Leonid Yurkovskiy

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret, och det gläder mig att vi verkar vara ganska överens om mycket av problembeskrivningen.

Nu har jag ännu en gång hört Socialdemokraternas invändning mot regeringens budget, men jag noterar att jag fortfarande inte har fått något svar på frågorna. Det här är inte bara andra gången jag ställer frågan, utan det blir andra året på raken som Sverigedemokraterna ställer den - just med anledning av det som Socialdemokraterna säger om att det är vi som skulle ha skapat krisen.

Menar ni då att det inte fanns någon kris under Socialdemokraternas tid? Jag har statistik från SKR:s väntetidsdatabas, och det är tydligt att väntetiderna ökade år för år. Varje år under Socialdemokraternas styre var det ett dåligt läge, och det blev bara värre.

Jag vill därför ställa frågan igen. Jag vill göra ännu ett försök och ge ledamoten ännu en chans att klara ut det här. Varför ökade vårdköerna under åtta år av socialdemokratiskt styre om det nu bara rör sig om så enkla politiska prioriteringar som det låter som när man lyssnar på ledamoten?

Herr talman! Jag kan konstatera att sjukvårdskrisen redan var ett faktum under den tidigare rödgröna regeringen. Vi tar på oss ansvaret för att lösa krisen, men vi tar inte ansvaret för att ha skapat den. Det får de andra partierna göra.

(Applåder)

Herr talman! Att ett oppositionsparti som Socialdemokraterna har synpunkter på regeringens prioriteringar är för mig inte förvånande. Det har jag i sak ingen synpunkt på.

Däremot har jag märkt att man under flera debatter har antytt att det är regeringen och Sverigedemokraterna som nu har orsakat en vårdkris. Under förra årets betänkandedebatt ställde Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg en mycket relevant fråga till Socialdemokraterna och till ledamoten. Frågan gick ut på vad som var anledningen till att vårdköerna ökade under åtta år av socialdemokratiskt styre. Varför blev vårdkrisen värre under åtta år av socialdemokratiskt styre?

Givetvis handlar den här debatten om framtiden och om vilka beslut vi fattar nu. Men Socialdemokraterna har faktiskt under flera tillfällen talat om att det skulle vara regeringen och Sverigedemokraterna som har skapat en vårdkris på dessa två år, och därför vill jag reda ut saken.

Det är en sak att hävda att regeringen prioriterar fel; det kan man tycka som oppositionsparti. Men det är en helt annan sak att säga att regeringen har orsakat vårdkrisen. Därför vill jag upprepa frågan till ledamoten: Varför ökade vårdköerna under åtta år av socialdemokratiskt styre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman! Statsministern! Det är fortfarande med chock och bestörtning jag tar del av kriminalnyheter i Sverige. Det beror på att tidigare regeringar har importerat en situation som gör att Sverige nu är ett land där barn får betalt för att mörda.

Men det är faktiskt också med ganska stor lättnad jag tar del av nyheter om regeringens arbete på området. Det gäller inte minst den senaste presskonferensen om förebyggande arbete för barn och unga med stora satsningar på kommunerna, ungdomsvården och familjerna.

Den rödgröna oppositionen brukar ofta ropa efter det förebyggande arbetet. Här är det! Det är tydligare än någonsin, tydligare än vad de någonsin kunde åstadkomma. Jag vågar gå så långt som att säga att det här är det första regeringssamarbetet som tar frågan på tillräckligt stort allvar. Men problemen är också allvarligare än någonsin. Och det kan tyvärr bli värre innan det blir bättre.

Min fråga till statsministern är: Hur långt ser man att de aktuella åtgärderna kommer att räcka? Och planeras fler åtgärder för att stärka integrationen och stoppa gängrekryteringen?

Fru talman! Tack så mycket för svaret, men jag saknar fortfarande viss klarhet gällande själva frågan.

Hela situationen är något som jag vill kalla den liberala paradoxen, där mer modern liberalism verkar innebära mindre frihet och självbestämmande både på individnivå och för oss som folk att forma våra egna samhällen.

Själva frågan var: Vad är regeringens syn på att beslutsmakt successivt men säkert förflyttas till andra länders politiker och tjänstemän som vi varken kan välja eller avsätta? Kommer regeringen att verka för att motarbeta detta?

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson.

"En riktig Sverigevän kämpar för ett starkare Europa." Så lät det nyligen när ministern uttalade sig i en intervju i SVT. Gott så, kan man tänka, men vad händer när ett starkare Europa innebär ett svagare Sverige? Jag åsyftar givetvis den överstatliga institutionen EU dit makten stegvis flyttas från vårt land. Ett par exempel som rör ministerns arbete är påtvingad migration och påtvingad dygnsvila, men listan är såklart väldigt lång.

Vad jag försöker komma till är att allt tyder på att den rådande politiken leder oss till något man kan kalla för Europas förenta stater, där vårt land blir något slags provins snarare än en självständig nation.

Man kan därför inte undgå att reagera på ministerns uttalande om vad en Sverigevän är. Därför är min fråga: Kommer regeringen och ministern att aktivt verka för att motverka maktförflyttning till EU?

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Jag hoppas att vi kan vänta oss ännu mer djupgående diskussioner om detta ämne på kommande rådsmöten.

Ett annat ämne som jag hoppas att statsministern kan kommentera lite snabbt är diskussionerna om EU:s arbete med Turkiet. Vi betonar givetvis - och förutsätter - konstruktivt engagemang från alla inblandade parter, men jag tänkte mer specifikt på Cypernfrågan och stabiliteten i den regionen. Hur ser statsministern, utifrån rådsmötet, på framstegen i förhandlingarna om Cypern? Vilka steg verkar behövas för att föra samtalen vidare?

Fru talman! Jag tackar statsministern för den intressanta redogörelsen och för många optimistiska besked.

Av rådsslutsatserna framgår att det finns en beslutsamhet både vad gäller konkurrenskraft och vad gäller att noga övervaka och begränsa risken för desinformation genom diverse ny teknologi, exempelvis artificiell intelligens. Det gäller inte minst med anledning av att Europaparlamentsvalet närmar sig.

Det här för oss in på digitaliseringsområdet. Världen har förändrats mycket snabbt de senaste åren vad gäller såväl teknologisk utveckling som relationen till andra länder, och det är en allt vanligare insikt att Europa måste stärka både sin digitala suveränitet och sin ledande roll vad gäller utveckling och konkurrenskraft inom digitaliseringsområdet i stort.

Fru talman! Det här blir dock en balansgång där EU ska bli mer oberoende av exempelvis Kina och försvara sig mot externa påverkansoperationer men samtidigt skynda framåt för att bli mer konkurrenskraftigt med all tänkbar digital infrastruktur, vilket såklart medför både möjligheter och risker.

Jag förstår att det fanns många andra angelägna punkter på dagordningen, men jag undrar ändå om man kan dra några slutsatser från rådsmötet, utöver det som framgår av den skriftliga redogörelsen, kring det digitala området och vägen framåt.

Fru talman! Förbättrade möjligheter att ändra kön, självbestämmande så långt det är möjligt och, som tidigare talare var inne på, könskirurgi för icke-binära - det är många ämnen som det här lagförslaget berör som man måste låta sjunka in ordentligt.

Jag har som jag var inne på tidigare faktiskt stor respekt för våra Tidökollegor i socialutskottet, oavsett ställning i den här frågan, och även för oppositionspartierna. De har visat ett genuint intresse och gedigen kunskap i flera ämnen. Det gör det svårt för mig att förstå att man är redo att gå vidare när det är så många frågor som fortfarande hänger i luften.

Debatten har pågått länge, som ni märkt. Mycket av det som behöver sägas har redan sagts, så jag vill bara säga följande.

När det gäller sänkt åldersgräns är det inte särskilt långsökt att tänka sig att det när 16-åringar tillåts byta kön i pass och handlingar blir svårare att neka behandling när de söker vidare vid 18 års ålder - vilket, ska tilläggas, också är väldigt ungt i sammanhanget. Samhället har då redan som man säger "bekräftat" personens uppfattning om sitt rätta kön. Och även om läkare senare hittar andra troliga förklaringar till könsdysforin kan det bli svårare att säga nej till ingrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Kombineras detta med avsaknaden av diagnoskrav för juridiskt könsbyte blir det ännu enklare för unga med psykisk ohälsa att trilla in på det här spåret. Det medför också en risk att de ungdomar som hade behövt få någon sorts diagnos just där och då inte får det - att de inte får den vård som de egentligen hade behövt.

Vi har också detta att det inte ska finnas något krav på Socialstyrelsens godkännande för kirurgi. Om man ska skära i minderåriga, bränna bort bröstvävnad på flickor eller de facto stympa friska könsorgan ska det väl rimligtvis vara fler instanser som behöver granska och ge sitt godkännande, inte färre?

Sedan en sak till. Det som borde ta mer plats för hela det här politikområdet - kanske inte just i den här debatten men för politikområdet - är inte frågan om hur vi ska göra det enklare att ändra personnummer eller operera bort vävnad på unga människor. Frågan borde vara varför vi ser en sådan drastisk ökning av personer med könsdysfori.

Enligt Socialstyrelsens statistikdatabas har vi haft en ökning med cirka 2 300 procent över tio år, fram till 2019. Det är säkert ännu högre nu. En stor del av oron för min del över det vi har pratat om handlar såklart inte om dem som det här är en framgångssaga för, utan oron handlar om dem som ångrar sig.

Jag är tyvärr ganska övertygad om att om några årtionden, om inte tidigare, kommer vi att titta tillbaka på delar av den västerländska transvården och gripas av fasa över vad som tilläts ske. Vi ska se alla som ångrade sig i ögonen. De kommer att fråga er hur man kunde låta det ske att så gott som hela etablissemanget hejade på medan en på många sätt experimentell vård och politik utfördes på dem.

Nu röstar vi om en liten men viktig del av den här politiken. Även om lagen i sig inte berör just det här är det en viktig del av politiken, och i dag har vi möjlighet att välja om vi vill ha detta på vårt samvete eller inte.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Fru talman! Jag tackar så mycket för det tydliga svaret att den som identifierar sig som kvinna är kvinna. Då har jag följande följdfrågor: Erkänner Miljöpartiet att den verklighet som kvinnor upplever i samhället också någonstans grundar sig i den biologiska verklighet som gäller? Med andra ord: Är det rimligt att biologiska män representerar kvinnor i diverse jämställdhetsstatistik för att de känner så? Är det rimligt att män tar plats i kvinnliga utrymmen och organisationer för att de känner så? Är det rimligt att män får en rättvis fördel inom idrotten på kvinnornas bekostnad? Det är nämligen precis vad det här lagförslaget och också Miljöpartiets så kallade feministiska politik stegvis leder till.

Jag tycker att detta är relevanta frågor.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten! Jag noterar dock att jag inte fick svar på min sista fråga.

Om vi börjar med problemen som har uppstått: Ja, man har utrett frågan väldigt mycket, men det är fortfarande mycket som återstår, och det är därför den här debatten är så lång.

Den sista frågan fick jag alltså inte svar på. Jag citerar min partiordförande som för några år sedan sa: "Om jag åker tunnelbana i Tokyo, är jag då japan?"

Det här är faktiskt en angelägen jämförelse, för grundpremissen att man kan byta kön och att det är helt upp till självidentifiering öppnar en port för en massa andra frågor som man också behöver ta ställning till. Det finns personer som identifierar sig som djur, en annan ålder etcetera. Vi har också personer som kanske upplever sig som överviktiga fast de egentligen är undernärda. Det vore märkligt att försöka hantera det på samma väldigt ensidiga sätt som man hanterar den här frågan.

Med det ger jag ledamoten möjlighet att svara på frågan igen: Ställer han sig bakom det som Socialdemokraterna anförde, det vill säga grundpremissen att det är upp till individen själv att avgöra huruvida man är man eller kvinna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

(Applåder)

Fru talman! Svensk höger är på många sätt ett märkligt väsen. Det är som att man accepterar vänsterns grundpremisser och sedan får ett behov av att visa att man är bättre än vänstern själv på att uppfylla dem och driva vänsterns frågor.

I mitt huvudanförande kommer jag att gå in lite på och tala om hur jag upplever ledamöterna i utskottet i den här frågan. Jag anser att ledamoten Hultberg är påläst och resonerande och tar de här frågorna på allvar - ett genuint intresse. En lång rad problem har lyfts upp från andra partier, från professionen och från remissinstanser.

Därför tycker jag att det är märkligt att man väljer att gå vidare med förslaget. Förslaget är ju inte ens populärt bland de egna väljarna eller den egna partigruppen. Ursprungsförslaget kom, föga förvånande, från vänstersidan. Då undrar jag: Hur ska man som moderat väljare tolka det här? Med Moderaterna får man alltså mer vänsterprogressiva könslagar än innan. Moderaterna fullföljer det som Socialdemokraterna påbörjade.

Jag har därför några frågor, fru talman. Har Moderaterna gjort en faktisk analys av de potentiellt negativa konsekvenser som förslaget kan medföra? Det hörde jag inte någonting om i ledamotens anförande. Varför vill man inte jobba vidare med förslaget?

På tal om grundpremisser lyfte Socialdemokraterna en viktig sak. Frågan dök upp om vad det är som avgör om man är man eller kvinna. De menade att det är hur man känner sig. Den frågan vill jag rikta även till Moderaterna: Instämmer Johan Hultberg med Socialdemokraterna i att det är upp till en själv att bestämma?

Fru talman! Jag vet att regeringens företrädare vid flera tillfällen har undvikit att svara på frågan just med hänsyn till att det här är ett utskottsinitiativ. Men jag hoppas att ministern inser att alldeles oavsett kommer detta att ha en inverkan på regeringens arbete i allmänhet men i synnerhet på ministerns ansvarsområde. Flera av regeringens företrädare har också uttryckt sig om det här med sin titel.

Som jag ser det har regeringen inte tagit höjd för konsekvenserna av den kommande lagstiftningen och i stort sett förhållit sig okritisk.

Jag vill tacka för det korta svaret men ändå ge ministern en möjlighet att utveckla resonemanget om hur man faktiskt ser på riskerna med lagen.

Fru talman! Min fråga går till Jakob Forssmed och handlar om den nya könstillhörighetslagen, som kommer att göra det enklare att byta juridiskt kön.

Åldersgränsen kommer att sänkas från 18 till 16 år, och det kommer inte att krävas någon könsdysforidiagnos. Samtidigt kan ett bekräftande av en könsidentitet genom juridiskt könsbyte sedan leda till att man även går vidare med en medicinsk behandling, vilket i sin tur kan leda till att ännu fler unga ångrar sig - kanske när det är för sent.

I sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att målgruppen för den nya lagen ofta lider av psykisk ohälsa utöver själva könsdysforin. Med den låga åldersgränsen och, som sagt, avsaknaden av diagnoskrav skapas en risk för att personer med psykisk ohälsa inte får rätt vård och i värsta fall att irreversibel skada görs.

Därav frågan: Hur ser ministern på riskerna med en ny könstillhörighetslag för unga med psykisk ohälsa?

Fru talman! Det finns en hel del logik i förslaget, men det är inte helt oproblematiskt. Jag skulle säga att EU är som bäst när det inte lägger sig i Sveriges angelägenheter alltför mycket.

Jag uppfattar det här som en ren anpassning till numera gällande EU-rätt. Att vi inte kommer att rösta emot förslaget handlar till stor del om en teknikalitet. I det här fallet rör det sig om ett delegerat direktiv som uppstår när rådet och parlamentet ger kommissionen befogenheter att anta kompletteringar till fattade beslut.

Vi tycker såklart att det är helt orimligt att andra länders politiker, och ofta anonyma tjänstemän, ska reglera hur Sverige hanterar nikotinprodukter och i förlängningen hur vi bedriver skadereducerande ANDTS-politik. Sverige är som bekant bland de bästa i världen på det här, och vi ska försöka att inte sänka oss till EU:s nivå. Men nu står vi här, och vi i Sverigedemokraterna har åtminstone en del förslag i vår följdmotion som vi anser vara konstruktiva - även om propositionen såklart inte är någon katastrof för samhället.

Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna är ett snusvänligt parti, men vi är också ett rökningsovänligt parti. Jag vill gärna se ett Sverige som har noll rökare. Noll nikotinister är också ett bra framtida mål, men det viktigaste nu är att vi får så få rökare som möjligt. Den här sortens förslag från EU riskerar att skada de svenska företag som i dag tillgängliggör mindre skadliga alternativ till rökning samt minskar incitamentet för individer att välja de mindre skadliga alternativen.

Sett till befolkningsmängd är Sverige det land i Europa som har lägst antal tobaksrelaterade dödsfall, och det är en direkt följd av att snus - men även andra nikotinprodukter som är mindre skadliga än rökningen - har en större del av marknaden. Faktum är att Sverige är det land i Europa som har absolut lägst andel rökare: cirka 6 procent av befolkningen. Det kan jämföras med Holland, som är näst längst ned på listan och där 12 procent röker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av nya krav på upphettade tobaksvaror

Just nu fortsätter rökningen dessutom minska, och det är en utveckling som vi i Sverigedemokraterna vill understödja, inte förhindra. Därför vill vi naturligtvis följa upp effekterna på de svenska företagen och effekterna på folkhälsan samt säkerställa att den illegala handeln inte ökar till följd av det förslag vi behandlar i dag.

Det absolut viktigaste bör vara att de produkter som finns tillgängliga på marknaden lever upp till kvalitetskraven och att det finns en åldersgräns som efterlevs. Vi är i teorin öppna för nya hälsovarningar, men det ska ske på Sveriges initiativ - inte EU:s.

Enligt en undersökning från 2020 - Europeiska kommissionens Eurobarometer - var den vanligaste anledningen till att respondenter valt att använda upphettade tobaksvaror att de uppfattade dem som mindre skadliga än andra tobaksvaror för rökning. Sverigedemokraterna motsätter sig därför att cigarettröken i praktiken likställs med de mindre skadliga alternativen på marknaden. Vi anser att regeringen noggrant bör följa upp och kartlägga effekterna av det som föreslås träda i kraft. Därutöver bör man vid behov vidta åtgärder för att stärka folkhälsoarbetet i Sverige och säkerställa att andelen rökare inte börjar öka.

Vi sverigedemokrater står bakom alla våra reservationer i betänkandet. För tids vinning yrkar jag dock bifall endast till Sverigedemokraternas reservation 5, som handlar om att analysera folkhälsokonsekvenserna av denna lagändring och vid behov vidta åtgärder för att stärka det svenska folkhälsoarbetet.

Fru talman! Jag kan trösta ledamoten med att det garanterat finns enskilda ledamöter i andra partier som också vill gå i den här riktningen. Den saken är nog klar.

Det är väl inte särskilt önskvärt att försöka öka tillgängligheten till alkohol för unga, även om det i vissa fall kan vara i samband med ett trevligt firande eller så. Jag känner att vi som socialutskott har ett ansvar för de mer problematiska fallen. Jag förordar inte större alkoholkonsumtion för någon egentligen, men det är ju särskilt känsligt för unga.

När jag ser tillbaka är jag ganska tacksam över att mina klasskompisar inte hade tillgång till Systembolaget när vi gick på gymnasiet och var 18 år gamla. Man talar om just efterfrågan, och efterfrågan minskar. Då tänker jag att den liberala principen borde säga att det inte krävs ett större utbud, för att förenkla det lite grann. Har Centerpartiet några reflektioner kring detta och, återigen, en analys av riskerna? Jag förstår möjligtvis det positiva med förslaget, men Centerpartiets syn på riskerna skulle jag vilja höra mer om.

Fru talman! Jag förstår att Centerpartiet gärna hade fortsatt diskussionen om gårdsförsäljning, men jag tycker att vi byter ämne och pratar om lite andra alkoholfrågor.

Centerpartiet föreslår att åldersgränsen för köp på Systembolaget ska sänkas till 18 år. Jag ska naturligtvis inte leka dum, för jag förstår det logiska resonemanget att man vill vara konsekvent. Man talar exempelvis om att unga får köra bil, gifta sig och delta i val. Det är ju inte negativt. Vi vill ju ha ett högt valdeltagande och att folk ska hitta en partner att gifta sig med, och bilen är ett viktigt verktyg i livet och så vidare.

Man talar om den positiva trenden att ungdomar dricker mindre. Har Centerpartiet analyserat om förslaget möjligtvis skulle kunna bidra till att bryta den positiva trenden och att vi skulle kunna se en mer negativ utveckling? Det är nämligen något som oroar mig.

Fru talman! Politik kring alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel med pengar är intressant att diskutera. Det är sådana saker som är viktiga på så sätt att de direkt påverkar människors liv och ibland faktiskt kan förstöra människors liv fullständigt. I värsta fall kan de leda till död, något som tyvärr fortfarande är alltför vanligt. Det är därför väldigt glädjande att vi ändå kan se en ganska stor enighet i denna kammare, inte minst mellan Tidöpartierna.

Något som sällan förstör liv är snus och andra rökfria nikotinprodukter. Tvärtom kan de vara en räddning för många som ska ur sitt beroende av cigaretter. Här är det väldigt viktigt att Sverige antar en stark skademinimeringsprincip. Vi har nämligen partier som vill driva på ett smakförbud för tobaksprodukter. Sedan har vi det eviga EU som vi måste försvara oss mot. De vill bland annat kontrollera vilka produkter som ska få säljas men också miniminivåer för beskattning.

Värt att nämna är också ANDTS-strategin eftersom vi fortfarande verkar efter den gamla strategin där man mer eller mindre jämställer cigaretter och snus. Det finns som bekant ett tillkännagivande om en ny ANDTS-strategi, och vi ser behov av att ro detta i land.

Sverigedemokraterna är väldigt glada över att vi höjde punktbeskattningen på cigaretter och sänkte den på snus. Det är en skatteväxling för folkhälsan och en tydlig skillnad mot vad den föregående regeringen gjorde. Vi måste värna om alternativen till rökningen just ur ett skademinimeringsperspektiv. Vi i Sverige har per capita EU:s lägsta rökartal samtidigt som, vilket jag också nämnde tidigare, vår samlade konsumtion av tobaks- och nikotinprodukter ligger på genomsnittet i EU. Detta tyder på att vi gör någonting rätt.

Med detta sagt är nikotin långt ifrån något slags hälsoprodukt. Hälsofarorna är tvärtom väldigt väl belagda, och det är alarmerande, som flera har varit inne på tidigare, att inte minst fler unga väljer att bruka produkterna.

Sverigedemokraterna är därför öppna för att se över marknadsföringen som riktar sig till unga. Men vi är också öppna för att se över frågan om ett nikotintak för produkterna i fråga. Vi tror inte att ett smakförbud skulle hjälpa. Det är något naivt att tro att det är smaken som driver de unga till nikotin. Sedan är det nog fel att tro att deras smakpreferenser skiljer sig avsevärt från de vuxnas.

Det är absolut ett värdigt mål att betydligt färre ska vara nikotinister i Sverige. Men den ambitionen får inte förverkligas med mer rökning som resultat. Då blir det helt kontraproduktivt.

Ett annat ämne är att antalet personer som vårdas för diagnosen spelberoende tyvärr har ökat under det senaste årtiondet. Statistiken är begränsad, men det bör ända vara någonting som fångar vår uppmärksamhet.

En hel del kan göras på marknadssidan i fråga om spelproblematiken. En konkret och viktig åtgärd som vi har vidtagit är såklart det omtalade kreditförbudet för spel med pengar. Det nya förbudet ska bland annat innebära att spel om pengar inte får betalas med kreditkort. På så sätt motverkar vi att personer hamnar i en svår skuldsättning som kan leda vidare ned i en negativ beteendespiral.

Situationen på spelmarknaden före omregleringen och den nya lagstiftningen var ohållbar. Vissa delar av marknaden var i händerna på oreglerade aktörer, och Sverigedemokraterna står bakom den modell med ett licenssystem som numera finns på plats på den svenska spelmarknaden. Det är också därför som vi är så måna om det som kallas för kanalisering, det vill säga andelen spelande som sker via licensierade spelbolag som följer reglerna för bland annat konsumentskydd. Det är exempelvis förbjudet för spelbolag med svensk licens att erbjuda eller lämna kredit för insatser i spel. Men det kan också handla om marknadsföring, omsorgsplikt med mera.

Sedan ska jag ta upp dopning. Enligt Folkhälsomyndigheten har ungefär 1 procent av männen och mindre än en halv procent av kvinnorna i Sverige vid något tillfälle provat anabola androgena steroider, AAS. I Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings nationella skolundersökning svarar cirka 1 procent av eleverna i årskurs 9 och årskurs 2 i gymnasiet att de någon gång har provat anabola steroider. Nu verkar mängden användare vara mer eller mindre stabil över årtiondena, men det skulle inte förvåna mig om vi kommer att se en ökning till följd av ett kulturellt skifte.

Även om det finns mer information än någonsin på internet är det också fler än någonsin som är brukare och som tjänar pengar på att glorifiera denna anabola livsstil på internet. Det är miljontals visningar för videor där man mer eller mindre normaliserar detta eller åtminstone framställer anabola steroider som ett rimligt alternativ förutsatt att det bidrar till individens estetiska mål.

Dödliga överdoser kan förekomma. Vanliga biverkningar är svår acne, höjt blodtryck, ökat kolesterol, höjt blodvärde, leverskador och fertilitetsproblem. Allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar förekommer också, liksom bröstkörtelförstoring hos män. Då talar vi inte om muskler utan om det som kan liknas vid kvinnliga bröst. Jag tror inte att det är den avsedda effekten för de allra flesta.

Här vill jag också göra ett medskick om att vi kanske behöver få en bättre uppfattning om statistiken och vara beredda på att behov av en ganska omfattande informationskampanj kan uppstå.

Sist men inte minst ska jag ta upp narkotikan. Sverige har misslyckats när det gäller narkotika. Beroende- och narkotikasituationen behöver därför kartläggas, och man behöver på ett övergripande och djupgående sätt utreda hur det ser ut i Sverige. Detta gjorde Brottsförebyggande rådet delvis i sin rapport Narkotikamarknader. Där estimerade man att den svenska narkotikamarknaden årligen omsätter mellan 3,7 och 9,2 miljarder kronor. Det är såklart enorma summor. Därför anser vi att en genomtänkt och tydlig strategi kring narkotika behövs.

Framtidens narkotikapolitik ska baseras på den senaste forskningen, med ett fokus på skademinimering snarare än ideologi. På så sätt skapar vi en konkret och effektiv lagstiftning som i förlängningen räddar liv.

Som tidigare nämnts har regeringen gett besked om att naloxon inom kort kommer att säljas receptfritt på svenska apotek. Det tycker vi är bra. Det är också en konkret åtgärd för att minska de narkotikarelaterade dödsfallen.

Fru talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 9, som handlar om att kartlägga den nuvarande narkotikasituationen i Sverige.

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Fru talman! Jag vill börja med att säga att något som vi från Sverigedemokraternas sida kan hålla med om är frågan om marknadsföring. Vi är helt klart beredda att se över den potentiellt aggressiva marknadsföringen mot barn.

Men jag kan inte hålla med i smakfrågan. För det första ser jag inte riktigt logiken i att det skulle vara smakerna som lockar till nikotinprodukterna i och med att finns så många nikotinfria alternativ som förmodligen är mycket godare, till exempel godis, tuggummi eller vad det nu kan vara.

För det andra ifrågasätter jag att unga skulle ha en avsevärt annan smak än vuxna när det gäller vad man tycker är gott. Jag tror inte att det finns något belägg för det. Rena godissmaker kanske är lockande för riktigt små barn, men det är ju inte de som är målgruppen utan snarare möjligen relativt unga tonåringar. Att de skulle lockas mer av en smak som Hubba Bubba än mentol eller någon annan mer klassisk smak tror jag inte riktigt på.

Vi säger inte att detta är en avvänjningsprodukt. Vi säger att det är ett viktigt alternativ till rökning. Om man då vill att den positiva trenden i Sverige ska fortsätta bör det rimligtvis även fortsätta att komma fler och bättre alternativ som lockar fler bort från rökningen.

Vi ska självfallet arbeta för att fler inte ska börja med nikotin alls, och där är vi som sagt villiga att se över sådant som gäller marknadsföring, nikotintak, åldersgränser och så vidare. Men om ni socialdemokrater vill att den positiva trenden ska fortsätta, varför vill ni göra utbudet sämre och dämpa de relativt sett positiva incitament som finns på marknaden?

Fru talman! Det som gläder mig så mycket i den här debatten är att vi verkar ha väldigt mycket gemensamt över partigränserna. Det är väldigt positivt, men det finns såklart vissa frågor där vi inte håller med varandra.

Det vi från Sverigedemokraterna reagerar på när det gäller Socialdemokraternas politik på området är inte minst snusfrågan, som ledamoten var inne på i slutet av sitt anförande.

Socialdemokraterna föreslår ju att regeringen ska vidta åtgärder som medför att fler personer helt avstår från tobaksanvändning och användning av tobaksfria nikotinprodukter. Rent konkret har detta inneburit förslag om smakförbud. Det har man föreslagit både i motioner och i propositioner som har avslagits.

Det som Socialdemokraterna föreslår kan tyvärr få konsekvenser även här. Som vi ser det finns det en anledning till att Sverige ligger så bra till när det gäller det låga antalet lungcancerfall och att vi har så få rökare. Cancer är ju bland det värsta man kan få som är relaterat till nikotinprodukter.

Min fråga är: Ser Socialdemokraterna något problem med att deras politik förstör incitamentet att byta från en mer skadlig nikotinprodukt till en betydligt mindre skadlig produkt? Statistiken som jämför Sverige med andra länder visar ju ändå att det uppenbarligen är något som vi gör helt rätt här. Samtidigt ska jag lägga till att den totala nikotinanvändningen inte är avsevärt lägre här, utan den ligger någonstans på medelnivå.