Linus Lakso (MP) om Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft

Herr talman! I dag är det en historisk dag för Sverige. Den 21 maj 2025 kommer att gå till historien som dagen då en ny era för svensk kärnkraft inleddes.

Men innan vi kastar oss in i framtiden skulle jag vilja be om att vi gör en snabb tillbakablick. Året är 1954, och Sveriges första kärnteknikprogram inleds. Socialdemokraten Tage Erlander är statsminister. Snabbt rör vi oss vidare in i det teknikoptimistiska 60-talet, och Sveriges första kommersiella kärnkraftsreaktor invigs i Ågesta 1964. Socialdemokraten Tage Erlander är fortfarande statsminister.

Under 70- och 80-talen sker en kraftig utbyggnad av kärnkraften – hela tolv reaktorer byggs före 1985. Olof Palme och Centerpartiets Thorbjörn Fälldin turas om att inneha statsministerposten under denna period. Trots den stora utbyggnaden växer en kärnteknisk skepticism nu fram, och det uppstår ett motstånd till kärnkraft. Och så inleds också avvecklingen.

I folkomröstningen 1980 står valet mellan tre olika alternativ när det gäller avveckling. Kristdemokraterna sitter inte i riksdagen vid denna tid men stöder linje 3: avveckling inom tio år och satsning på andra alternativ – alltså kärnkraftens värsta fiende.

Vi har sedan dess omprövat vår hållning, med sans och balans. Vi var kritiska till nedläggningen av Barsebäck och har konsekvent drivit linjen att kärnkraft inte kan fasas ut förrän likvärdiga alternativ finns på plats.

Sedan kommer ödesåret 1999, då den första reaktorn i Barsebäck avvecklas. Därefter faller de en efter en. I dag återstår endast sex av tolv kärnkraftsreaktorer – en dyr förlust för Sverige. Hur kunde vi hamna här? Var är betongsossarna när man bäst behöver dem?

Den nutida historien har ni koll på. Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Miljöpartiet ingick den energipolitiska överenskommelsen 2016. Kärnkraften skulle få finnas kvar, men i praktiken innebar överenskommelsen ett hot om dess avveckling. Vi lämnade också överenskommelsen.

Man känner historiens vingslag – och nu står vi här i dag.

Herr talman! I dag behandlar vi näringsutskottets betänkande om finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft. Det handlar om att skapa ett elsystem som gör att vi klarar både framtidens behov och våra klimatmål – om att gå från avveckling till utveckling.

Sverige har stora ambitioner för klimatet. Vi elektrifierar vår industri och transportsektor, och det kommer att kräva mycket mer el än vi konsumerar i dag. Men det räcker inte att elen vi producerar är fossilfri; den måste vara storskalig, stabil och planerbar. Det finns i dag ett enda fossilfritt kraftslag som klarar det kravet, och det är kärnkraften.

Vi har sett vad som händer när elsystemet blir alltför väderberoende – vi kan ta Spanien som exempel. Jag landade den 28 april i ett strömlöst Valencia. Elnätet hade kollapsat, och 50 miljoner människor drabbades. Det innebar inga fungerande betalsystem och inga kylar eller frysar. Sjukhus och flygplatser hölls igång med fossila reservgeneratorer.

Tankarna gick till någon dystopisk cyberattack som Spanien utsatts för, men det visade sig vara läskigare än så. Avbrottet berodde i grund och botten på medvetna, inhemska energipolitiska beslut. Enligt kraftnätsoperatören Ren och de första rapporterna om händelseförloppet uppstod flera kraftiga oscillationer i spänning och frekvens. En halvtimme senare föll produktion bort från nätet, och blackouter i Spanien och delar av Portugal, med spilleffekter över hela det europeiska nätet, var ett faktum.

Det låter lite som om kollapsen var en blixt från klar himmel – det var krafter bortom vår kontroll. Fenomenet må vara ovanligt, men det är inte första gången Spaniens elnät har utsatts för sådana påfrestningar. Liknande hände i maj 2022, och då lyckades man rädda systemet med bara 30 minuters marginal.

Problemet här är inte oscillationer. Problemet är hur människor har planerat kraftsystemet. Ett kraftsystem behöver kunna hantera alla väderfenomen och drifttillstånd, och den egenskapen har inte de väderberoende kraftslagen riktigt än.

Spaniens energiminister skulle göra rätt i att titta på Ukraina. Ukraina är ett land i krig, invaderat av Ryssland, och ändå står landets elnät kvar. Ukrainas kraftsystem bygger till 90 procent på baskraft: kärnkraft, gas, kol och olja. Och trots pågående krig har den ukrainska regeringen beslutat att 50 procent av elen ska komma från fossilfri kärnkraft i framtiden och 50 procent från förnybart.

Ukraina visar att ett robust, planerbart elsystem är det som klarar de svåraste påfrestningarna. Ukraina har också förstått att kärnkraft är avgörande för klimatomställningen.

Herr talman! Dagens elprissituation är ohållbar. I södra Sverige betalar hushåll och företag betydligt mer för el än man gör i norr. Vi har inte bara problem med höga elpriser, utan de är också ojämna och oförutsägbara. Det hämmar både hushållsekonomin och företagens konkurrenskraft.

Ny kärnkraft på rätt plats kan minska dessa prisskillnader. Tillförlitlig effekt ut i elnätet gynnar hela landet och skapar trygghet för både människor och företag.

Det betänkande vi behandlar i dag innebär ett finansiellt ramverk som möjliggör ny investering i kärnkraft. Marknaden bygger, men staten tar ansvar för spelreglerna – precis som vi gjort när det gäller vägar, järnvägar och elnät. Nu gör vi det för en ytterligare samhällskritisk infrastruktur, nämligen kärnkraften.

Jag hoppas in i det sista att alla partier i Sveriges riksdag kan samlas i den här frågan. Det omöjliga har varit möjligt förut. Under 1970-talets oljekris samlades Sverige över blockgränserna. Man tog ansvar. Det är dags att göra det igen.

Herr talman! Det finns kritiker som invänder mot utskottets förslag. Man hör dem säga att kärnkraft är för dyrt. Men effektbrist är ännu dyrare, för industrin, för hushållen och för klimatet.

Man hör dem säga att det tar för lång tid. Ja, det går snabbt att riva ned, men det tar tid att bygga nytt. Därför måste vi börja i dag.

De säger att det tränger undan vind- och solkraft. Nej, elbehovet ökar. Alla fossilfria kraftslag kommer att behövas. Kärnkraften kompletterar sol och vind men står inte och faller med moln eller vindstilla dagar.

Herr talman! Det vi beslutar om här i dag är en avgörande pusselbit i Sveriges klimatomställning, beredskap och konkurrenskraft. I dag röstar vi för att göra det som krävs. I dag röstar vi för att ta ansvar. I dag möjliggör vi ny kärnkraft – för Sverige, för klimatet och för framtiden.

Jag röstar ja till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Alternativkostnaden är inte noll. Jag har hört mina vänner i regeringen och regeringsunderlaget besvara denna fråga så korrekt som det bara går. Men alternativkostnaden är alltså inte noll. Om man säger att ny kärnkraft är dyr bör man se svenska företag och hushåll i ögonen när man påstår att det inte finns någon alternativkostnad.

Det är också en billig försäkring mot höga och variabla elpriser. I dag finns ingen förutsägbarhet. Man kan inte förutsäga vad nästa månads elräkning ska bli. Detta måste vi ta bort, och det går bara om man också bygger stabil baskraft, särskilt i södra Sverige.

Här behöver staten gå in och medfinansiera med lån. Staten behöver låna ut pengar som sedan ska betalas tillbaka. Vi har hört Mats Green tala om detta tidigare. Jag tror att vi också kommer att få tala om det längre fram.

När vi debatterar här i talarstolen tror nog svenska folket att vi har lite hål i huvudet. Ibland känns det så. Vi diskuterar ett elsystem som ska vara robust och leveranssäkert. Som politiker tar vi ansvar för att här i dag fatta beslut som kommer att vara historiska. Nästa generation kommer att tacka oss för att det faktiskt fanns modiga politiker – precis som jag stod här i talarstolen nyss och tackade de politiker som vågade vara modiga tidigare. Det är tack vare dem som vi har ett näst intill helt fossilfritt elsystem.

Men låt mig komma med en motfråga. Ni släppte en rapport i år med en alternativ strategi för Sveriges elförsörjning. Vad skulle ert alternativ kosta?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för att han återigen upprepar vad han anser att vi ska stå här och säga – exakt på kronan och öret. Själv har han inte några svar att ge tillbaka.

Jag tycker att det vore smakligt om Sveriges medborgare kunde bli upplysta om att Rickard Nordin och hans parti har tagit fram en rapport där man har räknat ut att man liksom ska bygga dubbelt så mycket och att det ska kosta en fjärdedel av priset. Det intressanta är att det inte finns en enda forskare eller expert som någonsin har lyft fram det här som ett gott exempel.

Men oavsett legitimiteten i det här förslaget handlar politik om att man behöver gå från ord till handling. En fråga som vi inte kommer att få svar på nu är: Hur ska man få igenom sitt eget lite hopsnickrade förslag, som ingen stöder, med resten av oppositionen? Det behöver Sveriges medborgare i så fall få reda på.

Det man vet är att man, med det beslut vi tar här i dag, faktiskt kommer att få ny kärnkraft i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Birger Lahti, för ditt anförande! Det här är mycket riktigt, som du påpekade, kanske den viktigaste debatten som du har varit med i här i kammaren. Så är det också för mig.

Birger Lahti pratade om spelreglerna och så vidare. Jag uppfattade inte riktigt frågan, men jag ska försöka summera det hela.

Här har vi gått från ett helt förnybart system till ett helt fossilfritt elsystem. Detta är liksom en del i varför man inte tidigare har satsat på kärnkraften.

Vi har också gått från ett system där vi länge subventionerade vindkraften för att lyfta upp den och för att den skulle komma in på marknaden. Staten gick faktiskt in och gjorde det. Vi gjorde det tillsammans med Norge. Det är fint så.

Här behöver vi se hur vi ska kunna ha ett elsystem som är robust, leveranssäkert och så vidare.

Det här är det absolut modigaste beslut som vi politiker kan fatta. Vi gör detta just nu genom att också ge lån för att man ska våga ta den risk som det ändå innebär med ganska framtunga investeringar. Det här är något som vi borde ha gjort för länge sedan. Men nu ska ingen dag gå förlorad, utan vi tar de här besluten i dag. Jag tycker att det är det modiga politiker ska göra. De ska sätta upp reglerna så att man vet vad man har att förhålla sig till när man gör den här typen av investeringar. Oavsett i vilken bransch man är vill man veta om det är lönsamt eller inte att göra investeringar.

Med den tidigare förda politiken var det inte lönsamt, för då skulle inte ens kärnkraften finnas kvar efter 2040. Det har vi ändrat på, och det tycker jag är klokt och bra. Vi har modiga politiker som sitter i regeringen i dag.

Herr talman! Här ställer ledamoten några frågor om energiöverenskommelsen. Jag har stått i den här kammaren ganska många gånger och förklarat varför vi lämnade den överenskommelsen 2019.

När man gör en överenskommelse ”committar” man sig till olika delar. I den här stod det att vi skulle ha upp till tio reaktorer – det var möjligt. Vi hade sex reaktorer, så det fanns lite utrymme där. Vi gjorde detta för att vi skulle rädda kärnkraften och för att inte mer skulle avvecklas i framtiden – man straffbeskattade ju kärnkraften. Det var därför vi gick in i det här. Ja, effektskatten togs bort.

Men tänk på när det sedan kommer regeringar, när man väl har gjort den här överenskommelsen, som faktiskt gör tvärtemot det som man har kommit överens om! Ta kraftvärmen, exempelvis! Är det att värna kraft- och fjärrvärmen när man åttadubblerar skatten och man har tre månader på sig att ställa om? Nej, det är inte särskilt fräscht. När de gång på gång går emot det som vi har kommit överens om ger man till slut upp, för en överenskommelse är inte någonting värd när de gång på gång bryter mot den.

Vi lämnade den. Vi gjorde det för att vi också ville ha en helt ny inriktning på energipolitiken. Den var faktiskt skadlig för Sverige.

Det går fort att riva, men det tar lite längre tid att bygga upp. Jag är glad över att vi har en regering på plats som faktiskt tar sitt ansvar för att bygga ett robust och leveranssäkert elsystem, så att morgondagens generation inte ska behöva tveka om huruvida elen finns när man behöver den och där den behövs.

Tack för att vi har en ny regering, och tack för frågan, Birger Lahti!

Herr talman! Tack, Linus Lakso, för frågan!

Jag tror också att vi är många som har besökt ett företag som forskar kring fusionsenergi. Man tar baby steps framåt, och det går i rätt riktning. Men pratar vi med andra forskare hör vi att det där kommer att vara på plats om 50 år. Vi måste absolut omfamna ny teknik, men vi måste även försöka se vad som behöver göras här och nu. Vi måste också se vad vi ska grotta i lite mer exakt så att vi inte gör fel framöver utan ser till att ändå fatta kloka och goda beslut.

Jag stänger dock inte dörren, utan jag tror att vi säkerligen kommer att få debattera just den här frågan även framöver. Men jag tror att vi behöver se en lagstiftning som gör det möjligt att omfamna ny teknik i framtiden. Vi är alltså inte teknikfientliga på något sätt – absolut inte – men det är inte detta vi kommer att bygga i dag. Tekniken finns nämligen inte färdig. Däremot kan det absolut bli aktuellt någon gång i framtiden.

Herr talman! Tack, Linus Lakso, för många olika frågor i ett och samma inlägg!

När det gäller att kärnkraftens utbyggnadstid är lång: Om man tittar på all kärnkraft i hela världen ser man att snittiden är någonstans kring fem och ett halvt till sex år.

Tillståndsprocesser i Sverige har vi stått här och debatterat ganska många gånger. Jag tror inte att det finns något parti som inte vill att tillståndsprocesserna ska kortas. Vad gör den här regeringen? Jo, man jobbar stenhårt. Den förra regeringen tog ett steg på vägen – absolut – och vi tar vid och ska fortsätta.

Varför får vi alltid höra exempel som visar att det skulle ta fasansfullt lång tid? Varför ska Sverige alltid sikta på att vara sämst i klassen? Med vår ingenjörskonst kan vi faktiskt vara stolta som kärnkraftsnation och ändå visa att det går att bygga, både när det gäller tid och när det gäller kostnad. Varför ska man dra upp en massa andra exempel?

Man kanske måste bygga flera reaktorer samtidigt för att man ska kunna komma i mål med det där, och det skapar den här regeringen förutsättningar för just nu. Det är någonting som borde ha gjorts för länge sedan. Vi hade inte heller behövt lägga ned reaktorer i södra Sverige. Då hade södra Sverige inte haft de kostnader de har i dag.

Det är lätt att vara efterklok, men här visar vi att vi har en helt annan energipolitik än Miljöpartiet och att det går i rätt riktning. Man ska inte kunna tveka på att Sverige nu har en regering som tar fasta på leveranssäkerhet och robusthet i den tid vi lever i, med alla osäkerheter runt om i världen. Det är den stora skillnaden mellan den här regeringen och Miljöpartiet.

(Applåder)