Herr talman! Jag reagerade på en mening i anförandet, och det var när ledamoten försökte måla upp bilden av att nuvarande regering har en negativ fördelningsprofil. Utgår man från våra samlade budgetar är det uppenbart att vi har lagt och lägger mer resurser på dem med låga inkomster än på dem med höga inkomster. Vi har således en väldigt god fördelningsprofil.

Det är ett antal åtgärder som har gett denna effekt. Många glömmer att den sänkta reduktionsplikten framför allt når dem med låga inkomster så att de kan ta sitt fordon till jobbet eller köra barn till idrottsaktiviteter. Elstödet hjälpte dem med lägst inkomster mest eftersom de drabbades hårdast av de höga elpriserna, som vi fick ärva. Jobbskatteavdraget har rent tekniskt den konstruktionen att det gynnar dem med låga inkomster mer än dem med höga inkomster, om man tittar på systemnivå. Men det kanske absolut viktigaste är att den nuvarande regeringen har bekämpat inflationen. Det leder till lägre räntekostnader, vilket framför allt gynnar dem med låga inkomster.

Herr talman! Jag vet att det är ett vanligt förekommande retoriskt knep hos socialdemokratin att oavsett debatt lägga in en mening om hur den hemska, hårda högerregeringen slår mot dem som har det sämst. Men det är alltså tvärtom; vår profil når hela tiden dem som har det sämst. Vi försöker att få hela landet att fungera, oavsett om vi pratar trafikpolitik eller skattepolitik.

Herr talman! Låt mig börja med att ge ledamoten Ödebrink rätt i en sak. Om vi hade lyssnat på Klimatpolitiska rådet när det gällde reduktionsplikten hade det haft positiv effekt på koldioxidutsläppen. Det är helt korrekt. Det enda parti som har varit hyfsat ärligt i den frågan är Miljöpartiet, som har sagt att man är beredd att gå upp till ett bränslepris på 30, 40 eller 50 kronor. Men det hade slagit hårt mot dem som har det sämst ställt. Det jag kritiserade i anförandet var just påståendet att regeringen skadar dem som har det sämst ställt, för om vi hade lyssnat på Klimatpolitiska rådets råd om bränslepriserna hade vi skadat dem som har det sämst ställt.

Under förra mandatperioden fick de borgerliga vid flera tillfällen igenom sin budget, och varje gång gav vi mer pengar till kommuner och regioner än Socialdemokraterna och deras kompisar. Tack vare den politik vi nu för, bland annat med sänkta bränslepriser, sparar kommuner och regioner pengar varje månad. Det har bland annat resulterat i att inflationen har tryckts tillbaka, och de som kan lite om kommunalekonomi vet att när inflationen rusar i höjden rusar även pensionsskulden i höjden. När vi nu trycker ned inflationen trycker vi också ned pensionsskulden, vilket gör att flera tusen anställda som riskerade att förlora sitt jobb kan fortsätta att gå till jobbet. Vi bedriver en politik som tar hand om hela landet, oavsett om det handlar om infrastruktur, kommun och region eller den enskilda människan.

Herr talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande Vägtrafik och fordonsfrågor.

Betänkandet gäller utvecklingen av vägtrafik och vår fordonspark. Vägtransporterna står för majoriteten av Sveriges transporter, och om de inte fungerar påverkas vardagen för alla, både invånare och företag.

Stora delar av vårt vägnät byggdes för över 60 år sedan. Nu tar Liberalerna tillsammans med samarbetspartierna tag i underhållsskulden för våra vägar. I infrastrukturpropositionen står det att denna underhållsskuld ska vara åtgärdad till 2037. Transporterna måste fungera hela vägen från start till destination.

Det gäller inte minst möjligheten att tillåta längre och tyngre lastbilar på en större del av vårt vägnät. Längre lastbilar kan köras på 590 mil väg, och tyngre lastbilar på upp till 74 ton kan köras på ungefär hälften av våra statliga vägar. Vägarnas bärighet har också stor betydelse för de mobila lastkranarna, som har en viktig funktion inte minst inom byggnation. Där bör Trafikverket kunna erbjuda stöd till kommunerna i tillståndsprocesserna.

Det är av vikt att staten fortsätter att ge betydande stöd till ägare av enskilda vägar för att vägstandarden ska kunna upprätthållas. Om en allmän väg omvandlas till enskild väg får det inte innebära att statens kostnader läggs över på ägarna av vägarna.

Ett annat område är snöröjning, där Trafikverket bör utforma upphandlingarna gentemot entreprenörer så att det är möjligt att utföra snöröjning både åt staten och åt enskilda vägsamfälligheter. Vi har initierat en översyn av vinterväghållningen, för även om det har blivit bättre behöver samordningen av myndigheter och beredskapen vid oväder stärkas.

Herr talman! Det finns en fråga som dominerar området väg och fordon i dag, och det är omställningen av vår fordonsflotta och utökningen av antalet laddpunkter. Vägtransporterna står för över 90 procent av utsläppen inom transportområdet, så Liberalernas största fokus ligger där.

På kort tid ska hela fordonsflottan bytas ut. Utbytet av större delen av fordonsflottan bör vara klart om 10–15 år, max. Utmaningen för samhället består i att få till en laddinfrastruktur som ligger före ökningen av antalet laddbara bilar. För fordonstillverkarna är utmaningen att få fram bilar och lastbilar som kan säljas till rimliga priser så att fler personer och företag har råd med ett laddbart fordon.

Båda utmaningarna är komplexa och kräver samarbete. Vi är dock på god väg. Vi har knappt 5 miljoner personbilar i Sverige, och 2024 var 672 000 av dem laddbara, alltså över 13 ½ procent. Det gäller att laddinfrastrukturen hänger med i försäljningsutvecklingen, och där är den största utmaningen laddning vid flerbostadshus.

För bilarna är det prisskillnaden mellan fossildrivna fordon och elfordon som är utmaningen. Där kommer konkurrensen mellan biltillverkarna att pressa fordonspriserna steg för steg tillsammans med utvecklingen av bilbatterier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Ur en bilköpares synvinkel finns en punkt i klimathandlingsplanen om att lättförståelig information ska tas fram där kunden på ett enkelt sätt ska kunna jämföra olika bilar baserat på klimatutsläpp ur ett livscykelperspektiv samt vid drift. Då tar man också hänsyn till hur framför allt batteriet men också stålet till karossen har producerats. Detta är en fråga som jag personligen har drivit i flera år i riksdagen, och nu blir det äntligen verklighet. Förhoppningen är att bilkunder framöver ska välja bilar utan utsläpp med stöd av en tydlig klimatguide.

Herr talman! Andelen sålda laddbara fordon behöver stadigt öka, och nuvarande ekonomiska kris bryter den positiva trenden. Prognoserna säger dock att en elbil kommer att kosta lika mycket som en fossildriven bil runt 2026. I Norge kan man tydligt se att vid samma pris accelererar försäljningen, inte minst eftersom andrahandsvärdet för fossildrivna bilar samtidigt sjunker då en elbil är billigare att köra, vilket ytterligare förbättrar ekonomin vid inköp av en elbil. Det blir en positiv spiral för klimatet. Men vi är inte där ännu, så det gäller att följa marknaden noga. I regeringens budget för 2025 finns därför ett stöd till elbilsköp på landsbygden.

Herr talman! Vad gäller tunga fordon ökar antalet elfordon stadigt men för långsamt. Lastbilspremien kvarstår därför då andelen nya ellastbilar fortfarande är alldeles för låg. Regeringen har också infört en premie för lätta lastbilar. Vi behöver dock öka efterfrågan på ellastbilar, och en väg är genom miljökrav vid offentlig upphandling. Liberalerna har, bland annat i Europaparlamentet, drivit på för att göra det möjligt att ställa miljökrav vid upphandling.

Laddinfrastruktur för vägtransporter är den enskilt viktigaste åtgärden för att transportområdet ska kunna ställa om och få bort sina klimatutsläpp. I dag finns en rad stöd och subventioner för installation av laddbox vid villan och laddinfrastruktur längs våra vägar samt Klimatklivet med 50 procents stöd till laddplatser vid flerbostadshus.

Även denna fråga är komplex då den förutsätter att tillräckligt mycket el kan levereras på kort tid för laddning där vi bor, arbetar och reser men även till transportdepåer. Att bygga elkraftverk och elnät tar lång tid och är en flaskhals i omställningen. Här arbetar regeringen fokuserat för att komma i kapp efter den förra regeringens felbeslut avseende nedläggningen av kärnkraft i södra Sverige.

Herr talman! Liberalerna tror på idén att förorenaren ska betala. Då en personbils livslängd är i genomsnitt 19 år i Sverige behövs fossilfria bränslen under lång tid framöver för att minska utsläppen från dagens bensin- och dieseldrivna bilar.

Kriget i Ukraina har samtidigt aktualiserat frågan om beredskapslager så att behovet av transporter kan säkerställas vid ett större elavbrott.

Parallellt finns också frågan om vårt kulturhistoriska arv i form av äldre bilar och säkerställande av att det fortsatt finns bränslen för dessa fordon på marknaden. Det är viktigt att det kulturhistoriska bilarvet undantas från EU:s kommande lagstiftning, som gäller utskrotning av uttjänta bilar i Europa i stället för att exportera dem utanför Europa.

Herr talman! Alla ska kunna röra sig på allmänna platser, oavsett funktionsvariation. Åtgärder behöver vidtas för att säkra framkomligheten för personer med synnedsättning vid transporter, inte minst vid hållplatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Nu kommer snart dagen då vi har självkörande fordon på våra vägar. Tekniken har introducerats och byggs successivt ut. Därför brådskar det att se över och anpassa all relevant lagstiftning så att självkörande bilar kan introduceras på våra vägar på ett trafiksäkert sätt. Med utgångspunkt i 2015 års rapport om införandet av självkörande fordon i Sverige behövs det en strategi och en handlingsplan för hur självkörande bilar ska introduceras i samhället. Detta kan också vara en lösning på en fråga som vi haft uppe här tidigare om delning av fordon och bilpooler, inte minst på vår landsbygd.

Avslutningsvis vill jag säga att Liberalerna välkomnar de stora satsningarna i forskningspropositionen på fordonsstrategisk forskning och innovation. Samarbeten mellan universitet och näringsliv är viktiga pusselbitar för att svensk fordonsindustri ska kunna fortsätta ligga i framkant.

Inom fordonsindustrin finns de största företag vi har här i Sverige. De är förutom stora arbetsgivare en stark drivkraft för innovation och utveckling, och de skapar tillväxt runt om i Sverige. Deras nya teknik tas till vara även i andra företag i andra branscher.

Herr talman! Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

Herr talman! När Klimatpolitiska rådet presenterade sin rapport häromveckan kom jag att tänka på en av Moderaternas valaffischer från senaste valrörelsen. Det var en affisch med Moderaternas partiledare, numera statsminister Ulf Kristersson, som var ute på skogspromenad. Budskapet var: Nu får vi ordning på klimatet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Det var en ganska kaxig men samtidigt rimlig målsättning. För även om Sverige länge har setts som ett föregångsland på det klimatpolitiska området har samtidigt omställningen i Sverige gått för långsamt i förhållande till det som behöver göras. Det är uppenbart att mer måste till, och i snabbare takt, om vi ska klara 1,5-gradersmålet. Där hade alltså Ulf Kristersson rätt. Vi behöver ”få ordning” på klimatet.

Men hur har det då gått? Har Moderaterna fått ordning på klimatet? Nej. För transportsektorn, som står för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser, minskade utsläppen under 2023 i otillräcklig takt, tio gånger mindre än vad som behövs för att klara 2030-målet. För 2024, ett år då regeringens politik fått genomslag och syns i siffrorna, ökade utsläppen från vägtrafiken med 18 procent.

Detta är ett dramatiskt trendbrott. Utsläppen från vägtrafiken har minskat långsamt men stadigt i Sverige sedan 2007. Den trenden är nu alltså bruten, med råge. Och det här sker samtidigt som också elektrifieringen av transportsektorn har saktat in efter att regeringen tagit bort klimatbonusen för elbilar och sänkt skatten på fossila bränslen. Under 2024 sjönk försäljningen av elbilar med 16 procent.

Frågan är vad Moderaterna och resten av Tidöpartierna vill med sin klimatpolitik på transportområdet. I regeringens klimatpolitiska handlingsplan står det att ”Sverige bör ta en aktiv roll inom internationella klimatsamarbeten på transportområdet för att driva på för en global omställning av transportsektorn”. Det tycker jag låter bra. Men det är skillnad på vad man säger och vad man faktiskt gör.

I EU-sammanhang har regeringen så här långt inte arbetat för en starkare klimatreglering utan jobbar i stället för regelförenklingar och undantag. EPP, partigruppen där både Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, driver linjen att EU ska ta en ”klimatpolitisk paus” och vill också se ett förbud som gör det omöjligt för enskilda medlemsstater att gå före och anta mer ambitiösa regler än de som beslutas på EU-nivå.

Är det så Sverige tar en aktiv roll och driver på för omställning? Är det så Moderaterna får ordning på klimatet? I så fall har vi stora problem.

Vi vet vad som står på spel. Misslyckas vi med att ställa om i tid riskerar vi en värld där en femtedel av landytan är obeboelig och där över 1 miljard människor kan tvingas på flykt på grund av klimatförändringar. Det är därför Parisavtalets mål om att hålla uppvärmningen väl under 2 grader är så viktigt. Det är också därför det inte är en överdrift att tala om klimatfrågan som vår tids stora ödesfråga.

Herr talman! Ett argument som regeringen använt flitigt för att förklara sina vägval på klimatområdet och som också hörts i debatten här i dag är att klimatpolitiken måste ha en folklig förankring. Det tycker jag också är viktigt.

En färsk Sifoundersökning visar att två av tre svenskar är oroliga för klimatförändringarna och att tre av fyra svenskar tycker att det är viktigt att regeringen för en politik som leder till att Sverige når klimatmålen. Det betyder rimligtvis att den bristfälliga klimatpolitik som regeringen för saknar folklig förankring – eller hur?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Att dessutom skjuta åtgärder framför sig genom att hoppa över 2030 och peka mot 2045, som regeringen också gör, gör det svårare att genomföra en ordnad omställning. Det riskerar att leda till att man tvingas genomföra snabba, panikartade, drastiska åtgärder längre fram som riskerar att slå hårt mot människor i form av kraftigt ökade priser. Jag är helt övertygad om att det saknas folklig förankring för en sådan politik.

Jag vill också bara påminna om att regeringen själv i sin klimathandlingsplan skriver att en ordnad omställning är viktig.

Herr talman! Från Vänsterpartiet har vi lagt fram ett stort antal förslag på transportområdet. De finns utförligt beskrivna i våra följdmotioner dels på regeringens infrastrukturproposition, dels på regeringens klimathandlingsplan. Vänsterpartiets utgångspunkt är att infrastrukturplaneringen ska vara målstyrd på ett sätt som gör att klimatmålen får genomslag och där vi tydligt styr mot ett hållbart, transporteffektivt samhälle.

Vad gäller just transporteffektiviteten konstaterar Klimatpolitiska rådet i sin senaste rapport att regeringens beslut under 2024 till övervägande del har bidragit till att motverka utvecklingen mot ett mer transporteffektivt samhälle. Det är en allvarlig kritik som jag hoppas att de moderater och övriga Tidöpersoner som fortfarande vill få ordning på klimatet tar till sig.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 6.

Herr talman! Från många håll hörs att den svenska och europeiska bilindustrin är i kris. Omvärldsläget blir alltmer osäkert med tullkrig mellan USA, Kina och EU. Många undrar vad framtiden har att erbjuda den europeiska fordonsindustrin.

Faktum är att en majoritet av de regelverk som styr fordonsfrågor beslutas på EU-nivå. Det är där vi måste börja för att hantera dessa utmaningar. Europeiska unionen har blivit ett alltmer centraliserat och byråkratiskt projekt. Samtidigt fattas beslut som kommer att forma vår framtid i generationer framöver ofta utan att det finns en realistisk plan för hur de ska genomföras.

Den så kallade gröna given är ett tydligt exempel på detta. Det är en strategi som från början lät lovande. Man skulle förena EU:s ekonomi med miljön, minska utsläppen och samtidigt skapa jobb och innovation. Men i verkligheten har denna politik utvecklats till en av de största ekonomiska och industriella riskerna för Europa.

EU har beslutat att förbjuda försäljning av nya bilar med förbränningsmotorer till 2035. Samtidigt ska bensin- och dieselbilar fasas ut helt till 2042. Det innebär att konventionella fordon i praktiken förbjuds och att hela Europas transportsektor ska elektrifieras, oavsett om infrastrukturen, energiförsörjningen eller industrin klarar av det.

Herr talman! Detta är politik som bygger på önsketänkande snarare än på fakta. För över 20 år sedan bestämde sig Kina för att bli världsledande inom elbilsteknik. De investerade tungt i batteriforskning, subventionerade sina företag och säkrade kontroll över råmaterial som litium, kobolt, nickel, grafit och sällsynta jordartsmetaller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

I dag står Kina för över 80 procent av världens råmaterial till elbilar och för 85 procent av den globala batteriproduktionen. Kinas andel av den globala elbilsförsörjningen förväntas öka till mer än 60 procent i år. I januari stod kinesiska bilmärken för 76 procent av elbilsförsäljningen i världen.

Northvolt, som skulle bli Europas flaggskepp inom batteritillverkning, har nu gått i konkurs. Trots massiva subventioner kunde företaget inte leverera en enda inhemsk battericell. Kina dominerar hela leveranskedjan för elbilar och batterier. Utan tillgång till kinesiska råvaror, maskiner och komponenter är Europas elbilsindustri chanslös.

Eftersom EU samtidigt stryper vår egen bilindustri genom sina klimatlagar innebär det att vi i praktiken öppnar våra marknader för kinesiska elbilar utan att vi har någon inhemsk industri som kan konkurrera. Med andra ord leder elektrifiering till Made in China. Jag kritiserar inte elektrifiering i sig. Jag berättar bara vad det kommer att betyda för Europas och Europas industris framtid.

Herr talman! Detta är inte hållbar politik. Det är självsabotage. Om vi analyserar konsekvenserna av denna politik ser vi att den är förödande. Jobb försvinner i massor. Volkswagen hotar redan nu att stänga fabriker i Tyskland. Dagens industris reportage från Wolfsburg den 9 mars bör betraktas som en väckarklocka för våra politiker. Energiförsörjningen hotas, kostnaderna skjuter i höjden och konkurrenskraften undermineras.

Efter andra världskriget var Europa sönderslaget. Men bilindustrin återhämtade sig snabbt och blev en framgångssaga. Nu är vi på väg att förstöra denna framgång. Vi ser redan tecken på att bilindustrin kollapsar samtidigt som Kina tar över elbilsmarknaden. På bara tre år har Kinas andel av Europas elbilsmarknad ökat från 3 procent till över 20 procent.

Herr talman! Förbudet på EU-nivå mot förbränningsmotorer måste omprövas. Vi måste satsa på tekniker där Europa faktiskt har en konkurrensfördel. Vi måste se till att vår industri överlever och att våra jobb bevaras. Vi måste stoppa den politik som gör oss beroende av Kina och som underminerar vår egen framtid, självständighet och säkerhet.

Herr talman! EU:s nya förslag till förordning om uttjänta fordon, den så kallade ELV-förordningen, är ännu ett angrepp på den svenska bilparken och riskerar att slå hårt mot vårt fordonskulturarv, inklusive veteranbilar och husbilar. Förslaget, som nu behandlas i EU-parlamentet, innebär skärpta krav på återvinning och insamling av gamla fordon utan att ta hänsyn till entusiasternas engagemang för klassiska bilar och historiska fordon i Sverige.

Inför förra EU-parlamentsvalet lovade flera svenska partier att stå upp för bilentusiasterna. Trots detta är det nu tyst från många av dem, och de verkar inte agera i enlighet med sina vallöften.

Sverigedemokraterna har däremot en tydlig och konsekvent linje i frågan, både på nationell nivå och på EU-nivå. EU ska inte ha rätt att inskränka våra möjligheter att äga, bevara och använda veteranbilar. För att minimera skadorna har vi lagt fram en rad ändringsförslag på EU-nivå. Vi driver också ett skarpt motförslag om att helt stoppa förordningen i dess nuvarande form. EU ska inte detaljstyra våra fritidsintressen och vårt kulturarv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö och Thomas Morell (båda SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 april.)