Leonid Yurkovskiy

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson.

"En riktig Sverigevän kämpar för ett starkare Europa." Så lät det nyligen när ministern uttalade sig i en intervju i SVT. Gott så, kan man tänka, men vad händer när ett starkare Europa innebär ett svagare Sverige? Jag åsyftar givetvis den överstatliga institutionen EU dit makten stegvis flyttas från vårt land. Ett par exempel som rör ministerns arbete är påtvingad migration och påtvingad dygnsvila, men listan är såklart väldigt lång.

Vad jag försöker komma till är att allt tyder på att den rådande politiken leder oss till något man kan kalla för Europas förenta stater, där vårt land blir något slags provins snarare än en självständig nation.

Man kan därför inte undgå att reagera på ministerns uttalande om vad en Sverigevän är. Därför är min fråga: Kommer regeringen och ministern att aktivt verka för att motverka maktförflyttning till EU?

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Jag hoppas att vi kan vänta oss ännu mer djupgående diskussioner om detta ämne på kommande rådsmöten.

Ett annat ämne som jag hoppas att statsministern kan kommentera lite snabbt är diskussionerna om EU:s arbete med Turkiet. Vi betonar givetvis - och förutsätter - konstruktivt engagemang från alla inblandade parter, men jag tänkte mer specifikt på Cypernfrågan och stabiliteten i den regionen. Hur ser statsministern, utifrån rådsmötet, på framstegen i förhandlingarna om Cypern? Vilka steg verkar behövas för att föra samtalen vidare?

Fru talman! Jag tackar statsministern för den intressanta redogörelsen och för många optimistiska besked.

Av rådsslutsatserna framgår att det finns en beslutsamhet både vad gäller konkurrenskraft och vad gäller att noga övervaka och begränsa risken för desinformation genom diverse ny teknologi, exempelvis artificiell intelligens. Det gäller inte minst med anledning av att Europaparlamentsvalet närmar sig.

Det här för oss in på digitaliseringsområdet. Världen har förändrats mycket snabbt de senaste åren vad gäller såväl teknologisk utveckling som relationen till andra länder, och det är en allt vanligare insikt att Europa måste stärka både sin digitala suveränitet och sin ledande roll vad gäller utveckling och konkurrenskraft inom digitaliseringsområdet i stort.

Fru talman! Det här blir dock en balansgång där EU ska bli mer oberoende av exempelvis Kina och försvara sig mot externa påverkansoperationer men samtidigt skynda framåt för att bli mer konkurrenskraftigt med all tänkbar digital infrastruktur, vilket såklart medför både möjligheter och risker.

Jag förstår att det fanns många andra angelägna punkter på dagordningen, men jag undrar ändå om man kan dra några slutsatser från rådsmötet, utöver det som framgår av den skriftliga redogörelsen, kring det digitala området och vägen framåt.

Fru talman! Förbättrade möjligheter att ändra kön, självbestämmande så långt det är möjligt och, som tidigare talare var inne på, könskirurgi för icke-binära - det är många ämnen som det här lagförslaget berör som man måste låta sjunka in ordentligt.

Jag har som jag var inne på tidigare faktiskt stor respekt för våra Tidökollegor i socialutskottet, oavsett ställning i den här frågan, och även för oppositionspartierna. De har visat ett genuint intresse och gedigen kunskap i flera ämnen. Det gör det svårt för mig att förstå att man är redo att gå vidare när det är så många frågor som fortfarande hänger i luften.

Debatten har pågått länge, som ni märkt. Mycket av det som behöver sägas har redan sagts, så jag vill bara säga följande.

När det gäller sänkt åldersgräns är det inte särskilt långsökt att tänka sig att det när 16-åringar tillåts byta kön i pass och handlingar blir svårare att neka behandling när de söker vidare vid 18 års ålder - vilket, ska tilläggas, också är väldigt ungt i sammanhanget. Samhället har då redan som man säger "bekräftat" personens uppfattning om sitt rätta kön. Och även om läkare senare hittar andra troliga förklaringar till könsdysforin kan det bli svårare att säga nej till ingrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Kombineras detta med avsaknaden av diagnoskrav för juridiskt könsbyte blir det ännu enklare för unga med psykisk ohälsa att trilla in på det här spåret. Det medför också en risk att de ungdomar som hade behövt få någon sorts diagnos just där och då inte får det - att de inte får den vård som de egentligen hade behövt.

Vi har också detta att det inte ska finnas något krav på Socialstyrelsens godkännande för kirurgi. Om man ska skära i minderåriga, bränna bort bröstvävnad på flickor eller de facto stympa friska könsorgan ska det väl rimligtvis vara fler instanser som behöver granska och ge sitt godkännande, inte färre?

Sedan en sak till. Det som borde ta mer plats för hela det här politikområdet - kanske inte just i den här debatten men för politikområdet - är inte frågan om hur vi ska göra det enklare att ändra personnummer eller operera bort vävnad på unga människor. Frågan borde vara varför vi ser en sådan drastisk ökning av personer med könsdysfori.

Enligt Socialstyrelsens statistikdatabas har vi haft en ökning med cirka 2 300 procent över tio år, fram till 2019. Det är säkert ännu högre nu. En stor del av oron för min del över det vi har pratat om handlar såklart inte om dem som det här är en framgångssaga för, utan oron handlar om dem som ångrar sig.

Jag är tyvärr ganska övertygad om att om några årtionden, om inte tidigare, kommer vi att titta tillbaka på delar av den västerländska transvården och gripas av fasa över vad som tilläts ske. Vi ska se alla som ångrade sig i ögonen. De kommer att fråga er hur man kunde låta det ske att så gott som hela etablissemanget hejade på medan en på många sätt experimentell vård och politik utfördes på dem.

Nu röstar vi om en liten men viktig del av den här politiken. Även om lagen i sig inte berör just det här är det en viktig del av politiken, och i dag har vi möjlighet att välja om vi vill ha detta på vårt samvete eller inte.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Fru talman! Jag tackar så mycket för det tydliga svaret att den som identifierar sig som kvinna är kvinna. Då har jag följande följdfrågor: Erkänner Miljöpartiet att den verklighet som kvinnor upplever i samhället också någonstans grundar sig i den biologiska verklighet som gäller? Med andra ord: Är det rimligt att biologiska män representerar kvinnor i diverse jämställdhetsstatistik för att de känner så? Är det rimligt att män tar plats i kvinnliga utrymmen och organisationer för att de känner så? Är det rimligt att män får en rättvis fördel inom idrotten på kvinnornas bekostnad? Det är nämligen precis vad det här lagförslaget och också Miljöpartiets så kallade feministiska politik stegvis leder till.

Jag tycker att detta är relevanta frågor.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten! Jag noterar dock att jag inte fick svar på min sista fråga.

Om vi börjar med problemen som har uppstått: Ja, man har utrett frågan väldigt mycket, men det är fortfarande mycket som återstår, och det är därför den här debatten är så lång.

Den sista frågan fick jag alltså inte svar på. Jag citerar min partiordförande som för några år sedan sa: "Om jag åker tunnelbana i Tokyo, är jag då japan?"

Det här är faktiskt en angelägen jämförelse, för grundpremissen att man kan byta kön och att det är helt upp till självidentifiering öppnar en port för en massa andra frågor som man också behöver ta ställning till. Det finns personer som identifierar sig som djur, en annan ålder etcetera. Vi har också personer som kanske upplever sig som överviktiga fast de egentligen är undernärda. Det vore märkligt att försöka hantera det på samma väldigt ensidiga sätt som man hanterar den här frågan.

Med det ger jag ledamoten möjlighet att svara på frågan igen: Ställer han sig bakom det som Socialdemokraterna anförde, det vill säga grundpremissen att det är upp till individen själv att avgöra huruvida man är man eller kvinna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

(Applåder)

Fru talman! Svensk höger är på många sätt ett märkligt väsen. Det är som att man accepterar vänsterns grundpremisser och sedan får ett behov av att visa att man är bättre än vänstern själv på att uppfylla dem och driva vänsterns frågor.

I mitt huvudanförande kommer jag att gå in lite på och tala om hur jag upplever ledamöterna i utskottet i den här frågan. Jag anser att ledamoten Hultberg är påläst och resonerande och tar de här frågorna på allvar - ett genuint intresse. En lång rad problem har lyfts upp från andra partier, från professionen och från remissinstanser.

Därför tycker jag att det är märkligt att man väljer att gå vidare med förslaget. Förslaget är ju inte ens populärt bland de egna väljarna eller den egna partigruppen. Ursprungsförslaget kom, föga förvånande, från vänstersidan. Då undrar jag: Hur ska man som moderat väljare tolka det här? Med Moderaterna får man alltså mer vänsterprogressiva könslagar än innan. Moderaterna fullföljer det som Socialdemokraterna påbörjade.

Jag har därför några frågor, fru talman. Har Moderaterna gjort en faktisk analys av de potentiellt negativa konsekvenser som förslaget kan medföra? Det hörde jag inte någonting om i ledamotens anförande. Varför vill man inte jobba vidare med förslaget?

På tal om grundpremisser lyfte Socialdemokraterna en viktig sak. Frågan dök upp om vad det är som avgör om man är man eller kvinna. De menade att det är hur man känner sig. Den frågan vill jag rikta även till Moderaterna: Instämmer Johan Hultberg med Socialdemokraterna i att det är upp till en själv att bestämma?

Fru talman! Jag vet att regeringens företrädare vid flera tillfällen har undvikit att svara på frågan just med hänsyn till att det här är ett utskottsinitiativ. Men jag hoppas att ministern inser att alldeles oavsett kommer detta att ha en inverkan på regeringens arbete i allmänhet men i synnerhet på ministerns ansvarsområde. Flera av regeringens företrädare har också uttryckt sig om det här med sin titel.

Som jag ser det har regeringen inte tagit höjd för konsekvenserna av den kommande lagstiftningen och i stort sett förhållit sig okritisk.

Jag vill tacka för det korta svaret men ändå ge ministern en möjlighet att utveckla resonemanget om hur man faktiskt ser på riskerna med lagen.

Fru talman! Min fråga går till Jakob Forssmed och handlar om den nya könstillhörighetslagen, som kommer att göra det enklare att byta juridiskt kön.

Åldersgränsen kommer att sänkas från 18 till 16 år, och det kommer inte att krävas någon könsdysforidiagnos. Samtidigt kan ett bekräftande av en könsidentitet genom juridiskt könsbyte sedan leda till att man även går vidare med en medicinsk behandling, vilket i sin tur kan leda till att ännu fler unga ångrar sig - kanske när det är för sent.

I sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att målgruppen för den nya lagen ofta lider av psykisk ohälsa utöver själva könsdysforin. Med den låga åldersgränsen och, som sagt, avsaknaden av diagnoskrav skapas en risk för att personer med psykisk ohälsa inte får rätt vård och i värsta fall att irreversibel skada görs.

Därav frågan: Hur ser ministern på riskerna med en ny könstillhörighetslag för unga med psykisk ohälsa?

Fru talman! Det finns en hel del logik i förslaget, men det är inte helt oproblematiskt. Jag skulle säga att EU är som bäst när det inte lägger sig i Sveriges angelägenheter alltför mycket.

Jag uppfattar det här som en ren anpassning till numera gällande EU-rätt. Att vi inte kommer att rösta emot förslaget handlar till stor del om en teknikalitet. I det här fallet rör det sig om ett delegerat direktiv som uppstår när rådet och parlamentet ger kommissionen befogenheter att anta kompletteringar till fattade beslut.

Vi tycker såklart att det är helt orimligt att andra länders politiker, och ofta anonyma tjänstemän, ska reglera hur Sverige hanterar nikotinprodukter och i förlängningen hur vi bedriver skadereducerande ANDTS-politik. Sverige är som bekant bland de bästa i världen på det här, och vi ska försöka att inte sänka oss till EU:s nivå. Men nu står vi här, och vi i Sverigedemokraterna har åtminstone en del förslag i vår följdmotion som vi anser vara konstruktiva - även om propositionen såklart inte är någon katastrof för samhället.

Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna är ett snusvänligt parti, men vi är också ett rökningsovänligt parti. Jag vill gärna se ett Sverige som har noll rökare. Noll nikotinister är också ett bra framtida mål, men det viktigaste nu är att vi får så få rökare som möjligt. Den här sortens förslag från EU riskerar att skada de svenska företag som i dag tillgängliggör mindre skadliga alternativ till rökning samt minskar incitamentet för individer att välja de mindre skadliga alternativen.

Sett till befolkningsmängd är Sverige det land i Europa som har lägst antal tobaksrelaterade dödsfall, och det är en direkt följd av att snus - men även andra nikotinprodukter som är mindre skadliga än rökningen - har en större del av marknaden. Faktum är att Sverige är det land i Europa som har absolut lägst andel rökare: cirka 6 procent av befolkningen. Det kan jämföras med Holland, som är näst längst ned på listan och där 12 procent röker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av nya krav på upphettade tobaksvaror

Just nu fortsätter rökningen dessutom minska, och det är en utveckling som vi i Sverigedemokraterna vill understödja, inte förhindra. Därför vill vi naturligtvis följa upp effekterna på de svenska företagen och effekterna på folkhälsan samt säkerställa att den illegala handeln inte ökar till följd av det förslag vi behandlar i dag.

Det absolut viktigaste bör vara att de produkter som finns tillgängliga på marknaden lever upp till kvalitetskraven och att det finns en åldersgräns som efterlevs. Vi är i teorin öppna för nya hälsovarningar, men det ska ske på Sveriges initiativ - inte EU:s.

Enligt en undersökning från 2020 - Europeiska kommissionens Eurobarometer - var den vanligaste anledningen till att respondenter valt att använda upphettade tobaksvaror att de uppfattade dem som mindre skadliga än andra tobaksvaror för rökning. Sverigedemokraterna motsätter sig därför att cigarettröken i praktiken likställs med de mindre skadliga alternativen på marknaden. Vi anser att regeringen noggrant bör följa upp och kartlägga effekterna av det som föreslås träda i kraft. Därutöver bör man vid behov vidta åtgärder för att stärka folkhälsoarbetet i Sverige och säkerställa att andelen rökare inte börjar öka.

Vi sverigedemokrater står bakom alla våra reservationer i betänkandet. För tids vinning yrkar jag dock bifall endast till Sverigedemokraternas reservation 5, som handlar om att analysera folkhälsokonsekvenserna av denna lagändring och vid behov vidta åtgärder för att stärka det svenska folkhälsoarbetet.

Fru talman! Jag kan trösta ledamoten med att det garanterat finns enskilda ledamöter i andra partier som också vill gå i den här riktningen. Den saken är nog klar.

Det är väl inte särskilt önskvärt att försöka öka tillgängligheten till alkohol för unga, även om det i vissa fall kan vara i samband med ett trevligt firande eller så. Jag känner att vi som socialutskott har ett ansvar för de mer problematiska fallen. Jag förordar inte större alkoholkonsumtion för någon egentligen, men det är ju särskilt känsligt för unga.

När jag ser tillbaka är jag ganska tacksam över att mina klasskompisar inte hade tillgång till Systembolaget när vi gick på gymnasiet och var 18 år gamla. Man talar om just efterfrågan, och efterfrågan minskar. Då tänker jag att den liberala principen borde säga att det inte krävs ett större utbud, för att förenkla det lite grann. Har Centerpartiet några reflektioner kring detta och, återigen, en analys av riskerna? Jag förstår möjligtvis det positiva med förslaget, men Centerpartiets syn på riskerna skulle jag vilja höra mer om.

Fru talman! Jag förstår att Centerpartiet gärna hade fortsatt diskussionen om gårdsförsäljning, men jag tycker att vi byter ämne och pratar om lite andra alkoholfrågor.

Centerpartiet föreslår att åldersgränsen för köp på Systembolaget ska sänkas till 18 år. Jag ska naturligtvis inte leka dum, för jag förstår det logiska resonemanget att man vill vara konsekvent. Man talar exempelvis om att unga får köra bil, gifta sig och delta i val. Det är ju inte negativt. Vi vill ju ha ett högt valdeltagande och att folk ska hitta en partner att gifta sig med, och bilen är ett viktigt verktyg i livet och så vidare.

Man talar om den positiva trenden att ungdomar dricker mindre. Har Centerpartiet analyserat om förslaget möjligtvis skulle kunna bidra till att bryta den positiva trenden och att vi skulle kunna se en mer negativ utveckling? Det är nämligen något som oroar mig.

Fru talman! Politik kring alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel med pengar är intressant att diskutera. Det är sådana saker som är viktiga på så sätt att de direkt påverkar människors liv och ibland faktiskt kan förstöra människors liv fullständigt. I värsta fall kan de leda till död, något som tyvärr fortfarande är alltför vanligt. Det är därför väldigt glädjande att vi ändå kan se en ganska stor enighet i denna kammare, inte minst mellan Tidöpartierna.

Något som sällan förstör liv är snus och andra rökfria nikotinprodukter. Tvärtom kan de vara en räddning för många som ska ur sitt beroende av cigaretter. Här är det väldigt viktigt att Sverige antar en stark skademinimeringsprincip. Vi har nämligen partier som vill driva på ett smakförbud för tobaksprodukter. Sedan har vi det eviga EU som vi måste försvara oss mot. De vill bland annat kontrollera vilka produkter som ska få säljas men också miniminivåer för beskattning.

Värt att nämna är också ANDTS-strategin eftersom vi fortfarande verkar efter den gamla strategin där man mer eller mindre jämställer cigaretter och snus. Det finns som bekant ett tillkännagivande om en ny ANDTS-strategi, och vi ser behov av att ro detta i land.

Sverigedemokraterna är väldigt glada över att vi höjde punktbeskattningen på cigaretter och sänkte den på snus. Det är en skatteväxling för folkhälsan och en tydlig skillnad mot vad den föregående regeringen gjorde. Vi måste värna om alternativen till rökningen just ur ett skademinimeringsperspektiv. Vi i Sverige har per capita EU:s lägsta rökartal samtidigt som, vilket jag också nämnde tidigare, vår samlade konsumtion av tobaks- och nikotinprodukter ligger på genomsnittet i EU. Detta tyder på att vi gör någonting rätt.

Med detta sagt är nikotin långt ifrån något slags hälsoprodukt. Hälsofarorna är tvärtom väldigt väl belagda, och det är alarmerande, som flera har varit inne på tidigare, att inte minst fler unga väljer att bruka produkterna.

Sverigedemokraterna är därför öppna för att se över marknadsföringen som riktar sig till unga. Men vi är också öppna för att se över frågan om ett nikotintak för produkterna i fråga. Vi tror inte att ett smakförbud skulle hjälpa. Det är något naivt att tro att det är smaken som driver de unga till nikotin. Sedan är det nog fel att tro att deras smakpreferenser skiljer sig avsevärt från de vuxnas.

Det är absolut ett värdigt mål att betydligt färre ska vara nikotinister i Sverige. Men den ambitionen får inte förverkligas med mer rökning som resultat. Då blir det helt kontraproduktivt.

Ett annat ämne är att antalet personer som vårdas för diagnosen spelberoende tyvärr har ökat under det senaste årtiondet. Statistiken är begränsad, men det bör ända vara någonting som fångar vår uppmärksamhet.

En hel del kan göras på marknadssidan i fråga om spelproblematiken. En konkret och viktig åtgärd som vi har vidtagit är såklart det omtalade kreditförbudet för spel med pengar. Det nya förbudet ska bland annat innebära att spel om pengar inte får betalas med kreditkort. På så sätt motverkar vi att personer hamnar i en svår skuldsättning som kan leda vidare ned i en negativ beteendespiral.

Situationen på spelmarknaden före omregleringen och den nya lagstiftningen var ohållbar. Vissa delar av marknaden var i händerna på oreglerade aktörer, och Sverigedemokraterna står bakom den modell med ett licenssystem som numera finns på plats på den svenska spelmarknaden. Det är också därför som vi är så måna om det som kallas för kanalisering, det vill säga andelen spelande som sker via licensierade spelbolag som följer reglerna för bland annat konsumentskydd. Det är exempelvis förbjudet för spelbolag med svensk licens att erbjuda eller lämna kredit för insatser i spel. Men det kan också handla om marknadsföring, omsorgsplikt med mera.

Sedan ska jag ta upp dopning. Enligt Folkhälsomyndigheten har ungefär 1 procent av männen och mindre än en halv procent av kvinnorna i Sverige vid något tillfälle provat anabola androgena steroider, AAS. I Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings nationella skolundersökning svarar cirka 1 procent av eleverna i årskurs 9 och årskurs 2 i gymnasiet att de någon gång har provat anabola steroider. Nu verkar mängden användare vara mer eller mindre stabil över årtiondena, men det skulle inte förvåna mig om vi kommer att se en ökning till följd av ett kulturellt skifte.

Även om det finns mer information än någonsin på internet är det också fler än någonsin som är brukare och som tjänar pengar på att glorifiera denna anabola livsstil på internet. Det är miljontals visningar för videor där man mer eller mindre normaliserar detta eller åtminstone framställer anabola steroider som ett rimligt alternativ förutsatt att det bidrar till individens estetiska mål.

Dödliga överdoser kan förekomma. Vanliga biverkningar är svår acne, höjt blodtryck, ökat kolesterol, höjt blodvärde, leverskador och fertilitetsproblem. Allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar förekommer också, liksom bröstkörtelförstoring hos män. Då talar vi inte om muskler utan om det som kan liknas vid kvinnliga bröst. Jag tror inte att det är den avsedda effekten för de allra flesta.

Här vill jag också göra ett medskick om att vi kanske behöver få en bättre uppfattning om statistiken och vara beredda på att behov av en ganska omfattande informationskampanj kan uppstå.

Sist men inte minst ska jag ta upp narkotikan. Sverige har misslyckats när det gäller narkotika. Beroende- och narkotikasituationen behöver därför kartläggas, och man behöver på ett övergripande och djupgående sätt utreda hur det ser ut i Sverige. Detta gjorde Brottsförebyggande rådet delvis i sin rapport Narkotikamarknader. Där estimerade man att den svenska narkotikamarknaden årligen omsätter mellan 3,7 och 9,2 miljarder kronor. Det är såklart enorma summor. Därför anser vi att en genomtänkt och tydlig strategi kring narkotika behövs.

Framtidens narkotikapolitik ska baseras på den senaste forskningen, med ett fokus på skademinimering snarare än ideologi. På så sätt skapar vi en konkret och effektiv lagstiftning som i förlängningen räddar liv.

Som tidigare nämnts har regeringen gett besked om att naloxon inom kort kommer att säljas receptfritt på svenska apotek. Det tycker vi är bra. Det är också en konkret åtgärd för att minska de narkotikarelaterade dödsfallen.

Fru talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 9, som handlar om att kartlägga den nuvarande narkotikasituationen i Sverige.

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Fru talman! Jag vill börja med att säga att något som vi från Sverigedemokraternas sida kan hålla med om är frågan om marknadsföring. Vi är helt klart beredda att se över den potentiellt aggressiva marknadsföringen mot barn.

Men jag kan inte hålla med i smakfrågan. För det första ser jag inte riktigt logiken i att det skulle vara smakerna som lockar till nikotinprodukterna i och med att finns så många nikotinfria alternativ som förmodligen är mycket godare, till exempel godis, tuggummi eller vad det nu kan vara.

För det andra ifrågasätter jag att unga skulle ha en avsevärt annan smak än vuxna när det gäller vad man tycker är gott. Jag tror inte att det finns något belägg för det. Rena godissmaker kanske är lockande för riktigt små barn, men det är ju inte de som är målgruppen utan snarare möjligen relativt unga tonåringar. Att de skulle lockas mer av en smak som Hubba Bubba än mentol eller någon annan mer klassisk smak tror jag inte riktigt på.

Vi säger inte att detta är en avvänjningsprodukt. Vi säger att det är ett viktigt alternativ till rökning. Om man då vill att den positiva trenden i Sverige ska fortsätta bör det rimligtvis även fortsätta att komma fler och bättre alternativ som lockar fler bort från rökningen.

Vi ska självfallet arbeta för att fler inte ska börja med nikotin alls, och där är vi som sagt villiga att se över sådant som gäller marknadsföring, nikotintak, åldersgränser och så vidare. Men om ni socialdemokrater vill att den positiva trenden ska fortsätta, varför vill ni göra utbudet sämre och dämpa de relativt sett positiva incitament som finns på marknaden?

Fru talman! Det som gläder mig så mycket i den här debatten är att vi verkar ha väldigt mycket gemensamt över partigränserna. Det är väldigt positivt, men det finns såklart vissa frågor där vi inte håller med varandra.

Det vi från Sverigedemokraterna reagerar på när det gäller Socialdemokraternas politik på området är inte minst snusfrågan, som ledamoten var inne på i slutet av sitt anförande.

Socialdemokraterna föreslår ju att regeringen ska vidta åtgärder som medför att fler personer helt avstår från tobaksanvändning och användning av tobaksfria nikotinprodukter. Rent konkret har detta inneburit förslag om smakförbud. Det har man föreslagit både i motioner och i propositioner som har avslagits.

Det som Socialdemokraterna föreslår kan tyvärr få konsekvenser även här. Som vi ser det finns det en anledning till att Sverige ligger så bra till när det gäller det låga antalet lungcancerfall och att vi har så få rökare. Cancer är ju bland det värsta man kan få som är relaterat till nikotinprodukter.

Min fråga är: Ser Socialdemokraterna något problem med att deras politik förstör incitamentet att byta från en mer skadlig nikotinprodukt till en betydligt mindre skadlig produkt? Statistiken som jämför Sverige med andra länder visar ju ändå att det uppenbarligen är något som vi gör helt rätt här. Samtidigt ska jag lägga till att den totala nikotinanvändningen inte är avsevärt lägre här, utan den ligger någonstans på medelnivå.

Fru talman! Jag tackar för alla inlägg. Detta är ett obehagligt ämne på många sätt. Sett till dess totala mängd och hur mycket av innehållet som är helt gratis är pornografi faktiskt mer lättillgängligt än barnprogram.

I februari 2020 fick Barnombudsmannen i uppdrag av den tidigare regeringen att genomföra en kartläggning av kunskapen om pornografins inverkan på barn och unga, och i kartläggningen sammanställs forskning som tyvärr bekräftar många av de farhågor vi pratar om, bland annat våldsaspekten.

Det framgår dock även att de flesta unga exponeras för pornografi genom avsiktlig sökning, även om det är en del som möter den oavsiktligt. Det tyder på att man inte riktigt kan åstadkomma helt verkningsfulla folkhälsoåtgärder genom att bara minska den oavsiktliga exponeringen via enklare filter och digitala murar. Därmed kvarstår frågan: Vad kan och bör politiken göra? Det var lite grann det jag var inne på i mitt första anförande. Det vore intressant att höra ministerns synpunkter på detta.

När det gäller exempelvis bank-id, som vi har hört om, tror jag inte att det vore en möjlig väg framåt. Först och främst skulle det inskränka människors integritet och anonymitet på internet, men sedan får man även ha klart för sig att de aktörer som ligger bakom porrindustrin nog inte är särskilt taggade på att begränsa sitt utbud på det sättet.

Ett annat problem, som visserligen förs fram genom anekdotisk bevisföring, är att organisationer som får statliga bidrag eller statlig finansiering är ute i skolor och talar om pornografikonsumtion i neutrala eller positiva ordalag, till exempel att det skulle vara en naturlig del av sexualiteten eller att det är okej att kolla så länge deltagarna samtycker. Detta tycker jag borde följas upp eftersom det på något sätt skickar helt fel signaler i sammanhanget.

Jag tackar återigen för interpellationen och för ministerns engagemang. Sammanfattningsvis är min vädjan till ministern och regeringen att söka konstruktiva vägar tillsammans med tech- och telekomaktörer som är verksamma i Sverige. Det räcker nämligen inte att samtalet stannar här i Riksdagshuset, utan vi måste faktiskt hitta något konkret. Det kan visa sig vara helt avgörande för en generation barn.

Fru talman! Jag tackar för en viktig frågeställning.

Utöver det som interpellanten framförde gällande pornografins roll som katalysator för våld finns det en väldigt problematisk psykologisk aspekt sett till barn som målgrupp, och det är att pornografin förvränger och formar sexuella preferenser över tid, vilket barn och unga tyvärr verkar vara särskilt mottagliga för.

Rent praktiskt innebär detta att den sortens pornografiskt innehåll som konsumeras vid ett tillfälle slutar att engagera till förmån för något nytt, ofta mer extremt, innehåll. Läkare vittnar om att det numera inte är särskilt ovanligt med tonåringar och unga vuxna som har erektionsproblem vid samlag, utan någon underliggande fysiologisk ohälsa. Det betyder att könsorganet fungerar men enbart i kombination med pornografi, inte riktigt sex. Detta snuddar vid dystopi, om man frågar mig.

Det handlar alltså om såväl sexuell hälsa som psykiskt välmående, och pornografi blir således en folkhälsofråga. Det positiva är att man kan förvänta sig att den absoluta majoriteten av partierna i riksdagen är överens om de problem som vi pratar om här i dag. Frågan, som jag ser det, är snarare vad politikens begränsningar blir i det här fallet. Detta för oss över till det negativa, nämligen pornografins tillgänglighet.

Det finns enorma pengar i den här marknaden, på flera nivåer, och aktörerna har givetvis ett intresse för att pornografi ska vara lättillgängligt. Hur illa innehållet än må vara är det svårt att bevisa att något skulle vara olagligt. Vi måste också brottas med det faktum att en eventuell begränsning av tillgången till pornografi utifrån åldersgrupp är väldigt svår att implementera och kan medföra oönskade konsekvenser för frihet och integritet på internet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min reflektion blir således att ett samarbete krävs där föräldrarna har det yttersta ansvaret för att skydda sina barn med teknologiska lösningar och där sökmotoraktörer och telekombolag ska göra det svårare att i alla fall oavsiktligt mötas av pornografi på internet, vilket händer en del barn.

Frågan i interpellationen är vilket initiativ som ministern ämnar ta för att skydda barn från våldspornografi. Men mot bakgrund av det som jag nyss nämnde tycker jag att det vore väldigt intressant om ministern kunde dela med sig av sina reflektioner om vilka möjligheter som finns över huvud taget och politikens roll i denna sorts frågor generellt.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Anledningen till att jag ställer frågan är just för att två ministrar har gått ut i medierna och gett sitt stöd till förslaget. Jag menar på att det finns en tydlig koppling till ministerns område.

Förslaget innebär i praktiken att juridiskt könsbyte görs utifrån självbestämmande snarare än en medicinsk utredning eller diagnos. Är det ministerns bedömning att enbart juridiskt könsbyte utifrån den nya lagen skulle kunna utgöra grund för skyddsskäl och på så vis förhindra utvisning av migranter som inte ska vara här?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga riktar sig till migrationsminister Maria Malmer Stenergard och handlar om förslaget till en ny könstillhörighetslag. Det har fått stöd från både socialtjänstministern och jämställdhetsministern, men det har också fått omfattande kritik från höger till vänster, från läkare, psykologer och myndigheter - listan fortsätter.

Fru talman! Ni kanske undrar vad detta har med invandring att göra. Jo, förslaget går kort sagt ut på att en person enkelt ska kunna byta juridiskt kön och med det personnummer. Det är detta som Polismyndigheten uttrycker oro över. Lätt tillgänglighet till nytt personnummer, en ny identitet, är något som skulle kunna missbrukas och underlätta för kriminella att exempelvis fly undan Polismyndighetens eller Migrationsverkets kännedom.

Vi från Sverigedemokraterna ser ett visst problem med att man å ena sidan verkar för ett paradigmskifte i migrations- och kriminalpolitiken men å andra sidan skapar ett till synes ogenomtänkt verktyg som helt klart kan hamna i fel händer.

Delar ministern Polismyndighetens oro, och hur skulle förslaget kunna påverka arbetet på departementet?