Fredrik Lundh Sammeli

Herr talman! Jag tänker att utvärderingen av den här regeringen kommer vi att göra senast i valet 2026, och om man inte höjer tempot och börjar leverera mer konkret lagstiftning på riksdagens bord tror jag att betyget kommer att bli underkänt även om det här är en regering med en utpekad socialtjänstminister.

Det är ju inte så att socialutskottets område har blivit bättre med fyra ministrar på departementet. Det är väldigt många som pekar på att gränsdragningen verkar göra att ministrarna inte riktigt vågar ta ansvar över hela området. Rädslan att gå in på någon annans område hämmar socialpolitiken, och det får man väl fundera på hur man ska överbrygga.

Jag är helt övertygad om att det var viktigt att få barnkonventionen på plats som lag och att påbörja ett arbete med att förbättra ungdomsvården. Det behöver fortsätta.

Det är viktigt att den nya socialtjänstlagen verkligen kommer. Vår ambition var att leverera den våren 2023. Vi får väl se om den nu är så radikalt förändrad att det motiverar dröjsmålet från våren 2023 till i bästa fall hösten 2024.

När det handlar om "Lilla hjärtat" tycker jag att det är märkligt att man står här och säger att ingenting är gjort när riksdagen har antagit hela lagstiftningen om "Lilla hjärtat" och det finns två nya lagar som utskottet har hanterat.

Sedan finns det mer att göra, och regeringen har pekat på vad man vill göra framöver. Men jag är helt övertygad om att det krävs ett brett politiskt engagemang i frågorna och en uthållighet, för det är vad det här området verkligen behöver.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Herr talman! Likheten mellan socialtjänstministern och ledamoten Hultberg är väl övertygelsen om att den här regeringen levererar och att alla brister beror på tidigare regeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

Det är dock inte bara ord som har betydelse. Frågan är vad regeringen faktiskt kommer att leverera. Hittills har det varit väldigt lite. En del av de saker som ledamoten Hultberg lyfter upp, exempelvis begränsningen av elektronisk kommunikation inom Sis, är jättebra. Det tycker alla partier. Det är ett arbete som tidigare regering gjort.

När det handlar om Sis-hemmen är det definitivt ett arbete som har pågått under lång tid. Vi har under de tidigare åren alltid mött myndighetens behov av pengar. Regeringen har gjort ett medvetet arbete för att säkerställa en förhöjd kvalitet, ett arbete där vi har höjt säkerheten och nu jobbar helt annorlunda.

Jag är fullt medveten om att Sis är en fråga som utskottet under lång tid har jobbat med. Jag tror att vi också kommer att jobba med den under lång tid framöver. Även om ungdomsfängelser låter som en kraftfull åtgärd är det bara en liten del av alla de barn och ungdomar som i dag finns inom Sis som berörs av den lagstiftningen. Vi behöver alltså fortsätta hålla i det arbetet.

I inledningen av ledamoten Hultbergs anförande talade han om riksdagens mest barnvänliga parti. Moderaterna var ju ett av de partier som inte röstade ja till att barnkonventionen skulle bli lag. Men det är välkommet att barnfrågor nu är på tapeten och att vi kan ta ett viktigt arbete framöver för barns rättigheter, för de behöver stärkas.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 10.

Barn och unga inom socialtjänsten är kanske den absolut viktigaste fråga vi har att debattera här i kammaren. Barn har rätt till en trygg uppväxt. Barns möjligheter, oavsett förutsättningar, att få växa upp under goda förhållanden och bli en del av vårt samhälle är kanske politikens viktigaste uppdrag.

För oss socialdemokrater är det därför viktigt med det förebyggande arbetet. I dag pratas det väldigt mycket om det brottsförebyggande arbetet, och det finns goda skäl för det. Men förebyggande arbete får aldrig bara handla om att minska risken för brott. Förebyggande arbete behöver också handla om det breda arbetet för att minska riskfaktorer och bygga friskfaktorer rent generellt. För att möjliggöra detta behöver skola, socialtjänst och polis ges tydliga och rätta förutsättningar att samverka kring barn och ungdomar och deras omständigheter.

Herr talman! Vi behöver också finnas där som samhälle när det går snett. När vi har en regering med samarbetspartier som trycker på för att yngre och yngre personer ska sättas i fängelse, när fängelse blir en brottspreventiv åtgärd, är risken att vi går en än mörkare framtid till mötes. I ivern att spärra in, att sätta personer i karantän från samhället, tappar vi ofta bort individerna och den vård väldigt många behöver om de ska ha en möjlighet att komma tillbaka till samhället - och det måste vara politikens gemensamma ambition.

Inte minst bland de yngre, bland dem som döms till sluten ungdomsvård, behöver vården få ett större utrymme. Den förtjänar att bli bättre.

Att förebygga återfall till kriminalitet är ungdomsvårdens viktigaste uppgift. Då behöver också myndigheterna få rimliga resurser och direktiv som sätter vården i fokus. Vår Sis-minister ägnar dock mer tid åt att beklaga sig över tidigare regeringar än åt att leverera någonting själv. Visst, en stor utredning om myndighetens framtid ska dras igång, men i övrigt petas det mest i detaljer i sådant som tidigare regeringar har utrett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

Nu behövs tydliga åtgärder. Nu behövs en tydlig styrning - som att förbjuda ensamarbete i klientnära kontakter på Sis-institutioner, en åtgärd som tryggar situationen såväl för dem som bor på hemmet som för dem som arbetar där.

Men det behövs också mer än ord om sekretessbrytande åtgärder för att förebygga brott. Ofta är det inte lagen utan tilliten och samverkan mellan organisationer som behöver utvecklas. Här behövs fler reformer. Det är hög tid att ställa kravet att orosanmälningar görs sökbara även om de inte har lett till vidare utredning. Och var är den nya socialtjänstlagen? Den behöver komma på plats så att vi får ta de viktiga steg vi har framför oss.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan säga att svaret på min fråga till sjukvårdsministern är nej. Det kommer inte att stoppa varsel, uppsägningar. Bara timmar efter gårdagens presskonferens meddelade Sörmland att varslet på 700 anställda ligger kvar. Samma besked ger också Östergötland, där 900 personer fortfarande varslas om uppsägning. Detta är bara två av landets 21 regioner, båda styrda av moderater och kristdemokrater. Inte ens ministerns egna partikamrater tror på regeringens löften.

När man lyssnar på den här debatten kan man få bilden av att det är socialdemokratiskt styre i alla regioner i hela landet och att de står mot en SD-regering. Verkligheten är ju att regionerna, oavsett vem som styr, brottas med den nationella sjukvårdskrisen. Oavsett vem som sitter som regionstyrelsens ordförande är budskapet tydligt: Vi behöver hjälp. Regeringen måste vara beredd att kliva in och säkerställa att vi inte går mot en än mer fördjupad sjukvårdskris.

Ärligt talat: 24 miljarder i bedömt underskott beror varken på hbtq-certifiering eller på att regionerna fullföljer sitt uppdrag kopplat till kollektivtrafik, regional utveckling eller kultur.

Det är allvar. Det är kris här och nu. Den har pågått i två budgetar där regeringen har prioriterat annat. Jag vill veta vad sjukvårdsministern avser att göra för att regionerna inte ska behöva säga upp personal. På vilket sätt kommer statsrådet att ta ansvar för att den nationella sjukvårdskris som regeringen själv drivit fram inte ska fördjupas?

(Applåder)

Fru talman! En av dessa tre interpellationer är ställd till statsminister Ulf Kristersson. Jag hade gärna sett att han varit här i kammaren i kväll för att svara på frågorna från interpellanten Yasmine Bladelius och mig. Även om jag mycket väl vet hur sjukvårdsministerns portfölj ser ut och är glad att sjukvårdsministern är här tänker jag nämligen att det inte är riktigt rättvist att hon ska behöva stå här och svara på varför statsministern för en månad sedan gav hela Sjukvårdssverige ett tydligt löfte: Det är regeringen och samarbetspartiet som kommer att lägga fram den budget som kommer att se till att vi inte säger upp människor i den svenska sjukvården.

Vi har från Socialdemokraterna gång på gång efterfrågat konkretion när det gäller detta löfte. När får regionerna besked? Hur mycket pengar handlar det om, och hur kommer pengarna att fördelas? Vi har gång på gång pekat på vikten av att ge besked, för det är nu krisen rullar på. Det är nu varslen ställs ut. Det är nu åtgärdsplanerna som man har tvingats jobba med realiseras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I går kom till slut beskedet. Men ärligt talat, fru talman, är det inte vad som utlovades. Är det bara jag som socialdemokrat som är kritisk? Nej, kritiken är rätt kompakt, från höger till vänster och från regioner till fackförbund och profession. Senfärdigt besked, otillräckligt för att lindra den ekonomiska krisen, konstgjord andning till underfinansierade verksamheter - det är inte direkt några hyllningar man kan ta del av i medierna i dag.

Nu kom inte statsministern till kammaren i kväll, men vi kunde redan i går konstatera att statsministerns hantering av svensk sjukvård är ett fiasko. Först driver man fram en nationell sjukvårdskris. Sedan lovar man att lägga fram en budget där ingen ska sägas upp. Och sedan levererar man något annat. Gårdagens besked kommer inte att stoppa nedskärningar och uppsägningar i vården.

Min fråga till sjukvårdsministern är om hon menar att dessa pengar räcker för att infria statsministerns löfte att inga människor ska sägas upp i den svenska sjukvården.

(Applåder)

Fru talman! Ett viktigt löfte utan konkretion skapar en enorm förväntan. Men det innebär också att regionerna kommer att behöva fortsätta med sina åtgärdsplaner tills regeringen tydligt lämnar beskedet alla väntar på.

Jag har förstått att statsministern tycker att det är lite charmigt att Vårdsverige undrar, men jag kan lova både statsministern och alla statsråd i regeringen: Det finns ingenting charmigt med denna sjukvårdskris. Det är inte charmigt att få ett löfte från en statsminister som statsrådet sedan inte kan följa upp.

Fru talman! Jag vill citera statsministerns löfte till Sveriges vårdpersonal i lördags: "Det är regeringen och samarbetspartierna som kommer att lägga fram den budget som också kommer se till att vi inte säger upp människor i den svenska sjukvården." Det är ett välkommet och viktigt besked mitt i den nationella sjukvårdskrisen. Men löftet saknar den konkretion som behövs här och nu för att verkligen betyda något och göra skillnad på riktigt.

Vad kommer regeringen konkret att göra i detta läge för att infria statsministerns löfte? Hur mycket pengar handlar det om? När kommer pengarna, och på vilka sätt kommer de att fördelas för att säkerställa att inga människor sägs upp i den svenska sjukvården?

Min fråga går till sjukvårdsministern.

Fru talman! Ingenting tyder på att belastningen på de norrbottniska hushållens ekonomi kommer att lätta i det närmaste. Vi kan konstatera att regeringen gör och har gjort för lite samtidigt som man gång på gång sagt nej till de förslag som vi socialdemokrater har lagt fram och som hade kunnat göra skillnad.

I det läge vi befinner oss i, med många hushåll som pressas hårt, har vi politiker ett särskilt ansvar för att värna de mest utsatta hushållens ekonomi. Det gäller i synnerhet barnfamiljer. Vi socialdemokrater väljer att prioritera att skydda de mest utsatta hushållens ekonomi och välfärdens finansiering i tider av ekonomisk kris. Regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar i stället att skydda höginkomsttagarnas köpkraft genom riktade skattesänkningar för dem som tjänar allra mest.

Jag kommer att fortsätta vara kritisk till regeringens prioriteringar så här långt in i mandatperioden. Men vi är i ett nytt år. Finansministern har alla möjligheter att se tillbaka på det arbete som hon och regeringen har gjort och konstatera att det är för lite och otillräckligt. Hon kan i det här läget tydligt prioritera insatser, reformer och satsningar för att stärka de mest utsatta hushållen.

Min fråga är egentligen en uppföljning: På vilka sätt tänker finansministern förändra politiken för att möta den verklighet där många, trots det finansministern själv lyfter fram, inte har fått det bättre utan har det oerhört tufft?

(Applåder)

Fru talman! Detta är en otroligt viktig debatt. Jag vill särskilt tacka ledamöterna Lindh, Sköld och Åsa Eriksson för att de har tagit upp dessa frågor. Finansministern sa i sitt svar till interpellanterna att inflationen och de höga räntorna slår hårt mot hushållen och allra hårdast mot dem som redan har små marginaler, från Skåne i söder till Norrbotten i norr. Jag tror att vi alla kan hålla med.

Min kollega Linus Sköld hänvisade till den rapport som riksdagens utredningstjänst har tagit fram. Den höga inflationen och de höga - och höjda - räntekostnaderna har slagit hårt mot väldigt många. Detta är en ekonomisk utsatthet som väldigt många hushåll i mitt län, Norrbotten, och i resten av landet lever i. Risken är att barnen blir regeringens krockkuddar och att de får bära utsattheten och detta ekonomiska läge genom en uppväxt i fattigdom.

Jag har hört vad finansministern har sagt i debatten, men jag är inte nöjd. Det är inte tillräckligt i detta läge. Det handlar inte bara om att det inte räcker och att det vidtas för lite åtgärder, utan sanningen är också att väldigt mycket är ord men inte faktisk handling. Det räcker inte att vi har en finansminister som är upprörd över att bankerna betalar ut miljarder i vinster eller att livsmedelsjättar gör detsamma. Politik handlar ju om att vilja, att prioritera och att faktiskt göra skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I sitt svar lyfte finansministern fram vikten av att ha ett arbete att gå till. Jag delar den uppfattningen - föräldrars möjlighet att ha ett jobb är A och O för att bekämpa fattigdom. Samtidigt rimmar detta väldigt illa med att vi har en regering som skär ned på arbetsmarknadspolitiken och inte satsar på mer av det som behövs i detta läge.

Min fråga till finansministern är i linje med interpellanternas. Den handlar om vad mer finansministern ska göra för att skydda de mest utsatta hushållen.

Dessa interpellationer har ramlat in under slutet av december och början av det här året. Finansministern pekade på mycket av det som hon anser gör skillnad, men verkligheten är ju att väldigt många lever i utsatthet, trots det som regeringen har gjort. Detta gäller i mitt län, Norrbotten, och runt om i hela landet. Det är viktigt att finansministern tar chansen att redogöra för regeringens åtgärder framöver. Hur säkerställer vi att dessa hushåll i vårt land inte behöver leva i växande fattigdom?

(Applåder)

Fru talman! Om det bara hade handlat om Norrbotten och någon annan region eller bara om S-styrda regioner runt om i landet eller om att regionpolitiker inte tar sitt ansvar och inte prioriterar kärnverksamheten hade det kanske varit enkelt att som SD-regering tänka och argumentera att detta inte är något att bry sig om. Men nu ropar ju alla regioner i hela landet, oavsett styre, på hjälp.

Jag kan förstå om sjukvårdsministern, finansministern och statsministern inte vill lyssna på mig eller mina socialdemokratiska kollegor här i kammaren. Men om ni inte vill ta emot våra vittnesmål från de regioner vi företräder runt om i landet, så lyssna för guds skull på era egna partikamrater runt om i hela landet!

Det är oacceptabelt att regeringen låter detta fortgå utan att vidta kraftfulla åtgärder. Det är oförklarligt att man bara står bredvid och tittar på och skakar fram någon gammal talepunkt om effektivisering eller prioritering när vi ser denna sjukvårdskris slå över hela landet.

På kort tid har förutsättningarna hemma i min region försämrats med över 400 miljoner. Det motsvarar 30 procent av hela primärvårdsbudgeten, i en region som är en fjärdedel av ytan i detta land. Det kommer att få enorma effekter, och det behöver regeringen ta ansvar för.

(Applåder)

Fru talman! I Norrbotten, där våra medborgare redan möter unika utmaningar med långa avstånd och en redan begränsad tillgänglighet till vård, är en sjukvårdskris det sista vi behöver. Jag har bestämt mig för att ansluta mig till denna debatt, som Marcus Wennerström har begärt, för att belysa den allvarliga situation som vårt land befinner sig i. Regeringens passivitet har utlöst en akut sjukvårdskris som nu drabbar varje region. Jag ser det som min uppgift och skyldighet att ta upp hur detta drabbar mitt eget hemlän Norrbotten.

Region efter region har i mer än ett års tid ropat på hjälp, men regeringen har slagit dövörat till. Denna debatt är ett försök att förmedla sjukvårdens rop på hjälp. Regeringen måste lyssna och agera.

En kraschad sjukvård är vad Sverige minst av allt behöver i detta läge - inte personalen, inte patienterna, inte folkhälsan och inte vår beredskap. Vi behöver en regering som ser allvaret i krisen och tar sitt ansvar.

Mina kollegor har på ett föredömligt sätt lyft fram olika konkreta exempel på hur sjukvårdskrisen slår. Bland alla miljarder i underskott och tusentals anställda som sägs upp och varslas, där hälsocentraler och olika sjukvårdsinrättningar läggs ned, får vi aldrig glömma att det i grunden handlar om människors liv och hälsa.

Regeringens tystnad och ovilja att agera har skapat en sjukvårdskris som Sverige inte behöver, som leder till neddragningar och nedskärningar och i grunden är en nedbrytning av vår sjukvård. Fantastisk personal, som skulle behöva få fler kollegor, får i stället färre kollegor och förväntas springa snabbare. Väntetider och vårdtider kommer att öka, och bristen på nödvändig vård kommer att slå hårt mot många.

Det här är Kristerssons och Åkessons sjukvårdskris. Det är helt klart att våra medborgare förtjänar något annat. Norrbotten är inte på något sätt skyddat mot detta, utan när regeringen pratar om effektiviseringar och prioriteringar uppfattas det många gånger som ett hån.

Verkligheten i Norrbotten är att arbetet med den goda och nära vården - ett viktigt reformarbete som nu har pågått i några år - nu stannar upp. När man plockar bort de 35 miljoner som gjorde skillnad i kompetensutvecklingen och i arbetet med att skapa attraktivitet i yrket stannar en viktig del upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vaccinationerna behöver fortsätta. I ett län som Norrbotten handlar det om 26 miljoner för att organisera och fortsätta vaccinera. Det är bördor som läggs på en redan ansträngd budget.

Det är två små delar på 35 respektive 26 miljoner. Man kan många gånger tänka att en region kan lösa sådant, men i Norrbottens fall handlar det om att man på kort tid har fått förändrade förutsättningar och går mot en halv miljard i underskott. Det slår direkt mot sådant som är kärnverksamhet och mot möjligheterna att behålla personal och att rekrytera ny.

(Applåder)

Herr talman! 17 av 19 regioner pekar på att man kommer att behöva skära ned i vården. Man varslar och säger upp personal. Sjukvårdskrisen är här, och det är på riktigt här och nu.

Sveriges kommuner och regioner pekar på att detta är den värsta krisen i sjukvården sedan 1990-tals krisen. Min fråga är: Varför gör inte regeringen mer i det här läget, när vi nu ser att sjukvårdskrisen tilltar över hela landet? Och har regeringen en konkret plan för hur sjukvårdskrisen ska stoppas? Om inte, sätt igång!

Herr talman! Vi lever i en väldigt orolig tid. I Europa är det krig. Det är nog få som har missat att det de senaste veckorna har funnits en debatt om beredskap. Regeringen har i rätt högt tonläge förklarat och pekat på att kommuner, myndigheter, näringsliv och inte minst vi medborgare måste höja beredskapen och ställa upp. Alla behöver ställa upp. Men det verkar inte riktigt gälla regeringen.

Före jul kom Försvarsberedningens rapport Kraftsamling - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret, i vilken man skriver att förmågan att uthålligt öka antalet vårdplatser särskilt för akutkirurgi och intensivvård är den enskilt viktigaste delen för hälso- och sjukvården vid höjd beredskap och i krig.

Regeringen varnar för krig i Sverige och säger att beredskapen behöver höjas, men sjukvården kan inte räkna med regeringens stöd och ökat anslag. På vilket sätt menar sjukvårdsministern att tusentals varsel i detta läge förstärker sjukvårdens förmåga att hantera kris och krig?

Fru talman! Vad gäller barns och ungas psykiska ohälsa är de viktigaste åtgärderna tidig upptäckt, tidigt omhändertagande och bra samverkan mellan olika aktörer och vårdnivåer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här vet vi båda att det brister. Det är för låg upptäckt och för långa väntetider, och det brister när det gäller strukturerad samverkan och uppföljning.

Det här är något som verkligen behöver tas vidare. Samverkan mellan skolan, elevhälsan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården måste utvecklas, och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin måste minska.

Jag tror också att det är viktigt att ta tillbaka kontrollen och stoppa utförsäljningar av BUP, att bygga ut första linjens psykiatri, att stärka elevhälsan över hela landet, att öppna fler ungdomsmottagningar och att säkerställa en nationell stödlinje för psykisk ohälsa med offentlig finansiering och legitimerad personal.

Det här är många viktiga frågor. Jag har all förståelse för att det tar tid efter myndigheternas arbete att bereda underlaget till den nationella strategin. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge utan att regeringen har högt tempo i den delen.

Men här och nu är det intressant att höra vad statsrådet avser att vidta för konkreta åtgärder för att hantera de här frågorna i stället för att bara vänta på en nationell strategi som kommer framöver. Vad kan statsrådet göra här och nu? Och blir det någon nationell hjälplinje?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är för all del lovvärt att statsrådet i sitt svar lyfter fram överenskommelsen mellan regeringen och SKR. Men av svaret kan man få bilden av att det här är något nytt, att det är den här regeringen som påbörjar denna överenskommelse. Sanningen är att den bara är en fortsättning på den överenskommelse på området som vi har haft de senaste åren, vilket är viktigt och bra.

God psykisk hälsa är grundläggande för att människor ska kunna förverkliga sig, hantera livets svårigheter och bidra till samhället. Psykisk ohälsa får i stället en mängd negativa konsekvenser. Det orsakar stort lidande i människors liv och påverkar hela samhället, socialt och ekonomiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samhällets och hälso- och sjukvårdens insatser för personer med psykisk ohälsa behöver förbättras. Där är jag glad över att jag som vice ordförande i socialutskottet och statsrådet delar bilden av att detta är en verklighet som måste hanteras politiskt. Statistiken är tydlig. Under ett antal decennier har det blivit allt vanligare med psykiatriska diagnoser samtidigt som läkemedelsbehandling med psykofarmaka har ökat.

Vi hade tidigare en debatt med skolministern. Jag lyfte fram att det är anmärkningsvärt att sedan 2006 har andelen barn och unga som har fått diagnosen depression eller ångestsyndrom tredubblats. Läkemedelsutskrivningen är tre gånger vanligare när man tittar på antidepressiva läkemedel i Sverige än jämförbara länder i Norden. Det här är en av de absolut viktigaste frågorna här och nu och för dagens barn och ungdomar.

En viktig del av det arbetet handlar om att ta det breda greppet, ett systematiskt arbete, för att förbättra insatser och strukturer för att öka psykisk hälsa. Jag är glad över att vi under den föregående mandatperioden påbörjade det breda arbetet med att ta fram den nya strategin. Statsrådet lyfte också fram det arbete som många myndigheter har varit involverade i, nämligen det underlag som Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten fick i uppdrag att ta fram med 24 andra myndigheter.

Nu är underlaget framtaget, och det är såklart angeläget att regeringen jobbar vidare med det. När avser statsrådet att strategin ska vara klar? Hur ser statsrådet arbetet framför sig när det handlar om att skapa den nationella kraftsamlingen så att det inte bara blir en strategi utan blir en viktig plattform för att förflytta positionerna framåt? Vilken roll vill statsrådet själv ta i det viktiga arbetet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Precis som statsrådet sa är detta en verklighet som finns på flera ställen på vårt jordklot. Det finns en växande problembild i västvärlden. Men vi sticker ut på ett dåligt sätt.

Skolan är så central i barns och ungas liv och vardag. Därför är en växande psykisk ohälsa bland barn och unga en självklar fråga för en skolminister att agera kring.

Min fråga kvarstår därför: Kommer statsrådet att ta initiativ till att regeringen tillsätter en samlad utredning där skolan är en del i den analys som man gör? Och kommer statsrådet att jobba för att införa psykisk hälsa på schemat? Dessa två åtgärder - psykisk hälsa på schemat och en samlad utredning som fokuserar på ökad psykisk hälsa bland barn och unga i vårt land - är två otroligt viktiga beståndsdelar i det arbete som vi måste klara av att göra.

Herr talman! Sedan 2006 har andelen barn och ungdomar som fått diagnosen depression eller ångestsyndrom tredubblats i vårt land. Särskilt anmärkningsvärda är uppgifterna att utskrivningar av antidepressiva mediciner till barn är tre gånger vanligare i Sverige än i våra nordiska grannländer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta måste vara en av politikens viktigaste frågor. Hur bryter vi den här utvecklingen, och hur får människor hjälp tidigt? Ser man mönstret när det gäller vilka som drabbas är det också väldigt tydligt en jämställdhets- och jämlikhetsfråga som politiken behöver ha fokus på.

Vad gäller barns och ungas psykiska ohälsa är de viktigaste åtgärderna tidig upptäckt liksom tidigt omhändertagande tillsammans med en välfungerande samverkan mellan aktörer och vårdnivåer. Här finns brister i dag med för låg grad av upptäckt, för långa väntetider och därtill brister vad gäller den strukturerade samverkan och uppföljningen.

Samverkan mellan skolan, elevhälsan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården måste utvecklas, och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin måste minska. Det gäller dock inte bara att jobba utifrån det vi redan vet, där mycket handlar om resurser och ledarskap, utan detta är ett område där behovet av kunskap behöver öka. I dag saknas ett samlat och tillförlitligt kunskapsunderlag när det gäller de bakomliggande orsakerna och faktorerna till den psykiska ohälsan hos framför allt unga och varför den ökar.

Vi socialdemokrater har lagt förslag på riksdagens bord om att vi vill se att det utreds varför barn och unga allt oftare drabbas. Inom ramen för en sådan utredning behöver många olika tänkbara orsakssamband analyseras, till exempel i relation till utvecklingen i andra länder och till förändringar i det svenska skolsystemet.

Förutom interpellantens väldigt tydliga fråga om det förebyggande arbetet är min fråga i denna debatt om statsrådet är beredd att ta initiativ till en utredning som bidrar till ökad kunskap om varför barn och ungdomar i Sverige mår så mycket sämre än i andra jämförbara länder.

Fru talman! Tack, ledamoten Hultberg, för det beskedet! Jag räknar med att det innebär att regeringen är beredd att vidta mer kraftfulla åtgärder än att tillsätta en utredning för att kartlägga hur kommuner och regioner jobbar med frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Regionsverige, Kommunsverige och våra myndigheter är tydliga: Det behövs förändrad lagstiftning. Som tur är ligger det redan sådana förslag på socialutskottets bord. Vi socialdemokrater har där lagt fem konkreta förslag på åtgärder som vi nu behöver vidta. Jag ser fram emot det stödet.

Jag är också glad att regeringen går vidare med en utbetalningsmyndighet. Det är ett arbete som vi påbörjade, och det är bra att det kommer på plats. Men jag ser också fram emot att regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att vi under de kommande åren ska ha färdigutredda förslag så att både denna och kommande regeringar ska kunna fortsätta att vara kraftfulla på området.

Jag hade sett fram emot en debatt med socialtjänstministern, som var anmäld till kvällen men som inte är här. Jag tänker ändå ta tillfället i akt att ställa min fråga till Johan Hultberg. I ledamotens anförande lyfter han väldigt tydligt behovet av att jobba brottsförebyggande och att bryta nyrekryteringen. Varför skär då regeringen ned på anslaget till brottsförebyggande arbete, som är riktat till de kommuner som har utsatta områden?

Man går från den reform som har gällt de senaste tre åren med en kvarts miljard årligen till att hamna på 80 miljoner. Samtidigt säger man att detta är någonting kraftfullt. Det är för lite pengar, och det är en försämring jämfört med de förutsättningar dessa kommuner tidigare haft att jobba utifrån.

Fru talman! Sverige befinner sig i en akut kris med det eskalerande gängvåldet, som skapar en stor rädsla och oro hos människor. Samtidigt plockar gängen skattepengar direkt ur vårt hälso- och sjukvårdssystem.

Den senaste tidens avslöjanden av hur även kriminella aktörer söker sig till hälso- och sjukvården för att tjäna pengar visar på behovet av att inte låta svensk hälso- och sjukvård utvecklas till en okontrollerad sjukvårdsmarknad.

Vi har i vårt budgetalternativ lagt mer pengar till Ivo. Det är en central aktör som har fått en allt viktigare roll i den svenska hälso- och sjukvården i arbetet för att säkerställa att både regioner och, framför allt, privata utförare följer rådande lagar och regler.

Jag har två frågor till ledamoten Hultberg. För det första: Är Moderaterna beredda att vidta de åtgärder som krävs för att kriminella inte ska kunna driva vårdcentraler? För det andra: Är ledamoten Hultberg beredd att agera så att Ivo får de resurser och verktyg som de behöver?