Paula Örn

Fru talman! Utbildningsministern! Det är klart att vi alla vill undvika polishämtning. Det är ingen som föreslår att detta skulle vara det primära verktyget för att få unga människor att gå i gymnasieskolan eller att utbilda sig.

Men nu talar vi om en ganska liten grupp väldigt utsatta unga människor. Jag tycker att det är betydligt bättre att polisen hämtar en 16-åring än att 16-åringen står kvar med knarkförsäljande gängledare på torget i till exempel Örebro. Det är i alla fall min ingång i frågan.

Kommunerna saknar verktyg. Detta visar också SKR:s alldeles färska genomgång av det kommunala aktivitetsansvaret. Man säger till exempel att det största problemet är att nå ungdomarna. Då vore det bra att i grunden ha en plikt. Vi socialdemokrater är öppna för att diskutera hur man formulerar plikten - utbildningsplikt, läroplikt eller närvaroplikt? - men på något sätt behöver vi sända signaler till våra unga.

Att ha en plikt upp till 18 års ålder är inte bara en viktig reform utan också just en viktig signal. Det är en signal till barn och unga om att vi aldrig kommer att sluta bry oss om deras framtid. Det är en signal till hela samhället om att utbildning är vårt starkaste och viktigaste verktyg för att bygga ett tryggt och rättvist Sverige.

Jag är ärligt talat lite förvånad över att utbildningsministern inte är mer intresserad av att tillsammans ta detta ansvar för dessa utsatta ungdomar.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Men vi har lite olika siffror. SKR presenterade under hösten en genomgång av det kommunala aktivitetsansvaret, som i dag finns på plats och som innebär att kommunerna ska följa upp alla unga upp till 20 års ålder som inte deltar i gymnasieutbildning. Där pekar man på att 12 procent av dem under 20 år någon gång varit föremål för kommunalt aktivitetsansvar. Det är inte 1 procent av de unga som vi talar om när det gäller det här.

Naturligtvis är vi öppna för att diskutera. I mitt förra anförande, fru talman, försökte jag tydliggöra att det handlar om någon form av plikt att befinna sig någonstans när man är 15, 16 eller 17 år gammal. I Finland kallar man det för läroplikt. Det finns säkert möjligheter att via utredningar och annat komma överens om att den här gruppen även ska kunna delta i lärlingsutbildning eller arbeta i någon form.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men poängen är ju att vi som samhälle måste kräva av så unga personer att de inte ska drälla runt på gator och torg på det sätt som är möjligt i dag. När polisen stöter på 16-åringar ska de kunna ta dem i hampan, sätta dem i polisbilen och köra dem till skolan, lärlingsplatsen eller arbetsplatsen. Så är det inte i dag.

Utbildningsministern framhåller att det handlar om en liten grupp ungdomar, och det stämmer. De allra flesta går på gymnasiet. Men vi kan se att bland dem som går på introduktionsprogrammen är det över hälften som inte inom fem år klarar övergången till ett nationellt program, och efter fem år är det bara 20 procent som har en gymnasieexamen.

Det är inte bara där problemet finns, utan problemet kvarstår eftersom eleverna längre fram i livet får en mycket svag förankring på arbetsmarknaden. Även om de kanske får det där första jobbet, som Johan Pehrson nämner, är det kanske det enda jobb de får i sitt liv. De ramlar sedan ur arbetsmarknaden när de inte har en gymnasieutbildning.

Det finns mycket som vi behöver göra för att förstärka gymnasieutbildningen. Jag ser också fram emot att fortsätta att analysera kraven från utredningen om fler vägar, som utbildningsministern nämnde i sitt första anförande.

Men jag vill ändå föra debatten tillbaka till frågan hur vi ska kunna nå dessa ungar med utbildning och insatser. Då krävs det ju att de är på plats, och då är skolplikt, läroplikt eller någon form av plikt där samhället säger "du måste vara här" en förutsättning för att nå denna smala men mycket utsatta grupp ungdomar. Ser inte utbildningsministern att det skulle finnas ett värde i att gå vidare med att ställa krav på de här unga för att vi faktiskt bryr oss om deras framtid?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret, som dock var något kortfattat och egentligen inte i någon större utsträckning behandlade statsrådets syn på frågan om förlängd skolplikt. Men det finns alla möjligheter för statsrådet att återkomma och utveckla sina tankar i de kommande inläggen i debatten.

Det finns såklart många skäl till att det är så otroligt viktigt med gymnasieutbildning och att frågan har blivit allt viktigare. Arbetsmarknadens funktion är ett sådant skäl. De senaste 20 åren har de med kort utbildning, det vill säga utan gymnasieutbildning, gått från en sysselsättningsgrad på ungefär 65 procent till 60 procent. Gapet ökar också mellan andelen sysselsatta i befolkningen och bland dem med kort utbildning; det är nu en skillnad på 20 procent. Arbetslösheten för dem som inte har gymnasieexamen är fyra gånger högre än för dem som har gymnasieexamen. Det finns många siffror, men trenden är tydlig: Arbetsmarknaden efterfrågar inte arbetskraft som saknar gymnasieutbildning.

Fru talman! Min ingång i dag i den viktiga frågan om ungas sysselsättning handlar faktiskt om den galopperande och fruktansvärda situationen med gängkriminaliteten i Sverige, en situation som fullständigt har spårat ur. Vi ser yngre och yngre barn som dras in i gängens klor och yngre och yngre barn som mördar andra människor. Det är en fruktansvärd utveckling och ett gigantiskt samhällsproblem som behöver många insatser. Till exempel har Socialdemokraterna lyft frågor om punktmarkering av unga, om ungdomskriminalitetsnämnder och om att ta tillbaka kontrollen över HVB-hem. Det är bra reformförslag, men de ligger utanför utbildningsutskottets och utbildningsministerns ansvarsområde.

Något som dock ligger inom vårt gemensamma ansvarsområde, fru talman, är frågan om skolplikten. Hur ser det ut i dag? Jo, hälften av de unga som slutar årskurs 9 i juni har inte ens fyllt 16 år. De är 15 år gamla. Då säger vi till dessa barn: Nu upphör kraven på dig att bidra till ditt fortsatta lärande. Att vi gör så tycker jag inte är riktigt klokt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror egentligen att utbildningsministern delar min syn på att ställa krav: Det är att bry sig. Vi socialdemokrater bryr oss om den här gruppen unga. Det är helt orimligt att vi som samhälle inte ställer krav på att alla unga som inte är myndiga ska delta i någon verksamhet för att utbilda sig, genomföra praktik eller på något sätt bidra till sin försörjning.

Fru talman! De allra flesta unga går i dag på ett nationellt program eller ett introduktionsprogram - absolut. Men den grupp som skolan misslyckas med och som inte når tillräckliga kunskaper är särskilt sårbar. Det gäller både risken att inte kunna försörja sig själv och - vad värre är - risken att dras in i kriminalitet. Vi vet att utbildning är en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot kriminalitet. Forskning visar att unga som står utanför skolan är överrepresenterade i brottsstatistiken. Om vi då inte agerar för att säkerställa att alla unga finns inom skolans ram, vad säger det om vårt samhälle?

Johan Pehrson! Är det inte rimligt att vi som samhälle visar att vi bryr oss? Är det inte rimligt att vi kräver att unga ska delta i utbildning eller annan verksamhet fram till dess att de blir myndiga?

(Applåder)

Herr talman! Nu pratar vi om budgetförutsättningarna här och nu. I vår budget lägger vi socialdemokrater 3 miljarder mer än regeringen till grundskolan och 6 miljarder mer i uppräkning av statsbidragen till kommuner och regioner. Det hade till exempel räckt till en pedagog mer i varje klass i årskurs 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vi har råd med det eftersom vi säger nej till regeringens skattesänkningar för de allra rikaste. Varför prioriterar inte regeringen dagens elever och deras möjlighet till mer lärarledd undervisning framför skattesänkningar för dem som tjänar allra mest?

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till utbildningsminister Johan Pehrson. Nya siffror från Statistiska centralbyrån visar nu svart på vitt hur situationen ser ut i landets skolor när det gäller resurser. Kostnaden per elev minskar dramatiskt. På gymnasiet, statsrådets ansvarsområde, är resurserna de lägsta på tio år. Och de fristående skolorna drar ned 25 procent mer än de kommunala.

Regeringen har tvingat fram massiva nedskärningar på skolan genom att staten inte alls täcker upp för den kostnadskris som inflationen har orsakat i skolan. Därför väljer vi socialdemokrater i budget efter budget att satsa mångmiljardbelopp mer än regeringen på skolan.

Hur menar utbildningsministern att staten har tagit sitt ansvar för finansieringen av skolan och gymnasieskolan när kostnaden per elev i fasta priser är den lägsta på tio år?

Fru talman! Självfallet ska möjligheten till sanktioner gälla alla som inte följer lagar och regler.

Det skulle vara intressant att höra ledamoten dra ett par exempel på alla kommunala skolor som har brutit mot olika typer av regler, som inte har gett eleverna rätt undervisningstid, som har drivit naturbruksskola utan djur och så vidare. Det vore spännande att höra vilka exempel det är.

Jag nämnde regleringen kopplat till de fristående skolorna därför att det är där vi ser problem med att lagar och regler inte följs. I slutändan är det eleverna som hamnar i kläm, men med den här regeringen blir det inga konsekvenser för skolorna över huvud taget.

En annan sak som jag tycker är spännande är frågan om resurserna och den prioritering som Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen gör av oss som har allra högst inkomster. Vi ska få mer i plånboken.

Det finns en problematik. Att skjuta till 400 miljoner när det är 4 miljarder som saknas hjälper ju inte. Då kommer man att behöva dra ned på andra saker som gör att vi inte får den utväxling på skolbiblioteken som vi behöver - när det inte finns tillräckligt med personal, när det kanske inte finns tillräckligt med lärare i svenska eller när lärarna i svenska har så stora klasser att det blir svårt att använda biblioteken på ett adekvat sätt.

Varför prioriterar Sverigedemokraterna skattesänkningar för sådana som Jörgen Grubb och mig i stället för skolan?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Jörgen Grubb, för anförandet!

Det är lite intressant att Jörgen Grubb går till storms mot progressivitet. Om man tittar på definitionen av det ser man att det betyder att man är positiv till förändringar och utveckling. Det verkar inte så farligt, tycker jag, utan ganska bra.

Jag vill fråga Jörgen Grubb ett par saker med anledning av hans anförande. Det var en väldigt bakåtblickande och romantiserad bild av hur det var förr, som det ofta är när Sverigedemokraterna står i talarstolen - ju mer förr, desto bättre. Men vet ledamoten vad som inte heller fanns förr? Jo, vinstdrivande friskolor. De fanns inte i den fantastiska verklighet där Jörgen Grubb gick i skolan. Men den frågan verkar Sverigedemokraterna inte tycka är så viktig.

Eftersom vi har vinstdrivande friskolor, med alla de problem som vi har pekat på många gånger, vill jag fråga Jörgen Grubb: Vad ska hända när en friskola till exempel inte följer de regler om skolbibliotek som vi beslutar om här i dag?

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nummer 7.

Att genom läsningen helt förlora sig i en berättelse som går in i själen är en fantastisk upplevelse. Att litteraturen väcker känslor och utmanar oss i vår föreställning om världen är en gåva. Det är något jag önskar att alla barn och unga någon gång får uppleva. Tyvärr har många unga i dag inte en läsförmåga som gör det möjligt att förlora sig i läsningen.

Om du mödosamt måste stava dig genom vartannat ord är det svårt att gripas av språket och handlingen i berättelsen på så sätt att den väcker nya tankar och känslor. Det är ett misslyckande för oss som samhälle att alla inte har en läsförmåga som öppnar litteraturens underbara värld. Det är också ett misslyckande att antalet unga som inte har tillräcklig läsförmåga ökar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta skolbibliotek

Fru talman! Det finns såklart många olika orsaker till att det ser ut så här, och det finns absolut ingen quickfix som kommer att lösa problemet. Jag tror att vi är många föräldrar som precis som jag själv kämpat hårt för att väcka våra barns läslust. Genom åratal av mysiga högläsningsstunder har vi gjort vårt bästa för att hjälpa våra barn att bli läsande ungdomar - bara för att konstatera att de oftast hellre väljer Tiktok än Tom Sawyers äventyr.

Utmaningarna är många och stora, men vi måste göra det vi kan för att försöka bryta den negativa utvecklingen. En sak vi gör är det vi i dag debatterar, nämligen att stärka barns tillgång till riktiga skolbibliotek med utbildad personal.

Fru talman! Ett rikt utbud av böcker tillgängligt för alla barn i hela landet är en förutsättning för att lärare ska kunna bedriva bra undervisning. Det är en viktig pusselbit för att bidra till att stärka barns läsning, och det är väldigt bra att vi står eniga i den här kammaren bakom de förstärkningar av skolbiblioteken som nu genomförs.

Jag tycker att det finns något fint i att dagens betänkande grundar sig i en utredning som tillsattes av den tidigare S-ledda regeringen och att den nuvarande regeringen nu lägger det på riksdagens bord. Det är visserligen nästan fem år efter att utredningen tillsattes, men man kan inte få allt här i världen. Trots att det är fint att vi politiker i den här frågan är helt eniga finns det mycket vi inte är eniga om, till exempel vilka resurser som behövs i svensk skola.

Fru talman! Vi har en regering, styrd av Sverigedemokraterna, som är helt tondöv. I anförande efter anförande hör man företrädare för regeringen prata om historiskt stora satsningar på skolan. Men i verkligheten, där lärare, elever och föräldrar befinner sig, är det uppenbart att skolan de senaste åren har genomgått ett stålbad.

Det görs omfattande nedskärningar i många kommuner, och inte bara kringpersonal utan till och med lärare sägs upp i svensk skola i dag. Till exempel elevassistenter och extra resurser som hade kunnat stötta med läsningen har fått sluta. De finns inte kvar i skolan på grund av att den här regeringen inte har skjutit till i närheten av de resurser som behövs ute i kommunerna.

Det är inte så att resurser saknas. Ibland är det tuffa ekonomiska tider för alla, men här finns det ju resurser! Det är bara det att SD-regeringen inte prioriterar skolan; de prioriterar sig själva och gör en skattesänkning för dem med allra högst inkomster på 3 000-4 000 kronor per månad i stället för att ge mer resurser till skolan. Det är faktiskt en helt häpnadsväckande felprioritering.

Det finns stora risker med att dagens beslut om förstärkta regler för skolbibliotek inte får den utväxling det skulle kunna få om man till exempel förstärkte med en extra lärare i varje klass i år 1, som vi socialdemokrater föreslog i vår budget.

Fru talman! Att reglerna för skolbibliotek behöver stärkas är också en effekt av den marknadsskola som regeringen fortfarande inte vill förändra så att skattepengarna kan gå till barnen och eleverna - till skolbibliotek, idrottshallar och slöjdsalar - i stället för till vinst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta skolbibliotek

Det är uppenbart att det finns friskolor som inte uppfyller ens sitt grundläggande uppdrag. Det blev till exempel eleverna på Thoren Business School varse när de inte fick ut sin gymnasieexamen på grund av att skolan inte gav dem den undervisningstid de skulle ha.

Man måste nog förstå att det är uppenbart att vinstjakten också kan leda till att man inte kommer att erbjuda ett allsidigt och målgruppsanpassat utbud av analoga och digitala medier eller att skolbiblioteken är bemannade i sådan utsträckning att ändamålen med skolbibliotek uppnås. Det kostar nämligen pengar. I systemet med vinstjakt som regeringen inte vill reglera måste det finnas sanktioner för huvudmän som inte lever upp till de lagar och regler för skolbibliotek som vi beslutar om här i dag.

Fru talman! Vi socialdemokrater är glada och stolta över att vi i dag lägger en pusselbit i det stora pussel som krävs för att alla barn och unga ska ha läsförmåga och tillgång till litteratur som öppnar läsandets underbara värld.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta skolbibliotek

Fru talman! Det är ju märkligt att jag, som har kortast tjänstgöringstid i riksdagen, får ge Fredrik Malm en historielektion. Den förra regeringen lade förslag på riksdagens bord som Fredrik Malm och Liberalerna valde att rösta ned. Det kom konkreta saker som hade gjort skillnad.

En av de mest uppenbara sakerna gällde överkompensationen till fristående skolor för uppdrag som de inte över huvud taget har. Förslaget låg på riksdagens bord förra mandatperioden, men Fredrik Malm valde att rösta nej. Tycker inte ledamoten att det är lite anmärkningsvärt att han står här och säger att vi inte lade fram några förslag i regeringsställning när han faktiskt röstade nej till de förslag vi lade fram?

Nu är det inte vi som är i regeringsställning, utan det är Liberalerna. Man pratar vitt och brett om allt som ska regleras och styras upp, om charlataner och om att det inte duger. Men när det gäller handling - och när det finns faktiska förslag - kommer det inte regleringar, sanktioner eller krav. Vi får inte så himla många rapporter om att Kumla kommun inte ger sina elever tillräckligt med undervisningstid eller att man i Gagnef har lagt ned idrottshallarna för att de var för dyra.

Vi får gång på gång sådana rapporter från vinstdrivande skolor. Jag tycker att Fredrik Malm är svaret skyldig. Varför gör ni ingenting?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag vill ta tillfället i akt att ta upp något som jag tycker att Liberalerna pratar väldigt mycket om men inte gör så mycket åt, nämligen problemen med vinstjakten och det oreglerade friskolesystemet. Det finns en uppsjö av exempel på skolor som inte följer regelverken och som inte ens följer lagar eller regler om undervisningstid, till en punkt där eleverna får läsa vidare på komvux för att få ut en gymnasieexamen. I fall efter fall ser vi de här brotten mot reglerna.

Det är välkommet att Liberalerna nu börjar låta som socialdemokrater, för vi är alltid glada när någon gör det. Men det vore också bra om ni gjorde saker som socialdemokrater gör. I det här fallet har ni till exempel en ypperlig möjlighet att införa sanktioner mot skolor som väljer att bryta mot reglerna för att det kostar för mycket pengar - man har inte råd med våffelstugan om man ska hålla på och ha en massa bibliotek och böcker och utbildade bibliotekarier och sådana saker.

Jag skulle gärna vilja höra ledamotens resonemang kring varför Liberalerna inte tycker att det behövs. Ni säger att ni vill reglera friskolorna, att ni vill reglera systemet och att det har gått för långt. Orden finns där, men när ni har möjlighet att vidta åtgärder - när vi fattar beslut - kommer det plötsligt inga förslag alls från er i Liberalerna. Varför då, Fredrik Malm?

(Applåder)

Fru talman och utbildningsministern! Det var en viktig reform, och vi ser nu att det riskerar att gå helt fel. Vi var kanske inte så tydliga som vi socialdemokrater hade önskat när propositionen lades på riksdagens bord. För att citera utbildningsministern är det ibland sött och salt i samarbeten. I vårt fall var det väl mer salt än sött, eftersom vi var tvungna att lämna de fristående huvudmännen utanför den tvingande samverkan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi nu ser att det inte fungerar, att de inte är med i den tvingande samverkan, vore det då inte lämpligt att ministern tar ansvar och ser till att vi ändrar, tweakar, reformen så att vi får med de fristående huvudmännen i samarbetet? Det fungerar på några platser, till exempel i Göteborgsregionen, som jag kommer ifrån. Där är de fristående huvudmännen med. Då är det rimligt att vi ställer krav på alla huvudmän att vara med.

Det är också rimligt att ministern svarar på detta: När utbildningsministern följer reformen så noga, vad drar utbildningsministern för slutsatser? Vad vidtar han för åtgärder? Vad kommer det för förslag från regeringen?

Jag avslutar med att återgå till den berömda lördagsintervjun. Det är intressant att ministern där uttalar sig mycket som Liberalernas partiledare. Men i den här kammaren är utbildningsministern ändå utbildningsminister och företräder regeringen.

Då blir det intressant att höra: Vad tänker regeringen göra? I vilka frågor har utbildningsministern regeringsunderlaget med sig för att vidta åtgärder när det gäller friskolorna?

Vi socialdemokrater står redo att samarbeta alla dagar i veckan för att reglera detta på riktigt. Men från regeringens sida verkar det just nu vara mest snack och väldigt lite verkstad.

(Applåder)

Fru talman! Det var skönt att höra att ministern delar den problembild som vi ser gällande riskerna med införandet av reformen.

Däremot är jag lite fundersam över ministerns hyllande av branschskolorna, som regeringen har valt att stoppa försöket med. Det är ju välkommet om ministern nu i stället delar vår syn att branschskolorna är en viktig del av yrkesutbildningspaketet. Det är i så fall ett välkommet besked.

Men för att återgå till gymnasieskolan och dimensioneringen blir det nu ändå så att de kommunala huvudmännen riskerar att hamna i en helt omöjlig situation. Antingen får de bryta mot lagen för att fortsätta kunna konkurrera och ge studieförberedande program, eller så kan vi få en situation där man inte kan läsa till exempel samhälle eller ekonomi på en kommunal gymnasieskola. Är det valfrihet, Johan Pehrson, att det inte ska finnas några kommunala skolor som ger annat än yrkesprogram?

När de fristående skolorna bibehåller och väljer att öka sina platser på de mer lukrativa programmen är risken att det är de kommunala skolorna som får stå för yrkesprogrammen, de program som vi vet behöver öka. Det är de programmen som leder till jobb där bransch efter bransch skriker efter arbetskraft. Men vi får alla gemensamt erkänna att vi inte har lyckats göra dessa program tillräckligt attraktiva i våra unga människors ögon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kanske kan återinförandet av grundläggande behörighet, som så olyckligt togs bort av ministerns företrädare Jan Björklund, bidra till att öka attraktiviteten för yrkesprogrammen igen. Unga människor vill inte stänga dörrar till framtiden.

Vi måste också göra mycket mer för att fler unga ska se möjligheterna med gymnasial yrkesutbildning. Branscherna måste göra mer för att öka attraktiviteten genom goda arbetsvillkor och möjligheter. Vi vill ju att unga människor ska välja yrkesutbildning för att det är där de ser framtiden. De måste också få förutsättningar att göra informerade val. Jag är ganska säker på att de flesta ungdomar tror att när det erbjuds ett antal platser betyder det också att det är en utbildning som leder till jobb. Just nu riskerar vi att lura ungdomar in i utbildning som leder till arbetslöshet.

Det verkade som att vi var helt eniga om tanken med reformen, eftersom Liberalerna helt stod bakom den när den röstades igenom i riksdagen. Men frågan är ju ändå nu: Hur tänker utbildningsministern agera för att reformens intentioner ska bli verklighet?

Jag lyssnade på statsrådets lördagsintervju, och där var han mycket tydlig med att det finns regelverk som gör att friskolemagikerna kan tjäna pengar på att inte erbjuda bibliotek eller labbsalar. Då kanske man kan tänka att det inte ska vara möjligt för dessa friskolecharlataner att tjäna pengar på att lura in ungdomar i program på program som inte leder till jobb. Till exempel kunde ministern ställa krav på att de fristående huvudmännen ska ingå i de samverkansområden där det krävs att de kommunala skolorna ska ingå.

Ministern säger också att han ser behov av sanktioner. Då kan man fråga Johan Pehrson vilka sanktioner som skulle kunna riktas mot skolor som till exempel väljer att öka antalet platser på ekonomiprogrammet när vi ser att det behöver minska. Kommer det att bli någon action från utbildningsministern, eller är det som man kan befara: mycket snack och lite verkstad?

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Trots att utbildningsministern har betydligt fler år här i kammaren än vad jag har får jag passa på att hälsa honom välkommen till utbildningsfrågorna.

Det är glädjande att ministern delar vår syn på hur viktigt det är att arbetsgivare i olika branscher hittar den personal de behöver för att klara kompetensförsörjningen. Tyvärr verkar det fortfarande vara ännu lite viktigare för SD-regeringen att skydda möjligheterna för friskoleägarna att tjäna pengar på gymnasieelevernas utbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett problem jag belyser i min interpellation är att dimensioneringsreformen riskerar att köra i diket, då många fristående huvudmän inte verkar ha för avsikt att hålla sig till reformen, som ministern just redogjorde för. Från många platser i landet får jag vittnesmål från kommunala organisationer som nu arbetar med dimensioneringsfrågan.

Man kan till exempel väldigt tydligt se att antalet platser inom samhälle och ekonomi kommer att behöva minska för att anpassas efter arbetsmarknadens behov. Men de fristående skolorna avser inte att minska antalet platser - tvärtom. När de kommunala skolorna säger att de planerar att dra ned på ekonomiprogrammet får man följande svar från de fristående skolorna: "Vad bra! Då kan vi utöka med en ekonomiklass hösten 2025." De ser en möjlighet att öka sin marknadsandel snarare än att ta ansvar för att eleverna får del av ett utbud som motsvarar arbetsmarknadens behov.

I Skolverkets enkät om arbetet med reformen svarar nästan hälften av kommunerna att de fristående huvudmännen är ett stort problem för genomförandet av dimensioneringsreformen.

Fru talman! Vad svarar utbildningsministern på min fråga? "Regeringen följer noga reformens införande." Men vad har statsrådet sett när han noga följer reformens införande? Ser inte Johan Pehrson de problem som vi socialdemokrater får starka signaler om från olika håll runt om i landet? Ser han inte att det riskerar att bli ytterligare ett område där borgerligheten har varit för naiv? Ser han inte, för att använda ministerns egna ord, de charlataner som bara vill tjäna pengar på eleverna genom att erbjuda så många platser som möjligt på de billigare studieförberedande programmen?

Fru talman! Det var förvisso den tidigare socialdemokratiska regeringen som lade fram propositionen om dimensioneringsfrågan på riksdagens bord, men nu är det Johan Pehrson som har ansvaret för reformens genomförande. Jag är allvarligt oroad av de signaler som kommer avseende införandet av reformen.

I interpellationen frågade jag vilka åtgärder ministern avsåg att vidta, för jag förutsatte att han delar min oro för att reformen inte kommer att fungera när inte alla tar ansvar i enlighet med lagstiftningen. Men jag får omformulera min fråga: Ser inte utbildningsministern de problem som har uppstått i arbetet med införandet av reformen och att många fristående huvudmän inte verkar ha för avsikt att vare sig bry sig om arbetsmarknadens behov eller elevernas rätt till en utbildning som faktiskt gör dem anställbara?

(Applåder)

Fru talman! Ja, självklart handlar en budget om att prioritera. Och vad har den här regeringen prioriterat? Jag upprepar det igen - ni vet att repetition är kunskapens moder: 13 miljarder i skattesänkningar för dem som tjänar mest.

Vi har en skola som i dag i fasta priser har mindre resurser än vad den hade när den här regeringen tillträdde. Vi socialdemokrater har i budget efter budget lagt dubbelt så mycket resurser. Nu senast i vårbudgeten lade vi 1 miljard i stället för 500 miljoner på skolan. Det är uppenbart att regeringen inte har valt att prioritera skolan. Det är praktiskt när bnp minskar och vi inte har någon tillväxt - då blir skolans andel av bnp större. Men det beror ju inte på att ni har satsat utan tyvärr på helt andra saker.

Det är klargörande för landets lärare och elever att höra ledamoten säga att det inte behövs några pengar till att få fler speciallärare i skolan eller till de många fler små undervisningsgrupper som rektorer och lärare flexibelt ska kunna anordna. De kostar inte pengar, enligt ledamoten, utan man behöver bara bli effektivare. Övrig personal behöver också stärkas, och det ska införas en elevhälsogaranti. Men det behövs tydligen inga resurser kopplat till alla de fina löften som ledamoten från Kristdemokraterna står och levererar i talarstolen. Det här tror jag bekymrar många i svensk skola. Det bekymrar i alla fall mig.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för ett engagerat anförande.

När jag har lyssnat här under de senaste dagarna har jag undrat vad det kan vara som är problemet för regeringspartierna med att tillföra de resurser som vi så väl vet att den svenska skolan behöver. Jag frågade Fredrik Malm, ordförande i utskottet, och han sa att det är Liberalerna som vill satsa mer resurser. Liberalerna är tydligen det parti som ser till att skolan alls prioriteras. Och alldeles nyss fick vi höra hur ledamoten Jörgen Grubb från Sverigedemokraterna kämpar och kämpar för skolan.

Då undrar jag: Är det Kristdemokraternas fel att regeringen inte satsar på skolan? Är det här en fråga där ett ganska litet parti i regeringen har fått inflytande? Är det ni som ser till att resurserna från den statliga sidan är helt otillräckliga för att möta utmaningarna i skolan? Kan det vara så, Mathias Bengtsson?

Fru talman! Det gör det ju om möjligt ännu svårare för mig att svara när Jörgen Grubb inte kan redogöra för detaljerna, men vi får väl se vad det kommer för förslag.

I fokus för min fråga stod att pojkar tyvärr misslyckas i större utsträckning i den svenska skolan i dag. Det är ett stort problem i skolan eftersom det bidrar till oordningen. Det betyder inte på något sätt att det inte är ett problem att det finns flickor som stökar eller beter sig illa i skolan. Men jag pratade om pojkars skolresultat och vad vi måste göra för att vända den utvecklingen. Vi ser ju att skolmisslyckandet leder rakt in i gängkriminaliteten. Vi måste jobba förebyggande och vidta mer förebyggande åtgärder.

Jag hoppas att Jörgen Grubb håller med mig om att den bästa kränkningen är en kränkning som aldrig sker. Att ungar lyckas, mår bra och når kunskapsresultat i skolan gör att vi inte måste vidta repressiva åtgärder. De behövs också, men vi måste ju satsa på det förebyggande arbetet.

Jörgen Grubb pratade även i sitt anförande om satsningar på elevhälsan och fler speciallärare, men ledamoten blir svaret skyldig på samma sätt som utskottets ordförande Fredrik Malm och Moderaternas företrädare när det gäller varför man inte satsar de resurser som behövs i den svenska skolan. Varför prioriterar Sverigedemokraterna skattesänkningar, och varför tar man inte ansvar för att de fina saker man målar upp ska bli verklighet i den svenska skolan? I stället sviker man alla de här barnen genom att inte prioritera resurserna. Varför vill man inte att skolan ska ha de resurser den behöver?

(Applåder)

Fru talman! Jag är väldigt oroad över många av ordningsproblemen i den svenska skolan. Den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen var också väldigt orolig över den utvecklingen och tog den på stort allvar. Ett exempel är att skollagen ändrades så att det nu uttryckligen framgår att lärare och annan personal har rätt att ingripa fysiskt för att avvärja våld, kränkningar och andra ordningsstörningar. Vi har på många andra sätt också stärkt och förtydligat möjligheterna för lärare och rektorer att vidta åtgärder.

Det finns en överrepresentation av pojkar bland de elever som står för ordningsproblemen i skolan. Jag är övertygad om att det hänger ihop med att pojkars skolresultat varit sämre än flickors i flera decennier. Bara förra året var det nästan 10 000 pojkar som inte blev behöriga till gymnasiet. De löper ökad risk för arbetslöshet och kriminalitet. Det är ett svek mot alla pojkar som misslyckas i skolan. Det är också obegripligt med tanke på de risker som följer i skolmisslyckandets spår, inte minst för kriminalitet. Därför föreslog vi socialdemokrater i utbildningsutskottet i höstas ett initiativ om att Skolverket skulle få ett förtydligat uppdrag att föreslå åtgärder och arbeta för att stärka pojkars skolresultat utifrån forskning och beprövad erfarenhet. Men Sverigedemokraterna som regeringsunderlag sa nej till det. Varför, Jörgen Grubb?

Fru talman! Det betänkande vi debatterar heter Lärare och elever - helt enkelt det viktigaste vi har i svensk skola, och det behövs många insatser för att förbättra deras förutsättningar.

En tidig och fantastisk socialdemokratisk vision är att alla barn ska mötas i skolan. Direktörens barn ska gå i samma klass som barnen till den som städar lokalerna där direktörens företag ligger. Även om detta står kvar i portalparagraferna och det är lika viktigt att vi har ett likvärdigt och sammanhållet skolsystem har det blivit allt mindre av att alla barn möts i skolan. Vi ser en ökad segregation där elever från olika bakgrunder och med olika förutsättningar har mycket olika möjligheter att lyckas.

I grunden har vi en problematisk boendesegregation som i sig skapar stora klyftor. Det sorgliga är att nuvarande regeringsunderlag i stället för att försöka hitta vägar att motverka boendesegregationens effekter har drivit fram en skolmarknad som spär på och accelererar olikheten i svensk skola. Det är en marknad som domineras av mycket stora vinstdrivande skolkoncerner som etablerar sig där det är lättast att tjäna pengar, alltså där det finns elever som man kan utbilda till lägre kostnad så att det blir mer över till vinsten - elever med en familjebakgrund som innebär att de har det lättare att klara skolan.

Fru talman! Alla elever har rätt till en likvärdig utbildning, oavsett deras socioekonomiska bakgrund eller var de bor. För att säkerställa likvärdigheten i svensk skola måste vi stärka de skolor som har störst behov. Det innebär att fortsatt rikta resurser till skolor med tuffast förutsättningar och att säkerställa att också de har tillgång till fler och kvalificerade lärare och bra undervisningsmaterial.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Just detta gjorde den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen med likvärdighetsbidraget. Det har en tydlig socioekonomisk inriktning men utformades också brett med en tilltro till professionens förmåga att inom satta ramar prioritera det som bäst behövs i olika skolor och kommuner.

Vi tog också stegen för att göra det som länge efterfrågats av både lärarnas fackliga organisationer och Sveriges Kommuner och Regioner, nämligen att slå ihop och samla spretiga bidrag med olika regelverk.

Det är ett omfattande stöd. Det uppgår i dag till mer än 7 miljarder kronor. Det var väldigt viktigt för oss socialdemokrater att det var en rejäl och tydlig satsning som verkligen kunde göra skillnad på riktigt.

Likvärdighetsbidraget har gjort skillnad. Statskontoret skrev i en utvärdering från 2020 att likvärdighetsbidraget till skolan är väl utnyttjat och uppskattat och att bidragets ovanligt breda användningsområde gör det lättare för huvudmännen att använda bidraget effektivt.

Effektivitet med skattepengar hoppas jag är något som vi alla eftersträvar.

De tidigare två lärarorganisationerna uttryckte att likvärdighetsbidraget har varit betydelsefullt, för huvudmän med en större skolutmaning lägger i dag mer, relativt huvudmän med en mindre utmaning, jämfört med hur det såg ut innan bidraget infördes. Till syvende och sist kräver allt det vi vill göra för att utveckla förutsättningarna för lärare och elever resurser.

I några av våra motionsförslag lyfter vi vikten av att anställa många fler lärare men också andra yrkeskategorier, såsom lärarassistenter, klassmentorer, kuratorer och specialpedagoger. I stället ser vi att det just nu dras ned på den typen av stödresurser i den svenska skolan. Det blir färre elevassistenter och färre stödresurser när de flesta skolor tvingas skära ned på sin verksamhet eftersom SD-regeringen inte tar sitt ansvar för att tillföra tillräckligt med resurser från statens sida.

Fru talman! Vi socialdemokrater är också oroliga över att nedskärningarna drabbar dem som redan mår sämst ännu hårdare. Det är alldeles för många barn och unga som mår psykiskt dåligt i dag. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att det är en av vår tids stora ödesfrågor att komma till rätta med den ständigt ökande psykiska ohälsan.

Här vill jag verkligen understryka vikten av att inte göra politiska poänger. Jag tvivlar inte på att den här regeringen, precis som tidigare socialdemokratiska regeringar, har sett och oroas av den här utvecklingen. Ett stort problem är dock att vi inte riktigt vet vad det beror på.

Den psykiska ohälsan har ökat under många år, och unga tjejer är de som mår allra sämst. Det är en komplex fråga, och det finns många saker som lyfts fram i debatten. Den massiva användningen av sociala medier är säkert en del som spelar roll. Alla omöjliga krav på hur unga tjejer ska se ut blir än mer närvarande i Tiktoks alla tutorials om hur man på bästa sätt sminkar sig, och mobbningen från skolgården och klassrummen följer med hem på Snapchat, dygnet runt. Många elever vittnar också om att förväntningarna och kraven i skolan är så stora att de mår dåligt varje dag.

Det är klart att vi måste ta ansvar för att inte organisera och utforma vår skola på ett sätt som ökar pressen och stressen hos våra unga. Men framför allt behöver vi bättre kunskap på området. Vi måste allihop göra mer för att försöka förstå vad det är som driver på den här utvecklingen för att också kunna sätta in rätt åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Jag har hittills berört ett antal förutsättningar som krävs kring skolan och våra elever för att skapa goda förutsättningar för lärande för alla. Men den viktigaste resursen är trots allt våra lärare. Det är i mötet mellan lärare och elev som lärandet sker. Skickliga lärare som har tid med sina elever är den enskilt viktigaste faktorn för bättre kunskapsutveckling. Vi måste få fler som vill bli de här skickliga lärarna som gör hela skillnaden för eleverna de möter.

Många åtgärder har vidtagits genom åren för att komma till rätta med lärarbristen, och mer kommer att behövas. En sak som jag skulle vilja lyfta här i dag är förslaget om att inrätta någon form av system för läraraspiranter, att göra det lättare för de obehöriga som i dag arbetar som lärare att utbilda sig. Det är en grupp som har sökt sig till yrket och som av kollegor och rektorer har bedömts lämpliga att vara just lärare. Kanske är det ofta något äldre personer med livserfarenhet som man har nytta av i skolan. Det vore en stor vinning att underlätta förutsättningarna för den här gruppen att bli behöriga lärare.

Fru talman! Som vanligt står vi socialdemokrater bakom alla våra reservationer, men jag kommer endast att yrka bifall till reservation 24.

Avslutningsvis vill jag återigen parafrasera ett känt uttalande genom att säga: För övrigt anser jag att vinstjakten i den svenska skolan bör förbjudas.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för svaret.

Att vi kallar regeringen SD-regeringen är för att Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringsunderlaget, och särskilt på skolans område blir det alltmer tydligt att det är Sverigedemokraterna som håller i taktpinnen och bestämmer vilka reformer regeringen ska genomföra. Att vi inte kallade den tidigare regeringen L-regeringen berodde på att Socialdemokraterna var det största partiet i det regeringssamarbetet.

Alla värnar givetvis om att bekämpa inflationen. Att den nu är nere på mer normal nivå är avgörande och kommer att förbättra situationen. Några saker är dock intressanta. Fredrik Malm låter påskina att mer resurser till kommuner och regioner är ett problem när vi ska bekämpa inflationen, men det var inget problem att sänka skatterna med 13 miljarder för höginkomsttagare. Vi måste vara restriktiva och hålla igen, men samtidigt betalade bankerna ut 123 miljarder i vinst förra året - som om det inte skulle utgöra ett problem för inflationen.

Det brukar låta som att Fredrik Malm ändå vill ta ansvar för mer resurser till skolan, och han talar ofta om att Liberalerna är garanten för resurserna. Vem är det då som ser till att resurserna från staten i dag är helt otillfredsställande? Vem är det som håller tillbaka Liberalerna? Vilket parti i regeringssamarbetet hindrar Liberalerna från att göra de satsningar Fredrik Malm säger behövs? Är det Moderaterna som i stället vill sänka skatterna? Är det Sverigedemokraterna som även i denna fråga förbjuder Liberalerna att göra det de egentligen vill? Vilket av Tidöpartierna utgör hindret för att mer resurser ska gå från staten till den svenska skolan, Fredrik Malm?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för anförandet.

Som bekant krävs resurser för att genomföra alla de fina förslag ledamoten talar om. Att kommuner och regioner befinner sig i en kostnadskris och inte har dessa resurser beror på inflationen, som i sin tur är direkt orsakad av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Det framstår som ganska orimligt att staten i denna väldigt speciella situation, som inte kunde förutses av kommunerna, inte ska ta ett större ansvar än vad den gör. I fasta priser är resurserna till skolan i dag lägre än när regeringen tillträdde, och de nedskärningar som gjordes i budgeten för 2023 är inte på något sätt återställda.

Det är också märkligt att ledamoten Malm hävdar att om skolan var statlig hade den fått mer resurser. Menar ledamoten att kommunerna ska straffas genom att staten inte skjuter till tillräckligt med resurser även om staten kan för att staten inte har hela ansvaret? Det verkar osannolikt att skolan hade fått mer resurser av regeringen även om den hade varit ett statligt ansvar.

Varför ska någon i Skolsverige tro på att man skulle ha satsat när det hade kostat jättemycket att tillföra resurser om man hade haft hela kostnadsansvaret när man inte förmår att satsa när man har ansvar för en relativt sett mindre del av kostnaderna? Menar ledamoten att SD-regeringen skulle ha prioriterat skolan framför skattesänkningar på 13 miljarder för dem med högst inkomster om staten hade haft hela ansvaret för skolan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

(Applåder)