Joar Forssell

Fru talman! Tack till ledamoten Mixter för fortsatta frågor!

Vi kommer tillbaka till samma fråga. Säg att Vänsterpartiet skulle vilja helrenovera svensk ekonomi. Det tror jag att Vänsterpartiet vill. Vänsterpartiet tycker inte om kapitalism, äganderätt och marknadsekonomi. Det vill ha ett helt annat ekonomiskt system.

Jag tror inte att Vänsterpartiet kommer att lyckas med den helrenoveringen, men det kommer tyvärr att komma en bit på vägen. Det kommer inte att lyckas med den renoveringen när det ska sitta i regering med Centerpartiet och Socialdemokraterna. Det kommer Isabell Mixter att bli varse om hon får sitta i regering.

Det är så politik fungerar. Man säger vad man vill, man förhandlar och så kommer man fram till ett resultat som för en en bit på vägen. Det har vi gjort här. Det är viktiga steg för svensk skola. Det är viktiga steg för Sveriges elever, Sveriges lärare och i grunden Sveriges frihet.

Vi ser till att oseriösa aktörer inte längre kommer att kunna plocka ut någon vinst. Vi ser till att oseriösa ägare kommer att kunna få skarpa böter. Vi ser till att de som inte ska driva friskolor inte kommer att kunna få driva friskolor. Vi ser till att de elever som går i en friskola kan vara säkra på att de har en skola också i morgon därför att man inte kommer att kunna lägga ned en skola hux flux och sätta kommunen på bar backe. Det ser vi till, och det är viktiga reformer.

Det är viktiga reformer för Sverige och viktiga reformer för skolan. Det är därför som man ska vara stolt över dem. Men som ordspråket lyder: Man ska vara stolt men inte nöjd. Vi vill mer. Vi har fått igenom väldigt mycket liberal politik i Tidöavtalet, och jag är övertygad om att vi med en Tidöregering kommer att få igenom mycket mer liberal politik i Sveriges riksdag och i Sveriges regering. Det är klart att olika partier har olika ingångar i de förhandlingarna. Det är inget konstigt.

Fru talman! Jag kommer inte att anklaga Isabell Mixter för Socialdemokraternas politik, för jag vet att Isabell Mixter vill mycket mer. Hon vill avskaffa den kapitalistiska marknadsekonomin.

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med vill jag korrigera några märkligheter i ledamoten Mixters anförande. Sanningen är ju att vi genomför de största reformerna i svensk skola på mycket lång tid. När det gäller friskolesektorn genomför vi den största renoveringen någonsin. Vi ser till att endast långsiktiga aktörer ska kunna verka på den här marknaden. Vi ser till att man ska kunna få vinstförbud om man har kvalitetsbrister. Vi ser till att oseriösa ägare kommer att mötas av skarpa böter från Skolinspektionen. Vi ser till att de problem som har funnits i vissa friskolor, med outbildade lärare, obemannade skolbibliotek och obefintlig tillgång till skolböcker, åtgärdas. Man ska inte kunna bedriva verksamhet om man har den typen av kvalitetsbrister. Det är ju verkligheten.

Om man vill göra någon form av raljant liknelse med kasinon, blackjack eller vad det nu kan vara kan man väl få göra det. Jag tycker dock inte att den typen av retorik hör hemma i en debatt om skolan. Det är en alldeles för viktig fråga för att skoja bort på det sättet. Det här är viktiga, seriösa reformer som vi genomför för att elever ska kunna forma sitt liv och få leva sitt liv i frihet och för att skolorna ska vara seriösa.

Fru talman! Den skarpa frågan som Isabell Mixter ställer vittnar om det som vi alla känner till. Socialdemokraterna har lyckats hålla Vänsterpartiet utanför regeringsmakten under svensk demokratis hela historia. Det tycker jag är bra. Jag vill inte ha kommunister i regeringen. Men det gör också att Vänsterpartiet inte har någon erfarenhet av hur det är att regera.

Man måste förhandla och komma överens med olika partier och sedan lägga fram förslag som man står för gemensamt. Vi hade gärna gått längre. Men detta är den största reform och reformering som någonsin har gjorts, så man ska nog också vara stolt.

Fru talman! Jag är stolt över att vi i dag kommer att rösta igenom skärpta villkor för friskolesektorn. Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen.

Det har funnits skolor som knappt haft några utbildade lärare. Det har funnits skolor utan skolbibliotek. Det har funnits skolbibliotek i form av en låda på vinden. Kvalitetsbrister kommer att kunna leda till vinstförbud.

Det har funnits skolor som plötsligt lagt ned och som lämnat barn och elever vind för våg och försatt kommuner i en omöjlig situation. Nu ser vi till att detta inte ska kunna ske.

Skolan är politikens främsta redskap för att människor ska ha möjlighet att leva sitt liv som de själva vill – alltså för frihet. Utan en skola som ger alla barn, oavsett bakgrund, möjlighet att forma sitt eget liv tack vare att de har fått kunskap, skicklighet och färdigheter i skolan kan inte människor vara fria. Det är därför denna fråga är så otroligt viktig för liberaler. Det är i skolan vi skapar frihet för alla, oavsett bakgrund.

Föräldrar måste kunna lita på att deras barn får undervisning av utbildade lärare och med riktiga skolböcker och bemannade, välfyllda skolbibliotek. Skolägare som inte sköter sig ska få skarpa böter av Skolinspektionen.

För den frihet som skolor ska skapa, för att vi vill värna valfrihet med seriösa skolor – kunskapstempel med långsiktighet – och för att barn ska sättas först yrkar jag bifall till propositionen.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om att ett prov kan vara väldigt stressigt, men jag håller inte med om den övriga beskrivningen.

Det betyg man får av en lärare kan i dag skilja sig från det betyg man hade fått av en annan lärare på en annan skola, vilket skapar stor stress. Betygsinflation och glädjebetyg skapar stor stress. Det är rimligt, för man blir såklart stressad av att systemet inte är rättssäkert och att det man presterar inte ger det betyg man borde få.

Även om slutprovet blir väldigt viktigt blir det ändå fler komponenter som är viktiga än i dag, så på ett sätt får eleverna fler chanser att visa vad de har för kunskaper och vad de kan prestera. Jag tror därför att detta system kommer att leda till mindre stress rent strukturellt.

Regeringen vidtar ju en massa olika åtgärder på skolområdet som totalt sett är bra. Det ska vara mindre klasser, och elever som stör, stökar och skapar stress i skolmiljön ska kunna utvisas från klassrummet och få sin undervisning någon annanstans. Lugn och ro är en extremt viktig faktor för att slippa bli stressad och för att klara kunskapskraven. Eleverna ska även ha tillgång till kuratorer. Dessutom: Att lärarna blir mindre stressade nu när undervisningstiden regleras leder även till bättre undervisning och mindre stress bland eleverna.

Vi gör alltså mycket, och jag tror att det nya betygssystemet är en del av förbättringen.

(Applåder)

Fru talman! Det här är ju en väldigt intressant fråga. Till att börja med tror jag att skolan alltid kommer att innebära stress för elever. Så ser verkligheten ut, så har den alltid sett ut och så kommer den alltid att se ut. Ska vi minska den stressen så mycket vi kan? Ja, det ska vi göra. Ska vi se till att elever mår så bra som möjligt? Ja, det ska vi göra.

Min erfarenhet från att själv ha varit aktiv i elevkårer och elevråd – jag tvivlar inte på att ledamoten Hansén också har varit aktiv i sådana organisationer – är att betygsinflationen och glädjebetygen har lett till väldigt mycket stress under väldigt lång tid. Man kanske jämför sig med elever från andra, kanske närliggande, skolor och konstaterar att en elev på en annan skola fick ett annat betyg än vad man själv fick, trots att man tycker att man själv är bättre. Även detta skapar också en enorm stress, eftersom man sedan vill använda betygen för att ta sig vidare till en annan utbildning eller ta sig vidare i livet. Den stressen tror jag att vi delvis kan komma åt med det här systemet med slutprov.

Går det att skapa en skola som är helt fri från stress? Nej, det går inte – det är omöjligt. Går det att skapa en skola som är likvärdigare och där meritvärdet i högre grad återspeglar elevernas kunskaper? Ja, det tror jag. Kommer detta att vara bra för att minska stressen? Ja, det tror jag.

Fru talman! Vi ska såklart göra allt vi kan för att stötta elever och ge dem det stöd, den undervisning och det kunskapsfokus som krävs för att de ska kunna vara trygga i att de får goda chanser och likvärdiga möjligheter att få goda betyg, kunskaper och möjligheter att söka sig vidare i livet. Jag tror att detta leder till mindre stress. Jag är medveten om att ett prov kan vara stressigt, men det är ännu stressigare med glädjebetyg och betygsinflation.

Fru talman! Det finns problem med betygsinflation och glädjebetyg; så långt tror jag att ledamoten och jag är överens. Detta beror på flera saker. En orsak är friskolesystemet, där vi nu gör en helrenovering.

En annan orsak är att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få till en betygsättning som är exakt likadan över hela landet. Det finns ett mått av frihet i bedömningen; det är ju ändå bedömning vi pratar om. Det behövs något verktyg om vi ska komma bort från detta, åtminstone lite grann, så att vi får mer likvärdighet samt betyg och meritvärden som bättre återspeglar elevernas faktiska kunskaper, så att man kan jämföra sig och så att det blir rättvist när man söker sig vidare i utbildningssystemet. Jag tror att det behövs slutprov för att vi ska komma åt detta. Jag ser inte någon annan möjlighet än att ha slutprov för att skapa likvärdighet över hela landet mellan elever och skolor med olika lärare. Så är det.

Kan detta innebära en administrativ börda? Jag tvivlar inte på att Sverige har förmågan att genomföra digitala slutprov. Det skulle vara väldigt märkligt. Många andra länder klarar av detta. Jag har besökt Ukraina ett antal gånger under kriget. De har digitaliserat trots Rysslands pågående anfallskrig. Det är klart att även Sverige har denna förmåga.

Tror jag att det kommer att kunna ske helt smärtfritt i alla lägen? Nej, det kan jag inte garantera. Därför behöver man vara beredd på att vi kan behöva vanliga manuella pappersprov. Så ser verkligheten ut. Jag tror dock att alternativet att inte ha ett nytt betygssystem och att inte ha slutprov är mycket sämre. Vi ska göra andra saker för att minska lärarnas börda.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Sigvardsson för en bra och välmotiverad fråga.

Det har varit problem med de digitala proven – det är helt korrekt. Det får mig absolut att delvis känna oro, men jag har inga problem med att erkänna att det har varit så. Det är ju inte regeringen som har konstruerat it-systemen eller proven i detalj. Det ligger möjligen delvis utanför vad både en Lregering och en Sregering kan göra. I grunden måste man ha förtroende för att myndigheterna klarar sin uppgift. Det är också viktigt att det finns möjlighet till någon form av backup, det vill säga att man inte gör det digitalt om det inte fungerar.

Fru talman! Med det sagt tycker jag också att man ska komma ihåg att det betygssystem som vi debatterar i dag är en del av en helhet. Ledamoten är orolig för lärarnas administrativa börda. Den oroar mig också, och det är bland annat därför som vi i kammaren senast förra veckan debatterade om att reglera lärarnas undervisningstid och därmed också deras tid för administration, planering och så vidare.

Ambitionen är inte att det här ska leda till en ökad administrativ börda, men om det gör det får vi såklart återkomma till det. Det är inte det som är syftet, och jag tror inte heller att det kommer att bli så.

Alla betygssystem innebär ju någon form av administrativ börda. Det är ganska mödosamt och svårt att sätta betyg. Ambitionen med det här systemet är att lärarna inte ska få ökad belastning.

Fru talman! Jag har inte kollat upp det här, men jag kan tänka mig att det finns lerplattor med sumerisk kilskrift, där en förälder klagar på betygsättningen för någon av sina ungdomar. Betygssystemet är en evig debatt.

I dag ska vi debattera ett nytt betygssystem som har till syfte att öka likvärdigheten, bättre återspegla elevernas kunskaper och se till att elever inte slås ut utan kan fortsätta sina studier om de har förmåga till det.

Fru talman! Inget betygssystem är perfekt, men jag kan konstatera att det betygssystem som vi har haft är mindre perfekt än det betygssystem som vi kommer att få när kammaren bifaller det här förslaget. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! I dag har vi problem med betygsinflation och glädjebetyg, det vill säga att betygen inte återspeglar elevernas kunskaper. Det innebär att när man sedan använder betygen för att söka till vidare studier blir det inte likvärdigt och rättvist mellan elever, utan betygen beror på vilken lärare man har haft och vilken skola man har gått på. Betygen återspeglar helt enkelt inte i tillräckligt hög grad elevernas faktiska kunskaper.

Fru talman! Dagens betygssystem innebär också att det finns elever som slås ut. De hade kunnat fortsätta sina studier, men de kommer inte att kunna göra det på grund av Fbetyget. Det här vill vi få bukt med. Vi vill att betygen bättre ska återspegla elevernas kunskaper och att elever kan studera vidare även om de har varit sämre i något ämne.

I den allmänna debatten har det låtit lite grann som att vi stryker Fbetyget, men egentligen är det inte det vi gör. Det vi gör är att vi inför ett nytt, tiogradigt betygssystem där motsvarigheten till Fbetyget inte finns med. Detta återspeglas i stället av ett par andra av betygsstegen.

Detta innebär att man kan söka till och komma in på vidare studier även om man har kunskaper som i dag skulle motsvara ett Fbetyg. Man får helt enkelt räkna in det i sitt meritvärde ändå. Det är väldigt ovanligt, fru talman, att man inte har några kunskaper över huvud taget. Därför blir Fbetyget väldigt trubbigt. Vi inför alltså ett nytt, tiogradigt betygssystem.

Fru talman! Vi ser också till att betygen kalibreras med ett slutprov. Det innebär ett stopp för eller i alla fall en kraftig minskning av möjligheterna till glädjebetyg och betygsinflation.

Fru talman! I dag vet man inte om ett betyg som en elev har fått motsvarar samma betyg som en annan elev har fått på en annan skola, i en annan del av landet eller av en annan lärare. Det vi gör är att se till att det meritvärde som man sedan använder för att söka in också är kalibrerat med ett slutprov. Syftet med detta är att komma bort från och motverka betygsinflationen och glädjebetygen och få meritvärden som bättre återspeglar elevernas kunskaper.

Fru talman! Betygsättning är svårt. Det kommer aldrig att vara så att alla bedömer på exakt samma sätt och att en lärares bedömning är helt identisk med en annan lärares. En del i det nya betygssystemet är att betygskriterierna blir något mindre detaljerade samtidigt som kursplanerna och läroplanerna i någon mening väger tyngre när det gäller hur innehållet i utbildningen styrs.

Jag tror att det är positivt. Det innebär att lärarna får ett lite större handlingsutrymme, men det innebär också – tillsammans med slutproven – att betygsinflationen och glädjebetygen motverkas. Det innebär alltså att lärarna får en tydligare roll och mer att säga till om, samtidigt som eleverna får mer likvärdiga betyg när de jämför sig med andra elever – det är ju trots allt det som man gör när man söker till vidare utbildning.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget, för att vi därmed tar viktiga steg för att få bukt med dels betygsinflationen och glädjebetygen, dels den utslagning som Fbetyget har inneburit.

(Applåder)

Herr talman! Vad glad jag är att vi har kommit fram till den här debatten och att vi inom kort äntligen ska få votera om det här. Det här är den viktigaste lärarreformen sedan 90-talet. Det är därför med stor stolthet som vi från Liberalerna och regeringen lägger fram det här för riksdagen, och det är med stor glädje som vi debatterar det här i dag.

Sedan lärarnas undervisningstid avreglerades på 90-talet har den ökat med över två veckor per läsår. Samtidigt har den administrativa bördan svällt. Det säger sig självt, herr talman, att det är fullständigt ohållbart. Det har också visat sig vara ohållbart. Nio av tio lärare uppger att de har för många arbetsuppgifter för att kunna fokusera på undervisningen, och över hälften har övervägt att säga upp sig.

Detta påverkar såklart både undervisningen och eleverna. Det är en delförklaring till att skolan inte presterar de resultat som vi hade önskat, och det är en delförklaring till att alldeles för många lärare väljer att faktiskt säga upp sig och inte fortsätta i det här viktiga yrket.

I avtalsrörelse efter avtalsrörelse – efter avregleringen skulle detta nämligen lösas i avtal – har lärarna försökt att få bättre villkor på plats, men arbetsgivarorganisationen SKR har vägrat att gå dem till mötes. Socialdemokratiskt ledda SKR har bestämt sig för att lärarnas planeringstid ska vara kommunernas buffert för besparingar. Kvaliteten i skolan ska vara en buffert för besparingar för Sveriges kommuner.

Därför har vi i Liberalerna drivit på för att få en nationell reglering på plats. Det här är en del av den breda återregleringen av svensk skola. Eftersom det här inte går att lösa genom avtal behöver det lösas genom lagstiftning. I dag debatterar vi det här betänkandet, och jag yrkar såklart bifall till förslaget.

Undervisningsuppdraget kommer återigen att skyddas med ett golv för planeringen och ett tak för undervisningen. Samtidigt minskar också den administrativa bördan.

Det här är ett viktigt besked till landets viktigaste yrkeskår, till alla föräldrar som har barn i skolan och till alla elever som studerar runt om i landet. Lärare kommer att ha tid för sin planering och tid för sin undervisning. De kommer i högre grad att vilja stanna i yrket för att de kommer att ha en rimligare arbetsbörda.

Det är glädjande att så många partier nu sluter upp bakom den här linjen, även om det finns motioner och yrkanden som går emot vårt betänkande. Jag tycker att det här borde vara en ganska prestigelös fråga. Alla påstår att de vill att lärare ska ha rimliga arbetsvillkor. Samtidigt finns det politiker som tycker att det inte ska regleras och att SKR ska ha mer med det här att göra, det vill säga att de som har misslyckats sedan 90-talet ska få fortsätta att driva lärarkåren in i en ohållbar arbetsbörda.

Socialdemokraterna betonar till exempel i sin motion att de hellre vill ha en dialog med parterna. Det betyder alltså i praktiken att de vill behålla SKR:s möjligheter att säga nej på det sätt som SKR gör. Oavsett vad de säger i medierna är det det som de har lagt fram i riksdagen.

Så kan vi inte ha det. SKR har inte lyckats skapa rimliga arbetsvillkor för lärare sedan 90-talet. Det har gått åt fel håll sedan 90-talet, när man avreglerade och gav makten till SKR.

Liberalerna har tagit ställning för och drivit detta, och jag är stolt över att det här förslaget nu ligger på riksdagens bord. Vi kan inte låta SKR ha ansvaret för en av de viktigaste komponenterna för kvalitet i svensk skola eftersom de inte klarar av det.

Det här är också ett bra exempel, herr talman, på varför skolan borde förstatligas. Det är inte bara för lärarna utan för lärarna, föräldrarna, eleverna och hela Sveriges framtid. Därför är det så viktigt att vi reglerar undervisningsuppdraget och planeringstiden och ser till att lärarna får rimliga arbetsvillkor. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (SD) samt Marie-Louise Hänel Sandström och Joanna Lewerentz (båda M).

Fru talman! Jag sa inledningsvis i mitt förra inlägg att Vänsterpartiet har ändrat sig. Men det verkar inte ha ändrat sig om den marxistiska idén och den marxistiska retoriken.

Det är inte så, och det vet vi, att om man sänker skatten så får man in mindre pengar till staten. Tvärtom. Om man sänker rätt skatter, och det har vi gjort, ökar aktiviteten i ekonomin och investeringarna i ekonomin, och då kan också skatteintäkterna öka. Det är ganska grundläggande ekonomisk teori och praktik.

Fru talman! Det är inte heller så att det finns en massa statligt anställda lärare som regeringen har sparkat. Vad är det för villfarelse som vi får höra om här i kammaren?

Fru talman! Vänsterpartiet vill förstatliga skolan. Det vill det bland annat för att lärarna ska vara anställda genom staten och inte genom kommunerna. Men i dag är de inte anställda genom staten. Det borde Vänsterpartiet, som vill förstatliga skolan, känna till. De är anställda genom kommunerna.

Det är kommunerna och de skolor som är under kommunerna som har sparkat lärare. Jag är kritisk till detta. Jag tycker att vi ta tillvara den möjlighet som till exempel minskade barnkullar ger för att helt enkelt minska klasstorlekarna, att se till att lärare stannar i skolan, att resurser stannar i skolan och att resurserna per elev ökar.

Jag önskar att jag fick med mig Sveriges kommuner på det. Tyvärr verkar jag inte få det. När vi gör stora satsningar från regeringen väljer kommuner alltför ofta att flytta runt pengar, att skära ned, att sparka lärare och att inte ge eleverna de resurser som de borde ha rätt till. Det är ett ytterligare skäl till att jag vill förstatliga svensk skola.

Fru talman! Kommunerna gör för stora vinster i stället för att lägga pengarna på skolan. Kommunerna satsar för lite på välfärdens kärna och i stället på annat. Men det gör också till exempel vissa friskoleföretag. Det är därför vi vill begränsa vinsterna och se till att pengarna hamnar hos eleverna.

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med tycker jag inte att det är så konstigt att man som människa eller som parti byter åsikt i en viss fråga, om man kan motivera det. Vänsterpartiet har ju också bytt åsikt i många frågor, och om man kan motivera det är detta inget problem. Jag tror inte att väljare eller de som tittar på det här heller tycker det.

Jag menar att detta är ett ideologiskt skifte i svensk skolpolitik. Vi går från att ha extra anpassningar i klassrummet och från att säga att det särskilda stödet till de personer som behöver ett långvarigt sådant ska ges i klassrummet till att vi i stället har stödundervisning. Vi har hjälpmedel för dem som behöver det och inte för breda grupper, och vi har möjlighet att i högre grad ge det särskilda stödet utanför klassrummet. Jag menar att det är ett skifte i svensk politik.

Jag hoppas att det inte bara är Liberalerna som gör det skiftet.

Det har varit en bred enighet i Sverige under lång tid att ägna sig åt detta. Det har varit ideologiskt drivet att alla ska vara kvar och med i klassrummet.

Det har lett till att ingen av de eleverna har fått det stöd som de borde ha haft rätt till, att ingen av dem har nåtts av de resurser som de borde ha nåtts av och att de andra eleverna har fått en sämre undervisning.

Fru talman! Vi ämnar fullfölja detta. I dag talar vi framför allt om lagstiftning och regler. Det handlar också om resurser. Vi har satsat på skolan under den här mandatperioden.

Jag tycker precis som Vänsterpartiet att skolan ska vara förstatligad. Jag tycker det ska vara på ett lite annorlunda sätt och inte med exakt samma organisering, men skolan ska vara förstatligad så att vi skulle kunna styra mer.

Men nog ser även Vänsterpartiet att huvudansvaret för skolans finansiering är ligger hos kommunerna och att det är ett problem att Sveriges kommuner inte satsar tillräckligt på skolan. Håller inte Vänsterpartiet med om detta?

Fru talman! Jag håller inte riktigt med om beskrivningen att vi skulle skjuta över ansvaret på kommunerna, men vi erkänner att kommunerna har ett ansvar.

Det var ju Socialdemokraterna som drev igenom kommunaliseringen av skolorna, alltså att ansvaret lades på kommunerna. Det var vi emot, och vi är fortsatt emot detta. Vi tycker att skolan ska vara förstatligad och att hela ansvaret ska ligga hos staten. Då skulle man i mycket högre grad kunna styra både hur mycket pengar skolan får och vad skolan använder pengarna till.

Jag menar att regeringen inte skjuter över ansvaret på kommunerna, för vi ser till att tillskjuta pengar till skolan från staten. Det har vi gjort under den här mandatperioden, och det känner också ledamoten Sigvardsson till. Det är dock inte alltid så att detta sedan motsvaras av samma ökningar i skolornas budgetar ute i kommunerna därför att kommunerna förändrar inom ramen för sina budgetar och flyttar runt pengar och inte vill gå med på de satsningar som vi försöker göra. När skolan är kommunaliserad är ju problemet, fru talman, att vi inte har full rådighet över hur kommunerna använder sina resurser till skolan.

I dag går en majoritet av Sveriges kommuner med vinst. Det är också så i dag att många kommuner gör saker och lägger skattepengar på saker som ligger långt utanför grunduppdraget för en kommun och långt utanför det man brukar kalla för välfärdens kärna, där skolan är inkluderad. Man gör andra saker i stället för att lägga pengar på skolan.

Jag skulle vilja kalla det för slöseri. Någon annan skulle kanske kalla det för valfläsk, och någon tredje skulle kalla det för socialdemokrati, men i grund och botten konstaterar jag att staten måste fortsätta att tillskjuta mer pengar till skolan. Kommunerna måste dock också se till att dessa pengar faktiskt hamnar i skolan och går till eleverna, och kommunerna måste också se till att prioritera sin kärnverksamhet.

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med vill jag konstatera att det skifte som sker nu såklart handlar om resurser – jag hoppas att ledamoten missförstår mig rätt – men det handlar också om ett ideologiskt skifte. Jag hoppas att Socialdemokraterna kan ställa sig bakom det.

Det är alltså ett ideologiskt skifte från att man, som det har varit tidigare, ska göra olika former av extra anpassningar i klassrummet och att man ska bedriva det särskilda stödet i klassrummet, till att säga att vi kommer att behöva stödundervisning – som kan ges i klassrummet men inte behöver ges i klassrummet; den kan också ges utanför – och att vi ändrar så att det särskilda stödet får ges i klassrummet men inte som utgångspunkt ska ges i klassrummet.

Det är ett ideologiskt skifte. Vi ökar insatserna, men vi vill inte att undervisningen ska förändras på ett sätt som är negativt för de elever som inte behöver just det stödet där och då.

Som jag sade i mitt inledningsanförande kan stöd se ganska olika ut för att behoven ser olika ut. Vissa behöver stödundervisning för att ta sig över en tröskel i sitt eget lärande men behöver det sedan inte mer. Andra behöver hjälpmedel därför att de har ett problem som kommer att följa med dem i olika ämnen men där ett hjälpmedel kan avhjälpa eller stötta i detta problem. Andra behöver ett särskilt stöd som är mer långvarigt.

Jag tycker att resurserna ska tillskjutas, och jag hoppas att det kommer att bli så. I dag tillskjuter vi mycket resurser till skolan från regeringen. Det är dock också så att huvudansvaret för finansieringen av skolan ligger hos kommunerna, och tyvärr är det så att många kommuner runt om i Sverige helt enkelt inte lägger de pengar på skolan som man borde göra.

Fru talman! Vi har konstaterat i den tidigare debatten – och jag kan konstatera det igen – att en av fyra 15-åringar i Sverige inte kan läsa och skriva ordentligt. Det är horribla siffror. Det är klart att en del av det handlar om det vi debatterade om tidigare, men en del av det handlar också om att man inte har kunnat få rätt stöd och rätt hjälp för att klara undervisningen.

Fru talman! Tyvärr har vårt system för att ge stöd till elever som har det svårt i ett ämne eller flera ämnen eller som av något annat skäl inte klarar undervisningen varit alldeles för trubbigt. Stödet och hjälpen har kommit alldeles för sent, och det har dessutom ofta varit fel hjälp.

Det kan handla om att en lärare tvingas göra oändligt många extra anpassningar i ett klassrum. Det är extra anpassningar som kan göra att undervisningen för de andra eleverna blir sämre men som samtidigt inte når målet att hjälpa den elev som behöver de extra anpassningarna. Det kan handla om att hjälpmedel, som ska finnas och har funnits, använts för alldeles för breda grupper snarare än för de enskilda elever som behöver hjälpmedlen. Och det kan handla om en trubbighet, så att extra anpassningar har använts för alltifrån skolk till låg begåvning.

Fru talman! Vi måste ha ett system för att hjälpa elever på det sätt som de bäst blir hjälpta och på ett sätt som inte missgynnar de andra eleverna, som inte behöver just den hjälpen i just det ämnet eller just den dagen.

Det vi gör nu är att slopa detta med extra anpassningar och i stället se till att man får stödundervisning direkt. Vi ser till att läraren som ser att en elev behöver stödundervisning kan se till att eleven får det utan administrativt krångel, utan onödig dokumentation och utan att behöva bevisa att detta behövs. Vi lägger ansvaret, förtroendet och förmågan att bestämma över undervisningen och den extra stödundervisningen hos läraren som ser behovet.

Vi inför också standardiserade tester i början av terminerna, så att alla får en likvärdig chans. Det handlar om att screena för att ge lärare stöd i bedömningen av vilka som behöver olika former av extra insatser. Man ska inte behöva vara beroende av att ha råd eller resurser för att göra en screening eller upptäcka behovet alldeles för sent. Därför är det här en otroligt viktig del.

Fru talman! Det finns olika situationer där en elev kan behöva extra hjälp. Det kan vara en elev som har en svårighet som går att avhjälpa med ett hjälpmedel. Då ska det finnas tillgängligt. Det kan vara en elev som behöver stödundervisning för att till exempel lära sig läsa ordentligt, men när eleven väl har lärt sig läsa behövs inga stödinsatser längre. Det kan också vara en elev som behöver ett mer långsiktigt och långvarigt särskilt stöd.

Vi ser nu till att stödet också får ges utanför klassrummet. Utgångspunkten ska inte vara att det ska ske i klassrummet. Det gör vi för att varje elev ska kunna få det stöd som den eleven behöver. Det ska inte bli trubbigt, och alla ska inte få extra anpassning efter extra anpassning, trots att det kanske inte är det som hjälper just den eleven bäst.

De som behöver stödundervisning ska kunna få det. De som behöver särskilt stöd ska kunna få det. Och de som behöver hjälpmedel ska kunna få det. Det har varit för trubbigt. Det har tagit för lång tid. Och alldeles för ofta har elever som haft behov av olika former av hjälp och stöd fått fel insats.

Fru talman! Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. Vi lägger makten och förtroendet hos lärarna, eftersom vi vill hjälpa fler elever att klara undervisningen och nå kunskapsmålen utan att det leder till att de andra eleverna på något sätt får en mindre god utbildning.

(Applåder)

Fru talman! Då har jag några följdfrågor.

Jag tycker inte att det är så mycket en filosofisk fråga. Om vänstersidan – där Centerpartiet ju ingår tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna – skulle få majoritet kommer det att krävas förhandlingar. Ofta krävs det förhandlingar om man ska få ihop ett samarbete även om man har majoritet. Om de förhandlingarna har Centerpartiet inte filosofiskt utan väldigt praktiskt sagt att man ska lämna käpphästar på hyllan eller i paraplystället utanför. En sådan käpphäst är entreprenörskapet. Min fråga är fortfarande: Kommer Centerpartiet att lägga sin käpphäst entreprenörskapet som övergripande i läroplanerna på hyllan om man tvingas förhandla med Vänsterpartiet?

Min andra fråga handlar om att motiveringen för att ha kvar detta och för att man har motionerat om det här men inte om läsning, till exempel, är att det är en av de åtta grundläggande kompetenserna. En annan av dessa grundläggande kompetenser är faktiskt läsning. Då är min fråga: Om Centerpartiet fick ha utbildningsministerposten och bestämma över svensk utbildningspolitik, skulle man då driva igenom att de åtta grundläggande EU-kompetenserna ska vara en del av det övergripande i Sveriges läroplaner? Gäller det bara entreprenörskap, eller är det så att Centerpartiet vill ha in alla de åtta grundläggande EU-kompetenserna i det övergripande i läroplanerna?

Fru talman! Välkommen till den här debatten, Anna Lasses, även om det var med kort varsel!

Fru talman! Jag hade ett replikskifte här tidigare med Vänsterpartiet. Jag tror att Vänsterpartiet missförstod mig och trodde att jag ville att Vänsterpartiet skulle säga att de är emot entreprenörskap. Det var inte alls syftet med det replikskiftet. Syftet var att visa på att det finns meningsskiljaktigheter inom oppositionen.

Just nu håller oppositionspartierna på att försöka visa för väljarna att de är mer eniga än de egentligen är. Ett uttryck för det var att Centerpartiet häromdagen annonserade att man ska lämna alla sina käpphästar på hyllan eller i paraplystället utanför förhandlingsrummet när man går in för att förhandla om regeringsmakten med till exempel Vänsterpartiet.

En käpphäst som Centerpartiet alltid har haft, fru talman, är den om entreprenörskap. Entreprenörskapet ska nu tas bort ur det övergripande i läroplanerna.

En sak som inte har funnits i det övergripande tidigare är läsning, bara för att ta ett exempel. Det finns många saker som är viktiga som inte har funnits i det övergripande i läroplanen, men läsning är ett exempel.

Jag har två frågor till ledamoten Lasses, fru talman.

Den ena frågan är: Kommer Centerpartiet att lämna frågan om entreprenörskap i paraplystället när man går in för att förhandla om regeringsmakten med Vänsterpartiet om man vinner valet?

Den andra frågan är: Tycker Centerpartiet, som inte har motionerat om att ta in läsning men har motionerat om att ta in entreprenörskap, att entreprenörskap är viktigare än läsning i det övergripande i läroplanerna?

Fru talman! Jag upplever att ledamoten undviker själva frågan. Vi har ju haft debatt tidigare i dag om bland annat sexualundervisning. Man kan titta på den debatten i efterhand och hitta replikskiften där vi går igenom det ganska noga. Jag konstaterade att det var Liberalerna som drev igenom samtyckeslagstiftningen. Jag konstaterade också att det är Liberalerna som har drivit igenom att aborträtten skrivs in i grundlagen. Regeringen har tagit krafttag mot sexuellt våld. De delarna är vi överens om, liksom om allvaret i dem.

Min fråga rör entreprenörskap. Det finns även annat som man borde lyfta in, till exempel läsning. Det är viktigt och borde kunna vara del av det övergripande. Men ämnet entreprenörskap tar vi alltså bort, så som det uttrycks nu, och man kan säga att vi gör det tillsammans med Vänsterpartiet eftersom Vänsterpartiet också kommer att rösta för detta. De har inte ställt sig bakom reservationen och ställer sig därmed bakom regeringen i den frågan.

Min fråga kvarstår. Jag skulle vilja höra en motivering från ledamoten Mixter varför man ställer sig bakom att ta bort entreprenörskap ur de övergripande delarna av läroplanerna. Det skulle vara väldigt intressant. Varför vill Vänsterpartiet tillsammans med regeringen ta bort just entreprenörskap ur det övergripande? Jag tror att ledamoten har uppfattat min fråga nu och kommer att kunna ge ett svar.

Fru talman! Tack till ledamoten Mixter för anförandet! Det finns en hel del som vi håller med varandra om, och det är jag väldigt glad för.

Jag skulle vilja reda lite i regeringsunderlaget som ledamoten Mixter vill representera. Vi fick höra förra veckan att Centerpartiet släppte några av sina käpphästar. De vill inte längre driva dem i förhandlingar med de andra vänsterpartierna, alltså Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

En käpphäst som i alla fall jag har uppfattat att Centerpartiet har haft väldigt länge gäller entreprenörskap. Det finns en reservation från Centerpartiet i det här betänkandet om att man vill ha mer entreprenörskap i skolan. Det tas nämligen bort ur den övergripande läroplanen.

Fru talman! Jag hörde inte ledamoten Mixter nämna någonting om entreprenörskap, men man skulle kunna säga att just det är lite av en käpphäst för Vänsterpartiet – ett slags negativ käpphäst – att inte vara de största förespråkarna för entreprenörskap. Det gläder mig att Vänsterpartiet i det fallet vill renodla läroplanerna och se till att saker hamnar där de hör hemma.

Fru talman! Jag undrar varför Vänsterpartiet inte ställer sig bakom någon reservation i den här frågan. Man hade alla möjligheter att göra det. Man har ställt sig bakom andra gemensamma reservationer men inte motionerat om detta, vad jag har sett. Därför undrar jag varför Vänsterpartiet håller med regeringen om att entreprenörskap inte ska vara en del av det övergripande i läroplanerna.

Fru talman! Jag tror faktiskt att jag börjar få svar på min fråga, men jag vet inte om de som tittar på den här debatten blir särskilt mycket klokare.

Det är klart att vi tycker att det ska finnas empatiska och kunniga vuxna i skolan som man kan vända sig till även, så att säga, utanför klassrummet. Vi tycker att elevhälsan ska stärkas. Vi tycker till exempel att de i elevhälsan ska vara närvarande på skolan och faktiskt prata med elever och inte bara göra strategidokument och ha workshoppar med lärare och ledning. De ska alltså också vara med eleverna. Vi tycker naturligtvis att det är viktigt att det finns andra empatiska och väl utrustade vuxna som kan prata om svåra ämnen som ligger nära eleverna.

Fru talman! Det verkar nu på svaret som att även Socialdemokraterna tycker att till exempel sexualundervisningen, precis som många andra viktiga saker, inte har en självklar del i undervisningen i varje ämne. Så tolkar jag Socialdemokraterna, och då är vi överens om det.

Jag tror att det blir väldigt svårt för dem som tittar på den här debatten att förstå vad den praktiska skillnaden är mellan Socialdemokraternas förslag och majoritetens förslag. Vi menar att sexualundervisningen är en viktig del av skolan och att den ska vara en stor del av skolan i relevanta ämnen. Vi menar också att elevhälsan ska stärkas – det ska finnas tillgång till kuratorer och annan elevhälsa – och att det ska finnas ansvarstagande och empatiska vuxna.

Samtidigt finns det saker som är viktiga på riktigt som inte är med i det övergripande. Det finns saker i dag som jag tycker är viktiga på riktigt och som jag tycker ska in i det övergripande, till exempel läsning. Det har inte varit med tidigare. Det kan jag tycka är en kunskap som man behöver i alla ämnen. Det är inte någonting man bara behöver kunna i svenska. Det behöver man också kunna i matematiken.

Jag tackar för svaret och vill få bekräftat att Socialdemokraterna inte tycker att det här ska vara en del av undervisningen i alla ämnen.

Fru talman! Till att börja med hoppas jag att på svar på min fråga om det finns något kreativt förslag från ledamoten när det gäller hur man ska jobba med sexualundervisning i matematiken. Matematik är ju ett av skolans ämnen, och om detta med sexualundervisning ska vara övergripande ska det ju finnas med överallt. Vi vill ju flytta det till relevanta ämnen. Jag nämner detta bara som ett exempel. Det vore intressant att höra hur Socialdemokraterna tycker att sexualundervisningen ska ta sig uttryck i matematikundervisningen.

Jag reagerade lite när ledamoten Sigvardsson sa att sexualundervisning är viktig på riktigt och därför måste vara med bland det övergripande. Jag håller helt med. Sexualundervisningen är viktig på riktigt. Men det finns många saker som är viktiga på riktigt. Om principen är att allt som är viktigt på riktigt ska vara med bland det övergripande i skolans läroplaner undrar jag om inte Socialdemokraterna har missat en del saker som är viktiga på riktigt.

Man kan titta på reservationerna. Det finns en reservation från Centerpartiet om entreprenörskap. Vi kan ha en lång debatt om entreprenörskap i skolan. Och visst är entreprenörskap viktigt på riktigt i samhället. Det är kanske inte relevant i alla ämnen, men det är viktigt på riktigt.

Miljöpartiet har en reservation där klimat, hållbar utveckling och AI nämns. Det tycker jag är saker som är viktiga på riktigt. Men det betyder inte att det ska vara övergripande och en del i alla ämnen i skolan.

Detta verkar inte heller Socialdemokraterna tycka, för i utskottet har man ställt sig bakom andra reservationer tillsammans med de här partierna, men just de här reservationerna ställer man sig inte bakom.

Min andra fråga är därför om inte också Socialdemokraterna, precis som jag själv, Miljöpartiet och Centerpartiet, tycker att klimatet, AI eller hållbar utveckling är viktigt på riktigt.