Linus Lakso

Fru talman! Mina synpunkter i den här frågan gäller kanske inte det som görs – vi behöver såklart implementera nödvändig EU-lagstiftning – utan det som inte görs på elmarknadsområdet. Det är ju en missad chans att lägga fram fler viktiga reformer.

Vi har i grunden en helt misslyckad energipolitik, där vi ser en tvärnit för utbyggnaden av ny kraftproduktion. I ett läge där Sverige kraftigt skulle behöva öka utbyggnadstakten för ny kraftproduktion minskar den i stället – den tvärnitar. Den kommer enligt prognosen att ha minskat med 75 procent under den period på tre år som den här regeringen har styrt. Det är en katastrof för elektrifieringen och för klimatomställningen men även för Sveriges konkurrenskraft och i slutändan inte minst för vår säkerhet.

Ett övergripande problem, fru talman, är att det inte finns ett mål för effekt. Det är en av grundanledningarna till de svajiga elpriser vi har sett de senaste åren. Vi har inte minst nu i dagarna haft otroligt svajiga elpriser. Det här skulle man kunna förebygga.

Vi skulle behöva ett mål för mer reglerbar effekt till både 2030 och 2035 – så kallad grön baskraft. Just nu har Europa dessutom ett farligt beroende av rysk fossil energi som vi behöver sätta stopp för. Tidöpartierna har i stället gjort tvärtom och ökat beroendet av fossila bränslen.

Det skulle gå alldeles utmärkt att fasa ut det fossila genom att fortsätta bygga ut inte minst solkraft och vindkraft, tillsammans med grön baskraft som balanserar elsystemet. Det skulle ge både billig och stabil energi i närtid.

Med grön baskraft avser jag höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet och effekt från kraftvärmen samt energilagring i form av vätgas, pumpkraft, värmelagring och gasturbiner drivna på förnybara bränslen. Det handlar också om efterfrågeflexibilitet, alltså smart styrning av till exempel elbilar och värmepumpar.

För att snabbt få dessa viktiga resurser på plats behövs en aktivare politik för elmarknaden. Det gäller inte minst efterfrågeflexibilitet, som ju är ett av de snabbaste och billigaste sätten att få in mer reglerbar kraft och därmed kapa pristopparna. För att möjliggöra för många små användare att bidra till detta behövs nya roller på elmarknaden.

Det är ganska många år sedan EU bad Sverige att införa rollen oberoende aggregator. En sådan kan till exempel vara ett företag som genom avtal klustrar ihop många värmepumpar och därmed bildar ett virtuellt kraftverk som kan reglera och vara med på elmarknaden och balansera – och även balansera priserna.

Sverige har dock varit otroligt senfärdigt med detta, och nu ser det ut som att vi får det först 2028. Det gör att stora volymer flexibilitet stängs ute från marknaden, och det blir inte möjligt att samla kunder som har olika elhandlare under en aggregator.

Konsekvensen av det här, fru talman, är att vi får högre pristoppar än vi annars hade behövt ha. Det är den yttersta konsekvensen för Sveriges alla elkunder, och det är synd. Det är en missad chans att se till att kapa dessa pristoppar på ett smart och effektivt sätt.

Vi behöver också frigöra potentialen för smart elbilsladdning, men här utmanas innovativa företag av att nätägare har olika effekttariffer. Vi har 170 olika elnätsbolag och dessutom olika sätt att ansluta till dessa tjänster. Vi skulle därför behöva harmonisera elmarknaden på ett betydligt mer omfattande sätt. Inte heller här ser jag några initiativ från regeringen.

Fru talman! Sist men inte minst ser vi ett annat stort problem på elmarknaden – ett moment 22. Vi behöver ju mer billig el i närtid och en industripolitik som möjliggör klimatomställningen, men i stället har vi fastnat i ett farligt moment 22 där utbyggnaden av ny elproduktion tvärnitat och industrins elektrifiering skjuts på framtiden.

Tre år av denna antielektrifieringspolitik har tyvärr gett resultat. Industrins klimatomställning och utbyggnaden av ny elproduktion har fastnat i detta moment 22. Företagen kan inte lita på att det finns långsiktiga spelregler som gör att omställningen lönar sig. Elproducenterna å sin sida avvaktar eftersom de inte är säkra på att denna efterfrågan på mer el kommer.

Därför krävs det att staten tar en mer aktiv roll på elmarknaden och bryter dödläget mellan elproducenter och industri. Miljöpartiet föreslår därför det vi kallar elektrifieringsavtal. Det är ett träffsäkert och effektivt medel för att överbrygga detta problem.

Det handlar om att sluta avtal mellan en industri som ställer om och fasar ut det fossila och elproducenter som vill och kan producera mer el – och sluta prisgapet på i dagsläget omkring 15 öre, som gör att detta har fastnat i ett moment 22. Det skulle kunna få fart på utbyggnaden.

Miljöpartiet har beställt en utredning från riksdagens utredningstjänst som visar att vi kan få fram ungefär 50 terawattimmar till en tiondel av kostnaden för regeringens kärnkraftssubventioner på en bråkdel av tiden. Detta ihop med potentialen för energieffektivisering gör att vi då kan förse industrin med den el som man faktiskt behöver.

Slutligen, fru talman, ska jag också beröra den fråga vår reservation gäller. Vi instämmer i att det är väldigt klokt att titta på Norge, som har hittat en bra modell för anvisade avtal. Det ska inte vara så att man drabbas av väldigt höga elkostnader för att man inte har möjlighet att vara en aktiv elkund. Det behövs ett bättre skydd för de elkonsumenter som inte är aktiva på elmarknaden. Vi yrkar därför bifall till den reservation som finns i betänkandet.

Fru talman! Jag misstänkte att det här med underhållet skulle komma upp, så jag tog fram lite siffror.

Under den förra regeringen höjde vi underhållet med 100 procent. Det var alltså en dubblering. Den här regeringen höjer underhållet med 5 procent. Det är nästan ingen höjning alls. Skillnaden i ambitionsnivå är ganska markant.

Min följdfråga är: Hur kommer det sig att man kan stå i en valrörelse och lova att Nya Ostkustbanan ska byggas men att man inte kan säga det när man väl har regeringsmakten?

Fru talman! Det är många som vill kunna resa hållbart med tåg i Sverige. De senaste 30 åren har resandet med tåg dubblerats. Det innebär att vi både behöver komma i kapp med underhållet och bygga ut järnvägen.

En av Sveriges absolut mest belastade sträckor är Ostkustbanan. Därför var det nog många, speciellt i Mellansverige och norra Sverige, som blev väldigt besvikna över Trafikverkets besked att den inte finns med i förslaget till nationell plan. Den är väldigt viktig för både företag och invånare i mellersta och norra Sverige.

På en skriftlig fråga svarade Andreas Carlson att han avser att hålla ingångna avtal mellan staten och kommunerna, och Ulf Kristersson lovade dyrt och heligt i valrörelsen att Nya Ostkustbanan skulle byggas. Min fråga är därför ganska enkel: Kommer regeringen att hålla detta löfte?

Fru talman! Det här är ett ämne som kanske berör vissa av oss extra mycket. För ungefär 20 år sedan förlorade jag en nära vän, en barndomsvän, i en trafikolycka. Alla som har förlorat en vän eller anhörig vet vilken sorg det är.

Därför är varje person som dödas i eller av trafiken en för mycket. Vi har kommit en bra bit på väg när det gäller trafiksäkerhet i Sverige, men vi är långt ifrån i mål. Mer behöver göras, inte minst när det gäller att skydda oskyddade trafikanter.

Nollvisionen innebär att ingen ska dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor. Den har varit en viktig del av den svenska trafikpolitiken. Precis som flera andra har varit inne på skulle den dock behöva breddas, eftersom trafiken som vi vet inte enbart orsakar död och skada i den omedelbara trafiksituationen utan också orsakar ökad dödlighet och sjukdomar genom partiklar, buller och utsläpp.

Som också nämnts av tidigare talare dör närmare 7 000 personer årligen i förtid på grund av dålig luftkvalitet, medan 200–300 personer – 210 förra året, för att vara exakt – årligen dödas omedelbart i trafiken.

Fru talman! Därför menar jag att trafiksäkerhetsområdets nollvision behöver kompletteras med ett ambitiöst mål om att också minska antalet döda av trafiken. Målet bör alltså vara att kraftigt minska antalet döda både i och av trafiken.

Många viktiga saker har nämnts under debatten – att minska antalet personer som kör berusade, trafikmiljön, säkerhetstester som gäller både kvinnor och män, viltstängsel, separerade körfält och så vidare. Jag skulle också vilja ta upp att detta att hastigheten hålls är ett av de bästa sätten att minska antalet olyckor i trafiken. Därför välkomnar jag Trafikverkets förslag att utveckla de automatiska trafiksäkerhetskontrollerna till att kunna övervaka hastighet längs sträckor. Om alla höll hastigheten skulle vi spara ytterligare 50 liv i trafiken varje år.

Sveriges kommuner skulle också behöva få utökade befogenheter när det gäller regelefterlevnad i trafiken. En kommun har rätt att besluta om hastigheterna på kommunala gator och vägar, men kommunen får sedan inte själv säkerställa att reglerna följs. Det som står till buds är fysiska farthinder eller att invänta polis. Jag menar att kommunerna skulle kunna få en utökad rätt att sätta upp egna trafikövervakningskameror och att integrera dem med polisens system för att underlätta att följa upp regelefterlevnaden. Det skulle också göra trafikmiljön säkrare för oskyddade trafikanter som cyklister och gångtrafikanter om hastigheterna hölls i högre utsträckning.

Fru talman! Miljöpartiet står såklart bakom alla sina reservationer i betänkandet. Jag har pratat mycket om det som står i reservation 1, som jag redan har yrkat bifall till, men jag yrkar också bifall till reservation 5.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 juni.)

Herr ålderspresident! Jag noterar att jag inte fick svar på frågan om vem som ska betala den straffskatt som ska bekosta CFD-kontrakten, eller differenskontrakten, som det kallas.

Vad man får för resultat beror på vad man stoppar in för siffror. Där har regeringen stoppat in glädjekalkyler vad gäller både kostnaden för ny kärnkraft, byggtiden och framtida elpris.

Man kan alltid manipulera en beräkning. Men jag har bett riksdagens utredningstjänst att stoppa in lite mer realistiska siffror. Det var dem jag hänvisade till i mitt anförande. Då hamnar vi på de beloppen.

Speciellt om kostnaderna enbart ska läggas på hushållen handlar det om att det kommer att kosta kanske 1 000 kronor eller mer i månaden per år i 40 år.

Jag ska också berätta lite grann om vad som faktiskt existerar i verkligheten. Jag skulle rekommendera Niklas Wykman att lämna Stockholms tullar och sitt kontor och resa runt.

Jag har nämligen besökt till exempel Göteborg Energi som redan i dag har gasturbiner, och det fungerar. Jag har besökt Skellefteå Kraft som effekthöjer vattenkraften i Rengård i Skellefteälven.

Jag har besökt Mälarenergi som redan har invigt ett värmelager som kan göra kraftvärmen mer flexibel. I Finspång tillverkas gasturbinerna. I Ludvika tillverkas den kraftelektronik som kan balansera ett system med mycket förnybar energi vad gäller kraftelektronik, svängmassa, spänningsreglering och så vidare.

Jag har besökt Vattenfalls pumpkraftverk som man håller på att återuppta i Juktan i Västerbottens inland.

Det här är tekniker som finns och som fungerar. Det är inga enhörningar. De enhörningarna finns nog mer på Niklas Wykmans kontor i hans beräkningar av kostnaderna.

Här är sista chansen att svara. Är det hushållen eller industrin som ska betala? Vem är det som ska betala kärnkraftsskatten som detta kommer att innebära?

Herr ålderspresident! Jag vill rikta ett stort tack till Niklas Wykman för att han deltar i debatten. Jag tycker att det är väldigt bra när statsråd gör det.

Jag vill börja lite grann med historiebeskrivningen. Låt oss gå tillbaka till den tid då Moderaterna styrde förra gången, det vill säga allianstiden. Det är den tid som Niklas Wykman verkar drömma sig tillbaka till vad gäller elsystemet. Men då var Sverige på årsbasis beroende av import av bland annat tysk och polsk kolkraft. Det är bara att gå tillbaka och kolla på statistiken för hur energibalansen såg ut då.

Sedan säger Niklas Wykman att det är viktigt att bygga ut elsystemet. Där kan vi också kolla hur det går i verkligheten. När vi lämnade över regeringsmakten 2022 hade vi det största elöverskottet och de lägsta elpriserna i Europa. Vi hade också en historiskt hög utbyggnadstakt på ungefär 3 gigawatt per år. Nu har den kollapsat. Sedan regeringen tog över och fram till i år minskade den med 50 procent, och den ser ut att minska ännu mer, kanske med 75 procent, till nästa år. Där går utvecklingen åt helt fel håll. Dessutom har vi ett ökat fossilberoende, tvärtemot vad Niklas Wykman säger sig vilja åstadkomma, genom kraftiga subventioner till fossila bränslen, varav 50 procent är av okänt ursprung och kanske kommer från Ryssland.

Niklas Wykman säger också att det alternativa sättet att balansera det förnybara, det vill säga grön baskraft, inte finns. Då kan jag berätta för Niklas Wykman att jag har ägnat mig åt att resa runt och titta på de anläggningar som finns runt om i Sverige och de tekniker som redan används för produktion. Jag ska berätta lite mer om det i min nästa replik, för snart tar min talartid slut.

Slutligen vill jag återigen ställa en fråga som vi inte har fått svar på. Det blir väl sista chansen. Vem ska betala straffskatten för ny kärnkraft?

Herr talman! Det här är sannolikt det mest oansvariga beslut som Sveriges riksdag har fattat under sin historia. Tidöpartiernas plan är alltså att kasta hundratals eller, mer sannolikt, tusentals miljarder av skattebetalarnas pengar på något som enligt en enig expertkår inte behövs och som dessutom bromsar klimatomställningen.

Elkostnaden kan bli 1 000 kronor dyrare per månad för hushållen i 40 år, om det är de som ska stå för notan. Det värsta av allt är ändå att det inte bidrar till att vi når våra klimatmål, utan det bidrar tvärtom till ökade utsläpp eftersom ny kärnkraft tar alldeles för lång tid att få på plats.

Därför, herr talman, kommer vi i Miljöpartiet att göra vad vi kan för att sätta stopp för vansinnet och i stället styra mot en hållbar och verklighetsförankrad energipolitik. En röst på Miljöpartiet i nästa val är alltså en röst på ett nej till 1 000 kronor mer i elkostnad varje månad, ett nej till skenande koldioxidutsläpp och ett nej till urangruvor som förstör den svenska landsbygden.

Herr talman! Regeringen verkar helt sakna kompetens för den här typen av beslut, som är otroligt avgörande för Sveriges framtid. Vi har en energiminister som inte kan skilja mellan effekt och kapacitet i elnäten, vi har en finansmarknadsminister som inte kunde skilja mellan elenergi och energi under utfrågningen i finansutskottet och vi har en statsminister som tror att Sverige hade ett fossilfritt energisystem på 70-talet, vilket är väldigt långt från sanningen. Ideologiska skygglappar gör nu att man har stakat ut en plan som är totalt orealistisk vad gäller både tid och kostnad och som helt saknar vettiga konsekvensanalyser.

Herr talman! Innan jag går in på det som är mest graverande vad gäller tid och kostnad vill jag klargöra några saker. Regeringen anför som anledning att vi har ett havererat energisystem och att det inte går att bygga ut det förnybara, men detta motsägs inte minst av Svenska kraftnät, Energimyndigheten, Chalmers och flera andra universitet samt nu senast Energiforsk, som har visat att det går alldeles utmärkt att expandera energisystemet rejält de närmaste decennierna och därmed nå klimatmålen med förnybar energi i kombination med grön baskraft, som jag kallar det.

Vi har alltså inte ett havererat energisystem. Under elpriskrisen 2022 hade vi de lägsta priserna i EU och det största elöverskottet, och förra året hade vi ett effektöverskott 90 procent av tiden. Man kan läsa om detta i propositionen, där det står att Sveriges elsystem i en internationell jämförelse är säkert, kostnadseffektivt och miljömässigt hållbart.

De problem vi hade under åren 2021–2023 med kostnadskrisen berodde på Putins fullskaliga invasion av Ukraina och energikrig mot Europa. Därefter har vi sett att priserna har gått ned, tillsammans med och tack vare att vi har byggt ut den förnybara energin. Då bör man dra slutsatsen att det är Europas beroende av fossila bränslen som är grundproblemet och försöka minska det beroendet, men regeringen gör precis tvärtom. Man ökar beroendet av fossila bränslen och därmed också utsläppen.

Det går som sagt alldeles utmärkt att fasa ut den fossila energin genom att bygga ut sol och vind tillsammans med tekniker som balanserar ett sådant system. Med grön baskraft avser jag höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet och effekt från kraftvärmen, energilagring i form av pumpkraft, värmelagring och kanske även vätgas samt gasturbiner som drivs av biogas producerad av svenska bönder i stället för rysk fossilgas, som Sverigedemokraterna vill ha.

Det handlar också om efterfrågeflexibilitet, smart styrning av elbilsladdning, värmepumpar och så vidare. Det här är helt möjligt. Det är beprövad teknik. Jag har rest runt i landet och tittat på de pumpkraftverk vi har, de värmelager som redan har byggts, de batterilager som snabbt byggs upp och så vidare. De finns i verkligheten. Jag har besökt de platserna.

Herr talman! En röst på Miljöpartiet i nästa val är ett ja till ett miljövänligt och väl fungerande energisystem med låga elpriser och en konkurrenskraftig grön industri, elektrifierade transporter till låga driftskostnader, ett omfattande program för energieffektivisering, mer hållbart producerad energi från sol och vind och ett energisystem som balanseras av grön baskraft.

Herr talman! Jag ska tala lite mer om vilka kostnader som vi faktiskt pratar om och fattar beslut om här i dag. Om man jämför systemkostnaderna för ett förnybart system med systemkostnaderna för ett system med kärnkraft, vilket till exempel BTH – med siffror från Internationella energibyrån – Chalmers, KTH, Institutet för Näringslivsforskning och Svenska kraftnät har gjort, ser man att merkostnaden uppgår till mellan 1 000 och 5 000 miljarder, sett över systemets livslängd.

Svenska kraftnäts långsiktiga marknadsanalys visar att elpriset blir 20 öre högre per kilowattimme med utbyggd kärnkraft jämfört med om vi bygger ut det förnybara. SNS Konjunkturråd pekar på att ny kärnkraft är det dyraste alternativet och förespråkar i stället en marknadsbaserad utbyggnad, där landbaserad vind är det billigaste.

Om vi slår ut kostnaderna på hushållen ser vi att det rör sig om 1 000 kronor per månad och hushåll i 40 år. Den fråga som vi inte har fått svar på, herr talman, är vem som ska betala och vad som är realistiska antaganden.

Jag bad riksdagens utredningstjänst att räkna på lite olika alternativ. Man kan utgå från lite mer realistiska antaganden, såsom ett elpris på 50 öre framöver, vilket är fullt möjligt om vi bygger ut det förnybara, och en kostnad för ny kärnkraft på 150 öre, vilket är väl i linje med den som har byggts runt om i Europa.

Vi har som sagt inte fått svar på vem som ska betala, men om man inte lägger kostnaden på alla elkonsumenter utan bara på hushållen – jag tror inte att industrin är så sugen på att betala det här – rör det sig för en villaägare om en kostnadschock på mellan 30 000 och 36 000 kronor per år, räknat på en villa som förbrukar 20 000 kilowattimmar – om vi ska ha tio nya reaktorer, vilket regeringen vill.

Det finns inget tak i den här finansieringsmodellen, även om man nämner 5 gigawatt. Räknar vi på fyra reaktorer blir det för en villaägare 15 000 kronor per år. Det är alltså astronomiska belopp, som regeringen inte kan svara på vem som ska betala eller hur de ska finansieras.

Om man i stället slår ut kostnaden per kilowattimme rör det sig snarare om 20 öre per kilowattimme för 5 gigawatt och 50 öre per kilowattimme för tio nya reaktorer. Jag vet inte om näringslivet är så suget på att betala de kostnaderna i slutändan.

Man kan naturligtvis spekulera och undra om framtida elpriser, men räknar man på de siffror som jag nämnde blir detta resultatet.

Herr talman! Sannolikheten att regeringens kärnkraftsprojekt – om det blir av, vilket jag inte tror – skulle hålla sig inom utsatt tidsram är väl i princip obefintlig. Vi kan ju titta på vad som har hänt när man har byggt kärnkraft runt om i Europa.

I Frankrike byggdes nyligen Flamanville 3 klart. Planen var en byggtid på 5 år med start 2007 och en budget på 40 miljarder. Resultatet var en byggtid på 17 år, och den verkliga kostnaden beräknas till 200 miljarder kronor – fem gånger ursprunglig budget.

I Storbritannien byggs Hinkley Point C. Man fick tillstånd 2012 och började bygga 2017. Planen var att vara klar 2025. Nu är prognosen kring 2030, alltså en byggtid på minst 13 år, och kostnaden har skenat till 600 miljarder för två kärnkraftsreaktorer.

I Finland började man 2005 bygga Olkiluoto 3 med planerad driftsstart 2009. Driftsstarten blev i stället 2023, 14 år försenad, och byggtiden slutade på 18 år. Planerad budget var 37 miljarder; slutnotan uppskattas till 125 miljarder.

Det här är faktiskt inga undantag. Bredare sammanställningar visar att just kärnkraftsprojekt dras med de värsta förseningarna och fördyringarna av alla projekt i alla kategorier.

Herr talman! Kan då ny kärnkraft faktiskt bidra till att klara klimatomställningen?

Sverige har nationella klimatpolitiska mål för 2030, 2040 och 2045 och ett särskilt mål för transportsektorn. Utöver detta har vi ett antal EU-mål till 2030. Majoriteten av Sveriges klimatpolitiska mål förutsätter en snabb elektrifiering, vilket i sin tur kräver mer el och mer effekt i närtid.

Regeringens plan är motsvarande två storskaliga kärnkraftsreaktorer till 2035, men den tidsplanen har dömts ut av många remissinstanser. Inte ens regeringens egen kärnkraftssamordnare tror på den.

En studie från handelshögskolan i Köpenhamn och Berlins tekniska universitet visar att kärnkraftsprojekt i EU har blivit i snitt elva till tolv år försenade. Då är regeringens projekt färdigt någonstans efter 2045, alltså efter att Sverige ska ha uppnått klimatneutralitet. Med den tidsaspekten kommer ny kärnkraft inte att kunna bidra till något av Sveriges klimatmål – vare sig till 2030, 2040 eller 2045.

Men klimatproblemen med regeringens kärnkraftsstöd stannar inte vid att det blir för dyrt och för sent. Det är tyvärr värre än så, herr talman.

Det föreslagna statliga stödet till ny kärnkraft kommer att aktivt motverka utbyggnaden av den energi som vi behöver här och nu. Det kommer att tränga undan investeringar i annan fossilfri elproduktion såsom effekthöjningar och livstidsförlängningar av existerande elproduktion, inklusive vattenkraft och befintlig kärnkraft, men framför allt i ny förnybar energi. Remissinstanser har understrukit att detta ökar risken för effektbrist i närtid och bromsar elektrifieringen.

Naturskyddsföreningen har räknat på klimateffekten av den här fördröjningen och visat att om vi fasar ut den fossila energin betydligt långsammare blir utsläppen 220 miljoner ton högre. Det motsvarar fyra gånger Sveriges årliga utsläpp.

Därför, herr talman, anser jag att riksdagen gör klokast i att avslå den här propositionen. Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4.

Herr talman! Då måste jag tyvärr informera Camilla Brodin om att vi inte kommer att bygga någon konventionell kärnkraft i dag heller. Tittar man på byggtiderna runt om i Europa ser man att det handlar om 14–18 år från byggstart. Nyligen var Romina Pourmokhtari ute och skröt om att tillståndsprocessen har kortats från 13 till 10 år. Det går säkert att korta den något år – det ska jag inte hålla för omöjligt – men även om vi kortar processen från 25 till 20 år blir det verkligen inget här och nu.

Där är regeringen alltså fortfarande svaret skyldig. Man har väl börjat inse lite grann att det behövs politik här och nu. Inte minst har man kopierat Miljöpartiets gröna baskraft i form av Kraftsteget, vilket vi välkomnar.

Vi har dock inte fått svar på frågan vem som ska betala kärnkraftsskatten. Det tycker jag faktiskt är extremt allvarligt. Och jag vet inte vad som är mest allvarligt, herr talman – Mats Green och Camilla Brodin kanske inte förstår förslaget, det vill säga att differenskontraktet i alla fall enligt utredningen ska finansieras av en skatt. Här får vi absolut inga svar.

När regeringen går fram med någonting som kan behöva subventioneras med hundratals eller kanske faktiskt tusentals miljarder, vilket ett flertal oberoende analyser visar – jo, Niklas Wykman, det stämmer – bör man faktiskt få reda på vem som ska betala den skatten. Skattebetalarna kommer nämligen inte att få tillbaka de pengarna på något sätt.

Det skulle jag alltså faktiskt vilja ha svar på från Camilla Brodin. Är det industrin eller elkonsumenterna som ska betala? Ska det smetas ut på elpriset?

Herr talman! Tack så mycket för anförandet, Camilla Brodin!

Först och främst vill jag nämna Spanien. Jag tycker att det är grovt vilseledande att ta det som exempel på att förnybart inte funkar, för det finns ingen utredning som har slagit fast vad felet berodde på. Jag kan i sammanhanget konstatera att samma sak har hänt i England – och även i Sverige. I till exempel England var mindre nogräknade politiker och tyckare ute och skyllde på det förnybara, men det visade sig vara ett fel i ett konventionellt kraftverk.

Det som verkar ha hänt är ett så kallat N−2-fel, det vill säga att två stora fel inträffar samtidigt utan att man vet riktigt vad. Det har hänt även i Sverige då två kärnkraftverk och dessutom ett värmekraftverk stoppade. Det berodde på ett elfel i ett ställverk, så det var inte deras fel, men vi var otroligt nära en blackout i Sverige – ytterst på grund av kärnkraften, som snabbstoppade på grund av detta. Jag tycker att vi ska vara lite mer nogräknade där.

Camilla Brodin tog också lite spjärn i historien och gick ända tillbaka till 50-talet. Det är ju intressant. Pratar vi utifrån de perspektiven och tittar på teknikutvecklingen tänker jag att det ändå vore intressant att ställa en fråga. För en eller två veckor sedan hade vi en debatt om energipolitiken lite bredare, och där hade alla partier i oppositionen en reservation om att införa bättre reglering av och en strategi för fusionskraft. Tekniken är fortfarande på forskningsstadiet, men det går framåt. Jag tror att vi alla har besökt ett ledande svenskt företag som jobbar med det här.

Pratar vi om ett tidsperspektiv där 50-talet ingår och tittar 20–50 år framåt kan detta bli ett alternativ. Det är faktiskt en sorts utvinning av kärnenergi som är hållbar och i princip kan anses vara en förnybar energikälla. Men Camilla Brodin och regeringen röstade nej till detta. Varför gjorde man det?

Herr talman! Det är ju ett totalt falsarium. Det är precis tvärtom. Mats Green står här och vevar mot Miljöpartiet och vill ha mer reglerbar kraft. I sitt anförande tog han upp Kraftlyftet, som är en direkt kopia av Miljöpartiets politik. Det vi hade året innan hette Kraftsteget och innehöll exakt samma sak. Mats Greens regering har alltså kopierat Miljöpartiets politik, eftersom den faktiskt fungerar i verkligheten. Det är dessutom exakt det Skånes effektkommission – som för övrigt leds av en partikollega till Mats Green – efterfrågar. Det handlar om effekt som kan komma här och nu, som är betydligt billigare än kärnkraft och som kan komplettera mer billig el från vindkraft och solkraft. Men det sätter Mats Green stopp för.

Jag kan ta några röster från högersidan om regeringens extrema kärnkraftssubventioner. ”Stoppa miljardsubventioner till kärnkraft”, skriver företrädare för Institutet för Näringslivsforskning och Timbro och kallar projektet ”planekonomiskt”. PM Nilsson dömer ut satsningen på ny kärnkraft i Sverige och säger att prislappen blir sinnessjukt stor och att tidsplanen är helt orealistisk. Mikael Odenberg, tidigare moderat energitalesperson, försvarsminister och gd för Svenska kraftnät, kallade beslutet att stoppa 13 vindkraftsprojekt i södra Sverige närmast katastrofalt och tangerande självskadebeteende.

Det här är ett näringspolitiskt och energipolitiskt haveri, och försvarspolitiskt betyder det ingenting. Vad har Mats Green att säga om det?

Herr talman! Jag är väl inte fullt lika imponerad av Mats Green som företrädare för sitt parti som Fredrik Olovsson är. Jag tycker nämligen att man ska hålla sig till sanningen och inte stå och ljuga här i kammaren.

Det finns inget parti som har föreslagit elransonering i Sverige. Jag brukar i mina repliker försöka reda ut alla felaktiga påståenden som Mats Green hittar på, men tyvärr tar tiden då oftast slut. Jag tänkte att vi ska prata lite om kostnader i stället.

Mats Green menar att andra kraftslag också kostar pengar att bygga, och det gör de naturligtvis. Men det intressanta är ju vad de kostar – alltså hur mycket. Jag vet inte vad man ska jämföra med. Men det är lite som om Mats Green skulle gå på en visning av en lyxvilla på 20 miljoner och på en av en mindre bostad för 2 miljoner och tänka att båda kostar pengar, alltså kan han lika gärna slå till på 20-miljonerkronorsvillan. Man får lite Lyxfällan-känsla av Mats Greens resonemang. Det kanske är ”pappa betalar”-politik som har smugit sig in här.

Många oberoende analyser visar att skillnaden mellan ett system som bygger på förnybar energi med grön baskraft och ett som bygger på kärnkraft är att systemet med ny kärnkraft blir radikalt mycket dyrare. Regeringen vill i den här propositionen att mellanskillnaden ska betalas med en straffskatt på svenska elkonsumenter. Det står Mats Green och försöker mörka och förneka här i kammaren.

Garantipriset måste ju betalas. Det blir högst sannolikt skillnad mellan vad ny kärnkraft kostar och vad systempriset i Sverige kommer att vara. Jag vill ha svar på frågan om vem som ska betala straffskatten.

Herr talman! Tack, Tobias Andersson, för svaret!

Jag kan konstatera att i alla fall den industri jag pratar med har en samstämmig bild av att det är helt avgörande att vi håller i klimatmålen för att detta ska hända. Men det vill ju inte Sverigedemokraterna, så det där faller på sin egen orimlighet.

Vi måste stå fast vid klimatmålen och se till att vi kan stötta den utvecklingen för att denna konsumtion faktiskt ska bli av, för den bygger ju på att vi når klimatmålen. Annars kommer vi inte att behöva den elen. Där hänger resonemanget inte ihop.

Vi har också sett resultatet: Många satsningar har stoppats under den här regeringen. Uniper stoppade satsningen på grönt flygbränsle i Långsele, Flagship One stoppade en satsning på grönt fartygsbränsle i Örnsköldsvik och till exempel Volvo och LKAB har skjutit fram sina planer för omställning. Den gröna omställningen havererar betänkligt under den här regeringen – och säkerligen mycket på grund av Sverigedemokraterna.

Jag kan delvis börja svara på de frågor Tobias Andersson ställde. Vi har ju inte effektbrist, men vi har produktionsunderskott i SE4. Då behöver vi mer produktion. Jag noterar att Tobias Anderssons svar är att man ska vänta i ungefär 20 år på ny kärnkraft.

Miljöpartiet har tvärtom föreslagit det vi kallar grön baskraft – som Sverigedemokraterna nu börjar kopiera, men med egna ord. Det handlar om gasturbiner, det handlar om höjd effekt från kraftvärmen och vattenkraften, det handlar om fler batterier i systemet och det handlar om efterfrågeflexibilitet som man kan göra genom att styra värmepumpar och elbilsladdning och så vidare.

Det här går att göra fort. Det funkar här och nu. Det är också någonting som Skåne faktiskt efterfrågar via sin effektkommission, som dessutom leds av en moderat politiker.

Herr talman! Tack för anförandet, Tobias Andersson!

Jag hade faktiskt en liknande fråga som Fredrik Olovsson, men jag noterade att han inte fick svar. Frågan är: Vad vill Sverigedemokraterna göra med 300 terawattimmar fossilfri el?

Hela grundidén för att producera mer fossilfritt är ju, i alla fall som jag ser det, att fasa ut den fossila energin. Men det är Sverigedemokraterna uppenbart ointresserade av att göra. Tobias Andersson och Sverigedemokraterna är tydliga med att de vill bromsa och riva upp klimatpolitiken både i Sverige och i EU. Sverigedemokraternas fossilkramande har lett till ökat beroende av fossil energi, och de har skapat väldigt stor osäkerhet kring hela den gröna omställningen.

Jag noterade Tobias Anderssons kollegas uppenbara skadeglädje här i kammaren när Northvolt hade gått i konkurs. En annan kollega fastslog stolt att man vill stoppa stöd till grön omställning i norra Sverige. Det upprepade Tobias Andersson här.

Det är ganska märkligt att man vill subventionera fram stora mängder extremt dyr el men inte vill ha en omställning från det fossila till det fossilfria. Tobias Andersson får gärna svara lite närmare på frågan vilken typ av användning man vill se.

Vi har redan ett stort överskott, så att ersätta tidigare produktion som fallit för åldersstrecket är inte aktuellt. Om det är svaret har man inte koll på Sveriges energibalans. Vi har ett stort överskott, men vi har samtidigt ett stort beroende av fossil energi. Vad vill Tobias Andersson använda elen till?

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret.

Det som bland annat vindbranschen pekar på och som faktiskt sätter stopp för just vindkraften, som alltså är det vi kan bygga ut i större skala och till låga priser, är bland annat det kommunala vetot. Det finns ett förslag på att reformera det.

Också Försvarsmakten sätter stopp. De hade tidigare ett uppdrag om att balansera mot totalförsvarsintresset, där energiintresset ingår.

Denna fråga blir mer specifik. Avser regeringen att återge Försvarsmakten det uppdraget och gå vidare med utredningen om att reformera vetot?

Fru talman! Jag har också en fråga till energi- och näringsminister Ebba Busch.

Till att börja med vill jag välkomna beskedet på dagens presskonferens. Det är väldigt bra att stärka både kraftvärmen och vattenkraften. Det är en del av förslaget om grön baskraft som Miljöpartiet har lagt fram. Det är glädjande att regeringen fortsätter att inspireras av Miljöpartiets politik.

Vi behöver dock mer energi och mer effekt ganska omgående. Tittar man på siffror ser man att utbyggnaden var uppe i 3 gigawatt per år när vi lämnade över regeringsmakten. Nu är den nere på 1,7. Och så sent som den här veckan varnade bland annat vindbranschen för ett tvärstopp i utbyggnaden av vindkraften, som är det som vi faktiskt kan få mer billig energi av i närtid. 28 av 30 ansökningar har fått nej.

Min fråga är ganska enkel. Vad avser energiministern att göra ytterligare för att få fart på utbyggnaden av mer fossilfri kraft i närtid?

Herr talman! Jag ska ägna någon minut åt att bemöta de mest skamlösa och flagranta lögnerna som vi har hört här i kammaren. Jag vet nog inget annat politikområde där det som sägs här i kammaren är så långt från sanning, fakta och fysikens lagar som när vi har energidebatter.

Det är lite som Birger Lahti konstaterade: Om näsan växte för varje lögn skulle vi få ducka här i kammaren när Mats Green vänder sig om i talarstolen.

Jag kan börja med att säga att med Mats Greens politik skulle det vara totalsvart i Sverige – noll kilowatt, noll kilowattimmar. Mats Green vill nämligen bara ha energislag som levererar 100 procent av tiden, dygnet runt, årets alla timmar. Det var vad han sa i talarstolen. Det finns tyvärr inget sådant kraftslag, så redan där har vi ett fullständigt haveri. Jag kan nämna att vi de senaste tio åren har haft över hundra snabbstopp av kärnkraften, Mats Greens favoritenergislag.

Sedan har vi historieskrivningen som är totalt skild från verkligheten. I och för sig faller den väl in i en högernationalistisk historieskrivning om att allt var bättre förr – Make America Great Again och så vidare. Det är nog ur den synvinkeln man ska se de skamlösa lögner som vi hör om historien.

Det är nämligen så, vilket jag också nämnde i ett replikskifte, att när vi lämnade över regeringsmakten hade vi Sveriges största överskott av el. Vi hade Europas lägsta elpriser, och vårt energisystem hade utsetts till världens bästa av internationella organisationer.

Däremot hade vi en energikris, och vad berodde då det på, herr talman?

Vi såg att priserna började stiga när Ryssland började strypa gaskranarna till Europa hösten 2021, och det eskalerade i och med Rysslands fullskaliga invasion.

Vad kan man dra för slutsatser av det? Att det kanske inte var jättesmart att vara beroende av rysk fossil energi. Men har någon i Tidöpartierna tagit till sig den lärdomen? Nej, tvärtom har man ökat beroendet av fossil energi och sannolikt också en väldigt stor andel rysk fossil energi – i och med att man har ökat fossilanvändningen kraftigt, framför allt i transportsektorn.

Även på elområdet bevittnar vi ett fullständigt haveri av Tidöpartierna. När vi lämnade över regeringsmakten hade vi kommit upp i en historiskt hög utbyggnadstakt i fråga om elsystemet. Det handlade om över tre gigawatt per år. Vi behöver till och med hålla en högre takt än så för att möta den efterfrågan som kommer om vi ska klara den gröna omställningen, nå våra klimatmål och klara Sveriges konkurrenskraft.

Men vad är det som händer i verkligheten? Utbyggnadstakten kollapsar. Sedan Tidöpartierna tog över har den fallit med ungefär 50 procent, och prognosen är att den minskar med ännu mer till nästa år. Med Tidöpartiernas politik kommer det alltså att sluta med energibrist och väldigt höga energipriser. Det gäller inte bara de närmaste 20 åren. Jag tror nämligen inte att det kommer att bli någon ny kärnkraft över huvud taget.

Vad är då anledningen till det här? Det är naturligtvis att det är precis tvärtemot vad flertalet företrädare för Tidöpartierna står här och hävdar. Det bedrivs ett kraftslagskrig mot den förnybara energin. Sverige saknar ett mål till 2030 och 2035. Det skulle vi behöva för att få upp utbyggnadstakten. Man motarbetar kraftigt det som kan byggas här och nu och det som kan byggas billigt. När det gäller vindkraften säger Tidöpartierna nej i mellan 70 och 100 procent av fallen.

Vi från Miljöpartiet har drivit på för en ersättning till kommunerna i över tio år. Det är faktiskt bra att flertalet partier i riksdagen har ändrat sig där, men det dras ändå i långbänk. Detta skulle ha varit inrättat redan i år, men än så länge har ingen kommun fått några som helst pengar. Faktum är att många kommunpolitiker, inte minst bland Tidöpartierna, redan har lovat sina väljare att säga nej till all vindkraft under den här mandatperioden.

När det gäller solenergin har förutsättningarna kraftigt försämrats. Man sänker det gröna avdraget trots att vi har en arbetslöshetskris, så även inom solbranschen. Vi skulle kunna minska Sveriges arbetslöshet genom att gå in och öka stödet tillfälligt. I stället för renoverade kök med höjt rotavdrag kan vi bygga ut Sveriges elförsörjning. Miljöpartiet föreslår att vi ska öka det gröna avdraget till 25 procent, åtminstone tillfälligt.

Energieffektivisering är det absolut snabbaste, billigaste och bästa sättet att få mer billig energi tillgänglig. Vi har en potential som motsvarar två till tre kärnkraftsreaktorer. Det är alltså lönsam potential. Men här har Tidöpartierna tagit bort all politik för energieffektivisering och målet för energieffektivisering. Det är fullständigt obegripligt.

1 procents energieffektivisering kan dessutom sänka elpriset med ungefär 5 procent. Man får alltså också en systemeffekt att räkna med.

När det gäller havsvinden har man lagt en död hand över hela Östersjön. Man stoppar även resten av utbyggnaden genom att ta bort stödet till att bygga ut elkablar. Varför ska inte staten kunna bygga ett stamnät ute i havet när man för samma pengar kan bygga en elledning 100 mil genom hela Sverige och bygga vindkraft i norra Sverige? Då fraktar man detta genom hela Sverige på land. Men man kan då inte bygga en betydligt kortare ledning ute i havet utanför Skånes kust och få mer billig el rakt in i SE4, något som faktiskt skulle sänka elpriserna i SE4 på betydligt kortare sikt.

Som lök på laxen bromsar man in investeringsviljan ytterligare genom att gå fram med massiva subventioner till ett enskilt kraftslag, som man av ideologiska skäl har valt att favorisera. Det bromsar såklart investeringsviljan när det gäller allt annat. Det går inte att konkurrera med hundratals eller kanske tusentals miljarder i subventioner till ett utvalt favoritkraftslag.

Fru talman! För övrigt saknar Tidöpartierna helt en politik för effekt. Det är mycket snack om effekt, om att stabilisera elsystemet och om att vi behöver komplement till det förnybara. Miljöpartiet har länge föreslagit en sådan politik, och vi har föreslagit ett siffersatt mål som är i linje med vad flera experter och bedömare har pekat ut. Men det säger Tidöpartierna nej till.

Vi har alltså möjlighet att redan i dag få mer effekt bland annat från kraftvärmen, som kanske skulle kunna bidra med motsvarande en kärnkraftsreaktor. Där har vi föreslagit flera reformer. Ta bort elskatten på att göra el till fjärrvärme! Ge ett investeringsstöd för att man ska kunna höja effekten! Ge ett investeringsstöd till gasturbiner! De kan vara fristående eller i så kallade gaskombiverk, där man kombinerar traditionell fjärrvärme med gasturbiner.

Det är i för sig ett flertal av Tidöpartierna som nu låtsas som att de alltid har varit för det här och som har börjat prata om mer effekt på kort sikt. Men problemet är att man gärna vill driva det här med rysk fossilgas. Man har i alla fall ingen lösning när det gäller att faktiskt producera mer biogas i Sverige. Det är alltså noll och inget förslag från Tidöpartierna för att få igång den produktionen. Det är väldigt märkligt.

Vi kan få mer effekt från vattenkraften, helt utan ytterligare miljöpåverkan. Vi kan samtidigt vidta åtgärder som ökar den biologiska mångfalden. Vi kan sätta in fler turbiner i de kraftverk vi redan har för att öka reglerförmågan i kraftsystemet och därmed möjliggöra för betydligt mer sol och vind i systemet.

Men här vill Tidöpartierna göra precis tvärtom: lägga alla ägg i samma korg och enbart subventionera kärnkraften – och den kommer inte att komma inom 20 år och sannolikt inte därefter heller.

Då har vi inte ens pratat om till vilka kostnader det är. Det finns ett flertal oberoende institutioner av olika slag som har räknat på detta. Det handlar alltså om tusentals miljarder i merkostnad. Slår man ut det per hushåll i Sverige handlar det om ungefär 1 000 kronor i månaden i 40 år – i merkostnad för Tidöpartiernas havererade energipolitik. Det tycker jag att man ska ha med sig när man går till valurnan nästa gång, fru talman.

Vi bör nog komma ihåg den grundläggande orsaken till att vi är överens om att vi behöver mer fossilfri el, nämligen att vi behöver en energi- och klimatomställning. Även här misslyckas Tidöpartierna fundamentalt.

Vi ser ingen fungerande politik för den gröna omställningen. Vi ser att investeringar hamnar i andra länder, och det drar undan hela idén med att bygga ut elsystemet. Det är alltså ett haveri på alla fronter.

Sist men inte minst kan vi prata om målsättningar för energisystemet. Sett till hela energisystemet är vi fortfarande tungt beroende av fossil energi. Därför borde det vara rimligt att sätta ett mål om att ha ett fossilfritt energisystem, men Tidöregeringen har satt ett mål om att ha ett fossilfritt elsystem. Det kan låta bra, men det målet var i princip uppnått redan när det sattes.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 5 om en målsättning om ett fossilfritt energisystem till 2035. Det är något som krävs för att vi ska nå våra klimatmål.

Vi står naturligtvis bakom alla våra övriga förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 maj.)

Fru talman! Det är en ren lögn att vi idealiserar Tysklands energisystem. Vi är väldigt nöjda med grunden i det energisystem vi har i Sverige. Däremot behövs det mycket mer. Vi behöver mer effekt, som Mats Green pratade om. Problemet är bara att det är ett rent falsarium att regeringen eller Mats Greens parti över huvud taget har en politik för det. Det finns i princip inga pengar avsatta för att öka incitamenten för reglerbar kraft. Det är struntsummor.

Hela den satsningen är också en direkt kopia av Miljöpartiets politik, i motsats till vad Mats Green påstår. Vi hade en satsning som hette Kraftsteget, med samma innehåll. Sedan kommer Mats Green och kallar det Kraftlyftet och låtsas att det är moderat politik.

Däremot finns över huvud taget inget mål om hur mycket reglerbar kraft vi ska ha, och det inkluderar också Skåne. Därför kommer vi inte att få mer reglerbar kraft med den här regeringen. Vi kommer inte heller att få lägre elpriser i Skåne. För detta behövs många billiga kilowattimmar, och det kan vi få genom solkraft och vindkraft.

Mats Green och hans parti sätter stopp i ungefär 80 procent av fallen när man vill bygga ut vindkraften, och det är säkert en högre siffra i Skåne. Det är precis tvärtom, det vill säga det är moderat politik som hindrar lägre elpriser i elprisområde 4.

Låt mig nämna något om Spanien. Det man misstänker där är att det är fråga om ett så kallat N minus 2-fel – när två stora fel inträffar samtidigt. Det har faktiskt också hänt i Sverige. På senare år har vi varit nära en absolut systemkollaps i Sverige i samband med att två kärnkraftverk snabbstoppades samtidigt på grund av ett elfel i ett ställverk. Det visar snarare att stora produktionskällor som snabbt kan falla bort är ett problem som kan orsaka blackouter.

Fru talman! Det är nästan imponerande – ledamoten lyckas stå och orera i över 13 minuter, och i princip inte ett ord som kommer ur ledamotens mun är sant.

När den rödgröna regeringen lämnade över makten hade vi Europas lägsta elpriser, Europas största elöverskott och den miljövänligast producerade elen, för att nämna några exempel. Vi blev utsedda av en internationell organisation till att ha världens bästa energisystem.

Däremot har vi ett energisystem i omställning. Det behöver förändras, utvecklas och byggas ut. Hur går det för Mats Green och hans regering i den frågan? Det är ett fullständigt haveri.

När vi lämnade över makten 2022 hade vi kommit upp i en utbyggnadstakt på 3 gigawatt per år. Nu kollapsar utbyggnaden. Den har minskat med 50 procent till i år och förutspås minska kraftigt till nästa år.

Det som händer i verkligheten, Mats Green, är alltså precis det motsatta till det du står här och säger. Utbyggnaden av fossilfri energi bromsar in kraftigt.

Det Sverige har gemensamt med Spanien är att vi har mycket förnybar energi och därmed också låga elpriser. Det som inte är sant är att det är fastställt vad felet i Spanien berodde på.

Vi hade en liknande situation i England 2019. Då var självutnämnda experter och förståsigpåare som Mats Green snabbt ute och svingade. Man skyllde såklart på den förnybara energin. I slutändan visade det sig dock vara ett konventionellt kraftverk som orsakat felet.

Herr talman! Vi befinner oss i ett allvarligt läge när det gäller den pågående klimatkrisen. Vi ser redan i dag hur människor både i Sverige och runt om i världen drabbas av tilltagande extremväder – allt från översvämmade källare, bortspolade vägar och järnvägar och nedblåst skog till tropiska stormar och döende korallrev. Allt detta drabbar människor i dag, här och nu. Tyvärr ser det ut att bli allt värre om vi inte vänder utvecklingen.

Vad gäller Sveriges utsläpp står utsläppen från trafiken för ungefär en tredjedel av dessa. Det är också ett område där vi relativt snabbt kan sänka utsläppen eftersom det finns hållbara tekniker att byta till redan i dag.

Regeringens svar på klimatfrågorna har varit just elektrifiering. Men i verkligheten misslyckas man totalt. I förra årets granskning gjord av Klimatpolitiska rådet fick regeringens klimathandlingsplan svidande kritik för att inte nå klimatmålen till vare sig 2030 eller 2045. Den kallades missvisande och osaklig.

I årets granskning konstaterar rådets experter att regeringens nuvarande politik inte heller räcker för att nå vare sig Sveriges klimatmål eller våra EU-åtaganden fram till 2030 och 2045. Svart på vitt försvårar, fördröjer och fördyrar regeringens politik omställningen. Tidsfönstret för att fatta beslut som gör att vi faktiskt når klimatmålen till 2030 krymper snabbt.

En stor majoritet av svenska folket är orolig för pågående klimatförändringar. Ungefär 70 procent av Sveriges befolkning vill att vi når klimatmålen. Det finns alltså en stark folklig förankring.

Ulf Kristersson gick till val på att få ordning på klimatet, men vi kan konstatera att det i stället går käpprätt åt skogen. Misslyckandet är monumentalt för regeringens klimatpolitik. Utsläppen från transportsektorn ökar lavinartat – närmare 20 procent förra året. Sverige är nu det EU-land där utsläppen ökar allra mest. Sverige som föregångare, som kristdemokratiska ledamöter tidigare har talat om, finns inte på kartan. Sverige är sämst i klassen. Grattis till det! Det beror naturligtvis på att regeringen kraftigt har ökat inblandningen av fossilt i drivmedlet, gjort gigantiska skattesänkningar på fossila bränslen, ryckt bort den bonus som stimulerade elbilsförsäljningen och stoppat ett reseavdrag som skapade mer jämlikhet mellan transportslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Resultatet är att elbilsförsäljningen 2024 för första gången sjönk i Sverige, när den i stället skulle behöva öka. Skälet till det är inte så konstigt. Till SVT säger bilisten Kalle att han hade tänkt att byta till elbil, men det blir inte aktuellt när priset på bensinen går ned och elen ska gå upp. Då tänker han sannolikt på regeringens svindyra kärnkraftsel.

Vi befinner oss alltså i ett helt absurt läge med en regering som gynnar fossilindustrin i stället för att hjälpa svenska företag och svenska hushåll att ställa om. Kritiken har varit massiv från näringsliv, miljöorganisationer, experter och forskare. Även OECD har kraftigt kritiserat Sverige, tillsammans med Klimatpolitiska rådet som har sågat regeringens klimatpolitik.

Miljöpartiets mål inom transportsektorn är att ha både billiga och hållbara transporter i hela landet. Det är lite magstarkt av Magnus Jacobsson att ljuga om Miljöpartiets politik. Skillnaden hade varit några kronor med Miljöpartiets politik, men det handlar om något som ska fasas ut. Hela idén är ju att göra oss oberoende av fossila bränslen och byta till bättre alternativ. Därför vill vi rulla ut en nationell elbilsoffensiv, det vill säga se till att alla har möjlighet att resa hållbart, inklusive alla som är beroende av bilen, för att kunna ha en fri mobilitet i hela landet.

Vi behöver återinföra elbilsbonusen, men i en mer rättvis form. Vi ska fokusera på de billigaste elbilarna som sannolikt människor med lägre inkomster skulle köpa, inte de allra dyraste. Människor som köper den typen av bilar har sannolikt råd att köpa en bil utan hjälp av ett statligt stöd.

Vi vill dessutom ge en extra bonus till människor på landsbygden. Framför allt vill vi ha ett generöst och inkomstprövat leasingstöd riktat mot låginkomsttagare och människor på landsbygd utan tillgång till kollektivtrafik på 2 500 kronor, vilket vi räknar med gör det billigare att byta till elbil i morgon jämfört med att behålla sin fossilbil. Har man råd att skaffa elbil via leasing eller genom att köpa den blir det billigt att köra den eftersom drivmedlet är relativt billigt. Omställning handlar om att erbjuda alternativ som innebär både billiga och hållbara transporter. Vi vill också att det ska bli enkelt att konvertera sin fossilbil till både biogasdrift – det är lätt med en bensinbil – och eldrift. Det finns konverteringspaket. Det har till exempel blivit populärt i Frankrike att konvertera sin gamla bil eftersom där finns ett sådant stöd.

Det har tidigare tagits upp att det i dag är betydligt krångligare att besiktiga ett gasfordon. När man har gjort en insats för miljön och för det lokala lantbruket som producerar biogas, ska man sedan straffas i samband med besiktning av bilen. Det vet jag mycket väl eftersom jag själv kör gasbil. Transportstyrelsen borde få i uppdrag att göra ett omtag i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Regeringen satsar för lite på att bygga ut laddinfrastrukturen. Framför allt måste den bli mer tillgänglig för människor som bor i flerbostadshus, så att även människor som bor i bostadsrätt eller hyresrätt får tillgång till laddning. Laddinfrastrukturen behöver byggas ut snabbare. Vad gäller den tunga trafiken behövs ytterligare stöd för att påskynda elektrifieringen. Det måste bli lättare att göra mer för bilpooler, och där finns utredda förslag i Bilpoolsutredningen, till exempel att anvisa parkeringsplatser. Det är en SOU vars förslag borde införas omedelbart. Tillsammans med dessa förslag vill vi kraftigt gynna kollektivtrafiken för alla som bor i städerna och ha ett Sverigekort. Det ska kosta max 499 kronor i månaden att resa med kollektivtrafiken. Naturligtvis ska cykel och annan typ av hållbar transport gynnas, men det är inte ämnet för i dag. Men helhetspaketet gör det billigt och hållbart att transportera sig i hela Sverige, och till skillnad från den här regeringens förslag når paketet våra klimatmål. Det är möjligt.

Herr talman! Det mest galna i detta är att vi behöver lägga mindre pengar på de reformer som jag har nämnt än vad regeringen har lagt på att subventionera fossila bränslen. Skillnaden i konsekvens är att det vi vill göra inom biogasen och elektrifieringen också gynnar svenska bönder och svenska företag som ska investera i den nya energin, vilket gynnar det svenska näringslivet. Regeringens politik gynnar framför allt Putin och skurkstater som lever på att sälja fossila bränslen. Den huvudsakliga finansieringen till Rysslands anfallskrig mot Ukraina går via skuggflottan och den olja man exporterar. Regeringens politik bidrar till att driva upp oljepriset, och det gynnar Ryssland. 40 procent av det vi importerar till Sverige i form av olja är av okänt ursprung – kanske från Ryssland.

Herr talman! Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Ja, självklart måste man utreda en rad olika saker. Luftrummet har delvis utretts, och den utredare som 2021 gjorde en SOU om detta konstaterar att komplexiteten faktiskt minskar om man avvecklar Bromma. Däremot måste man självklart hitta lösningar för luftrumsövervakningen. Även ambulansflyg och liknande har utretts, och man har pekat på andra lösningar. Jag tycker inte att detta är argument för att inte gå vidare och titta på hur man konkret kan lösa det hela.

Att inte ge besked om en riktning utan bara hänvisa till att det står i Tidöavtalet att Bromma ska vara kvar – utan att ta hänsyn till verkligheten – är för mig en otroligt svag argumentation.

Det är ett faktum att vi har en flygplats i centrala Stockholm som trafikeras av privatjet som flyger miljardärer till lyxorter i Alperna. Hur kan detta vara en rimlig användning av skattepengar, fru talman? Det övergår faktiskt mitt förstånd. Att det kan ta en viss tid att få styr på de frågor som man behöver svara på för att avveckla Bromma har jag förståelse för. Men att man inte vågar fatta beslutet, peka ut en tydlig riktning och ta tag i det som behöver göras blir för mig väldigt märkligt. Det är ett alldeles för svagt svar för att jag ska vara nöjd.