Paula Örn

Fru talman! Det är ändå bra att ledamoten bevisar min tes genom att hänvisa till en studie. I själva studien står det dessutom att utredaren anser att underlagen inte kan användas på det sätt som har gjorts. På något sätt är det här ändå klargörande.

Jag vill återgå till en fråga som togs upp under den debatt vi hade förra året med anledning av ett betänkande i samma ämne. Då sa utskottets ordförande Fredrik Malm nämligen att det inte fanns någonting i Tidöavtalet som sa att modersmålsundervisning skulle vara skadligt. Det är ju bra, men det går på tvärs mot det som Sverigedemokraternas ledamot hävdar, det vill säga att den är skadlig och ska tas bort.

Vidare sa utskottets ordförande ungefär att det fanns saker att titta på för en utredning, men han var inte särskilt orolig för utredningen. Den oro han hänvisade till var den oro som min kollega Aylin Nouri uttryckte över att regeringen, styrd av Sverigedemokraterna, kommer att nedmontera och ta bort den svenska modersmålsundervisningen.

Man undrar ju lite nu hur det kommer att bli. Är modersmålsundervisningen fredad, så som utskottets ordförande säger? Kommer den av SD styrda regeringen att skära bort modersmålsundervisningen, så som Sverigedemokraterna vill? Eller finns det ingenting att oroa sig för, så som Liberalerna säger? Jag vore tacksam för ett klargörande från ledamoten.

Fru talman! Det var inte direkt en överraskning att modersmål skulle bli föremål för dagens debatt.

Den svenska modersmålsundervisningen måste beskrivas som en stor framgång med fördelar som en tryggare kulturell identitet, stärkt språklig förmåga men framför allt, och viktigast, bättre kunskapsresultat i andra ämnen, också i ämnet svenska. En av de större studierna gjordes 2019 och omfattade så många som 26 500 elever. I en statlig utredning från samma år finns ytterligare 95 vetenskapliga referenser. Sverigedemokraternas dimridåer om att det inte finns forskning om modersmålets fördelar är bara trams och ett försök att dribbla bort korten.

På samma sätt gör de för övrigt på klimatområdet. De ger en enskild forskare eller en artikel samma vikt som hela FN:s klimatpanel IPCC med hundratals forskare och tusentals vetenskapliga studier och publikationer.

Det konstaterades redan förra året att det i den danska rapport om modersmål som ledamoten hänvisade till står att resultaten inte är statistiskt säkerställda och att rapporten inte kan användas för avgöranden.

Det finns väldigt många artiklar och forskare som gång på gång slår fast det vetenskapliga stöd som finns för fördelarna med modersmålsundervisning. Vi vet att modersmålsundervisning leder till bättre skolresultat. Varför fortsätter Sverigedemokraterna framhärda att det saknas forskningsstöd för modersmålsundervisningens positiva effekter när det helt enkelt inte är sant?

Fru talman! Det är såklart bra med inspektioner, kontroll och regler. Detta verkar vara svaret från regeringspartierna varje gång vi tar upp de problem som vinstdriften orsakar och även nu när vi pratar om svårigheterna med de konfessionella skolorna.

Jag menar dock att det inte är möjligt att inspektera bort dessa problem. Man kommer aldrig att kunna bygga en så gigantisk inspektionsapparat som skulle krävas för det som ni målar upp både när det gäller denna fråga och när det gäller alla de andra frågorna. Det kan handla om att det sätts felaktiga betyg eller om att skolan marknadsförs med falsk marknadsföring. Allt detta ska i er värld kontrolleras bort av en byråkratisk koloss.

Man riskerar också att öka den administrativa börda som vi alla vill minska när man inför dessa regler om hur skolorna ska rapportera olika saker till inspekterande myndigheter.

När det gäller de konfessionella friskolorna är vi överens om att skolan inte är platsen för detta. Det är familjen, eller hemmet, som är platsen för att utveckla den religiösa inriktning som man vill leva sitt liv efter. Det är en betydligt enklare åtgärd att helt enkelt förbjuda de konfessionella friskolorna. Jag tycker att det är tråkigt att ledamoten och hennes parti inte ser att det är detta som skulle behöva göras.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten för ett väldigt viktigt och välformulerat anförande!

Du lyfter otroligt viktiga frågor kring barns möjligheter att utvecklas till fria, kritiskt tänkande och med sunda demokratiska värderingar. Jag är själv mamma till tjejer, en på 14 och en på 16 år, och de tankar du tar upp upptar också mycket av min vardag och, tror jag, de flesta föräldrars vardag.

När jag hör de problem som ledamoten belyser, tar upp och vill åtgärda skulle jag vilja fråga om man nu inte borde ta de steg som vi vill ta och förbjuda de religiösa friskolorna helt och hållet. Det finns ju larmrapporter från Säpo och andra om risk för radikalisering i muslimska friskolor. En skola stängde men fick senare tillbaka tillståndet. Vi ser också stora problem i kristna friskolor, där man vittnar om problem för eleverna att fritt få göra precis alla de saker som ledamoten lyfter fram.

Kan det inte helt enkelt vara dags att gå fram med ett förbud mot religiösa friskolor? Det kan ju vara så att skolan försöker nå en förälder eller en vårdnadshavare eftersom man tycker att det finns exempelvis en destruktiv kultur och att vårdnadshavaren då helt enkelt flyttar sitt barn nu till en religiös friskola där de liksom fritt kan få installera de värderingar vårdnadshavaren vill.

Tycker ledamoten att det är ett problem? Borde vi förbjuda religiösa friskolor?

Fru talman! Ibland kan man tänka att ordet styrdokument låter lite tråkigt. Men faktum är att vi i skolans styrdokument återfinner många skrivningar som är både viktiga och ganska vackra. Till exempel står det i skollagens första kapitel att utbildningen inom skolväsendet ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.

Det handlar alltså om att lära inte för att man måste utan för att man vill, för att det är lustfyllt och för att man ser möjligheter att fortsätta lära nytt hela livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Det är ett fantastiskt fint mål vi har för alla våra barn och unga i svensk skola. När vi i debatten självklart lyfter svårigheter, problem, utmaningar och negativ utveckling i den svenska skolan är det viktigt att komma ihåg att också lyfta att den är full av fantastiska lärare som varje dag väcker barns och elevers lust att lära för hela livet.

Formuleringen som jag nämnde följs av skrivningar om att utbildningen också ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Skolans demokratiuppdrag är viktigt och återkommer i en rad skrivningar.

I går hade jag förmånen att delta i en tydlig manifestation av just skolans demokratiuppdrag när jag deltog i en EU-debatt på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund. Jag får väl erkänna att jag kände mig något överårig jämfört med ungdomsförbundens representanter, men i övrigt var det en fantastisk upplevelse.

Ett antal elever hade själva planerat och organiserat debatten som en del av undervisningen i ämnet samhällskunskap, och många elever hade möjlighet att komma dit, lyssna på debatten och själva ställa frågor.

Det är otroligt viktigt, tycker vi, att de politiska partierna och de politiska ungdomsförbunden finns på den arena för demokratisering som skolan utgör. Det gäller särskilt i dessa tider av ökad polarisering i debatten, av ökad spridning av hat och desinformation, av SD:s trollfabriker och av eventuell rysk valpåverkan. Vi har också en ung generation som primärt tar del av nyheter via Tiktok samtidigt som det läggs fram förslag som allvarligt hotar framtiden för public service.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att skrivningarna och regelverken för de politiska partiernas skolinformation behöver stärkas och utvecklas när det med nuvarande regelverk kvarstår stora utmaningar.

Många skolor gör inte som Nösnäsgymnasiet. Ungdomsförbunden har i dag mycket svårt att komma in på många skolor. Det är ett problem som vi ser och som vi vill göra något åt. I dag debatterar vi förvisso grundskola och gymnasium, men vi ser samma tendens på universitet och högskolor, där de partipolitiska studentföreningarna upplever att deras lagstadgade rätt att använda lokalerna kringskärs.

Vi socialdemokrater är övertygade om att mötet mellan människor - med samtal och diskussioner om politik, demokrati och värderingar - är något som behöver stärkas.

Vi socialdemokrater vill också att eleverna ska ha inflytande och medbestämmande under sin skolgång. Det innebär inte att det är eleverna som bestämmer över lärarna, utan det innebär att skolan vid utformningen av ordningsregler praktiserar just de demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

SD-regeringens uttalade avsikt att frånta eleverna just inflytande och medbestämmande i fråga om ordningsreglerna riskerar att minska elevernas delaktighet. Detta riskerar också att minska legitimiteten för och efterlevnaden av reglerna. Vi tycker att det är fel väg att gå.

Vi har förmånen att leva i en av allt färre riktiga demokratier. Vi borde ta vara på alla möjligheter att fortsätta utveckla och stärka vår demokrati och det demokratiska samtalet, också i skolan.

Fru talman! Trots min positiva inledning saknas det sannerligen inte utmaningar i svensk skola. En av de stora är utvecklingen av betygsättningen. Betygsinflationen drivs primärt på av de vinstdrivande skolornas vilja att locka till sig elever genom att framstå som bättre skolor eftersom eleverna som går där får höga betyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Man kallar det ibland för glädjebetyg, men jag tycker att den riktiga formuleringen borde vara fuskbetyg. Det har gått så långt att rektorn för Handelshögskolan inte längre litar på betygsättningen i svensk skola. Man kommer inte längre att ta in elever enbart på betyg på Handelshögskolan i Stockholm. Han säger: Gymnasieskolans betygsättning har lett till en tillitsskada som knappast är en liten sak. Den går att reparera, men det måste gå fort.

Fru talman! Det går att reparera, men det måste gå fort. Tyvärr går det allt annat än fort. Den SD-ledda regeringen drar benen efter sig och verkar inte alls förstå allvaret i situationen. Skolinspektionen borde få ett mycket tydligare och kraftfullare uppdrag. I grunden beror problemet på den osunda vinstdrift som har tillåtits härja fritt i svensk skola. Vi hörde ledamoten Malm säga i replikskiftet tidigare att man vill göra någonting åt detta. Men man har tvärtom ägnat åtta år åt att rösta ned alla förslag som lades på riksdagens bord av den socialdemokratiskt ledda regeringen för att komma till rätta med problemen. De röstades ned av Liberalerna och övriga partier i nuvarande regeringsunderlag. Och nu har man inga egna förslag för att snabbt komma till rätta med betygsfifflet.

Man skulle till exempel kunna låta Skolinspektionen punktmarkera de största betygsfifflarna. Man skulle kunna införa hårdare sanktioner och till och med, har vi sagt, gå så långt att man tvångsförvaltar de skolor som fortsätter fiffla med betygsättningen. Man skulle också, som i betänkandets förslag, kunna utreda möjligheten att med olika metoder än tydligare koppla betygen till de nationella proven på gruppnivå.

Men vad gör den liberala skolministern och regeringen? Just nu gör de ingenting.

Fru talman! Det är fler saker som skulle behöva ses över i det svenska betygssystemet. Man brukar säga: När kartan och verkligheten inte stämmer överens är det klokt att hålla sig till verkligheten. Men i fråga om utformningen av betygsstegen E och F verkar det liberala greppet om kartan vara närmast krampaktigt.

Jag är helt övertygad om att ingen av de politiker, forskare, lärare och andra som deltog i det arbete som 1994 resulterade i en hård gräns för godkänt såg den utveckling som vi i dag har. Förra året kunde nästan 18 000 elever inte påbörja utbildningen på gymnasienivå efter genomgången grundskola. Ändå verkar denna regering till varje pris vilja behålla en utformning av betyget F som bidrar till en omfattande utslagning av elever i skolsystemet.

Nej, ingen har sagt att betyget ska tas bort hur som helst - inte vi socialdemokrater och inte Centerpartiet. Nej, vi vill inte ha en kravlös flumskola - jag tänker att det är ett av favoritangreppen från regeringspartierna.

Vi tycker att det är rimligt att på ett seriöst sätt titta på frågan om utformningen av kriterierna för betygen E och F när vi ser den omfattande psykiska ohälsan och den stress, press och utslagning som finns i svensk skola i dag.

Det tycker för övrigt både OECD och IFAU, två institutioner som andra partier svårligen kan anklaga för att vara särskilt flummiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Fru talman! Vi socialdemokrater står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinning vill jag yrka bifall till reservationerna 5 och 16.

Avslutningsvis vill jag parafrasera ett känt uttalande: För övrigt anser jag att vinstjakten i den svenska skolan bör förbjudas.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Fru talman! Det är intressant att ledamoten väljer att ta upp detta med läromedlen och såklart riktar in sig på Stockholms stad. Sanningen är den att det tyvärr var väldigt många kommuner som inte sökte medlen för läromedel. De blev helt enkelt inte utnyttjade, och det borde man tycka är ett problem. Kanske borde man fundera över hur man har konstruerat detta statsbidrag när vi får den här situationen, att många fler kommuner än Stockholms stad inte hade möjlighet att söka. Många hade gjort stora satsningar tidigare och hade inte möjlighet att för 2023 nå upp till samma nivå, när man hade använt till exempel coronapengar och annat.

Jag hörde ledamoten Malm när man pratade om denna reform nämna fungibilitet; det var viktigt. Det var väldigt viktigt med tydliga regler, för kommunerna fick minsann inte göra något annat med pengarna än att köpa läromedel. Det kan man sympatisera med. Det jag kan tycka är märkligt är att Fredrik Malm och hans kollegor inte verkar tycka att det är ett problem att samtidigt som kommunerna lägger resurser på specifika saker, till exempel läromedel, för att kompensera för pensionskostnader ska pengarna betalas ut till de fristående skolorna utan någon som helst möjlighet att ställa krav på att de faktiskt ska göra samma saker för pengarna.

Varför har Fredrik Malm så stort förtroende för friskolornas fantastiska förmåga att göra rätt prioriteringar samtidigt som han inte verkar ha något förtroende över huvud taget för svenska kommunpolitiker och rektorer ute i landets skolor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Herr talman! Det var många fina ord i ledamotens anförande. Men om alla de saker som han målade upp ska kunna bli verklighet krävs det resurser, och är det något som saknas i svensk skola i dag är det just resurser.

Senast i går kom vårens ekonomirapport från Sveriges Kommuner och Regioner, som visar att läget är allvarligt för Sveriges kommuner och för den svenska skolan.

Förra året gjorde ungefär 25 procent av kommunerna ett underskott. I kommunsektorn som helhet blev resultatet ungefär 2 miljarder för alla kommuner - långt från de 10 miljarder som är målet för god ekonomisk hushållning.

Kommunerna går på knäna, och eftersom skolan är den största budgetposten blir följderna för skolan väldigt allvarliga. Vi ser stora nedskärningar, och mycket av det som det dras ned på är otroligt viktiga resurser som elevassistenter, skolsociala resurser och annan stödpersonal. Det i sin tur ökar bördan för lärarna och gör deras jobb svårare.

Man kunde ju som politisk opposition vara glad när regeringens olika företrädare, ledamoten Malm inkluderad, med en dåres envishet fortsätter prata om historiskt stora satsningar på skolan. Men det är satsningar som lärare, elever och föräldrar inte ser röken av. Det framstår som tämligen tondövt, så min fråga blir om Fredrik Malm på allvar tycker att verkligheten i den svenska skolan i dag är en situation som präglas av historiskt stora resurser.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan rekommendera ledamoten Reslow att lyssna på min och skolministerns tidigare debatt om just skolvalssidorna. Hela poängen med den är att man inte skiljer på vägledning och marknadsföring. Man kallar sidan snackamedsyv.se, vilket leder eleverna att tro att det handlar om vägledning när det i själva verket handlar om marknadsföring av koncernens skolor.

Jag håller med om att det är jätteviktigt med de principer som finns i överenskommelsen. Det som är problemet - det tror jag faktiskt att jag och skolministern är överens om - är att man inte följer den. Det är ett problem att det är helt tandlöst, till exempel om vi tar det konkreta fallet att man säger att man har behöriga lärare när man de facto inte har det.

Jag tycker också att det blir tydligt i den här debatten, och det välkomnar jag, att jag och skolministern har betydligt mer likartad syn på utbildningspolitiken, på våra friskolor och på de åtgärder som faktiskt behöver vidtas än vad Sverigedemokraterna och Patrick Reslow har.

Skolministern är när som helst välkommen att samarbeta med Socialdemokraterna i stället, så att den politik som hon för fram här och den oro som vi delar över bristerna i det här systemet faktiskt är något vi kan komma till rätta med. Vi skulle ju kunna komma överens om att vi nöjer oss med de statligt drivna oberoende webbsidorna där det finns neutral och sanningsenlig information som ungarna kan ta del av. Även min dotter har under året fått de broschyrer som Patrick Reslow pratar om, och jag delar inte hans bild av sakligheten i alla av dem.

Vore det inte bättre att vi tillsammans gjorde något åt det här, Lotta Edholm?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är inte mer än några veckor sedan vi båda stod här och diskuterade hur en stor skolkoncern helt dominerar marknaden för vägledningssidor för gymnasieval - webbsidor där den som betalar mest syns mest och som i vissa fall bara visar koncernens egna skolor. I den debatten blev det väldigt tydligt att man absolut inte följer överenskommelsen mellan SKR och Friskolornas riksförbund om marknadsföring, och ministern påpekade då att den inte var tillräcklig och att hon var övertygad om att det behövs en annan lagstiftning.

Jag kan tycka att det blir lite märkligt att det i dag återigen hänvisas till den frivilliga överenskommelsen hos SKR och Friskolornas riksförbund när jag frågar vilka åtgärder ministern tänker vidta. Vad tänker staten ställa för krav när vi ser att marknadsföringen fortsätter att vara vilseledande? Svaret förefaller fortsatt vara "inga åtgärder".

Fru talman! Utgångspunkten när jag förberedde den här interpellationen var att försöka ta reda på hur mycket resurser som egentligen läggs på marknadsföring och reklam i skolan. Hur mycket av pengarna som är tänkta att gå till lärare, elever och undervisning läggs i stället på att locka nya elever till skolan? Svaret är att det är omöjligt att ta reda på det.

Det finns ett antal artiklar från 2012 och 2014 där journalister verkligen har försökt, eller rättare sagt har kunnat, ta fram uppgifter om kommunala skolor och ställt frågor till fristående skolor. Det konstaterades redan då, för över tio år sedan, att det lades mångmiljonbelopp bara i en kommun på marknadsföring och att friskolorna lade nästan tre gånger så mycket pengar på marknadsföring som de kommunala skolorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet alltså inte hur många miljoner som flyttas från elevernas undervisning och lärande till skolreklamen. Varför är det så? Jo, därför att fristående skolor inte omfattas av offentlighetsprincipen. Tyvärr ser det inte ut som om de kommer att göra det i framtiden heller.

Det var bra att skolministern efter den massiva kritiken lät utredningen behålla uppdraget att presentera en offentlighetsprincip. Det är också bra att skolministern säger att hon vill att offentlighetsprincipen även ska gälla de fristående skolorna. Problemet, mina vänner, är att det inte är skolministern som bestämmer.

I söndagens debatt i Agenda hörde vi Jimmie Åkesson säga: Jag bestämmer alltid allt; det förstår alla. Kanske var det lite ironiskt, men skrattet fastnar lite i halsen när man inser att det faktiskt är sant. För några veckor sedan stod nämligen Sverigedemokraternas representant i talarstolen här och sa ungefär så här: Det finns ingen anledning att över huvud taget diskutera offentlighetsprincipen; vi är överens om en insynsprincip, och det är så det kommer att bli.

Hur kommer det då att bli, Lotta Edholm? Är det Liberalerna och skolministern som bestämmer över skolan och de förslag som läggs fram eller är det Jimmie Åkesson eller Patrick Reslow som alltid bestämmer allt?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är dock lite förvånad, för jag tycker inte att det var så mycket till svar på den fråga jag faktiskt ställde. Jag debatterar gärna det gift som vinstdriften i svensk skola har blivit, men det var inte detta det handlade om här i dag.

Om jag ändå ska ta chansen att kommentera skolministerns olika utspel om vinsten som drivkraft kan jag hittills sammanfatta det hela med att tomma tunnor skramlar mest, eller som mycket snack och lite verkstad.

Jag vill att debatten i dag ska handla om information och marknadsföring av skolor, så jag börjar med att upprepa min fråga: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att till exempel förbjuda marknadsföring av skolor, så att resurserna i stället läggs på barns och elevers utbildning?

Svaret, som jag hittills tolkar det, är inga åtgärder. Ministern ser inte att det behövs några ytterligare åtgärder för att komma till rätta med de problem som är kopplade till marknadsföring av skolor. Jag beklagar verkligen det.

Det vore rimligt att ta krafttag för att förbjuda den oseriösa marknadsföring som just nu präglar skolmarknaden, och det finns flera skäl till det: Friskolorna far med osanning, friskolekoncernerna följer inte den frivilliga reglering ministern hänvisar till, pengar går till annat än undervisning, till exempel reklam, och det verkar inte heller bli någon offentlighetsprincip för de fristående skolorna.

Fru talman! För lite över ett år sedan stod skolministern här i kammaren och debatterade med min kollega Linus Sköld. Det handlade även då om skolor som marknadsförde sig med felaktig information. Ett exempel var en skola som på sin webbplats skrev att man anställde de bästa behöriga lärarna, men sanningen var att endast hälften av skolans matematiklärare var behöriga. Skolministern sa då att Skolinspektionen måste få ett betydligt större mandat att agera mot aktörer som inte följer den lagstiftning som finns. Vidare sa hon att hon tyckte att Linus Skölds idé om att förbjuda annan marknadsföring av skolor var intressant och att hon tog till sig den idén. Detta lät ju bra. Men jag ser inte att ministern hittills har tagit några steg för att Skolinspektionen ska få betydligt större mandat att agera, och jag ser inte att det har hänt något alls med idén om att förbjuda marknadsföring av skolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som statsrådet mycket riktigt påpekar finns det korrekt information, som Skolverket sedan 2015 är skyldigt att tillhandahålla. Problemet är att det inte är denna information som når elever och föräldrar eftersom skolor medvetet far med osanning. Menar ministern på allvar att det elever och föräldrar ska göra när de får information hem i brevlådan i form av glättiga broschyrer i fyrfärg och marknadsföringsmejl är att förutsätta att informationen är felaktig och leta på Skolverkets hemsida efter annan information för att kontrollera vad som i bästa fall kan vara halvsanningar och i värsta fall rena lögner? Vore det inte rimligare att Sveriges skolminister sätter ned foten och säger att detta inte är okej? Vore det inte rimligt att ta fram förslag för att förbjuda den vilseledande marknadsföringen i stället för att lägga ansvaret på elever och föräldrar? Vore det inte rimligt att skolministern tar sitt ansvar?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsministern.

Vi minns statsministerns löfte om att den här regeringen lägger fram den budget som innebär att vi inte säger upp människor i den svenska sjukvården. Trots det fortsätter de massiva nedskärningarna.

I Västra Götalandsregionen, som jag kommer från, har man för 2024 en pensionskostnad på 12 miljarder kronor orsakad av inflationen. När inflationen kommer ned på normala nivåer kommer pensionskostnaden att vara ungefär 6 miljarder. Man har alltså en överkostnad, orsakad av inflationen, direkt orsakad av Rysslands anfallskrig i Ukraina, på 6 miljarder.

Regeringen skjuter i vårbudgeten till 1 miljard till Västra Götalandsregionen. På vilket sätt anser statsrådet att regeringen tar sitt ansvar när överkostnaden är 6 miljarder och man skjuter till 1 miljard?

Herr talman! Det var väldigt välkommet att skolministern i veckan sa till Dagens Nyheter att hon verkligen ångrar att regeringsunderlaget under förra mandatperioden stoppade de socialdemokratiska förslagen för att reglera skolmarknaden och att man nu därför har tillsatt utredningar. Då är det ju väldigt bra att det finns ett mycket snabbare sätt för skolminister Lotta Edholm att få igenom den politik hon ångrar att man röstade ned, nämligen att använda de förslag som redan finns och är beredda.

Varför ska skolan vänta till nästa mandatperiod med regleringar av skolmarknaden som statsrådet själv vill se när det dessutom läcker 2 miljarder per år från grundskolan? Skolministern har det yttersta politiska ansvaret och makten i skolfrågorna. Propositionerna Ökad likvärdighet för skolhuvudmän och Ett mer likvärdigt skolval finns klara, remissade och beredda och skulle nu också sannolikt vinna majoritet i riksdagen. Jag vill därför fråga skolministern: När kommer hon att lägga dessa förslag på riksdagens bord?

Fru talman! Det finns såklart alltid en risk att det blir lite kaka på kaka när vi är två från samma parti som debatterar en fråga, men jag vill ändå understryka det Linus Sköld lyfter upp gällande den lagstiftning som redan finns.

Jag vill också återigen ställa frågan till skolministern hur hon ser på utbildningsutskottets hantering av frågan. Det gäller till exempel motioner om mobilförbud, som man nu står i begrepp att avslå samtidigt som man är helt överens om att införa det - men ändå inte kan tala om ifall man tänker ge ett tilläggsdirektiv. Det är lite oklart vad det är som pågår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tyckte ändå att vi hade en ganska god ton i debatten och en samsyn kring problematiken med skärmarna, så jag värjer mig också lite mot skolministerns uttalande att hon trodde att Socialdemokraterna tyckte att detta var viktigt men att vi inte alls tycker det. Det tycker vi ju; det säger både jag och Linus Sköld. Vi delar oron för vad skärmar gör med våra barn, inte bara i skolan utan i ett vidare samhälleligt begrepp.

I politiken brukar vi ibland prata om att klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt, och det hoppas jag att vi kan göra också i debatten om digitala verktyg, mobiler och annat. Jag hoppas att vi kan prata både om vad vårt samhälle kräver - och vad det kräver av skolan - avseende digitala verktyg som mobiler och andra saker och om hur vi som samhälle ska lyckas begränsa barns användning av skärmar på fritiden.

Som sagt: Detta är absolut inte otrampad mark. Lagstiftningen trädde i kraft 2022, före valet och innan regeringen tillträdde. Rektor har befogenhet att införa totalt mobilförbud. Vi upprepar därför frågan: Vad är det som ska förändras?

(Applåder)

Fru talman! Tack, skolministern, för svaret! Jag upplever att det inte riktigt finns något svar på frågan. Det finns en utredning som är tillsatt, och regeringen äger fritt de direktiv som utredningen har att arbeta utifrån. Ministern säger dock inte att det kommer ett tilläggsdirektiv eller att detta kommer att föras in, utan frågan bereds i Regeringskansliet. Då blir man lite nyfiken på vad det är som bereds, då alla fyra partier är helt överens.

Man blir också lite förvånad eftersom vi just nu i utbildningsutskottet hanterar motioner från bland andra Patrick Reslow om totalt mobilförbud i skolan, där utskottets majoritet avstyrker motionen med hänvisning till skollagens skrivningar om att rektor redan har de befogenheter som krävs för att, som det står, "besluta att mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning ska samlas in vid varje skoldags början". I sådana fall "ska föremålet återlämnas senast vid varje skoldags slut" - alltså ett totalt mobilförbud.

Sedan skulle jag vilja ta tillfället i akt och lyfta upp resonemanget. Jag har själv två tonårsdöttrar som ägnar ohemult mycket tid åt sina mobiltelefoner, och jag tror att vi både som politiker och, inte minst, föräldrar är rörande överens om oron över barns skärmanvändande, där vi ser att mer forskning kommer fram om riktigt små barns skärmanvändande. Min bild är dock att det är ett samhällsproblem och ett föräldraproblem.

Skolan är den institution där vi ska förbereda våra barn och unga för det samhälle - det numera mycket digitala samhälle - som vi lever i. Hur ska vi samtidigt klara att uppnå kraven? Jag vet att bland andra SKR efterfrågar en digital strategi på riktigt för skolan där vi kan balansera farorna och riskerna med skärmanvändande samtidigt som vi behöver och kräver ökad kunskap om digitalisering, digitala verktyg och AI och alla de förutsättningar de skapar. Var finns den?

Ministern nämnde också i sitt anförande Pisaundersökningen. Det är helt sant att det finns en kritik och att vi ligger något högre än snittet när det gäller störningar från digitala verktyg. En annan intressant sak som också lyfts upp i Pisaundersökningen är dock att de högsta poängen i matematik redovisas för de elever som använder mobilen i upp till två timmar per dag för leisure i skolan, alltså inte som undervisningsverktyg utan på fritiden. De har de allra högsta poängen i matematik. Detta avtar sedan vid mer användning än så.

Att använda digitala verktyg för lärandet verkar också leda till en positiv kunskapsutveckling. För de som aldrig använder mobiler, alltså noll - om det nu är vad ministern föreslår - jämfört med de som har upp till fem timmars användande av mobila verktyg för lärande stiger det från 455 till runt 480 poäng.

Jag vill fråga ministern om hon ser några risker med den dikotomi som vi upplever att ministern och hennes parti försöker skapa mellan digitala verktyg och lärande. Hur kan skolministern i stället agera för att hitta en balans i hanteringen av digitala läroverktyg, inklusive mobiler?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sist men inte minst: Har inte rektor redan det mandat som krävs för totalt mobilförbud när så är önskvärt?

(Applåder)

Fru talman! Överenskommelsen är mellan SKR och Friskolornas riksförbund, men det är skolministern själv som lyfte fram överenskommelsen i sitt svar som ett exempel på varför det verkar fungera. Jag hoppas att vi nu kan vara överens om att det inte fungerar och att staten måste kliva in och ta sitt ansvar.

Det är lite oklart om ministern hänvisar till en ny utredning eller den pågående utredningen om skolinformation. Efter den utredning som lades fram förra våren har jag inte sett något som pekar på att man tar steg mot att förbjuda den typen av reklam. Jag vill vara tydlig med att det inte bara handlar om vilka sidor som syns högst upp i en sökmotor, utan det handlar om våra ungdomars framtid, deras möjligheter till rättvis och jämlik information. Det handlar vidare om att säkerställa att de inte blir vilseledda av kommersiella intressen när de ska göra ett av sina absolut viktigaste val i livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vart ska de vända sig om det blir fel, baserat på dessa sidor? Marknadsföringslagen eller överenskommelsen är helt tandlösa. Det finns inga effekter för skolor som väljer att strunta i att följa reglerna. Jag kan som socialdemokrat inte acceptera att gymnasievalet helt förvanskas av vinstdrivande företag som prioriterar sina egna intressen framför elevernas välbefinnande.

Academedias utbildningsdirektör har själv sagt att köpet av vägledningssidorna var en del av deras tillväxtstrategi, det vill säga att fler elever ska välja dem.

Vi måste agera mot utvecklingen och kämpa för ett utbildningssystem som är opartiskt på riktigt och tillgängligt för alla på riktigt.

(Applåder)

Fru talman! Det är bra att arbete pågår. Jag skulle vilja fortsätta att kika lite på dessa frågor.

Skolministern nämner överenskommelsen om god marknadsföringssed. Min tolkning är att det inte verkar gå så bra i den här frågan heller när de vinstdrivande koncernerna ska reglera sig själva. En punkt som lyfts upp är att det är viktigt och nödvändigt att skilja på vägledningsinsatser och marknadsföring.

Om en 15-åring surfar in på sidan frågasyv.se eller snackamedsyv.se är min bild att man tror att man är på en sida som ägnar sig åt vägledning, det vill säga att man ska få hjälp. Men i själva verket är man på en av alla de sidor som är designade för Academedias marknadsföring.

Låt mig förtydliga ytterligare. När man kommer in på en sådan sida kan man fundera över om det är fråga om vägledning eller marknadsföring. Då möts man av texter där det står: Hur går gymnasievalet till? Gymnasievalet kan kännas förvirrande vid första anblick. Ansökan, prioriteringar, omval och mycket annat. Här reder vi ut begreppen.

Den här texten är hämtad från sidan gymnasiekoll.se, där man bara kan se Academedias egna skolor. Man gör alltså en tydlig sammanblandning mellan vägledning och marknadsföring på det sätt man i det dokument som skolministern hänvisar till har lovat att inte göra.

På en annan sida kan det stå: Bli medlem. Att få hjälp. Ställ frågor till syv. Vad gillar du? Testa dig och få hjälp.

När man ska testa vilken gymnasieskola man passar för ska man svara på frågor om man gillar indisk mat, italiensk mat eller thaimat mest. Det känns inte som seriös vägledning. Det är otydligt. På alla dessa sidor är det otroligt otydligt om man ägnar sig åt marknadsföring eller vägledning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Academedia tycker att man ägnar sig åt marknadsföring. Deras kommunikationschef sa i en artikel om kritiken mot sidorna att guidning till deras skolor är något som många andra också gör. Problemet är att många andra inte äger åtta sidor ägnade åt marknadsföring förtäckt som vägledning. Problemet är också att Academedia bryter mot sina egna framtagna regelverk om marknadsföring enligt god standard.

Fru talman! Ytterligare en punkt som man lyfter fram är att man ska följa lagstiftningen. Det är väl det minsta vi kan be om. Grundregeln för reklam är att den ska kunna identifieras som reklam, särskilt när den vänder sig till barn och unga.

Om man klickar och letar riktigt noga kan man hitta en klargörande text. Där står följande: Hur mycket information som presenteras för varje skola och hur skolan presenteras i sökträfflistor etcetera varierar beroende på om gymnasieskolan har valt att betala för att synas.

Alltså är det fråga om reklam. Man köper hur mycket man syns, och det är absolut inte tydligt på dessa sidor att den som betalar mest syns mest. Tycker inte skolministern att det börjar bli dags att ta krafttag mot dessa sidor eftersom självregleringen uppenbarligen inte fungerar? Är det inte dags att vi förbjuder den typen av vilseledande skolreklam och marknadsföring?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, skolministern, för svaret!

På min första fråga om ministern upplever att det är ett problem att så många av vägledningssidorna ägs av en enda skolkoncern uppfattade jag egentligen inget svar.

På min andra fråga lyfter ministern fram fyra saker: Utbildningsguiden finns på Skolverkets webbplats, kommunen ska informera, man arbetar med frågan i Regeringskansliet, och SKR och Friskolornas riksförbund har ett material för att ha marknadsföringsinsatser enligt god standard.

Om vi tar det från början är det såklart jättebra att Skolverket har en sida med objektiv information, Utbildningsguiden. Men min fundering är: Hur i hela fridens namn ska en stackars 15åring eller en förälder lyckas hitta sidan?

Det som är helt dominerande när man letar om gymnasieval på nätet är nämligen helt andra sidor. Där finns gymnasieguiden.se. Den ägs av Academedia. Vi letar vidare och hittar gymnasiekoll.se. Den ägs av Academedia, och visar dessutom bara Academedias egna skolor.

Det finns studier.se. Den ägs av Academedia. Framtid.se låter väl lockande för ungarna. Hur ska det bli där? Det är också en sida som ägs av, hör och häpna, Academedia. Där blir man också hänvisad till en annan vägledningssida, frågasyv.se. Är det någon som vill gissa vem som äger frågasyv.se? Det gör Academedia.

Om man inte bara vill fråga syv utan snacka med syv kan man göra det på sidan snackamedsyv.se, som ägs av Academedia. Är man lite osäker på sitt val kan man också fundera på om man vill byta gymnasieskola på sidan bytagymnasium.se, som ägs av Academedia. Är man lite mer internationellt inriktad finns det något som heter globaleducation.se, som ägs av Academedia.

Det finns dock en, gymnasium.se, som inte ägs av Academedia. Den ägs i stället av Keystone Education Group, som i sin tur ägs av Viking Venture, som i sin tur ägs av Rothschild & Co, Tesi, Adams Street och så vidare. Det är riskkapitalister som är där för att tjäna pengar.

Jag uppfattar att ministern verkar hävda att eftersom det finns en sida har vi liksom löst problemet. Men jag tycker att det är ett jättestort problem att en 15-åring som letar sidor verkar hamna enbart på Academedias sidor.

Jag har också tittat lite på överenskommelsen om god standard. Den innehåller viktiga saker. Det står till exempel att marknadsföring ska ske på ett allsidigt, sakligt och korrekt sätt.

Min bild är att det inte verkar särskilt allsidigt när så många av sidorna drivs av en enda koncern, Academedia. Den andra stora spelaren är Keystone. På deras sidor syns den som är kund, den som betalar för att synas.

Som jag tidigare sa visas på några av dessa sidor - gymnasiekoll.se, snackamedsyv.se och bytagymnasieum.se - bara Academedias egna skolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill därför fråga: Tycker ministern att man lever upp till kravet om allsidig och saklig information på en sida där man bara informerar om den egna verksamhetens skolor?

Jag passar också på att upprepa min första fråga: Tycker ministern att det är ett problem att en så stor andel av sidorna om gymnasieval ägs av en enda skolkoncern?

Herr talman! Vi fortsätter diskussionen om det ekonomiska läget i kommunerna. Jag vill hänvisa till SKR:s senaste ekonomirapport från i höstas. Man prognostiserar att det samlade underskottet för Sveriges kommuner 2024 pekar mot ungefär 7 miljarder kronor - i underskott. Det handlar alltså inte om god ekonomisk hushållning med 2 procent i resultat och så vidare, utan 7 miljarder i underskott. Skolan kan lite grovt sägas utgöra ungefär hälften av den kommunala budgeten. Bara det borde få Lotta Edholm att förstå allvaret.

Man kan fråga sig varför det är barn och elever i skolan som nu ska betala priset för inflationskrisen som är orsakad av det ryska anfallskriget i Ukraina. Varför anser inte den här regeringen att staten måste ta ett större ansvar för dessa massiva kostnadsökningar som ligger helt utanför kommunernas kontroll?

Jag vill lyfta fram den senaste världshändelsen som kraftigt påverkade kommunernas ekonomi: pandemin. Den då socialdemokratiskt ledda regeringen såg till att kommunerna kompenserades för kostnadsökningarna så långt det bara var möjligt. Under pandemin hörde jag inga liberala politiker som stod och, som Lotta Edholm nu gör, krävde att kommunerna skulle ta sitt ansvar. Varför tycker man att kostnader orsakade av en global pandemi ska kompenseras i större utsträckning än kostnader orsakade av en global inflationskris?

Till sist: Varför verkar skolministern över huvud taget inte tycka att kostnadskrisen i den svenska skolan är något som hon och regeringen borde ta ansvar för?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på Åsa Westlunds viktiga fråga.

Kanske skulle man som politiker i opposition tacka särskilt för ett så utomordentligt tondövt svar. Skolministern upprepar sitt och regeringens mantra om de största bidragen någonsin. Problemet för Lotta Edholm är att landets lärare, föräldrar och elever varken är blinda eller döva. De ser nu vad som händer i den svenska skolan, och det som händer i dag är nedskärningar av resurser och minskningar av personal i de allra flesta kommuner.

När kartan och verkligheten inte går ihop tar ministern och regeringskollegorna tillsammans med Sverigedemokraterna ett allt fastare grepp om kartan: Det är kommunerna som inte prioriterar. Det skulle ha gjorts annorlunda, och det har minsann visst satsats, och så vidare.

Men människor förstår. De ser sin egen ekonomiska utveckling där årets lön i och för sig är den största någonsin, men problemet är att kostnadsutvecklingen för vanligt folk vida överstiger årets historiskt höga lön. Hyran och räntan har höjts kraftigt, och matpriserna ligger inte långt därefter. De flesta människor har därför fått en så kallad reallönesänkning. Det begriper de flesta.

De begriper dessutom att landets kommuner också drabbas av samma reallönesänkning som de själva. Vidare ser de att regeringen inte bryr sig om att åtgärda den kostnadskris som vi nu ser breda ut sig runt om i landets skolor, det vill säga att kostnadsökningarna vida överstiger de eventuellt ökade intäkterna. I till exempel Göteborgs kommun ökade bara hyreskostnadskostnaderna med nästan 200 miljoner inför 2024.

I min egen hemkommun Ale ser vi kraftiga minskningar av antalet vuxna i skolan, inte primärt av tillsvidareanställda lärare men ofta av den så viktiga personalen runt omkring - de som ska avlasta lärarna, för att stötta de elever som har det extra tufft. Det är elevassistenter, fritidsledare och skolvärdar som skärs bort. Det är en utveckling vi ser i otroligt många kommuner. Den redan tuffa arbetsmiljön för Sveriges lärare blir kraftigt försämrad.

Ministern kommer nog längre fram att säga att lärartätheten inte har minskat; det var nog bara Socialdemokraterna som ropade varg. Men jag är övertygad om att lärare och föräldrar ser den verklighet som innebär nedskärningar och försämringar i skolan, även när kommunerna gör sitt yttersta för att freda just lärares anställningar.

Jag vill fråga skolministern hur hon skulle vilja beskriva verkligheten i landets skolor. Jag har gjort en kort beskrivning av den verklighet som vi socialdemokrater ser och som vi hör landets lärare vittna om. Men hur beskriver skolministern situationen i landets skolor? Ser ministern en verklighet där skolorna tack vare regeringens, som hon säger i svaret, ökade resurser kan satsa och öka tillgången på till exempel tidiga stödinsatser? Eller ser hon att i verkligheten dras stödinsatserna ned eller försvinner helt på de allra flesta skolor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! I min moderatstyrda hemkommun Ale har man genomfört stora neddragningar i många verksamheter. I skolan fanns vid läsårets start minst 40 färre vuxna än året innan. Det är färre som kan hjälpa de elever som behöver det allra mest.

Statsministerns frågestund

Föreningarna har av kommunen fått höjda kostnader med 2 miljoner kronor - något som innebär kraftigt höjda medlemsavgifter. Barn till resurssvaga föräldrar kanske inte längre kan fortsätta med fotbollen.

Det här är bara några exempel på hur regeringens ointresse för kostnadskrisen i kommunerna slår mot de allra svagaste - mot dem som har det svårt i skolan och mot dem vars föräldrar redan tidigare hade det svårt med avgiften till föreningarna.

Min farhåga gäller de barn som riskerar att luras in i gängen, kanske för att stötta mamman med pengar eller i hopp om att kunna köpa ett par nya fotbollsskor. Min fråga är: Tror statsministern att det med de kraftiga nedskärningar vi ser i kommunerna blir lättare eller svårare för de kriminella gängen att rekrytera dessa barn?