Fru talman! Nu debatterar vi Riksrevisionens rapport. Jag tänkte länge på vad jag skulle säga i dagens debatt, och jag skrev till och med några reservationer. Men efter samtal med mina kollegor kom vi fram till att vårt politiska svar ska vara på rätt plats, vilket är i betänkandet till propositionen om hushållning med mark- och vattenområden. Det betyder inte att vi socialdemokrater saknar åsikter, tvärtom, men vi menar att det är i betänkandet som de politiska vägvalen hör hemma.

Samtidigt är det förstås viktigt att ta Riksrevisionens rapport på största allvar, och Riksrevisionen pekar tydligt på att staten brister i sin styrning av kommunernas ansvar för vatten och avlopp, särskilt när det gäller underhåll, förnyelse och klimatanpassning. Regeringen håller visserligen med om problembilden men saknar konkreta förslag på hur situationen ska förbättras. Det är allvarligt, för utan tydliga krav riskerar man att hamna i ett läge där särskilt mindre kommuner inte klarar att ta sitt ansvar. Vi socialdemokrater har tidigare påpekat att små kommuner inte kan bära hela ansvaret själva. Vatten och avlopp är inte bara en kommunal fråga utan också en nationell välfärdsfråga.

Stora delar av Sveriges vatten- och avloppssystem byggdes på 60- och 70-talen. Det har tjänat Sverige väl men är nu gammalt. När förnyelsetakten ligger på under en halv procent per år växer en underhållsskuld som ingen längre kan blunda för. När regeringen inte säkerställer att kommunernas vattentjänstplaner innehåller tydliga krav på investeringar, klimatanpassning och långsiktig planering skjuter man problemen framför sig.

Vi vet att klimatförändringar redan påverkar tillgången till vatten. Skyfall, torka och översvämningar är inte längre undantag. Regeringen borde därför ha tagit chansen att stärka vattentjänstplanernas roll som ett verktyg för att förebygga framtida kriser.

Fru talman! Svenskt Vatten, som representerar landets va-organisationer, har kallat va-systemet för den glömda infrastrukturen. Man uppskattar att det fram till 2040 krävs investeringar på cirka 560 miljarder kronor. Man varnar också för att dagens finansieringsmodell inte räcker till och skriver därför att det behövs en statlig utredning om hur de framtida investeringarna ska göras.

Detta är inte bara en teknisk fråga, utan det handlar om jämlikhet. Förutsättningarna för vatten och avlopp är väldigt olika i olika delar av Sverige. I de större kommunerna finns både muskler och människor, men i de små, ofta på landsbygden, är ekonomin svagare och kostnaderna högre. Så kan vi inte ha det. Rent vatten är ingen lyx. Det är en rättighet.

Fru talman! Riksrevisionen pekar också på att länsstyrelsernas tillsyn i dag är reaktiv, något vi också har debatterat tidigare. De agerar först när något redan har gått fel. Tillsynen måste vara proaktiv med utökade befogenheter och bättre samordning mellan myndigheter. Boverket, Havs- och vattenmyndigheten, Livsmedelsverket och länsstyrelserna behöver samverka mer systematiskt för att säkra både kvalitet och likvärdighet.

Vi menar att regeringen behöver titta på vad staten kan hjälpa till med när det gäller investeringar i va-infrastruktur. Vi menar också att välfärden inte kan bero på postnummer eller var man bor.

Fru talman! Sverige byggde under rekordåren ut vatten och avlopp i hela landet. Det var ett av de största välfärdsprojekten i vår historia. Det byggde på idén att välfärden ska vara gemensam, rättvis och tillgänglig för alla. Jag hoppas att den idén fortfarande gäller. Det kräver att vi vårdar det som generationer före oss har byggt och att vi i den här kammaren tar ansvar för det.

Vatten är liv. Rent vatten är en rättighet, inte ett privilegium. Det är vårt gemensamma ansvar att se till att varje människa, oavsett var man bor i vårt avlånga land, kan lita på att det kommer vatten när man vrider på kranen, helst rent dessutom.

Riksrevisionens rapport är ett viktigt underlag för det politiska arbete som vi nu står inför. Som jag nämnde har vi inga reservationer i detta ärende, men de slutsatser som Riksrevisionen pekade på måste tas med i det kommande betänkandet. Vi kommer att fortsätta att driva på för rättvisa, för jämlikhet och för hela Sveriges välfärd och till och med för vatten, där det ska fungera i hela landet.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Fru talman! Jag nämnde i mitt anförande ungefär det som ledamoten Beckman tog upp, att vi behöver fundera på hur vi i framtiden ska ha rent vatten och hur det kommer att renas.

Jag har själv varit ordförande i miljönämnden i Örebro och gjorde då besök med miljöinspektörerna och vet hur de har det. Det är enormt mycket hot mot dessa människor. Jag vet inte om ledamoten Beckman har hört talas om detta, men jag har själv varit med vid flera tillfällen när miljöinspektörer har blivit hotade till livet för att de inte har godkänt vattenanläggningar.

Min kommun började fundera på hur man skulle kunna åtgärda dessa saker, framför allt när man byggde nya områden. En sak var att klara av både vattenförsörjning och avlopp men också kunna ha dricksvatten. Vi har fattat beslut om saker. Till exempel kan vi inte längre ta vatten från Svartån därför att den är så förorenad. Det beror inte enbart på lantbruket att vattnet förstörs utan också på enskilda avlopp. I delar av samhället har enskilda avlopp förorenat sjöar.

Jag tror att detta är en fråga som vi behöver diskutera och arbeta med. Hur kommer det att se ut när det gäller stad och land? Var är det viktigare med tvångsanslutningar? Och hur ser det ut i de olika delarna av landet? Jag hoppas att det var svar på frågan.

Fru talman! Tack, ledamoten Beckman, för frågan!

Jag anser inte att man ska tvångsanslutas om man har väl fungerande avloppsrening, men som jag nämnde tidigare finns det områden i Sverige där vi har särskild natur och viktiga naturvärden. Där behöver vi fundera på hur vattnet ska renas i framtiden, om avloppet läcker.

Som jag sa har hela sjöar i min egen kommun blivit förorenade av anläggningar som inte fungerar. De fungerar kanske i 20–25 år, men så händer något. Ingen vet vad som hänt innan kommunen börjar utreda och titta på det. Vi måste ta med oss i diskussionen hur vi ska ha det i framtiden.

Inte ens ledamoten Beckman kan säga emot att vi kommer att ha föroreningar som blir värre och värre för varje år som går med klimatförändringar. I dag är det den 5 november, och vi ser att det är väldigt varmt ute. Man kan gå i bara kavaj. Saker och ting förändras, och då behöver vi vara proaktiva när det gäller vårt vatten om framtida generationer ska ha något att dricka.

(Applåder)

Fru talman! Jag har läst Vänsterpartiets följdmotion. Det är egentligen en kopia av Riksrevisionens rekommendationer som ni sedan, kanske lite slött, har gjort om till era egna förslag till tillkännagivanden.

Jag begärde replik för att ställa följande frågor till Birger Lahti: Vill Vänsterpartiet förstatliga det kommunala va-nätet? Vill Vänsterpartiet försämra det kommunala självstyret?

Det var ett exempel här i talarstolen på en kommun som missbrukar möjligheten med taxan och använder den till andra saker. Det är såklart olämpligt. Väljarna har i valrörelsen möjlighet att rösta bort det styret om man är missnöjd med det eller att rösta fram det igen om man är nöjd med det.

Det är klart att det är utmaningar för mindre kommuner, absolut. Vi kan till exempel titta på Ockelbo i min valkrets. Det ter sig nästan omöjligt för en liten kommun att renovera va-nätet. Precis som Birger Lahti sa gavs stora statliga bidrag en gång i världen.

Samtidigt är det en viktig princip att kommunerna har ett kommunalt självstyre. Det borde kommuninvånarna fundera på. Är det viktigare med en ny hockeyhall, eller är det viktigare att renovera va-nätet?

Tyvärr har det funnits fall – inte minst i Norrbotten, där man bygger stora, fina badhus med miljardkostnader som följd – där man prioriterat sådana saker i stället för att renovera va-nätet.

Det är en fundamental funktion för en kommun att se till att, precis som Socialdemokraterna sa, det kommer rent vatten ur kranen. Det kan inte finnas någon ideologisk skillnad vad gäller det.

Min fråga är: Vill Vänsterpartiet förstatliga det kommunala va-nätet som i dag driftas av kommunerna, eller vill ni försämra det kommunala självstyret på det området?

Fru talman! Som född och uppvuxen i Boden i Norrbotten är jag stolt över den moderatledda regeringen. Jag är stolt över att mina 85 år gamla svärföräldrar i Boden har råd att tanka sin bil. Jag är stolt över att de har råd att köra i Norrbotten med ett bränslepris som är halva priset mot när Vänsterpartiet gav sitt stöd till sossarna. Jag och Moderaterna har ingenting att skämmas för. Vi är Sveriges landsbygdsparti.

Det är ändå bra att Vänsterpartiet nu talar om att man inte vill förstatliga det kommunala va-nätet. Det är ett tydligt och klart besked. Jag hoppas att också Socialdemokraterna håller fast vid den linjen. Det är viktigt med kommunalt självstyre. Det är viktigt att våra lokalpolitiker prioriterar det som är kommunernas kärnuppgift, att se till att va-nätet fungerar.

Sedan har vi ett problem med att det är väldigt olika taxor, för det är det. Svenskt Vatten har visat att det är väldigt stor skillnad i olika taxor mellan olika kommuner. Så kommer det säkert alltid att vara. En stor kommun har stordriftsfördelar.

Jag har också sett hur man i Gästrikland har bildat ett gemensamt bolag, som nu Vänsterpartiet tydligen är emot, där fem kommuner tillsammans jobbar med de här frågorna. Det får bland annat som konsekvens att taxorna kommer att jämnas ut.

Storstadskommunens invånare kommer i någon mening att subventionera taxan för va för mindre kommuner. Det är väl alldeles utmärkt att kommuner samarbetar och hittar lösningar på det.

Underhållsskulden för va-nätet är uppåt 800 miljarder därför att det har misskötts under många år under olika regeringar, och kommunerna har inte prioriterat den här frågan. Det tycker jag är djupt olyckligt. Det ska dock bli intressant att se hur mycket pengar Vänsterpartiet kan avsätta i sin budget för att stötta de här kommunerna – eller om det är så att kommunerna själva måste ta större ansvar genom att till exempel uppmana invånare att ha enskilda avlopp i stället för kommunalt. Det fungerar alldeles utmärkt.

Fru talman! Betänkandet handlar om Riksrevisionens rapport. Jag vill inledningsvis yrka bifall till betänkandet.

Riksrevisionen riktar rätt omfattande kritik mot regeringens styrning och mot relevanta myndigheters tillsyn och insatser när det gäller kommunernas ansvar att tillhandahålla allmänna vattentjänster. Jag delar Riksrevisionens uppfattning i många delar. Jag konstaterar att även regeringen i huvudsak instämmer i Riksrevisionens problembeskrivning och anser att de åtgärder som Riksrevisionen föreslagit är väl motiverade.

Genom vattentjänstlagen har staten överlåtit ansvaret för att tillhandahålla allmänna vattentjänster till kommunerna. Men staten har fortfarande ansvaret för både lagstiftning och den övergripande styrningen. Hur regeringen och staten i sin helhet väljer att styra påverkar givetvis kommunernas prioriteringar.

Riksrevisionens granskning visar att staten trots kända brister i kommunernas underhåll och förnyelse av den befintliga va-infrastrukturen framför allt har styrt och fokuserat sina insatser mot att ansluta fler hushåll till de allmänna vattentjänsterna. I det avseendet har vi uppmärksammat och kritiserat att en del kommuner tvångsansluter fastigheter till det kommunala nätet trots att fastigheterna har en väl fungerande vattenförsörjning och ett väl fungerande avlopp. Anslutningarna sker till stora kostnader för den enskilda fastighetsägaren – ibland så stora att fastighetsägaren tvingats sälja sin fastighet då anslutningskostnaderna är alltför höga.

Riksrevisionen bedömer att statens insatser gentemot kommunerna inte i tillräcklig utsträckning har tagit hänsyn till, eller agerat på, de långsiktiga risker som bristande underhåll och förnyelse innebär. Riksrevisionen säger vidare att statens insatser gällande allmänna vattentjänster involverar myndigheter inom livsmedels-, miljö- och samhällsplaneringsområdet och att flera av myndigheterna har uttryckt behov av ytterligare och tätare samverkan.

Fru talman! Trots att myndigheterna har ett ansvar att själva se till att den samverkan de har behov av kommer till stånd menar Riksrevisionen att områdets tvärsektoriella karaktär med delat ansvar mellan många myndigheter kan motivera särskild styrning mot en mer formaliserad samverkan.

Va-beredskapsutredningen har haft i uppdrag att se över regelverk och ansvarsfördelning och vid behov föreslå förändringar för att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster. Regeringen menar att det i utredningen finns förslag som har flera nära beröringspunkter med Riksrevisionens rekommendationer.

Jag delar också Riksrevisionens uppfattning att regeringen ska rekommenderas att ge berörda myndigheter i uppdrag att fördjupa sin samverkan i frågor relaterade till allmänna vattentjänster och vattentjänstlagen. Detta framförs också i Va-beredskapsutredningen. Jag anser dock att samverkan bör vara ytterligare formaliserad än den är i dag och än vad som föreslås.

En aspekt som inte nämns i Riksrevisionens rapport och som andra rapporter och utredningar endast snuddat vid är säkerheten vid våra vattenanläggningar. När man kan stoppa dricksvattentillgången i en tätort bara genom att bryta upp ett hänglås visar det att det är mycket kvar att göra inom området säkerhet.

I Riksrevisionens rapport och regeringens skrivelse nämns en del av de aktörer som har ansvar för vattentjänster. I tillägg kan också Sveriges geologiska undersökning, SMHI, MSB, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen nämnas. Det finns förmodligen ytterligare aktörer med större eller mindre ansvar för vattentjänster som kompletterar eller överlappar ansvaret hos andra aktörer. Jag menar att detta talar i ännu högre grad för att samverkan om vattentjänster bör formaliseras i en speciell samordnande funktion.

Med detta sagt yrkar jag bifall till betänkandets förslag.

Fru talman! I dag debatterar civilutskottet Riksrevisionens rapport om tillgången till kommunalt vatten och avlopp. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Det här är en viktig rapport från Riksrevisionen som visar att det finns brister i styrning och ledning från staten vad gäller hur kommunerna sköter området. Det är fakta.

Riksrevisionen har också lagt fram en tidigare uppmärksammad rapport som handlar om hur kommunerna sätter taxor. Jag kommer ihåg när civilutskottet träffade den dåvarande avgående riksrevisorn, som jag råkade hamnade bredvid på middagen. Hon berättade att det var en av de rapporter som Riksrevisionen hade fått mest uppmärksamhet för från allmänheten. Upprörda medborgare från hela Sverige hörde av sig till Riksrevisionen och berättade om hur kommunerna agerade mot enskilda fastighetsägare för att tvångsansluta dem till kommunala va-nät.

Den enda kritik jag har mot rapporten är egentligen att Riksrevisionen inte har belyst frågan om hur kommunerna agerar. Man skriver i rapporten att kommunerna fokuserar mycket på att bygga ut det kommunala va-nätet, och där framgår också att kommunerna verkar ha glömt bort att man måste underhålla det som finns. En privat fastighetsägare skulle aldrig agera lika uselt på en egen fastighet som många kommuner har gjort när man helt enkelt har struntat i underhållet. Det är därför underhållsskulden har uppstått. Hade man skött detta varje år hade vi inte hamnat i denna situation.

Men det kan också vara så enkelt, som jag sa i ett replikskifte med Socialdemokraterna, att väljarna har efterfrågat nya idrottshallar i stället för en sådan kommunal kärnuppgift som ser till att vatten och avlopp funkar. Jag är helt övertygad om att det bland oss i de åtta partierna inte finns någon som helst skillnad i den frågan: När vi slår på vattenkranen ska det komma rent och fräscht vatten. Det kan inte finnas någon ideologisk skillnad i det.

Sedan finns en fråga som Riksrevisionen inte berör men som jag anförde i ett replikskifte, nämligen bräddningen av det kommunala va-nätet.

I lokaltidningen Arbetarbladet har vi kunnat läsa om hur Sandvikens kommun pumpar ut bajsvatten rakt ut i Storsjön. Vi har sett filmer på Facebook där eldsjälen Anders Broman i Järbo har lagt ut filmer som visar hur man pumpar ut bajsvatten rakt ut i bäckar. Så får det inte gå till, men det är Sverige – Sandviken – 2025.

Frågor om bräddning är ett kommunalt ansvar. Vi moderater anser absolut att det är ett kommunalt ansvar. Vi tycker inte att staten ska förstatliga det kommunala va-nätet. Det vore helt orimligt. Jag är glad att Vänsterpartiet tog avstånd från den uppfattningen. Det finns organisationer som driver frågan att ha en enhetlig nationell va-taxa i Sverige. Svenskt Vatten har anfört det.

I går skrev regeringens Egnahemskommissionär Stefan Attefall på DN Debatt. Rubriken i Dagens Nyheter är följande: Skenande taxor slår mot småhusbyggande. Stefan Attefall konstaterar att i många kommuner skenar taxorna eftersom det inte finns några incitament för kommunerna att hålla ned taxorna – ingen broms. Så kan det naturligtvis inte fortsätta. Sedan presenterar han förslag på lösningar.

Allt är inte nattsvart, även om det kan låta så i en sådan här debatt. Vi moderater i civilutskottet besökte Coca-Cola för några veckor sedan. Då berättade de vi mötte att de kan rena en och en halv miljon liter vatten per dygn. Om det skulle hända något med det kommunala va-nätet har de som privat företag möjlighet att rena en och en halv miljon liter vatten per dag. Men de har lite svårt att komma i kontakt med staten, myndigheterna, och därför undrar de hur de ska göra eftersom de skulle kunna vara en jättebra backup till kommunerna.

Jag delar inte Vänsterpartiets svartmålning av privata företag att de skulle vara onda. Tvärtom är det helt fantastiskt att någon säger att de kan hjälpa till att rena vatten om det skulle behövas. Det finns säkert fler anläggningar runt om i Sverige som skulle kunna agera på motsvarande sätt. Nu när man i civilförsvarshänseende inventerar hur man ska lösa bland annat va-frågan hoppas jag att MSB och andra inventerar de privata företagen. Coca-Cola är säkert inte ensamt om att ha ett eget reningsverk, utan det finns säkert fler dryckestillverkare som kan göra sådant.

Regeringen instämmer i många av Riksrevisionens ståndpunkter och rekommendationer. Vi ska också vara medvetna om, precis som jag sa i mitt replikskifte med Socialdemokraterna, att när Riksrevisionen skriver regeringen menar man både S-ledda regeringar och moderatledda regeringar. Den här frågan har ju funnits en längre tid.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag är besjälad av det kommunala självstyret. Ibland skulle man nästan kunna tro att jag är centerpartist. Innan de blev Stureplanscentern var de för kommunalt självstyre.

Det är precis samma sak när det gäller de här frågorna. Det finns ingenting som hindrar Gävle kommun från att klimatanpassa sin egen kommun. Det fanns brister i S-styrda Gävle kommun, där Miljöpartiet tyvärr ingår i styret. Länsstyrelsen hade larmat och varnat för att man hade vägtrummor som skulle kunna orsaka kaos om det kom ett stort regnväder. De hade varnat för att man inte skötte det kommunala va-nätets spolningar. Ett företag i Gävle som hette Jannes Slam- och Spolservice gjorde det förebyggande underhållet. Det drog man in på av besparingsskäl.

Det fick katastrofala konsekvenser i Gävle när tusenårsregnet kom. Hittills har det kostat skattekollektivet i Gävle 1,3 miljarder. En del täcks kanske av försäkringar.

Det finns ingenting som hindrar en enda kommun från att jobba med klimatanpassning. Det finns inga brister i lagstiftningen, ingenting som hindrar över huvud taget.

Miljöpartiet säger att eftersom kommunerna sköter det här så dåligt borde staten gå in med antingen ett hårdare regelverk eller hårdare styrning. Det kan man naturligtvis göra. Det står Miljöpartiet fritt att göra det i en eventuell regering om 50 år.

Men om man tror på kommunalt självstyre gäller också det kommunala ansvaret. Och Moderaterna tror på kommunernas ansvarstagande.

Jag instämmer i Riksrevisionens kritik om att det hade varit bra om länsstyrelsen hade ett tydligare mandat när det gäller de kommuner som uppenbarligen inte sköter sig, till exempel Gävle. De hade tre år i rad påtalat att Gävle misskötte sig, men de skulle kanske ha haft ett skarpare verktyg. Men då hamnar vi å andra sidan vid det kommunala självstyret igen. Vill vi ge staten makt på kommunernas bekostnad?

I Gävles fall hade länsstyrelsen tre år i rad varnat för konsekvenserna av misskötseln av bland annat grönytor.

Fru talman! När Miljöpartiet satt i regeringen lade man fram en proposition, 2021/22:208, som hette Vägar till hållbara vattentjänster. Dåvarande regeringen konstaterade där att man inte ville ge detaljerade bestämmelser, utan man skrev att innehållet skulle kunna anpassas efter egna behov och förutsättningar.

En gren av oss politiker tycker väl att kommunerna ska ta ett väldigt stort ansvar. Jag beklagar att till exempel Gävle inte gjorde det. Det blev en fullständig katastrof för de villaägare i Fridhem som fick sina källare vattenfyllda på grund av någonting som de egentligen inte kunde påverka, på grund av att kommunen hade misskött sin samhällsplanering. Det är därför de här frågorna är så viktiga.

Jag har varit i Florida ganska ofta. Nu har vi sålt vår lägenhet där, men första gången jag kom dit reagerade jag på att de utspritt i områdena har stora områden med något som ser ut som betongbunkrar. De har också breda och stora avrinningar från vägarna. Jag tänkte: Oj, behövs det här? Sedan kom regnet. Det regnar väldigt ofta i Florida. Då såg jag hur dammarna fylldes.

Hur kunde det funka där, och utan att källarna översvämmades och utan att det blev katastrof? Jo, de har samhällsplanering. De vet att det regnar och gör en vanlig samhällsplanering som innebär att de gör eller möjliggör för vattenreservoarer.

En del av kommunernas kärnuppdrag är att se till att den här verksamheten fungerar. Det är otroligt viktigt för medborgarna. Men jag tror också att medborgarna ska fundera på om det är viktigare med ett badhus för en miljard eller att se till att kärnverksamheter som vatten och avlopp funkar.

Jag beklagar att det har funnits en hetsjakt på enskilda avlopp i stället för att se till att det kommunala va-nätet fungerar. Tyvärr fortsätter det i många kommuner. Jag får mejl från fastighetsägare i hela Sverige som känner sig djupt påverkade av att bli tvångsanslutna.

Fru talman! Skulle Vänsterpartiet inte vara emot privata företag? Det räcker väl att titta på er historia, Birger Lahti. Det räcker att höra vad ni säger i politiska församlingar runt om i Sverige. Det räcker att höra vad ni säger här i riksdagen om hur ni vill dräpa den privata välfärdsföretagssektorn. Ledamoten Birger Lahti måste väl ha lyssnat på sin partiledare någon gång, till exempel i en partiledardebatt. Det måste ha hänt.

Men jag är glad om Birger Lahti tillhör den gren i Vänsterpartiet som inte är emot privata företag. Det är fantastiskt bra. Jag tror att ledamoten är aktiv i näringsutskottet. Då träffar man säkert både företagare och näringslivsorganisationer och upptäcker att de inte är ondskan själv.

Själv är jag stolt, glad och nöjd över att vi har privata företag i Sverige. Det är det som finansierar vår önskade välfärd. Jag blir otroligt stolt när vi besöker Coca-Cola och de säger att de kan tillverka 1 ½ miljon liter rent vatten per dygn och skulle kunna hjälpa till om det kommunala va-nätet går ned. Det är fantastiskt bra och något att vara stolt över. Jag tycker att vi ska uppmuntra företagare. Vi ska vara stolta över den svenska företagssektorn.

Jag hoppas verkligen inte att Vänsterpartiet får något som helst inflytande, indirekt eller direkt, över en regering. Det vore en katastrof för det svenska näringslivet.

Fru talman! Det är ju fantastiskt med Birger Lahtis retorik: Vi i Vänsterpartiet är för företagare och småföretagare. Men giriga företagare är vi emot. Vi är emot Icahandlare. Vi är emot privata livsmedelsbutiker. Vi är emot privata friskolor. Vi är emot privat välfärd. Vi är emot rutavdrag och företagen i hemtjänstsektorn. Byggföretagen – ja, jag vet inte om de får tjäna pengar eller inte.

Nej, Birger Lahti – man kan inte vara för företagsamheten och vara emot vinster. Man kan inte vara för företagsamheten och tycka att Vänsterpartiet ska sitta här i Stockholm och bestämma vilka branscher och företag som får finnas. Det är en retorik som över huvud taget inte går ihop. Men jag vill ge Birger Lahti rätt på en punkt: Det är en fantastiskt stor skillnad mellan Moderaterna och Vänsterpartiet vad gäller synen på företag.

Jag vill rikta ett varmt tack till Sveriges företagare för att ni finns. Varje dag bidrar ni till att skapa välstånd i Sverige. Varje dag bidrar ni till att skapa skatteintäkter som vi politiker kan fördela. Ett stort, varmt tack till Sveriges företagare!

(Applåder)