Patrik Jönsson (SD) om (forts. från § 9) Infrastrukturfrågor (forts. TU5)

Fru talman! Miljöpartiets vision är prisvärda och hållbara transporter i hela landet. Sverige ska ha en långsiktigt hållbar transportinfrastruktur som fungerar, där vägarna är hela, där järnvägen byggs ut och där tågen går i tid. Det är viktigt att skapa förutsättningar för näringslivets och människors vardag med hållbara resor, jobb, utbildning, service och nöjen samt en effektiv godstrafik som har låg miljöpåverkan och främjar jobb och utveckling i hela landet. Transportsektorn ska också bidra till både regional utveckling och landsbygdsutveckling samt värna människors hälsa, miljön, den biologiska mångfalden och klimatet.

En välfungerande och hållbar transportinfrastruktur samt goda förutsättningar för digitala möten stärker såväl Sveriges samlade konkurrenskraft som regional utveckling. Den statliga transportinfrastrukturen måste utvecklas och förvaltas i hela landet, så att de övergripande transportpolitiska målen nås, miljökvalitetsmålen klaras och klimatmålen, som har beslutats av Sveriges riksdag och EU, nås. Tyvärr leder inte regeringens politik till detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Transportsektorn står i dag för ungefär 30 procent av klimatutsläppen. Vi har en klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk som gäller. Regeringen är ålagd att ta fram en klimathandlingsplan, vilket man har gjort. Klimatpolitiska rådet, som består av några av Sveriges främsta experter, dömer ut regeringens klimatpolitik efter noter. Regeringen saknar en plan för klimatet. Planen visar inte hur vi når målen, varken på kort eller på lång sikt, säger rådets vice ordförande. Rådets slutsats är att regeringens plan inte är en plan för att nå vare sig Sveriges mål eller EU-åtagandena, och ansvaret för att nå målen skjuts över till nästa mandatperiod, säger rådets ordförande.

Sverige ska nå hela vägen till nettonoll 2045, är regeringens ambition. Vad finns det för åtgärder som gör att vi når dit? När vi tittar på det visar det sig tyvärr att de åtgärderna inte finns i planen. Vi menar därför att regeringens handlingsplan är missvisande och brister i saklighet, säger professor Björn Sandén.

Det här är ett misslyckande som återkommer i regeringens infrastrukturpolitik, som vi debatterar här i dag. Men inte nog med det - jag kan också konstatera att regeringens infrastrukturpolitik kommer att leda till att väldigt många får stå och vänta på försenade och inställda tåg även i fortsättningen.

Tidöpartierna höjer järnvägsunderhållet med ynka 5 procent. Att enbart en mindre del av järnvägsunderhållet bedöms återtas är ett totalt misslyckande av regeringen. Speciellt med tanke på de väldigt stora ord som man har beskrivit det här problemet med blir jag alldeles häpen över de otroligt låga ambitionerna i regeringens infrastrukturproposition.

Tågförseningar och inställda tåg drabbar allt fler och inträffar allt oftare. Det påverkar både person- och godstransporter, och ytterst påverkar det förtroendet för järnvägen i sig. Det behövs en rejäl ambitionshöjning, och ambitionen måste vara att återta hela underhållet inom rimlig tid. Då behöver man se över hur hela systemet funkar.

Underhållet av järnvägen har under lång tid lagts ut på entreprenad till privata utförare. Med marknadskrafterna skulle det bli billigare och bättre, tänkte man. Men likt i andra länder som gjort samma sak har det i stället blivit dyrare och sämre. Vi vet att flera andra länder som gått den här vägen har dragit i nödbromsen och backat. Till exempel har Storbritannien, Estland och Nya Zeeland backat från den här typen av reformer och återtagit järnvägsunderhållet i statlig regi. Som en tidigare ledamot var inne på är det faktiskt en stor skillnad mellan annan infrastruktur och just järnvägen, som är ett sammanhållet system. Där behöver man en myndighet som tar ett helhetsgrepp om underhållet.

Vi kan konstatera att inte heller sammanslagningen av Banverket och Vägverket till Trafikverket har skapat de fördelar som var avsikten. 15 år är tillräckligt för att dra slutsatsen att det inte blivit som det var tänkt. Sverige behöver en statlig myndighet som tar ett helhetsgrepp och ägnar sitt fulla fokus åt järnvägen.

Miljöpartiet anser att det är angeläget med stora satsningar på sammanhängande stambanor för järnvägen i hela Sverige. Regeringen har stoppat viktiga investeringar i ny järnväg i södra Sverige, och i norra Sverige saknas beslut om angelägna satsningar. Detta har skapat en stor osäkerhet kring hur Sveriges framtida järnvägsinfrastruktur ska utvecklas. Regeringen saknar helt en vision för den svenska järnvägen. De befintliga stambanorna byggdes under 1800-talets senare del, och deras betydelse för svensk ekonomi kan knappast överskattas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Den järnväg som har byggt Sverige starkt står inför stora utmaningar. Infrastrukturen har brister i kapacitet och eftersatt underhåll. När delar av järnvägen har nått kapacitetstaket går det inte att vare sig öka tågresandet i tillräcklig utsträckning eller frakta mer gods på järnvägen. Sverige behöver därför omedelbart återuppta planeringen för bygget av nya stambanor men även bygga ut järnvägen runt om i hela Sverige. Inte minst behövs dubbelspår på nya Ostkustbanan, och utbyggnaden av Norrbotniabanan behöver komma igång omedelbart. Sträckan Stockholm-Oslo är ett annat exempel, och även Göteborg-Alingsås har nämnts. Det är absolut inte en uttömmande lista. Det här är otroligt angeläget.

Det klarar vi om vi lägger fram en investeringsbudget, som vi har diskuterat hela eftermiddagen här i kammaren och som jag vet att flera partier tycker är en bra idé. Men så är nu inte fallet, och därför kommer vi inte att klara de utmaningar vi står inför med den förda politiken.

En annan viktig kommande länk är Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Tyskland och Danmark som förväntas öppnas år 2029. Hela utskottet var nyligen på studiebesök i Köpenhamn, så alla bör vara mycket väl medvetna om detta. Det innebär avsevärda restidsvinster mellan södra Sverige och Tyskland.

Trafikflödena till Sverige och även till Norge väntas öka ganska kraftigt. Men här har regeringen inte gett de nya förutsättningarna tillräcklig uppmärksamhet. Vi kommer att sakna kapacitet i Sverige för att ta emot de ökade trafikflödena.

Sammantaget ser jag regeringens infrastrukturproposition som en förlorad möjlighet att ställa om transportsektorn, se till att vi har en fungerande infrastruktur i hela landet och framför allt att vi klarar att nå våra miljö- och klimatmål.

Sedan kan man nämna, som någon var inne på, att även framtidens transporter huvudsakligen kommer att ske med den infrastruktur vi har i dag. Därför behöver vi återta underhållet på både järnväg och väg.

Vi behöver också en politik för en snabb och kraftig elektrifiering, och vi behöver fasa in hållbara bränslen i allt som inte kan elektrifieras på kort sikt. Vi behöver nyttja den infrastruktur vi har mycket effektivare med längre tåg och bättre signalsystem.

Vi behöver få tillbaka stadsmiljöavtalen så att vi kan främja cykel, kollektivtrafik och gång i våra städer. Vi vill också ha ett landsbygdsmiljöavtal så att vi kan främja hållbara transporter i hela landet. Det skulle ge kommunerna både i större städer och på landsbygden goda förutsättningar att investera i hållbar infrastruktur.

Sedan tycker vi också att det är en bra idé, som bland annat Ulrike Heie var inne på, att titta på en infrastrukturberedning. Det är förödande med den ryckighet vi har sett när det gäller så stora, viktiga och tunga investeringar. Vi har investeringar på hundratals miljarder där man med kort varsel bara drar i handbromsen. Man slösar otroligt mycket med resurser och med skattebetalarnas pengar som har gått till planering för att lösa de problem som vi ser behöver lösas.

Fru talman! Återigen: Det dystra resultatet av regeringens politik är att vi missar klimatmålen samtidigt som Sveriges tågresenärer lämnas i sticket, med fortsatt försenade och inställda tåg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Miljöpartiet står såklart bakom alla reservationer som vi har i betänkandet. Men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 4.

Fru talman! Tack, Patrik Jönsson, för frågan!

Jag kan absolut ställa om frågan. Jag blev faktiskt inte riktigt klok på svaret. Jag uppfattade det som att Patrik Jönsson inte var nöjd med att bara återta 10-15 procent av underhållet. Om det är så att Patrik Jönsson är väldigt nöjd med det är det bra med ett förtydligande. Jag tycker att det är ett stort misslyckande.

Det är visserligen så att Trafikverket säger att med nuvarande struktur och nuvarande arbetsform klarar man inte av att återta mer. Men med tanke på att jag vet att Patrik Jönsson är väldigt kritisk till nuvarande struktur och nuvarande arbetssätt är det väldigt förvånande att vara nöjd med det och att inte se att här är det politikens - regeringens och riksdagens - roll att se till att vi har myndigheter som jobbar effektivt och att vi har ett underhåll som sköts på ett effektivt sätt.

Det är klart att man inte kan vara 100 procent säker på att man skulle lyckas göra det effektivare. Men jag är 99 procent säker på att det skulle gå att göra effektivare än i dag. Att inte ens försöka och bara acceptera Trafikverkets "Nej, tyvärr, det går inte att göra effektivare" tycker jag faktiskt är rätt häpnadsväckande från Tidöpartiernas sida. Där skulle man verkligen behöva se över de strukturer som vi vet kanske inte är optimala för att kunna återta underhållet. Men förtydliga gärna svaret på frågan.

Det är säkerligen 1 500 slitna växlar. Jag kan varken säga bu eller bä om det, för jag har inte hört just den siffran. Men det kan säkert stämma.

Fru talman! Underhållsskulden har som nämnts ökat ända sedan vi tog bort möjligheten till en investeringsbudget 1980. Jag menar att det är ett systemfel. Det är bara att beklaga att vi inte har kommit till rätta med det tidigare.

Men med den insikten kastar Patrik Jönsson ganska mycket sten i glashus här. Vi kan konstatera att med den infrastrukturproposition som nu läggs fram kommer underhållsskulden bara att växa och växa. Man återtar bara en bråkdel av underhållsskulden. Den kritiken kan jag bara skicka iväg som en tillbakakaka, för här misslyckas man lika kapitalt.

Jag ska nämna att vi faktiskt har höjt anslagen till underhåll ganska rejält. Men det är bara att konstatera att det är ett systemfel på flera nivåer. Vi behöver en myndighet som är mer fokuserad. Vi behöver återta underhållet i statlig regi likt många andra länder som först har lagt ut det på marknaden och sedan insett att det inte var någon bra idé, i varje fall inte just för järnvägen.

Vi behöver också en investeringsbudget där man separerar löpande utgifter, som underhåll, och stora investeringar som man gör mer sällan. Det görs ju inte med den här regeringens politik heller. Det är bara att beklaga att man trots denna vetskap och trots att det faktiskt finns en majoritet i Sveriges riksdag för att åtgärda i alla fall några av dessa problem inte gör det.

Konsekvensen är ju att folk - trots Patrik Jönssons goda ambitioner - kommer att få fortsätta stå och vänta på försenade och inställda tåg.

Fru talman! Tack, Helena Gellerman, för frågorna!

För det första kan jag konstatera att det är tur att man faktiskt ganska enkelt kan räkna på ekonomi. Det har vi naturligtvis också gjort när vi har lagt fram den här investeringsbudgeten. Vi har satt en ram på upp till 100 miljarder per år i tio år just för att klara klimatomställningen och för att kunna göra de investeringar som behövs. Det är en investering vi gör för flera hundra år framåt, för om vi inte klarar klimatutmaningen får vi lida av det länge och väl.

Sverige har numera en av världens lägsta statsskulder, men vi har eftersatta investeringar. Det vore ganska dumsnålt att låta järnvägen förfalla och inte ha den infrastruktur som behövs både för att nå klimatmålen och för att faktiskt ha kapacitet för hållbart resande under lång tid framåt.

Med den investeringsbudget vi lägger klarar vi klimatmålen, och vi klarar dem på ett sätt som gör att vi investerar i Sveriges näringsliv så att det kommer att generera mer jobb och utveckling i hela landet än om vi inte gjorde det. Trots investeringsbudgeten går vi från 30 till 45 procent av bnp i statsskuld. Det innebär att vi även efter en sådan kraftig investering, där vi får väldigt många fördelar, fortsatt kommer att ha en av världens lägsta statsskulder.

Vi resonerar som så - till skillnad från Liberalerna, uppenbarligen - att vi tycker att det är värt att faktiskt nå klimatmålen. Det är inte ett stort problem att skicka vidare en hållbar värld och fortfarande ha en av världens lägsta statsskulder.

Fru talman! Det var en ganska stor fråga på två minuter, Helena Gellerman!

För det första blir man ganska förvirrad av Tidöpartiernas företrädare. Det sägs att det faktiskt går att göra effektivare - nu säger Helena Gellerman att det visst går. Flera är också inne på att vi kan och behöver reformera Trafikverket för att underhållet ska bli effektivare. Men samtidigt är det omöjligt enligt Trafikverket, och då går det ju inte att öka underhållet. Jag hör en otrolig motsägelse i argumentationen.

Om Helena Gellerman nu menar att det går att göra effektivare kan man alltså återta mer av underhållet än det som regeringen lagt som förslag. Det är precis vad Miljöpartiet vill göra, och vi tror att det går att göra med innovationsupphandlingar med en myndighet som faktiskt är dedikerad och har en bättre översyn över hela järnvägssystemet. Vi tror att vi behöver både underhålla och bygga ut kapacitet så att man kan styra om trafik i högre utsträckning än man gör i dag.

Det är i princip omöjligt att besvara den breda frågan på en minut, kan jag tyvärr konstatera, så vi får återkomma till det i kommande debatter. Vi kan dock konstatera att vi återtar underhållet på både väg och järnväg. Vi har också en offensiv för att elektrifiera hela transportsektorn och en politik för att producera hållbara biodrivmedel till både vägtrafik, flyg och sjöfart. Vi har i vårt förslag satsningar på intermodala lösningar där vi nyttjar sjöfarten mer.

Vi har alltså en politik för alla transportslag och för att de ska kunna bli hållbara. Det är en politik som faktiskt når klimatmålen, till skillnad från Liberalerna, som - i alla fall i samarbete med övriga Tidöpartier - ökar utsläppen kraftigt och missar klimatmålen.