Joar Forssell

Fru talman! Återigen tack för frågorna! Jag går jättegärna in på det.

Vi gör jättemycket här och nu, både saker som sker nu och saker som kommer att ske i framtiden. Det tror inte jag att någon tycker är märkligt. Även om det finns behov här och nu måste man fortfarande göra strukturella reformer för att stärka skolan på lite längre sikt.

Nu låter det på Miljöpartiet som att man är emot att stärka skolan på strukturell nivå därför att man vill göra satsningar här och nu. Liberalerna tycker inte att det finns någon motsättning där. Ibland kan det i skoldebatten låta lite som att man ska välja det ena eller det andra. Vi ska göra båda. Det kan man göra om man prioriterar det, och Liberalerna vill prioritera det.

Vi satsar på skolsociala team, mindre undervisningsgrupper och böcker. Jag är faktiskt väldigt glad för att jag har hört ledamoten Hansén själv säga flera gånger att Miljöpartiet står bakom Liberalernas syn på att böcker och litteratur behöver vara en större del av både elevers vardag och undervisningen i sig. Jag är glad för att Liberalerna fick igenom det här också under januariavtalet, när Miljöpartiet satt i regeringen tillsammans med Socialdemokraterna. Då fick vi också igenom satsningar – kanske inte riktigt lika stora satsningar, men vi fick i alla fall igenom frön till det som vi har gjort under den här mandatperioden. Det får jag säga att jag är väldigt tacksam för.

Vi har gjort saker i dåtiden. Vi gör saker i nutiden. Allt det som jag nämner nu kostar pengar, och det är pengar som vi lägger på skolan. Vi satsar jättemycket pengar på skolan, det vet alla som läser budgeten, och det kommer vi att fortsätta göra.

Men alla reformer kostar inte pengar, och reformer måste göras oavsett vad man gör här och nu. De sakerna står inte mot varandra. Det tycker jag är ett märkligt perspektiv, som jag uppfattar återkommer i skoldebatten och i alla möjliga debatter i den här kammaren. Man tror att det ena måste ställas mot det andra. Så är det ju inte. Vi måste kunna göra både och, för både och behövs. Det behövs satsningar och pengar här och nu, och det behövs också strukturella reformer.

(Applåder)

Fru talman! Det var många frågor och påståenden i en härlig mix från ledamoten. Jag ska försöka gå igenom dem.

(CAMILLA HANSÉN (MP): Pengarna, ledamoten!)

Det är inte bara valår och festivalår, utan det är också finalår för den här debatten. Det sista gången vi har en sådan, så jag förstår att det hänger många frågor i luften.

Jag tar det från början. Legitimationen nämnde ledamoten i början av sin replik. Det är klart att legitimation ger en tyngd till ett yrke. Det ger den ju till läkaryrket, psykologyrket och många andra yrken. Jag vet inte, jag har inte kollat upp det själv, men jag kan inte tänka mig att Miljöpartiet vill avskaffa läkarlegitimationen eller psykologlegitimationen. Om man inte vill göra det, är det då så att man vill signalera att man inte tycker att läraryrket är så viktigt?

För mig är det uppenbart att läraryrket är ett yrke som påverkar människors liv mycket. Det påverkar faktiskt hela samhället, men det påverkar den enskilda människans liv så mycket att det måste finnas en legitimation, både för status och för att säkra kvaliteten och kunskapen som en lärare besitter genom legitimationen. Legitimationen är bärande, och den är det i många yrken. Jag tror att det är många som skulle vara intresserade av att höra om det är så att Miljöpartiet vill ta bort legitimationen på massor av andra yrken. Det vore ju nästan revolutionerande.

Läraryrket är ett populärt yrke, säger ledamoten, och exemplet på det är att det börjar många på lärarprogrammet. Det är sant att det börjar många på lärarprogrammet. Det var också så i riksdagen, i alla fall ett tag, att lärarutbildningen var den vanligaste utbildningen bland ledamöter. Det är såklart bra, för lärare är ofta samhällsintresserade och säkert duktiga på att tala. Men det ser ju ut så på lite olika ställen – det finns en hel del lärare bland kollegorna även i andra yrken därför att lärare hoppar av. Det är problemet. Vi måste helt enkelt se till att lärare vill stanna i läraryrket.

Fru talman! Jag tänkte fortsätta med matematiken. Jag hade ganska goda betyg i matematik, men inte exceptionella. Jag vet inte hur det står till med ledamoten.

Om man vill att fler personer ska vara lärare, alltså inte bara gå ut utbildningen utan också arbeta som lärare under lång tid, helst hela yrkeslivet, vill man från början se till att folk klarar lärarutbildningen och att genomströmningen är hög. För att få till stånd detta behöver man ha en större summa pengar per student. Det är inga konstigheter – så långt verkar vi vara överens.

Jag tror också att vi behöver öka söktrycket per plats på lärarutbildningen. Vi behöver få in studenter som har en större kunskap med sig in från skolan när de börjar på lärarutbildningen, för då ökar möjligheterna att klara utbildningen. Ett sätt är såklart att minska antalet platser. Ett annat sätt är att se till att läraryrket blir mer attraktivt så att fler personer vill söka utbildningen och bli lärare. Det är därför viktigt med alla de saker vi gör för arbetsmiljön, möjligheterna för lärare att göra karriär, förstärkningen av lärarlegitimationen och så vidare. Det är ytterligare en sak.

Det handlar inte bara om hur många som kommer ut, utan det handlar också om hur många som sedan fortsätter som lärare, alltså hur många som inte lämnar yrket och kommer ut en gång till. Det är klart att om man examinerar jättemånga lärare som sedan slutar att utöva sitt yrke blir det inte så många lärare kvar. Det är därför det är så viktigt med till exempel den reglerade undervisningstiden, för det är ett sätt att se till att lärarna faktiskt vill stanna kvar och fortsätta att vara lärare.

Jag och regeringen är övertygade om att vi med vår politik får fler lärare i svensk skola därför att det blir ett bättre söktryck, fler som klarar utbildningen, en ökad genomströmning och fler som vill fortsätta att vara lärare i stället för att vi har många som kommer in på utbildningen, kanske inte klarar den och sedan inte vill fortsätta som lärare.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Niels Paarup-Petersen, för den konstruktiva tonen och de fina, goda frågorna! Jag tror att vi känner samma frustration över hur det har sett ut i svensk skola under lång tid.

Det är valår, och Niels Paarup-Petersen befinner sig i opposition. Jag förstår att ledamoten vill lägga fram det så som han gör, men jag tror att alla förstår att svensk skola inte är något man vänder över en natt. Svensk skola är något som tar lång tid att förändra, särskilt när det handlar om så strukturella saker som Niels Paarup-Petersen tar upp i sitt anförande. Jag är rätt säker på att de som lyssnar på den här debatten begriper det.

Den sista frågan får ledamoten gärna upprepa. Jag är inte säker på att jag förstod den rätt.

När det gäller lärare och lärarbristen är det helt avgörande att man har lärarledd undervisning och utbildade lärare. Det är därför det är viktigt med lärarlegitimationen, det är därför det är viktigt att det ska vara en skyddad titel och det är därför det är viktigt att läraryrkets status höjs. Jag nämnde också flera andra saker i mitt anförande som är viktiga.

Det stämmer att vi gör förändringar av lärarutbildningen. Det vi framför allt gör är att höja kraven och därmed anslagen per student. Så skulle jag beskriva det. Vår tanke med det är att öka genomströmningen, alltså att fler personer som börjar på lärarutbildningen också ska avsluta den.

Ett stort problem i dag är att vi tar in väldigt många studenter på lärarutbildningen som inte avslutar sina studier och faktiskt blir lärare. Om man vill ha många lärare handlar det inte om hur många som börjar på lärarutbildningen, utan det handlar om hur många som blir lärare efter att ha gått lärarutbildningen.

Fru talman! För att parafrasera kulturministern är lärare och elever en väldigt viktig del av skolan – faktiskt helt avgörande.

Det som sker i klassrummen i dag avgör hur Sverige ser ut i morgon, och varje enskild elevs möjlighet att bestämma sin egen framtid måste säkras. Därför är det bedrövligt att svensk skola befinner sig i en sådan allvarlig situation som den gör och har gjort under väldigt många år. Alltför många klarar inte grundskolan, och matematik- och läskunskaperna är alarmerande dåliga. Samtidigt vittnar lärare om att hot och våld har blivit en del av vardagen på många platser.

Sverige hade en gång en regelstyrd kunskapsskola i världsklass. Den skolan ska vi återupprätta. Liberalerna vill se en kunskapsskola där fokus ligger på det mest grundläggande: att läsa, skriva och räkna. Vi vill ha en trygg skola med tydliga krav och höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund. Skolan måste tillbaka till grunderna. Det är särskilt viktigt för de barn som behöver skolan allra mest.

Fru talman! Skolans kvalitet avgör inte bara individers livschanser utan också hela Sveriges framtid. En bra skola stärker kompetensförsörjningen, tillväxten och vårt lands konkurrenskraft. Den är också en demokratisk institution. Genom utbildning stärks människors frihet och makt över sina egna liv. Därför är det avgörande att skolan fungerar bättre än vad den har gjort.

Fru talman! En av de största utmaningarna är lärarbristen. Fler måste vilja välja att bli lärare, och fler måste vilja stanna kvar i yrket. För det krävs strukturella förändringar. Vi går därför fram med att reglera lärares undervisningstid för att ge lärarna rimliga förutsättningar att klara sitt krävande och viktiga arbete. Vi arbetar också med att reglera klasstorlekarna för att varje elev ska bli sedd och få det stöd som krävs. Detta är sannolikt de två viktigaste reformerna för att göra läraryrket attraktivt igen. Lärare ska inte behöva stå ensamma med överfulla klassrum och en ohållbar arbetsbörda. De ska kunna fokusera på undervisning och på sina elever.

Samtidigt skärper vi kraven till lärarutbildningen och satsar på karriärtjänster, behörighetsgivande utbildning och kvalitetshöjande insatser. Läraryrket kan inte lyftas med enskilda punktinsatser. Det krävs strukturella reformer, bättre arbetsmiljö och rimligare villkor. Det är därför vi går fram med så många förslag samtidigt.

Fru talman! En annan allvarlig utmaning är långtidsfrånvaron. Alltför många elever försvinner från undervisningen under alltför lång tid. Det är inte bara ett skolproblem; det är ett samhällsproblem. Därför satsar vi på skolsociala team som kan arbeta uppsökande tillsammans med socialtjänst och andra aktörer för få tillbaka elever till skolan.

Vi satsar också på mindre undervisningsgrupper. Den som har varit borta länge från skolan ska inte kastas in i ett stort klassrum utan stöd. Elever som har haft hög frånvaro behöver en mjukare väg tillbaka med mer individanpassad undervisning och fler vuxna runt sig. Det är så man bryter frånvaro och återupprättar både den regelbaserade kunskapsskolan och skolgången för den enskilda eleven.

Fru talman! Vi liberaler har länge varit tydliga med att svensk skola behöver ett starkare statligt ansvar. Kommunaliseringen har bidragit till de enorma skillnader vi ser i dag mellan olika skolor i olika delar av landet. Om man bryr sig om alla Sveriges elever i alla Sveriges kommuner är det oansvarigt att inte stödja ett förstatligande av svensk skola. Ett statligt huvudmannaskap är det mest effektiva sättet att säkra likvärdighet och stabil finansiering och att samtidigt höja läraryrkets status.

Men oavsett huvudmannaskap måste vi stärka grunderna i svensk skola. Under många år har skolsystemet avreglerats i en omfattning som gjort att sådant som tidigare var självklart inte längre är det. Skolbibliotek har försvunnit, och läroböcker har ersatts av lösblad och skärmar i saccosäcksrum. Samtidigt har fokus på faktakunskaper fått stå tillbaka på ideologiska grunder.

Detta håller vi nu på att ändra. Vi satsar på fler speciallärare, bemannade skolbibliotek och riktiga böcker i skolan. Vi stärker läsinlärningen och ser över läroplanerna för att åter sätta kunskapen i centrum.

Fru talman! Vi gör också spetsklasser och spetsutbildningar permanenta. Det finns elever i svensk skola som lär sig mycket snabbt och som behöver större utmaningar. De ska också få möjlighet att utvecklas fullt ut. Detta provocerar kanske varma anhängare av jantelagen och därmed också delar av denna kammare. Men vår utgångspunkt är enkel: Varje elev ska mötas av så höga förväntningar som möjligt. Att ställa krav och att ha förväntningar är att bry sig. Skolan ska inte hålla tillbaka elever som kan springa fort, utan den ska se till att alla elever springer så långt de kan.

Fru talman! Svensk skola har karakteriserats av decentralisering och otydlighet. Det vi nu gör är att återupprätta grunderna. Vi stärker kunskapsuppdraget, vi förbättrar lärarnas arbetsmiljö, vi tar tag i lärarbristen, vi bryter långtidsfrånvaron och vi ser till att fler elever faktiskt lär sig mer i skolan. Vi gör detta för att vi vet att klassresan börjar i klassrummen.

Jag yrkar bifall till förslagen i de båda betänkandena och avslag på samtliga reservationer.

Jag ska också säga något om lärarlegitimationer. På grund av de brister jag har påtalat tar vi viktiga steg för att stärka lärarlegitimationen. Vi vill bötfälla skolor som har satt i system att anställa obehöriga, avskaffa undantaget från legitimationskravet och skydda lärares yrkestitel. Vi gör detta för att stärka lärarnas status och för att se till att lärarlegitimationen fungerar effektivt.

(Applåder)

Herr talman! Då förstår jag. Ledamoten från Socialdemokraterna är inte riktigt där än. Vi i Liberalerna är där. Vi tycker att förskolan är en del av skolan.

Det är helt rätt att den är en egen skolform, men det motsäger inte på något vis att förskolan ska ses som en del av skolan. Det är helt självklart för mig att förskolan är en viktig del av barns utbildning. Den är otroligt viktig för att barn ska få jämlika livschanser och sjysta möjligheter att bestämma över sitt eget liv genom hela livet. Det börjar i förskolan.

Det finns olika stadier, och för mig är förskolan ett stadium av skolan. När jag pratar om skolan utan att specificera grundskola, gymnasieskola eller förskola kommer jag också att mena förskolan. Det vill jag framföra till alla som lyssnar på den här debatten och som kommer att lyssna på de andra skoldebatter vi ska ha framöver. Jag tycker att förskolan är en viktig del av barns utveckling och av den kunskap man ska ha med sig under hela livet.

Herr talman! Jag är glad över att Socialdemokraterna verkar vilja gå i samma riktning. Men jag fick inte svar på om man står bakom förslaget om obligatorisk språkförskola för barn som behöver det. En sådan vore väldigt viktig.

Det är också väldigt viktigt med tydliga nationella krav på språkkunskaper hos personalen på förskolan.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga ytterligare en sak. Kommer Socialdemokraterna, om vi gud förbjude skulle få en vänsterregering i landet efter valet, att få med sig de andra partierna som man samlar på vänstersidan – Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – på kraven om obligatorisk språkförskola och nationella krav på språkkunskaper?

Herr talman! Jag vill tacka den socialdemokratiska ledamoten. Det blev en perfekt övergång, en perfekt brygga, för någonting jag reagerade på i debatten.

Jag förstår att det finns en viss terminologi. Faktum är att min mormor var kommunpolitiker för ett annat parti, Moderaterna, och införde det som då kallades dagis; hon är lite äldre än vad jag är. Som kommunpolitiker införde hon den första i sin kommun.

Sedan dess har lagstiftningen men framför allt synen på den här delen av skolan förändrats. Jag vill faktiskt kalla förskola för skola, för det är skola. Det är en del av skolan. När jag säger ”skola” menar jag förskola, grundskola och gymnasieskola. Sedan kan man vara mer specifik och prata om förskola, grundskola och gymnasieskola. Och förskolan är en del av skolan.

Jag skulle vilja att Socialdemokraterna var med på resan för att uppvärdera förskolan och se den som skola. Jag tycker att det är en viktig del av skolan för barnen. Barn behöver gå i förskola. Det är bra för barn att gå i förskola. Det lägger grunden för all utbildning som sedan ska komma.

Det är till exempel av detta skäl som vi har lagt fram vårt förslag om obligatorisk språkförskola. Där handlar det om barn som verkligen behöver få den kunskapen från förskolan, därför att de inte får den hemifrån.

Jag tror att Socialdemokraterna är med på förslaget om obligatorisk språkförskola. Jag skulle vilja höra från ledamoten om jag har rätt i det. Jag undrar också, herr talman, om ledamoten är med på att se förskolan som en del av skolan och som en viktig del av barnens utbildning.

Herr talman! Det var ett beklagligt men ändå välkommet förtydligande från Centerpartiet att man fortfarande inte är för ett statligt huvudmannaskap i skolan. Det är tråkigt för Sveriges elever. Det är tråkigt för Sveriges framtid att vi inte får jämlikheten som vi hade behövt och de jämlika livschanser som hade gjort oss så gott. Men det är i alla fall ett tydligt besked.

Herr talman! Som jag redan varit inne på i mitt anförande ger vi en massa nya statliga pengar, och vi ökar de statliga anslagen till olika delar av skolan. Det vidgår också ledamoten från Centerpartiet. Vi stärker till exempel det statliga stödet för kvalitetsarbete i just förskolan.

Från Centerpartiet låter det lite som att det är oklart om vi ska följa reglerna eller inte. Det finns rekommendationer; vi behöver vara tydliga med om man ska följa rekommendationerna eller inte.

Liberalerna är väldigt tydliga med att vi ska gå tillbaka till en reglerad skola. Vi behöver ha regler för hur verksamheten ska se ut. Om vi inte lyckas få skolan förstatligad behöver vi ha väldigt tydliga regler. Det behöver vi ha ändå, men då blir det ännu viktigare att vi har väldigt tydliga regler för hur verksamheten ska se ut därför att kommunerna sköter det här för olika. Det ser för olika ut, och det ser för olika ut också mellan privata och offentliga skolaktörer.

Vi behöver ha regler för hur skolan ska skötas och hur verksamheten ska se ut. Det är helt naturligt därför att det är den avreglerade skolan, som vi har lämnat vind för våg, som har sett till att vi inte kan uppnå den nivå när det gäller jämlika livschanser som vi vill ha i det här landet för alla Sveriges barn och alla Sveriges skolelever.

Det är precis därför som Liberalerna står för en lite tuffare skolpolitik med en återreglering och ett förstatligande av den svenska skolan. Vi måste ut med flummet och fram med kunskapsskolan.

Herr talman! Tack till ledamoten Lasses för de viktiga frågorna!

Till att börja med är jag glad för att jag hörde Centerpartiet öppna upp för ett ökat statligt ansvar för skolan. Det är ju en nyhet. Jag tror att de som har följt skoldebatten länge blir glatt förvånade. Centerpartiet brukar ju vara det parti, tillsammans med Socialdemokraterna, som vill flytta skolverksamhet så långt från staten som möjligt. Jag vet inte om Centerpartiet delar den uppfattning som vissa socialdemokrater verkar ha – att man inte ens ska lägga skolan på kommunerna utan allra helst på stadsdelsnämnderna i de kommuner där det finns stadsdelsnämnder.

Det verkar ändå som att Centerpartiet nu öppnar dörren för att kanske till och med förstatliga skolan. Det är väldigt glädjande eftersom det skulle kunna hjälpa oss att komma åt det enorma problem som finns på alla nivåer i den svenska skolan: att det är så stor skillnad mellan olika kommuner. Elever drabbas av sina föräldrars livsval att bo på en plats snarare än på en annan därför att vi låter kommuner sköta skolan väldigt olika, och på vissa ställen sköter kommunerna inte skolan tillräckligt bra.

Ibland kan det bero på dålig politik. Ganska ofta beror det på att resurserna inte finns. Jag håller med om det. Men en lösning på det kan inte vara att vi höjer en massa skatter på den statliga nivån och skickar ut pengarna till kommunerna för att täppa igen hål i verksamheter som de själva borde kunna sköta bättre. Lösningen på det måste vara att man går tillbaka till när skolan började gå ordentligt dåligt. Det var ju med kommunaliseringen.

Det skulle vara intressant att höra från ledamoten och Centerpartiet om det jag hörde här om ökat statligt ansvar kanske är en liten öppning för att förstatliga skolan igen. Det vore väldigt glädjande för många av oss i den här salen.

Herr talman! Jag känner ett stort ansvar. Jag har visserligen bara varit ordförande i det här utskottet i tre veckor, men jag känner ändå ett stort ansvar som politiker i Sverige. Jag tycker att alla vi som är politiker i Sverige har ett stort ansvar för den situation som skolan befinner sig i.

Jag tror att den 80-åring som ledamoten beskrev i sitt anförande framför allt har vuxit upp i ett socialdemokratiskt Sverige. Vänstersidan har ju styrt det här landet de allra flesta åren sedan vi införde demokrati, men jag erkänner såklart att jag och alla andra politiker har ett stort ansvar för det skick som skolan befinner sig i. Det är därför vi går fram med ett sådant enormt reformpaket på skolområdet och i synnerhet på förskoleområdet, som den här debatten handlar om.

Herr talman! Jag delar inte synen som Vänsterpartiet har på skattepengar, men det kanske inte förvånar någon. Vi har för höga skatter i Sverige, och det gör att människor inte jobbar tillräckligt mycket. Det gör att företagen inte kan expandera tillräckligt mycket, och det gör att skatteintäkterna blir för låga. Det är inte så att man plötsligt får mer pengar om man höjer skatten. Det är inte så ekonomin funkar.

Herr talman! Det är dessutom så att det för den som betalar skatt inte spelar någon roll om skatten går till staten eller till kommunen. Det är ett politikerperspektiv som jag tycker att vi ska göra oss av med. Det är ett snävt och inåtblickande politikerperspektiv. Den som betalar skatten ser ju bara att pengarna försvinner från kontot.

Man måste i stället fråga sig vad man lägger pengarna på, och då tycker vi att man ska lägga pengarna på till exempel rimligare storlekar på klasserna i förskolan. Vi tycker att man ska lägga dem på förskolans kvalitet, på förskolans personal och så vidare.

Sedan finns det en massa andra saker som vi inte vill lägga statliga pengar på, men jag tror inte att det förvånar någon som tittar på den här debatten att Vänsterpartiet vill lägga pengar på väldigt många olika saker. Då räcker inte pengarna till det som är viktigt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Mixter, för de viktiga frågorna!

Jag delar helt den frustration som ledamoten ger uttryck för när det gäller storleken på klasserna i förskolan. Precis som ledamoten själv säger är det kommunerna som bär det stora ansvaret. Jag menar inte detta på det sätt som ledamoten beskriver – att jag skulle vilja vältra över ansvaret på kommunerna. Tvärtom är det ett problem att det är så stora skillnader mellan kommuner runt om i landet. Det gäller genom hela skolan med alla dess former.

Det är också ett problem på alla nivåer i skolan att kommunerna lägger olika mycket pengar på skolan och att kvaliteten skiljer sig åt. Det finns skillnader i vilka livschanser man lyckas skapa för barn med olika bakgrund runt om i landets alla kommuner. Det är därför det behövs mer reglering på statlig nivå.

Utifrån perspektivet att förskolan kanske är det mest grundläggande vi har för att se till att människor över hela landet får lika och sjysta livschanser är det väldigt märkligt att vissa kommuner tillåter sig själva att inte lägga de resurser som behöver läggas på förskolan. Det är därför det behövs ett större statligt ansvar. Det tycker jag inte är märkligt.

Det handlar inte om att lägga ansvaret på kommunerna, utan det handlar om att konstatera att många kommuner inte klarar av uppgiften så som det ser ut i dag.

Fru talman! Tack, alla ledamöter som fortfarande dröjer sig kvar i riksdagen denna sena timme! Vi ska debattera förskolan i dag. Jag hoppas att ledamöterna har tillgång till nattis eftersom klockan är så mycket.

Herr talman! Det brukar sägas att klassresan börjar i klassrummet, men det är en sanning med modifikation. Visst är det så att skolan – grundskolan, gymnasiet och så vidare – är jätteviktig för klassresan, men klassresan börjar inte i klassrummet. Klassresan börjar i förskolan, redan första dagen när man blir lämnad i förskolans kapprum. Man kan därför säga att klassresan börjar i kapprummet på förskolan. Det vore mer sant.

Skälet till att regeringen har gjort så mycket på förskoleområdet och fortsätter att ha en hög ambition där är just att det är viktigt att ge barn lika möjligheter redan tidigt i livet så att de kan vara sin egen lyckas smed, bygga sin egen framtid och få sjysta förutsättningar oavsett vilka de är, varifrån de kommer och vilka livsval deras föräldrar har gjort. Då kan vi utjämna livschanser tidigt så att de får goda förutsättningar att klara skolan och senare i livet klara gymnasiet och allra helst högre utbildning än så. Det är därför förskolan är så otroligt viktig.

Herr talman! Det är också därför vi bryr oss om att förskolan sköts rätt och riktigt och har gått fram med förslag om en offentlighetsprincip. Det är därför vi har stärkt statsbidraget för kvalitetshöjande arbete. Det är därför vi har sänkt avgiften så att fler ska gå i förskolan. Det är därför vi har sett till att förskolan ska vara skärmfri. Det är därför vi har reglerat undervisningsuppdraget så att förskolepersonal får mer tid att planera.

Herr talman! Vi vill ha en obligatorisk språkförskola och språkkrav för personalen. Det handlar om att barn oavsett bakgrund ska få lika och sjysta möjligheter i livet. Vi vill även se till att barnstorlekarna eller snarare barngruppsstorlekarna blir mer rimliga – barnen får vara i vilken storlek som helst så länge de är i rätt ålder. Vi vill också se till att personaltätheten blir rimligare. I dag är den inte alltid helt rimlig med tanke på hur lite personal det är.

Herr talman! Med detta sagt vill jag understryka att skälet till att förskolan är så viktig är att det bara är med en fungerande förskola som barn kan få lika möjligheter genom hela livet. Det är där möjligheterna till likvärdiga livschanser skapas. Det är därför det här är en liberal kärnfråga.

För att debatten inte ska bli för lång vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla reservationer från oppositionen.

(Applåder)

Herr talman! Det finns två delar här.

Det är klart att AI och de nya digitala verktygen är här och nu. Men kunskap är hela civilisationens vagga och hela vår framtids bränsle. Det är klart att detta är framtidsfrågor även om det också är här och nu. Det finns ingen motsättning här.

I svensk skola har det – och detta kan inte ha gått ledamoten förbi – funnits en nästan ideologisk idé om att rensa ut böcker, traditionell kunskap och traditionellt lärande. I stället har man tagit in paddor. Jag hörde för övrigt ett litet barn i min närhet fråga: Varför heter det sköldpadda – padda är ju en tv? På något sätt är det ju den skolan som vi har skapat, och det har varit ideologiskt drivet. Den ideologin vill vi komma bort från.

Vi vill att det ska finnas traditionell undervisning. Vi vill absolut att det ska finnas en kunskaps- och bildningssyn som inkluderar den typen av verktyg när man väl klarar av att hantera dem, men detta med skärmar ska inte vara en ideologi, utan skolan ska bygga på böcker och undervisning. Det är jätteviktigt. Det handlar om att återreglera skolan, och det kommer vi att göra.

Det var inte Miljöpartiets partiledare utan en annan grön partiledare på vänsterkanten som sa att man ska få använda så mycket AI man vill i skolan. Jag hoppas att inte också Miljöpartiet står för detta.

När det gäller detta med elevinflytande kan jag konstatera att ungefär 93 procent av ledamöterna i den här salen själva har varit elevkårsordförande, så även jag och förmodligen även ledamoten framför mig. Självklart ska det finnas ett visst elevinflytande på skolor. Det är naturligt att elever kan organisera sig. Men det måste vara läraren som bestämmer i klassrummet. Det måste vara läraren som har auktoritet att bestämma över undervisningen och innehållet i den. Det kan inte vara upp till eleverna. Jag tror inte att det blir bra, utan jag tror att det är bättre att läraren bestämmer i klassrummet, helt enkelt.

(Applåder)

Herr talman! Det är jättebra frågor. Jag delar verkligen engagemanget här. Vi ska klara av att både vara en kunskapsnation när det gäller traditionell kunskap och samtidigt kunna hantera framtidens verktyg. Det är helt avgörande för svensk arbetsmarknad, konkurrenskraft och säkerhet.

Innan jag kom till utbildningsutskottet satt jag i utrikesutskottet. Jag sitter fortfarande i Natos parlamentariska församling och ett utskott där som heter Science and Technology Trends. Det är fullständigt avgörande för Sveriges säkerhet att vi klarar av skiftet när det gäller hur man använder saker och när det gäller att vi kan producera egna system, egen kod och så vidare. Jag vill alltså säga att jag delar engagemanget.

Om man ska kunna hantera AI-verktyg i undervisningen och lärandet tror jag att man i grunden behöver en gedigen kunskapsbas. Man måste ha kunskap om hur världen funkar och kunskap i sak. Man måste kunna använda, tillämpa och ha lärt sig om till exempel källkritik. Det är viktigt att ha med sig detta.

Vi måste se till att alla elever när de går ut skolan har så mycket riktig kunskap som de behöver, så att de sedan, med hjälp, handledning och stöd, ska kunna lära sig att använda dessa verktyg. Vi kan inte komma ifrån detta. Men samtidigt ska vi inte göra det för tidigt eller på fel sätt.

Sverige har haft en nästan ideologisk syn att vi ska använda så mycket it och skärmar som möjligt i skolan, och det har inte fungerat. Det kommer inte heller att fungera i framtiden. Man måste börja med en gedigen kunskapsbas hos varje enskild elev.

Fru talman! Vi håller redan nu på att återreglera svensk skola. Jag hoppas att det inte kommer som en överraskning för ledamoten. Det handlar om ett nytt betygssystem, rätten till läromedel, bemannade skolbibliotek, lärares undervisningstid och skolmiljöerna. Det handlar om sak efter sak. Offentlighetsprincipen för friskolor är något som vi inte har lyckats få igenom tidigare.

Liberalerna återreglerar svensk skola. Vi vill gå ännu längre. När jag satt i kommunfullmäktige här i Stockholms stad, där riksdagen ligger, ville Socialdemokraterna flytta ned skolan på stadsdelsnämnderna. Liberalerna vill återförstatliga skolan och se till att staten tar ansvaret för skolan. Det är klart att det är milsvid skillnad mellan Liberalernas och Socialdemokraternas skolpolitik i många viktiga, strukturella frågor. Vi vill ha en återreglerad kunskapsskola. Det vill inte Socialdemokraterna.

Fru talman! Man sitter i de samarbeten man sitter i, och det för med sig utmaningar. Förra mandatperioden var viceordföranden i utskottet, Anders Ygeman, som sitter där borta i salen, minister i den regering som vi då såg till fick tillträda genom januariavtalet. Då fick Socialdemokraterna till exempel genomföra ett avskaffande av värnskatten. Det var kanske inte Socialdemokraternas dröm att genomföra den reformen. Jag tycker dock att den var viktig för att få igång arbetslinjen och för att få fler personer att anstränga sig och jobba mer och så vidare. Men det var ju inte drömmen för dem, och så är det ju för Socialdemokraterna.

Jag satt i skatteutskottet, och för mig var reformen faktiskt lite av en dröm. Men så funkar samarbeten: Man ger och tar. Jag är helt övertygad om att vi i Liberalerna, som gör hela skolan, reformeringen, återreglerandet och kunskapsskolan till vår viktigaste fråga, kommer att få igenom saker.

Vi har fått igenom väldigt mycket den här mandatperioden. Vi har satt igång många processer, och vi kommer att få igenom väldigt mycket nästa mandatperiod också, för de andra partierna kommer att få vika sig, precis som Socialdemokraterna vek sig för oss under förra mandatperioden.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Det är väldigt brinnande och viktiga frågor.

Jag vill börja med att konstatera att jag tror att det också finns lite av en generationsskillnad i dessa frågor. Det handlar inte bara om ideologi, färg och på vilken sida av salen man sitter – nu gör vi inte så i Sveriges riksdag, men bildligt talat.

Jag tror att jag och ledamoten tillhör samma ungdomsförbundsgeneration. Vi är uppväxta i ett Sverige där friskolorna var ett faktum. Det finns de före oss som är uppväxta i ett Sverige där det var för mycket så att Socialdemokraterna bestämde hur skolan skulle se ut. Alla skulle vara stöpta i samma form, och det fanns inget utrymme för individen och inget utrymme för den enskilde att nå sin fulla potential och bygga sitt eget liv. Det handlade om att utjämna utfall mer än om att ge människor möjlighet att söka sin egen lycka.

Det var ur detta som friskolesystemet växte fram, och det tycker jag i grunden är positivt. Det är bra att det finns friskolor och ett fritt skolval. Det är inte bra när man tar ut vinster i stället för att satsa på läraren och eleverna och i stället för att ha skolbibliotek, kvalitet på undervisningen och så vidare. Det är dåligt.

Om jag ändå får vara lite anekdotisk vill jag berätta att min dotter går på en friskoleförskola. Det är samma friskoleförskola som jag gick på när jag var barn. När jag gick på den var det en förskola som drevs som ett personalkooperativ. Man tog inte ut vinst, utan förskolan drevs på det sättet helt enkelt därför att man tyckte att man kunde tillföra något till systemet med fria skolor. Sedan har den sålts, och nu ägs den av ett aktiebolag.

Jag ser inte att det finns en motsättning mellan att ha ett fritt skolval och ett fritt skolsystem samtidigt som man inte tar ut övervinster i stället för att säkerställa kvalitet i skolan. Jag tror att man kan ha båda: ett fritt skolval med fria skolor samtidigt som vi ser till att få bort de värsta övervinsterna.

Fru talman! Jag har försökt få majoritet i mitt parti för att förbjuda strumpor i sandaler, men jag har hittills inte lyckats. Men jag är glad över att få Vänsterpartiets stöd i den frågan.

Egentligen oroar jag mig inte så mycket för att Centerpartiet inte ska vika ned sig för Vänsterpartiet. Jag ligger vaken om nätterna för att jag oroar mig för att Centerpartiet ska vika ned sig för Vänsterpartiet. Där får jag möjligen också ge Vänsterpartiet lite rätt. Det kommer säkert att gå alldeles galant för er att samarbeta i regering, i alla fall från Vänsterpartiets perspektiv.

Fru talman! Låt mig återgå till detta med den fysiska skolan. När vi pratar om vad som är ändamålsenligt måste vi se att det inte bara handlar om ventilation. Det handlar inte bara om att vi ska ha en skolmatsal som fungerar och aulor som fungerar så som aulor ska. Det där är en del av att det ska vara ändamålsenligt. Men en ändamålsenlig skolmiljö är också en skolmiljö som ingjuter värdet av kunskap och bildning. Det är också ett ändamål som skolmiljön måste anpassas för. Vi måste ha en skolmiljö som gör det.

Det är politiska beslut och politiska idéer om effektivisering, konstruktivism och så vidare som har lett till att skolorna i dag ser ut som de gör. På vissa ställen är det baracker. På andra ställen är det glasväggar som gör att man inte fokuserar på undervisningen utan i stället fokuserar på det sociala samspelet. På andra ställen är det andra typer av miljöer som inte fungerar.

Det finns många olika typer av miljöer som är vackra. Det som de skolor vi vill se har gemensamt är att det är skolor där det finns lärare och där det finns regler, ordning och reda, kunskapsfokus och miljöer som signalerar att skolan, kunskap och bildning är viktigt. Det är det som detta handlar om, och det finns ingen motsättning mellan de olika värdena.

(Applåder)

Fru talman! Man skulle kunna fråga sig hur Vänsterpartiet ska komma åt övervinsterna i svensk skola och se till att återreglera skolan tillsammans med Centerpartiet i regering. Det återstår väl att se.

Fru talman! Låt oss gå till frågan om de vackra skolorna. Jag tycker att frågan är viktig, och jag tar gärna debatten.

Det låter på Vänsterpartiet som att det finns en motsättning i att ha vackra, ändamålsenliga skolmiljöer. Utspelet vi har gjort handlar om två delar. Den ena delen är att skolorna ska vara vackra och ingjuta respekt för bildning, kunskap, framtiden och den institution som skolan en gång var och som skolan än en gång bör bli. Den andra delen är att lokalerna ska vara ändamålsenliga. Det ska finnas en aula, en matsal som funkar, lärosalar för de ämnen som ska läras ut, bibliotek och fungerande ventilation för en god arbetsmiljö.

Jag tycker att skolorna ska vara vackra eftersom de representerar någonting. Det står inte på något vis i kontrast till att ha lärare med sjyst lön och med många kollegor samt mycket lärarledd klassrumstid för eleverna, samtidigt som de har tid att sköta sin planering och administration. De sakerna står inte i motsats till varandra. Tvärtom är båda viktiga komponenter i en regelbaserad kunskapsskola. Det är därför frågorna går hand i hand.

Jag hoppas att Vänsterpartiet kan gå med på att ni inte vill ha fula skolor som signalerar att skolan inte är viktig, som signalerar att skolan inte är något som ni vill lägga resurser på och som signalerar att bildning inte är något vi prioriterar i det här landet.

Skolorna ska vara vackra och ändamålsenliga, och de ska vara fyllda av kunskapstörstande elever och lärare som har sjysta villkor så att de kan undervisa och lyfta svensk skola från grunden och ge fler barn en framtid.

Fru talman! Tack till utskottets ledamöter som är här i dag för att debattera dessa viktiga frågor!

Detta är min första debatt i utbildningsutskottet, i alla fall i egenskap av ordförande. Det är väldigt roligt att få vara här och ha denna debatt med utskottet.

Vi ska i dag debattera övergripande skolfrågor och grundläggande utbildning. Ni som lyssnar på debatten hemmavid hör att detta är om inte alla så i alla fall stora delar av de frågor som utbildningsutskottet kan debattera. Man glider lätt in och ut lite mellan olika saker.

Jag har med mig ett skrivet anförande här i talarstolen. Som fru talmannen, som jag har suttit i utskott med tidigare, känner till brukar jag inte ha färdigskrivna anföranden, så det är nästan chockerande. Men jag tänkte faktiskt vara min tradition trogen och lägga undan det en liten stund. Det känns inte lika naturligt att prata utifrån ett färdigskrivet anförande.

Jag tänkte drista mig till, eftersom det är min första debatt som utskottets ordförande, att säga någonting om varför de grundläggande skolfrågorna är så otroligt viktiga och vad Liberalerna av det skälet försöker göra med svensk skola.

Vi liberaler är inte konservativa och inte socialister. Vi är just liberaler. Vi är inte konservativa som tror att utbildning bara handlar om att se till att människor kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi är inte konservativa som i grunden kanske inte drivs av en vilja att människor ska kunna göra klassresor och få bestämma över sitt eget liv oavsett bakgrund.

Men vi är inte heller, fru talman, socialister som tänker oss att vi ska utjämna skillnaderna mellan alla människor och se till att var och varannan människa har det precis likadant, att alla ska ha det precis lika dåligt. Vi är inte socialister som tror att det bästa för skolan minsann är om vi stöper alla i samma form, har grå och tråkiga lokaler och Ipadar som suger in de ungas hjärnor i stället för att satsa på en kunskapsskola.

Det vi är, fru talman, är liberaler. Skälet till att vi är så brinnande begeistrade över att se till att skolan blir så bra som den bara kan bli i Sverige handlar om att vi vill ge människor livschanser. Vi vill att människor oavsett bakgrund ska kunna få chans att forma sitt eget liv och sin egen framtid så som de själva vill.

Vi är inte socialister. Då hade vi kunnat säga: Det är rätt enkelt. Om alla ska få det lika kan vi bara lägga 100 procents skatt på allting och dela ut en handpenning, och så kan folk ha det precis likadant oavsett vem man är och vad man presterar.

Det där tror inte vi på. Vi vill inte utjämna skillnader i utfall; vi vill utjämna skillnader i möjligheter i livet. Det är därför skolan är så central för det liberala projektet. Det är egentligen bara skolan man har som riktigt effektivt verktyg om man vill se till att människor oavsett bakgrund kan få likvärdiga förutsättningar att forma sitt eget liv.

Det är därför, fru talman, det är ett så stort problem att det skiljer sig åt i hur skolor ser ut och hur väl de funkar mellan olika kommuner runt om i landet, mellan olika kommundelar och mellan olika typer av områden. Det kan skilja sig mycket om man går på en friskola eller en icke-friskola beroende på om skolan väljer att plocka ut en stor vinst i stället för att lägga pengarna på kvalitet i undervisningen.

Det är därför det är ett stort problem för oss liberaler att alla skolor inte har haft ändamålsenliga lokaler och att man har kunnat bygga skolor utan aulor och bibliotek, kanske med glasväggar i stället för ordentliga klassrum.

Det är därför, fru talman, som vi är så begeistrade över att skapa en regelbaserad förstatligad skola som utjämnar skillnaderna över hela landet. Det handlar om att utjämna klasskillnader avseende människors möjlighet att forma sitt eget liv och att utjämna skillnaderna i vilka chanser man får som elev beroende på var man bor i Sverige. Det är den ideologiska kärnan, och det är därför som skolfrågorna är så viktiga.

Fru talman! Det är av dessa skäl som vi liberaler i regeringen satsar mycket på skolan. Vi driver på för ett nationellt maxtak för klasstorlekar. Vi ser till att kraven på lärarutbildningen skärps. Vi ser till att nya läroplaner med tydligare kunskapsfokus tas fram. Det är klart att om det inte är fokus på kunskap kommer man aldrig att få några chanser till klassresor, till att forma sitt eget liv.

Fru talman! Man behöver inte ha varit alltför aktiv i skoldebatten för att inse att ett problem kan vara att många som ger sig in i debatten mest vilar sig på egna anekdoter. Alla i Sverige har gått i skolan, och det är bra. Det beror bland annat på att Liberalerna införde den allmänna skolan för alla i Sverige en gång i tiden – med hjälp av Socialdemokraterna. Vi får tacka Socialdemokraterna för stödet.

Detta för med sig problemet att alla tror sig veta vilken skola som är bäst. Jag tycker att debatten om hur skolan ska vara utformad måste vara evidensbaserad. Jag tycker inte att det är bra när det finns en massa kommuner runt om i landet som driver skolorna på sitt sätt. Det blir olika kvalitet på grund av olika resurstilldelningar, olika ideologiska övertygelser och så vidare. Skolan måste vara förstatligad och regelbaserad.

Fru talman! Eftersom det är min första debatt i utbildningsutskottet i den här rollen tänker jag drista mig till en liten anekdot. I debatten har många pratat om Liberalernas förslag till bättre skolmiljöer och vackrare skolor. Det finns de som har varit upprörda. Inte minst Centerpartiet verkar tycka att det viktigaste inte är att vi har en skola som signalerar kunskap och status utan att vi i stället ska lägga pengarna på Ipadar. Min anekdot handlar just om detta.

När jag gick i grundskolan gick jag i en gammal, fin och vacker tegelbyggnad. Det var lite höga trappsteg, och jag kände när jag kom in att här hade många människor gått före mig. I den här skolan fanns aula, bibliotek, gympasalar, klassrum, fungerande matsal och korridorer där man kunde sitta och plugga. Däremot fanns inte glasväggar så att fokus hamnade på det sociala samspelet, utan fokus hamnade i stället på läraren. I den skolan skapades möjligheter för fler att klara sig i livet.

Jag gick i en annan skola på gymnasiet. Den skolbyggnaden såg ut som ett företag, ett kontorslandskap. Det var glasväggar. Där fanns ett saccosäcksrum! Det är chockerande att säga att det fanns ett saccosäcksrum. Det var möbler från ett känt stort möbelföretag, och företaget använde skolan som en utställningslokal för att visa hur deras möbler skulle funka i kontorsmiljöer – inte nödvändigtvis i skolmiljöer.

Resultatet av detta var att jag kunde lägga mycket tid på att engagera mig i Liberala ungdomsförbundet. Det var bra eftersom det ledde till att jag är här i dag. Det var kanske mindre bra för mina skolresultat, och det var inte så bra för de elever som inte hade ett så positivt sidoengagemang som Liberala ungdomsförbundet. Flera här i salen tycker att det är tvivelaktigt, men relativt sett till många andra sidointressen kan det vara bra.

Detta funkar inte eftersom fokus inte hamnar på kunskap utan på en dator per elev, lärarens egenskrivna kursmaterial och att titta på vad andra elever gör på andra sidan glasväggen i stället för på kunskap och en ändamålsenlig skola i en vacker lokal.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Eftersom mina partikamrater har talat om andra frågor här i dag tänkte jag ägna min talartid åt Kina.

Fru talman! Kina begår folkmord i Xinjiang. Kina ockuperar Tibet, och Kina ägnar sig åt nykolonialism och att suga ut resurser ur flera länder i Afrika. Kina utför cyberangrepp på västliga demokratier och västliga demokratiers parlamentariker; vi är säkert flera här i rummet som har drabbats.

Fru talman! Kina finansierar – och är huvudfinansiär av – Rysslands krig mot Ukraina. När man ställer frågor om det här finns det ingen analytiker i världen som inte säger att Ryssland inte skulle kunna fortsätta sitt krig mot Ukraina om det inte vore för Kina. Det handlar om pengar och om komponenter, och Kina har fullt ut ställt sig bakom Rysslands invasion av och krig mot Ukraina.

Fru talman! Det har alltid varit moraliskt rätt att ta avstånd från Kina. Det har alltid varit moraliskt rätt att kritisera kommunistpartiet, Xi Jinping och det Kina gör som faktiskt gör världen sämre varje dag. Men det är även ekonomiskt och sakligt helt rätt att ta avstånd från Kina, fru talman.

Just nu befinner vi oss i en tid då Kinas pensionssystem är skakigare än någonsin. Befolkningen är överbelånad, och demografin pekar i fel riktning. Industrin i Kina vacklar på grund av de här faktorerna. Politiskt befinner sig Kina i ett tumult där flera av de högsta ledarna i militärledningen har avsatts under former som snarare ser ut som något som Frank Underwood ligger bakom än något som vi vill ägna oss åt i demokratier.

Fru talman! Kina är inte en stabil partner att luta sig mot. Många gånger har argumentet för att ha ett nära samarbete med Kina trots att landet begår alla de här brotten varit att landet är stabilt och att man kan bygga ekonomisk framgång genom att samarbeta tätt. Men Kina är inte stabilt längre. En diktatur är alltid stabil tills den inte är stabil längre, fru talman – och då är den så instabil som ett land någonsin kan vara.

Det är dags att Kinasäkra svensk och europeisk ekonomi. Vi behöver ha en ekonomi som står fri från beroende av Kina, inte bara av moraliska skäl utan också för att det inte går att bygga en framtid på en så skakig grund. Det är som att bygga hus på grus.

Fru talman! I stället måste vi såklart fördjupa samarbetet med länder som Japan, Sydkorea, Filippinerna och Taiwan.

Taiwan är som bekant ett land – frågar man statsvetarna om definitionen av ett land säger de bland annat att det behövs en väl definierad geografisk yta, och det får man väl säga att Taiwan har eftersom det är en ö. De säger vidare att det ska finnas ett våldsmonopol och ett domstolsväsen. Jag har varit på Taiwan och sett att det där verkar fungera rätt bra. De säger också att det ska finnas ett tydligt avgränsat demos, det vill säga ett folk, och det har man ju också.

Det går alltså inte att komma ifrån att Taiwan är ett land. Man kan få tycka vad man vill om det – Xi Jinping verkar inte tycka om det – men Taiwan är ett land oavsett om man vill det eller inte.

Med det sagt är det självklart att Sverige borde sälja vapen inte bara till Japan, Sydkorea och Filippinerna utan också till Taiwan. Taiwan skulle kunna göra stor nytta med svenska Jas Gripen, som funkar väldigt bra i den miljö det handlar om. Taiwan skulle kunna använda svenska ubåtar, och Excalibur skulle kunna säljas till Taiwan. Det är primärt ett amerikanskt vapen, men Sverige äger en stor del av rättigheterna till komponenterna.

Fru talman! Det finns goda skäl för Sverige att ställa sig på Taiwans sida och utöka utbytet av studenter, utöka det ekonomiska utbytet och även stötta militärt. Det kan handla om att sälja vapen, och det kan handla om att Sverige bör delta i freedom of navigation-insatser, det vill säga de insatser som skyddar rätten att framföra fartyg i farlederna utanför Taiwan. Insatserna leds många gånger av USA, men länder som Tyskland, Storbritannien och Danmark har deltagit. Där skulle Sverige kunna kliva fram och ta en väldigt aktiv roll.

Fru talman! Likasinnade länder i världen måste samarbeta mer. Vi lever i dag i en värld där länder som Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran utgör ondskans axelmakter. De bedriver ett nytt kallt krig mot oss. De använder Rysslands krig mot Ukraina som en spjutspets, men det handlar om att de vill störta den liberala demokratiska världsordningen.

Fru talman! Xi Jinpings sköra ledarskap och Kinas skrangliga ekonomi är dock inte bara ett hot mot vårt samarbete eller mot stabiliteten i det samarbete som har funnits mellan västländer och Kina, utan det är även en möjlighet. Om vi nu utökar sanktioner som drabbar Ryssland till sekundärsanktioner mot Kina, som ju finansierar kriget, och om vi utökar frihandeln med likasinnade länder kan vi få en förändring. Om vi ser till att i högre grad ha studenter i Sverige från andra länder än Kina, till exempel Taiwan, kan vi få en förändring. Om vi ser till att sätta press kan vi få en förändring.

Fru talman! Alla i den här salen och alla som lever i demokratiska länder skulle gagnas om kommunistpartiets makt föll bort och Xi Jinping avsattes.

(Applåder)