Fredrik Lundh Sammeli

Fru talman! Rutinerna när det gäller repliker är ju att det denna gång är jag som ställer frågorna och Linda Lindberg som ger svaren. I vårt förra replikskifte var det vice versa.

Ledamoten Lindberg höll sitt anförande och pekade på detta med prestationsbaserade bidrag. Hon lyfte fram det som något väldigt kraftfullt och viktigt. Men i det läge där vi är i dag - där regionerna går på knäna och region efter region varslar och säger upp personal - kommer prestationsbaserade bidrag att uppfattas som ett direkt hån. Det är inte detta som regionerna behöver.

Man har olika förutsättningar att ge den vård som behövs. I det här fallet behöver man pengar. Utan pengar till hälso- och sjukvården blir effekterna enorma. Personalen får sämre arbetsvillkor. Fler kommer att lämna yrket eller gå ned i tid för att de inte orkar. Det är allt annat än vad vi behöver. Och patienterna får en sämre tillgänglighet.

På vilket sätt menar ledamoten Lindberg att prestationsbundna bidrag löser vårdköerna?

Den andra funderingen jag har gäller att Lindberg lyfter fram språkkraven i äldreomsorgen. Jag instämmer i det. Jag tycker att det är jättebra. Det pågår ett arbete, och det är bra att ni tar det vidare. Men Linda Lindberg får gärna utveckla hur vi ska säkerställa att vi tar vara på all den personal som i dag finns i verksamheten. Och vilket ansvar ska arbetsgivare ha för att göra det möjligt för personalen att lära sig språk om det finns brister där?

Fru talman! Det hade varit bra att ha lika mycket tid på sig i replikskiftet, för det fanns mycket att kommentera.

Jag har noterat att ledamoten Lindberg har gett sig ut på en vårdturné, och det är ju bra att besöka verkligheten. Jag tror att vi delar uppfattningen att vårdköerna behöver kortas och tillgängligheten öka.

Då är det intressant att ställa frågan på vilket sätt ledamoten Lindberg menar att den förda politiken sedan två år, med två budgetar under den här mandatperioden, är det svensk sjukvård behöver. Är ledamoten Lindberg nöjd med utfallet, och har inte Sverigedemokraterna mer kraft bakom orden när det gäller välfärden?

Fru talman! Tidöavtalet är en reformkatalog, säger ledamoten Hultberg. Ja, definitivt, det är många reformer där. Men vilka reformer möter faktiska samhällsproblem? Det är väldigt många reformer som skapar nya samhällsproblem, och det kommer vi att ta upp i många debatter framöver.

Att jobba med it-infrastrukturen är jättebra. Jag tänker att vi inte har kommit långt nog där. Vi i utskottet har varit i Estland för att titta på vad mer vi kan göra och vad vi kan lära av andra. Digitaliseringen är väldigt viktig, och där är hela AI-intåget i sjukvården otroligt viktigt att följa. Hur kan man ta vara på den kraften och resursen?

Det är likadant med kompetensförsörjningen, men vi lämnar snart ett år då regeringen valde att prioritera skattesänkningar. Det låter ibland på debatten som att sossarna alltid har andra pengar. Men vi lämnar ju ett år då regeringen som Hultberg stöder och är ett underlag för lade 13 miljarder på skattesänkningar för de absolut bäst betalda i stället för att möta kommuners och regioners behov. Den politiken fortsätter nu.

Man kan alltid diskutera och säga att vi behöver få fler i arbete. Ja, definitivt! Det är därför det är fullständigt barockt att skära ned på arbetsmarknadspolitiken, som den här regeringen gör. Det handlar inte bara om att säga att det här och det här och det här tycker vi är viktigt. Det handlar också om att ha en politik som stöder det, och det är där den här regeringen förtjänar all kritik eftersom den ena handen inte vet vad den andra handen gör. Man säger gärna en sak, och sedan driver man något helt annat som kommer att vara kontraproduktivt. Det är vi kritiska till.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Tomma tunnor skramlar mest, eller högst, inledde ledamoten Hultberg med. Jag kan bara konstatera att den här regeringen varken tillför resurser eller har särskilt många förslag hittills för att möta de utmaningar som vi har. Jag ser fram emot att diskutera de förslagen och kunna både ansluta till god politik och opponera mot dålig.

Som jag sa i mitt anförande finns det skäl att se över vårdgarantin. Men jag förväntar mig någonting mer av en regering mitt i en nationell sjukvårdskris. Om punkten man har att leverera är en översyn av vårdgarantin kommer det kommande året att bli oerhört tufft för sjukvårdens medarbetare och för alla de patienter som inte får den sjukvård de behöver.

Jag tror att det är viktigt att diskutera hur vi skapar ett attraktivt yrke. Därför har vi lagt fram förslag på hur vi ska jobba med kompetensförsörjningen över tid. Jag är helt övertygad om att det inte bara är pensionsfrågor och försvarsfrågor som behöver en beredning i politiken. Jag tror att en kompetensberedning är en del i att i politiken klara av att jobba långsiktigt med de här frågorna.

Det är också så att de här riktade insatserna är någonting vi haft över tid i politiken. Nu när man utvärderar det kommer kritiken att riktade insatser för att korta köer till regioner som inte har förutsättningar att göra det inte skapar några kortade köer. Jag hoppas att vi förmår styra om den politiken från det prestationsbaserade.

Fru talman! Sjukvårdskrisen är Kristerssons sjukvårdskris. Men det är lika mycket Åkessons sjukvårdskris.

Jag tycker att ledamoten Linda Lindberg på ett bra sätt illustrerar det. Vi kommer inte att kunna effektivisera oss ur denna kris när regionerna går på knäna och det kommer larmrapport efter larmrapport runt om i landet, för pengarna räcker inte. Den kostnadskris som vi alla drabbas av som människor i detta läge med krig i Ukraina och en väldigt orolig omvärld slår enormt hårt, inte minst mot regionerna.

Det viktiga här är att se att vi behöver fortsätta att skapa långsiktiga villkor för regionerna för att kunna säkerställa en bra hälso- och sjukvård. Vi behöver satsa på personalen, för det är den viktiga delen. Men då har vi en regering som levererar mindre pengar och där SD:s ondhetssignalering på några områden har blivit regeringspolitik.

Jag kan nog dela mycket av ledamoten Lindbergs uppradningar av samhällsutmaningarna, men vi har definitivt inte samma svar. Mindre pengar till välfärden kommer att innebära en sämre välfärd. Angiverilagar och andra påhitt från denna regering kommer att göra villkoren för personalen bra mycket sämre, och det kommer inte att vara det fokus som vi behöver framöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Lindberg för frågorna.

Jag är stolt över de regeringsår som vi har haft i Sverige. Vi har byggt ett starkt samhälle. Vi har byggt det på gemenskap, solidaritet, mänskliga rättigheter och sunda värderingar.

Det är helt klart att vården har utmaningar och har haft det under lång tid. Vi behöver förbättra villkoren för personalen. Det är en väldigt central fråga. Och vi har under de senaste åren tillfört välfärdsmiljarder för att stärka kommuners och regioners förutsättningar. Väldigt mycket av personalens villkor är en fråga om resurser för att ha nog många medarbetare och en arbetsmiljö som är tillräcklig och dräglig som gör att man orkar jobba heltid och inte lämnar yrket. Vårdköer är inte framför allt en fråga om bristande tillgång på lokaler eller utrustning utan om brist på personal.

Vi har gjort ett viktigt arbete som måste fortsätta. Det är därför vi tydligt i budgetalternativen i fjol och nu inför nästa år tillför pengar på just personalsatsningar. Vi tror att man behöver permanenta satsningar. Vi behöver en större kostym till vården för att de ska kunna göra ett bra jobb.

Fru talman! Sveriges hälso- och sjukvård befinner sig i kris. De senaste veckorna har region efter region presenterat sparpaket, och det är tydligt att konsekvenserna kommer att bli stora.

På flera platser i landet har vårdcentraler stängts och service försämrats. I Sörmland har 700 anställda varslats. I Östergötland råder nu anställningsstopp i syfte att minska personalstyrkan med 600 tjänster. På Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg ska 2 000 personer bort. Samtidigt har patientavgifterna höjts runt om i landet och nya avgifter införts inom bland annat tandvård och ambulanssjukvård. Trots åtgärder visar regionerna svaga resultat, och många lånar stora summor inför 2024.

Det riktigt sorgliga, fru talman, är att denna sjukvårdskris hade kunnat undvikas. Redan för ett år sedan varnade vi i oppositionen för konsekvenserna av att SD-regeringen inför 2023, alltså i förra årets budget, valde att prioritera skattesänkningar för höginkomsttagare före statsbidrag till kommuner och regioner. Våra varningar avfärdades då. Regeringen uppmanade i stället sjukvården att effektivisera.

Effektivisera - jag vet inte hur många gånger jag har mött medarbetare inom hälso- och sjukvården som avskyr detta ord, inte för att de ogillar förändringar som gör deras arbete enklare, effektivare eller snabbare utan för att de vet att ordet effektivisera är ett kodord. Ordet betyder inte att arbetsgivaren investerar i arbetsbesparande insatser. Ordet effektivisera betyder inom sjukvården alltid ökad kontroll, uppsägningar och högre arbetsbelastning.

På det viset gick vi in i 2023. Regionerna fick först ta av sina besparingar men började sedan planera för nedskärningar. Allteftersom våren led blev det dock klart att dessa nedskärningar skulle bli stora, så stora att de skulle komma att gå ut över verksamheten. Regionerna vände sig då till regeringen och staten för besked: Kommer vi i alla fall att få kompensation för utgiftsökningarna 2024?

Med den statsbudget vi i dag debatterar kom beskedet: Nej, det blir ingen kompensation. Regeringen uppmanar i stället sjukvården att effektivisera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Detta är inte att ta ansvar för Sverige.

Att två år i rad underfinansiera sjukvården får nu precis de konsekvenser vi varnat för - färre anställda, sämre service, högre avgifter och större skulder ute i regionerna. När regeringen prioriterar skattesänkningar för dem med högst löneinkomster och vägrar att beskatta bankerna räcker statens stöd till hälso- och sjukvården helt enkelt inte till för att behålla nuvarande personal och kapacitet.

Vi socialdemokrater har under förra mandatperioden och i budgetarna för 2023 och 2024 visat att det går att prioritera annorlunda. År 2023 sköt vi till dubbelt så mycket till kommun- och regionsektorn som regeringen, och i år skjuter vi till dubbelt så mycket till sjukvården. Det här är medel som ifall de hade tillförts hade avlastat regionernas krisande ekonomi väsentligt och inneburit att nedskärningar kunnat undvikas.

I budgeten syns detta framför allt under utgiftsområde 25 men även under utgiftsområde 9. Här avsätter vi socialdemokrater 1 040 miljoner mer än regeringen för en permanentad satsning på hälso- och sjukvårdens personal liksom ett förstärkt anslag till Ivo.

Fru talman! De ekonomiska prioriteringar som regeringen gett uttryck för i budgetarna för 2023 och 2024 följer av deras Tidöavtal. Detta avtal slöts tidigt under hösten 2022 utifrån framför allt sverigedemokratiska prioriteringar.

Eftersom regionernas ekonomi framför allt försämrats efter det att Tidöavtalet slöts fanns på vissa håll förhoppningar om att den uppdatering av avtalet som utlysts skulle innebära lättnader. Även om moderater och kristdemokrater anser att effektiviseringar är vägen framåt kanske sverigedemokrater skulle se att vården behöver mer resurser.

I fredags kom dessvärre beskedet. I en debattartikel presenterade Tidöpartierna sin nya punkt. Alla som hade hoppats på resurser blev dock kraftigt besvikna, för vårdnyheten i det uppdaterade avtalet var - en översyn av vårdgarantin.

Missförstå mig inte, fru talman. Det kan finnas goda skäl att se över vårdgarantins utformning. Riksrevisionen har nyligen utvärderat den gamla, och den har sina fel och brister. Men i denna kris framstår detta som helt verklighetsfrämmande.

Vi har alltså en sjukvård som går på knäna, med stängda vårdcentraler och varslade medarbetare, och Tidöpartiernas svar är att se över vårdgarantin. Så tar man inte ansvar för svensk hälso- och sjukvård. Så tar man inte ansvar för Sverige.

Fru talman! Eftersom en majoritet i första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 9 och hänvisar till vårt särskilda yttrande i enlighet med den rutin vi har här i kammaren.

(Applåder)

Fru talman! Detta är den andra budget som den sittande regeringen lägger fram. Förra året underfinansierade man budgeten och mötte inte kommunernas och regionernas behov. Den här gången är man långt ifrån att möta de behov sjukvården har.

Jag tror att ledamoten Christian Carlsson och jag kan dela uppfattningen att personal är sjukvårdens viktigaste resurs. Men i det här läget kommer personalen att få slita tungt. De blir färre och får sämre arbetsförhållanden, och med det blir också sjukvården sämre.

I sitt anförande och i replikskiftet med Vänsterpartiet lyfter Christian Carlsson fram frågan om effektiviseringar. Hur menar ledamoten att effektiviseringar är svaret på den sjukvårdskris som regeringen har skapat?

Sedan kan jag ändå inte låta bli att skratta lite grann i bänkraden när jag hör Christian Carlsson prata varmt om Äldreomsorgslyftet. Det är otroligt glädjande att vi nu har en regering som fortsätter med den delen. Tittar man på den logik som regeringen haft över tid ser man dock att det många gånger handlat om att lägga ned eller skära ned för att sedan tillskjuta lite grann och kalla det en stor ny reform eller satsning.

När det gäller Äldreomsorgslyftet kan jag bara konstatera att det hade varit bra mycket bättre om regeringen aldrig hade lämnat beskedet att det skulle avvecklas och avslutas utan att man hade kunnat ta reformen vidare redan från början. Det har skapat en enorm osäkerhet, och vi har tappat fart i arbetet. Men jag välkomnar att regeringen i budgeten nu äntligen har med ett tydligt besked.

Fru talman! Ledamoten Carlsson säger i sitt anförande att regeringen värnar om välfärden. Det är väl ändå en sanning med modifikation.

Verkligheten är att sjukvårdens del får ett minskat totalt anslag. Regeringen prioriterar annat än välfärden, och kommuner och regioner drabbas hårt under det ökade kostnadstrycket och inflationen. Det här året minskas det totala anslaget till folkhälsa och sjukvård med 15 miljarder. Samtidigt har SKR pekat på att det läge vi är i som nation innebär ett underskott och ett behov av 24 miljarder.

Mina frågor till ledamoten Carlsson är: Varför skapar regeringen denna sjukvårdskris, och varför möter man inte de behov som sjukvården har i detta läge? Priset för att inte ta ansvar kommer att vara väldigt högt för de enskilda patienterna, som inte får den vård och omsorg de behöver, och för personalen, som kommer att gå på knäna.

Herr talman! Vi kunde för några dagar sedan i Svenska Dagbladet ta del av en intern rapport från Socialdepartementet. Den pekar på att tillåtelse av gårdsförsäljning av alkohol sannolikt skulle innebära döden för det svenska alkoholmonopolet.

De opolitiska tjänstemännen har gjort en EU-rättslig analys av förslaget om gårdsförsäljning. De har dessutom kommit fram till att det skulle vara mycket svårt eller omöjligt att rulla tillbaka gårdsförsäljningsreformen om den inte skulle vara förenlig med EU-rätten samt att utredningens förslag inte uppfyller direktiven om att alkoholmonopolet ska vara säkrat.

Hur ser regeringen på utfallet av den egna rättsutredningen? Och håller statsrådet Forssmed med sina tjänstemän?

Fru talman! Den nuvarande könstillhörighetslagstiftningen i vårt land har 50 år på nacken och skapar stort lidande för väldigt många transpersoner. Därför har vi under de senaste åren jobbat med frågan i S-ledda regeringar för att modernisera lagstiftningen.

Vid regeringsskiftet fanns ett närapå färdigt lagförslag på regeringens bord, ett lagförslag som även regeringen Kristersson varit tydlig med ska levereras till riksdagen under våren för att påbörja lagstiftningsarbetet här.

Propositionen sköts framåt. Propositionen drogs sedan tillbaka och kom aldrig till riksdagen enligt det besked vi tidigare fått.

Med det väcks frågan hos mig och väldigt många andra: När kommer regeringen att lägga lagförslaget om en ny, modern könstillhörighetslag på bordet? Frågan går såklart till sjukvårdsministern.

Fru talman! Mycket av det som görs är bra. Jag är glad att den nya regeringen tar vid mycket av det arbete som vi socialdemokrater gjorde under våra regeringsår. Men mer behöver göras.

Man kan lätt i debatten få bilden att detta är ett specifikt Norrlandsproblem och en utmaning för några få kommuner. Visst, de är först ut på banan. Men det jag har velat lyfta med denna interpellationsdebatt är att detta inte är ett specifikt problem för Luleå, Boden och Skellefteå utan en generell fråga för alla de kommuner som på kort tid ska klara av att växa för att hysa någon av framtidens industrier, som inte får bli flaskhalsar i den gröna omställningen och som alla blir en tydlig illustration av hur vår svenska uppdelning av samhället med kommun, region och stat äventyrar svensk utveckling.

Detta är ett läge som behöver en nationell lösning. Det behövs en modell med riskavlyft. Det behövs gröna krediter för kommunerna. Jag hoppas att statsrådet tar med sig detta. Vilken dag som helst löser vi ett program på någon av orterna, om statsrådet behöver mer förståelse för utmaningarna och möjligheterna. Detta är någonting som präglar vår tid och som kommer att vara helt avgörande för Sveriges konkurrenskraft - men också för vår möjlighet som människor, här och nu, att ta ansvar för vår planet.

Fru talman! För att göra denna samhällsomställning, som i sig blir en förutsättning för att göra klimatomställningen möjlig utan att det samtidigt urholkar välfärden lokalt eller knäcker kommunerna totalt, menar jag att staten behöver ta ett tredje kliv - kommunklivet.

Vi har som samhälle redan tagit två viktiga steg för att stödja den så viktiga klimatomställningen. Reformerna har varit helt avgörande för att få till den omställning vi nu ser. Industriklivet och Klimatklivet har möjliggjort den gröna omställningen inom såväl industrin som samhället i stort. Det är det vi nu ser hända i Norrbotten och Västerbotten och som förhoppningsvis kommer att sprida sig över hela landet.

Detta medför en samhällsomvandling som behöver ske både snabbt och hållbart. Jag menar att ett kommunkliv skulle behövas för att ge en möjlighet för de här kommunerna att få både statsbidrag för att stärka sitt arbete kring tillstånd och etableringar och statliga kreditgarantier för lån till nödvändiga investeringar. Det är investeringar som är nödvändiga för bygget av hållbara samhällen kopplat till den gröna omställning som nu sker.

Fru talman! Om vi ska lyckas med klimatomställningen behöver en hel samhällsomställning ske. Vi kan redan nu se att det där kostar på enormt mycket för de enskilda kommunerna i Norrbotten. Det är inget ok att bära den gröna omställningen; vi gör det med glädje. Men det är viktigt att se att vi inte kan riskera Sveriges gröna omställning och Sveriges potential på området genom att göra omställningen till en kommunal fråga. Väldigt många kommuner som är i läge att kunna bli värdskaps- eller lägeskommuner för investeringarna har inte de muskler som krävs.

Som land har vi varit duktiga på att möta nedgångar, varsel och uppsägningar. Vi har batterier av åtgärder i sådana lägen att sätta in från statligt håll. Nu handlar det om att vända på perspektiven. Den gröna omställningen inom industrin möjliggörs av den politik vi har drivit med industrikliv och klimatkliv under socialdemokratisk regering. Men det krävs nu också stora investeringar för att ta detta vidare. Det behövs ett riskavlyft, för både takten, omfattningen och risken är för stora för enskilda kommuner att matcha.

Jag tänker att Kommuninvest är en bra modell för en del av kommunernas utmaningar i vardagen. Här behövs någon form av statsgarantier, och här har Riksgälden en roll att spela. Vi har skapat gröna krediter för industrin och för att göra det här möjligt, och nu behövs också gröna krediter för kommunerna. Det kommunala utjämningssystemet kompenserar i efterhand, och det är bra att det har den modellen för att möta en del av utmaningarna för växande kommuner. Men behovet som vi ser i norr och som inte är specifikt för de enskilda kommunerna utan som kommer att beröra väldigt många andra kommuner kräver insatser här och nu - inte om flera år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är min fråga: Är statsrådet beredd att agera för att stödja kommunerna i den gröna omställningen?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Klimatet kräver att vi ställer om till ett fossilfritt samhälle. Att genomföra en rättvis omställning innebär att ställa om på ett sådant sätt att man har ett starkt folkligt stöd.

I norra Sverige finns unika möjligheter att göra omställningen till förnybara industriprocesser, och en hållbar transportsektor kan genomföras på ett sådant sätt. I stället för att lägga skulden och ansvaret på varje enskild individ visar hela nyindustrialiseringen att omställningen kan innebära tillväxt, mervärde och fler jobb.

Världens blickar riktar sig nu mot det som sker i norra Sverige. Industrin investerar stora pengar för att ställa om sina processer med grön teknik. Det leder till att landets stora tillväxttopp finns i mitt hemlän Norrbotten och i andra delar av Norrland. För att investeringarna i fossilfri stålproduktion, batteritillverkning och vätgasproduktion ska komma på plats krävs det att det offentliga hänger med.

Norrbotten är först ut. Men många kommuner runt om i landet kommer att gå samma väg och i samma riktning framöver när hela den svenska industrin genomgår den för planeten så nödvändiga gröna omställningen. Kommuner som på väldigt kort tid ska möta stora etableringar och ställa om behöver samhällets gemensamma stöd.

Fru talman! Jag uppfattar inte statsrådets svar som ett svar på den fråga jag ställde. Ärligt talat är jag rätt övertygad om att såväl civilministern som hans tjänstemän är väl medvetna om att utjämningssystemet som man här lyfter fram inte är svaret på problemet. Hela det systemet bygger på ett storstadsperspektiv där man har musklerna att ställa om och kan växa och kan leva med att ersättningen kommer några år framåt i tiden och i efterhand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte verkligheten för de kommuner jag talar om där den gröna omställningen nu sker. Det handlar om Boden, Skellefteå, Luleå eller Mariestad. Det är inte bara i Norrbotten det sker. Runt om i landet kommer kommuner att vara i ett läge där de ska göra någonting som Kommunsverige tidigare inte har gjort. Varje enskild kommuns förmåga att göra omställningen avgör om den gröna omställningen runt om i landet ska vara möjlig eller om man blir en flaskhals som hindrar den utvecklingen.

Min fråga till statsrådet är om statsrådet avser att agera för att säkerställa att lägeskommunerna för de samhällsomdanande industrietableringarna ska ha rimliga förutsättningar att möta de behov som det skapar i lokalsamhället om inte utjämningssystemet är lösningen. Det är en modell som inte är byggd för den här situationen.

Det är kommuner som här och nu står inför enormt stora utmaningar. De behöver hjälp att dela på riskerna och vårt gemensamma offentliga stöd för att göra omställningen möjlig. Det handlar inte om att i efterhand kunna ha en skatteutjämning som ersätter det som en storstad gör i en tillväxtfas.

Herr talman! För människor och företagare är det allvar här och nu. Inga käcka budskap, pressträffar eller försök att skylla på andra hjälper. Det är här och nu elräkningarna ska betalas. Många hör av sig i ren desperation. Antalet ärenden hos Kronofogden ökar, och konkurserna börjar att komma.

Samtidigt har ni röstat nej till vår elräkningsakut. Ni har likaså sagt nej till tillfälliga höjningar av barnbidragen. Ni har i stället lagt 13 miljarder på sänkt skatt för höginkomsttagare och lägger kraft på att sekretessbelägga elprisstödet den dagen det kommer.

Jag hade en naiv förhoppning när jag ställde interpellationen om att ge regeringen möjlighet att redan i december säga: Vi tänkte fel. Vi tänker om. Vi säkerställer en modell som omfattar hela landet redan från början, där det aldrig blir någon diskussion om geografin utan där man utgår från referenspriset.

Men eftersom vi nu är på gränsen till februari, och eftersom den 1 november tydligen blir den 20 februari för vissa när det handlar om elprisstödet, skulle jag ändå vilja att statsrådet i sitt sista inlägg meddelar och berättar om det går att säga någonting mer specifikt om hur lång våren kommer att vara för en norrbottning eller norrlänning. När kommer elprisstödet att komma?

Som avslutning får jag väl tillägga: Lägg till Hooja på listan!

Går det braEller går det som vanligtDe frågar fast de redan vet svaretFan det är jämna plågor nuOch vädret ser inte så bra ut

(Applåder)

Herr talman! I valrörelsen återkom Ebba Busch många gånger till väljarbrev där det stod "snälla, gör något!" när det kom till de höga elpriserna. Det var kraftfullt. Elpriserna har varit en viktig fråga under lång tid. Jag kan bara tänka mig hur väljarbreven till statsrådet Busch ser ut i dag.

Ärligt talat - alla förutsättningar kring energiförsörjningen och behoven som i dag råder var i grunden tydliga redan under valrörelsen. Samma sak gällde när statsrådet meddelade att inget stöd skulle betalas ut till Norrland och avfärdade vårt socialdemokratiska krav på att elprisstödet skulle omfatta hela landet. Prisbilden hade redan förändrats. Elprisområde 1 och 2 brottades med samma höjningar som resten av landet.

Regeringen stod på en pressträff i Regeringskansliet i början av december och avfärdade Norrland. Man visade då stapeldiagram över hur priserna skulle hamna över de 75 öre som anges som referenspris för att få stöd i södra Sverige. Där och då svek regeringen norra Sverige. Alltför länge har man kramat den linjen och hållningen, vilket gör att man har tappat tid och inte gjort det arbete man hade behövt göra. Det får norrbottningar och norrlänningar nu betala för med fortsatt osäkerhet, oro och förtvivlan. Det är här och nu elräkningarna ska betalas, inte någon gång under våren. Jag tycker att det är fascinerande att regeringspartierna har sagt nej till vårt förslag om en elräkningsakut.

Jag vill också gärna att statsrådet berör frågan om hon menar att den som uppfattade beskedet från Ulf Kristersson och de övriga partierna som ett tydligt löfte fattade helt fel. Jag tror att få människor som lyssnade på den politiska debatten, tog del av den massiva annonseringen i sociala medier och lyssnade på partiledarnas anföranden i olika debatter uppfattade att det där högkostnadsskyddet, som skulle vara på plats den 1 november, var en viljeinriktning och att det var fråga om ett tydligt besked om att man innan dess hade tänkt fatta ett beslut. Det betalar inga räkningar under den här vintern. Är inte sanningen att statsministern och statsrådet ljög svenska folket rakt upp i ansiktet och sedan har tvingats spela svartepetter med varandra för att ingen vill ta ansvar i det här läget, när folk går på knäna under trippla eller rent av fyrdubbla elräkningsnivåer?

Mina konkreta frågor, som jag hoppas få svar på, är: När kan mina grannar förvänta sig att den här regeringen kommer att skydda människor och företag i norra Sverige från ruinens brant? När kommer utbetalningarna att komma?

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svar! Äntligen, får man väl säga, får vi möjlighet att ha denna debatt. Jag begärde den här debatten den 1 december - samma dag som statsrådet berättade att Norrland skulle exkluderas från stöd. Detta är en fullständigt orimlig hållning som skapat en enorm ilska och besvikelse. Det är ännu ett vallöftessvek som denna regering har levererat sedan man tillträdde. Det vanliga är ju att man har lovat en sak före valet och sedan levererat någonting annat efter. Vi känner igen det i hur Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har hanterat frågan om drivmedelspriser, skattehöjningar och slaktade ambitioner när det gäller klimat och miljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men när det gäller frågan om högkostnadsskydd för hushåll och företag, som man samlat lovade skulle finnas på plats den 1 november för att rädda hushållens ekonomi, är det inte bara så att man lovade ett högkostnadsskydd och det blev ett elprisstöd och att vi i morgon skriver den 1 februari och ingen fortfarande har sett röken av det här stödet - det är också så att man hunnit med att exkludera hela Norrland och fortfarande håller landets företag i sträckbänk utan tydliga besked om hur, vad och när företagen ska få stödet.

Herr talman! Jag hör vad statsrådet svarar på mina frågor, och jag är glad att vi har möjlighet att ha den här debatten, men jag förstår inte hur regeringen tänkte. Jag vill gärna att statsrådet utvecklar hur man i valrörelsen så tydligt kunde lova att hela landet skulle få ett högkostnadsskydd för att sedan börja med att exkludera 1,2 miljoner invånare i Norrland. För människor som bor i den delen av landet har elen för all del varit billigare, men elpriset har ökat kraftigt även där. Förbrukningen är också många gånger större för enskilda, på grund av både ett kallare klimat och längre vinter och därtill redan i grunden högre kostnader för nätavgiften.

Det finns ingenting i uppdraget som den tidigare regeringen gav som säger att Norrland ska exkluderas. Det är sant som statsrådet säger att referenspriset under vissa perioder har gjort att detta inte skulle falla ut över hela landet. Men backar vi bandet till förra vintern fanns ett elprisstöd från den socialdemokratiskt ledda regeringen som var tillgängligt för hela landet och som föll ut olika över landet utifrån vad man hade för kostnader. Då är det intressant att se varför det var så viktigt att lägga fram en modell som inte omfattade Norrland, oavsett kostnad.

Vilket rättviseperspektiv vägledde statsrådet när ni först landade i att en person eller ett företag i norra Sverige med lika höga elkostnader som någon söder om Dalälven skulle förvägras att ta del av det här stödet? Det är min fråga i grunden, och jag tycker inte att svaret tydligt nog berör den delen.

Herr talman! Patientsäkerheten är självklart otroligt viktig i alla perspektiv och i alla debatter vi har om hälso- och sjukvården. På samma sätt som det var viktigt i tolkdebatten är det också viktigt här. Det är också utifrån detta som Läkemedelsverket tittar på frågan.

Debatten skulle kunna ta en helt annan skepnad eller få en uppföljning i form av högerns avregleringsmisslyckanden. Visst kan man titta på apoteksmarknaden, som tillhandahåller oändligt med skönhetsprodukter men långt ifrån alltid de mediciner vi behöver, eller posten, som är ett helt eget sorgebarn. Där handlar det om utdelningen runt om i landet som verkligen är ett stort problem för väldigt många.

I detta läge tycker jag dock att det vore intressant att få höra om och kunna känna mig trygg med att statsrådet delar oron för det som tas upp här om föreskrifter. Ser statsrådet att det skulle kunna bli ett problem för människor som bor på landsbygden? Hur tänker statsrådet följa frågan? Vad tänker regeringen göra för att nya förskrifter som syftar till patientsäkerhet på området inte ska få negativa konsekvenser för de människor som inte lever i centralorter och städer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Interpellanten Jonsson har på ett förträffligt vis beskrivit problemet och oron. Som norrbottning kan jag bara instämma. Avregleringen av apoteksmarknaden har för all del fått apoteksutbudet att blomstra här längs Drottninggatan i Stockholm, men det är inte så att apoteksverksamheten i hela landet har blivit bättre.

Politiken behöver hela tiden försäkra sig om och säkerställa att det finns nåbara apotek, och den här frågan ringar verkligen in en av utmaningarna. Jag vill i den här debatten försäkra mig om att regeringen följer frågan och säkerställer att föreskrifterna som är på väg att tas fram inte på något sätt försämrar möjligheten att bo och leva i hela vårt land. Även om det handlar om ett myndighetsbeslut tänker jag att konsekvenserna av det beslutet definitivt kommer att bli politik.

Min förhoppning är såklart att få klarhet i och tydligt besked om hur statsrådet kommer att följa frågan och att vi lugnt kan möta alla de oroliga medborgare runt om i landet som ser att det här hotar deras tillgång till läkemedel.