Leonid Yurkovskiy

Fru talman! Även i denna debatt ska jag försöka att avstå från att upprepa mycket av det jag redan har sagt. Jag kommer att upprepa mig lite grann men förhoppningsvis inte så mycket.

Låt mig först konstatera att det som ryms inom ANDTS-området påverkar människors liv direkt. Ibland kan det också förstöra människors liv fullständigt. Därför är det väldigt bra att hela utskottet har ett starkt engagemang på det här området.

Sverigedemokraterna har länge efterfrågat en ny ANDTS-strategi, som jag nämnde tidigare. Vi vill dels att den ska spegla riksdagsmajoritetens vilja att ta hänsyn till de varierande skadeverkningar som olika tobaks- och nikotinprodukter har, dels att den i högre grad anpassas till rådande verklighet med nya indikatorer och liknande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

När jag nu nämnde tobak kan jag också passa på att nämna att det finns flera anledningar till att Sverige nästan är rökfritt och i princip har lägst förekomst av lungcancer i världen. Det beror på att vi har legat i framkant vad gäller att sprida information och begränsa produkterna exempelvis vad gäller reklam och på uteserveringar. Det beror också på att ett inte hälsosamt men betydligt mindre skadligt alternativ har varit tillgängligt och ganska populärt.

Sverigedemokraterna vill inte se en politik som försvårar för människor att göra ett mindre skadligt val. Varje år är det fortfarande tusentals som får cancer till följd av rökning. Det är kanske bland det värsta man kan få, och många dör givetvis av det. Vad jag vet finns det inga snusrelaterade dödsfall. Detta är en viktig skillnad. Självklart ska vi verka för att färre brukar nikotinprodukter totalt sett, men konsekvensen av detta får inte bli att fler börjar röka - då blir det kontraproduktivt ur folkhälsosynpunkt.

Samtidigt ser vi ett klart problem i att fler unga börjar bruka nikotinprodukter och i allt yngre åldrar. Detta får vi inte ignorera, och jag märker att vi heller inte gör det.

Vi måste hitta sätt att arbeta gentemot båda målgrupperna samtidigt, alltså både vuxna, som - enligt vad vi alla än så länge är överens om - har rätt att bruka produkterna och även välja mindre skadliga alternativ, och unga, som inte ska bruka nikotin alls.

Vi ställer oss positiva till förslagen om langningsförbud och nikotinfri skoltid, och vi är öppna för att se över reglerna om marknadsföring.

Samma utredning som föreslår nikotinfri skoltid föreslår också en ny reglering av lustgas, vilket också nämnts tidigare. Mig veterligen är samtliga partier nu positiva till detta. Vi ser fram emot att det här ska hanteras så snart som möjligt så att vi kan få stopp på felanvändningen av produkten.

Vidare bör regeringen göra en grundläggande översyn av såväl tidigare som nuvarande narkotikapolitik. Där finns jätteproblem nu, och det är uppenbart att det inte har gått så bra för Sveriges del. Framtidens narkotikapolitik ska baseras på den senaste forskningen, med fokus på skademinimering snarare än på politiska påhitt. På så sätt skapar vi en konkret och effektiv lagstiftning som i förlängningen räddar liv.

Sverigedemokraterna uppmanar regeringen att agera utifrån Narkotikautredningens uppmaningar. Vi tillstyrker i synnerhet de förslag på åtgärder som syftar till förebyggande arbete, skademinimering och sammanställning av aktuell vetenskap.

Tidöavtalet anger att beroendevården ska stärkas, och regeringen har aviserat att man avser att gå vidare med ett lagstiftningsarbete utifrån Samsjuklighetsutredningen. Den har också nämnts tidigare, så jag ska inte dra ut på det. Det är i alla fall glädjande att vi alldeles nyligen även kunde se att en delegation har tillsatts som ska arbeta med att stärka insatserna för personer med samsjuklighet.

En annan aktuell men betydligt mer lättsam fråga är gårdsförsäljning. Att gårdsförsäljning ska tillåtas har efterfrågats länge, och det har utretts tre gånger. Den senaste utredningen stod klar redan 2021. Det är därför mycket positivt att regeringen nu har lagt fram konkreta förslag som möjliggör en begränsad form av gårdsförsäljning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Som folkhälsopolitiker förordar jag givetvis att man dricker så lite alkohol som möjligt, men det är ändå positivt att vi ser ett kulturellt skifte från fokus på berusning till fokus på smak, upplevelse och hantverk. Här ser vi att gårdsförsäljningen gör mer nytta än skada, i alla fall kombinerat med fördelarna för det svenska näringslivet.

Oavsett hur trevligt det är med gårdsförsäljning kvarstår ändå faktum att alkohol är en av de farligaste substanserna som är avsedda för mänsklig konsumtion och som är lagliga i Sverige. Listan över alkoholens skadeverkningar är omfattande, och det är angeläget för folkhälsopolitiken att både upplysa om dessa och minska den totala konsumtionen i Sverige.

I dag råder det diskrepans mellan exempelvis alkoholprodukter och tobaksprodukter vad gäller varningstexter på förpackningarna. Införandet av varningstexter och bilder på tobaksprodukter har visat sig vara en tydlig och kostnadseffektiv form av hälsoinformation för tobaksanvändare. Den positiva effekten har även fastställts internationellt.

Med hänsyn till alkoholens skadeverkningar finns det därför, anser vi, anledning att överväga ett mer enhetligt förhållningssätt till varningstexter. Vi anser därför att regeringen bör utreda de potentiella effekterna av att implementera krav på hälsoriskupplysning på alkoholprodukter.

Fru talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 9, som handlar om att kartlägga den nuvarande narkotikasituationen i Sverige.

Herr talman! Jag vill inleda med att tacka för ett gott samarbete med regeringen även i den här frågan. Man behöver inte måla upp någon oenighet där den inte finns. Precis som förra året är det ganska tydligt att det över partigränserna finns en bred enighet i de frågor som behandlas i betänkandet, vilket är ett gott besked till alla där ute som brinner för folkhälsopolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkhälsa

Jag ska försöka att inte upprepa så mycket av det kloka som redan har sagts, utan i stället ägna mitt anförande åt ämnet psykisk ohälsa, vilket kanske är det mest alarmerande och påtagliga problem inom området som vi behöver tackla här och nu.

Låt mig ge en liten lägesbild. Antalet självmord minskar inte tillräckligt. Varje år tar cirka 1 200 personer i Sverige sitt liv. Alla i kammaren har nog koll på statistiken, men jag tycker att det är värdefullt att påminna om siffran varje gång man får tillfälle. Det är viktigt att upprepa att det handlar om 1 200 personer.

Det är också allt fler som upplever psykisk ohälsa. Ökningen är störst bland kvinnor. När det gäller självmord är det flest män, men upplevd psykisk ohälsa drabbar oftare kvinnor. Varje år tar cirka 1,2 miljoner ut antidepressiva läkemedel, vilket i sig bär med sig en rad olika konsekvenser. Man kan kalla det här masskonsumtion, och det är ett tydligt tecken på att något är riktigt fel.

Det är därför välkommet att regeringen och Sverigedemokraterna har kunnat presentera en ny långsiktig strategi för psykisk hälsa, vilket nämnts tidigare i debatten. Initialt berörs 25 myndigheter, och varje myndighet ska konkretisera och återrapportera vad de ska göra. I strategin finns en handlingsplan som ytterligare konkretiserar 50 åtgärder som ska genomföras. Som vi nämnde på presskonferensen där strategin presenterades är detta väldigt ambitiöst, men det är också realistiskt. Flera av åtgärderna är redan påbörjade.

Det rör sig om alltifrån konkreta budgetsatsningar för att exempelvis korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin och öka resurserna för suicidprevention i civilsamhället till utredningar och kunskapssammanställningar om exempelvis äldres psykiska hälsa, ofrivillig ensamhet och hälsoeffekterna av digital medieanvändning, något som också är väldigt aktuellt.

Vi är självfallet väldigt stolta över den nationella strategin och den nämnda handlingsplanen, men både Sverigedemokraterna och regeringen kommer att fortsätta prioritera området och fatta ytterligare beslut om åtgärder för att stärka arbetet med psykisk hälsa.

När vi ändå talar om psykisk hälsa vill jag nämna hur viktigt det är att vi nu har återupprättat den nationella stödlinjen. Vi sverigedemokrater har konsekvent drivit på för det här, och vi är nu mycket glada och stolta över att den äntligen är på plats igen. Det är ett viktigt steg för att stärka stödet för dem som kämpar med psykisk ohälsa och deras anhöriga.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag nämna något som är nytt i Sverigedemokraternas kommittémotion för i år, nämligen förslaget om en strategi för stressrelaterad ohälsa.

Stress är ofta en avgörande riskfaktor för psykisk ohälsa och kan få både direkta och indirekta konsekvenser. Den kan bidra till depression och sömnbesvär och i svåra fall även leda till utmattningssyndrom och ett kroniskt nedsatt hälsotillstånd. Då blir det nästan överflödigt att tala om effekten på livskvaliteten, även om det inte är något medicinskt.

Särskilt oroande är att stressnivåerna är högst bland unga. Enligt Folkhälsomyndigheten uppgav 37 procent av unga kvinnor för några år sedan att de kände sig ganska eller till och med mycket stressade. Skolbarn uppger också oftare än andra att de är stressade, vilket är en trend som ingen av oss kan eller vill ignorera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkhälsa

Sverigedemokraterna ser det här som ett särskilt problem att adressera. Eftersom vi lever i ett ständigt föränderligt samhälle, där kraven på individen ökar och inte alltid är helt glasklara, anser Sverigedemokraterna att det är nödvändigt att utreda de bakomliggande orsakerna till stress och presentera realistiska åtgärder för att hantera problemet. En sådan utredning skulle kunna inkludera faktorer som arbetsmiljö, stadsplanering med fokus på grönområden och lugna miljöer, möjligheten till fysisk aktivitet samt den negativa påverkan av exempelvis reklam och sociala medier.

Som ni förstår spiller frågan över på andra politikområden. Det är lite lustigt med det här betänkandet; det är samtidigt både väldigt brett och ganska smalt. Men man måste börja någonstans, och vi tycker att folkhälsopolitiken är en lämplig plats.

Med full respekt för att frågan tangerar den om existentiell hälsa, som det som bekant pågår ett arbete om, beklagar vi att vår motion om en strategi mot stressrelaterad ohälsa har avslagits, men vi kommer att fortsätta driva frågan framåt i olika format.

Precis som vid all psykisk hälsa handlar det här om livet, och vi ser såklart friska och välmående medborgare som en vinst för såväl individ som samhälle.

Jag står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar i dag endast bifall till reservation 15, som handlar om en strategi mot stressrelaterad ohälsa.

Fru talman! Min fråga riktar sig till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Man kan säga att svensk sjukvård i sig är i behov, akut behov, av vård. Just nu är det alltför många som väntar olagligt länge i de oacceptabelt långa vårdköerna. Vi kan konstatera att tidigare regeringar faktiskt inte gjorde tillräckligt för att lösa de här problemen trots återkommande varningar år efter år.

Därför är det extra glädjande att ministern nu i veckan har mottagit en redovisning som har presenterat förslag till statliga engångsinsatser för att korta vårdköerna.

Det här ämnet är väldigt viktigt för Sverigedemokraterna. Därför är min fråga vilka av insatserna ministern kommer att prioritera för att omedelbart komma till rätta med de akuta problemen och då särskilt de olagligt långa väntetiderna.

Fru talman! Jag tackar för följdfrågorna.

Jag upplever det som att man misstolkar Sverigedemokraternas politik med flit. Det kan finnas en politisk taktik i det. Men vi har från vårt parti varit väldigt tydliga med vad det är vi riktar kritik mot när det gäller civilsamhället. Det är islamism. Det är fusk. Det är verksamheter med varierande seriositetsgrader som eventuellt inte förtjänar skattebetalarnas pengar. Det är det som det handlar om.

Yttrandefrihet och opinionsbildning ligger i vårt dna. Sverigedemokraterna som folkrörelse har i en nästan omöjlig politisk uppförsbacke och motvind genom just de verktygen skapat gehör för allmänhetens vilja, så det är någonting som vi håller väldigt kärt.

Återigen: Vi är väldigt tydliga med exakt vad det är vi riktar kritik mot. I övrigt kan kollegorna i kulturutskottet utveckla resonemanget.

När det gäller en eventuell nedläggning kan jag bara upprepa att vi inte i nuläget kan låsa oss, sett till de problem som finns. Vi måste först se ifall åtgärderna är tillräckliga. Om de inte är det måste vi se på ytterligare åtgärder. Bland dem kan nedläggning vara ett alternativ, men det är ingenting som vi förordar nu.

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågorna.

Jag uppskattar såklart inte de felaktiga påståendena om Sverigedemokraternas bevekelsegrunder eller syn på civilsamhället. Visst har vi varit kritiska till stora delar av studieförbunden. Men om man har lyssnat på vad vi har sagt har man hört att det handlat om just islamistiska organisationer - som det före detta studieförbundet Ibn Rushd, där vi nu de facto har fått rätt i efterhand - eller till exempel om när man har gett pengar till gängkriminella genom det socialdemokratiska ABF.

Det är detta som vi stramar åt. Det är klart att det kommer att krävas åtgärder där också.

Det kan också finnas annan verksamhet som inte är beroende av offentliga medel, anser vi, som bedrivs. Men i övrigt är vi inte emot civilsamhället på något sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Allmänna arvsfonden

Ytterst är det här en fråga för kulturutskottet, fru talman, så jag hänvisar vidare debatt i frågan till dem.

När det gäller den eventuella analysen och en eventuell efterföljande nedläggning är det inte en eftergift till Sverigedemokraterna, utan det handlar om att vi inte i nuläget vill ha några låsningar. Vi ser att det är en rad olika problem som behöver hanteras, och vi kan inte i förväg veta om de åtgärder som kommer att vidtas kommer att räcka. Om de inte räcker och problemen kvarstår måste man ha den här möjligheten öppen.

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågorna.

Det är klart att vi ska bekämpa brottsligheten överallt. Steg ett är kanske att inte importera den, kan jag tycka. Det håller nu på att bli verklighet - lyckligtvis.

När det gäller åtgärderna i det övriga samhället är det klart att vi också vidtar dem. Det är inget parti i Sveriges riksdag i dag som ignorerar problemen med brottsligheten - även inom välfärden. Välfärdsbrottsligheten är ett helt område för regeringen. Man har många gånger gått ut och talat om det. Det är klart att till exempel dåliga HVB-hem kommer att stängas ned steg för steg.

Att detta med islamism skulle vara floskler är ett extremt problematiskt uttalande. Det är inte bara vi som pekar på dessa problem. Det finns sedan långt tillbaka information att hämta, inte minst från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, vars rapport också involverade Allmänna arvsfonden. Det visade sig att det gick pengar till aktörer som kopplades till det muslimska brödraskapet. Det är alltså en enorm islamistisk organisation. Detta är då den svenska grenen, som direkt motarbetade det svenska samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Allmänna arvsfonden

Det här är bara ett exempel av flera. Att det skulle vara en floskel är såklart helt felaktigt.

Jag nämnde också andra problem, som onödigt slöseri. Att avlidna människors pengar går till broschyrer om analsex till mellanstadieelever är extremt olämpligt, men det är såklart demokratifrågor. Islamism och kriminalitet är mer påtagligt.

Fru talman! Givetvis pratar vi ofta om islamism eftersom det är ett så påtagligt och allvarligt problem i det svenska samhället. Tyvärr har det sipprat in i alla möjliga delar - inte minst i politiken och i arvsfonden, vilket är extra tragiskt med tanke på hur känsligt ämnet är.

När det gäller hur man ska utveckla det civila samhället ser vi först och främst att vi måste ha förtroende för det civila samhället i dess helhet. Då gäller det att täppa till de brister som finns. Vi måste stoppa utbetalningar till dem som fuskar bort pengar. Vi måste stoppa utbetalningar till kriminella aktörer. Det är det första och viktigaste steget för att civilsamhället ska ha en stark framtid i Sverige, vilket även vi vill.

Därför föreslår vi heller inte att man ska lägga ned arvsfonden i nuvarande läge. Vi vill ju också att alla de goda krafter som gynnas av arvsfonden ska ha ett tydligt alternativ i statens budget innan man vidtar en sådan åtgärd.

Fru talman! "Att vända sig i graven" är ett uttryck som jag faktiskt är förvånad över att ingen har använt här i dag. Det är vad jag skulle ha gjort om mina pengar skulle ha hanterats av Allmänna arvsfonden. Givetvis gäller det inte i alla fall - vi har hört flera goda exempel här i dag - men tyvärr i alltför många fall. Det är miljoner som går till islamism eller vänsteraktivism. Ibland är det bara extremt onödigt slöseri. Det är såklart inte vad avlidna svenskars pengar ska gå till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Allmänna arvsfonden

Detta gör frågan extra känslig. Allmänna arvsfonden hanterar pengar som har tillhört svenskar som saknat arvinge när de avlidit. Det är pengar som bör hanteras extra varsamt och med yttersta respekt.

De människor som har tjänat ihop pengarna finns alltså inte kvar för att påverka hur pengarna spenderas. Det är deras arv.

Lagen om Allmänna arvsfonden är tydlig. I 1 kap. 1 § står: "Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för målgrupperna barn, ungdomar, äldre personer och personer med funktionsnedsättning." Vi ser att arvsfonden har frångått denna princip vid upprepade tillfällen. Det är därför vi står här i dag.

Vi har i Sverige ärvt en situation där det gäller att täppa till alla hål och brister i de olika bidragssystemen. Arvsfonden är en del i denna ekvation. Det är också anledningen till att Riksrevisionen nu väljer att föreslå en intensifiering av arbetet för att säkerställa att myndigheter i sin bidragsgivning inte gynnar ekonomisk, organiserad och demokratihotande brottslighet. Det är alltså ytterst allvarligt.

Sedan måste vi ändå konstatera att arvsfonden har visat sig vara en värdig kapitalförvaltare. Om man tar en titt på deras verksamhetsberättelse kan man se att de mer eller mindre har lyckats slå index år efter år. Det kanske inte är syftet.

När det gäller själva utbetalningarna av medel har dock inte minst Sverigedemokraterna sett brister över lång tid. Därför är det väldigt glädjande att vi nu kan se fram emot en rad olika åtgärder, bland annat med den här rapporten som grund.

Det är viktigt att öka kontrollen och att öka kompetensen om den brottslighet jag nämnde, inte minst ekonomisk brottslighet. Det handlar om att införa hårdare villkor för att till exempel islamister och bedragare aldrig mer ska få bidrag.

Ni kanske undrar vad som är Sverigedemokraternas inställning till Riksrevisionens förslag om avveckling. Vi sverigedemokrater vill se en fördjupad analys med reformförslag som syftar till att åtgärda de problem med den nuvarande ordningen som man beskriver. Skulle dessa reformer inte vara ändamålsenliga eller tillräckliga utesluter vi inte att stå bakom en nedläggning av arvsfonden i framtiden.

Riksrevisionens rapport är mycket välkommen, och åtgärder behövs för att vi ska kunna upprätthålla förtroendet för systemet hos allmänheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! I dag debatterar vi budgeten. Jag kommer inte att gå in på några eventuella lagändringar.

Det jag vill konstatera är att Sverige har ett väldigt generöst system oavsett vilken bakgrund människor har. Att man kan förväntas betala en viss avgift för en väldigt dyr extratjänst om det inte går att lösa med andra smidiga teknologiska lösningar, videolänksamtal etcetera tycker vi såklart är rimligt, inte minst därför att vården är så pass belastad.

Regionerna har en belastad ekonomi, i vissa av dem till följd av felprioriteringar. Då måste detta vara en möjlighet för regionerna att spara, helt enkelt. Det är både en rättvisefråga och en fråga om sunt förnuft när man lever i Sverige att man förutsätts tala det svenska språket, framför allt efter många år i landet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Att vårdens redan begränsade resurser pressas av att människor inte kan lära sig svenska år efter år är ett jättestort problem. Hade det rört sig om småpengar hade man såklart kunnat förbise det, men vi talar om hundratals miljoner varje år bara i en region. Det är inte hållbart.

Sverigedemokraterna menar att detta måste gå att lösa. Vi är öppna för att använda AI-verktyg eller liknande, som bara blir bättre och bättre och säkrare och säkrare när det gäller översättning, men vi är också öppna för alternativet att man får betala själv. Detta ska givetvis inte påverka patientsäkerheten. När man får vård och möts av vården som patient ska det vara full kvalitet. Men man måste vara beredd att betala en extra avgift för en extratjänst.

Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att jag inte för Tidöförhandlingar i denna kammare, så svaret på vad och när som kommer får såklart vänta.

Jag kan konstatera att vi i alla fall är överens om ambitionen här, vilket är glädjande. Det är en god förutsättning för att ro saker i land.

Men med respekt för att Socialdemokraterna inte har möjlighet att svara här och nu undrar jag ändå hur man har tänkt att detta ska genomföras på en gång. Från vår sida är det tydligt att det krävs att man gör detta stegvis för att det ska fungera, inte minst när det gäller belastningen på personalen, som ska hinna med alla patienter. Det är alltså det enkla svaret: Man gör detta stegvis för att det ska kunna fungera. Jag tycker att detta är ett väldigt tydligt svar till Socialdemokraterna.

En sak man kan lägga till när det gäller just de unga är att gratis tandvård för den här åldersgruppen är något relativt nytt. Det har funkat väldigt bra även innan, utan detta. Vi ser också fortfarande att de har den bästa munhälsan; de har inte det stora behov som den äldre gruppen har. Därför måste man omprioritera, anser vi.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för den väldigt intressanta frågan - även om den har diskuterats ganska länge redan. Jag kan bara konstatera att allt går enligt planen. Jimmiepriserna kommer vi att få se först när detta är klart.

Sverigedemokraterna har hela tiden varit tydliga med att en sådan här reform bör införas brett men också stegvis. Vi prioriterar just nu dem med allra sämst munhälsa så att de får den tandvård de behöver och förtjänar. Även om de äldre nu prioriteras i samband med det stärkta högkostnadsskyddet ska reformen vara skalbar och utformad på ett sådant sätt att det är möjligt att även inkludera den övriga befolkningen längre fram.

För att mildra effekten av de föreslagna ändringarna blir det förändringar för åldersgruppen 20-23. Men de får samtidigt ett dubbelt tandvårdsbidrag, 600 kronor per år i stället för 300. Det är alltså inte så dåligt som det ser ut.

Det man ska ha med sig här är att resurserna, framför allt personalresurserna, är begränsade. För att vi verkligen ska kunna se till att de med sämst munhälsa får den vård de behöver måste personalen vara tillgänglig.

Vi ser att det är väldigt många uteblivna besök bland dem med bäst munhälsa. Professionen tycker själv att detta är bra, trots att man kanske egentligen slipper de enklaste patienterna. Det är alltså både väldigt frekventa besök trots god munhälsa och många uteblivna besök. Det finns alltså ett slags incitamentsstruktur inbyggd här.

Sammanfattningsvis är svaret att vi ska nå till Jimmiepriserna och till det mål som Sverigedemokraterna har utlovat. Detta behöver dock göras stegvis, och nu tar vi det första steget.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor och inspel!

Göra skillnad på folk och folk - nej, jag gör skillnad på invandringspolitik och invandringspolitik och även på olika mål med denna politik.

Det finns flera problem med invandringen. Jag lyfter inte detta framför allt för att prata om invandrad vårdpersonal, utan vi pratar, som jag nämnde, om hundratals miljoner bara för en region när det gäller illegal invandring och vård av dessa människor. Det är människor som inte ens ska vara i landet. Det är klart att detta är ett problem när det gäller vården.

Ett annat problem är att man har använt vården och inte minst äldreomsorgen som ett slags integrationsprojekt. Det är också ett jätteproblem. Vi kan inte låta detta fortsätta bara för att det, förhoppningsvis och av allt att döma kortsiktigt, uppstår vissa problem när det gäller personalförsörjning. Detta problem måste vi hantera på något sätt - språkbristerna och så vidare.

När det gäller höjningen av läkemedelskostnader är nog även Vänsterpartiet mycket medvetna om att det är marknadskrafter som styr detta. För en gångs skull kan jag väl nästan hålla med Vänsterpartiet om att det som marknadskrafterna åstadkommer inte bara är positivt i slutändan. Den, som man sa tidigare, lavinartade ökningen av läkemedelskostnaderna är såklart inget som regeringen har beslutat om. Kostnaderna har ökat med ungefär 30 procent de senaste fem åren, och prognosen är att de kommer att öka med ytterligare 30 procent de kommande fem åren.

Det är givetvis ganska orealistiskt att denna ökning inte skulle påverka patienten över huvud taget. Men man kan se att staten fortsatt tar ett stort ansvar. Vi tillskjuter pengar, och i det stora hela kommer staten nu att betala ännu mer för att se till att folk får läkemedel.

Med detta sagt kan man också konstatera att denna prisökning även har att göra med att läkemedlen blir bättre och mer specialiserade. Det är klart att vi vill ha framtidens och inte gårdagens läkemedel, och detta kommer med en prislapp.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för inspelet från Vänsterpartiet.

Det första man måste göra är såklart att skilja på invandring och invandring. När Sverigedemokraterna har kritiserat den fullständigt misslyckade invandringspolitiken som också ligger till grund för att välfärden just nu är så belastad, varför vi ser problemen, menar vi såklart inte högspecialiserade läkare som räddar liv i Sverige.

Samtidigt har vi nu en gemensam linje som premierar jobb. Det kommer garanterat att hjälpa fler i arbete, även i vården. Samtidigt tillför vi 7,5 miljarder för att öka vårdkapaciteten. Allt detta tillsammans måste ändå vara en god bidragande kraft för att öka styrkan i vårdkapaciteten.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkande SoU1, som avser utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

Det är en ära att få delta i en så här viktig debatt, för de frågor som vi diskuterar handlar faktiskt om liv och död. Det är också väldigt givande att göra detta arbete med utskottskollegor från alla partier som genuint brinner för sina medmänniskor.

Jag vill också passa på att påminna om att vi i Sverige oavsett parti är ganska överens om de grundläggande principerna för vård- och omsorgspolitiken. Det finns stora länder där den sortens tillgång till vård och välfärd inte alls är lika självklar. Lyssnar man på hur det har låtit från den rödgröna oppositionen kan man nästan tro att Sverige är på väg i en sådan riktning. Så är inte fallet.

Det mest uppenbara som behöver konstateras är att vi nu ökar anslagen för det här utgiftsområdet med 10 miljarder kronor från förra årets betänkande. Sedan har vi tillfört medel i ändringsbudgeten allteftersom, och så kan det också bli nästa år vid behov.

Vi ska givetvis diskutera detaljerna, men någon så kallad nedskärning är det inte att tala om. Syftet med politikområdet är att den som behöver vård ska få det, få det i tid och få det med så god kvalitet som möjligt. Vad gör vi med den här budgeten för att ytterligare ta steg i den riktningen? Jo, till att börja med är det 7,5 miljarder till att korta vårdköerna. Det är ytterligare en mångmiljonsatsning, 250 miljoner kronor, för att äntligen få på plats en nationell vårdförmedling, som Sverigedemokraterna har drivit länge, för att tillgänggöra vårdkapaciteten. Det är cirka 1 miljard kronor för åtgärder för en bättre cancervård.

Herr talman! Den mest frekvent återkommande invändningen från den rödgröna oppositionen handlar inte om satsningarna i sak, utan den handlar om att regeringen samtidigt sänker skatten. Det är ett i regel positivt besked för hushållen. Oppositionen menar då att regionerna i stället borde ges mer pengar.

Sverige spenderar mer pengar på vården och har en högre läkartäthet än EU-snittet samtidigt som vi har betydligt längre vårdköer. Vi får alltså mindre vård för pengarna. På regional nivå, där ansvaret för sjukvården faktiskt ligger, är Sverigedemokraterna ett parti som prioriterar kärnverksamheten. Men låt mig då lyfta upp några exempel på när så inte är fallet, ofta när det är de rödgröna partierna som styr.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Bara i Region Stockholm uppgår språktolkskostnaderna till cirka 160 miljoner kronor. Sedan har vi det som kallas care need index, CNI, där man i praktiken fokuserar resurser efter identitet snarare än vårdbehov. Enligt den modellen betalas ungefär 400 miljoner kronor ut endast baserat på variabeln utlandsfödd i Region Stockholm. Det är klart att man inte kan dra in alla pengarna, men helt klart måste det finnas bättre modeller.

Kostnaden för vård av illegala uppgår också till mångmiljonbelopp, hundratals miljoner, varje år. Förhudsritualer på barn, det vill säga icke-medicinsk omskärelse av små pojkar, är också en mångmiljonkostnad - tro det eller ej.

Sedan har vi islamistiska studieförbund, menskonst i tunnelbanan, Norrlandsoperan, Konserthuset, vindkraft som köps och säljs för mångmiljonförluster, deltagande i Almedalsveckan för hundratusentals kronor, hbtqi-diplom, jämställdhetsintegrering, ja, varför inte en klonad gran för nästan 8 miljoner kronor.

Herr talman! Varför tar jag upp det här? Det är för att påvisa att situationen inom svensk sjukvård inte går att lösa genom att tillföra mer av de statliga pengarna till regionerna. Det krävs såväl omprioriteringar som strukturella förändringar, vilket vi såklart också verkar för på samtliga parlamentariska nivåer.

Det jag nyss nämnde kan betraktas som välfärdsslöseri, vilket är nog så allvarligt. Men jag vill också nämna den direkta välfärdsbrottsligheten eftersom vård och omsorg är ett nytt riskområde för organiserad brottslighet. Oseriösa och kriminella aktörer är en allt större utmaning, enligt flera myndigheter, tyvärr. Det har kommit uppgifter om att HVB-hem kan kopplas till kriminalitet och kriminella aktörer. Man ser tydliga tecken på likartad utveckling inom tandvård, estetiska behandlingar och till och med vårdcentraler.

Förutom förlorade resurser innebär det här att patienter och brukare utsätts för bristande och ibland direkt skadlig vård. Utöver alla myndighetsuppdrag som regeringen ger på området tillför vi också 9 miljoner kronor för att intensifiera arbetet mot välfärdsbrottsligheten. Det är medel som går till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Samma sak blir det för 2026 och 2027. Det är bra.

Herr talman! Jag vill nämna ytterligare några saker som är bra. Regeringen ökar statsbidraget till funktionshindersorganisationerna med 20 miljoner kronor årligen. Det är bra. Regeringen föreslår också att timschablonen för assistansersättningen höjs med 3 procent för 2025. Det blir ungefär 390 miljoner kronor i kostnader för assistansersättningen. Det är också bra. Vidare är det 400 miljoner kronor för suicidpreventivt arbete. Det är extra viktigt, och det är också bra. Sedan är det cirka 1,6 miljarder kronor för jämställd vård, kvinnors hälsa och förlossningsvård. Sammanlagt uppgår satsningarna till cirka 18 miljarder kronor för 2025. Det här är bra.

Det här är i grund och botten god välfärdspolitik. Skulle vissa saker se annorlunda ut om Sverigedemokraterna fick lägga fram en helt egen budget? Självklart! Så är det för alla partier. Det är naturligt. Men den här budgeten går ihop, och den har stöd hos det svenska folket genom riksdagen. Detsamma kan inte sägas för det rödgröna underlaget.

Herr talman! Jag nåddes av en del höjda ögonbryn när jag anmälde enbart sex minuter för mitt anförande, men jag anser ändå att Sverigedemokraternas ståndpunkt är presenterad och att budgetsatsningarna är redogjorda för, inte minst när föregående talare har tagits i beaktande. Jag stannar där och ser fram emot kommande replikskiften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret, och det gläder mig att vi verkar vara ganska överens om mycket av problembeskrivningen.

Nu har jag ännu en gång hört Socialdemokraternas invändning mot regeringens budget, men jag noterar att jag fortfarande inte har fått något svar på frågorna. Det här är inte bara andra gången jag ställer frågan, utan det blir andra året på raken som Sverigedemokraterna ställer den - just med anledning av det som Socialdemokraterna säger om att det är vi som skulle ha skapat krisen.

Menar ni då att det inte fanns någon kris under Socialdemokraternas tid? Jag har statistik från SKR:s väntetidsdatabas, och det är tydligt att väntetiderna ökade år för år. Varje år under Socialdemokraternas styre var det ett dåligt läge, och det blev bara värre.

Jag vill därför ställa frågan igen. Jag vill göra ännu ett försök och ge ledamoten ännu en chans att klara ut det här. Varför ökade vårdköerna under åtta år av socialdemokratiskt styre om det nu bara rör sig om så enkla politiska prioriteringar som det låter som när man lyssnar på ledamoten?

Herr talman! Jag kan konstatera att sjukvårdskrisen redan var ett faktum under den tidigare rödgröna regeringen. Vi tar på oss ansvaret för att lösa krisen, men vi tar inte ansvaret för att ha skapat den. Det får de andra partierna göra.

(Applåder)

Herr talman! Att ett oppositionsparti som Socialdemokraterna har synpunkter på regeringens prioriteringar är för mig inte förvånande. Det har jag i sak ingen synpunkt på.

Däremot har jag märkt att man under flera debatter har antytt att det är regeringen och Sverigedemokraterna som nu har orsakat en vårdkris. Under förra årets betänkandedebatt ställde Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg en mycket relevant fråga till Socialdemokraterna och till ledamoten. Frågan gick ut på vad som var anledningen till att vårdköerna ökade under åtta år av socialdemokratiskt styre. Varför blev vårdkrisen värre under åtta år av socialdemokratiskt styre?

Givetvis handlar den här debatten om framtiden och om vilka beslut vi fattar nu. Men Socialdemokraterna har faktiskt under flera tillfällen talat om att det skulle vara regeringen och Sverigedemokraterna som har skapat en vårdkris på dessa två år, och därför vill jag reda ut saken.

Det är en sak att hävda att regeringen prioriterar fel; det kan man tycka som oppositionsparti. Men det är en helt annan sak att säga att regeringen har orsakat vårdkrisen. Därför vill jag upprepa frågan till ledamoten: Varför ökade vårdköerna under åtta år av socialdemokratiskt styre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman! Statsministern! Det är fortfarande med chock och bestörtning jag tar del av kriminalnyheter i Sverige. Det beror på att tidigare regeringar har importerat en situation som gör att Sverige nu är ett land där barn får betalt för att mörda.

Men det är faktiskt också med ganska stor lättnad jag tar del av nyheter om regeringens arbete på området. Det gäller inte minst den senaste presskonferensen om förebyggande arbete för barn och unga med stora satsningar på kommunerna, ungdomsvården och familjerna.

Den rödgröna oppositionen brukar ofta ropa efter det förebyggande arbetet. Här är det! Det är tydligare än någonsin, tydligare än vad de någonsin kunde åstadkomma. Jag vågar gå så långt som att säga att det här är det första regeringssamarbetet som tar frågan på tillräckligt stort allvar. Men problemen är också allvarligare än någonsin. Och det kan tyvärr bli värre innan det blir bättre.

Min fråga till statsministern är: Hur långt ser man att de aktuella åtgärderna kommer att räcka? Och planeras fler åtgärder för att stärka integrationen och stoppa gängrekryteringen?

Fru talman! Tack så mycket för svaret, men jag saknar fortfarande viss klarhet gällande själva frågan.

Hela situationen är något som jag vill kalla den liberala paradoxen, där mer modern liberalism verkar innebära mindre frihet och självbestämmande både på individnivå och för oss som folk att forma våra egna samhällen.

Själva frågan var: Vad är regeringens syn på att beslutsmakt successivt men säkert förflyttas till andra länders politiker och tjänstemän som vi varken kan välja eller avsätta? Kommer regeringen att verka för att motarbeta detta?