Joar Forssell

Herr talman! Man vill nästan sjunga Ja, må han leva här i talarstolen, men jag ska använda min tid till annat.

Jag har en fråga till statsrådet Edholm. Runt om i världen utmanas högskolors, universitets, forskningsvärldens och hela akademins frihet, autonomi och självständighet, ibland av auktoritära ledare, ibland av press från andra stater. I Storbritannien har vi sett hur Kina har utövat press på enskilda universitet och högskolor. I andra delar av världen ser vi att pressen kommer direkt från stater som går i en mer auktoritär riktning.

Regeringen har presenterat att man ska utreda hur man kan se till att högskolorna och universiteten i Sverige blir mer självständiga. Min fråga till statsrådet Edholm är därför vad regeringen ser framför sig att vi ska göra för att se till att bevara den akademiska friheten så att högskolor och universitet får bedriva sin verksamhet på det sätt som de själva tycker är bäst.

Herr talman! Jag har ett par frågor om andra saker än Kina också.

För det första undrar jag hur regeringen och EU avser att arbeta för att stärka relationen med de delar av USA som inte är Donald Trump.

För det andra undrar jag om regeringen har drivit på för att säkerställa att EU-länderna anser att artikel 42 även ska omfatta territorier som ligger utanför EU. Jag tror att det är väldigt viktigt att territorier som tillhör EU-länder men ligger utanför EU, som Grönland – det finns andra exempel också – omfattas av artikel 42.

För det tredje undrar jag om regeringen har drivit på för att tydliggöra för Grönland men också länder som Norge och Island att dörren till EU är öppen om de vill gå med. Jag tror att det är en väldigt viktig signal att skicka i det här läget.

Herr talman! Jag kommer likt föregående talare att fortsätta på Kinatemat. Det är klart att Kina är ett land som inte agerar på samma sätt som vi i den demokratiska världen och inte heller tänker på samma sätt. Vi tänker lätt på konflikt och krig som en sak och ekonomi, politik och diplomati som någonting annat, men kommunistpartiet i Kina ser ju ekonomin som ett sätt att bedriva krig. Man pratar till exempel om enhetsfronten, som innebär att alla entiteter som Kina tycker är kinesiska ska vara agenter för Kina, och det finns inga privata kinesiska företag på samma sätt som det finns i fria marknadsekonomier.

Just nu präglas Kina inrikespolitiskt av maktkamp inom kommunistpartiet, ekonomisk instabilitet och instabilitet både på produktionssidan, i pensionssystemet och demografiskt. Landet präglas av ett aggressivt användande av den militära makten mot grannländer och av att politiskt sätta tryck på länder både i närområdet och länder i Europa. Ett av skälen till att Liberalerna som första parti krävde att vi skulle gå från att fatta beslut i utrikespolitiken med enhällighet var just att Kina tidigare har hållit europeiska länder gisslan när det gäller utrikespolitiken.

Min fråga till statsministern är därför hur diskussionerna går kring att Kinasäkra svensk och europeisk ekonomi. Jag tror att det är dags att vi just Kinasäkrar vår ekonomi, för det är inte så att Kina är ett stabilt land att luta sig på när den transatlantiska länken skakar. Tvärtom präglas diktaturer av att de verkar stabila tills de inte är stabila över huvud taget, och då är de det mest instabila man kan tänka sig. Så ser Kinas ekonomi och politiska styre ut just nu.

Fru talman! Rysslands aggressioner i landets och vårt närområde utgör en historisk kontinuitet. Det är lite som att gå upp på morgonen, käka frukost och borsta tänderna; det pågår ständigt och alltid och har gjort så under mycket lång tid – egentligen sedan Rysslands grundande.

Det som skiljer i dag från i går är att det inte längre är enbart Rysslands krigshets och krigsmaskin som är dimensionerande för hotet mot Sverige. Ryssland har slagit sig i slang med andra av ondskans axelmakter i vår tid. Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea samarbetar för att tillintetgöra det vi kallar den liberala demokratiska världsordningen.

Rysslands krig mot Ukraina – Rysslands fullskaliga invasion – är ett hot mot Sverige, mot Europa och mot den liberala demokratiska världsordningen. Ukraina måste vinna, men Ryssland måste också förlora. Detta är inte minst viktigt, fru talman, därför att ondskans axelmakter av vår tid – Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea – som samarbetar så djupt och utstuderat för att förstöra vårt sätt att leva måste få en tydlig förlust.

Det här handlar om ett gemensamt tänkande – inte kring socialism, kommunism, islamism, fascism eller någonting annat som vardera landet står för utan om revanschism och att rucka den världsordning som har hållit tillbaka dessa länders tyranniska ideologier. Det handlar om ett gemensamt tänkande om att vara emot vår demokrati. Det är därför stödet till Ukraina är så fullständigt avgörande, och det är därför det är så avgörande att vi här i Sverige ser till att vi har militära, ekonomiska, politiska och juridiska medel att stå emot hotet.

Debatten vi har här i dag handlar om de juridiska medlen. De politiska medlen har vi fått genom att bli medlemmar i Nato. I år är det 30 år sedan Liberala ungdomsförbundet – dåvarande Folkpartiets ungdomsförbund – blev det första ungdomsförbundet i Sverige att kräva att Sverige skulle gå med i Nato. Jag tyckte i efterhand att Natoprocessen i vårt parti var ganska lång. Jag var inte särskilt gammal när det där skedde 1995, men processen tog fyra år. Det tog fyra år för Folkpartiet att snappa upp den här politiken, och sedan dess har vi drivit på för ett Natomedlemskap. De som säger att Natoprocessen var kort har alltså fel; det tog 30 år från det att den första politiska entiteten i Sverige fattade beslutet till dess att Sverige blev medlem.

Fru talman! Det krävdes en fullskalig invasion av Ukraina för att den slumrande socialdemokratin skulle nå den yrvakna insikten att vi behöver ett Natomedlemskap. Det beklagar jag. Nu är vi där, och det är bra. Men låt oss inte ha en situation där det när vi behöver agera – när vi behöver vara agila, aktiva och snabbfotade – blir en lika lång och utdragen process som Natoprocessen! Låt oss lära av de långa, krångliga politiska processer vi har sett. Vänsterpartiet sa i talarstolen att riksdagens rekord i snabba processer är två dagar. Två dagar är ganska lång tid när det verkligen skorpar till sig, fru talman. Låt oss i stället ha möjlighet att ha snabba processer!

Fru talman! Det har låtit i debatten som att det här i huvudsak handlar om att flytta makt från riksdagen till regeringen. Det kan man ju argumentera för; vid en första anblick och med en ganska simplistisk syn på betänkandet är det vad det rent tekniskt handlar om. Men egentligen handlar betänkandet – och det förstår alla utom kanske Vänsterpartiet – om huruvida vi vill att det ska vara Sveriges regering eller regeringen i Kreml som fattar beslut om hur vi ska leva våra liv här. Det är detta det handlar om.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Tack till utrikesministern för svaret!

Om man möjliggör Rysslands anfallskrig antingen genom komponenter, produkter med dubbla användningsområden som kan användas direkt i kriget, eller genom att understödja den ryska ekonomin, som är ett av de större hindren som Ryssland har för att fortsätta, är man också medskyldig till det som sker i Ukraina.

Vad kommer regeringen framöver att göra konkret på EU-nivå för att samla partner och se till att vi får till stånd flera sekundära sanktioner?

Herr talman! Jag har en fråga till utrikesministern.

Den enskilt viktigaste frågan just nu i utrikespolitiken är såklart att Ryssland förlorar kriget i Ukraina och att Ukraina vinner kriget. Det är i förlängningen också en existentiell fråga för oss här i Sverige.

Samtidigt fortsätter Sveriges och EU:s handel med länder som i sin tur möjliggör kriget genom att upprätthålla Rysslands ekonomi. Hur agerar regeringen för att flytta fram positionerna vad avser sekundära sanktioner mot länder som möjliggör Rysslands anfallskrig mot Ukraina?

Herr talman! Jag vill tacka för en spännande och viktig debatt.

Sveriges export av vapen och krigsmateriel är ju inte bara en export av någonting som dödar, som det har beskrivits som tidigare i debatten, utan det är export av någonting som skyddar. I grunden har länder, även demokratier, vapen för att skydda sig själva från angrepp. Om jag får tillåta mig att vara lite filosofisk, herr talman, är det därför vi över huvud taget har en stat; vi har polis, rättsväsen och försvar som skyddar våra rättigheter och vår demokrati. Det är också därför det är viktigt att vi fortsätter att exportera vapen från Sverige. I grunden exporterar vi därigenom skydd av demokrati, om det sker på rätt sätt och med rätt regleringar.

Liberalerna menar att det finns en del saker som måste ändras. Till exempel bör dagens kriterier om att inte exportera till länder som saknar demokrati kompletteras med ett kriterium som innebär att vår förutsättning är att vi ska exportera till länder som har demokrati.

Taiwan är ett bra exempel på det. Taiwan är en av världens mest välfungerande demokratier. Det är en demokrati som i olika internationella rankningar är mer välfungerande än många europeiska demokratier. Det är självklart att Taiwan och den taiwanesiska militären skulle få köra Archer på Taiwan, flyga Jas över Taiwan eller ha svenska ubåtar i havet utanför Taiwan. Hotet från Kina, som ytterst också är ett hot mot Sverige, är så pass allvarligt att demokratin Taiwan måste kunna försvara sig. Man måste kunna skjuta ned kinesiskt flyg, spränga kinesiska fartyg och försvara sin demokrati.

Herr talman! Vi tycker också att det ska vara enklare för Sveriges försvarsmakt att ha med sig vapen till andra länder. Vi borde inte se det som export över huvud taget så länge vapnen fortsätter att vara i svenska händer. På europeisk nivå har Liberalernas och Centerpartiets gemensamma parti Alde ett förslag om att ha ett Schengen för militärer, vilket skulle göra det enklare för militärer att röra sig över gränserna inom Schengenområdet. Demokratier måste kunna samarbeta bättre och djupare, och därför behöver de hinder som står i vägen för det tas bort.

Herr talman! Vi ska vara stolta över den svenska vapenindustrin och den svenska exporten. Det spelar ingen roll om det handlar om stora vapensystem som Jas och Archer eller små komponenter i högteknologiska system, där Sverige ligger i framkant. Ett uppdrag jag har för Sveriges riksdag är att jag sitter i utskottet för vetenskap och teknik i Natos parlamentariska församling. När jag hör om framtidens system för att skydda vår demokrati och frihet och när jag tänker på det svenska techundret, som tog över efter det svenska industriundret, och funderar på vad som kan komma i framtiden i form av nya drönarsystem, nya, smartare vapen och nya sätt att skydda våra soldater och vår frihet blir jag rätt stolt.

Strategisk export-kontroll 2024 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Med detta sagt vill jag understryka hur viktigt det är att vi bibehåller en stark svensk vapenindustri och mycket export.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! Precis som det har sagts tidigare är denna debatt viktig även om ämnet kanske inte ser så roligt ut på papperet.

Hela världen står ju på olika sätt i brand för att Kina, Ryssland, Iran och andra diktaturer vill rasera den regelbaserade världsordningen och se till att demokratiska värderingar och spelregler inte längre ska gälla. Därför är det så viktigt att europeiska länder och andra länder som lutar sig på demokratiska principer, demokratiska system och den regelbaserade världsordningen står upp för dessa över hela världen, i internationella sammanhang och i internationella organisationer. Det handlar också om att delta militärt där det behövs och om att stå upp för att de sanktioner som införs när brott begås mot folkrätten eller andra delar av den regelbaserade världsordningen faktiskt följs. Därför är det viktigt att vi nu stärker systemet och gör det striktare i syfte att man inte ska kunna bryta mot eller kringgå sanktioner eller på andra sätt underminera den regelbaserade världsordningen.

Det är detta betänkandet handlar om – även om rubriken ser lite torr och torftig ut.

Herr talman! Jag yrkar givetvis bifall till utskottets förslag. Det är av yttersta vikt att Sverige gör sitt för att folkrätten, den regelbaserade världsordningen och de demokratiska principerna ska upprätthållas. Det kan låta lite svartvitt, men det är vi mot dom, vi demokratier mot diktaturerna Kina, Ryssland, Iran och andra som försöker underminera den regelbaserade världsordningen med mera. Det är inte läge att närma sig något av dessa länder, utan det är läge att dra sig längre bort från dem. Det är läge att se till att fler nås av sanktioner, och det är läge att se till att sanktioner inte kan kringgås. Det är läge att rita upp röda linjer i sanden som inte får passeras när det gäller folkrätten och den regelbaserade världsordningen.

Herr talman! Tack för en god debatt!

Vi har den här debatten i ett väldigt tufft läge för världen och för friheten i världen. De stora nedskärningarna som har gjorts i biståndet från USA drabbar många människor runt om i världen och kommer att drabba många människor runt om i världen.

Samtidigt ser vi länder som Kina som försöker att flytta fram sina positioner och just använda biståndet politiskt för att sprida sin auktoritära ideologi, för att det kinesiska kommunistpartiet ska kunna sprida sin auktoritära ideologi och sitt inflytande över världen.

Herr talman! Det är precis den skärningspunkten som man nu måste se i all utrikespolitik. Det finns ett pågående kallt krig mellan länder som Sverige, europeiska länder och andra länder som är demokratiska i världen och å andra sidan länder som Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea.

Det är precis ur den synvinkeln som man behöver se också på biståndet. Biståndet spelar en viktig roll i att upprätthålla våra värderingar och nå de mål vi har satt för vår politik.

Det gäller att se till att Kina inte tar över de roller som vi har haft i världen. Det är det absolut största hotet mot frihet i vår tid. Det handlar om det kinesiska kommunistpartiet och dess verksamhet, som det också bedriver genom andra.

Herr talman! Biståndet som går till multilaterala organisationer är en viktig komponent i detta. Olika delar av biståndet är bra på olika saker. De här organisationerna är till exempel bra på att leverera god kvalitet på en ganska kort tid. Det kan gå fort, och man kan få en bra kvalitet. Det kan samtidigt vara lite dyrare. Det beror på att man är duktig och har organisationer uppbyggda, har erfarenhet, kunniga människor och så vidare.

Men har man den typen av stora organisationer uppbyggda har man också en byråkrati uppbyggd; det går så att säga hand i hand. Det är inte något konstigt, och det är ingenting nytt. Det är därför det är viktigt att biståndet är differentierat mellan olika typer av organisationer.

Herr talman! Behoven var oändliga redan före USA:s neddragningar. Behoven var oändliga när det gäller fattigdomsbekämpning, när det gäller vaccinering och när det gäller olika hälso- och sjukvårdsprogram runt om i världen. Behoven var oändliga när det gäller att bygga demokrati, när det gäller att stötta journalister och så vidare. Behoven var alltså oändliga redan innan detta hände.

Sedan har en stor del av världens bistånd försvunnit på mycket kort tid, och då har behoven fortsatt att vara oändliga. Men som alla som har studerat minsta lilla matematik vet finns det ingenting som är mer än oändligt. Det gör att de biståndspolitiska prioriteringar som regeringen har gjort dels genom att prioritera Ukraina, dels genom reformagendan, måste ligga fast. Det går inte att förhastat göra stora omförflyttningar inom biståndet för att kompensera någonstans, för då börjar skutan läcka någon annanstans.

Det vi måste göra nu är att gå tillbaka till vad vi tycker är det viktigaste biståndet. Vi har slagit fast vad vi tycker är det viktigaste biståndet i reformagendan genom de beslut som regeringen har fattat och de prioriteringar som regeringen har gjort. Det är fortsatt så att behoven är oändliga, och det är därför de biståndspolitiska målen ligger fast.

Man kan alltid stå och hävda sådant som några har gjort här i debatten: Titta på den här saken som skulle behöva pengar! Eller titta på den här saken, där pengarna försvinner just nu! Men om vi tittar på den kanske vi tappar blicken från någonting annat. Det är det som är klurigheten i biståndspolitiken: Det finns väldigt många behov på väldigt många ställen samtidigt.

Vissa saker görs bäst av de multilaterala organisationerna, och andra saker görs bäst av civilsamhällesorganisationer, som vi debatterade här för någon vecka sedan. Det är viktigt att komma ihåg att vi måste ha effektivitet. Och det är såklart sant, som har sagts tidigare i debatten, att mindre pengar inte per automatik betyder mer effektivitet. Det är vi eniga om.

Jag tror att alla som fortfarande trots den sena timmen lyssnar på debatten känner till att exempelvis Liberalerna och Kristdemokraterna och även Centerpartiet, för den delen, vill att Sverige ska uppnå enprocentsmålet. Det är sant. Men det är inte sant att mindre pengar alltid behöver betyda mindre bistånd, som vissa låter påskina. Man kan göra saker mer effektivt.

Ibland kan det låta på vänstersidan, herr talman, som att det är omöjligt att effektivisera. Det finns alltid ett stort behov av att effektivisera stora organisationer som har byggt upp byråkratier under lång tid. Någon annan syn vore helt orimlig. Vi har stora behov av att effektivisera även i små företag, små kommuner eller vad det nu kan vara för organisationer. Det är klart att stora organisationer har stora behov av effektivisering.

Herr talman! När vi driver vår biståndspolitik ska de prioriteringar som regeringen gör och som vi har kommit överens om mellan Tidöpartierna skina igenom i varje del av biståndet, oavsett om det går till en stor etablerad organisation eller till en liten och mindre etablerad organisation och oavsett om det är bistånd som ska gå till en tematik eller en annan tematik. Det är viktigt. Våra övergripande prioriteringar behöver alltid skina igenom.

Det är därför det är så viktigt för oss att vi får igenom detta, och det är också därför jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Efter att ha lyssnat på det tidigare replikskiftet får jag börja med att konstatera att ytterkantsvänstern i Sverige är ganska bred. Eftersom både Liberalerna och Kristdemokraterna vill ha 1 procent till biståndet tillhör vi också den.

Herr talman! USAID har stått för ungefär 40 procent av biståndet i världen. Behovet var oändligt redan före neddragningen, men nu är behovet oändligt plus de 40 procenten. Den som lyssnade på mattelektionerna vet att det inte finns något som är mer än oändligt, men då det var oändligt innan och det är ännu mer oändligt nu finns det bevisligen något som är mer än oändligt. Det är därför det är så viktigt att prioritera.

Herr talman! Resurser är en sak. Vi är för 1 procent. Det finns andra i vår koalition som är för 1 procent. Samtidigt kan vi konstatera att behoven är oändliga. Då måste man prioritera. Därför är resurser och innehåll lite olika saker.

För oss har det varit viktigt med innehållet i den reformagenda som regeringen har tagit fram och innehållet i den biståndspolitik som regeringen för. Det är därför vi har prioriterat att se till att flera av de tematiska områden som vi har arbetat med i många år, oavsett regeringskonstellation, finns med.

Där finns ett fokus på barn, SRHR, jämställdhet, utbildning, klimat, hbtq och demokrati. För Liberalerna är demokratifrågan kanske det mest centrala i biståndet. Om man uppnår demokrati och frihet – fria människor, en fri värld och fria ekonomier – löser sig ganska mycket av det andra av sig självt. Det finns inga fria demokratier med fria ekonomier där man inte har råd att arbeta med de andra delar som biståndspengar ska gå till. Det är därför detta är så otroligt viktigt, förutom att det handlar om människors grundläggande rättigheter.

Det var därför vi, när vi samarbetade med Socialdemokraterna i januariavtalet, prioriterade att ha demokratibiståndet högt på agendan och drev igenom den demokratisatsning som gjordes då. Och det är därför vi i den konstellation som vi nu ingår i – Tidösamarbetet – har fortsatt att prioritera demokratibiståndet. Detta har varit helt avgörande för Liberalernas deltagande i reformeringen av biståndet och i regeringen. Det har varit ett viktigt ingångsvärde för oss att prioritera demokratin och Sveriges avtryck för demokrati i världen.

Herr talman! Om man reser runt och gör studiebesök på olika ställen i världen där biståndspengar tas emot kan man se USAID-skyltar. Det kunde man i alla fall tidigare. USAID är mycket bättre än vad vi är på att marknadsföra sitt bistånd. Det brukar vara bronsskyltar där USAID är ingraverat så att alla ska veta att det är de som har gett pengar.

Nu uppstår ett vakuum där det finns en risk att länder som Kina, eller för den delen Kinas samarbetsländer, kliver in och försöker fylla vakuumet för att få fotfäste i länderna. Men länder som Kina är inte där för att sprida demokrati, utan tvärtom är de där för att sprida sin auktoritära syn på hur världen ska styras. Därför är det nu extra viktigt att fortsätta på det inslagna spåret med de prioriteringar som regeringen har slagit fast, där demokrati är en viktig del, så att vi kan fylla vakuumet och försvara demokratin i världen.

Sist men inte minst, herr talman, vill jag understryka att vi såklart står bakom den övergripande prioritering som också är avgörande på biståndsområdet, nämligen att fortsätta att stötta Ukraina så mycket vi kan och så länge det krävs.

Internationellt bistånd

(Applåder)

(forts. § 8)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet. Det är lätt att man glömmer det, så det är bra att göra det i början.

Jag vill också börja med att konstatera det självklara – eller det som borde vara självklart. Det här är en konflikt som man kan påstå har pågått i tusen år. Man kan även påstå att den har pågått i några hundra år, men kriget bröt i alla fall ut igen när Hamas bröt vapenvilan den 7 oktober.

Man kan också konstatera att kriget förmodligen skulle ta slut mycket fort om Hamas släppte gisslan. Det är såklart ett övergripande mål för alla demokratiskt sinnade människor. Det är otroligt dåligt att vapenvilan nu har brutits. Vi behöver hitta en ny väg till fred, frihet och en hållbar tvåstatslösning.

Herr ålderspresident! Staten Israel är en säker tillflyktsort för världens judar. Det är både en politisk nödvändighet och en rättighet för ett folk som genom historien har utsatts för ett ofattbart lidande och som just nu utsätts för växande antisemitism, både här och på andra platser i världen. Sedan den 7 oktober har landet varit under attack på flera fronter.

Rätten att försvara sig är fundamental i folkrätten och FN-stadgan. Samtidigt kan vi, som är de bästa av vänner till Israel, konstatera att landets ledning behöver göra mer, och borde ha gjort mer, för att skydda civila och på det sättet främja en långsiktig fredsplan i Mellanöstern.

Herr ålderspresident! Det var ett nytt kapitel i Irans långsiktiga mål att utrota Israel och alla judar som påbörjades när Hamas och Hizbollah attackerade Israel och den israeliska civilbefolkningen. Israels svar på detta existentiella hot har varit väldigt kraftfullt.

Det är en tragedi med varje förlorat civilt liv. Men ett demokratiskt land har inte bara rätt att skydda sin befolkning utan måste också göra det. Alla attacker mot Hamasmål är legitima. Man måste dock alltid göra det man kan för att skydda civila.

Vi har stått upp för Israels rätt till självförsvar och hela tiden betonat att man ska följa internationella regler och humanitära principer för att skydda civila. Israel visade till exempel återhållsamhet i svaret på Irans robotattacker. Det känns som om det var ganska länge sedan, men om man tittar i kalendern ser man att det var ganska nyligen. Man har gjort avgörande ansträngningar för att undvika civila förluster, men dödstalen har ändå varit höga.

Det är bara att konstatera att kriget måste få ett slut. Förhoppningsvis kan vi få ett slut inte bara på det här kriget utan också på konflikten genom att verka för en hållbar tvåstatslösning. Den vapenvila som rådde var otroligt viktig, men det verkar inte som om Hamas ville att vapenvilan skulle få fortsätta. Då hade de släppt gisslan i högre takt, och när de väl släppte gisslan hade de inte gjort det på ett så propagandamässigt sätt.

Att man är en vän av Israel som nation betyder inte att man är en vän av den israeliska regeringen. Det är två helt skilda saker. Den israeliska regeringen med Netanyahu i spetsen sitter stundtals som gisslan hos extrema politiker från ytterkantspartier i Israel. De verkar inte alltid på ett konstruktivt sätt för att nå fram till en hållbar fred och en hållbar lösning. Det betyder inte att målet att utrota Hamas och Hamas militära mål är mindre viktigt. Det betyder snarare att det är mer viktigt. Om vi vill ha en hållbar tvåstatslösning behöver de elementen försvinna.

Det går inte att ha en hållbar tvåstatslösning om Hamas finns kvar. De kan aldrig vara en del i en sådan lösning. För tillfället verkar förmågan att bedriva krig mot Israel och hota civila israeler ha begränsats avsevärt. I det avseendet får man säga att ett mål som varit uttalat med det här kriget från början till del har uppnåtts. Den analysen gör inte bara jag utan också många andra.

Det är klart att det internationella samfundet behöver se till att Hamas inte klarar av att återigen bygga upp en förmåga att begå den typ av terrordåd som startade det här kriget. Vi måste göra allt vi kan för att Hamas och andra terrorgrupper ska sluta med sin verksamhet och släppa alla i gisslan.

Det är uppenbart för alla att Hamas genom att hålla gisslan bryter mot internationell rätt. Att säkerställa att gisslan friges är att säkerställa ett slut på kriget. Hamas bär det största ansvaret för kriget genom att ha startat och upprätthållit det och genom att behålla gisslan.

Vi har verkat från vårt parti tillsammans med regeringen för att öka det humanitära stödet till Gaza. Det är klart att behoven är oändliga, och det är väldigt bra att vi har ökat stödet. Det kommer alltid att finnas behov som inte möts. Så ser verkligheten ut. Så ser alla delar av biståndspolitiken ut.

I grunden måste man – om man är en vän av Palestina, som vi också är – se med mycket hoppfullhet och glädje på det regeringen har gjort när den ökat det humanitära biståndet till Palestina. Det är moraliskt rätt att göra det. Israel har såklart ett både juridiskt och moraliskt ansvar att se till att bistånd kommer in. Vi har från vår sida sett till att det finns mer bistånd att tillgå.

Herr ålderspresident! Det är uppenbart att bosättningspolitiken måste upphöra. Det är ingen ny ståndpunkt från oss eller från regeringen. Vad jag känner till är det en ståndpunkt som alla regeringar i Sverige har haft. Ibland låter det som att oppositionen vill måla upp konflikter som inte finns inom detta politikområde. Det är inte ett särskilt konstruktivt sätt att debattera i en sådan polariserad fråga.

Vi fortsätter förespråka en tvåstatslösning. Det innebär att det behöver finnas en enhetlig palestinsk regering som har kontroll över sina egna gränser. Annars finns ju ingen stat. Det innebär dock inte att man här och nu kan lämna över ansvaret för säkerheten helt till krafter som till exempel styrs av Hamas. Hamas kan aldrig vara en del av lösningen.

Under en tid kommer det att behövas ett regionalt ansvar, och normaliseringsprocessen mellan Israel och arabstaterna, som påbörjats tidigare, måste fortsätta. De måste vara med och axla ansvaret för säkerheten. Det går inte att här och nu ha en palestinsk stat med ett mandat för starka terrororganisationer. Det skulle leda till att konflikten fortsätter i oändlighet, vilket inte vore bra för det palestinska folket.

En stabilisering av regionen förutsätter också att Libanon kontrollerar sitt område. Man måste kunna upprätthålla säkerhetsrådets resolution 1701, som kräver att Hizbollah lämnar södra Libanon och lägger ned sina vapen. Det är en otroligt viktig faktor om man vill se en hållbar fred.

Herr ålderspresident! Förutsättningarna för fred är svåra, men vi får inte ge upp. Det ligger i både israelernas och palestiniernas intresse att kriget får ett slut och att arbetet för ett demokratiskt Palestina, som inte utgör ett hot mot Israel, vilket utgör grunden, tar fart på riktigt.

Till sist vill jag understryka att det yttersta ansvaret för kriget vilar på Hamas och de andra terrorgrupper som startade det. Ingen fred eller långsiktig lösning är möjlig med Hamas fortsatta existens. Hela deras grundfundament och hela idén med Hamas är ett utrotande av Israel, alla israeler och alla judar, både i Israel och på andra platser i världen. Det gör att Hamas är en omöjlig del av en framtida lösning.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr ålderspresident! Det pågår ett kallt krig. Ibland har det låtit som att vi har befunnit oss i en efterkrigstid, men vi har befunnit oss i en mellankrigstid, mellan ett tidigare kallt krig och det nya kalla kriget. Det bedrivs av länder som Ryssland, Iran, Kina och Nordkorea mot oss i den fria, demokratiska världen och mot vårt sätt att organisera det internationella politiska systemet, det vill säga den regelbaserade världsordningen. Det är därför Kina har månat om att stötta Ryssland i dess anfallskrig mot Ukraina. Det är därför Nordkorea har varit så mån om att stötta Ryssland. Det är därför Iran har gett sitt stöd för detta. Länderna vill rasera den regelbaserade världsordningen med hjälp av det här kriget.

För oss är det här kriget kallt, men för dem som strider vid fronten i Ukraina är det i allra högsta grad på riktigt; det är varmt. Det är också därför, herr ålderspresident, som det är så otroligt viktigt att Sverige ger sitt fulla stöd på alla sätt vi kan så att Ukraina ska vinna kriget och Ryssland förlora. Det är inte bara Ukraina som vinner om Ukraina vinner, utan det gäller också Sverige och alla andra demokratiska länder. Det är inte bara Ryssland som förlorar om Ryssland förlorar, utan det är också Kina, Iran och Nordkorea och alla länder som vill att Ryssland ska vinna. Det är vad dagens ärende handlar om.

Herr ålderspresident! För att kunna bedriva ett försvarskrig, vilket Ukraina gör, behövs såklart logistik, försörjning, medel och stöd. En del i detta är att skydda logistiken och försörjningen så att Ukraina kan försvara sig. Det här handlar inte bara om moral och om rätt och fel, utan det här handlar i praktiska termer om att om vi inte hjälper till i detta nu blir hoten mot Sverige på riktigt större i framtiden.

Svenskt deltagande i luftförsvarsoperation inom ramen för Nato

Herr ålderspresident! Dagens beslut handlar såklart också om vår roll i Nato. Det är viktigt att Sverige deltar i så mycket som möjligt där vi har rätt kompetens och där vår förmåga efterfrågas av andra för att bygga förtroende. Det är bara genom att samarbeta med andra som vi kan bygga säkerhet också för oss i Sverige.

Eftersom det pågår ett kallt krig där Sverige står på ena sidan tillsammans med andra demokratiska länder och Ryssland står på andra sidan tillsammans med Kina och andra icke-demokratiska länder, eftersom det just nu dör människor vid fronten i Ukraina som kämpar också för vår frihet och eftersom Sverige ska ha en betydande roll i Nato och därmed ännu mer kunna lita på stöd från Nato när vi behöver stödet yrkar jag återigen bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Jag är vanligtvis ledamot i utrikesutskottet och hoppar in i denna debatt som ersättare i finansutskottet. Jag har varit arbetande ersättare i finansutskottet tidigare, och man känner igen vissa delar av debatten. Andra delar är lite nya.

Jag ska försöka hålla mig till ärendet. Jag tyckte att debatten här tidigare möjligen låg lite väl långt ifrån det betänkande vi har framför oss. Jag kommer inte att kommentera vare sig kärnkraften, dieselpriserna eller andra saker som inte direkt berör finansieringen av våra kommuner och deras viktiga verksamheter.

Med det sagt tycker jag ändå att ett perspektiv har saknats i denna debatt, ett perspektiv som jag som ledamot i skatteutskottet och näringsutskottet och arbetande ersättare i finansutskottet alltid tyckte var viktigt att ha med sig. Det är: Vems pengar är det vi pratar om?

Ibland kan det låta – det tror jag att många som tittar på den här debatten också tycker – som att vi politiker diskuterar att vi ska ta statliga pengar och låta dem gå till en kommun, till en region eller till en reform eller en investering på statlig nivå. Vi ska dock komma ihåg att det alltid är någon annans pengar. Det är alltid en medborgare som har arbetat hårt för att skapa det värde vi sedan beskattar och de pengar vi sedan använder. Det är alltid en företagsam människa som har gått till jobbet, innoverat eller skapat någonting från början som gör att det finns pengar att ta av.

Det behöver finnas ett välstånd för att vi ska kunna ha en välfärd. Det är grunden. Grunden till allt vi gör i denna kammare är att se till det finns ett välstånd genom att låta människor vara fria och skapa det.

Liberalerna är för generella statsstöd till kommunerna. Vi tycker att det i grunden är positivt. Vi tycker dock, och det är viktigt att understryka, att man måste låta resurser gå hand i hand med reformer. Man kan inte bara ge mer pengar, utan man måste samtidigt ha ett reformtryck som gör att pengar används på ett mer effektivt sätt. Skattekronor ska användas klokt.

Det finns en hel del skatteslöseri på alla nivåer. Det är naturligt. Byråkratier tenderar att svälla, oavsett om det är byråkratier på kommunnivå, regionnivå, statsnivå eller EU-nivå. Det ligger i sakens natur. Därför behöver man hela tiden ha ett reformtryck.

Det innebär dock inte att man inte behöver resurser, tvärtom. Det behövs resurser, men det behöver gå hand i hand med reformer så att vi kan motverka skatteslöseri och använda resurserna på ett klokt sätt.

Fru talman! Tidigare i debatten talade vi om välfärdsbrott. Det är också en väldigt viktig diskussion att ha. Det kan vara enskilda personer, företag eller kriminella gäng som organiserar sig för att stjäla pengar eller lura kommuner och regioner på pengar, till exempel. Det är ett otroligt allvarligt brott. Det måste bekämpas.

Återigen vill jag påminna kammaren och er som tittar på debatten hemifrån om att det ytterst inte är kommunerna som är offer när det handlar om välfärdsbrott utan skattebetalarna, de personer som har arbetat och vars pengar vi sedan har tagit för att distribuera till de viktiga tjänster som kommuner och regioner utför. Det är de som är brottsoffer när det handlar om den här typen av brott, och det får vi inte glömma bort. Det är viktigt.

Fru talman! Mer pengar kan vara nödvändigt, men det löser inte problemen. Det som löser problemen är reformer tillsammans med resurser. Skolan är ett jättebra exempel på det. Vi tycker att det behövs mer resurser till skolan. Det är uppenbart. Men det är också uppenbart att skolan behöver reformer för att resurserna ska användas på ett effektivt sätt.

Fru talman! Jag som hoppar in i denna debatt från andra utskott kan informera om att oavsett vilken debatt man hoppar in i – jag brukar kunna hoppa in i debatter i olika utskott – vill alla ledamöter gärna ha mer resurser just till sina områden. Det är inte så konstigt. Om man håller på med en fråga tycker man att den är väldigt viktig. Man lär sig, sätter sig in i, får reda på detaljer, gör studiebesök och ser problem som de som inte håller på med frågan kanske inte ser. Då kommer man kanske också att vilja ge mer resurser till detta.

Politik handlar dock om att prioritera. Det handlar om att behoven alltid är oändliga men resurserna ändliga. Därför är det viktigt att vi samtidigt som vi pratar om resurser och hur de ska fördelas också pratar om att vi måste ha mer tillväxt. Hjulen måste rulla fortare. Vi måste ha mer arbete i ekonomin.

Tillväxt är ingenting konstigt. Ekonomin är egentligen att människor arbetar och samarbetar. Det är det vi kallar ekonomin. Om man arbetar och samarbetar lite mer än man gjorde året innan, producerar lite mer, gör det lite mer effektivt och gör det lite bättre kallas det tillväxt. Tillväxt är ingenting läskigt utan någonting som sker naturligt i en fri ekonomi när vi blir lite bättre. Det handlar alltså bara om att vi ska bli lite bättre och mer effektiva.

Det innebär också att vi får mer resurser. Det är av det skälet, fru talman, som det kommunala utjämningssystemet aldrig får utformas på ett sätt som är tillväxthämmande. Om man hämmar tillväxten i dag får man mindre pengar att fördela i morgon. Får vi mindre välstånd i dag har vi mindre välfärd i morgon. Det är det direkta sambandet. Vi får aldrig hämma tillväxt.

Vi måste göra vår läxa och se till att det finns ett kommunalt utjämningssystem som fungerar. Kommunerna i Sverige – det är ju ingen skillnad för skattebetalarna om de betalar sina pengar till staten eller till kommunen, och det är ur deras perspektiv vi ska debattera de här frågorna – måste också göra sin läxa och se till att de arbetar på ett effektivt sätt och att det inte finns skatteslöseri. De ska hålla sig till välfärdens kärna, prioritera de uppgifter som vi faktiskt har kommuner för att utföra och inte göra en massa saker utanför och förvänta sig att någon annan ska betala.

Låt mig utan att bli privat ge ett personligt exempel. Jag gick grundskolan i en socialdemokratisk kommun med en socialdemokratisk stadsdelsnämnd – därmed avslöjar jag kanske att det var i Stockholm. Då fanns det ett projekt som Socialdemokraterna ägnade sig åt. På några skolor fanns det lokala skolstyrelser med en majoritet av elever och föräldrar.

Jag satt i en sådan styrelse. Jag, en kompis och våra föräldrar hade majoritet i vår lokala skolstyrelse. Och så hade vi ett litet utjämningssystem mellan skolorna. Om vi hade ett överskott på vår skola fick en skola som låg nära oss ta del av det överskottet för att finansiera sitt underskott, eller vice versa.

I grunden var det en ganska bra idé. Men eftersom man som tonåring börjar upptäcka saker som händer utanför ens egen skola började vi också upptäcka vad de gjorde med pengarna på den här andra skolan som gick med underskott. Det var inte så att man gick med underskott bara för att man behövde reparera fönster, köpa litteratur till skolbiblioteket eller ha bättre skolmat. Det var också så att man arrangerade roliga dagar där alla elever fick hoppa i hoppborg. Man ägnade sig åt en massa saker som låg utanför skolans kärnuppgift men som vi aldrig fick nöjet att göra på vår skola.

Då, kan jag säga, blev vi irriterade i den lokala skolstyrelsen. Tack vare Socialdemokraterna, som hade låtit oss bestämma lokalt på vår skola, såg vi till att använda pengarna för att investera i det som är skolans kärnuppgift i stället för att det skulle bli ett överskott som gick till en skola som slösade bort pengarna.

Precis så måste man tänka om utjämningssystemet mellan kommuner. Om man håller sig till sin kärnuppgift, satsar på den och ser till att den sköts på ett effektivt sätt ska man belönas. Men om man inte sköter sig och gör saker utanför kärnuppgiften ska man inte belönas. Då är det tillväxthämmande. Man ska prioritera välfärdens kärna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. Glöm inte bort att resurssätta reformer, men man kan inte heller dela ut resurser utan att genomföra reformer.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

När vi pratar om EU:s arbetsprogram och EU är det klart att det är svårt att inte börja med att säga att vi har krig på vår kontinent. Men vi har fred bland de länder som ingår i det europeiska samarbetet, och det är precis det som har varit grunden för hela EU från första början. Europa har varit en kontinent där blod har flutit på våra jordar i hundratals år så länge den mänskliga historien har funnits. Nu har vi haft en lång period där de länder som är medlemmar i EU och som har integrerats alltmer med varandra och samarbetat allt tätare också har behållit freden.

Det är detta som projektet EU i grunden handlar om. Det är också därför man behöver en framåtrörelse i projektet och ett arbetsprogram som gör att Europeiska unionen samarbetar ännu tätare.

Kanske är det också därför som till och med partier som Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, som tidigare har varit väldigt tydliga i sin vilja att lämna Europeiska unionen, nu har tonat ned dessa aspekter av sin politik. I stället kritiserar de nu saker som att det kan vara lite för mycket byråkrati i vissa lägen eller att någon detalj av det som EU-samarbetet handlar om inte är något som det borde handla om. Också dessa partier tycks nu förstå att vi behöver ett fördjupat samarbete och att vi behöver samarbeta mer och djupare och på fler områden med de länder som är nära oss här i Europa.

Fru talman! Visst kan man hålla med om att EU ibland är lite väl byråkratiskt. Men det är säkert många här inne som har pluggat en och annan poäng statsvetenskap – det är kanske min fördom om riksdagsledamöter – och vet att byråkratier alltid sväller över tid. Det ligger så att säga i byråkratins natur att vara en svällande organism. Därför måste man alltid arbeta på att minska byråkratin – i Sverige, på nationell nivå, i kommuner, i regioner och såklart också i EU. När vi har en byråkrati tenderar den alltså att svälla, och vi måste därför försöka motverka den.

Under vissa tider behöver EU göra vissa saker, och andra tider behöver EU göra andra saker. Man kan säga att det som finns i arbetsprogrammet, som jag uppfattar att alla partier i Sveriges riksdag ställer sig bakom, är en form av ett lite mer ansvarsfullt och mjukt Doge, för att ta något aktuellt från debatten. Det är precis något sådant som vi behöver och bör välkomna.

Fru talman! EU innebär naturligtvis i grunden också en mycket stor ökad frihet för alla unionens medlemmar. Frihet, och för den delen fred, bygger i grunden på att vi har fortsatt stark tillväxt. Därför är det starkt fokus i arbetsprogrammet på att öka tillväxten i Europa.

Det finns de, fru talman, som tycker att det där med tillväxt är lite jobbigt och att det är ett ord som man gärna vill komma bort ifrån. Det finns till och med de i Sverige som har pratat om återväxt, alltså motsatsen till tillväxt. Det är ganska märkligt. Det är inte så farligt med tillväxt som vissa partier, kanske framför allt på den gröna yttre vänsterkanten, ibland uttrycker.

Så här är det egentligen: När människor arbetar och samarbetar om saker kallar vi det för ekonomin. Det är det grundläggande. Ekonomin är att människor arbetar, samarbetar och gör saker gemensamt. Om vi gör saker bättre i år än vi gjorde förra året kallar man det för tillväxt. Det är inte så konstigt, och det är inte så farligt.

I grunden handlar tillväxt om att göra mer saker och bättre saker med mindre resurser. Och det är precis det vi behöver göra om vi ska rädda klimatet, skapa ett större välstånd så att vi kan ha en välfärd som fungerar och skapa mer frihet både i Sverige och på vår kontinent. Det är mer tillväxt som behövs, alltså att vi gör mer saker med mindre resurser. Det är i grunden vad det handlar om, och det är också därför det är så viktigt med de regelförenklingar som föreslås. Det är genom dem vi kan möjliggöra tillväxt.

Fru talman! Det har sagts här i debatten att regelförenklingar kan innebära att det blir sämre. Det är snarare tvärtom; om reglerna är för komplicerade och för omfattande är det ännu svårare att följa reglerna. Det kommer att bli mer korruption och mer problem med att upprätthålla reglerna, det blir en svällande byråkrati och så vidare.

En ökad regelbörda innebär inte nödvändigtvis att reglerna följs bättre eller att resultatet blir mer av det man vill ha. Det är ganska enkelt att man låter det bästa, det vill säga bra och enkla regler, bli det godas fiende. Det är många som hellre vill ha lite fler och lite mer avancerade regler för att de tror att de kan reglera fram just sin egen utopi för hur samhället ska se ut. Men så funkar det inte, för samhället består av människor. Människor som driver företag och arbetar är de som är ekonomin och skapar tillväxt, och då behöver också reglerna vara enklare och regelbördan minska.

Det var faktiskt det hela det europeiska projektet handlade om från början: I stället för att alla medlemsländer skulle ha sin egen regel, vilket gjorde att det på totalen blev ett mycket mer komplicerat regelverk, har EU nu en gemensam regel som gör det enklare för företag och människor i hela unionen att samarbeta och arbeta med varandra.

Fru talman! Jag ser att min talartid har gått ut. Jag kommer att fortsätta ändå och är beredd på den utskällning som kommer.

En otroligt viktig sak att komma ihåg i detta är att Europeiska unionen nu är fyrbåken för frihet och demokrati i världen. Europeiska unionen är den entitet i världen som är viktigast för att upprätthålla den liberala demokratin. Därför är det viktigare än någonsin att fortsätta med arbetet att göra oss mindre beroende av och mindre nära Kina. Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea samarbetar och bedriver ett kallt krig mot oss här i Sverige. De gör det därför att de vill skada den liberala demokratin och den liberala, regelbaserade världsordningen.

Det är i lägen som dessa – när vi tycker att det är lite skakigare, när vi tycker att det är lite jobbigare att samarbeta med delar av den amerikanska administrationen, till exempel – som vi behöver fundera extra noga på vilka som är våra samarbetspartner. Det blir extra viktigt att det inte är länder som Kina – eller för den delen Ryssland och Iran, som vi har betydligt mindre samarbete med. När vi gör oss beroende av Kina försvagar vi nämligen också demokratin och vår roll som just en fyrbåk för demokrati i världen. Vi behöver ha mindre samarbete med Kina och mer samarbete med länder som delar våra grundläggande värderingar. Fördjupa handeln i världen, men fördjupa den inte med länder som Kina!

Till sist: Det är klart att den viktigaste frågan för Europa just nu är att Ukraina ska vinna kriget och Ryssland förlora det. I detta ligger inte bara att Ryssland ska förlora och Ukraina vinna militärt utan också att de ska göra det politiskt. Det är därför EU behöver vara öppet för Ukraina. Det är därför Nato behöver vara öppet för Ukraina. Det handlar om att Ryssland ska förlora och Ukraina vinna också politiskt.

Det är därför den demokratisköld som finns med i arbetsprogrammet blir en viktig del. Att skydda vår demokrati är vad detta kokar ned till.

Jag instämmer i Centerpartiets kommentarer kring att det finns saker som behöver göras på EU-nivå. Det säger vi också i utlåtandet. Vi välkomnar arbetet med demokratiskölden. Allt det som Centerpartiet för fram finns egentligen med, även om Centerpartiet har lyft fram delar av det på ett föredömligt sätt.

Men det finns också saker som vi är duktiga på på nationell nivå. Det är inte så konstigt. Europeiska unionen består ju av länder, och saker som vi är duktiga på på nationell nivå ska vi kunna göra på nationell nivå. Det finns ingen motsättning i det och att göra saker på europeisk nivå. Tvärtom är det när vi bygger resiliens nationellt och på europeisk nivå som vi tillsammans blir starkare och får ett skydd av demokratin.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Som förväntat behöver jag då säga att talartiden överskreds med 50 procent.)

Kommissionens arbetsprogram 2025

Herr talman! När Hamas utförde sina fruktansvärda terrordåd den 7 oktober gjorde man det delvis med nordkoreanska vapen och med träning och underrättelseinformation från Iran. När Ryssland bombar i Ukraina gör man det delvis med hjälp av drönare som är tillverkade i Iran med kinesiska komponenter. Kinas roll i kriget i Ukraina kan inte heller överdrivas. De är en möjliggörare och står på Rysslands sida. Det ukrainska blod som spillts dryper från både Putins och Xi Jinpings händer.

Herr talman! Rysslands anfallskrig mot Ukraina är en attack på alla oss som lever i demokratier eller som vill göra det. Att Ryssland måste förlora kriget och Ukraina måste vinna det är självklart. Rysslands idéer om ett Storryssland, ett tsardöme, deras revanschism och deras historierevisionism måste städas ut. Det är inte bara Putin utan också idéerna som måste kapitulera, annars kommer kriget igen i en ny tid och i ny skepnad men med samma bevekelsegrunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Ukraina måste få de vapen och förmågor som krävs. Alla sanktioner mot Ryssland måste skruvas åt ytterligare om det går. Det finns egentligen inga gränser. Varenda rysk tillgång, från pengar till fastigheter och för den delen oligarkers och deras vänners eller familjers lösöre, bör beslagtas och likvideras för att finansiera vårt gemensamma krig mot Ryssland, som detta faktiskt handlar om. Det är demokratiers försvarskrig mot Ryssland, som angriper oss.

Ryssland måste förlora i alla dimensioner - militärt, ekonomiskt, kulturellt och ideologiskt. De frysta ryska tillgångarna bör användas i sin helhet, både till Ukrainas krigföring, till uppbyggnaden av staten och till att kompensera privatpersoner som fått sin egendom förstörd i kriget.

Herr talman! Kina använder handel för att stjäla teknologi och kunskap från oss. Det existerar inte några privata bolag från Kina. Det är inte en liberal marknadsekonomi där allmän och lika äganderätt garanteras av ett opartiskt rättsväsen. Tvärtom använder Kina enhetsfrontspolitiken och annan lagstiftning för att styra det som skulle ha kunnat vara privata företag och underställa dem det kinesiska kommunistpartiet. Alla kinesiska aktörer är i praktiken utlöpare från den auktoritära och antiliberala diktatorn i Kina Xi Jinping, och bör behandlas därefter.

Genom att pressa och skuldsätta hela länder bedriver Kina en aggressiv nykolonialism på den afrikanska kontinenten. Genom hot om sanktioner och våld försöker de kväsa demokrater både hemma i Kina och i andra länder. Kommunistpartiet i Kina är inte en imponerande drake; det är en hydra med otaliga huvuden, alla lika giftiga.

Herr talman! I London har protester mot den planerade kinesiska megaambassaden samlat 4 000 demonstranter, och där deltar politiska företrädare och grupper från bland annat Hongkong och Tibet liksom kinesiska demokrater. Ambassaden kommer att bli ett övervakningscentrum och ett hot mot både nationell säkerhet och mänskliga rättigheter i hela Europa. Detta sker i en tid då auktoritära krafter från Kina, Ryssland och Iran bedriver ett kallt krig mot oss och våra friheter. Storbritannien och alla demokratier bör stoppa sådana planer som kan ge Kina eller kinesiska aktörer mer utrymme.

Herr talman! Samtidigt som detta sker i Storbritannien riskerar nedläggningen av USAID att lämna ett farligt vakuum där antidemokratiska krafter kan få ett större inflytande, något som hotar såväl demokratins värderingar som de humanitära insatser som är avgörande för att motverka förtryck och främja utveckling världen över.

Herr talman! Irans regim förtrycker folket i Iran och vill sprida sin auktoritära islamism till länder runt omkring. Regimen i Iran är skyldig till otaliga brott och till ett kvinnoförtryck utan dess like. Den förser Ryssland med vapen. Den manipulerar och kontrollerar sina nickedockor i terrorgrupper och andra regimer i regionen för att angripa demokratier och utmana den regelbaserade världsordningen.

Ansvaret för terrordåden den 7 oktober och det efterföljande kriget vilar också på Irans axlar. IRGC är en terrororganisation och måste klassas som det. Iran är en terrorregim och måste behandlas som det. Det iranska inflytandet och landets proxygrupper måste pressas tillbaka. De bedriver dessutom aggressiv verksamhet här i Sverige. Den islamiska republikens underrättelseinhämtning måste stoppas. Handeln med Iran borde också kväsas. Den illegitima diktaturen måste rökas ut ur sina hålor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Hamas startade kriget i Mellanöstern den 7 oktober. Kriget måste dessutom sättas i sitt historiska sammanhang, herr talman. Terrorattacken den 7 oktober var en i raden av pogromer mot judar som går så långt tillbaka som till antiken, eller i det här området åtminstone flera hundra år. Hamas antisemitism och extrema islamism har rötter som är långt äldre än den moderna staten Israel. Hamas har gång på gång omöjliggjort en långsiktig vapenvila. Det är Hamas som hållit och fortsatt håller israeler gisslan.

Vi vill se en tvåstatslösning där palestinierna kan leva i fred och frihet i en egen stat. Det går inte att uppnå detta så länge Hamas militära förmåga inte tillintetgjorts. Det är djupt oseriöst att tala om en tvåstatslösning och en hållbar fred utan att samtidigt ha förmåga att understryka detta. Hamas måste tillintetgöras; de kan inte vara en del av en sådan lösning. Gisslan måste släppas fri, och Hamas måste villkorslöst kapitulera.

Alla parter måste hålla sig till internationell rätt och minimera civila dödsoffer så långt det går. Varje civilt offer är en tragedi. Alla brott mot detta måste beivras, och alla försök att motarbeta en tvåstatslösning måste stoppas. Närliggande länder kommer att behöva ta ett mycket stort ansvar för stabiliteten och säkerheten i regionen. Freden måste permanentas; civila på båda sidor har lidit för mycket.

Herr talman! Taiwan är i praktiken en fri och självständig demokratisk stat. Landet har ett tydligt definierat folk, ett avgränsat territorium och en välfungerande statsmakt. Det uppfyller alla kriterier för att vara en egen stat. Detta bevisar att en demokratisk utveckling kan gå fort och ger hopp om att också Fastlandskinas framtid skulle kunna gå i demokratins tecken och om att alla andra auktoritära länder eller diktaturer skulle kunna gå samma väg.

Sverige måste fördjupa sina relationer med landet Taiwan på alla plan - ekonomiskt, diplomatiskt och mellanfolkligt. Om vi liberaler ensamma fick bestämma skulle vi omgående upprätta ett representationskontor i Taipei, uppmuntra till och förenkla för fördjupade samarbeten mellan universitet och högskolor våra länder emellan och driva på för långtgående frihandelsavtal. Vi behöver Taiwan, och Taiwan behöver oss.

Herr talman! När världens diktaturer samarbetar allt djupare måste vi demokratier göra detsamma, oavsett om det handlar om stöd till Taiwan, om att delta i insatser på Röda havet eller om att motverka att Ryssland, Kina och Iran får ett ökat inflytande. Den liberala, demokratiska världsordningen är under angrepp, och vi har en gemensam skyldighet att försvara den.

Herr talman! Jag instämmer i att det ibland kan vara bra att ha en dialog också med personer eller politiker som man inte håller med. Ofta håller inte heller vi i Liberalerna - tro det eller ej - med alla politiker i Europeiska unionen till exempel. Men det är klart att det måste finnas gränser. Är inte det folkmord och de krigsbrott som Ryssland begår i Ukraina en rimlig röd gräns när det gäller vilka man kan ha ett djupt samarbete med? Att sitta i samma partigrupp innebär såklart ett djupt samarbete. Är det inte en rimlig gräns att inte samarbeta med putinister?

Herr talman! Det gläder mig att Svenneling lyfter fram det viktiga arbete som Vänsterpartiet har gjort i Europaparlamentet för att motverka skuggflottan. Det är bara det att när det lades fram för Europaparlamentet röstade Vänsterpartiets partigrupp emot, tillsammans med AFD i Tyskland och Fidesz i Ungern. Det är läge för Håkan Svenneling, som bestämmer från Stockholm, att se till att Vänsterpartiet lämnar den gruppen i Europaparlamentet.

Herr talman! Tack, ledamoten Svenneling, för anförandet!

Det gläder mig att höra att Svenneling bestämmer härifrån Stockholm hur man ska göra i Europaparlamentet, vilket vi hörde i föregående replikskifte. Jag har nämligen en fråga om det Vänsterpartiet gör i Europaparlamentet.

Den som lyssnar på Svennelings anförande hör att det är viktigt vem man samarbetar med och vilken politik de som man samarbetar med driver. Stora delar av anförandet handlade om det. Den viktigaste utrikespolitiska frågan för regeringen och de flesta oppositionspartierna i Sverige verkar vara att Ukraina ska vinna och att Ryssland ska förlora kriget. Det är bra. Vi står enade när det gäller detta.

Men i Europaparlamentet arbetar Vänsterpartiet i en partigrupp där ledamöter från extremistiska partier varje dag går till jobbet och stöttar Putin. Svennelings partikamrater från andra länder i Europaparlamentet röstar tillsammans med AFD från Tyskland och Fidesz från Ungern för att stötta Putin och undergräva Ukraina. Vänsterpartiet har ofta röstat bra. Den kredden ska Vänsterpartiet ha. Men man allierar sig ändå med dessa extremister och putinister som röstar med AFD och med Fidesz för Putin och mot Ukraina.

Herr talman! Om Svenneling tycker att det är viktigt vem man samarbetar med, om Svenneling står bakom att Ukraina måste vinna kriget och om det är så att Svenneling bestämmer från Stockholm hur Vänsterpartiet ska göra i Europaparlamentet, vore det inte läge för Vänsterpartiet att i Europaparlamentet lämna sin partigrupp, där det finns putinister?

Herr talman! Det är väl känt att Sverigedemokraterna strök att man vill lämna EU och i stället skrev in att man vill utvärdera medlemskapet. Av många har den skrivningen tolkats som att Sverigedemokraterna har velat tilltala både de väljare som inte tycker att det är så viktigt att lämna EU och de väljare som väldigt gärna vill lämna EU - och kanske inte bara väljare. Kanske har det här också varit viktigt internt i Sverigedemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Det vi nu ser i utrikesdebatten i Sveriges riksdag är att Aron Emilsson flyttar den här positionen ytterligare. Den positiva EU-retorik som vi hört från Aron Emilsson i dag har vi aldrig tidigare hört från Sverigedemokraterna.

Därför undrar jag en sak om den här positionsförflyttningen. Är det så att vi här i kammaren i dag ser hur den mer radikala falangen av Sverigedemokraterna, med Jomshof som i dagarna har varit mycket i medierna och kanske Tobias Andersson som har varit kritisk mot EU, har förlorat ytterligare en strid i Sverigedemokraterna? Har Sverigedemokraterna permanent bytt retorik? Kommer de att vara EU-positiva framöver, i strid med den radikala falangen?

Herr talman! Tack till ledamoten Emilsson för anförandet!

En av Ukrainas högsta drömmar just nu är ju att få bli medlem i Europeiska unionen. Det är inte en slump, utan det är så därför att det är genom vår gemenskap i Europa som vi bygger styrka. Inte ens ett land som är så stort som Ukraina är starkt av sig självt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Ledamoten Emilsson - Aron - säger i sitt anförande att han vill se ett smalare och vassare EU. Han kallar sig nordist, vilket gläder mig. Jag är också nordist; jag tycker att det är viktigt.

Jag noterar att i Norge har debatten om EU-medlemskap blossat upp ordentligt nu, på grund av kriget i Ukraina men också på grund av den nya administrationen i USA. Island ska inom ett år ha en ny folkomröstning om EU-medlemskap därför att det är fler och fler som ser att den här gemenskapen är viktig.

Tidigare har Sverigedemokraterna velat lämna EU. Sedan har man ändrat position till att vilja utvärdera medlemskapet - även om vissa sverigedemokrater fortsätter motionera om att ta ned EU-flaggan bakom mig här i kammaren. Jag undrar om det är så att Sverigedemokraterna äntligen har bytt position på riktigt. Man vill, som Aron sa, ha ett smalare och vassare EU. Vill man därför fortsätta vara med i EU? Har man bytt position till att inte längre vilja lämna EU? Det skulle vara glädjande att höra för mig och för alla som tror på den regelbaserade världsordningen och tror att Sverige är starkare tillsammans med andra.