martina Johansson och jag är överens om att det här behöver få lite fart och kraft så att vi kan gå fram med det så snart som möjligt.

Utredning tar tid, tyvärr. Det är det som är problematiken. Det gäller barn, och de har inte alltid tid. De växer, och åren går, så vi behöver göra så mycket som möjligt gemensamt för att det ska gå så fort som möjligt och bli så effektivt som möjligt.