Johan Andersson

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Carl-Oskar Bohlin.

Matpriserna rusar i höjden i Sverige. Många människor har det väldigt besvärligt när det gäller inköp av varor. En del utredningar om försörjningsberedskap och civil beredskap har lämnats, men det har fortfarande inte kommit någon leverans från regeringens sida när det gäller olika delar med koppling till detta.

När kan vi förvänta oss att få besked om hur Sverige ska klara den civila beredskapen? Många människor i våra kommuner och i våra hemlän undrar vad som händer.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet och Nordenministern Jessica Rosencrantz.

Vi lever i en väldigt orolig tid. Trots det är det viktigt att arbetet med gränshinder fortsätter i Nordiska rådet.

Sverige är ordförandeland i Nordiska rådet det här året. Ett av våra prioriterade områden handlar just om att undanröja gränshinder så att vi blir så integrerade som möjligt i den delen.

En fråga som vi har diskuterat i vårt utvalg i Nordiska rådet, utskottet för ett hållbart Norden, handlar om ett nordiskt pantsystem. Den frågan har levt i arbetet sedan 2010.

Det är i dag väldigt många burkar och flaskor som inte tillvaratas. Bara på färjorna mellan Sverige och Finland är det ett stort antal, 1 miljard aluminiumburkar, som finns utanför systemet. Det har naturligtvis stora nackdelar.

Min fråga är: Vad kommer att hända? Vad är ministerns svar?

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

För två veckor sedan var försvarsutskottet på studieresa i USA. Vi besökte bland annat Norfolk och många andra verksamheter. Vi träffade några svenska militärer som var utplacerade, och nu när vi är med i Nato kommer det framgent att finnas stora behov av fler.

En fråga som kom upp var villkoren för framför allt de medföljande. Man jämför också väldigt mycket med hur det ser ut med andra länder och annat.

Frågan till försvarsministern är om han har en ambition att förändra möjligheterna för att kunna underlätta att rekrytera kvalificerad personal till de befattningar som behövs i och med Sveriges Natointräde.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Statsrådet svarade dock inte på den fråga jag hade om ägarförhållandena och annat, men det ges han möjlighet till i sitt nästa inlägg.

Jag har en fråga till. Den är lite utanför men i det här häradet. Frågan handlar om arbetet med K-företag, som vi hade tidigare. Inte minst med tanke på hur hotbilden och annat ser ut behöver vi verkligen se över hur detta ska vara formulerat inför framtiden. Vi har ju levt i den gyllene freden i ett antal år nu i Sverige, och förhoppningsvis kommer vi att göra det även framgent. Men det har ju hänt väldigt många saker i vår omvärld. Vi är sårbara i mångt och mycket, vilket försvarsministern väl känner till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gör vi för att bygga upp den delen? K-företagen var ett sätt att hantera detta. Man hade en särskild roll kopplat till framtida utveckling och annat. Jag är mycket intresserad av försvarsministerns syn på det arbetet. Jag vill naturligtvis också höra försvarsministerns resonemang om ägarförhållanden och annat.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för beskrivningen, också av vad innehållet kan vara i försvarsindustristrategin som komma skall.

När det gäller strategin har jag två ytterligare frågor kopplade till det arbete som pågår. Den ena gäller förankringsfasen. Det är naturligtvis jätteviktigt att man får en acceptans i det civila samhället. Vi har som sagt i dag ett antal kommuner med stora arbetsgivare som verkar inom försvarsindustrin. De vill säkerligen också vara med i åtminstone någon form av diskussion. Vi har även arbetsgivarorganisationer, teknikorganisationer och andra. Jag undrar om ministern vill berätta lite grann om hur han och departementet tänker när det gäller hur förankringsfasen kommer att se ut och hur det här sedan ska bli accepterat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min andra fråga ligger också inom det här området och berör ägarförhållandena, som är intressanta. Vi socialdemokrater har från vår sida släppt vår tidigare ståndpunkt lite grann och ser nu gärna ett större statligt intresse i våra företag. I dag ser det väldigt blandat ut, som ministern väl känner till. I en nordisk kontext ser ägarförhållandena helt annorlunda ut. I andra nordiska länder har man ett statligt inflytande på ett helt annat sätt, och syftet är att trygga långsiktigheten. Med den samhällsbild vi nu har och den bild vi har runt om oss över huvud taget är det kanske extra viktigt att diskutera den biten.

Min första fråga gäller alltså förankringsfasen och hur det fortsatta arbetet med strategin ska hanteras. Min andra fråga gäller ägarförhållandena. Här kan det naturligtvis se ut på olika sätt, men vilken är bilden? I dag är det ju i mångt och mycket ett antal aktörer som dominerar.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett svar som jag är relativt nöjd med. Syftet med min interpellation, som jag skrev för ett antal månader sedan och innan totalförsvarspropositionen lades fram, var just kopplingen till den strategi som det nu pågår ett arbete med.

Vi lever som sagt var i en väldigt orolig tid. Sverige har en försvarsindustri i världsklass. Vi har många bra ingångar när det gäller stridsflyg, ubåtar och annan teknik, som verkligen är värda att användas på ett bra sätt och byggas ut ytterligare.

Med hjälp av riksdagens utredningstjänst har vi från vår sida tagit fram ett underlag för hur försvarsindustrin ser ut i andra länder. Som försvarsministern väl känner till skiljer det väldigt mycket i den delen. Flera av våra grannländer har en försvarsindustristrategi, även om den kanske heter lite olika eller har olika inriktningar. Det finns ändå en strategi, och den visar kopplingen mellan det civila samhället och den militära industrin samt också giftermålet med civil verksamhet.

Det här har vi historiskt sett också haft i Sverige tidigare, vilket försvarsministern nog också känner till väl. Det finns goda exempel på hur man har kunnat använda det som i första hand har varit destinerat för den militära sidan även i civil del.

Jag är mycket intresserad av det försvarsministern säger. Skulle man kunna lätta lite grann på förlåten när det gäller vad strategin kommer att innehålla och hur den kommer att se ut? Jag förstår att man inte kan föregripa det eftersom det pågår ett arbete och en beredningsfas. Vi kommer naturligtvis att få ta del av den, inte minst när den här delen sedermera ska redovisas.

Jag har också några goda exempel från våra grannländer där man har infört en sådan strategi. Där har man pekat på lite olika områden. Men jag tänker först låta försvarsministern berätta något om vad strategin kan innehålla.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2 i betänkandet.

363 skjutningar 2023, 109 skjutningar i år - det är alldeles för många. Därför känns det som att vi måste verkställa allt vi kan göra för att stävja kriminaliteten och möjligheten att på olika sätt och vis komma åt varor för att använda i sabotagehänseende.

När regeringen ändå lägger fram en proposition tycker vi att man också skulle kunna ta del av och ta till sig det vi föreslår när det gäller licensiering av sprängmedel. Det handlar om ett personligt ansvar, om bakgrundskontroller, om kontroll av regelbunden användning av sprängmedel, om en avskräckande effekt och inte minst om spårbarhet. Det hade man kunnat uppnå genom att införa en licensiering.

Den möjligheten tar regeringen dessvärre inte med det lagförslag som nu är på väg fram. Men vi vill ändå belysa det i vår reservation.

Den andra punkten i vår reservation handlar om en insatsgrupp som vi kallar för task force. Sprängningarna drabbar ju hela hus och kvarter och sätter skräck i invånarna. Det finns många exempel runt om i Sverige. I nästan varje kommun vi kommer från har man upplevt det här, mer eller mindre. Alla vet ju att i samband med en sprängning i ett tättbebyggt område blir de som lever i den miljön hårt ansatta.

Vi tycker att det finns stor anledning för regeringen att verkligen titta på möjligheten att tillsätta en specialgrupp som snabbt kan hjälpa till i områden där man upplevt sådana här saker och samordna de aktörer som i dag finns, till exempel kommunen, regionen, försäkringsbolagen och räddningstjänsten. Gruppen ska dock inte ta över ansvaret utan använda de resurser som finns. Det är naturligtvis också väldigt viktigt att kunna samordna insatserna så att de prioriteras rätt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 juni.)

Fru talman! Min fråga går till statsrådet, tillika Nordenministern, Jessika Roswall. För en tid sedan var den socialdemokratiska gruppen i den svenska delegationen i Nordiska rådet på besök hos Biskops Arnö, Föreningen Nordens folkhögskola. Den ligger för övrigt i Nordenministerns valkrets.

Vi fick väldigt bra information om verksamheten där. En fråga som väcktes vid besöket handlade om de nordiska debutantseminarierna, som tidigare har genomförts på skolan, ända sedan början av 1960-talet. Ungefär 200 nordiska författare har passerat under de år som har varit.

Medlen till detta - det handlar om ungefär 200 000 danska kronor - drog man in från Nordiska ministerrådet, vilket gjort att de har fått lägga ned verksamheten.

Under åren har ungefär 2 000 besökare deltagit. Väldigt många har varit där och lyssnat, och detta har gett väldigt stor utdelning.

Min fråga är: Vad händer nu? Finns det någon möjlighet för Nordiska ministerrådet att lyfta frågan ytterligare?

Fru talman! Jag vill återigen tacka statsrådet för svaret. Det var åtminstone något klarläggande, även om jag kanske hade väntat mig mer när det gäller ekonomi och annat för domstolarnas verksamhet.

Som jag sa inledningsvis i mitt första anförande har det varit en lång process. Kommunmedborgarna och hela regionen har verkligen förväntat sig att man skulle komma i mål med processen. Men så har inte skett.

Jag tror att det är oerhört viktigt att man ser över processer och annat, om inte annat så för att kunna hantera stora etableringar i framtiden. Sverige är ett land som vill jobba med etableringar. Det tycker både Andreas Carlsons regering och min regering som satt tidigare. Det har varit en prioriterad fråga oavsett vem som har varit näringsminister.

I den här debatten har vi inte resonerat så mycket om kretsen för överklagandeprocessen, alltså vilka som är sakägare. Det är också en spännande fråga. Där har jag följdfrågor till bostadsministern.

Hur ser regeringen på den delen? Hur kommer det att se ut framöver? Jag förstår att man inte kan ange exakt, eftersom det ska utredas och hanteras. Men det är en viktig och angelägen fråga. Det visar inte minst den process som vi har upplevt i Motala. Där har det varit fem detaljplaner, av vilka inte alla men ett antal har överklagats av olika anledningar och av olika sakägare och organisationer.

Fru talman! Jag tackar Andreas Carlson för svaret på interpellationen och framför allt för hans ytterligare redogörelser för den fortsatta processen.

En annan fråga rör själva planhanteringen. Jag är mycket väl medveten om vem som gör vad i svensk politik, men jag vill bara nämna att Motala kommun har lagt ned väldigt mycket pengar på planprocesserna kopplat till detta, både det som inte är överklagat och det som är hanterat. Så är gången. Samtidigt är det naturligtvis en balansgång, för jag tycker också att det är självklart att man ska få sin sak prövad. Jag förutsätter att ministern tycker likaledes. Det gäller att hitta en balans i det som kommer framöver i och med utredningen.

Den här frågan har varit uppe tidigare. Vi gjorde väldigt mycket under våra åtta år i regeringsställning. Mycket har genomförts, och mycket är färdigt att beslutas om. Bland annat hänvisar ministern själv i sitt svar till Bygglovsutredningen, vars förslag finns färdiga att hanteras. Jag har därför lite svårt att se vad man väntar på.

Nu har bostadsbyggandet gått ned i landet, vilket inte är bra. Det innebär också att man säkert kommer att frigöra en del resurser ute i våra kommuner när det gäller bygglovshandläggare, planarkitekter och så vidare. Det är dock viktigt att kommunerna sätter fart och ser till att ha den beredskapen när efterfrågan kommer på etableringar och inte minst bostadsbyggande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser också i dag stora bekymmer i norra delen av landet - kanske inte så mycket med överklagandeprocesser men däremot med långa handläggningstider.

Min följdfråga till ministern tar sin utgångspunkt i att det handlar om två delar. För det första handlar det om lagstiftningen, som man ser över och där det förhoppningsvis kommer att levereras skarpa förslag - allra senast direkt efter december när utredningen är klar och regeringen har lagt fram en proposition. Jag förväntar mig att man gör det. För det andra handlar det om resurserna till domstolsväsendet. Vi ser att man har väldigt långa handläggningstider i vissa delar. Det tar väldigt lång tid innan saker och ting effektueras.

Min följdfråga gäller resurserna till domstolsväsendet och då kopplat explicit till de domstolar som ligger under ministerns ansvarsområde med plan- och bygglagen, miljölagstiftning och andra delar.

Hur jobbar regeringen med det? Kan vi förvänta oss någonting när det gäller kompletteringsbudgeten? Och inte minst, kan vi förvänta oss att det kommer någonting i höstbudgeten framgent? Det är frågor där jag gärna skulle vilja höra statsrådets bild. När kan vi förvänta oss besked?

Fru talman! Jag tackar bostadsministern för svaret.

Jag tänkte börja med en beskrivning av skälet till att jag skrev denna interpellation. Som bostadsministern känner till är jag också verksam i Motala kommun. Motala ligger ju ganska nära Mullsjö, så jag tror att bostadsministern känner till terrängen.

År 2009 gjorde kommunen ett idéprogram för Varamobaden med en fyra kilometer lång sandstrand och möjlighet att exploatera området i olika delar. Vi gjorde ett gediget arbete med planprogram från kommunens sida och följde alla konstens regler. Vi förvärvade anläggningar och mark för att kunna ha rådighet över området för eventuell framtida exploatering. Det fanns en väldigt bred förankring hos kommunmedborgarna gällande det idéprogram som fanns.

År 2016 skrevs en avsiktsförklaring med det danska företaget Lalandia, som jobbar med olika besöksanläggningar runt om i Danmark och som var intresserat av att exploatera eller etablera sig även i Sverige. Detta arbete var väldigt uppskattat bland Motalaborna, som såg möjligheten att få fler arbetstillfällen och en stor anläggning med 550 bäddar. Det skulle byggas en badanläggning där kommunen skulle stå för en kommunal simhall och Lalandia skulle bygga ett äventyrsbad.

Parallellt med detta påbörjade kommunen ett arbete med fem detaljplaner som började processas enligt reglerna i plan- och bygglagen. Man hamnade, vilket är naturligt, i en överklagandeprocess som fortfarande pågår - planerna är ännu inte antagna.

Skälet till att jag skrev denna interpellation var att Lalandia i januari 2024 meddelade att man, bland annat på grund av långa handläggningstider när det gäller byggnation, valde att avbryta sin etablering i Motala. Detta blev naturligtvis en väldigt stor besvikelse för Motalaborna och för många som har varit involverade i den här processen. Det fanns säkert olika skäl till detta, men ett skäl man tryckte på var att det var väldigt lång handläggningstid på detaljplanerna och prövningsprocessen i de instanser vi i dag har enligt den lagstiftning som råder.

I ministerns svar hänvisar han till ett antal utredningar som pågår. Det är väl gott nog att det händer saker och ting i den här delen, men jag undrar: När sker det leverans på detta från Regeringskansliet? Den första utredningen det hänvisas till har faktiskt redan lämnat sitt betänkande till Regeringskansliet. När kan vi förvänta oss att få färdiga förslag i en proposition till kammaren som vi kan bearbeta och pröva vidare?

Fru talman! Tack för svaret, försvarsministern! Det känns ändå som att det finns en stor samsyn om hur vi jobbar vidare med den här delen.

Jag tror också att det finns flera viktiga faktorer. Jag vet att Försvarsmakten har blivit bättre på det. Det handlar också om att marknadsföra utåt. Nu har det funnits stort intresse och fokus bland befolkningen för olika frågor kopplat till detta, inte minst utifrån Rysslands annektering av Ukraina och hotbilden. Det har kommit mycket närmare, och det har varit stort fokus på de delarna. Förhoppningsvis kommer det att vara ett tryck kopplat till det.

Men då gäller det också att passa på att bearbeta och försöka göra det attraktivt. Vi riksdagsledamöter har genomfört ett antal besök i våra valkretsar hos skolklasser i årskurs 9 och på gymnasieskolor. Det har varit stort fokus på just civil beredskap, på vad som händer nu, på försvarets roll, hur framtiden kommer att se ut och annat. Det gäller att kunna bearbeta det.

Jag vill gärna höra lite hur man jobbar med den delen. Vilka fler områden och möjligheter att bearbeta ser ministern?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack för vidareutvecklingen av svaret, försvarsministern!

Precis som försvarsministern säger finns det en hel del kvar att göra för att öka på volymen med kvinnor i Försvarsmakten. Försvarsministern pekar på några punkter.

Jag tror att mycket handlar om att se till att vi har en bra bild av vår försvarsmakt och givetvis att det finns bra förutsättningar med skyddsutrustning med mera. Men det handlar säkert också mycket om själva klimatet och toleransen. Det är en kader som vi inte har haft inom Försvarsmakten tidigare och som nu kommer in. Tidigare var det väldigt mansdominerat och reglerat på det sättet.

Försvarsministern tog själv upp en sak. I veckan hade vi en sittning med Förbundet Reservofficerarna. De pekade just på att de som i dag är reservofficerare upplever att det är väldigt svårt att få tjänstledigt från arbetsgivarna, vilket jag blev förvånad över. De hade ett starkt önskemål: att man ska fundera på eller överväga möjligheten att få tjänstledigt för att vid tillfällen tjänstgöra som reservofficer. Nu är det en fråga som kanske i första hand ska hanteras av parterna på arbetsmarknaden. Men man pekade mycket på vikten av att försöka lösa de delarna och på villkoren.

Där finns också mer att belysa i den kommande utredningen. Det hoppas jag verkligen på. Och jag tar försvarsministern på orden, att man tar med de frågorna i utredningens fortsatta hantering.

Likaledes när det gäller civilanställda där det också handlar om möjligheten att gå vidare, om karriärmöjligheter. Många har lärt sig grunderna och kan verksamheten väl. Det finns väl en del som är bra. Det är ungefär så man resonerar också inom andra sektorer på svensk arbetsmarknad. Jag tänker på polis och annat. Man kan använda dem som redan i dag är inne i systemet, snabbutbilda dem och få till det på olika sätt.

Jag har ytterligare en fråga om detta. Vi kommer alltid att ha trånga sektorer utifrån arbetsmarknadsläge och annat. Då tänker jag på ortlokalisering. Nu kommer verksamheten att växa ännu mer, och vi kommer förhoppningsvis att öppna verksamhet på nya orter. Hur resonerar ministern utifrån det? Belyses det också i utredningen hur man kommer att stimulera det?

Det kan ju krävas andra stimulanser kopplat till det. Det handlar oftast om arbete för medföljande och hela den sociala delen. Jag tror att vi måste bli mycket bättre på att hantera det. För ett antal år sedan var det väldigt populärt. Då pratade man mycket om tandemrekryteringar. Kan man göra mer där?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett i mitt tycke ganska bra svar. Det hör väl inte till vanligheterna att man säger det från oppositionens sida. Det känns ändå som att försvarsministern och regeringen har tagit problematiken med framtida rekrytering inom Sveriges hela arbetsmarknad men framför allt inom Försvarsmakten på allvar.

Vi står inför ganska stora pensionsavgångar framöver på svensk arbetsmarknad. Vi har sektorer som med all sannolikhet kommer att växa. Det handlar inte minst om offentlig sektor och återrekrytering av dem som kommer att lämna sina anställningar framöver på grund av pensionsavgångar och annat.

Vi vet i dag att Försvarsmakten har ett arbete att göra för att kunna rekrytera upp utifrån säkerhetsläget, utifrån den tillväxt som vi politiskt har varit överens om att ha, utifrån vårt medlemskap i Nato som fastställdes i går med mera. Här har jag ett par följdfrågor. Jag är väl medveten om den arbetsgivarpolitiska delegeringen och ansvarsfördelningen mellan Försvarsmakten som utförare och regeringen och riksdagen i vårt uppdrag att fördela medel och sätta upp mål. Jag vill dock fråga vad försvarsministern specifikt ser att man behöver göra för att kunna attrahera ny arbetskraft till Försvarsmakten.

Vi har kommit en bit på väg när det gäller att engagera fler kvinnor i Försvarsmakten, men vi har ett stort arbete kvar. Jag hade förmånen att tillsammans med utskottet vara i Finland för några veckor sedan, och de tittar med ganska positiva ögon på Sverige där vi har kommit längre i just rekryteringen av kvinnlig arbetskraft. Jag vill dock gärna att ministern utvecklar, om han har möjlighet, vad mer vi kan göra för att få en mer jämställd arbetsmarknad kopplat till Försvarsmakten.

Fru talman! Jag har suttit och lyssnat på debatten, som har varit spännande och som det finns mycket att hämta från. Jag tänkte uppehålla mig vid en punkt, nämligen försvarsmateriel, som kommer att vara avgörande framgent. Det är tre delar som kommer att vara avgörande för om vi kommer att lyckas med den upprustning som vi nu har startat. Det handlar om resurser, personal och materiel. Alla dessa tre delar hänger ihop.

Jag har roat mig med att läsa igenom det betänkande som behandlar det beslut som togs 2020 gällande den innevarande perioden för materielförsörjning. Där hänvisade flera av de borgerliga partier som numera sitter i regeringsställning till vikten och värdet av en försvarsindustristrategi. Jag tyckte att ledamoten Püss föredömligt beskrev hur man ser på den delen från Moderaternas sida. Jag skulle också gärna vilja höra Kristdemokraterna uttala sig om det. Man hade en reservation vid det tillfället, vilket har sagts. Men jag kan notera att ledamoten från Kristdemokraterna har lämnat salen, så jag får ta det vid ett annat tillfälle.

Det kommer naturligtvis att vara väldigt avgörande att vi har en stark svensk försvarsindustri kopplat till det här. Vi har en industri som har vuxit och utvecklats successivt när det gäller export. Vi har stora beställningar som kommer att ligga framöver. Ledamoten Hultqvist gjorde en föredömlig dragning av förväntningarna i de delarna och de diskussioner som förs när det gäller framtidens behov av materiel. Då är det naturligt att i diskussionen också ta med hur det här ska kunna se ut framgent, hur det ska finansieras, hur vi ska kunna säkerställa att det kommer att finnas materiel och hur vi kommer att tillse att det finns teknik, att det sker utveckling och inte minst att det finns personal.

Då handlar det om att fundera och ta upp den diskussion som vi väckt gällande ett större statligt ansvar för den kommande försvarsindustrin och industrin över huvud taget. Vi har i våra reservationer pekat på vikten av detta, och det skulle vara intressant att höra hur man från övriga partier ser på det. Det har man inte sagt någonting om här i debatten. På vilket sätt skulle man kunna delta i ett beslut om att stötta statligt ägande av försvarsindustri, eller i varje fall en del av den?

Fru talman! Med de orden tänkte jag lämna åter en del av den tid som tidigare har dragits över i talartid. Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 8.

Fru talman! Tack, försvarsministern, för lite mer klarläggande kopplat till den fortsatta processen när det gäller lokaliseringen. Det känns väldigt bra. En del i detta, även om jag inte tog upp det i interpellationen, är just kritiken om att man måste ha med sin personal i arbetet. Därför är detta med de fackliga organisationerna väldigt bra. Kanske skulle man ha gjort så från början. Oavsett var det här ska lokaliseras är det A och O att man har kompetensen med om detta ska utvecklas. Den uppfattningen delar försvarsministern, som jag tolkar det.

Som jag sa inledningsvis kommer jag att återkomma i frågan. Jag kommer att följa den noga, av flera skäl. Jag tycker att vi har ett stort ansvar som riksdagsledamöter att förvalta de ekonomiska medel vi har att dela ut, och det finns väldigt stora behov i samhället över huvud taget. Även om det i dag finns en stor politisk acceptans, vilken jag också ställer mig bakom, för att bygga ut försvaret och göra de satsningar som är nödvändiga för framtiden gäller det att man gör det på ett ansvarsfullt sätt. Därför kommer jag att följa frågan för att se var lokaliseringen hamnar.

Försvarsministern och jag kommer säkert att mötas i lite olika sammanhang när det gäller detta. Men jag tackar som sagt för svaret så långt.

Fru talman! Jag kan instämma i mycket av det som försvarsministern säger när det gäller beslutsordningar och annat. Samtidigt har vi ett politiskt ansvar för att se till att man får den bästa och starkaste förmågan. Vi har också ett stort ekonomiskt ansvar.

Mitt argument kopplat till den lokalisering som i dag gäller, det vill säga Linköping, är att kompetensen finns på plats. Man har infrastrukturen på plats, och mycket är gjort. Man har, precis som försvarsministern själv påpekar, ett flygtekniskt samarbete som vi säkert kan utveckla ännu mer i Linköping framgent. Vi ser också att det blir ett allt större kluster kopplat till de här delarna, vilket inte minst är viktigt i vårt kommande Natomedlemskap. Det finns alltså många goda faktorer med denna lokalisering.

Fru talman! Jag känner att jag kanske inte får så mycket mer svar i dagsläget av försvarsministern. Men precis som försvarsministern själv uttalade kommer jag att återkomma i frågan i flera sammanhang.

Jag är väl medveten om ansvarsfördelningen mellan politiken och Försvarsmakten. Samtidigt har det historiskt fattats en hel del beslut genom årens lopp där man också har vägt in andra avgöranden - rätt eller fel, men så har det varit. Det är viktigt att man tittar på hela delen, framför allt på kompetensförsörjningen och det övriga jag har pekat på.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Som statsrådet väl förstår är jag inte så jättenöjd med svaret, men jag inser att jag kanske inte får så mycket mer än så.

Frågan om den framtida lokaliseringen av radarspaningssystem och radarspaningsflyg har diskuterats i snart två år. Man har pratat om olika alternativ, men jag kommer inte att gå in på dem eftersom det här är frågor som delvis ligger under sekretess.

I dag är detta lokaliserat i Linköping, och det har det varit under ett antal år. Där har man byggt upp en enhet som fungerar väldigt väl. Man har bra kompetens, och man har kunnat rekrytera de specialister som behövs till detta när det gäller både militära flygtekniker, piloter och annan kompetens. Det finns också stora fördelar eftersom mycket av detta utvecklas kopplat till Saab i Linköping. Man har därtill ett väl upparbetat samarbete. Dessutom finns i dag det mesta av infrastrukturen kopplat till detta när det gäller lokaliteter och andra delar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvaret står inför stora omställningar framgent för att kunna bygga en starkare försvarsförmåga. Därtill har vi ett medlemskap i Nato som förhoppningsvis står i porten och väntar på oss när beslutet kommer.

Det kommer säkert att finnas många objekt som vi behöver finansiera och som ska finansieras. Vi avvaktar Försvarsberedningens konklusion, som kommer i april månad. Det kommer säkert också att finnas en hel del nya objekt som kommer till; det är det nog ingen överdrift att säga.

Jag uppmanar försvarsministern att väga in de här delarna i den fortsatta processen. Lokaliseringen har som sagt utretts i snart två år, så det finns väl underbyggda fakta.

Jag vet att det är ett strategiskt beslut som ska fattas, som naturligtvis är väldigt viktigt. Det handlar också om redundansen och ekonomin kopplat till de investeringar som redan är gjorda. Det handlar om kompetensförsörjningen, där vi i dag har problem inom flera områden i samhället, inte minst inom försvarets verksamhet.

Jag kommer med all sannolikhet att återkomma till försvarsministern i frågan vid ytterligare tillfällen om man inte hittar en bra lösning.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Jessika Roswall, tillika Nordenminister.

År 1962 reglerades samarbetet i Norden genom det så kallade Helsingforsavtalet mellan de nordiska länderna. Det innebär att det fyllde 60 år i fjol. Mycket har hänt under dessa 60 år, framför allt när det gäller vårt säkerhetsläge och försvarsläge.

I dag finns det samarbete inom en rad områden - dock icke i försvarsfrågor och säkerhetsfrågor, vilket i skenet av det som nu händer i Ukraina verkligen har aktualiserats. Snart är också förhoppningsvis de nordiska länderna med i Nato - så även Sverige, när processen är färdig.

Min fråga till statsrådet är: Hur ser regeringen på att vidga Helsingforsavtalet? Det pågår också diskussioner i de övriga nordiska länderna om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Det blev något mer klart. Det gläder mig att vi ändå har en samsyn när det gäller infrastruktur och alla andra följdeffekter kopplat till var den framtida lokaliseringen kommer att vara. Inte minst gäller det kompetensförsörjningen, så som jag tolkar svaret från ministern, som är väldigt avgörande i mångt och mycket för att kunna bibehålla detta.

Det finns en koppling till, som också försvarsministern nämnde. Vi har ju en stor flygkompetens i Linköping, både industriellt och militärt och på andra sätt. Här finns också möjligheter till framtida utveckling när det gäller exportsektor och andra delar. Även om det kanske inte är en primär uppgift för försvaret är det viktigt för landet.

Där vill jag också trycka på att det finns all möjlighet att använda det framgångsrika arbete vi har gjort i landet när det gäller radarspaningsflyget och att utveckla detta ytterligare framgent. Jag förutsätter att man också tar detta i beaktande kopplat till den fortsatta processen.

Sedan ser jag med förväntan fram emot ett positivt besked framgent när det gäller utredningen. Som jag förstod försvarsministern är det väldigt nära att man är klar med den, så det borde snart komma ett beslut. Då hoppas vi naturligtvis på ett positivt sådant.