Matilda Ernkrans

Herr talman! Ministern säger att det är tidskritiskt. Den 1 februari är en ganska lång tid framåt. Drev statsministern att man skulle snabba på tidsramen? Och förde statsministern över huvud taget upp på agendan att man borde dra slutsatsen att de 26 länder som var överens skulle gå fram med en egen uppgörelse? Dessa frågor återstår.

Vi vet också att EU-kommissionen släppte nya pengar till Ungern precis före EU-toppmötet. Man kan få en känsla av att det var för att se till att Ungern drog bort sitt veto. Vi vet resultatet. Ungern blockerade nya pengar till Ukraina, trots kommissionens försök till uppgörelse.

Hur ska Sverige vid toppmötet i februari säkerställa att nya pengar inte betalas ut till ett land som inte lever upp till EU:s grundläggande demokratiska principer? Och vilka konsekvenser tror regeringen att beslutet som kommissionen fattade om att betala ut stöd till Ungern kommer att få för EU:s framtida möjligheter att upprätthålla krav på rättsstatlighet hos medlemsländerna?

Herr talman! Det var minst sagt ett dramatiskt EU-toppmöte innan helgen. Det faktum att EU:s ledare inte kunde enas om någonting i substans gällande Mellanöstern eller det faktum att EU:s ledare faktiskt enades om att öppna anslutningsförhandlingar med Ukraina och Moldavien skulle i vanliga fall ha uppmärksammats stort.

Men det som blev dramatiken på det här toppmötet var att EU:s ledare inte kunde enas om det så avgörande ekonomiska stödet till Ukraina. Det sätter Ukraina och Europa i en oerhört farlig situation. Estland, Lettland, Litauen, Polen och Finland är med rätta väldigt oroliga för den här signalen till Putin. Man kan ju fråga sig varför ett land som Ungern inte delar den oron.

Jag har förstått att statsministern är sjuk; jag tror att det var orsaken den här gången till att statsministern inte kan vara här. Min fråga till EUministern är: Vad kommer det sig att EU:s ledare har skjutit fram nya förhandlingar till i februari? Det är långt dit. Vad är det man tänker sig att uppnå till februari i relation till Ungern som man inte lyckades med nu?

Den slutsats som man i stället hade kunnat dra är att de 26 EU-ledare som är överens nu måste gå fram med en egen uppgörelse. Ukrainas och Europas säkerhet kan inte vänta till i februari.

Därför undrar jag: Hur agerade statsministern på EU-toppmötet för att driva på en uppgörelse för de 26 länder som var överens? Och på vilket sätt drev statsministern på för att snabba på tidsramen så att beslut kan tas så snabbt som möjligt?

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Det går ju inte att komma ifrån att narkotikan är en viktig inkomstkälla för de svenska gängen och att införseln ökar i svenska hamnar. Jag menar verkligen att vi borde utnyttja alla tillfällen att jobba gemensamt med andra EU-länder för att stoppa knarket. Den möjligheten hade ju statsministern tillsammans med övriga EU-ledare. Statsministern hade kunnat lyfta upp denna fråga på bordet när ni träffades på toppmötet för två veckor sedan. Då kunde man också ha lyft detta initiativ, och man hade kanske också kunnat ge besked om huruvida Sverige har tänkt delta i det.

Jag vill fråga igen om statsministern känner till detta initiativ och om statsministern verkligen tycker att vi gör tillräckligt för att få bort drivkraften bakom gängmorden.

Fru talman! Det var ju oundvikligt att toppmötet för snart två veckor sedan skulle domineras av konflikten mellan Israel och Hamas, en konflikt som tyvärr bara förvärras för varje dag som går. Det är välkommet att EU:s ledare trots de olika perspektiv som finns i frågan lyckades enas om ett uttalande om att man fortsatt driver på för att gisslan ska släppas, att man verkar för humanitära pauser i Gaza och att man gör allt för att förhindra en upptrappning av konflikten i regionen. Europas ledare måste gemensamt kunna visa att såväl israeler som palestinier har samma rätt till liv i säkerhet, fred och frihet.

Inför toppmötet sa statsministern att han med EU-ledarna skulle diskutera hur EU kan bli bättre på att arbeta mot den organiserade brottsligheten. Det är ju mycket vällovligt att statsministern äntligen tog den chansen. Jag har tidigare tagit upp frågan om ett initiativ för att stoppa införsel av narkotika till europeiska hamnar. Det är ett initiativ där flera EU-länder deltar, bland annat Nederländerna, Spanien och Frankrike. Svenska hamnar är ju som bekant alltmer exponerade för storskalig narkotikasmuggling. Känner statsministern till detta initiativ, och hur ser statsministern på att Sverige skulle kunna delta i det?

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för debatten. Jag blir inte så mycket klokare.

Om man nu tänker sig att man ska ta bort stadsmiljöavtalen och ersätta dem med länstrafikplaner, hade det då inte varit hederligare och mer ansvarsfullt att först lägga länstrafikplanerna och finansieringen på plats, och i samband med det - om man nu inte gillar stadsmiljöavtalen - ta bort dem?

En barnfamilj har blivit 1 000 kronor fattigare under den här regeringens första år. Det tycker inte jag att man som kristdemokrat borde vara stolt över. Det blir alldeles uppenbart att man inte kan lita på den här regeringen, som sa att stadsmiljöavtalen skulle vara kvar till 2027 och som instruerade sin myndighet att inleda kontakter och göra förberedelser tillsammans med de kommuner som skulle finansiera sin omställning till hållbarhet med hjälp av stadsmiljöavtalen, som de är tänkta att användas till.

Hederlighet kan man alltså fundera en hel del på. Jag vet inte hur hederligt kristdemokraterna tycker att det är att sänka enprocentsmålet för biståndet, vilket kommer att påverka internationellt solidaritetsarbete för lång tid framåt, eller det faktum att man nu sänker Sveriges miljö- och klimatpolitik, vilket också kommer att påverka och förminska den svenska utvecklingskraften när det gäller den industriella gröna revolution som vi ser nu i Sverige. Jag vet inte hur hederligt det är.

Jag vill vara väldigt tydlig: Vi från oppositionen försöker fylla i de hål som lämnas från SD-regeringen. Vi gör vårt absolut bästa för att göra det. Men även om det är så att oppositionen inte krona för krona i sin oppositionsbudget finansierar varenda del som den här regeringen raserar betyder det inte att vi delar er politik.

Det blev alltså inte mycket till svar. Kvar står örebroarna och fler med dem - var fjärde kommun i Sverige - där stadsmiljöavtalen försvann.

Herr talman! Jag tror inte att det hjälpte att jag gav statsrådet ytterligare en chans att svara på tre ganska enkla frågor.

Statsrådet kan slå sig för bröstet och säga att redan ingångna avtal kommer att fullföljas. Det är jättefint. Problemet är ju att ni förra året gav besked om att stadsmiljöavtalen skulle finnas kvar med medel anslagna fram till 2027. Det har kommuner som Örebro kommun och andra som jobbar med hållbara städer anpassat sig efter. Man har haft djupa samtal med Trafikverket, en myndighet som statsrådet är ansvarig för, för att planera för det som skulle fullfölja hela projektet och ge både en bättre kollektivtrafik och en bättre klimatnytta.

Ett år senare kommer samma regering tillsammans med Sverigedemokraterna tillbaka och säger: Det blir inga stadsmiljöavtal. Allt det jobb som är gjort kommer inte att kunna förverkligas, utan nu får ni nöja er med den tredjedel som redan är gjord.

Det tycker inte jag är ansvarsfullt. Jag tycker att detta är omprioriteringar, som statsrådet sa i sitt första inlägg. Jo, det vet vi. Vi ser ju ett fattigare Sverige växa fram. Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna prioriterat att lägga mer pengar på att sänka skatten på plastpåsar än på att stoppa nyrekryteringen till gängen, mer pengar på skattesänkningar för dem med högst inkomster än på landets barnfamiljer, som har det tufft när matpriser ökar och inflationen gröper ur den egna plånboken. Det är en regering som med berått mod ökar de svenska klimatutsläppen och samtidigt begår löftesbrott mot alla dem som hade räknat med stadsmiljöavtalen fram till 2027 utifrån det besked som gavs från regeringen förra året.

Så ser det ut. Man lovar en sak före valet, och sedan blir det något annat efter valet med den här regeringen tillsammans med SD. De besked man gav i budgeten förra året och som skulle gälla till 2027 plockas nu bort.

Jag förstår att det händer saker som man inte alltid kan planera för. Regeringen måste agera, och jag har respekt för det. Men vad är det som har hänt? Är svenska städer hållbara nu? Har vi sett minskade utsläpp från transportsektorn? Är det färre som behöver kollektivtrafiken för sin arbetspendling? Har arbetsgivarna redan fått sin arbetskraft? Går kommunerna i Sverige nu mot så stora överskott i sin ekonomi att de kan hantera en övervältring av kostnader från staten? Nej, så är ju inte fallet. Allt det jag räknar upp går snarare i motsatt riktning.

Infrastrukturministern är mig därför svaret skyldig. Varför kommer detta löftesbrott från infrastrukturministern? Om ministern nu inte vill kännas vid detta borde det väl ändå finnas någon form av hederlighet från ministern, som att ta initiativ för att mildra konsekvenserna för dem som regeringen och Sverigedemokraterna nu lämnar i sticket.

Jag har fått med mig en fråga hemifrån Örebro. Örebro står mitt i en omställning som plötsligt har fått nya, sämre villkor för att kunna göras klar. Skulle inte statsrådet åtminstone för de kommuner som är mitt uppe i en omställning kunna lova att tillsammans med den myndighet som statsrådet ansvarar för, Trafikverket, förstärka resurserna i länstrafikplanerna? Skulle det kunna vara ett besked som kommer från statsrådet här och nu?

Herr talman! Sverige är ett innovativt välfärdsland med en stark teknisk utveckling, och jag är övertygad om att Sverige kan och ska driva på en teknikutveckling för större välstånd, bättre arbetskraftspendling och omsorg om vår gemensamma natur och miljö.

I mitt tycke görs detta bäst genom att ett gemensamt ansvar tas, och det är vad stadsmiljöavtalen har inneburit - ett gemensamt ansvar för planeringen av hållbara städer i svenskt klimatarbete. Men runt om i vårt land skapar regeringens nedskärningsagenda nu en helt annan verklighet.

I mitt hemlän, Örebro län, har beskedet getts att man för snabbussarna i Örebro - som stadsmiljöavtalet är en del av finansieringen av - inte längre kan räkna med pengar från stadsmiljöavtalen. Regeringen gav ett första besked om att avtalen skulle kortas ned till år 2027, vilket fick Örebro att redan förra året anpassa planerna på snabbussar. Man rättade sig efter det beskedet. Nu kommer nästa dråpslag, mindre än ett år senare, vilket helt enkelt är ytterligare ett löftesbrott från regeringen och SD. Regeringens nedskärningsagenda stoppar nu utbyggnaden av snabbare bussar i Örebro. Det är bara en tredjedel av det som har planerats utifrån förra årets besked som kommer att kunna slutföras; sedan är det stopp.

Nästan var fjärde kommun i Sverige har tecknat stadsmiljöavtal utifrån de premisser som gällde för 2023 och utifrån de besked som gavs av regeringen och SD för ett år sedan. Nu står alla dessa kommuner med stadsmiljöavtal inför en helt ny, sämre, verklighet. Det gäller även branschen, som har efterfrågat långsiktighet, och medborgarna, som efterfrågar snabbare och bättre kollektivtrafik. Det gäller arbetsmarknaden, som kräver en bättre arbetspendling. Det gäller också natur och miljö, där det krävs att vi tar ansvar för att minska utsläppen från transporterna och säkra bra levnadsvillkor med ny teknikutveckling. Allt detta möter nu en ny, krassare verklighet.

I det som nyss var ett delat ansvar mellan staten och lokalsamhällena drar sig regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna nu undan sin del av ansvaret. Det är anledningen till de ganska enkla frågor jag har ställt till ansvarigt statsråd i regeringen, det vill säga statsrådet Carlson, och jag tänker att jag ska upprepa dem - för det var ärligt talat inte många av frågorna som statsrådet faktiskt besvarade i sitt första inlägg. Statsrådet har dock mer tid på sig.

Regeringen undandrar sig nu sitt ansvar och rullar tillbaka tidigare långsiktiga besked gällande statsmiljöavtalen - de som bland annat skulle ge en snabbare och mer effektiv kollektivtrafik i städerna. Jag ger återigen statsrådet Carlson möjligheten att svara: Ska kommuninvånarna betala för det som staten redan, så sent som i år, har åtagit sig att betala fram till 2027? Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ge branschen de långsiktiga besked den efterfrågar och som nu har rullats tillbaka? Kommer statsrådet att ta något initiativ för att tillse att planeringen och genomförandet av fler och snabbare bussar i Örebro kan bli verklighet, i enlighet med tidigare nationella besked?

Fru talman! EU-ministern svarar inte på min fråga när det gäller biståndet. Är det inte rimligt att Sverige följer samma linje som EU?

EU-ministern lämnade också en rapport från toppmötet i Granada. Det var en vällovlig och mycket intressant rapport, och det var absolut viktiga frågor som EU-toppmötet hanterade. Men jag saknade något väsentligt, nämligen att vi i Sverige de senaste två veckorna först sett hur gängvåldet har skördat nya oskyldiga offer och att två svenskar i måndags miste livet i en terrorattack riktad mot svenska fotbollssupportrar. Det här ska inte hända. Terrorn får inte segra, och inte heller våldet.

Samtidigt vet vi att aktörerna bakom gängkriminaliteten är gränslösa, och likaså är terrorismen gränslös. Många finns utanför Sverige. EU måste prioritera sitt arbete mot kriminella nätverks verksamhet, och Sverige borde ta varje tillfälle att lyfta upp frågan. Det spanska ordförandeskapet har prioriterat denna fråga, till skillnad mot vad det svenska ordförandeskapet gjorde. Lyfte statsministern upp frågan om gängkriminalitet på Granadatoppmötet? På vilket sätt diskuterades hur vi gemensamt kan stoppa den gränsöverskridande brottsligheten?

Fru talman! Jag tackar EU-ministern för återrapporten från de två informella EU-toppmötena som statsminister Ulf Kristersson deltagit vid. Jag börjar med det som EU-ministern avslutade med.

Det är verkligen viktigt att EU:s ledare samlas och tillsammans fördömer de fruktansvärda terroristhandlingar som Hamas har utfört mot civila judar i Israel. Det är viktigt att de kvinnor, män och barn som har kidnappats omedelbart friges. Israel har en rätt att försvara sig. Samtidigt är det viktigt att omedelbart arbeta för att tillåta obegränsad tillgång till humanitärt bistånd för att tillgodose de mest grundläggande behoven hos folket i Gaza och en omedelbar humanitär vapenvila. Det är angeläget att EU tar en aktiv och ledande roll för att det inte ska bli en regional upptrappning av konflikten och för att undvika en humanitär katastrof på Gaza. Palestinska barn ska inte straffas för Hamas terroristhandlingar, och folkrätten måste följas.

Vi är alla överens om att inget bistånd ska gå till terrororganisationen Hamas, men medan EU låter bistånd till sjukvård och skolor samt stöd till det civila samhället löpa på medan man utvärderar utvecklingsbiståndet har Sverige helt stoppat den typen av bistånd. EU tredubblar det humanitära biståndet medan Sverige inte kan ge klart besked. Är det inte rimligt att Sverige åtminstone följer samma linje som EU när det gäller den frågan?

Fru ålderspresident! Socialdemokraterna är eniga med EU-ministern om att nya ekonomiska utmaningar främst ska lösas genom omfördelning, och vi står för en stark budgetrestriktivitet. Smer är uteslutet ur Europeiska Socialdemokratiska Partiet. Det är viktigt att ha ordning och reda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ändå fascinerande att vi kan ha denna interpellationsdebatt när statsrådet än så länge inte med ett ord har berört det som offentligt har framförts av det som är regeringens samarbetsparti och regeringsunderlag, nämligen Sverigedemokraterna, som vill lägga in sitt veto i budgetförhandlingarna och som vill ha en översyn av EU-medlemskapet. Det handlar om hur det påverkar den svenska regeringen och de svenska intressena i EU-kretsen att föra fram starka svenska positioner. Det borde vara rimligt att EU-ministern, som är den som sitter i förhandlingarna med regeringsunderlaget, faktiskt svarar på frågorna.

Jag vill upprepa att i den osäkra värld vi lever i är EU-samarbetet viktigt för Sverige, för vår trygghet och utveckling. Men utifrån det statsrådet hittills har sagt, eller inte sagt, är min avslutande kommentar följande. Det betyder att Sverigedemokraternas offentligt framförda vetohot mot budgeten alltså bara var tomma ord, något för att ge tidningsrubriker och inte en fråga som man faktiskt driver.

Fru ålderspresident! I den osäkra värld vi lever i är EU-samarbetet oerhört viktigt för Sverige - för vår säkerhet, för vår trygghet och för vår ekonomi.

Socialdemokraterna och Moderaterna har tidigare stått nära varandra i den svenska EU-politiken. Det har funnits en bred förankring i riksdagen när svenska ministrar har åkt till Bryssel för att företräda Sverige och driva svenska positioner i EU. Den stora skillnaden just nu mellan Socialdemokraternas EU-politik här i Sveriges riksdag och Moderaternas EU-politik är Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna är Sveriges mest EU-kritiska parti. De vill ställa Sverige i vetohörnet, tillsammans med Ungern, när det gäller budgetfrågan. Det har de uttalat offentligt. Jimmie Åkesson vill också att vi ska utreda det svenska EU-medlemskapet. Det har han framfört mitt under brinnande krig på vår kontinent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det skulle ändå vara intressant att få höra hur samtalen går i Regeringskansliet. Är en snabbutredning av det svenska EU-medlemskapet på gång? Var står det i relation till vetot? Hur påverkar regeringsunderlaget den svenska EU-politiken, och vad gör det med det svenska inflytandet i EU-kretsen?

Fru ålderspresident! Det går inte att inleda en debatt med EU-ministern en dag som denna, dagen efter ett terrordåd mot Sverige och svenskar i Bryssel, utan att säga att våra tankar naturligtvis går till offren och deras anhöriga. Det behövs verkligen en nationell samling mot terrorn.

Med det sagt går jag in på dagens interpellation. Tack, statsrådet Jessika Roswall, för svaret!

När den socialdemokratiskt ledda regeringen förhandlade EU:s långtidsbudget för snart tre år sedan, då vi också förhandlade rabatten, kunde vi genom samarbete med likasinnade länder hålla nere den svenska EU-avgiften. Tillsammans med andra länder drev vi också igenom villkorlighetsmekanismen: Alla EU-länder måste nu leva upp till grundläggande demokratiska principer för att få ta del av EU:s pengar.

Genom att förhandla och diskutera kan man komma väldigt långt och väldigt nära ett förhandlingsresultat som gynnar Sverige och det europeiska samarbetet. Det har Sverige lyckats med förut.

Nu ska EU:s långtidsbudget som sagt förhandlas igen. Vi är eniga med EU-ministern om att EU i första hand bör lösa sina utmaningar genom omfördelning i stället för att öka budgetramen. Vi är överens om budgetrestriktiviteten.

När statsminister Ulf Kristersson snart ska åka till toppmötet i Bryssel är det dock Sverigedemokraterna som håller i taktpinnen, och när Sverigedemokraterna får styra över EU-politiken ska det inte byggas några allianser. Det ska inte förhandlas eller diskuteras, utan när vi på kommande toppmöte ska diskutera fortsatt ekonomiskt stöd till Ukraina, hur vi kan bygga Europas säkerhet starkare och hur vi kan hantera migrationen vill ju Sverigedemokraterna att vi ska måla in oss i ett vetohörn tillsammans med Ungern.

Jag tycker att EU-ministern behöver utveckla sitt svar på om det verkligen är ett bra sätt att säkra svenska intressen i EU.

Fru talman! SD-regeringen har på ett år inte gjort Sverige friare utan farligare och fattigare. SD-regeringen har nu möjlighet att innan 2026 få loss 38 EU-miljarder till Sverige och svenska folket. Det är ganska mycket pengar. Beloppet är nästan lika stort som reformutrymmet i den budget som SD-regeringen själv har lagt fram i år.

Det här bygger dock på att Sverige når målen i den återhämtningsplan som är godkänd av EU-kommissionen sedan ett år tillbaka. Där måste 44,4 procent komma från klimatåtgärder. Samtidigt lägger miljöministern fram en budget där man med berått mod ökar de svenska utsläppen.

Hur ska miljöministern se till att Sverige når de mål som finns i återhämtningsplanen och att Sverige får loss 38 EU-miljarder?

Fru talman! Sverige är ordförande i EU i fyra veckor till. Jag hoppas att liberalen Johan Pehrson känner att man har utnyttjat den här tiden som ordförande maximalt och att regeringen under dessa månader har stärkt Sveriges roll i EU och fått fler svenskar engagerade i EU-frågor - annars skulle det ju ha varit lite bortkastad tid.

Denna tid som ordförande i rådet måste vara något av lilla julafton för en liberal. Samtidigt har ju Liberalernas kompisar här hemma i Sverige en helt annan syn - de ser inte detta som en möjlighet, utan de ser EU-samarbetet som en tvångströja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag vill fråga Johan Pehrson hur han ser på Sverigedemokraternas inflytande samt hur detta har påverkat ordförandeskapet och regeringens möjligheter att driva Sveriges prioriteringar.

Fru talman! Svagheten i regeringens politik är att man sa en sak före valet och säger en annan sak efter valet och att man dessutom sitter på händerna under EU-ordförandeskapet eftersom man har valt samarbete med Sveriges mest EU-kritiska parti, nämligen Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson har varit väldigt tydlig med att det är så han ser på EU-samarbetet.

Fru talman! Det jag läste upp under mitt första anförande var direkta citat ur tillkännagivandet - det som statsrådet Forssell hävdar att enbart han och ingen annan i kammaren har läst.

Jag vill bara återupprepa att tillkännagivandet togs om hand av den tidigare regeringen. Vi drev på så att det fanns EU-sanktioner som stoppade både kol och olja. Vi såg till att gasen från Ryssland minskades ned till 13 procent. Vi drev på och försökte få fram en ursprungsmärkning av rysk gas. Sedan bytte Sverige regering, och sedan dess har det varit märkbart tyst. Vi får inte heller några svar från statsrådet Forssell.

Sverige är ordförandeland i EU vart 13:e år. Det är ett stort slöseri med tid och resurser om man inte använder ordförandeskapet till att föra EU framåt i viktiga frågor, till exempel för att se till att EU blir av med beroendet av rysk fossil energi.

Kristerssons regering riskerar att skriva historia som det minst synliga och mest oproduktiva ordförandeskapet på länge. Ukraina är en prioriterad fråga för regeringen under EU-ordförandeskapet, och på papperet är också den gröna omställningen det. Dock har vi inte sett några initiativ från regeringen för att driva ett importstopp för rysk gas vidare på EU-nivå. Detta icke-agerande är bara ytterligare ett exempel att lägga till den redan stora tomma lådan där ni sitter på händerna.

Det är undfallande mot Ryssland och ett svek mot Ukraina och den gröna omställningen att inte agera mot importen.

Fru talman! Det anstår ett statsråd att försöka hålla sig så nära sanningen som möjligt. Jag finns i riksdagens EU-nämnd varje fredag. Inte en enda gång har någon enda minister aktivt lyft fram frågan om vad regeringen tänker ta för initiativ för att stoppa den ryska gasen.

Det kan jag bara konstatera. Statsrådet svarar inte heller själv på frågan. Vilka initiativ har regeringen tagit för att följa det tillkännagivande som ni själva undertecknade?

Vad har ni drivit för att försöka få en EU-enhet och kalibrera EU-länderna för att stoppa importen av rysk gas till EU? Har ni undersökt möjligheterna att här i Sverige kompensera företag om det skulle finnas skäl för det för att kunna gå vidare som en väg framåt för ett svenskt importstopp?

Jag vet inte om det är en väg framåt. Men ni har uppenbart plockat fram 14 miljarder för att sänka skatten för de allra rikaste, så pengarna finns åtminstone.

Fru talman! Carl-Oskar Bohlin, moderat ministerkollega till Johan Forssell, undertecknade tillkännagivandet till Sveriges riksdag, som ministern också läst upp här i talarstolen.

Trots att utskottet konstaterade att det var komplext och svårt kom ändå utskottet fram till att den svenska regeringen skulle driva ett importstopp av rysk gas på EU-nivå och, när det var möjligt, också ett importstopp i Sverige.

På vilket sätt har den nuvarande regeringen drivit frågan om importstopp av rysk gas i EU? Vilka initiativ har ni tagit i EU? Vilka initiativ har regeringen tagit för att Sverige ska kunna upphöra med importen av rysk energi? Har ni drivit det tillkännagivande som ni själva undertecknat?

Fru talman! Först vill jag uttrycka mitt fulla stöd till Ukrainas frihet och för att vi hjälps åt att stötta dem för att se till att Ryssland förlorar kriget.

Den 12 maj 2022, för nästan ett år sedan, skickade en enig riksdag ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen. Det var ett tillkännagivande som gav den svenska regeringen uppdraget att sätta press på EU att driva på för ett stopp för import av rysk fossil energi - kol, olja och gas - men också att det skulle vidtas åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi när det är möjligt.

Sedan dess, under den tidigare regeringen, har EU:s sanktioner stoppat importen av kol och olja samt sett till att gasimporten från Ryssland till EU minskade till att i november 2022 vara nere på 13 procent. Den dåvarande regeringen drev också på för ursprungsmärkning av rysk gas. Sedan bytte Sverige regering.

Riksdagens tillkännagivande arbetades fram i näringsutskottet och skrevs under av Forssells partivän och numera ministerkollega Carl-Oskar Bohlin. Utskottet konstaterade mycket riktigt att Sverige har en mycket liten import och att andra EU-länder har desto större, men man underströk ändå vikten av att regeringen fortsatt, tydligt och med kraft skulle driva linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil energi, snarast praktiskt möjligt skulle upphöra. Utskottet konstaterade också att det behöver vidtas åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi när det är möjligt, inte minst fossila bränslen som naturgas och olja.

Vad har då hänt under Kristerssons regering, där både Forssell och Bohlin ingår? Jo, den ryska gasen - en viktig inkomstkälla i Rysslands krig - har fortsatt att flöda. Så sent som i lördags anlände ett fartyg med rysk fossilgas till Nynäshamn, det tredje på knappt två månader, trots att Sveriges riksdag enigt satte ned foten för ett år sedan i frågan.

Jessika Roswall, Sveriges EU-minister, menar att anledningen till att Sverige inte driver frågan i EU är att det saknas tillräckligt stöd för att införa sådana sanktioner. Inte ett ord sägs om att Sverige självt skulle kunna driva på frågan för att kalibrera EU-länderna i detta.

Sverige är nu ordförandeland i EU. Att öka stödet och sätta ytterligare press på Ryssland är Sveriges viktigaste prioritering under ordförandeskapet. Vi har möjlighet att styra dagordningen, kalla till möten och prioritera vilka frågor man ska lösa. Det här är väl precis ett sådant tillfälle då Sverige som ordförandeland kan och ska ta en aktiv roll. Vilket annat givet tillfälle i EU-samarbetet har Sverige större möjligheter än som ordförandeland att påverka dagordningen?

Så hur uppfyller den nuvarande regeringen intentionen i sitt eget tillkännagivande?

Herr talman! En kompromiss är ju bättre än inget, men jag noterade inget svar på hur Sverige har drivit den ursprungliga svenska linjen och inte heller hur statsministern ser på hur det här förfarandet kommer att påverka det framtida EU-samarbetet och svenska intressen.

När det gäller vem som förhandlar och inte är det ju dessvärre regeringen som är ordförande i Europeiska rådet och Ulf Kristersson som är statsminister, men om Ulf Kristersson vill att jag eller vi ska förhandla med Tyskland fortsättningsvis - gärna för mig!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

En annan viktig fråga som var uppe på dagordningen var energifrågan. Det finns förslag nu där viktiga delar saknas för Sveriges del. Vi måste kunna frikoppla gasen, och vi måste använda intäktstaket så att det kan förlängas. Vi måste också se till att använda flaskhalsintäkterna för att kompensera hushållen. Allt detta kräver EU-beslut.

Min fråga till statsministern är hur den svenska regeringen, som nu står bakom de rådsslutsatser som antagits, kommer att agera för att förändra energimarknaden för att göra skillnad till det bättre för svenska elkunder.

Herr talman! Jag vill tacka statsministern.

Som statsministern har redogjort för var det många viktiga frågor, inte minst stödet till Ukraina, som avhandlades på toppmötet med EU:s ledare. Men den stora snackisen före, efter och under toppmötet var som sagt en helt annan fråga: EU:s beslut att fasa ut förbränningsmotorer för nya personbilar till 2035.

EU-kommissionen har nu tagit fram en ny överenskommelse som kommer att urvattna den som redan var färdigförhandlad. Den nya överenskommelsen går också på tvärs med vad svensk bilindustri har ställt in sig på, och den är sämre för svenska jobb och för klimatet.

Även om en kompromiss kan vara bättre än inget vill jag fråga hur statsministern ser på förslaget till ny överenskommelse. Det vore också intressant att få veta hur och hur långt statsministern drev den ursprungliga svenska linjen.

Så sent som i onsdags i förra veckan ville statsministern gömma sig bakom att frågan inte ens fanns på dagordningen och ville inte berätta hur Sverige agerar. När vi har ställt frågor har man hittills hänvisat helt och hållet till EU-kommissionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Nu ger statsministern en lite annan bild från talarstolen. Det skulle vara intressant att få veta hur långt Sverige drev den svenska linjen, som var bättre för klimatet, bättre för svenska jobb och bättre för svensk bilindustri.

Ifall ordförandeskapet har varit inblandat i kompromissen, kan man då inte bära en viss oro för att det svenska ordförandeskapet öppnar för en ordning för förhandlande inom EU där de stora länderna får säga nej när som helst och de andra länderna bara ska foga sig och gå med på sådant som faktiskt är sämre än det ursprungliga, förhandlade förslaget? Hur kommer det att påverka EU-samarbetet?