Fru talman! Johan Andersson har frågat mig på vilket sätt jag ska tillse att Försvarsmakten lyckas med att rekrytera personal samtidigt som flera sektorer på arbetsmarknaden står inför nyrekryteringar samt återrekryteringar på grund av avgångar.

Personalförsörjning av Försvarsmaktens krigs- respektive grundorganisation är av strategisk betydelse för att kunna organisera fullt bemannade och övade krigsförband. Inriktningen i gällande försvarsbeslut klargör att antalet befattningar i krigsorganisationen ska växa från cirka 60 000 till cirka 100 000 år 2030. Denna tillväxt har många utmaningar och blir än mer komplex med till exempel kommande stora pensionsavgångar, bemanning av Natos militära strukturer och fler kvalificerade utbildare för att möta behovet av ett ökat antal värnpliktiga.

För att kunna omhänderta denna utveckling krävs en långsiktig planering av personalförsörjningen. Detta innefattar alla kategorier av personal. För att bibehålla långsiktigheten i planeringen har Försvarsmakten i sitt regleringsbrev för 2024 uppgiften att upprätthålla ett tioårsperspektiv. Konkret innebär detta att myndigheten ska redovisa en planering för utvecklingen av myndighetens personella sammansättning i krigs- respektive grundorganisationen 2025-2034.

Värnplikten är en grundförutsättning för Försvarsmaktens fortsatta tillväxt. Krigsorganisationens behov kan inte mötas endast med anställd personal, och därför ökar antalet värnpliktiga som utbildas årligen till cirka 8 000 år 2025. Överbefälhavaren säger också i sitt militära råd avseende utvecklingen av det militära försvaret att antalet värnpliktiga behöver öka till cirka 10 000 redan 2030. En ökning av antalet värnpliktiga innebär dessutom en utökad rekryteringsbas för såväl yrkes- och reservofficerare som anställda soldater.

Försvarsmaktens personalförsörjning är inte bara beroende av en god rekrytering. Myndigheten behöver också vara en attraktiv arbetsgivare som kan behålla och utveckla sin personal. I budgetsatsningarna på det militära området för 2024 gjordes omprioriteringar mellan anslag för 2024 och 2025 samt beräknade tillskott för 2026. Detta gjordes bland annat i syfte att möjliggöra för Försvarsmakten att avdela resurser för att attrahera, rekrytera och behålla personal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt den arbetsgivarpolitiska delegeringen, som gäller sedan 1994 och som riksdagen vid upprepade tillfällen har ställt sig bakom, ligger ansvaret för myndighetens personalfrågor inte på regeringen utan på myndigheten, i det här fallet Försvarsmakten.

Regeringen anger övergripande målsättningar och uppgifter samt organisatoriska ramar för grund- och krigsorganisationen. Riksdagen och regeringen tilldelar sedan ekonomiska medel till Försvarsmakten för att genomföra verksamheten. Med undantag för antalet värnpliktiga och inom dessa ramar beslutar myndigheten den personella sammansättningen av sin organisation.

Om Försvarsmakten ser ett problem och den åtgärd som krävs för att lösa problemet ligger utanför myndighetens mandat och befogenheter har Försvarsmakten möjlighet att återkomma till regeringen.

Min bild är att Försvarsmakten bedriver ett målinriktat och strukturerat rekryteringsarbete i nära samarbete med Totalförsvarets plikt- och prövningsverk. Jag följer Försvarsmaktens arbete på området noga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Johan Andersson, för en angelägen interpellation!

Försvarsmaktens viktigaste tillgång är dess personal. Vi kommer aldrig att lyckas få vårt försvar att växa om vi inte stärker personalförsörjningen. Det är helt avgörande. Vi behöver fler värnpliktiga, också för att fler människor sedan ska välja en väg som anställd soldat - reservofficer, specialistofficer eller officer.

Precis som Johan Andersson säger i sin interpellation är det många sektorer som nu kommer att växa samtidigt och attrahera de här människorna. Det handlar om polisen, om Kustbevakningen, om tullen och om Försvarsmakten. Det handlar om människor vars egenskaper nu är starkt efterfrågade.

Beträffande fler kvinnor inom Försvarsmakten var det ju så att när den förra regeringen med Johan Anderssons parti återaktiverade värnplikten, något vi i oppositionen stödde, gick vi från frivillig rekrytering till plikt. Vi gjorde också plikten könsneutral, vilket var utmärkt. I stället för en pool på 50 000 människor fick vi en pool på 100 000 människor att kunna rekrytera från.

När vi gick från den frivilliga rekryteringen till värnplikten gick också andelen kvinnor i Försvarsmakten upp. Under den frivilliga rekryteringen låg den på 12-13 procent. Nu ligger den någonstans mellan 22 och 23 procent. Är detta bra nog? Nej, jag tycker att det finns skäl att jobba mer på det här området.

Vad kan vi då göra, om jag ska vara lite mer specifik, för att få fler kvinnor att välja Försvarsmakten och också fortsätta inom den? Ett område där jag tycker att det finns en stor förbättringspotential är personlig utrustning. Det har tagit för lång tid att få fram ballistiska kroppsskydd för tjejer som gör värnplikten. Det har funnits brister när det kommer till underkläder och regnställ. Att få goda ambassadörer från Försvarsmakten som kan attrahera fler kvinnor dit tycker jag också är mycket angeläget.

Låt mig också säga något om vad regeringen gör i övrigt och som jag inte nämnde i mitt interpellationssvar. Vi har sjösatt en utredning på personalförsörjningsområdet, för att få ökad tillgång till personal. Det handlar om ökad tillgång till värnpliktiga, reservofficerare och civilanställda.

Där tittar vi på några saker. En är att de anställda soldaterna egentligen har möjlighet att stanna upp till tolv år inom Försvarsmakten. Men vi märker att många slutar inom fyra år. Det kan finnas olika skäl till det. Det kan bland annat vara att man går vidare i sin karriär och väljer att bli specialistofficer eller officer. Det är bra. Då stannar man inom försvarsfamiljen.

Men vi har också sett många tidiga avgångar. Riksrevisionen har gjort granskningen av kontinuerligt anställda soldater. Många har uppfattat att bristerna på övningsverksamhet eller på personlig utrustning också har präglat dem. Därför är det bra att vi nu kommer att få ett fördjupat underlag för vad som skulle göra det möjligt för de anställda soldaterna att stanna längre inom Försvarsmakten. Det är ett område som utredningen tittar på.

Vi ser också över till exempel möjligheten till en uttrycklig rätt till tjänstledighet för reservofficerare, så att fler kan välja den banan. Och vi tittar på hur Försvarsmakten kan använda de civilanställda i större omfattning.

Det är några av de åtgärder vi gör kopplat till den utredning om personalförsörjning som pågår och som syftar till att få ökad tillgång till personal i Försvarsmakten. Det är avgörande för tillväxten vi behöver i detta allvarliga säkerhetspolitiska läge.

Fru talman! Jag tycker att Johan Andersson resonerar klokt om vikten av att vara stenhård mot ovälkommet beteende. Det är ungefär en värnpliktig på tio som upplever ovälkommet beteende. Men av dem är det dubbelt så många tjejer som killar. I mansdominerade yrken är det tyvärr ofta så. Jag vet att Försvarsmakten arbetar hårt med det. Jag har haft interpellationsdebatter om det här tidigare. Man arbetar med värdegrundsarbete och har noggrann uppföljning. Försvarsmaktens personalansvarsnämnd kan också agera när det gäller detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det måste vara stenhårt om vi ska lyckas få in fler kvinnor i Försvarsmakten. Om vi får det är min bedömning att vi kommer att få ett bättre och starkare försvar. Man ska inte välja bort Försvarsmakten på grund av att man har blivit utsatt för ovälkommet beteende.

När det gäller reservofficerare och rätt till tjänstledighet är det en av de 14 punkter som det står uttryckligen att utredningen ska titta på. Det är en mycket erfaren utredare, Roland Ekenberg, som tidigare var rikshemvärnschef. Jag har alltså gott hopp om att den kommer att landa i väl underbyggda och kloka slutsatser.

Johan Andersson lyfter upp en annan dimension när det gäller Försvarsmakten. Tidigare hade man nog uppfattningen - den kvarstår naturligtvis - att arbeta inom Försvarsmakten delvis är ett livsstilsyrke, delvis ett yrke där man förväntas vara mobil och flytta runt till olika ställen i Sverige men i allt högre grad också utomlands. Då är det viktigt att det finns bra villkor också för de medföljande, oavsett om det är män eller kvinnor som följer med sina partner.

Kopplat till vårt Natointräde tittar man också på det nu. Vi kommer att skicka ned ungefär 250 personer. Inom de kommande sex åren ska vi ha full personaluppfyllnad där. Vi tittar på de villkoren. Det är angeläget.

Utredningen kommer att titta på såväl reservofficerare som civilanställda, värnpliktiga och de anställda soldaterna. Men för att lyckas få grundorganisationen att växa behöver vi också fler officerare. Om vi ska ha fler värnpliktiga måste vi också ha fler som utbildar. Därför gjorde regeringen en satsning i den här budgeten på att bygga ut officersprogrammet med 25 platser. Vi går från 250 till 275 platser.

Beroende på vad Försvarsberedningen säger i sin slutrapport i april är det möjligt att vi kommer att behöva vidta fler åtgärder för det. Vi tillför också mer ekonomiska medel för att möjliggöra för utbyggnaden av officersprogrammet. Det är viktigt för tillväxten.

Fru talman! Tack, Johan Andersson, för den här debatten! Jag uppskattar att Johan Andersson är ute och besöker skolor och pratar om säkerhets- och försvarsfrågor. Jag märker ett ökat intresse kring de här frågorna, inte minst bland ungdomar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag vill understryka, som jag uppfattar att Försvarsmakten gör alldeles utmärkt, är att skolinformatörer åker ut till skolor och får väldigt fina resultat eftersom man höjer kunskapsnivån bland ungdomar kopplat till vad det aktuella säkerhets- och försvarsläget medför och också vad det innebär att göra värnplikt. De resultaten har varit bra, och skolinformatörernas insatser är ett bra sätt att höja medvetenheten bland unga människor.

Grunden för vår personalförsörjning består av värnpliktiga, och den bygger ytterst på att vi har värnpliktiga som trivs i Försvarsmakten och vill fortsätta inom Försvarsmakten. Resultaten är numera fina. Över 82 procent av de värnpliktiga uppfattar det som en positiv erfarenhet att genomföra värnplikten. Över hälften av dem säger att de vill fortsätta inom Försvarsmakten i en eller annan form. Direkt efter avslutad värnplikt brukar ungefär 25 procent fortsätta, men många kan också fortsätta sitt engagemang i någon frivillig försvarsorganisation eller i hemvärnet i ett senare skede.

Låt mig säga att jag tycker att vi har ett rätt så bra personalförsörjningssystem i Sverige. Jag märker att det finns ett stort internationellt intresse kring det system vi har med både värnpliktiga och stående förband. Vi hade i veckan besök av den tyske försvarsministern, som är intresserad av den svenska modellen. Det har också varit stort intresse från Nederländerna, bland andra, och till del från Storbritannien. Jag tycker alltså att grundslagen i vår personalförsörjning är bra, men det finns naturligtvis skäl att vidareutveckla den, för om Försvarsmakten ska kunna växa är man helt beroende av personalen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.