Fru talman! Av rätt uppenbara skäl kommer återrapporten denna gång inte att vara så lång som den brukar vara.

Europeiska rådet träffades alltså i måndags i förra veckan för en informell diskussion om resultatet av valen till EU-parlamentet och de olika ledande befattningar inom EU:s institutioner som ska tillsättas när en ny mandatperiod nu börjar.

Mötet inleddes med två korta inlägg av Europaparlamentets talman Roberta Metsola och kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Därefter blev det ganska långa och ofta avbrutna diskussioner utan någon tydlig slutsats. Det var i och för sig heller inte formellt möjligt på ett informellt möte, trots ivriga rykten i medierna om olika namn och positioner som skulle kunna ha nått i vart fall ett slags de facto-överenskommelse. Men så blev alltså inte fallet.

Däremot blev det tillfälle att markera olika ingångsvärden och förväntningar på den fortsatta processen och det beslut om de ledande jobben som förhoppningsvis skulle kunna fattas vid mötet i slutet av den här veckan. Nästa möte i Europeiska rådet är, som bekant, på torsdag och fredag.

Jag betonade vid mötet dels vikten av att EU visar handlingskraft och snabbt fattar besluten om det nya ledarskiktet för de olika institutionerna, dels de ingångsvärden som också förankrades i riksdagen inför mötet, politisk och geografisk balans, balans mellan män och kvinnor samt inte minst väl respekterade och erfarna ledare som dessutom, nota bene, kan samarbeta bra med varandra.

Om bara några timmar ska jag åter besöka EU-nämnden, och vi kommer att träffas igen för att förankra regeringens uppfattning inför det fortsatta arbetet på toppmötet på torsdag och fredag. Det är då min förhoppning att vi den här gången kan nå en överenskommelse. Jag kan dock inte utfärda några garantier för detta, men de samtal jag har haft under den gångna veckan med andra stats- och regeringschefer antyder att fler ser precis det behovet. Som jag har sagt tidigare är EU:s handlingskraft och beslutsförmåga viktigt också för välståndet och säkerheten både i Europa och i Sverige.

Med det avslutar jag återrapporteringen.

Fru talman! Det fanns många förhoppningar. Jag tror att det var många som delade förhoppningen att vi skulle nå faktisk, om än inte formell, enighet redan i förra veckan. Det fanns inga garantier för detta. Det sa jag också på EU-nämndens möte. Ingen kan veta, och därför bad jag EU-nämnden att vara beredd på att fatta beslut, men det fanns inga beslut att fatta. Det kanske var som en del sa, att det var lite för enkelt; fullt så enkelt skulle det inte vara.

Det är en helt felaktig beskrivning att säga att det var EPP - den partigrupp som Moderaterna, Kristdemokraterna, CDU och andra tillhör - som kastade in grus i maskineriet. Det är en helt felaktig beskrivning. Jag var där.

Det som hände var att det fanns en förväntan från en del att ordföranderollen i Europeiska rådet skulle formaliseras till fem år i stället för de två och ett halvt år som står i fördraget. Det var det som hände.

Det finns nästan en praxis att man förlänger. EPP var inte berett - i varje fall inte då - att gå med på att formalisera detta i förväg, lika lite som någon föreslog att man skulle formalisera talmanspositionen i parlamentet. Den frågan får Matilda Ernkrans ta med sin egen partigrupp i Europa med Stefan Löfven som ordförande. Jag vet inte exakt hur diskussionerna har förts inom den socialdemokratiska gruppen.

Kontentan var att det inte fanns några beslut att fatta på kvällen. Det blev klart och tydligt. Därför valde jag att inte heller be nämnden att vara med och fatta beslut eftersom det inte hade varit meningsfullt. Det var uppenbart att det inte rådde beslutsfähighet - inte ens för ett informellt beslut.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Jag tror att vi alla undrar när det här kommer att bli klart, om det blir klart nu till helgen eller senare.

Jag förstår också att partigrupper som har blivit större vill ha en större del av kakan och samtidigt att grupper som har minskat i storlek vill behålla sitt inflytande. Valet har ju rört om en del, inte på ett positivt sätt förutom att vänstergruppen ökade något.

Jag tänker upprepa det som jag sa på samrådet inför det informella mötet:

EU behöver en kommission och en ordförande som fortsätter med en aktiv klimatpolitik och som också skärper klimatmålen.

EU behöver en högsta representant som vågar ta i med hårdhandskarna mot Ryssland och som också vågar införa sanktioner mot Israel för att få stopp på krigföringen i Gaza.

De som får EU:s toppositioner måste stänga dörren för de högerextrema och inte svänga politiken åt det hållet. Det är också viktigt att toppositionerna fördelas på ett jämställt sätt.

Jag tycker att det är lite besvärande att statsministern träffar övriga stats- och regeringschefer för att diskutera namn men att det enda namn som statsministern nämnt för EU-nämnden är förslaget till kommissionens ordförande. Först när det finns ett färdigt förslag är statsministern beredd att prata namn med EU-nämnden, och då menar jag att det är för sent.

Därför kan jag redan nu meddela att Vänsterpartiet är tveksamt till att godkänna ett förslag som innebär omval av sittande ordförande för kommissionen. Vi kommer definitivt inte att godkänna ett förslag som för EU mot mindre klimatarbete och mer främlingsfientlighet.

Jag vill faktiskt fråga statsministern rakt ut: Vilka namn är det som diskuteras, och vilka grupper har nominerat dem? Det finns vissa rykten i medierna, men jag vill gärna höra det från statsministern.

Fru talman! Vi skämtade lite innan vi gick in här: Nu blir det ungefär tio frågor om hur det går.

Det är egentligen det som är grunden i hela frågan, och jag förstår att statsministern inte har så mycket mer att rapportera än det som redan har sagts.

Jag vill naturligtvis börja med att slå fast de ingångsvärden som vi från Centerpartiet skickade med. Det handlar framför allt om klimatet, demokratin, rättsstatens principer och konkurrenskraften men också om det som statsministern själv lyfte fram, nämligen ett stabilt och handlingskraftigt ledarskap.

Det går som sagt rykten i medierna. Ett av de ryktena är att man hade två namn och att de skulle sitta i två och ett halvt år var på ordförandeskapet för Europeiska rådet.

Det är absolut så som det har sagts att formellt är det två och ett halvt plus två och ett halvt. Men jag undrar ändå hur statsministern och regeringen ser på just det här. I den tid som vi är i nu med det läge som är i Europa och de oroligheter som är, vore det inte bra att åtminstone ha en tanke om att det ska vara en person som har möjlighet att sitta i fem år även om man inte formaliserar det? Det är en fråga.

Sedan är frågan just hur det går.

Jag vill också passa på att önska EU-ministern och statsministern lycka till i de förhandlingar som sker nu med anledning av Ukrainas och Moldaviens ansökan om EU-medlemskap.

Fru talman! Tack till statsministern för återrapporten!

I samband med EU-valet framgick det tydligt att klimatet var en av de absolut viktigaste frågorna för alla de väljare som valde det parlament som kommer att jobba med frågorna under de kommande fem åren. Där kommer skogen att spela en nyckelroll, både för biologisk mångfald och för klimatfrågan.

EU har tagit många bra initiativ. Till min stora glädje har bland annat restaureringslagen röstats igenom, trots regeringens starka motstånd i frågan. EU har också tagit initiativ som handlar om att på sikt faktiskt fasa ut kalhyggen. Detta har väckt väldigt starka reaktioner från den svenska regeringen.

Strax före valet besökte Ursula von der Leyen Sverige för att träffa statsministern, vice statsministern och även skogsindustrins företrädare och prata om skog utifrån den svenska kalhyggesmodellen. I en artikel i Aftonbladet frågar en journalist om statsministern på något sätt villkorar stödet för Ursula von der Leyen med att hon ska lyfta fram fördelar för Sverige i skogsfrågan, varpå statsministern svarar att stödet inte är villkorat; Ursula von der Leyen bedöms på egna meriter. Men vice statsministern bryter in och menar att det måste bli en ordförande som går i en skogsvänlig och Sverigevänlig riktning i dessa frågor.

Min fråga är: Är detta en fråga som är så pass viktig för statsministern och regeringen att man på något sätt har med den i beräkningarna och vill använda inriktningen för skogspolitiken framöver som villkor för vem man vill se som ordförande?

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Då tänker jag ta statsministern på orden och lita på hans besked i stället för på vice statsministerns - gott så.

Sedan vill jag också säga att det kanske inte handlade om klimat eller naturrestaurering, men inget sker ju i ett vakuum när man tillsätter poster på det här sättet. Allt har en kontext, och jag tycker därför att frågan ändå var relevant.

I övrigt hoppas jag att detta kommer att bli en snabb process, som många har understrukit. Jag hoppas att det blir ett samarbete som söker sig mot mitten. Jag tror också att det kommer att bli avgörande för den klimat- och miljöomställning som måste genomföras.

Jag tycker också att regeringen ska vara så öppen som bara är möjligt gentemot EU-nämnden. Om man menar att man ska återkomma först när det finns ett ja eller ett nej att ta ställning till och ge besked kring menar jag att det finns mer potential.

Fru talman! Temat för dagen är som sagt: Hur går det? Det blir flera varianter på ungefär samma fråga.

Jag tror att de flesta förstår att det är svårt att komma överens om de här toppositionerna. Kanske var det som statsministern sa, att förväntningarna var något för höga inför ett informellt toppmöte i ett ganska tidigt skede. Men vi får väl hålla tummarna och i vissa fall arbeta hårt för att göra det möjligt att nå en överenskommelse under den här veckans möte. Detta var i någon mån också den formella meningen: att fatta beslut på veckans europeiska råd.

Nämnden har givit statsministern mandat att jobba utifrån vissa fastslagna kriterier, som jag känner mig väldigt trygg med att statsministern kommer att driva i den fortsatta processen. Om det var något som jag personligen skickade med vid samrådet senast var det betydelsen av att komma till en slutsats ganska snabbt eftersom Europa står inför otroligt avgörande och viktiga frågor, som vi vill börja arbeta med i stället för att ägna alltför lång tid åt personfrågor - även om de lägger en viktig grund, så att säga.

Statsministern har vid flera tillfällen i nämnden påpekat att det, trots meningsskiljaktigheter mellan medlemsstater, har funnits en god vilja att komma överens och samarbeta i viktiga frågor. Har jag uppfattat det rätt från statsministerns sida att han trots allt är optimistisk och tror att vi i slutet av denna vecka har en överenskommelse om de här nyckelpositionerna?

Fru talman! Jag delar upp svaret i två delar.

För att vara konsekvent: Jag är inte här för att diskutera olika partigruppers olika uppfattningar utan regeringens ståndpunkt när vi går in i nästa omgång. Sedan är det alldeles uppenbart att olika partigrupper i parlamentet kommer att ha tonvikt på olika saker. Ytterst ska den nominerade kommissionsordföranden också överleva en omröstning i parlamentet. Men det vi sysslar med på rådet är att så långt det bara är möjligt ena 27 stats- och regeringschefer bakom ett samlat förslag. Det är otroligt viktigt att säga detta. Sedan ska vi ha all respekt för det som sker i partierna i parlamentet, men det är inte min uppgift här.

Formellt är det kvalificerad majoritet som gäller. Det krävs alltså inte fullständig enighet, som ofta i rådet. Men det är klart att de allra flesta vill se ett brett förankrat förslag som de allra flesta medlemsstater inte bara kan acceptera utan till och med stå bakom. Det är målet med det hela.

Apropå kravspecifikationen har vi sagt att de namn som oftast nämns - Ursula von der Leyen som kommissionsordförande, António Costa, Portugals tidigare premiärminister, som rådsordförande, och Kaja Kallas, Estlands nuvarande premiärminister, som hög representant - är tre personer som de flesta nog uppfattar med råge lever upp till kraven. Men även de namn som diskuterades som tänkbara alternativ lever upp till kraven. Det är alltså erfarna och rutinerade personer.

Om jag ska ge en glimt av något som jag tyckte svischade förbi några gånger i diskussionen kan jag säga att det var stats- och regeringschefernas starka efterfrågan på ett gott samarbetsklimat. Jag tänker inte gå in i detalj på vad det betyder, men att en rådsordförande och en kommissionsordförande kan ha ett gott samarbete, gärna med parlamentet också, betyder väldigt mycket.

Fru talman! Jag tar gärna emot lyckönskningen. Det är bra. Det kan man behöva ibland.

Det är ingen idé att gissa. Jag har pratat med ganska många under den här veckan. Jag uppfattar att alla är besjälade av att detta ska lösas den här gången. Sedan bygger det ju på att alla är besjälade med ett mått av flexibilitet. Att vara besjälad av precis den lösning man själv vill ha är ju ganska enkelt. Det är svårare att vara besjälad av en lösning som också går andra till mötes. Jag kan inte gissa om detta, ärligt talat.

Det har säkert också pågått en väldig massa diskussioner inom de olika partigrupperna. Jag har viss inblick i den partigrupp som vi båda tillhör, men jag har ingen inblick alls i andra partigruppers diskussioner. Det är alltså ingen idé att spekulera. På EU-nämnden om några timmar kommer jag att redovisa vad jag tror. Sedan får vi avvakta till torsdag och fredag för att se om vi når ett resultat.

Fru talman! Inte heller den här frågan var uppe till diskussion på det informella toppmötet, som handlade om EU:s jobb. Frågan var inte uppe alls, ska jag säga - inte för att det inte är en viktig fråga utan för att mötet handlade om andra saker. Därför är det lite poänglöst att ta upp den just i det här sammanhanget.

Däremot är det välkänt att det bland EU:s stats- och regeringschefer finns en mycket bred kritik mot Ungerns syn på Ukraina och Ungerns ovilja att vara med och fatta gemensamma viktiga beslut. Vi minns alla detta från beslut om sanktioner och ekonomiska stödpaket och medlemskapsförhandlingar. Kritiken är mycket välkänd, och den är helt oförminskad.

Det är också välkänt att det finns mycket starka invändningar mot Ungerns sätt att sköta rättsstatens principer. Det finns ju också juridiska procedurer mot Ungern. Allt detta sker enligt fördraget, och man kan liksom inte uppfinna andra metoder längs vägen.

Sedan är det klart att det finns en oro för vad detta betyder under ett halvår med Ungern som ordförandeland. Men även där följer vi fördragets bokstav, helt enkelt. Synpunkterna är alltså oförminskade, men det var inte dem vi pratade om just den här gången.