Matilda Ernkrans

Herr talman! Diskussionen om EU:s roll i världen stod på dagordningen. Vi kan plocka in ytterligare en del av världen som statsministern också nämnde, nämligen kriget i Gaza.

Enligt FN-rapporter har över 45 000 palestinier dödats, varav de flesta kvinnor och barn, och i detta läge kan Sveriges statsminister inte ens förmå sig att uttala att Israels våld är oproportionerligt. Det tycker jag är ganska svagt.

Vi har länge drivit på för att Sverige ska kräva en omedelbar vapenvila och stopp för dödandet av civilbefolkningen i Gaza. Hur tycker statsministern att regeringen har agerat för och tagit sig an detta, och hur agerade statsministern på EU-toppmötet?

Avslutningsvis: Sverige har en tillväxt i bottenligan, 25 procent av Sveriges unga saknar jobb, 70 000 fler har blivit arbetslösa sedan regeringen tillträdde och många vanliga familjer har svårt att få ekonomin att gå ihop. Det är ganska uppenbart att Sverige har misslyckats med den ekonomiska politiken och att det saknas en plan för Sverige.

Hur tycker statsministern att han kan driva Sveriges intressen i EU mot denna bakgrund?

Herr talman! I det allvarliga säkerhetsläge vi befinner oss i är EU-samarbetet viktigare än någonsin. Ett EU som håller samman är avgörande för både Sveriges och Europas säkerhet. Samarbete mellan de krafter som vill EU väl är inte bara nödvändigt utan också vägen framåt för att stärka stabiliteten i vår region. Det vore bra för Sverige och för EU.

Rysslands skoningslösa krig mot Ukraina fortsätter. Precis före EU-toppmötet bevittnade vi en del av Rysslands brutala strategi att slå ut Ukrainas energiförsörjning och annat inför vintern. Som statsministern nämnde är kriget verkligen närvarande och har snart pågått i tre år. Det är påtagligt närvarande inte minst för människor och soldater som varje dag kämpar i skyttegravarna för Ukrainas självständighet och Europas frihet.

Samtidigt står vi inför en ny politisk verklighet med en ny amerikansk administration under Donald Trump. Det framtida amerikanska stödet till Ukraina är högst osäkert. Det finns en risk för handelskrig och för att den regelbaserade världsordningen ersätts av den starkes rätt. Jag tänker inte minst på Trumps uttalanden om Grönland, som direkt rör frågor om säkerheten kring EU:s yttre gräns. Där var statsministern lite sen med att markera.

Utvecklingen i Syrien finns också med här. Vi ville att statsministern skulle uttrycka att man stöttar de demokratiska krafterna, som vill bygga demokrati i Syrien, men också upprätthålla att EU implementerar migrationspakten. Vi vill ju inte ha en ny flyktingkris. Här ville vi att statsministern skulle efterlysa en gemensam säkerhetsbedömning inom EU.

Drev statsministern under EU:s toppmöte på för en EU-gemensam plan för hur vi ska hantera vår säkerhet och handel och klara vår yttre gräns, inte minst i relation till den nya amerikanska administrationen? Och drev statsministern på gällande hur vi ska hantera implementeringen av migrationspakten och gemensamma säkerhetsbedömningar?

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Det kanske skulle behövas lite mer fördjupning än vad som kan ges här.

Jag vill också sätta in frågan i perspektiv av det faktum att Europeiska rådet den här gången blev superkort. Hur tolkar statsministern det? För oss som ser det hela från sidan kan det synas lite märkligt. När EU:s ledare möts i en tid då världen står i brand - det är krig i Ukraina, det är krig i Mellanöstern med ökande eskalering, det är krig i Sudan, det är oroligt i Venezuela, Nordkorea fyller på med trupper till stöd för Ryssland mot Ukraina, Kina mobiliserar, världen sätts bokstavligen i brand med torka, översvämningar och orkaner till följd av klimatförändringarna, ojämlikheten ökar, vilket vi såg inte minst i Oxfams senaste rapport, arbetslösheten ökar och tillväxten minskar - har EU-ledarna ett superkort möte. Vad är statsministerns kommentar till detta? Hur ska vi förstå detta?

Fru talman! Samtidigt som statsministern åkte till Bryssel åkte jag till krigets Ukraina och Kiev. Mot den bakgrunden vill jag börja med att säga att det verkligen är en mycket stor styrka att Sverige kan stå upp med vårt stöd till Ukraina i så bred enighet. Jag instämmer i att mer måste göras här och nu för att öka västvärldens stöd till Ukraina och se till att Ryssland förlorar kriget.

Både den djupa tacksamhet för vårt stöd till Ukraina som jag mötte och också desperationen över att Ukraina inte ser hur människorna ska räcka till berörde mig djupt. Ukrainarna känner sig mycket utsatta i försvaret av sin frihet i ett krig som är så mycket större än att det enbart berör Ukraina och Ryssland. Försvaret av västvärldens demokrati som vi känner den handlar om så mycket mer än enbart Ukraina. Det är också detta vi säger: Soldaterna i de ukrainska skyttegravarna försvarar inte bara sin egen frihet och demokrati utan också vår frihet och demokrati.

Därför vill jag tacka statsministern för återrapporten från Bryssel men också ställa frågan vad statsministern har vidtagit för åtgärder för att tillse att EU är enigt. Vad har statsministern har tagit för initiativ för att förhindra att Orbáns Ungern gång på gång ska underminera EU:s stöd till Ukraina och i stället gå Rysslands ärenden? Hur agerar Sverige på EU-arenan när det gäller detta?

Till detta vill jag också ställa frågan om det som Ukraina mest av allt önskar sig för att kunna trycka tillbaka Ryssland, nämligen en inbjudan till Natomedlemskap. Det är lätt att se värdet för Ukraina i detta. Men hur ser statsministern på detta i närtid, och hur ser det ut i kretsen av EU-ledare när det kommer till denna svåra men för Ukraina så avgörande fråga?

Fru talman! Jag vet inte riktigt, men det kan vara så att det här är sista gången som jag och EU-ministern möts i debatt i riksdagens kammare. Kanske kan man också ana sig till att det här till och med är sista debatten för statsrådet Roswall i denna kammare.

Jag vill därför avsluta med att tacka EU-minister Jessika Roswall för denna debatt men också för de snart två år som hon har varit EU-minister och för det arbete som vi gjort gemensamt.

Jag vill också passa på att önska Jessika Roswall varmt lycka till som Sveriges nästa EU-kommissionär. Det är viktigt för Sverige vem som är Sveriges EU-kommissionär. Jag vet att EU-minister Roswall brinner för EU-samarbetet och är en mycket hårt arbetande minister. Det kommer hon säkerligen att ta med sig in i det kommande uppdraget som Sveriges nästa EU-kommissionär.

Det är verkligen inte något litet att bli Sveriges EU-kommissionär. Det är stort, mycket stort. Varmt lycka till!

Fru talman! Tack för svaret, ministern, även om det kan uppfattas som lite svagt när det gäller vad man ska göra framåt och vilka nya initiativ man ska ta.

Jag tycker som sagt att det finns anledning att engagera sig mer i de här frågorna. Det blir extra högintressant när Sveriges EU-minister är på plats här i kammaren, och vi vet att hon är nominerad till att bli vår nästa svenska EU-kommissionär. Hon kommer att ingå i den europeiska EU-kommissionen. Som ny EU-kommissionär kommer statsrådet Jessika Roswall att bli en av de mäktigaste svenskarna, om inte den mäktigaste svensken, i hela EU. Därför är det mycket intressant att höra hur EU-ministern ser på de här frågorna och på sin roll i en framtida kommission.

Det finns mer att göra, och kommissionens ordförande von der Leyen skisserar på det i sitt program för kommissionen under de kommande fem åren. EU-minister Roswall kommer som sagt att vara en del av den. Då är det intressant att få veta mer om hur vår framtida kommissionär ser på det.

Kommer Roswall att stötta von der Leyens demokratisköld för att skydda Europa mot desinformation, cyberhot och demokratihot? Hur ser Roswall på en ny europeisk myndighet liknande den som von der Leyen skisserar på? Vill Roswall ha en sådan myndighet på europeisk nivå?

Kan statsrådet säga något ytterligare om hur antingen regeringen eller hon som framtida kommissionär ser på möjligheten att ge Europol ett utökat uppdrag för att stärka medlemsstaternas nationella polismyndigheter i ett brottsbekämpande arbete online? Kan hon säga något om att skärpa EU:s lagstiftning när det gäller att tygla algoritmer som driver fram extremt innehåll på nätet eller om att utveckla den AI-förordning som statsrådet själv nämnde för att kunna ta in, upptäcka och motverka bedrägerier och deepfakes?

Svenska folket och medborgare i Europa behöver skyddas mot desinformation, hat och hot. Kalla faktas avslöjande om Åkessons trollfabrik har visat att det finns ett behov av att göra mer. Inför EU-valet såg vi också att svenska kommuner och myndigheter drabbades av stora cyberattacker. Vi behöver alltså verkligen ta det här hotet på allvar. EU måste skyddas mot anonym påverkan och mot risken för att yttre och inre krafter splittrar oss, inte minst i krigstider. Vi behöver hålla ihop för Ukraina och för Europas fred, frihet och säkerhet.

Mitt och Socialdemokraternas medskick till ministern är att problemet behöver tas på ännu större allvar och att mer måste göras mot de krafter som sprider desinformation, hat och hot från Sverige och inifrån unionen. Vi har alltså stora förväntningar på statsrådet Roswall och ännu större förväntningar på Sveriges nästa EU-kommissionär.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren.

För att detta ska bli en begriplig debatt, och för att lyfta fram lite av det som statsrådet valde att inte ta med i sitt svar, tänkte jag börja med att redogöra för bakgrunden till mina frågor till EU-ministern om den svenska regeringens arbete på EU-nivå för att stoppa hat, hot och desinformation från anonyma konton i sociala medier.

Det briserade före sommaren. Det granskande journalistiska arbete som gjorts av Kalla fakta i TV4 satte ljus på och bevisade vad vi egentligen redan visste men nu fick svart på vitt, nämligen att Sverigedemokraternas partikansli orkestrerar en trollfabrik med fejkade anonyma konton för att påverka opinionen i Sverige. Dessa sprider organiserat desinformation och eldar på hot och hat i Sverige.

Metoden påminner om de påverkanskampanjer i det dolda som vi också kan se från makter som Ryssland, Iran och Kina liksom från extrema grupperingar på olika håll i Europa. Vi har fått bevittna hur Sverige blivit måltavla för omfattande kampanjer som syftar till att skada landet. Narrativ om invandring, antisemitism och hbtqi-rättigheter används för att utmåla vårt land som ett land i förfall. Anonyma konton används för att hota och skrämma meningsmotståndare, granskande journalister och forskare som anses tycka, granska eller forska fel. Det är allvarligt.

Desinformation och splittrande hatretorik gör inte bara Sverige utan också Europa otryggare och svagare. Europa står i dag inför sina största utmaningar sedan andra världskriget. Rysslands krig i Ukraina har skakat vår kontinent och visat på sårbarheten i vår säkerhetsordning.

Den som tjänar på Sverigedemokraternas fejkkonton, som sprider vilseledande information, är Putin. När Sverige och europeiska demokratier hotas inifrån genom denna typ av verksamhet vet vi att det spelar Putin i händerna. Putin räknar med att detta ska splittra Europa, undergräva stödet till Ukraina och försämra Europas försvarsförmåga, inte minst genom att undergräva försvarsviljan. I dagens säkerhetspolitiska läge är det allvarligt.

Jag tycker att det är enkelt att konstatera att det Sverigedemokraterna ägnar sig åt i Åkessons trollfabriker är just politiska bedrägerier. Ytterst är det svenska folket som blir bedragna, och här måste Sverige stå upp för svenska folket.

Man kan göra mer på nationell nivå, men som statsrådet nämnde är internet och cybersäkerhet i allra högsta grad en internationell angelägenhet. Regelverk behöver utformas gränsöverskridande, och därför behöver mer göras på EU-nivå för att skydda svenska folket och Europas medborgare mot inre och yttre krafter som sprider hat, hot och desinformation.

I kommissionsordförande von der Leyens program för den kommande mandatperioden i EU framför hon att demokratin är under attack i Europa. Hon menar att detta har ökat kraftigt, att metoderna är mer skadliga och svårare att spåra samt att detta är enklare att sprida i sociala medier. Det låter som att von der Leyen ger en direkt beskrivning av det avslöjande Kalla fakta gjorde om Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning.

von der Leyen presenterar en europeisk demokratisköld för att skydda Europa. Hon föreslår bland annat en ny myndighet som liknar Myndigheten för psykologiskt försvar i Sverige.

Detta är anledningen till att jag ställde dessa frågor till EU-ministern, som ser ut att bli vår framtida EU-kommissionär. Av många olika anledningar känns det mycket angeläget att ge EU-ministern möjlighet att berätta inte bara vad man har gjort utan också vad man kan tänka sig att ta initiativ till att göra framöver för att stoppa fejkkonton.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.

Statsministern brukar säga att det är sakinnehållet som ska styra politiska samarbeten, men statsministern vet naturligtvis att även personfrågor kräver en politisk majoritet. Det är en majoritet som i det här fallet kan luta mot mitten eller längre högerut.

Jag vill, precis som statsministern, ha en uppgörelse som är väl förankrad och som kan accepteras av parlamentet. Men att göra alla nöjda verkar vara svårt. Nu tillhör statsministern den största partigruppen EPP, och det är en partigrupp som bevisligen drar åt lite olika håll. Hur samstämmig är man i EPP när det gäller synen på vem man ska samarbeta med och vem som ska leda EU:s arbete den kommande mandatperioden?

Fru talman! Den betydande samstämmighet som statsministern kände inför det informella toppmötet visade sig inte vara så betydande. Trots att många bedömare hade sagt att uppgörelsen om toppjobben skulle bli en enkel historia verkade det inför mötet i Europeiska rådet den här veckan bli lite mer komplicerat. Inte minst verkar det nu vara statsministerns egen partigrupp EPP som har slängt in lite grus i maskineriet med förslaget om att dela upp mandatperioden för ordföranden i Europeiska rådet.

Jag vill upprepa det jag sa på samrådet senast. Vi socialdemokrater ser behovet av en bra och snabb process, och vi har varit beredda att medverka till detta i förra veckan och kommer att göra det inför kommande toppmöte.

Vid det informella toppmötet ansåg statsministern att det inte fanns något behov av att återkomma till EU-nämnden, som ni kallat samman till klockan 17.00 på måndagen, för att få mandat att förhandla namn. Enligt statsministerns egen utsago på samrådet var det detta som det kunde finnas behov av under det informella toppmötet. EU-nämnden var redo men blev aldrig ianspråktagen under kvällen.

Hur förhöll sig statsministern till de diskussioner som fördes angående namn och fördelning av mandatperioder under det informella toppmötet? Vad var den svenska positionen?

Fru talman! Korrekt ska vara korrekt, och detta gäller väl inte minst för statsråd, som nog får stå ut med att granskas av oppositionen. Det är statsrådet och regeringen som själva prioriterar i sitt arbete. Det är statsrådet som själv har valt vilka möten hon har deltagit och inte deltagit i; det är korrekt. Detta är något som statsrådet Ebba Busch, vice statsminister och näringsminister, måste stå för och ta ansvar för.

Det skulle vara intressant att få veta hur många gånger Ebba Busch har suttit ned med sin tyska motsvarighet och fört fram ett mycket rimligt krav från svenska elkonsumenter och svensk industri, som är beroende av billig el, på att Tyskland faktiskt måste göra jobbet hemma själva och införa rimliga elprisområden. Hur många gånger har Ebba Busch valt ett sådant möte och valt att föra fram den mycket rimliga ståndpunkten från Sverige, när vi vet att Tyskland vill ha vår hjälp i ett annat ärende, som kanske inte skulle vara lika gynnsamt för Sverige?

Jag vill avsluta med att säga att vi står inför ett EU-val som bara är några veckor bort. Det är ett val i en orolig tid, där vi behöver välja sammanhållning och samarbete, inte splittring eller att avstå från att samarbeta.

EU kan ge oss trygghet i osäkra och oroliga tider. Vi kan säkra ett stöd till Ukraina så att Ukraina vinner kriget och Ryssland förlorar. Vi kan bygga ett samarbete som säkrar billig el och stärkt konkurrenskraft också i Sverige. Men då måste vi vara beredda att kavla upp ärmarna och göra jobbet - och skicka politiker och partier som är beredda att göra jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta tycker jag inte att KD-ledaren här har visat ledarskap för. Jag tycker att KD-ledaren verkar ha valt att avstå från sådant som självklart är obligatoriskt för varje minister och parlamentariker - att vara på plats när besluten tas.

Fru talman! Vi ska hålla oss till fakta, och vi ska behandla varandra korrekt. Det är en överenskommelse som vi har gjort här i Sveriges riksdag, både de som leder regeringens arbete och de som företräder oppositionen.

Om Ebba Busch vill gå en match mot erfarna journalister är det ett val som Ebba Busch gör.

Jag tycker att Ebba Busch försöker prata bort och spela ned det faktum att man medvetet prioriterat att inte vara på plats för att slåss för svensk konkurrenskraft och billig el. Menar statsrådet att det inte har betydelse att ministrar deltar på EU:s ministerrådsmöten?

Jag vill vara tydlig. Jag har själv varit minister med ansvar för ett antal olika politikområden, och jag kan i alla fall intyga att det spelar roll om ministern är på plats eller inte. Det noteras vilka länder som företräds av ministrar och inte. Sverige får också talartid utifrån om man företräds av en minister eller ej. Ingen ordförande skulle korta en ministers inlägg, men det gör man med en statssekreterares eftersom det spelar roll vem som företräder landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också alldeles uppenbart att om ett land konsekvent aldrig företräds av den minister vars frågor det är man ska besluta om skickar det ingen annan signal till andra ministrar och andra länder runt bordet än att det betyder att Sverige inte prioriterar det politikområdet och inte heller prioriterar det gemensamma arbetet på EU-nivå.

Jag tycker alltså inte att det är en liten sak att energi- och näringsministern och vice statsministern, som är ansvarig för svenska elkonsumenters skyhöga elräkningar och svenska företags konkurrenskraft, konsekvent har valt bort EU:s ministerråd. Och den här debatten handlar, återigen, inte om vad Ebba Busch har gjort utan om vad Ebba Busch inte har gjort.

Hade det inte varit på sin plats att vara på plats och ta fajten för svenska elkonsumenter och för svensk industri, som bygger sin konkurrenskraft på billig el?

Hade det inte varit på sin plats att ta varje tillfälle, till exempel när ministern träffade sin tyska ministerkollega, att ta upp arbetet med att se till att Tyskland faktiskt följer redan fattade EU-beslut och inför elprisområden? Det hade varit bra för Sverige och för svenska elkonsumenter och svensk industri, inte minst i södra Sverige.

I dag är Tysklands förbundskansler i Sverige för att få Sverige att hjälpa Tyskland med Hansa Powerbridge, en svensk-tysk elledning som skulle gynna Tyskland men kanske inte Sverige. Varför är inte regeringens självklara svar på det att det inte blir någon svensk-tysk elledning om inte Tyskland först gör sin hemläxa och inför rimliga elprisområden? Det behöver Sverige.

En energi- och näringsminister och vice statsminister med verklighetsförankring borde ha tyckt att det här var ett självklart jobb att göra. Hur i hela världen kom Ebba Busch fram till att det var bättre att avstå? Och anser verkligen inte Ebba Busch att det spelar roll att en minister företräder Sverige? Det tycker jag. Jag tycker att det spelar roll, och jag tycker att det ska bli intressant att höra statsrådets svar.

Att värna svenska intressen i EU spelar roll. Det är ett hårt jobb. Det kräver att man kavlar upp ärmarna, är på plats och gör jobbet. Men allt annat är ju ett svek mot Sverige.

Fru talman! Jag tackar näringsminister, tillika vice statsminister, Busch för svaret. Jag kan väl konstatera att den mysiga stämning som rådde här alldeles nyss i kammaren mellan KD-ledaren och en rad företrädare för Sverigedemokraterna, där tyvärr SD:s trollfabrik redan verkar vara glömd, kanske inte är lika gemytlig just nu.

Jag tackar för svaret, men det föranleder mig att ge några kommentarer. För det första handlar interpellationen inte om en kritik mot vad statsrådet har gjort utan mot vad statsrådet inte har gjort. För det andra är det på sin plats att vara tydlig med att den här debatten är en följd av ett granskande journalistiskt arbete av två journalister som båda under många år har följt och rapporterat om EU-politik och Sveriges EU-engagemang och fortfarande gör det.

För mig är det självklart och rimligt att följa upp det jag uppfattar som en iögonfallande granskning av näringsminister, tillika vice statsminister, Ebba Busch. Det gäller hennes val att under lång tid och konsekvent ha prioriterat bort deltagande på EU:s ministerrådsmöten. Jag menar att det är dåligt för Sverige, för svensk konkurrenskraft och för svenska elkonsumenter.

Det är också ett märkligt agerande om vi sätter detta i relation till vad din chef, statsminister Kristersson, hävdar gång på gång, nämligen att det svenska ordförandeskapet satte EU:s konkurrenskraft på dagordningen. Det ses som en seger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det är en svensk seger eller inte enligt den beskrivningen lämnar jag till andra att granska. Men däremot är det uppenbart att det finns ett starkt intresse från EU:s alla medlemsländer att fördjupa arbetet med EU:s konkurrenskraft. Annars skulle frågan inte vara på EU:s dagordning, vilket den är.

Intressena är stora, och önskningarna är många och ibland motstående i fråga om hur konkurrenskraften ska stärkas. Då är det anmärkningsvärt med näringsministerns ovilja att värna svenska intressen i det arbetet. Näringsminister, tillika vice statsminister, Ebba Busch skolkar från EU:s ministermöten där man diskuterar viktiga frågor om hur Sverige ska kunna säkra billig el och stärka sin konkurrenskraft. I ett och ett halvt år har Ebba Busch konsekvent valt företagsträffar och Parisbesök i stället för att göra sitt jobb som minister med ansvar för energi- och konkurrenskraftsfrågor.

När EU kliver fram i arbetet för att stärka EU:s konkurrenskraft väljer Sverige i stället att skolka, när man hade kunnat värna svenska intressen i Bryssel. Det är en farlig väg. I slutändan handlar det om svenska konsumenters elräkningar och att svenskarna ska ha en företrädare på plats som står upp för deras intressen, om det ska bli en svensk seger.

Det här är anledningen till de rimliga frågor som jag har ställt till statsrådet. Den första fråga som näringsminister Busch prioriterar att svara på handlar om hennes arbete på EU-nivå för att säkerställa svenska intressen. Där kunde jag ändå höra att statsrådet i sitt svar försökte ge en bild av vad statsrådet har gjort. Det är vällovligt, men det är också en beskrivning av vad som är normalt förekommande arbete för en minister. Det är faktiskt inte något utöver de vanliga. Snarare är det anmärkningsvärt lite med tanke på att det på något sätt skulle ha kompenserat för skolkande från EU-ministermötena.

Statsrådet har tid kvar att lägga ut texten, så jag tänker att jag ger statsrådet en ny möjlighet att svara på de mycket rimliga frågorna om hur det kommer sig att statsrådet har valt att skolka från EU:s ministerrådsmöten, hur det har påverkat Sverigebilden och vad statsrådet avser att ta för nya initiativ för att öka sitt engagemang och sin närvaro för att värna viktiga svenska intressen på EU-nivå.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att den här debatten inte gav så jättemånga svar och inte så mycket hopp för framtiden. Jag hade hoppats höra en minister som väljer Sverige i kris. Jag tycker att statsrådet inte alls verkar reflektera över sitt eget ledarskap i kris. Ingen, i alla fall inte jag, har ju ifrågasatt myndigheternas ansvar. Men jag tycker att man kan kräva mer av ansvarig ministers ledarskap i kris.

Jag tycker inte att vi har fått speciellt många nya besked eller har fått höra om några nya initiativ när det gäller hur ministern avser att agera för att undvika upprepade problem i trafiken. Däremot har vi fått höra ganska många hänvisningar till någon annan, någon annanstans.

Jag uppfattar också att ministern inte på något sätt tänker agera för att prioritera en tidigareläggning av byggstarten för den sedan länge efterfrågade ombyggnationen av riksväg 50 mellan Nykyrka och Brattebro backe. Det beklagar jag. Jag tycker att det hade varit fint ledarskap om vi åtminstone hade kunnat få ett engagemang från statsrådet i den frågan.

I stället får vi se en minister som i mångt och mycket duckar sitt ansvar och dessutom behöver uppbackning av en av riksdagens mesta populister. Jag vill bara säga att det inte behöver vara så. Om Andreas Carlson inte vill vara statsråd finns det andra som kan ta vid. Jag är av den bestämda uppfattningen att det skulle vara bättre för Sverige med mer av gemensamt ansvar för Sverige och mindre av inflytande från högerpopulisternas splittrande krafter.

Fru talman! Återigen: I kris prövas ledarskap, och man väljer som minister hur man ska agera och vilket ledarskap som man vill utöva. Som sagt, jag var själv minister under pandemin. Jag vet därför att man som minister kan bestämma vilken typ av ledarskap man vill utöva. Det ska över huvud taget inte sammanblandas med någon form av ministerstyre. Det senare tror jag faktiskt att statsrådet har insett, eftersom statsrådet själv valde att återvända hem till Sverige och hålla presskonferens under pågående kris.

Det är, som sagt, många som har ansvar i en kris. Det gäller också ansvariga ministrar. Om statsrådet Andreas Carlson inte på en gång kände detta ansvar att visa sitt ledarskap under denna kris kan man fråga vem statsrådet menar ska visa ansvar från regeringen under en kris. Den yttersta samordningen för krishanteringen ligger ju hos statsministern. Man kan då fundera på om statsrådet Carlson liksom kastas under bussen av statsministern eller om det här bara är ytterligare ett tecken på det svaga ledarskap som har blivit statsminister Kristerssons signum.

Nåväl, jag vill som örebrolänning och boende i den södra delen av Örebro län gå vidare till det som i april drabbade väldigt nära. Återigen var riksväg 50 i blickfånget. Snöstormen och trafikkaoset i april drabbade också Örebro län, och värst drabbade blev de södra delarna utanför Askersund på riksväg 50. Vid Hammarsundet och Brattebro backe blev alltså bilister sittande i sina bilar hela natten, upp till 16 timmar. De efterfrågar nu bättre förebyggande arbete men också en ombyggd riksväg 50.

Det är inte enbart vid det här tillfället som människor har drabbats av trafikproblem på den här sträckan. Vid minsta lilla snö blir det problem. Det är en väldigt olycksdrabbad sträcka. Det är också anledningen till att ombyggnaden av den här vägen har funnits med under ett antal år för att försöka färdigställas. Som statsrådet själv nämnde överklagades beslutet under 2022 men fastställdes efter överklagan sommaren 2023, och det är väl vällovligt. Men jag menar att ett rimligt ledarskap från den nu ansvariga ministern, efter de påfrestningar som människor har utsatts för, borde väl vara att ta initiativ till eller ge besked om en tidigarelagd byggstart för ombyggnaden av riksväg 50 mellan Nykyrka och Brattebro. Här svarar inte statsrådet på min fråga. Statsrådet hänvisar till att det sker ett rimligt arbete från Trafikverket, men han vet ju med sig att han också kan ge Trafikverket förutsättningar att snabba upp processen.

Många bilister har prövats i alltför många år på riksväg 50 mellan Nykyrka och Brattebro, vilken som sagt är en väldigt olycksdrabbad sträcka och där det blir problem vid minsta lilla snö och ännu mer när det är snökaos. Kan vi förvänta oss att statsrådet med sitt ansvar och sin portfölj agerar för en tidigarelagd byggstart för ombyggnationen av riksväg 50 mellan Nykyrka och Brattebro backe?

Fru talman! Jag tackar minister Andreas Carlson för svaret, även om det lämnar en del övrigt att fundera kring.

I kris prövas ledarskap. Du väljer som minister hur du ska agera och vilket ledarskap du vill ta. Jag menar att det är rimligt att förvänta sig att en minister bryr sig om Sverige och väljer Sverige i kris. Men den bedömningen gjorde uppenbarligen inte ministern som är ansvarig för trafiken i vintras vid kaoset på E22:an, då vi fortfarande inte riktigt vet var ministern befann sig, eller vid det trafikkaos som drabbade Sverige de första dagarna i april, då ministern i stället valde Bryssel.

Människor här hemma satt fast i sina bilar. En sjuk ettåring behövde lyftas ut till en fyrhjuling eftersom ambulansen inte kom fram. Bilister fick tillbringa hela natten i sina bilar, och ansvariga myndigheter rapporterade att de arbetade så mycket de bara orkade och kunde men att det inte räckte till. Då valde trafikministern att åka till Bryssel på ett informellt EU-möte där inte ens några beslut skulle fattas.

Jag gillar EU-samarbete. Jag leder tillsammans med Hans Wallmark arbetet i riksdagens EU-nämnd, så jag gillar verkligen EU-samarbete. Men detta var mer än tondövt från ministern som är ansvarig för trafiken. Det hade väl varit alldeles utmärkt om en statssekreterare hade representerat Sverige på det informella EU-mötet och om statsrådet med ansvar för trafiken hade visat sitt ledarskap och sitt engagemang här hemma i Sverige. Statsrådet insåg nog sitt misstag. För sent omsider flög statsrådet tillbaka hem för att hålla presskonferens.

Nej, detta är inte ett ledarskap som imponerar. Det är mångas ansvar och ledarskap som prövas i kris. Det innefattar också en ministers ansvar. Vi får väl förutsätta att ministern sett de orangefärgade vädervarningarna som utfärdats om snöovädret och som enligt en räddningschef blev det värsta på 30 år. Det kommer att snöa i Sverige igen. Krishantering vid snöoväder och efterföljande trafikkaos kommer att behövas, inte minst från ansvarig minister och regeringen, och att man lär sig av kriser och inte gör samma misstag två gånger vid samma typ av kris. Det kan man tycka borde vara självklart. Men det är ändå inte det svar som statsrådet ger, vilket är mer än märkligt.

Därför ska jag upprepa min fråga: Vad lärde sig ministern utifrån hur han agerade vid problemen i trafiken i vintras jämfört med hur han agerade vid de nya problemen med trafiken i spåren av snökaoset nu i april? Nu rapporteras det om en ny köldfront på ingång. Ska svenskarna förvänta sig en frånvarande minister och ett nytt trafikkaos nu också?

Fru talman! Vi känner väl till EU-ministerns engagemang för EU. I tider av kris och osäkerhet behöver vi sammanhållning i Europa för Sveriges och svenska folkets bästa.

Samtidigt ser vi populistiska högerkrafter på frammarsch. De kan skörda framgångar i det kommande EU-valet, utöver det inflytande som de redan har fått i många EU-länders regeringar. Forskning visar att partier med populistiska tendenser tenderar att vilja ge mindre stöd till Ukraina mot Ryssland. Därför vill jag fråga EU-ministern: Hur ser regeringen och EU-ministern på detta hot från de högerpopulistiska krafterna och på att det kan bli ett minskat stöd till Ukraina från EU:s medlemsländer? Och vad kan detta i sin tur göra när det gäller vår egen säkerhet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Fru talman! Jag kan inte se det på något annat sätt än att det så länge vi har ett fullskaligt invasionskrig på vår kontinent borde vara statsministerns ansvar att samla partierna i Sveriges riksdag i stödet för Ukraina. Därtill är det hans ansvar att bland EU-ledarna vara den som alltid står upp för stödet till Ukraina, eftersom det handlar om vår gemensamma säkerhet och trygghet. Om han avviker från detta och förhandlar fram något nytt som inte tidigare har legat på bordet måste han tala om varför och kanske till och med anstränga sig för att Sverige ska hålla samman i sitt stöd.

Jag har ytterligare två frågor om EU-toppmötet.

Det är jätteviktigt att EU:s ledare nu är överens om en omedelbar och hållbar vapenvila på Gaza. Vad tar Sverige tillsammans med andra EU-länder för initiativ för att få vapenvilan på plats och för att bidra till att humanitär hjälp kommer fram?

Vad tar statsministern för ansvar nu när tullar och kvoter har återinförts på Ukrainas export av jordbruksprodukter till EU, vilket kommer att kunna påverka svenska matpriser? Vad tar statsministern för ansvar för att detta inte ska drabba vanligt folk?

Fru talman! Låt mig börja där statsministern slutade, med stödet till Ukraina. Så länge vi har ett fullskaligt invasionskrig i Europa är inget viktigare än att hålla fast vid Sveriges och EU:s stöd till Ukraina så att Ukraina vinner kriget och Putins Ryssland förlorar. Det handlar om Ukrainas frihet och vår gemensamma säkerhet och trygghet. Detta hör vi sägas, inte minst i högtidstalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Mina frågor gäller det som uppfattas som ett sviktande stöd till Ukrainas frihandelsavtal med EU, det som sedan det fullskaliga krigets början varit utan tullar och kvoter till stöd för Ukraina. Hur gick det till när Sverige bytte linje från att tidigare stödja ett frihandelsavtal utan tullar och kvoter till att nu stödja ett frihandelsavtal med återinförda tullar och kvoter för Ukraina? Om vi får tro EU-ministern gläds man dessutom över detta. Hur och om ens alls gjorde och gör Sverige jobbet för att Ukraina i stället ska få behålla ett förlängt frihandelsavtal utan återinförda tullar och kvoter? Det finns ju andra sätt att förbättra för europeiska bönder än att mitt under brinnande krig låta Ukraina betala priset. Hur rimmar detta med högtidstalen om att sätta Ukraina först?

Detta sker också i ett läge när Ukraina på grund av högernationalisten Orbán redan fått sväva i ovisshet om nya pengar från EU och när det finns en oro för det amerikanska stödet och Trumps högerpopulistiska anhängare redan sätter käppar i hjulet. Är statsministern inte orolig för hur högernationalister och högerpopulister redan nu kan påverka EU-enigheten? Detta är inte minst högaktuellt med tanke på de nya avslöjandena om rysk påverkan på högernationalister i EU.

Jag tycker att det är uppenbart att Ukraina behöver allt stöd de kan få och att statsministern måste välja samarbetets och sammanhållningens väg framför splittringens väg.

Fru talman! Jag tackar EU-ministern för debatten, men som jag inledde med vilar EU-samarbetet på ett antal grundläggande demokratiska värderingar som varje medlemsland skriver under på och ska leverera. En av dessa grundläggande värderingar är rättsstatens principer, vilken är helt central för hur unionen fungerar. Det handlar om att vi ska vara en union där vi kan lita på varandra och vara trygga med att våra EU-medel används till rätt saker och att vi står upp för demokratin.

I Sverige har EU-ministern och hennes parti visat att de är villiga att låta sig och hela regeringen styras av de svenska högernationalister som vägrar välkomna den demokratiska utvecklingen i Polen och verkar vilja hålla kvar Polen i ett styre som åsidosatte rättsstatens principer. Just därför kommer jag att fortsätta att undra om vi verkligen kan lita på engagemanget för rättsstatens principer. Hur ställer sig EU-ministern egentligen till att samarbeta med fler sådana högernationalister i EU-parlamentet? Kommer man att hålla dörren stängd där eller inte?

Dessutom florerar spekulationer om att minister Roswall är Kristerssons kandidat till att bli EU-kommissionär, och då blir det ännu viktigare att få svar. Vad tycker Jessika Roswall egentligen? Vilka värderingar kommer hon att främja i EU-samarbetet?

Fru talman! Socialdemokraterna står på demokratins sida och står upp för rättsstatens principer. Det är minister Roswall, hennes regering och hennes valda kompisar - samarbetspartiet Sverigedemokraterna - som svajar. Det är ju alldeles uppenbart att det är Sverigedemokraterna och deras partifamilj som vänder sig bort från demokratin och urholkar inte minst EU:s grundläggande värderingar. Vi ser det i Ungern, och vi har sett det i Polen.

Här och nu har vi i Sveriges riksdag ledande sverigedemokratiska företrädare som gör sig till megafoner för det nationalkonservativa partiets intressen i Polen. Dessa högernationalistiska och populistiska krafter hade makten i Polen i åtta år. De inskränkte medborgerliga fri- och rättigheter, monterade ned domstolars och domares oberoende och gav sig på yttrandefriheten genom kontroll av medier. Dessa krafter samarbetar Sverigedemokraterna med i Europaparlamentet. Sverigedemokraterna allierar sig med dem i kampen mot den liberala demokratin och socialdemokratin.

En tidigare minister från det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa, uppbackad av sverigedemokrater i sociala medier, menar att alla vi som har kritiserat hur Polens tidigare regering monterat ned rättsstaten är hjärntvättade. Jag menar att vi måste fortsätta att granska de krafter runt om i Europa som hotar demokratin, inte minst inför det stundande EU-valet.

Utvecklingen i Polen under Lag och rättvisa var ett skolboksexempel på hur man bygger en autokrati. När Lag och rättvisa tillträdde 2015 var något av det första man gjorde att stifta lagar som skulle politisera statliga organ och maximera kontrollen över statliga medier, rättsväsen och offentlig förvaltning. Man ändrade Polens medielag och tillsatte journalister och tjänstemän inom statlig förvaltning som tydligt sympatiserade med regeringens politik. Man har dömts ett flertal gånger i EU-domstolen för de ingrepp man gjorde i rättsväsendet.

Den polska valrörelsen i höstas var ovanligt smutsig. Lag och rättvisa iscensatte en hatkampanj mot oppositionsledaren Donald Tusk och stiftade lagar som skulle ha kunnat hindra honom från att ställa upp. När Donald Tusk och hans medborgarallians trots allt stod som tydliga vinnare i valet i höstas vägrade Polens president, som tillhör det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa, att utse honom till regeringsbildare.

Samtidigt jobbar Sverigedemokraterna och partiet Lag och rättvisa nära och förtroendefullt för att forma Europa utifrån sina ideal - till och med till den grad att Sverigedemokraterna vill göra sig till talespersoner för de polska högernationalisterna i svenska medier och i Sveriges riksdag. Man kan fråga sig varför.

Jag vill hävda att det är mycket rimliga frågor som har jag ställt till EU-ministern gällande den nya polska regeringen under Donald Tusk och den kritik som har framförts av SD. Kommer statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anser statsrådet att rättsstatens principer i EU hotas av Sverigedemokraterna och deras systerpartier i EU? Hur ställer sig EU-ministern till att samarbeta med fler sådana högernationalister i EU-parlamentet? Jag och många med mig undrar hur EU-ministern ser på ett samarbete mellan hennes egen europeiska grupp i parlamentet, EPP, och Sverigedemokraternas och polska Lag och rättvisas grupp ECR efter valet. Kan hon stänga dörren till det?

Hur blir det med rättsstatens principer och grundläggande demokratiska värden tillsammans med dessa högernationalistiska krafter? Är det inte dags att stänga dörren till detta, EU-minister Roswall?