Tony Haddou (V) om Integration

Fru talman och ärade kollegor i utskottet! Jag vill börja med ett litet medskick till talmanspresidiet.

Vi går nu mot en valrörelse, men i nästa mandatperiod bör man tillsammans med gruppledarna se över om integration verkligen ska behandlas i arbetsmarknadsutskottet. Vår integrationsdebatt landar återkommande i invandringsdebatten, det vill säga i migration och migrationsärenden, som egentligen borde behandlas i socialförsäkringsutskottet. Det bästa vore om invandring, migration och integration hamnade i ett nytt utskott. Detta var bara ett medskick och ett önskemål för att vi ska kunna behandla frågan på ett riktigt och ärligt sätt.

Fru talman! I dag debatterar vi integration. Vi måste vara helt uppriktiga. Det är som att man står här och upprepar sig själv. Vi har i 30 år haft en migrationspolitik i Sverige som har varit helt ogenomtänkt. Den må ha varit kantad av goda andemeningar, men den har inte funkat.

Tidigare i debatten fick vi höra att kommunerna är positiva till att öka invandringen. Det handlar om en enkät från Linköpings universitet, där 60 procent av kommunerna har svarat. Men det är tjänstemännen som har svarat på enkäten, inte de folkvalda. Det är det här som är problemet. Det handlar om den aktivism som vi ser bland våra myndigheter, i riksdagen och i kommuner, där det är tjänstemännen som har tagit över politikernas roll.

Jag är nu helt uppriktig, och jag kan säga detta till varenda väljare. Jag har sagt det tidigare, jag kommer att säga det i dag och jag kommer att säga det i morgon: Det är inte sällan man får en pappersprodukt framför sig, och sedan ändrar man på en bokstav och röstar igenom den. Det är tjänstemannastyrt.

I debatten här i kammaren har vi hört om enskilda fall, som berör oss allihop. Med all respekt – för det finns en människa bakom alla fall – men vi har faktiskt en ordning i Sverige där det är myndigheterna som fattar beslut i migrationsärenden. Om Vänsterpartiet tycker att det är ett problem bör man föreslå den tidigare ordningen, då regeringen fattade beslut i samtliga fall.

Vi är dock överens om att vi ska ha en reglerad invandring i Sverige, och jag kommer att slåss för den. Sverige ska ta emot dem som har asylskäl, men Sverige har tagit emot alltför många under alltför lång tid. Det är jättelätt att stå i den här kammaren och prata om mänskliga rättigheter och de stora världskonflikterna. Men när en person kommer till Sverige måste vi fråga oss: Finns det tillräckligt många lärare i kommunen? Hur ser klasserna ut?

Jag tycker inte att det är okej att barn med utländskt påbrå i Sverige går ut svensk skola och talar svenska med brytning. I 30 års tid har man där jag växte upp inte tyckt att det var något fel att prata Rinkebysvenska. Jag kan säga så här: Man har ljugit för de här barnen! När de går på sin första arbetsintervju och inte kan prata så att folk förstår dem är det klart att deras självförtroende bryts ned.

Vissa börjar då prata om strukturell rasism och yada hit och dit. Sverige är inte ett rasistiskt land. Det är bara att gå ut på gatan och se hur många människor som ser annorlunda ut än en själv. Det är bara att titta på den här kammarens sammansättning. Just nu ser jag att vi är fyra fem ledamöter här inne som har utländskt påbrå. Jag räknar in även dig, Niels, och jag tittar på Serkan, Tony, mig själv och Sara. Jag kan ha glömt en sjätte.

Är Sverige rasistiskt? Sverige är inte ett rasistiskt land. Sverige är ett land där man kan lyckas om man anstränger sig och gör rätt för sig.

Integrationen i Sverige handlar om att vi måste sätta ned foten, och det har vi nu gjort. Kommer man till Sverige handlar det om tillfälliga uppehållstillstånd, där man efter tre år kan få ett permanent uppehållstillstånd om man har gjort rätt för sig. Det medför krav på att man ska lära sig språket, leva ett hederligt liv och kunna försörja sig själv. Det är de tre pelarna för en lyckad integration.

Föräldrar har ansvar för sina barn. Vi har under alltför lång tid fått höra att det behövs mer pengar till skolan. Ja, det kan finnas fall där det behövs, men det handlar också om att utnyttja resurserna på rätt sätt.

Vi måste ställa rätt krav från dag ett. Vi ska inte ha de låga förväntningarnas rasism. Barn som går i skolan i våra förorter ska inte få höra att det går jättebra för dem, när vuxenvärlden vet att de inte kommer att komma någon vart. Visst, de får ett betyg på papperet, men sedan är det good luck! Sedan skickas de vidare till nästa statliga institution som komvux, sfi – you name it. Det är inte längre vårt problem, tänker man. Det blir ett självspelande piano som ökar segregationen.

Fru talman! Jag vill att alla som bor i Sverige ska lyckas. Men då måste vi ha en ordning. Vi måste vara tydliga. Vi måste ställa krav. Att ställa krav är att bry sig. Det är det vi gör från regeringssidan, fyra partier ihop.

Fru talman! Jag ska svara ledamoten Haddou. Jag har personligen inga problem med att prata om ett enskilt fall. Jag tycker att politiker faktiskt ska våga säga vissa saker. Det är skillnad om man är minister. När vi är så pass välbetalda och har förmånen att få sitta i riksdagen och lagstifta bör vi också kunna svara på frågor även om de är obekväma.

Låt oss gå tillbaka. År 2016 införde den socialdemokratiska regeringen tillfälliga uppehållstillstånd. Vänsterpartiet backade upp den regeringen. Jag tycker att Vänsterpartiet ska vara uppriktiga mot de personer man säger sig slåss för: Ni har samarbetat med Socialdemokraterna. Det gällde kanske inte just när de tillfälliga uppehållstillstånden röstades igenom, för då tror jag att ni röstade emot – jag utgår från det, men jag har inte fakta. Men ni krokade ändå arm med Socialdemokraterna, och då tycker jag att man ska vara uppriktig.

Problemet är ju detta: Är du 15 år får du ett tillfälligt uppehållstillstånd på tre år. Det säger sig självt att du när du fyller 18 ska få ett nytt beslut, och då blir det automatiskt ett utvisningsbeslut.

Sedan fanns det en ventil för ömmande skäl. Problemet var att man utnyttjade detta i väldigt många fall där det inte fanns ömmande skäl. Flyktingamnestin är ett exempel. Man gjorde så många undantag i migrationspolitiken att svenska folket tappade tron på det svenska migrationssystemet.

Jag har inga problem med att en ungdom som sköter sig får stanna i Sverige. Det har kommit en utredning, och ministern har sagt att man kommer att titta på detta.

Jag blir också berörd av det fall som togs upp här. Jag kan komma tillbaka till det i min nästa replik.

Fru talman! Det är som jag sa: Det har kommit en utredning till ministern, och ministern har själv sagt att man ska titta på detta.

Gemene man säger alltid: De som sköter sig ska få stanna, och de som inte sköter sig ska hem. Jag vill dock zooma ut lite – inte prata bort det; vi ska vara ärliga mot varandra. Problemet är att vi under så många år har sett så många fall med personer som fått stanna kvar i Sverige fast de inte borde ha fått det. De har ljugit. De har brutit mot regelverket.

Då har man från ledamotens sida alltid velat ha undantag – låt människor få stanna, det här är rasism, yada. Här har det uppstått en skyttegrav mellan de två sidorna i svensk politik. De som sköter sig, en liten grupp människor, hamnar mellan stolarna.

Jag är öppen för att titta på detta. Jag har inga problem med det. Jag sitter inte på makten, men jag kan ringa till migrationsministern och säga att vi kanske borde tänka om lite här. Jag lovar dock ingenting, för samtidigt som jag tänker så här om dem som sköter sig vill jag att de som våldtar, begår brott, ljuger, slår sin fru eller utövar hedersförtryck ska utvisas ur landet samma dygn. Jag kan göra skillnad på dem som gör rätt för sig och dem som gör fel.

Här har vi eventuellt ett problem. Jag är öppen med att säga att jag som ledamot och som medborgare tycker att den som sköter sig ska få stanna här. Samtidigt är politik svårt. Någon gång måste man också ha ett regelverk som är generellt. Det kan inte alltid vara individuellt, och ibland hamnar folk mellan stolarna. Just i de här fallen får man väl titta på det.

Fru talman! Som folkvald ska man vara uppriktig med vad man tycker och tänker. Sedan kan det vara någon som inte håller med, men det är demokrati. Det är därför det är åtta partier i kammaren. Jag är inte alltid överens med min mamma eller min fru, och ibland är jag inte ens överens med mig själv.

Jag har följt fallet, och jag vill tacka Ayla för hennes engagemang för ett fritt Iran. Jag är också engagerad, och jag har själv anknytning till Iran. Särskilt tänker jag på kvinnor som slåss för kvinnors frihet. Det är många i Sverige som pratar om kvinnors rättigheter, men när det väl kommer till kritan syns de inte. Så stort tack!

Jag vill säga följande till ledamoten Niels. Om vi går ut på gatan kan vi se att folk generellt sett är förbannade. Låt oss titta på tidslinjen. Det blev en flyktingamnesti för en grupp som inte hade asylskäl. Topplocket går för allmänheten, och de litar inte alls på vad politikerna säger längre. Sedan kommer dessa fall med människor som har ansträngt sig, och de hamnar mellan stolarna. Här menar jag att politiken inte har varit konsekvent.

Är man konsekvent kan man också lösa knutarna där lagstiftningen blir moment 22. Problemet är att vi gör flera saker samtidigt. Det handlar också om att upprätthålla förtroendet för migrationssystemet, och det har många ledamöter och partier varit med och raserat och förstört. Människor känner inte tillit.

Det handlar om vanligt funtade människor, och det är klart att de som sköter sig ska få stanna.

Fru talman! Den här mannen brukar säga att man blir ställd mot väggen, och då kan man inte backa.

Jag kan inte lova vad Ulf Kristersson, Johan Forssell eller regeringen kommer att fatta för beslut. Jag kan bara tala för mig själv.

Även en sverigedemokrat vill inte skicka hem den som sköter sig och gör rätt för sig. Jag har alltid varit av den åsikten, och det är vad hela mitt politiska engagemang bygger på. Problemet är att alltför många som inte har skött sig får stanna här. Vi har inte varit konsekventa de senaste 30 åren, och därför har topplocket gått.

Vad gör vi folkvalda då? Antingen löser vi problemet och accepterar verkligheten, eller så stänger vi öronen och får kaos. Jag tror inte på kaos. Jag tror på att man ska lösa problemet. Vissa värderingar följer med mig, nämligen att den som sköter sig ska få stanna. Men man måste också ha följt regelverket. Jag vet inte hur ordningen har varit i asylärendet, och jag vill inte föregå beslut om fel eller rätt. Jag måste få se papperen och vad som står i lagstiftningen.

Jag har också träffat personer som har gjort rätt för sig i allt, men de har gjort fel i asylprocessen. Det måste finnas en ordning där också. Annars blir det hela havet stormar.

I det här fallet har Migrationsverket tack och lov tillfälligt stoppat utvisningar till Iran, där man har slaktat 40 000–50 000 av det egna folket. Vi får se vad som händer. Jag ska försöka kontakta Johan de närmaste dagarna.