Tony Haddou

Herr talman! Det kommer flera förslag nu i vår från regeringen. Jag kan konstatera att Sverigedemokraternas egna ledamöter inte hade levt upp till kraven för hederlig vandel. Ändå vill man lagstifta kring det, retroaktivt. Senast i går åtalades en politiker från Sverigedemokraterna för flera våldtäkter och sexuella övergrepp. För några månader sedan blev ledamotens kollega, en riksdagsledamot, tagen med narkotika i blodet. Eller ska vi titta på Jimmie Åkessons bröllop, vilka som var inbjudna dit och vilka gängkriminella kopplingar som finns?

Det finns ett tydligt mönster av bristande vandel inom Sverigedemokraterna. Tycker ledamoten att det är lämpligt att införa lagar om brott och straff retroaktivt och att ställa krav som man själv inte lever upp till?

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Precis, då utvisas fortfarande tonåringar i de situationerna. Moderaterna har haft möjlighet att stoppa tonårsutvisningarna, men det har man inte gjort. Man har sagt att man stoppar dem, men ändå pågår de. En paus räcker inte. Så är situationen helt enkelt.

Det stämmer inte att inget har gjorts tidigare i de här frågorna. Det fanns en ventil som Moderaterna tog bort. Jag tycker att det visar på en stark oförmåga hos Moderaterna att hantera migrationspolitiken. Man visste att barn som har stark anknytning till Sverige och som fyller 18 år skulle utvisas trots att familjen får stanna kvar i Sverige. Man visste om konsekvenserna, och ändå lade man fram förslag om att ta bort ventilen – det sista skyddet de hade i lagstiftningen.

Sedan, när det blir kritikstorm i Sverige om de här frågorna och vi lägger fram förslag eller ställer frågor och så vidare, säger Moderaterna att man tittar på en ventil som man två år tidigare har röstat bort. Detta, herr talman, framstår som amatörmässigt för mig. Man röstar bort en ventil, och sedan när det kommer kritik säger man att man tittar på en ventil igen.

Jag tycker att vi en gång för alla borde få ett klart besked från Moderaterna om att man stoppar alla tonårsutvisningar. Men det har man inte gjort, utan man pratar om att frågan utreds. Samtidigt utvisas tonåringar som har gjort just det som Moderaterna sa inledningsvis, nämligen ansträngt sig. De har gjort allting rätt och riktigt, de studerar eller arbetar och de har den starkaste anknytningen till Sverige. Ändå utvisas de i detta nu.

Ge oss ett klart besked en gång för alla – stoppa tonårsutvisningarna!

Herr talman! Jag reagerar en hel del på det som återkommer hos ledamoten: att ansträngning ska löna sig. Jag tror att alla i den här kammaren håller med om att ansträngning ska löna sig, men jag tänker på de tonårsutvisningar som har varit omdebatterade de senaste månaderna.

Ansträngning ska ju löna sig, och Moderaterna har sagt att de vill stoppa tonårsutvisningarna för den här gruppen, som har ansträngt sig, som har gjort allt riktigt, som studerar eller arbetar och som har hela familjen kvar här. Men problemet är att de pågår fortfarande. Moderaterna verkar säga en sak och sedan göra en annan.

Moderaterna får gärna svara på vad de egentligen tycker om tonårsutvisningarna, för dessa pågår fortfarande trots att man säger att man vill stoppa dem. Tycker Moderaterna att det är en bra idé att sparka ut unga, vars föräldrar och syskon har permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap, när de fyller 18 år, eller tycker Moderaterna inte det?

Tycker Moderaterna nu i efterhand att det var en bra idé att lägga fram förslag i riksdagen om att ta bort ventilen för de här ungdomarna så att fler kan utvisas bara för att två år senare säga att man tittar på att införa en ventil för just dessa ungdomar så att de inte utvisas?

Man skulle ju inte lappa och laga i migrationslagstiftningen. Den tiden är över, har Moderaterna sagt flera gånger. Men just nu lappar och lagar man igen. Hur vill Moderaterna ha det egentligen?

Fru talman! Har ledamoten mage att prata om att överge de svenska löntagarna i Sverige? Är det detta ledamoten står här och ger uttryck för? Man har sänkt akassan, sänkt ersättningar och kastat arbetare under bussen under de senaste snart fyra åren. Det är exakt detta Sverigedemokraterna har gjort. Sedan vände man i arbetskraftsinvandringsfrågan för att få styra med Tidöpartierna. Att överge svenska löntagare är nog det sista Sverigedemokraterna ska stå här och prata om.

Jag ska göra en rättelse, fru talman. Kollektivavtalsenliga löner var det jag talade om helt och hållet i mitt anförande. Det är den logiken som får ihop vår politik: Vi måste ha kollektivavtalsenliga löner.

Det Sverigedemokraterna gör tillsammans med regeringen är att strunta i den svenska arbetsmarknadsmodellen. De lägger in egna politiskt satta löner enbart i syfte att utvisa så många människor som möjligt. Det finns i Sverigedemokraternas dna. Sverigedemokraterna är de absolut sista som ska stå här och prata om svenska löntagare och deras villkor och vad som är bra för svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Ledamoten frågar varför vi är emot regeringens undantag i de här frågorna. Det är klart att vi inte vill att regeringen ska sitta med listor på vilka människor som ska få komma till Sverige och inte. Det är därför vi motsätter oss den här politiken. Den är oseriös.

Det här kommer att sluta med att Sverigedemokraterna sitter och blockar människor och bestämmer vilka som ska få komma till Sverige och inte. Förslaget som de lägger fram innebär ett allvarligt problem.

Vi ser vad lönekravet har lett till. Det här är ett otroligt oseriöst förslag, för lönekravet har lett till att människor som jobbar här, som har etablerat sig, som behövs och som fyller luckor på svensk arbetsmarknad utvisas. Det har lett till att man har utvisat människor som jobbar och behövs inom äldreomsorgen. Det är inte lätt att rekrytera någon till äldreomsorgen över huvud taget; det är bristyrken vi pratar om.

Jag får också frågan om varför vi vill ha den behovsprövade arbetskraftsinvandringen. Det är inte konstigare än att vi vill ha ordning och reda på arbetsmarknaden.

Problemet med Sverigedemokraterna är att de inte vill ha någon ordning och reda över huvud taget. De har inte ett enda seriöst förslag om att ordna arbetskraftsinvandringen i Sverige, utan de har bara en enda tanke. Det centrala i Sverigedemokraternas huvuden är att utvisa så många människor som möjligt oavsett hur det skadar individer, svensk ekonomi, svenska lokalsamhällen och svensk arbetsmarknad. Det är otroligt oseriöst av Sverigedemokraterna.

Jag tycker att ledamoten ska se över hur det ser ut på svensk arbetsmarknad. Många i den här gruppen jobbar inom bristyrken, och de behövs i Sverige. Det är vansinnigt att Sverigedemokraterna blockar människor från att arbeta inom dessa yrken och i stället utvisar dem. Det är en fruktansvärd politik.

Fru talman! Sverige är ett land dit människor kommer för att arbeta. De bygger hus, vårdar våra äldre och arbetar i industrin, inom handeln och inom välfärden. De betalar skatt och fyller verkliga behov på arbetsmarknaden.

Arbetskraftsinvandringen har historiskt varit positiv för Sverige. Om den är väl fungerande kan den tillföra mycket såväl för den enskilde som kommer hit för att arbeta som för svensk ekonomi och arbetsmarknad.

Men om arbetskraftsinvandringen ska kunna bidra positivt till samhället måste det finnas garantier för att de som kommer hit och arbetar inte utnyttjas och inte heller används för att dumpa löne- och arbetsvillkoren på svensk arbetsmarknad.

Det här kräver ett rättvist och hållbart system för arbetskraftsinvandringen, med ett tydligt, överskådligt regelverk och kollektivavtalsenliga löner och villkor, samtidigt som arbetsgivarna ges goda möjligheter att rekrytera arbetskraft som behövs.

Vänsterpartiet har återkommande lagt fram krav på förändringar i lagstiftningen avseende arbetskraftsinvandring. Vårt huvudkrav är att vi behöver återinföra den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen. Frågan om brist och påföljande arbetskraftsbehov ska prövas av Arbetsförmedlingen i samråd med arbetsmarknadens parter.

Vi ställer oss bakom delar av den proposition som regeringen lägger fram i dag, men vi är starkt kritiska till andra delar av lagförslagen. Ser man till hur regeringen hanterat arbetskraftsinvandringen hittills, eller dess oförmåga att hantera frågan, är det inte mycket mer än att försöka lappa och laga i ett trasigt system som regeringen förvärrat med bland annat ökat lönekrav.

Man uppvisar inga seriösa ambitioner att se till att vi får ett rättvist system för arbetskraftsinvandringen. Det lönekrav som föreslås går till exempel inte att se på något annat sätt än att regeringen vill göra fler personer utvisbara och se till att färre kommer till Sverige.

Förslaget är dessutom ett principiellt avsteg från den svenska arbetsmarknadsmodellen, utan att för den delen lösa exploateringen på arbetsmarknaden. Människor som arbetar, betalar skatt och har kollektivavtalsenliga löner riskerar att få sina arbetstillstånd indragna.

De har byggt sina liv här. Deras barn går i svenska skolor. De är en del av våra lokalsamhällen runt om i landet. Många hotas av utvisning, och många har redan tvingats lämna Sverige. Det är inte för att de har gjort något fel över huvud taget utan för att deras lön inte når upp till en politiskt fastställd gräns, trots att de har kollektivavtalsenliga löner. Gränsen är satt av politiker som är som besatta av att utvisa människor och splittra familjer, och de tar aldrig ansvar för konsekvenserna.

Fru talman! Det finns i grunden två alternativ framöver. Antingen har vi ett rättvist system som säkerställer att arbetskraftsinvandringen sker under ordnade former och med respekt för svenska kollektivavtal, eller så fortsätter vi på den inslagna vägen där politiken främst används för att göra människor utvisbara.

Vänsterpartiet väljer det första alternativet. Vi vill ha en arbetsmarknad där de som bygger Sverige – undersköterskor, industriarbetare eller byggnadsarbetare – behandlas med respekt, oavsett var de kommer ifrån. Ett samhälle som accepterar exploatering och skapar rädsla bland arbetstagare försvagar hela löntagarkollektivet.

Man skapar inte ordning och reda genom att sätta det här lönekravet. Det gör man genom att stärka arbetstagarnas rättigheter och återställa balansen på arbetsmarknaden. Det är så vi får ett rättvist och hållbart system för arbetskraftsinvandringen.

En grundläggande skillnad mellan Vänsterpartiets och regeringens syn på arbetskraftsinvandringen är att vårt primära fokus är att motverka utnyttjandet och exploateringen av arbetskraftsinvandrare, inte att göra det svårare för dem som har sökt sig till vårt land.

Vi anser att det är arbetsmarknadens behov som ska styra arbetskraftsinvandringen, inte högerregeringens besatthet av att minska invandringen rent generellt. Jag yrkar bifall till reservation 5.

Herr talman! Enskilda fall som år efter år lyfts med den här regeringen blir till slut en struktur. Regeringen utvisar ju de här människorna – det handlar inte längre om enskilda fall. Det handlar om människor som levt hela sina liv här, barn vars föräldrar har etablerat sig och har löner enligt kollektivavtal.

Men nu sätter man ett lönegolv som är totalt orimligt. Här handlar det om två föräldrar som tjänar över 50 000 i månaden, men det tycker inte regeringen är tillräckligt. De har etablerat sig här och bott här i nio år.

Jag förstår att ledamoten absolut inte vill prata om enskilda fall. Det har man inte velat göra i medierna heller de senaste månaderna, när regeringen gång på gång fått kritik på grund av de här omständigheterna.

Det är en omänsklig och fruktansvärd politik. Den enda slutsats som går att dra av detta är att det för den här regeringen inte längre handlar om vad människor gör i Sverige. Oavsett om det ska vara ordning och reda och oavsett om dessa människor har gjort allt rätt och riktigt, arbetar och har rätt inkomst och så vidare, ska de inte vara här. Det är den enda signal som har varit väldigt tydlig från den här regeringen. De vill inte att dessa människor är här, och de rullar ut en fruktansvärd utvisningspolitik.

När det sedan protesteras, när människor runt om i landet engagerar sig och höjer sina röster, vill den här regeringen inte längre kommentera enskilda fall. Hittar de ett enskilt fall där en brottsling som är från ett annat land har gjort något i Sverige är Moderaterna snabbast ut och ringer Expressen, Aftonbladet och Dagens Nyheter – kolla, här är en brottsling med en annan bakgrund! Då vill man gärna prata om ett enskilt fall. Men Gabriella, som ni utvisar, som har levt hela sitt åttaåriga liv här, vill ni inte prata om över huvud taget. Det är fruktansvärt cyniskt.

Herr talman! Ledamoten avslutade med att det är ansvarsfull politik, men jag skulle nog kalla detta väldigt omänskligt. Det sades inte ett ord om dem som drabbas av denna politik. Regeringens politik har ett högt pris för hela Sverige – för de individer som direkt drabbas, för deras familjer och barn, för svensk arbetsmarknad och kompetensförsörjning och för hela lokalsamhällen runt om i Sverige.

Familjen Perez, bestående av mamma, pappa och åttaåriga Gabriella, utvisades från Forsbacka förra månaden, efter avslag på ansökan om förnyat arbetstillstånd. Gabriella föddes här eftersom föräldrarna varit här i nio år. De hade fasta jobb, var medlemmar i facket, jobbade för arbetsgivare med kollektivavtal och hade avtalsenliga löner. Tillsammans tjänade de över 50 000 i månaden, bodde i bostadsrätt och hade god ekonomi.

Gabriella är uppvuxen i Forsbacka, och det var där hon hade vänner, skola och föreningsliv. Hon bröt ihop när hon fick veta att familjen skulle utvisas. I stället för en glad och sprallig åttaåring blev hon ett barn som grät av ångest – ett friskt barn som plötsligt måste tas till akuten när magsmärtor inte velat ge med sig, berättar hennes pappa.

Jag fick ett sms av en vän som berättade om den tryckta stämningen på roller derby-träningen, där Gabriella saknades. Ni skickar ut barn som levt här hela sina liv och föräldrar som etablerat sig här, har löner enligt kollektivavtal och fyller luckor på svensk arbetsmarknad. Just nu saknar barn sin kompis, och arbetskamrater saknar sina kollegor. Detta har också väckt stora protester i Forsbacka och ett stort engagemang hos människor.

Vad blir bättre i lokalsamhällen när ni utvisar människor som dessa? Vad blir över huvud taget bättre i Sverige när ni fortsätter utvisa dessa människor?

Fru talman! I helgen var jag hemma hos Donyas och Daryas familj i Mölndal. Flickorna rycktes från familjen och utvisades till Iran i oktober. När de fyllde 18 fick de utvisningsbeslut i födelsedagspresent. Vid utvisningen studerade de båda till sjuksköterskor vid högskolan i Trollhättan.

Nu faller bomberna över Iran, och de är inte längre nåbara. I en lägenhet i Mölndal sitter en mamma, en pappa, en lillasyster och en lillebror, och de har blivit nästan stumma av traumat.

När regeringen pausade tonårsutvisningarna i fredags sa man att vårdpersonal skulle få större möjligheter att stanna framöver, vilket systrarna trots allt studerade till. Den som gör ett så kallat spårbyte och söker uppehållstillstånd på ny grund ska framöver inte behöva lämna landet, så som systrarna uppmanades att göra och gjorde.

Tonårsutvisningarna har skett på grund av politiska beslut. I förra veckan erkände regeringen att deras politik på området är fel. Nu ger vi, samtliga riksdagsledamöter i kammaren, en möjlighet att rätta till felet och göra rätt och riktigt. Regeringen ville ha ordning och reda i migrationspolitiken, men i stället har de skapat en stor oreda – och den måste nu redas ut.

Det var många som trodde på statsministerns ord i fredags, det vill säga att alla tonårsutvisningar nu stoppas. Men Migrationsverket återkom snabbt med att alla unga som har fått beslut fortfarande kommer att utvisas. Pausen gäller bara dem som ännu inte har fått ett beslut. Migrationsöverdomstolen säger att dessa inte omfattas av pausen, utan att man fortfarande kan fatta utvisningsbeslut.

Statsminister Ulf Kristersson sa vid pressträffen att de unga som har fått utvisningsbeslut kan göra en ny ansökan, men eftersom det inte finns någon ny lagstiftning på plats kommer de inte att få något annat besked än vad de har fått med nuvarande lagstiftning.

Är man statsminister och säger att tonåringarna inte ska utvisas måste det ske politiskt och med omedelbar handling. Om man ger hopp till ungdomarna och familjerna måste man fullfölja det man har sagt. Det får inte bara bli ett sätt att tysta den kritik som har kommit fram den senaste månaden.

Fru talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger nu fram ett förslag till stopplag för tonårsutvisningarna. Vi yrkar på att en sådan beredning ska startas med anledning av att regeringens beslut inte omfattar dem som redan har fått utvisningsbeslut och att utvisningsbeslut fortfarande kan fattas.

Dessa personer och deras familjer sitter just nu hemma med en klump i magen, och de vet inte hur deras situation kommer att se ut. De kan inte vänta på att regeringen ska återkomma med en ventil som vi inte vet när den kommer eller hur den kommer att se ut. Läger är akut för dessa barn och familjer.

De unga som här och nu hotas av utvisning på grund av en lag som alla partier numera har sagt är fel förtjänar inte att få sina liv slagna i spillror. De behöver inte få liv, skolgång och framtid sönderslagna. Regeringen har lovat att stoppa tonårsutvisningarna, och nu är det på riktigt. Det är vad de knapptryck vi gör i dag handlar om, nämligen att stoppa detta. Det är verkliga människor, riktiga ungdomar och deras familjer, som plågas av ångest och osäkerhet om framtiden. De lever här, har vuxit upp här, utbildar sig och arbetar här. De är djupt rotade och etablerade och har hela sina liv i Sverige. Det finns ingen som helst anledning att de ska separeras från sina familjer och riskera att hamna i en utsatt, otrygg och osäker livssituation. Det är fråga om våra barns kompisar, våra grannars barn, våra unga vänner och våra kollegor.

Jag vet att många av er här inne, precis som jag, är föräldrar. Jag vet också att ni har förstått att situationen är ohållbar – det har samtliga partier sagt – när det gäller att ett barn som fyller 18 inte längre skulle vara en del av kärnfamiljen. En sådan lagstiftning är inte värdig ett land som Sverige. Det är svårt att över huvud taget se vad som är rimligt i en ordning där människor tvingas leva skilda från sina barn, syskon och familjer. Sverige ska vara ett land som håller barns och ungas rättigheter högt. De ska värnas, respekteras och efterlevas. Vi ska inte skicka unga till länder där de inte har sin familj och där de i många fall aldrig har varit. De har också rätt till trygghet och familjeliv.

Jag vänder mig verkligen till alla här inne. Jag har träffat dessa unga personer och kollat dem i ögonen. Om du inte röstar för en stopplag – kommer du då att kunna kolla dem i ögonen och stå för det? Nu behöver vi stoppa samtliga tonårsutvisningar. Det är vad voteringen är ett steg fram till. Därmed yrkar jag bifall till motionen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Andrea Andersson Tay, Nooshi Dadgostar, Kajsa Fredholm, Hanna Gunnarsson, Malcolm Momodou Jallow, Maj Karlsson, Birger Lahti, Andreas Lennkvist Manriquez, Isabell Mixter, Karin Rågsjö, Håkan Svenneling och Ilona Szatmári Waldau (alla V) samt Janine Alm Ericson, Camilla Hansén, Linus Lakso, Rebecka Le Moine, Amanda Palmstierna och Jacob Risberg (alla MP).

Votering:

148 för talmannens förslag

147 för Annika Hirvonens och Tony Haddous förslag

54 frånvarande

Kammaren biföll talmannens förslag. Motionen lades till handlingarna.

Partivis fördelning av rösterna:

För talmannens förslag: 62 SD, 56 M, 16 KD, 13 L, 1 -

För Annika Hirvonens och Tony Haddous förslag: 89 S, 21 C, 18 V, 15 MP, 4 -

Frånvarande: 17 S, 9 SD, 12 M, 3 C, 4 V, 3 KD, 3 MP, 3 L

Fru talman! Jag var hemma hos Donyas och Daryas familj i söndags. Det är en familj som har fått sina två döttrar tagna ifrån sig. De har utvisats till Iran, till ett av världens krig just nu. Familjen sitter hemma med en klump i magen varje dag och mår fruktansvärt dåligt.

Även innan kriget bröt ut i Iran kunde man undra varför Sverige över huvud taget skulle utvisa tonårsflickor dit. Jag har hört hela kammaren prata om vilken regim det är i Iran. Jag håller med. Hela världen pratar om vilken regim det är i Iran. Jag vet vilken regim det har varit i Iran. Men till Iran skickar man ändå flickor som har rotat sig i Sverige och har hela sina liv i Sverige. De har sina familjer i Sverige. Ändå utvisar vi alltså flickor och kvinnor till Iran. Jag tycker att det är en fruktansvärd utvisningspolitik som Sverige måste upphöra med. Så var det redan innan kriget bröt ut.

Fru talman! Donya, Darya och deras familj är inte ensamma. Vi har de senaste månaderna i Sverige haft en debatt om tonårsutvisningar. Det handlar om tonåringar som rycks från sina föräldrar och utvisas, oftast till länder de inte har någon anknytning till. De har större delen av sina liv i Sverige. De har sina familjer i Sverige. De har sina vänner i Sverige. De har hela anknytningen och språket i Sverige.

Det som har skett över tid är att man i flera etapper har stramat åt migrationslagstiftningen i Sverige. Nu har det resulterat i en situation där vi ser fruktansvärda familjesplittringar. Barn som fyller 18 år får ett utvisningsbeslut i 18-årspresent. Det systemet kan vi inte fortsätta med.

Men nu är frågan akut. Vi behöver en stopplag. Vi har i en hel månad hållit på och lagt fram förslag, pressat regeringen och försökt se till att man stoppar tonårsutvisningar. I fredags i förra veckan kom besked från regeringen om att man vill pausa tonårsutvisningarna. Det är ju Migrationsverket som pausar utvisningarna.

Det är dock väldigt många unga som redan har fått beslut om utvisning. En stopplag hade kunnat stoppa också dessa utvisningsbeslut. Det vill vi också göra.

Frågan är så pass viktig att vi anser att den måste hänvisas till utskottet. Men vi behöver pröva frågan i kammaren. Vi har inte gjort det än. Av den anledningen är vi uppe och pratar här i kammaren i dag.

Vi anser att regeringen omedelbart måste stoppa samtliga tonårsutvisningar, även för dem som redan har fått utvisningsbeslut. Regeringen måste vidare, anser jag, ta sitt ansvar och hämta hem Donya och Darya och identifiera hur många som berörs av liknande situationer och av livsfara och prioritera dessa. Det är det minsta regeringen kan göra.

Vi har alltså en regering som lovade ordning och reda i migrationspolitiken. Jag tror att hela Sverige den senaste tiden har sett vilken oreda det har blivit. Så kan vi inte fortsätta i migrationslagstiftningen; det är att spela med människors liv.

Nu sitter till exempel dessa båda flickor i Iran, sedan Sverige i höstas utvisade dem dit. Vi kan inte ha en situation där fler riskerar att utvisas. Man utvisar även till konfliktområden, i de fall Migrationsverket inte har pausat utvisningarna. Vi måste ha en stopplag när det gäller tonårsutvisningarna.

Se till att rösta på detta! Låt vårt förslag hänvisas till utskottet, och låt riksdagen pröva frågan i kammaren!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Det är bra att ledamoten här säger att situationen är jobbig. Den är otroligt jobbig för de här familjerna, så är det. Där kan vi hålla med varandra. Ledamoten känner helt enkelt till verkligheten och att det inte finns något som motiverar dessa utvisningar.

De här situationerna kan förändras väldigt enkelt med lagstiftning. Det har jag tagit upp i varje replikskifte. Det handlar om att man kan införa en ventil i lagstiftningen och att man höjer gränsen till 21 år. Det gör att något så orättfärdigt som dessa tonårsutvisningar som nu pågår upphör.

Då finns det ett nytt regelverk som gör att man kan se på särskilt ömmande omständigheter. Det gör att dessa unga skyddas av lagstiftningen och framför allt att familjer kan hålla ihop.

Jag tror att inte någon som lyssnar på den här debatten över huvud taget kan tycka att det är rimligt att just den som fyller 18 år får ett utvisningsbeslut i en familj där alla övriga har medborgarskap eller permanenta uppehållstillstånd.

Nu sitter Kristdemokraterna i regeringen. Nu finns det ett förslag på bordet för att undvika dessa situationer. Jag hoppas att Kristdemokraterna tillsammans med regeringspartierna tar chansen att se till att detta upphör, att de får stanna och att man får en ventil i lagstiftningen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

På Kristdemokraternas hemsida kan man läsa att familjeåterförening är viktigt för partiet. Dessutom står det att det är viktigt utifrån ett integrationsperspektiv. Det som pågår i Sverige just nu är dock en väldigt stark politik för familjesplittring. Det tycker jag är lite märkligt med tanke på att Kristdemokraterna, som sitter i regeringen, talar så starkt och gott om familjer.

Under den här regeringen kan man tyvärr få utvisningsbesked när man fyller 18, trots att man levt större delen av sitt liv här och uppfyllt alla krav – ledamoten tog ju upp att man ska ställa krav i integrationspolitiken. Övriga familjen får stanna, men inte just den som fyller 18, på grund av reglerna. Det kan gälla om man bott i Sverige bara några år men trots det har väldigt stark anknytning hit, men det kan också gälla om man levt här hela sitt liv. Enligt reglerna räknas man inte längre som en del av kärnfamiljen när man fyllt 18. Så ser besluten ut.

Hur är det möjligt för Kristdemokraterna att bedriva en sådan politik mot människor? Så länge jag kan minnas har Kristdemokraterna sagt att familjen är den viktigaste gemenskapen och den grund som samhället vilar på. Vad är det som motiverar de här tonårsutvisningarna?

Fru talman! Den som sköter sig får stanna har upprepats av bland annat Moderaterna. Det kan inte bli mer fel med tanke på exempelvis lagen om spårbyte utan övergångsregler. Det gör att alla människor som har mött kraven som regeringen har ställt får utvisningsbeslut när de söker igen. Det enda man hade behövt göra var att få in övergångsbestämmelser. Det handlar om 4 000 människor i Sverige som arbetar, ställer klockan, vaknar och går till jobbet och som är rädda för att utvisas. Oftast arbetar de inom bristyrken och i välfärden.

Hela frågan om tonårsutvisningarna är ett sådant exempel. Människor som har gjort allt rätt och riktigt får utvisningsbeslut. De som sköter sig verkar inte heller ha en chans i Tidöpartiernas Sverige.

Vi debatterar i dag frågan om integration med en regering som med all tydlighet politiskt, ekonomiskt och institutionellt i Sverige har visat att de inte vill ha integration över huvud taget. Människor med den starkaste anknytningen till Sverige utvisas. Människor med den djupaste förankringen i Sverige, som är väletablerade och har levt i stort sett hela livet här, utvisas av regeringen till länder de många gånger inte ens har någon anknytning till.

Det räcker inte att man gör allt rätt och riktigt, lär sig språket, utbildar sig, skaffar jobb och sköter sig, oavsett om man har levt här i fem, tio eller femton år; man får ändå utvisningsbeslut på helt vansinniga grunder, som den här regeringen har bestämt.

Vi har en regering som på alla sätt och vis skadar integrationen i Sverige och med det skadar människor, familjer och hela lokalsamhällen. Det är människor som har gjort allt rätt och som ni möter i affären, på barnens förskola, i skolan, på universitetet och på våra sjukhus. De är en del av vår samhällskropp men drabbas just nu av en väldigt förnedrande och orättfärdig politik.

Fru talman! Det verkar vara viktigare för regeringen var en människa kommer ifrån än vad man uträttar för vårt land, om man sköter sig och så vidare. Just nu utvisas nämligen till exempel undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor, trots att det finns en oerhörd brist i dessa personalgrupper och trots att de har kollektivavtalsenliga löner, som sätts av arbetsmarknadens parter. Men regeringen har visat, till exempel när det kommer till frågan om spårbyte, att de för att göra så många som möjligt utvisningsbara gärna kör över den svenska modellen.

Det är cyniskt och ofattbart att vi har politiker som har som mål att göra allt fler utvisningsbara, trots att de arbetar här, håller svensk välfärd uppe och är en del av vår samhällskropp. Det har inte minst visat sig i reportagen, som vi möts av varje dag, om ungdomar vars liv och drömmar krossas framför ögonen på oss. Barn som är födda här och ungdomar som har vuxit upp här utvisas till länder som de inte har någon anknytning till och inte ens har varit i. De kan inte heller förstå språket.

Det handlar om familjevänner, kollegor och barnens klasskompisar. Jag träffar lärare och klasskompisar till barn som utvisas. De kan inte förstå varför regeringen får igenom så inhumana lagar, som ibland är retroaktiva och utan övergångsbestämmelser. Exakt ingenting blir bättre av den politik som den här regeringen driver, varken för individerna eller för samhället, som den här regeringen trasar sönder bit för bit. Det gör något med barn och unga och med lokalsamhällen runt om i landet när det i skolor gång på gång finns en klasskompis som är utvisningshotad. Det är så ovärdigt det kan bli.

Förra veckan träffade jag Jomana här i riksdagen, tillsammans med kollegor från Miljöpartiet och Centerpartiet. Hon har bott i Sverige nästan hela sitt liv och drömmer om att bli socionom. Om fyra månader skulle hon ta studenten från gymnasiet i Solna. Hon var fyra år när hon och föräldrarna kom till Sverige. Några år senare föddes lillebror, som fick svenskt medborgarskap. Nu bor de i Upplands Väsby och har rotat sig i Sverige. Föräldrarna har permanent uppehållstillstånd, men det har inte Jomana. Anledningen är att hon har fyllt 18 år. Då bedöms man inte längre vara en del av kärnfamiljen. Resten av familjen får stanna, men inte hon.

Att vi har en regering som tillsammans med socialdemokrater aktivt har röstat för att det ska vara så här är helt ofattbart. En av Jomanas kompisar sa: Ni utbildar unga som växer upp och lever här hela sina liv, men när de börjar arbeta ska ni ta dem från deras familjer och utvisa dem.

Ni hör hur orättfärdigt detta låter.

Fru talman! Jag har också träffat Ayla och hennes familj som är här i dag. Hennes två småbröder och mamma och pappa har permanenta uppehållstillstånd och medborgarskap. Hon får ett utvisningsbesked i 18-årspresent. Hon ska utvisas ensam till Iran – till Iran!

Förstår ni vad det är för politik som bedrivs? Dessa hårdare regler, som ni andra här i kammaren har röstat för, gör att personer som Ayla, som fortfarande bor hemma, pluggar och jobbar på ett LSS-boende, får utvisningsbeslut, oavsett anknytning eller hur mycket rätt och riktigt de gör.

Denna situation är inte unik. Det är konsekvensen och effekten av politiska beslut. Runt om i Sverige får ungdomar som har bott i Sverige i åratal med sina familjer besked om att de inte får stanna, trots att deras föräldrar och småsyskon får göra det och trots att de har en djup förankring i Sverige.

Jurister, advokater och organisationer har under lång tid larmat om dessa tonårsutvisningar. Detta kan förändras genom en enkel lagändring. I går föreslog vi ett utskottsinitiativ i socialförsäkringsutskottet med två förslag för att förhindra dessa tonårsutvisningar.

För det första måste vi höja åldern för egna asylskäl från 18 till 21 år, för att undvika dessa situationer.

För det andra måste vi se till att återinföra den sista ventilen, som fanns tidigare. Då kan de som blir myndiga få stanna på grund av särskilt ömmande omständigheter, till exempel om man har en stark anknytning och etablering, har vuxit upp här, kan språket, har utbildat sig och så vidare.

Min uppmaning är: Ta den chansen! Den här situationen går att förändra genom enkla regeländringar. Att fylla 18 ska inte innebära att förlora sin familj, sin trygghet och sin framtid. Det finns ingen anledning över huvud taget till att dessa tonårsutvisningar ska fortsätta. Ungdomar som lever här ska se fram emot att ta studenten, springa ut med sina vänner och gå ut i arbetslivet. De har hela livet framför sig. Beröva dem inte det, tack!

Fru talman! Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation 4.

Fru talman! Ledamoten säger här att lagstiftningen utnyttjades, men i asylärenden görs det individuella bedömningar. När det kommer till just särskilt ömmande omständigheter har nog ingenting i utlänningslagen använts så snävt som detta i bedömningarna. Det var en liten, sista ventil som räddade liv. Det var livsavgörande för familjer och för dessa ungdomar. Det är ingenting som någonsin har utnyttjats över huvud taget.

Detta handlar inte heller om 2016. Det handlar om en regeländring som man tog bort 2023, för två år sedan. Regeringen lade fram förslaget, och Socialdemokraterna röstade med.

Det jag kräver här är att Moderaterna tänker om, helt enkelt. Det finns ingenting som rättfärdigar de tonårsutvisningar vi ser just nu. De kan väldigt enkelt undvikas med två enkla regeländringar som gör att vi får en ventil i lagstiftningen.

Detta var ingenting som utnyttjades så länge det fanns. Det användes väldigt snävt, bara de gånger det kunde konstateras att det fanns en anknytning, att föräldrar eller familjer hade medborgarskap eller permanenta uppehållstillstånd, att man hade större delen av sitt liv här, att man inte ens hade någon relation till hemlandet över huvud taget eller att man hotades med döden där. Det var därför man hade den här skyddsventilen.

Det finns ingen prestige i den här frågan över huvud taget. Det handlar om att ens 18-årsdag inte ska innebära att man förlorar sin familj, sin trygghet och sin framtid. Man kan ha hela sin anknytning här och ha mött exakt alla krav som Moderaterna talar om och trots det få ett utvisningsbeslut i 18-årspresent. Här tycker jag att Moderaterna ska tänka om.

Fru talman! Ledamoten vill inte prata om enskilda fall. Det är väl bra, för då kan vi prata om det strukturella problem vi har, som är en konsekvens av de regeländringar regeringen har gjort i lagstiftningen. Vi stiftar ju lagar här, och detta kan rättas till.

Moderaterna talade väl i flera minuter om integration men ger alltså utvisningsbeslut till de absolut mest lyckade integrationsexempel vi har i Sverige. Var det detta Arin Karapet tänkte sig när han blev politiker – att ge utvisningsbeslut till unga som har levt här hela sitt liv? När de fyller 18 år ska de utvisas. De kan ha sin anknytning här i Sverige och ha levt här fem, tio eller femton år. Hela familjen kan ha permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap, men när en familjemedlem fyller 18 år får den ett utvisningsbeslut i stället. Den regeländringen tycker jag ändå att politikerna här i riksdagen kan fatta beslut om att ändra tillbaka.

Det handlar inte om ett enskilt fall utan om ett strukturellt problem vi har i Sverige. Vi har en djupt allvarlig situation, en fruktansvärd situation, där tonåringar får utvisningsbeslut i 18-årspresent – oavsett om de varit här i fem, tio eller femton år, oavsett om de pluggar, jobbar extra, har 100 procent anknytning i Sverige och möter alla krav som ledamoten pratar om, precis som deras föräldrar.

Var det detta Arin Karapet tänkte sig när han blev politiker – att just den här målgruppen så orättfärdigt skulle få utvisningsbeslut?

Fru talman! Det gläder mig att ledamoten delar min uppfattning.

Vi lade fram ett utskottsinitiativ i socialförsäkringsutskottet i går. Egentligen är det väl inte så mycket att fundera på, och det finns ingen anledning att vänta på regeringen. Om migrationsministern lade fram ett förslag om en ventil i lagstiftningen skulle det troligen vara det smalaste någonsin eftersom Sverigedemokraterna skulle göra allt för att stoppa det.

Utskottsinitiativet handlar för det första om att höja åldern för egna asylskäl från 18 till 21 år för att undvika dessa situationer. För det andra vill vi få tillbaka den ventil som fanns i lagstiftningen för särskilt ömmande fall. Det skulle göra att dessa barn skyddas när de blir 18 år eftersom de har hela sina familjer och sin anknytning i Sverige.

Fru talman! Det här är ingen debatt eftersom ledamoten håller med mig, så det enda jag kan göra är att uppmana ledamoten och hans partikollegor att rösta på utskottsinitiativet och prata med regeringspartierna så att vi kan skydda dessa barn och ungdomar.

I debatten hör man från Socialdemokraterna, som troligtvis blir ett regeringsparti, att de inte vill att det här ska fortsätta. Det går att med enkel lagstiftning – en enkel regeländring – se till att dessa utvisningar stoppas och undviks. Utlänningslagen kan man ändra på dagen så att det blir på det sättet; det går väldigt fort.

Det här är ingen debatt, fru talman, utan en uppmaning: Ta chansen att se till att tonårsutvisningarna stoppas! Jag förväntar mig att Socialdemokraterna tar den chansen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet, och det skulle glädja mig om Socialdemokraterna ville stärka samhällsgemenskapen för fler.

Vid det här laget har nog alla förstått att Socialdemokraterna vill ha en stram migrationspolitik, men det som sker just nu i Sverige handlar inte om människor som kommer hit utan om människor som lever här, växer upp här, utbildar sig eller arbetar här, är djupt förankrade och etablerade här och har hela sina liv här. Vi kan läsa i medierna att tonåringar runt om i landet får utvisningsbeslut när de fyller 18 år. Deras föräldrar och syskon får stanna, men just den i familjen som fyller 18 får ett utvisningsbeslut.

Tidigare fanns en ventil i utlänningslagen som skyddade ungdomar, men den röstade regeringen och Socialdemokraterna bort för två år sedan. Därför har vi nu flera fall av tonårsutvisning i Sverige. Jag ska inte fråga om Socialdemokraternas självkritik nu när de läser om alla dessa fall, men tycker ledamoten att det ska fortsätta så här, alltså att man får ett utvisningsbeslut när man fyller 18 trots att man är starkt etablerad i Sverige? Ska ungdomar få ett utvisningsbeslut i 18-årspresent trots att de har hela sina liv här? Är det inte dags att Socialdemokraterna omvärderar sin uppfattning och ser till att vi har en ventil som skyddar dessa starkt etablerade ungdomar?

Fru talman! Detta var absolut inte svar på den fråga jag ställde om fakta och om kommunerna. Jag vet inte om jag ska upprepa den, men den handlade ju om när Sverigedemokraterna ska lyssna på kommunerna. Jag sa precis att 82 procent av kommunerna vill ha ett fortsatt mottagande för att de anser att det bidrar positivt till kommunens utveckling. Till svar får jag en sverigedemokrat som säger att 230 av 290 kommuner har problem med exempelvis att människor ska komma i arbete och med försörjningsstöd.

Jag vet inte om Sverigedemokraterna förstår att de sitter i regeringsställning – eller alltså att de är det största underlaget till regeringen. Underkänner Sverigedemokraterna sin egen politik under den här mandatperioden? Är det detta Sverigedemokraterna ger uttryck för här? Det är en helt seriös fråga. Om det går dåligt för människor och vi till exempel har den höga arbetslöshet vi har, och Sverigedemokraterna är det största underlaget och det är Sverigedemokraternas politik som bedrivs, då underkänner ju ledamoten sin egen politik här. Det är väl ett allvarligt problem.

Jag tror helt ärligt att det för Sverigedemokraterna är viktigare var människor kommer ifrån än vad de uträttar för vårt land och än att lyssna på kommunernas behov. Vi har människor runt om i kommunerna som håller upp svensk välfärd och ser till att landet fungerar, men jag tror att det är väldigt mycket viktigare för Sverigedemokraterna var de kommer ifrån.

Jag fick nämligen inget svar över huvud taget rörande att så många kommuner – nästan alla kommuner i Sverige – i undersökningen säger att mottagandet bidrar positivt till kommunens utveckling. Det är ju rena fakta, som Sverigedemokraterna borde lyssna på.

Fru talman! Fakta väger tyngre, sa ledamoten i sitt anförande. Det fick mig att tänka på en stor undersökning som släpptes förra veckan. Den visar att 82 procent av kommunerna runt om i Sverige vill ha ett fortsatt mottagande och tycker att mottagandet bidrar positivt till kommunerna. Bara 2 procent av kommunerna tycker att det bidrar negativt.

Enligt kommunpolitikerna är de nyanlända inte ett problem eller en belastning – vilket Sverigedemokraterna många gånger ger uttryck för. I stället är de uppskattade kommunmedborgare som bidrar till att lösa kommunernas svåra situation med demografiskt åldrande, avfolkning och bristande kompetensförsörjning inom både offentlig och privat sektor.

Detta blev också väldigt tydligt när Kommunsverige protesterade mot regeringens förslag om återvandringsbidrag. Man bryr sig om sina kommuninvånare, helt enkelt. Det är så verkligheten ser ut i landets kommuner. Man vill inte ha Sverigedemokraternas retorik eller politik, och jag tror att anledningen ligger mycket i att exakt ingenting blir bättre med Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna vill inte ha integration. Samtidigt vill nästan alla landets kommuner ha ett mottagande, utbildning och människor i välfärden som ser till att kommunen växer. Detta visar varje undersökning och all statistik, och det visar också undersökningen som kom förra veckan. När ska Sverigedemokraterna lyssna på dessa behov ute i landet?

Ledamoten efterfrågade fakta. Det här är ju väldigt färsk statistik och fakta från förra veckan. När ska Sverigedemokraterna lyssna på den?

Fru talman! Alla människor ska kunna leva på sin pension och kunna se fram emot ett liv i trygghet efter ett långt arbetsliv. Man ska ha råd att köpa den där koppen kaffe på stan och kanske en present till barnbarnen. Människor ska känna trygghet i att kunna gå i pension vid en rimlig ålder. Har man haft ett tungt arbete som sliter på kroppen ska man också kunna gå i pension tidigare än om man har haft ett arbete som inte är lika slitsamt.

Så ser det dock inte ut i dag. I dag lever alltför många pensionärer med låg ekonomisk standard och i fattigdom. Alltför många av landets pensionärer har så låg inkomstgrundad pension att de har rätt till garantipension. Detta var en av anledningarna till att Vänsterpartiet för några år sedan såg till att garantipensionen höjdes med 1 000 kronor per månad för dem som behövde det allra mest. Det var enormt viktigt och ledde till att fler pensionärer fick det lite bättre.

När de pensionärer som har det sämst ställt får bättre inkomster skapar det ett tryck på förbättringar även för övriga pensionärer. När pensionssystemet sjösattes på 90-talet utlovades att pensionärerna i det nya systemet skulle få ut 60 procent av lönen. Detta har inte levererats, och det måste ligga på mycket högre nivåer i dag. Vänsterpartiet har krävt att bland annat inkomstpensionerna ska höjas.

Fru talman! Vänsterpartiet är numera med i Pensionsgruppen, som beslutar om förändringar i pensionssystemet. Där driver vi på för att inkomstpensionerna ska höjas så att pensionerna hamnar på den nivå som utlovades när systemet infördes. Det behöver införas en rejäl gas i pensionssystemet som gör att pensionärerna får ta del av mer av de pengar som finns i systemet. Avsättningarna till pensionen som andel av löneavgifterna behöver också öka.

Det viktigaste är dock att få till höjda inkomstpensioner, och det är ingen hemlighet att vi vill ha en starkare gas. Det är heller ingen hemlighet att vi var emot höjningen av pensionsåldern, som riksdagen har röstat om. Vänsterpartiet var i grunden emot den höjningen då man inte samtidigt såg till att införa arbetsmiljöåtgärder som gör att människor klarar av att arbeta längre.

Redan före höjningen av pensionsåldern var det många i slitsamma yrken som inte orkade arbeta fram till pensionen. För den som har ett lågbetalt yrke ger de extra yrkesverksamma åren heller inte särskilt mycket mer i plånboken vid pension.

Den höjda pensionsåldern kan visserligen vara rimlig utifrån antagandet att vi lever längre och därmed orkar arbeta längre, men verkligheten ser väldigt olika ut för olika arbetstagare. Vanligast är att kvinnor inom utbildning, vård och omsorg inte orkar arbeta fram till pensionen.

Bland alla sysselsatta i åldern 50–64 år bedömer 12 procent att de inte kommer att orka arbeta fram till pensionsåldern. Bland Kommunals medlemmar är sju av tio oroliga för att de inte kommer att orka arbeta hela vägen. Alltför många börjar och avslutar arbetsdagen med värktabletter redan i dag. Sverige skulle därför också behöva en pension där yrkesgrupper med särskilt slitsamma arbeten helt enkelt går i pension tidigare och inte förlorar pengar på det.

Fru talman! Vi behöver en pension som ger upprättelse åt alla dem som har burit barn i förskolan, gjutit betong, kört buss och skannat varor i kassan. De har burit vår välfärd på sina axlar och har fått hjulen i det här landet att snurra. De, liksom alla andra äldre, förtjänar en trygg och rimlig pension, inte att tvingas leva som fattigpensionärer bara för att de inte orkat arbeta fram till pensionsåldern.

Vi behöver också se till att villkoren på arbetsmarknaden förbättras. Ständiga nedskärningar, så kallade effektiviseringar, och ett högt tempo gör att många blir utslitna på jobbet alldeles för tidigt. Arbetsmiljön på arbetsmarknaden behöver förbättras.

Avslutningsvis, fru talman, har Vänsterpartiet ingen reservation i dag då de frågor vi driver när det gäller pensioner hanteras i Pensionsgruppen. Jag vill dock här i kammaren framhålla vikten av att Pensionsgruppen förmår att gå från ord till handling och lösa de problem som finns rörande pensionssystemet i dag.