Isabell Mixter (V) om Övergripande skolfrågor och Grundläggande om utbildning

Fru talman! Tack till utskottets ledamöter som är här i dag för att debattera dessa viktiga frågor!

Detta är min första debatt i utbildningsutskottet, i alla fall i egenskap av ordförande. Det är väldigt roligt att få vara här och ha denna debatt med utskottet.

Vi ska i dag debattera övergripande skolfrågor och grundläggande utbildning. Ni som lyssnar på debatten hemmavid hör att detta är om inte alla så i alla fall stora delar av de frågor som utbildningsutskottet kan debattera. Man glider lätt in och ut lite mellan olika saker.

Jag har med mig ett skrivet anförande här i talarstolen. Som fru talmannen, som jag har suttit i utskott med tidigare, känner till brukar jag inte ha färdigskrivna anföranden, så det är nästan chockerande. Men jag tänkte faktiskt vara min tradition trogen och lägga undan det en liten stund. Det känns inte lika naturligt att prata utifrån ett färdigskrivet anförande.

Jag tänkte drista mig till, eftersom det är min första debatt som utskottets ordförande, att säga någonting om varför de grundläggande skolfrågorna är så otroligt viktiga och vad Liberalerna av det skälet försöker göra med svensk skola.

Vi liberaler är inte konservativa och inte socialister. Vi är just liberaler. Vi är inte konservativa som tror att utbildning bara handlar om att se till att människor kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi är inte konservativa som i grunden kanske inte drivs av en vilja att människor ska kunna göra klassresor och få bestämma över sitt eget liv oavsett bakgrund.

Men vi är inte heller, fru talman, socialister som tänker oss att vi ska utjämna skillnaderna mellan alla människor och se till att var och varannan människa har det precis likadant, att alla ska ha det precis lika dåligt. Vi är inte socialister som tror att det bästa för skolan minsann är om vi stöper alla i samma form, har grå och tråkiga lokaler och Ipadar som suger in de ungas hjärnor i stället för att satsa på en kunskapsskola.

Det vi är, fru talman, är liberaler. Skälet till att vi är så brinnande begeistrade över att se till att skolan blir så bra som den bara kan bli i Sverige handlar om att vi vill ge människor livschanser. Vi vill att människor oavsett bakgrund ska kunna få chans att forma sitt eget liv och sin egen framtid så som de själva vill.

Vi är inte socialister. Då hade vi kunnat säga: Det är rätt enkelt. Om alla ska få det lika kan vi bara lägga 100 procents skatt på allting och dela ut en handpenning, och så kan folk ha det precis likadant oavsett vem man är och vad man presterar.

Det där tror inte vi på. Vi vill inte utjämna skillnader i utfall; vi vill utjämna skillnader i möjligheter i livet. Det är därför skolan är så central för det liberala projektet. Det är egentligen bara skolan man har som riktigt effektivt verktyg om man vill se till att människor oavsett bakgrund kan få likvärdiga förutsättningar att forma sitt eget liv.

Det är därför, fru talman, det är ett så stort problem att det skiljer sig åt i hur skolor ser ut och hur väl de funkar mellan olika kommuner runt om i landet, mellan olika kommundelar och mellan olika typer av områden. Det kan skilja sig mycket om man går på en friskola eller en icke-friskola beroende på om skolan väljer att plocka ut en stor vinst i stället för att lägga pengarna på kvalitet i undervisningen.

Det är därför det är ett stort problem för oss liberaler att alla skolor inte har haft ändamålsenliga lokaler och att man har kunnat bygga skolor utan aulor och bibliotek, kanske med glasväggar i stället för ordentliga klassrum.

Det är därför, fru talman, som vi är så begeistrade över att skapa en regelbaserad förstatligad skola som utjämnar skillnaderna över hela landet. Det handlar om att utjämna klasskillnader avseende människors möjlighet att forma sitt eget liv och att utjämna skillnaderna i vilka chanser man får som elev beroende på var man bor i Sverige. Det är den ideologiska kärnan, och det är därför som skolfrågorna är så viktiga.

Fru talman! Det är av dessa skäl som vi liberaler i regeringen satsar mycket på skolan. Vi driver på för ett nationellt maxtak för klasstorlekar. Vi ser till att kraven på lärarutbildningen skärps. Vi ser till att nya läroplaner med tydligare kunskapsfokus tas fram. Det är klart att om det inte är fokus på kunskap kommer man aldrig att få några chanser till klassresor, till att forma sitt eget liv.

Fru talman! Man behöver inte ha varit alltför aktiv i skoldebatten för att inse att ett problem kan vara att många som ger sig in i debatten mest vilar sig på egna anekdoter. Alla i Sverige har gått i skolan, och det är bra. Det beror bland annat på att Liberalerna införde den allmänna skolan för alla i Sverige en gång i tiden – med hjälp av Socialdemokraterna. Vi får tacka Socialdemokraterna för stödet.

Detta för med sig problemet att alla tror sig veta vilken skola som är bäst. Jag tycker att debatten om hur skolan ska vara utformad måste vara evidensbaserad. Jag tycker inte att det är bra när det finns en massa kommuner runt om i landet som driver skolorna på sitt sätt. Det blir olika kvalitet på grund av olika resurstilldelningar, olika ideologiska övertygelser och så vidare. Skolan måste vara förstatligad och regelbaserad.

Fru talman! Eftersom det är min första debatt i utbildningsutskottet i den här rollen tänker jag drista mig till en liten anekdot. I debatten har många pratat om Liberalernas förslag till bättre skolmiljöer och vackrare skolor. Det finns de som har varit upprörda. Inte minst Centerpartiet verkar tycka att det viktigaste inte är att vi har en skola som signalerar kunskap och status utan att vi i stället ska lägga pengarna på Ipadar. Min anekdot handlar just om detta.

När jag gick i grundskolan gick jag i en gammal, fin och vacker tegelbyggnad. Det var lite höga trappsteg, och jag kände när jag kom in att här hade många människor gått före mig. I den här skolan fanns aula, bibliotek, gympasalar, klassrum, fungerande matsal och korridorer där man kunde sitta och plugga. Däremot fanns inte glasväggar så att fokus hamnade på det sociala samspelet, utan fokus hamnade i stället på läraren. I den skolan skapades möjligheter för fler att klara sig i livet.

Jag gick i en annan skola på gymnasiet. Den skolbyggnaden såg ut som ett företag, ett kontorslandskap. Det var glasväggar. Där fanns ett saccosäcksrum! Det är chockerande att säga att det fanns ett saccosäcksrum. Det var möbler från ett känt stort möbelföretag, och företaget använde skolan som en utställningslokal för att visa hur deras möbler skulle funka i kontorsmiljöer – inte nödvändigtvis i skolmiljöer.

Resultatet av detta var att jag kunde lägga mycket tid på att engagera mig i Liberala ungdomsförbundet. Det var bra eftersom det ledde till att jag är här i dag. Det var kanske mindre bra för mina skolresultat, och det var inte så bra för de elever som inte hade ett så positivt sidoengagemang som Liberala ungdomsförbundet. Flera här i salen tycker att det är tvivelaktigt, men relativt sett till många andra sidointressen kan det vara bra.

Detta funkar inte eftersom fokus inte hamnar på kunskap utan på en dator per elev, lärarens egenskrivna kursmaterial och att titta på vad andra elever gör på andra sidan glasväggen i stället för på kunskap och en ändamålsenlig skola i en vacker lokal.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Man skulle kunna fråga sig hur Vänsterpartiet ska komma åt övervinsterna i svensk skola och se till att återreglera skolan tillsammans med Centerpartiet i regering. Det återstår väl att se.

Fru talman! Låt oss gå till frågan om de vackra skolorna. Jag tycker att frågan är viktig, och jag tar gärna debatten.

Det låter på Vänsterpartiet som att det finns en motsättning i att ha vackra, ändamålsenliga skolmiljöer. Utspelet vi har gjort handlar om två delar. Den ena delen är att skolorna ska vara vackra och ingjuta respekt för bildning, kunskap, framtiden och den institution som skolan en gång var och som skolan än en gång bör bli. Den andra delen är att lokalerna ska vara ändamålsenliga. Det ska finnas en aula, en matsal som funkar, lärosalar för de ämnen som ska läras ut, bibliotek och fungerande ventilation för en god arbetsmiljö.

Jag tycker att skolorna ska vara vackra eftersom de representerar någonting. Det står inte på något vis i kontrast till att ha lärare med sjyst lön och med många kollegor samt mycket lärarledd klassrumstid för eleverna, samtidigt som de har tid att sköta sin planering och administration. De sakerna står inte i motsats till varandra. Tvärtom är båda viktiga komponenter i en regelbaserad kunskapsskola. Det är därför frågorna går hand i hand.

Jag hoppas att Vänsterpartiet kan gå med på att ni inte vill ha fula skolor som signalerar att skolan inte är viktig, som signalerar att skolan inte är något som ni vill lägga resurser på och som signalerar att bildning inte är något vi prioriterar i det här landet.

Skolorna ska vara vackra och ändamålsenliga, och de ska vara fyllda av kunskapstörstande elever och lärare som har sjysta villkor så att de kan undervisa och lyfta svensk skola från grunden och ge fler barn en framtid.

Fru talman! Jag har försökt få majoritet i mitt parti för att förbjuda strumpor i sandaler, men jag har hittills inte lyckats. Men jag är glad över att få Vänsterpartiets stöd i den frågan.

Egentligen oroar jag mig inte så mycket för att Centerpartiet inte ska vika ned sig för Vänsterpartiet. Jag ligger vaken om nätterna för att jag oroar mig för att Centerpartiet ska vika ned sig för Vänsterpartiet. Där får jag möjligen också ge Vänsterpartiet lite rätt. Det kommer säkert att gå alldeles galant för er att samarbeta i regering, i alla fall från Vänsterpartiets perspektiv.

Fru talman! Låt mig återgå till detta med den fysiska skolan. När vi pratar om vad som är ändamålsenligt måste vi se att det inte bara handlar om ventilation. Det handlar inte bara om att vi ska ha en skolmatsal som fungerar och aulor som fungerar så som aulor ska. Det där är en del av att det ska vara ändamålsenligt. Men en ändamålsenlig skolmiljö är också en skolmiljö som ingjuter värdet av kunskap och bildning. Det är också ett ändamål som skolmiljön måste anpassas för. Vi måste ha en skolmiljö som gör det.

Det är politiska beslut och politiska idéer om effektivisering, konstruktivism och så vidare som har lett till att skolorna i dag ser ut som de gör. På vissa ställen är det baracker. På andra ställen är det glasväggar som gör att man inte fokuserar på undervisningen utan i stället fokuserar på det sociala samspelet. På andra ställen är det andra typer av miljöer som inte fungerar.

Det finns många olika typer av miljöer som är vackra. Det som de skolor vi vill se har gemensamt är att det är skolor där det finns lärare och där det finns regler, ordning och reda, kunskapsfokus och miljöer som signalerar att skolan, kunskap och bildning är viktigt. Det är det som detta handlar om, och det finns ingen motsättning mellan de olika värdena.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Det är väldigt brinnande och viktiga frågor.

Jag vill börja med att konstatera att jag tror att det också finns lite av en generationsskillnad i dessa frågor. Det handlar inte bara om ideologi, färg och på vilken sida av salen man sitter – nu gör vi inte så i Sveriges riksdag, men bildligt talat.

Jag tror att jag och ledamoten tillhör samma ungdomsförbundsgeneration. Vi är uppväxta i ett Sverige där friskolorna var ett faktum. Det finns de före oss som är uppväxta i ett Sverige där det var för mycket så att Socialdemokraterna bestämde hur skolan skulle se ut. Alla skulle vara stöpta i samma form, och det fanns inget utrymme för individen och inget utrymme för den enskilde att nå sin fulla potential och bygga sitt eget liv. Det handlade om att utjämna utfall mer än om att ge människor möjlighet att söka sin egen lycka.

Det var ur detta som friskolesystemet växte fram, och det tycker jag i grunden är positivt. Det är bra att det finns friskolor och ett fritt skolval. Det är inte bra när man tar ut vinster i stället för att satsa på läraren och eleverna och i stället för att ha skolbibliotek, kvalitet på undervisningen och så vidare. Det är dåligt.

Om jag ändå får vara lite anekdotisk vill jag berätta att min dotter går på en friskoleförskola. Det är samma friskoleförskola som jag gick på när jag var barn. När jag gick på den var det en förskola som drevs som ett personalkooperativ. Man tog inte ut vinst, utan förskolan drevs på det sättet helt enkelt därför att man tyckte att man kunde tillföra något till systemet med fria skolor. Sedan har den sålts, och nu ägs den av ett aktiebolag.

Jag ser inte att det finns en motsättning mellan att ha ett fritt skolval och ett fritt skolsystem samtidigt som man inte tar ut övervinster i stället för att säkerställa kvalitet i skolan. Jag tror att man kan ha båda: ett fritt skolval med fria skolor samtidigt som vi ser till att få bort de värsta övervinsterna.

Fru talman! Vi håller redan nu på att återreglera svensk skola. Jag hoppas att det inte kommer som en överraskning för ledamoten. Det handlar om ett nytt betygssystem, rätten till läromedel, bemannade skolbibliotek, lärares undervisningstid och skolmiljöerna. Det handlar om sak efter sak. Offentlighetsprincipen för friskolor är något som vi inte har lyckats få igenom tidigare.

Liberalerna återreglerar svensk skola. Vi vill gå ännu längre. När jag satt i kommunfullmäktige här i Stockholms stad, där riksdagen ligger, ville Socialdemokraterna flytta ned skolan på stadsdelsnämnderna. Liberalerna vill återförstatliga skolan och se till att staten tar ansvaret för skolan. Det är klart att det är milsvid skillnad mellan Liberalernas och Socialdemokraternas skolpolitik i många viktiga, strukturella frågor. Vi vill ha en återreglerad kunskapsskola. Det vill inte Socialdemokraterna.

Fru talman! Man sitter i de samarbeten man sitter i, och det för med sig utmaningar. Förra mandatperioden var viceordföranden i utskottet, Anders Ygeman, som sitter där borta i salen, minister i den regering som vi då såg till fick tillträda genom januariavtalet. Då fick Socialdemokraterna till exempel genomföra ett avskaffande av värnskatten. Det var kanske inte Socialdemokraternas dröm att genomföra den reformen. Jag tycker dock att den var viktig för att få igång arbetslinjen och för att få fler personer att anstränga sig och jobba mer och så vidare. Men det var ju inte drömmen för dem, och så är det ju för Socialdemokraterna.

Jag satt i skatteutskottet, och för mig var reformen faktiskt lite av en dröm. Men så funkar samarbeten: Man ger och tar. Jag är helt övertygad om att vi i Liberalerna, som gör hela skolan, reformeringen, återreglerandet och kunskapsskolan till vår viktigaste fråga, kommer att få igenom saker.

Vi har fått igenom väldigt mycket den här mandatperioden. Vi har satt igång många processer, och vi kommer att få igenom väldigt mycket nästa mandatperiod också, för de andra partierna kommer att få vika sig, precis som Socialdemokraterna vek sig för oss under förra mandatperioden.

Herr talman! Det är jättebra frågor. Jag delar verkligen engagemanget här. Vi ska klara av att både vara en kunskapsnation när det gäller traditionell kunskap och samtidigt kunna hantera framtidens verktyg. Det är helt avgörande för svensk arbetsmarknad, konkurrenskraft och säkerhet.

Innan jag kom till utbildningsutskottet satt jag i utrikesutskottet. Jag sitter fortfarande i Natos parlamentariska församling och ett utskott där som heter Science and Technology Trends. Det är fullständigt avgörande för Sveriges säkerhet att vi klarar av skiftet när det gäller hur man använder saker och när det gäller att vi kan producera egna system, egen kod och så vidare. Jag vill alltså säga att jag delar engagemanget.

Om man ska kunna hantera AI-verktyg i undervisningen och lärandet tror jag att man i grunden behöver en gedigen kunskapsbas. Man måste ha kunskap om hur världen funkar och kunskap i sak. Man måste kunna använda, tillämpa och ha lärt sig om till exempel källkritik. Det är viktigt att ha med sig detta.

Vi måste se till att alla elever när de går ut skolan har så mycket riktig kunskap som de behöver, så att de sedan, med hjälp, handledning och stöd, ska kunna lära sig att använda dessa verktyg. Vi kan inte komma ifrån detta. Men samtidigt ska vi inte göra det för tidigt eller på fel sätt.

Sverige har haft en nästan ideologisk syn att vi ska använda så mycket it och skärmar som möjligt i skolan, och det har inte fungerat. Det kommer inte heller att fungera i framtiden. Man måste börja med en gedigen kunskapsbas hos varje enskild elev.

Herr talman! Det finns två delar här.

Det är klart att AI och de nya digitala verktygen är här och nu. Men kunskap är hela civilisationens vagga och hela vår framtids bränsle. Det är klart att detta är framtidsfrågor även om det också är här och nu. Det finns ingen motsättning här.

I svensk skola har det – och detta kan inte ha gått ledamoten förbi – funnits en nästan ideologisk idé om att rensa ut böcker, traditionell kunskap och traditionellt lärande. I stället har man tagit in paddor. Jag hörde för övrigt ett litet barn i min närhet fråga: Varför heter det sköldpadda – padda är ju en tv? På något sätt är det ju den skolan som vi har skapat, och det har varit ideologiskt drivet. Den ideologin vill vi komma bort från.

Vi vill att det ska finnas traditionell undervisning. Vi vill absolut att det ska finnas en kunskaps- och bildningssyn som inkluderar den typen av verktyg när man väl klarar av att hantera dem, men detta med skärmar ska inte vara en ideologi, utan skolan ska bygga på böcker och undervisning. Det är jätteviktigt. Det handlar om att återreglera skolan, och det kommer vi att göra.

Det var inte Miljöpartiets partiledare utan en annan grön partiledare på vänsterkanten som sa att man ska få använda så mycket AI man vill i skolan. Jag hoppas att inte också Miljöpartiet står för detta.

När det gäller detta med elevinflytande kan jag konstatera att ungefär 93 procent av ledamöterna i den här salen själva har varit elevkårsordförande, så även jag och förmodligen även ledamoten framför mig. Självklart ska det finnas ett visst elevinflytande på skolor. Det är naturligt att elever kan organisera sig. Men det måste vara läraren som bestämmer i klassrummet. Det måste vara läraren som har auktoritet att bestämma över undervisningen och innehållet i den. Det kan inte vara upp till eleverna. Jag tror inte att det blir bra, utan jag tror att det är bättre att läraren bestämmer i klassrummet, helt enkelt.

(Applåder)