Joar Forssell (L) svarade Isabell Mixter i en replik om Förskolan i debatten ”Protokoll 2025/26:87 Onsdagen den 11 mars” den 11 mars 2026.
Isabell MixterV· i en replikJag ber om ursäkt till alla här i kammaren för att jag begär replik, men förskolan förtjänar den uppmärksamheten, tycker jag. Forssell talade i sitt inlägg om mindre barngrupper och lika möjligheter för alla barn. Det är…Fru talman! Tack, alla ledamöter som fortfarande dröjer sig kvar i riksdagen denna sena timme! Vi ska debattera förskolan i dag. Jag hoppas att ledamöterna har tillgång till nattis eftersom klockan är så mycket.
Herr talman! Det brukar sägas att klassresan börjar i klassrummet, men det är en sanning med modifikation. Visst är det så att skolan – grundskolan, gymnasiet och så vidare – är jätteviktig för klassresan, men klassresan börjar inte i klassrummet. Klassresan börjar i förskolan, redan första dagen när man blir lämnad i förskolans kapprum. Man kan därför säga att klassresan börjar i kapprummet på förskolan. Det vore mer sant.
Skälet till att regeringen har gjort så mycket på förskoleområdet och fortsätter att ha en hög ambition där är just att det är viktigt att ge barn lika möjligheter redan tidigt i livet så att de kan vara sin egen lyckas smed, bygga sin egen framtid och få sjysta förutsättningar oavsett vilka de är, varifrån de kommer och vilka livsval deras föräldrar har gjort. Då kan vi utjämna livschanser tidigt så att de får goda förutsättningar att klara skolan och senare i livet klara gymnasiet och allra helst högre utbildning än så. Det är därför förskolan är så otroligt viktig.
Herr talman! Det är också därför vi bryr oss om att förskolan sköts rätt och riktigt och har gått fram med förslag om en offentlighetsprincip. Det är därför vi har stärkt statsbidraget för kvalitetshöjande arbete. Det är därför vi har sänkt avgiften så att fler ska gå i förskolan. Det är därför vi har sett till att förskolan ska vara skärmfri. Det är därför vi har reglerat undervisningsuppdraget så att förskolepersonal får mer tid att planera.
Herr talman! Vi vill ha en obligatorisk språkförskola och språkkrav för personalen. Det handlar om att barn oavsett bakgrund ska få lika och sjysta möjligheter i livet. Vi vill även se till att barnstorlekarna eller snarare barngruppsstorlekarna blir mer rimliga – barnen får vara i vilken storlek som helst så länge de är i rätt ålder. Vi vill också se till att personaltätheten blir rimligare. I dag är den inte alltid helt rimlig med tanke på hur lite personal det är.
Herr talman! Med detta sagt vill jag understryka att skälet till att förskolan är så viktig är att det bara är med en fungerande förskola som barn kan få lika möjligheter genom hela livet. Det är där möjligheterna till likvärdiga livschanser skapas. Det är därför det här är en liberal kärnfråga.
För att debatten inte ska bli för lång vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla reservationer från oppositionen.
(Applåder)
Herr talman! Jag ber om ursäkt till alla här i kammaren för att jag begär replik, men förskolan förtjänar den uppmärksamheten, tycker jag.
Forssell talade i sitt inlägg om mindre barngrupper och lika möjligheter för alla barn. Det är ju jättefint och bra om vi kan nå dit. Dock är jag extremt oroad över det som har hänt under den här regeringens mandatperiod, nämligen att barngrupperna i landet har blivit större. År 2021 var 48,6 procent av barngrupperna i de lägre åldrarna större än riktmärket, men 2024 var det 53,7 procent. För de högre åldrarna har det också ökat, från 46,9 procent 2021 till 57,2 procent 2024.
Det kan inte vara en slump att det här händer under regeringens mandatperiod. Jag förstår att Forssell säkert kommer att säga att det här är ett kommunalt ansvar, men regeringen har ju vältrat över kostnadskrisen på kommunerna och hushållen. Den har inte tillfört tillräckligt mycket pengar till kommunerna så att de ens kan upprätthålla samma nivå som föregående år.
Nu har regeringen tillsatt en utredning om minskade barngrupper i förskolan. Det kan ju vara bra, men det är också alldeles för sent. Om man redan har hunnit lägga ned en massa förskolor och säga upp personal, hur ska man då kunna lösa det när regeringens utredning eventuellt blir klar? Nu har vi en unik möjlighet. Regeringen skulle behöva agera nu för att se till att nedläggningarna stoppas.
Jag vill därför fråga Forssell: Hur ser han på att barngrupperna i förskolan har blivit större under den här mandatperioden?
Herr talman! Tack, ledamoten Mixter, för de viktiga frågorna!
Jag delar helt den frustration som ledamoten ger uttryck för när det gäller storleken på klasserna i förskolan. Precis som ledamoten själv säger är det kommunerna som bär det stora ansvaret. Jag menar inte detta på det sätt som ledamoten beskriver – att jag skulle vilja vältra över ansvaret på kommunerna. Tvärtom är det ett problem att det är så stora skillnader mellan kommuner runt om i landet. Det gäller genom hela skolan med alla dess former.
Det är också ett problem på alla nivåer i skolan att kommunerna lägger olika mycket pengar på skolan och att kvaliteten skiljer sig åt. Det finns skillnader i vilka livschanser man lyckas skapa för barn med olika bakgrund runt om i landets alla kommuner. Det är därför det behövs mer reglering på statlig nivå.
Utifrån perspektivet att förskolan kanske är det mest grundläggande vi har för att se till att människor över hela landet får lika och sjysta livschanser är det väldigt märkligt att vissa kommuner tillåter sig själva att inte lägga de resurser som behöver läggas på förskolan. Det är därför det behövs ett större statligt ansvar. Det tycker jag inte är märkligt.
Det handlar inte om att lägga ansvaret på kommunerna, utan det handlar om att konstatera att många kommuner inte klarar av uppgiften så som det ser ut i dag.
Herr talman! Vänsterpartiet ser också att det behövs ett statligt ansvar och att vi behöver lagstifta om mindre barngrupper i förskolan. Där har vi landat och lägger fram sådana konkreta förslag. Jag har inte sett några från regeringen ännu.
Jag är som sagt positiv till att det pågår en utredning, men regeringen har haft fyra år på sig. Under den här mandatperioden har vi sett att utvecklingen har gått åt helt fel håll. Vi har sett hur barnskötare och förskollärare blir alltmer utslitna, och de blir sjukskrivna i högre grad än tidigare. Det här är helt enkelt inte hållbart, och det är regeringen ansvarig för.
Även om det är kommunpolitiker som styr verksamheterna ute i kommunerna påverkas de av att regeringen har valt att sänka skatten för de rikaste i stället för att se till att det finns tillräckligt många händer att hålla i på förskolan. Det är regeringen också ansvarig för genom att den aktivt har valt att se till att statsbidragen inte täcker den kostnadsutveckling som finns i kommunerna.
Kommunerna måste då välja om det är Göran som är 87 år och bor på äldreboende som ska få hjälp eller om det är Saga som är 3 år och går på förskola som ska få hjälp när hon ramlar i rutschkanan. Det är det dilemma som kommunen ställs inför. Vad ska den välja att prioritera? Den kan inte prioritera bort något, utan resultatet blir i stället exempelvis att barngrupperna blir större. Det är så kommunen får ”skohorna” in problemet när den inte får tillräckligt mycket pengar från staten.
Jag förstår varför regeringen kanske har valt att vara snabbare med andra utredningar än just den här. Den här reformen är ju inte billig, och det ska man inte sticka under stol med. Det är klart att det är mycket billigare att förbjuda mobiltelefoner i skolan. Jag är inte emot att göra det, men det är mycket billigare än att se till att våra unga får en riktigt bra start.
Det skulle löna sig i slutändan att se till att barnen blir riktigt förberedda för skolan och får bra verktyg så att de kan bli fungerande samhällsmedborgare senare i livet och kanske inte hamnar i kriminalitet, som regeringen behöver lägga enormt mycket pengar på nu. Jag tycker att regeringen borde ha gjort det här för länge sedan. Ni är ansvariga för den situation vi nu sitter i, Joar Forssell.
Herr talman! Jag känner ett stort ansvar. Jag har visserligen bara varit ordförande i det här utskottet i tre veckor, men jag känner ändå ett stort ansvar som politiker i Sverige. Jag tycker att alla vi som är politiker i Sverige har ett stort ansvar för den situation som skolan befinner sig i.
Jag tror att den 80-åring som ledamoten beskrev i sitt anförande framför allt har vuxit upp i ett socialdemokratiskt Sverige. Vänstersidan har ju styrt det här landet de allra flesta åren sedan vi införde demokrati, men jag erkänner såklart att jag och alla andra politiker har ett stort ansvar för det skick som skolan befinner sig i. Det är därför vi går fram med ett sådant enormt reformpaket på skolområdet och i synnerhet på förskoleområdet, som den här debatten handlar om.
Herr talman! Jag delar inte synen som Vänsterpartiet har på skattepengar, men det kanske inte förvånar någon. Vi har för höga skatter i Sverige, och det gör att människor inte jobbar tillräckligt mycket. Det gör att företagen inte kan expandera tillräckligt mycket, och det gör att skatteintäkterna blir för låga. Det är inte så att man plötsligt får mer pengar om man höjer skatten. Det är inte så ekonomin funkar.
Herr talman! Det är dessutom så att det för den som betalar skatt inte spelar någon roll om skatten går till staten eller till kommunen. Det är ett politikerperspektiv som jag tycker att vi ska göra oss av med. Det är ett snävt och inåtblickande politikerperspektiv. Den som betalar skatten ser ju bara att pengarna försvinner från kontot.
Man måste i stället fråga sig vad man lägger pengarna på, och då tycker vi att man ska lägga pengarna på till exempel rimligare storlekar på klasserna i förskolan. Vi tycker att man ska lägga dem på förskolans kvalitet, på förskolans personal och så vidare.
Sedan finns det en massa andra saker som vi inte vill lägga statliga pengar på, men jag tror inte att det förvånar någon som tittar på den här debatten att Vänsterpartiet vill lägga pengar på väldigt många olika saker. Då räcker inte pengarna till det som är viktigt.
(Applåder)
Herr talman! Jag lovade här utanför att jag inte skulle begära några repliker, men nu blev det så i alla fall.
Det är ju personaltätheten och gruppstorleken som är huvudsaken, ärligt talat, och det är de två utmaningarna vi har när det gäller förskolan i Sverige. Jag håller helt med Joar Forssell om att vi inte ska höja några skatter. Däremot ska vi fråga oss vad vi lägger pengarna på, exempelvis maxtaxan. Det hade vi inte behövt göra, utan vi hade kunnat lägga de pengarna på just personaltäthet eller gruppstorlek.
Sedan har jag en ärlig fråga om något som vi i vårt parti funderar väldigt mycket på. Jag lät RUT göra en utredning om hur mycket det faktiskt skulle kosta att följa de riktlinjer som vi själva har satt, det vill säga max 12 barn i småbarnsgrupper och max 15 barn i de större barnens grupper. I 2024 års siffror skulle det kosta 17 miljarder utöver de pengar som läggs i dag. Då är frågan: Varifrån ska vi ta de här 17 miljarderna? Hur ska vi tänka? Ska vi dela på ansvaret mellan stat och kommuner, eller hur ser planen ut?
Det är den planen som jag önskar att man hade tagit fram under den här mandatperioden. Men nu måste vi se framåt, så då blir min fråga: Hur ska vi tänka runt finansieringen av förskolan?
Herr talman! Tack till ledamoten Lasses för de viktiga frågorna!
Till att börja med är jag glad för att jag hörde Centerpartiet öppna upp för ett ökat statligt ansvar för skolan. Det är ju en nyhet. Jag tror att de som har följt skoldebatten länge blir glatt förvånade. Centerpartiet brukar ju vara det parti, tillsammans med Socialdemokraterna, som vill flytta skolverksamhet så långt från staten som möjligt. Jag vet inte om Centerpartiet delar den uppfattning som vissa socialdemokrater verkar ha – att man inte ens ska lägga skolan på kommunerna utan allra helst på stadsdelsnämnderna i de kommuner där det finns stadsdelsnämnder.
Det verkar ändå som att Centerpartiet nu öppnar dörren för att kanske till och med förstatliga skolan. Det är väldigt glädjande eftersom det skulle kunna hjälpa oss att komma åt det enorma problem som finns på alla nivåer i den svenska skolan: att det är så stor skillnad mellan olika kommuner. Elever drabbas av sina föräldrars livsval att bo på en plats snarare än på en annan därför att vi låter kommuner sköta skolan väldigt olika, och på vissa ställen sköter kommunerna inte skolan tillräckligt bra.
Ibland kan det bero på dålig politik. Ganska ofta beror det på att resurserna inte finns. Jag håller med om det. Men en lösning på det kan inte vara att vi höjer en massa skatter på den statliga nivån och skickar ut pengarna till kommunerna för att täppa igen hål i verksamheter som de själva borde kunna sköta bättre. Lösningen på det måste vara att man går tillbaka till när skolan började gå ordentligt dåligt. Det var ju med kommunaliseringen.
Det skulle vara intressant att höra från ledamoten och Centerpartiet om det jag hörde här om ökat statligt ansvar kanske är en liten öppning för att förstatliga skolan igen. Det vore väldigt glädjande för många av oss i den här salen.
Herr talman! Jag är rädd att jag måste göra ledamoten Forssell besviken. Nej, det var inte det statliga huvudmannaskapet som jag pratade om. Det var snarare vad ska vi ha för plan för att få den här finansieringen att fungera.
Även om det inte är så att staten ska gå in med hela summan pengar är det fortfarande så att vi faktiskt ger ganska stora statliga stöd till vår förskola. Däremot har vi tyvärr den egenheten att vi vill märka upp dem och säga att de ska gå till att ta bort skärmar, till maxtaxa och så vidare i stället för att säga att kommunerna själva faktiskt kan avgöra hur de här pengarna behöver användas.
Däremot kan man naturligtvis se till att det framgår av andemeningen att man bör följa riktlinjerna när det gäller personaltäthet och gruppstorlek. Vi har ju riktlinjer för att de ska följas, inte för att man ska bryta mot dem så mycket som det bara går.
Det handlar snarare om de pengar som vi faktiskt betalar från staten. Hur ska det se ut? Borde det anslaget öka eller minska under en viss tid för att komma i kapp? Om vi nu ska ha kvar de här riktlinjerna, hur ser planen ut?
Herr talman! Det var ett beklagligt men ändå välkommet förtydligande från Centerpartiet att man fortfarande inte är för ett statligt huvudmannaskap i skolan. Det är tråkigt för Sveriges elever. Det är tråkigt för Sveriges framtid att vi inte får jämlikheten som vi hade behövt och de jämlika livschanser som hade gjort oss så gott. Men det är i alla fall ett tydligt besked.
Herr talman! Som jag redan varit inne på i mitt anförande ger vi en massa nya statliga pengar, och vi ökar de statliga anslagen till olika delar av skolan. Det vidgår också ledamoten från Centerpartiet. Vi stärker till exempel det statliga stödet för kvalitetsarbete i just förskolan.
Från Centerpartiet låter det lite som att det är oklart om vi ska följa reglerna eller inte. Det finns rekommendationer; vi behöver vara tydliga med om man ska följa rekommendationerna eller inte.
Liberalerna är väldigt tydliga med att vi ska gå tillbaka till en reglerad skola. Vi behöver ha regler för hur verksamheten ska se ut. Om vi inte lyckas få skolan förstatligad behöver vi ha väldigt tydliga regler. Det behöver vi ha ändå, men då blir det ännu viktigare att vi har väldigt tydliga regler för hur verksamheten ska se ut därför att kommunerna sköter det här för olika. Det ser för olika ut, och det ser för olika ut också mellan privata och offentliga skolaktörer.
Vi behöver ha regler för hur skolan ska skötas och hur verksamheten ska se ut. Det är helt naturligt därför att det är den avreglerade skolan, som vi har lämnat vind för våg, som har sett till att vi inte kan uppnå den nivå när det gäller jämlika livschanser som vi vill ha i det här landet för alla Sveriges barn och alla Sveriges skolelever.
Det är precis därför som Liberalerna står för en lite tuffare skolpolitik med en återreglering och ett förstatligande av den svenska skolan. Vi måste ut med flummet och fram med kunskapsskolan.
