Elisabeth Svantesson

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag kan utveckla vilken jämställdhetsanalys som har varit styrande för statens budget för 2025. Hon har också frågat om jag avser att agera för att ta fram en plan för mer jämställd beskattning och finanspolitik. Slutligen har hon frågat vilka reformer för ökad jämställdhet jag vill prioritera.

Jag välkomnar ledamotens engagemang i frågan. Regeringen arbetar aktivt för att nå målet om ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

Regeringen följer utvecklingen av den ekonomiska jämställdheten noga. Varje år redogörs för utvecklingen i budgetpropositionens bilaga Ekonomisk jämställdhet. I budgetpropositionen för 2025 redogjordes för effekten av regeringens ekonomiska reformer under mandatperioden till och med budgetpropositionen för 2025. Där framgår att den samlade effekten av reformerna hittills under mandatperioden ökar kvinnors disponibla inkomst mer än mäns procentuellt sett. I samband med beredningen av enskilda reformer som påverkar kvinnors och mäns ekonomi är effekten på den ekonomiska jämställdheten en viktig del av beslutsunderlaget.

Att stärka den ekonomiska jämställdheten är ett ständigt pågående arbete för regeringen. Det gäller finanspolitiken i allmänhet och inte minst reformer som berör skatte- och transfereringssystemet. Välfärdstjänster nyttjas i högre grad av kvinnor än av män och är därför också ett viktigt verktyg för att minska skillnader i ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Regeringen har under mandatperioden gett kommuner och regioner omfattande tillskott i flera omgångar.

Kvinnor har i genomsnitt lägre arbetsinkomster än män. Det har flera förklaringar. En viktig förklaring är att kvinnor i högre grad än män arbetar deltid. Kvinnor har också ett lägre arbetskraftsdeltagande än män. Lägre arbetsinkomster innebär på sikt lägre pensioner och mindre möjligheter att ha ett sparande. Reformer som bidrar till att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är därför ett prioriterat område för regeringen. Det leder till högre arbetsinkomster och pensioner och i förlängningen ett högre sparande.

Fru talman! Jag vill kort nämna en faktauppgift som kan vara bra att ha med sig. I år har vi separerat rot och rut, och taken är högre än de varit tidigare. Detta är tillfälligt för i år och kommer inte att gälla nästa år.

För övrigt är jag absolut öppen för att se vad andra länder har gjort. Socialdemokraterna får gärna komma med ett förslag. Om det verkligen är ett likartat rot- och rutsystem i de tre länder som Eva Lindh nämner och de kan göra på det sättet borde självklart vi också kunna göra det. Men de kan också vara utformade generellt på ett annat sätt. Låt oss återkomma till detta!

Om det är mycket eller lite kan man diskutera. Mitt huvudskäl till att inte göra någon förändring är att vi har försökt men inte fått. Jag stänger dock inte dörren. Jag tycker tvärtom att det vore klokt om pengarna stannade här. Hela syftet med förslaget är ju att det ska ge arbetstillfällen i Sverige.

Jag har inget mer att tillägga i debatten men lyssnar gärna.

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för interpellationen. Frågan har ju varit uppe för debatt tidigare, så jag ska vara relativt kortfattad.

Man kan absolut ha olika syn på om detta är mycket eller lite. En halv procent av det totala avdraget var mer en faktauppgift. Att tycka att det är mycket eller lite ligger mer i betraktarens öga.

Det främsta skälet till att regeringen inte går vidare med detta är att med det sätt som vårt rut- och rotavdrag är utformat på går det inte att avgränsa dem som bor i andra länder, enligt den högst kompetenta skatteavdelningen på Finansdepartementet. Det vore annars rätt rimligt. Jag delar bilden och är helt överens om att vi ju vill att jobben ska vara här.

Eva Lindh får gärna återkomma till mig och visa på vilket sätt man gör detta i andra länder. Jag vet att Finland försökte men fick backa. Något är det nog därför som skiljer det svenska systemet för rot och rut från andra länders.

Vad jag vet har Socialdemokraterna inget i sin budgetmotion om ett nytt förslag som skulle fungera bättre, men jag är absolut öppen för att diskutera detta. Min inställning är samma som Eva Lindhs: Det här är inte rimligt. Det är ju inte därför vi har rut- och rotavdrag i Sverige. Vi har det för att skapa jobb och få fler vita jobb i sektorn.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att arbeta för att begränsa rut- och rotavdragen till att enbart gälla tjänster som utförs i Sverige. Som bakgrund till frågan anges att det finns länder i EU som har liknande företeelser, men där avdraget har begränsats till att enbart gälla tjänster som utförs i det egna landet.

Eva Lindh återkommer i frågan om rut- och rotarbeten utomlands. Som jag nämnde vid vår tidigare debatt är det av EU-rättsliga skäl inte möjligt att begränsa bestämmelserna till att endast omfatta tjänster som utförs i Sverige.

Det kan tilläggas att värdet av rut- och rotarbete utanför Sverige utgör en ytterst liten del av de totala rut- och rotavdragen.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanterna för den här debatten.

Ordet rättvisa har använts ganska många gånger. Det gäller även ordet produktivitet. Men jag pratar inte om produktivitet när det gäller den här gruppen. Det handlar nämligen inte om produktivitet för en viss grupp eller produktivitet över huvud taget.

Det handlar om att Sverige är ett land som byggts rikt och ska byggas ännu rikare. Vi vill att företag ska stanna här, att ännu fler ska ha ett jobb att gå till och att våra barn och barnbarn ska få ett ännu bättre Sverige. Då behöver ekonomin växa. Ekonomin behöver också växa för att vi ska ha de system och de socialförsäkringar vi har. Jag tror att vi delar den bilden.

Det här med rättvisa är ändå intressant. Är i så fall ökningarna av kompensationerna på grund av inflationen, indexeringarna, exakt rättvisa i förhållande till dem som arbetar? Man har kanske ett jobb som man inte trivs med och har kanske långt till jobbet med dyra kostnader. De personerna har ju inte alls kompenserats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är rimligt att våra ersättningar indexeras. Men jag ser även ett behov av att löntagaren, oavsett om man har tjänat 15 000 eller 35 000, också får ökad köpkraft.

Man kan tycka att det är orimligt eller rimligt med en skillnad på 169 kronor. Jag har full respekt för det. Men det är inte där skillnaden går mellan vilken människosyn man har eller hur man ser på Sverige. De som har den här ersättningen - det är inga höga ersättningar - har ändå kompenserats under två år nu, mer än på väldigt många år, på grund av den höga inflationen. Det tycker jag är bra.

Jag tycker också att det är bra att vi nu ser till att sänka skatten för den som arbetar och för den som har arbetat.

Och vet ni vad? Jag har fått frågan vad jag ska göra med pengarna. Jag tänker inte på det, och jag förstår att man vill dra någon lång slutsats av det. Men jag jobbar dag och natt i jobbet jag har nu för att Sverige ska bli bättre. Jag ägnar inte så mycket tid åt vad jag själv ska vare sig konsumera eller göra, utan jag försöker göra ett bra jobb på Finansdepartementet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska försöka vara relativt kortfattad. Varje dag jag går till jobbet har jag Sverige och alla oss som bor här i fokus. Hur ska Sverige bli bättre utifrån mina värderingar och min riktning? Hur ska Sverige bli tryggare? Hur ska Sverige bli rikare? Hur ska våra barn och barnbarn få ett ännu bättre land att leva i? Vad kan vi göra tillsammans?

Som jag sa tidigare finns det mycket som fungerar väl och annat som behöver fungera bättre. Jag sa också tidigare att vi har system som gör att de som har det allra tuffast kompenseras när inflationen slår till, vilket den har gjort på ett brutalt sätt.

Konsekvenserna av inflationen är fortfarande kvar, och därför är också många av ersättningarna betydligt högre i dag än vad de var för några år sedan. Det är till och med så att skillnaden mellan att ha arbetat och att arbeta har blivit mindre.

Jag förvånas något över att jag aldrig eller åtminstone väldigt sällan hör Socialdemokraterna tala om detta. Åren med hög inflation har drabbat många som kämpar, som går till jobbet och som försöker få livspusslet att gå ihop. Ensamstående mammor och pappor har fått se sin lön urholkas ordentligt.

Jag är ganska tydlig, hoppas jag, med vad vi gör. Vi sänker skatten brett, och vi förändrar en hel del, som jag sa i tidigare inlägg. Vi gör det billigare att tanka. Vi ser till att alla som sparar i ISK får avkastning på sina pengar, vilket de inte får på ett sparkonto. Och det är verkligen inte 4 miljoner rika människor som sparar, utan det är många vanliga människor - löntagare - som sparar. De kan dessutom spara ihop en liten buffert till något som de behöver, litet eller stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan tycker jag, fru talman, att det blir ett slags hyckleri, och det är kanske det som stör mig mest just nu. Man får gärna ta mitt arvode - det har jag inga problem med - men jag hörde aldrig Socialdemokraterna stå här i kammaren och tala om de socialdemokratiska statsrådens arvode när värnskatten togs bort.

Värnskatten var också en skatt på de högre inkomsterna, och när den försvann kunde man motivera det. Jag har all respekt för att man tog bort den - jag tycker att det var bra - men för mig är detta hyckleri.

Det blir också hyckleri när det handlar om skillnaden på 169 kronor för den som har 15 000. Man kan tycka olika om den skillnaden, men nu har vi den. Men den som jobbar och har 15 000 har högre utgifter. Om man bor här i Stockholm har man definitivt det - jag bor inte här; jag bor i Örebro, vilket jag tror att Karin Sundin också gör - och vi ska komma ihåg att man har höjt skatten här. I år höjde man kommunalskatten, och man höjer kommunalskatten nästa år. Vem drabbas mest av höjd kommunalskatt? Det gör den som tjänar minst.

För mig blir hela den här debatten märklig. Jag förstår att vi kan ha olika syn på exakt skattenivå. För mig handlar det om att vi tillsammans ska göra allt vi kan för att Sverige ska bli rikare, för att få ökat välstånd och för att se till att fler ska ha egen försörjning. De som behöver stöd att komma i arbete ska få det. Det har inte alls fungerat som det ska. Vi måste också se till att skyddet fungerar för dem som inte kan arbeta. Och om det skyddet ska finnas i våra socialförsäkringssystem måste ännu fler jobba.

Fru talman! Jag tror att vi i grund och botten har samma problembild. Det är tufft för många. Vi ser lite olika vägar framåt för hur vi vill underlätta för löntagare och för pensionärer, som har jobbat; jag tycker att det ska löna sig att ha jobbat.

Det handlar om hur vi ska se till att våra system är hållbara. Jag har nämnt flera gånger nu att jag vet att det är väldigt tufft för den som har den här ersättningen. Man kan verkligen tycka att det är en låg nivå på ersättningen. Man kan tycka att skillnaden på 169 kronor är orimlig eller rimlig. Det får andra bedöma. Jag har dock svårt för att man drar väldigt långa växlar på detta och nästan kommer in på min människosyn i den här frågan. Jag går till jobbet varje dag för att hela Sverige ska bli bättre.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanterna för en viktig fråga. Precis som i förra debatten frågar interpellanterna om inflationens konsekvenser. De är ju fortfarande kvar och innebär att väldigt många kämpar med höga priser när de ska handla mat. Det är tufft, och marginalerna är små. Därför har det varit viktigt, som jag sagt tidigare, att först och främst bekämpa inflationen. Det är den stora fienden. Jag är glad över att den är nere, men det betyder ju inte att priserna sjunker. Alla vi fyra partier som har lagt fram budgeten är därför noga med att stärka hushållens köpkraft igen, självklart för hushållens skull, men även för att få igång ekonomin och öka tillväxten. Det kommer också att påverka hushållen, och fler kommer att komma i arbete.

Det finns någonting väldigt intressant här. Jag delar helt bilden av att de som har sjukersättning och aktivitetsersättning har det tufft. Jag lever inte i en annan verklighet, möter inte andra människor och har inte andra människor i min närhet än interpellanterna - såvitt jag vet.

Min poäng är att Sverige är fantastiskt. Jag är förvånad över att ingen lyfter fram att vi har ett fantastiskt bra socialförsäkringssystem. Det är vi överens om även om det kan vara skillnader på marginalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under denna tid med hög inflation har många ersättningar trappats upp. Man kompenserar helt enkelt för inflationen, exempelvis för den här gruppen. Det betyder att den som till exempel har 15 000 i sjukersättning eller aktivitetsersättning har fått en mycket större höjning. Det är fortfarande på låg nivå, men man har ändå fått mer i plånboken under de här åren än en löntagare som jobbar på timme, som kanske kan få ihop 15 000 och också har det tufft. Jag vill ha det sagt, för det låter inte så i debatten.

Jag kan förstå att man av andra skäl kan tycka att det inte ska vara olika beskattning. Men glöm inte att under de tuffaste åren har de som har haft ett jobb men kanske inte kunnat jobba heltid, av olika skäl, inte på något sätt kompenserats. Därför sänker vi skatten brett två år i rad för att se till att den som jobbar ska få mer i plånboken.

Med det sagt vill jag ta upp frågan om det är rimligt att ha någon skillnad i beskattning över huvud taget. Det kan man absolut svara både ja och nej på och ha olika åsikter om. Jag tror ändå att det är viktigt att veta att om man har 15 000 skiljer det 169 kronor i månaden mellan den som jobbar och den som får ersättning.

Den som jobbar har ju en hel del utgifter som en person som inte jobbar inte har. Om man har 15 000 kanske man inte jobbar varje dag utan till exempel deltid eller på timme och tar de jobb man får. Man gör allt för att kunna försörja sig själv. Det är kanske inte orimligt att den personen har 169 kronor mer i månaden. Det kan man tycka olika om.

I det här fallet, när inflationen varit hög och ersättningarna skrivits upp för dem som har sådana, har löntagarna inte fått någon som helst kompensation. Då tycker jag att det är rimligt att stärka dem som har det tuffast, som vi gör med våra indexeringar. Det är väldigt bra. Det är vi överens om här i kammaren.

Vi ska också se till att stärka köpkraften för fler. Även om man har sjukersättning eller aktivitetsersättning kan man vara beroende av sin bil. Vi har alltså sänkt skatten. Med Socialdemokraternas politik skulle det bli dyrare att tanka bilen. Det skulle det absolut bli eftersom man exempelvis röstade emot sänkningen av reduktionsplikten som vi införde den 1 januari.

Steg för steg gör vi mycket för att stärka hushållens köpkraft. Nu har det gått två år. Vi tänker arbeta flera år, förhoppningsvis många år, med att göra Sverige rikare och se till att de som bor här blir rikare.

Våra välfärdssystem finansieras först och främst av alla som går till jobbet varje dag. Vi vill ha starka system och skydd. Det ska vi ha. Men då krävs också att vi stärker drivkrafterna att arbeta, plugga och helt enkelt göra allt man kan - som många människor gör - för att bidra till sig själv och det gemensamma. Det ska löna sig att arbeta.

Fru talman! har frågat mig på vilket sätt skillnaden i beskattning mellan personer med arbetsinkomster och personer med sjuk och aktivitetsersättning ökar drivkrafterna att förvärvsarbeta. Hon har också frågat mig om jag anser att denna skillnad är rättvis och om inte varför skillnaden inte tas bort. Karin Sundin har frågat mig på vilket sätt produktiviteten kommer att öka i Sverige av att personer som lever på sjuk och aktivitetsersättning har högre skatt än andra grupper i samhället.

Många hushåll har haft det tufft till följd av den höga inflationen. Även om inflationen nu är bekämpad har priserna stabiliserats på en hög nivå, vilket innebär att många hushåll fortfararande har svårt att få ekonomin att gå ihop. Löntagare har tappat tio års reallöneökningar till följd av inflationen. Samtidigt har många bidrag, inklusive sjuk- och aktivitetsersättningen, räknats upp med inflationen.

När inflationen nu är bekämpad fokuserar regeringen i budgetpropositionen för 2025 på att investera i ett rikare och tryggare Sverige. En viktig del i det är att stärka hushållens köpkraft. Eftersom löntagarnas köpkraft påverkats särskilt sänker regeringen skatten brett för löntagare genom ett förstärkt jobbskatteavdrag. Det är också en strukturellt riktig åtgärd. För att fler ska lämna bidragsberoende och i stället försörja sig själva krävs bättre drivkrafter. Det ska alltid löna sig att arbeta. Därför föreslår vi i budgetpropositionen en sänkning av skatten för dem som jobbar och för pensionärer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men vi stöttar också ekonomiskt utsatta hushåll. Vi föreslår sänkta drivmedelsskatter, en förlängning av tilläggsbidraget i bostadsbidraget och en höjning av ersättningarna till personer med sjuk- eller rehabiliteringspenning i särskilda fall. Vi föreslår också ett antal åtgärder för att färre personer ska fastna i långa sjukskrivningar. Det allra viktigaste är att vi lägger fram en tillväxtbudget som gör att Sverige som land kan bli rikare på sikt.

Fru talman! Det är en fredag i november, solen skiner och vi står i kammaren och diskuterar viktiga frågor. Då borde ledamoten inte ljuga och säga att jag tycker att regioner och kommuner inte behöver några som helst pengar nästa år. Det har jag aldrig sagt. Dessutom skulle jag då inte ha lagt in en hel del riktade bidrag och exempelvis det särskilda sektorsbidraget till regionerna. De behöver pengar nästa år. Men det är också viktigt att veta att regionerna och kommunerna kommer att ha 50 miljarder lägre pensionskostnader nästa år för att vi har fått ned inflationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min utgångspunkt är att jag vill få fart på svensk ekonomi. De skattesänkningar vi gör med den breda skattesänkningen, förändrade marginalskatter med mera kommer att öka efterfrågan i ekonomin tillsammans med Riksbankens penningpolitik. Detta får fart på ekonomin.

Men på lång sikt behöver ekonomin växa, och det hör jag sällan Socialdemokraterna tala om. Jag tar denna fråga på stort allvar, och vi gör mycket med infrastruktur, forskning, regelförenklingar och energisystem för att Sverige ska bli ett rikare land om både 10 och 30 år.

Fru talman! Slutligen: Man kan göra många saker samtidigt om man prioriterar, och bryr man sig om dem med de allra minsta marginalerna ska man inte höja kommunal- och regionalskatten. I Stockholm höjs den två år i rad, vilket drabbar vanliga löntagare allra hårdast. När den vanliga kommunalskatten höjs får de som bor i Stockholm det ännu tuffare. De med små marginaler som jobbar och sliter och inte har fått sin lön uppskriven allmänt med inflationen får dessutom en skattehöjning av Socialdemokraterna i både regionen och kommunen. Det påverkar givetvis deras ekonomi, liv och vardag på ett olämpligt sätt. Varför händer då detta? Jo, för att Socialdemokraterna ofta har svårt att prioritera. De höjer hellre skatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag nog har gjort mer för vanliga löntagare än vad Linus Sköld någonsin kommer att göra. I opposition sänkte vi, tillsammans med andra partier, skatten brett för att fler löntagare skulle få behålla mer av sin egen lön. Vi fortsätter att göra det i år. Vi sänkte skatten brett - i stället för att låta brytpunkten skrivas upp gjorde vi en bred skattesänkning för alla. Det gör vi också nästa år.

För mig har det alltid varit viktigt med fördelning och att den som arbetar ska få behålla mer av sin lön. Jag har kanske en annan syn på skatt än vad Linus Sköld har. Min grundinställning är att det är den som arbetar som har dragit in dessa pengar.

Jag håller helt med Linus Sköld om konsekvenserna av inflationen. Det kan säkert också vara en farlig kommunikation. Detta betyder dock inte att jag inte vet att jättemånga människor har det tufft, särskilt de som inte har fått alla ersättningar uppskrivna med inflationen. Många har ju fått det, och det är väldigt bra att det är så. Många vanliga löntagare har dock inte fått det, och priserna är fortfarande höga.

Det är därför det har varit viktigt att stoppa inflationen. Det har också varit viktigt för oss att fortsätta stärka hushållens köpkraft. Det är därför vi gör en bred skattesänkning nästa år.

Jag vill också säga, fru talman, att reduktionsplikten har gjort mycket för många människor. Dieselpriset sänktes med 4 kronor den 1 januari i år. Drivmedelsskatterna har också sänkts.

Ungefär 4 miljoner människor har ISK-sparande. Både människor som tjänar en hel del och vanliga löntagare sparar pengar på ett investeringssparkonto för att kunna tänka på sin framtid och för att få avkastning på pengarna.

Vi fortsätter att förlänga bostadsbidraget. Det är fortfarande på en högre nivå än normalt.

Vi jobbar brett med att stärka hushållen. Detta är min utgångspunkt. Nu försöker Linus Sköld att lägga på mig en beskrivning av hur jag ser på människor. Jag kan bara konstatera att jag gick med i Moderaterna under en tid då jag hade väldigt tajt om pengar. Jag gick med därför att jag trodde på den ekonomiska politiken. Det handlade dels om att varje människa ska ha möjlighet att ha en egen lön att leva på och göra sin livsresa, dels om att svensk ekonomi och det vi gör gemensamt ska växa.

Jag har stor respekt för att Linus Sköld inte tycker om att man sänker marginalskatten från 56 till 52 procent. Jag tycker dock att det är helt rimligt av både strukturella och grundläggande skäl.

Det gör vi nu. Vi vet att detta, som bland andra Produktivitetskommissionen och OECD säger, inom bara ett par år kommer att vara självfinansierat. Det är för mig en viktig utgångspunkt.

Man kan göra flera saker samtidigt. Man kan prioritera i statens budget, vilket jag vet att Socialdemokraterna har väldigt svårt att göra - de höjer hellre skatter. Det har vi dock gjort nu. Vidare har vi en annan nivå på biståndet. Vi ser dessutom till att ränteavdrag på blankolån nu kommer att fasas ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta gör att vi kan finansiera mer pengar till välfärden, som i år har fått 22 miljarder kronor; det är viktigt att komma ihåg. Vi ser också att vi framöver behöver göra det som är långsiktigt rätt för att stärka tillväxten.

Jag är glad över den budget som jag fick lägga på riksdagens bord i september. Det är en budget som är bra för Sverige och för oss som bor här, egentligen oavsett exakt inkomstnivå eller - om man jobbar - vilken lön man har. Jag tycker dock att det är rimligt att det lönar sig att plugga och att inte ha marginalskatter som är över 50 procent. Jag vet inte om Socialdemokraterna har lämnat den grundläggande tanken - så kan det absolut vara.

Jag tycker att det är viktigt - bara så att vi har det klart för oss - att den som tittar på detta, eller läser protokollet efteråt, vet att det var Socialdemokraterna som för några år sedan tog bort värnskatten i Sverige. Det handlade om lite mer än 4 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill först tacka Linus Sköld för att han här i kammaren har tagit upp diskussionen om tillväxt. Jag tycker att vi i Sverige generellt, och även här i riksdagens kammare, alldeles för sällan talar om det som krävs för att Sverige ska fortsätta att vara ett rikt land och bli ännu rikare i framtiden. Vi har stora behov.

Jag skulle vilja börja med en kort tillbakablick. På 1870-talet var Sverige ett av världens fattigaste länder; vi fick till och med internationellt bistånd på grund av detta. Sedan kom en resa som Sverige gjorde under 100 år. Det var en fantastisk resa, och man kan prata länge om orsaken. Det finns många komponenter som gjorde att Sverige 100 år senare hade blivit ett av de rikaste länderna.

Det handlar om entreprenörskap, och det handlar om hårt arbete. Det handlar om att stat och kapital har jobbat tillsammans och att parterna har varit starka. Just ordet "tillsammans" tror jag är en av nycklarna. Men det handlar också om att fler fick tillgång till utbildningssystemet, att vi har satsat på forskning och att vi har tagit bort skadliga skatter - både S-märkta och M-märkta regeringar. Allt detta gav tillsammans en fantastisk tillväxt.

När jag nu tänker framåt och ser vad Sverige behöver bli om 10, 20 eller 30 år tänker jag mycket på just tillväxt, fru talman. Ska vi kunna möta alla de behov som vi har - och i Sverige har vi stora behov av investeringar i alltifrån välfärd och infrastruktur till energisystem och mycket annat - behöver ekonomin växa. En del tycker att det är bättre att gå med stora underskott och låna för att finansiera detta, men att ekonomin växer är centralt för välstånd. Den bilden tror jag att Linus Sköld och jag delar.

Sedan jag tillträdde det här jobbet har det varit viktigt för mig att verkligen gå på djupet och ta ansvar för den långa sikten. Även om jag inte har det här jobbet i särskilt många år - det vet man aldrig, men det kan förstås bli väldigt många år om Linus Sköld inte får önska - tänker jag att vi vill ta ansvar för det som ligger framför oss. Därför tillsatte vi en produktivitetskommission, exempelvis, och den jobbar på för fullt. Det är experter och analytiker som går igenom produktiviteten i Sverige.

Då kan man fråga varför. Jo, för att tillväxt kommer av två saker: arbetade timmar och produktivitet. Sverige är på många sätt ett produktivt land, men det finns ännu mer att göra. Man har jobbat fram förslag, och jag har fått ett delbetänkande som jag håller i handen. Jag bär inte alltid med mig det, för det är lite tungt, men här finns många goda förslag. De kommer att återkomma nästa år, för fokus ligger på ökad tillväxt.

Den budget som vi lagt fram för nästa år och som nu behandlas i riksdagen har fokus på både lång- och kortsiktig tillväxt. Nu har inflationen bekämpats, och Riksbanken sänker räntorna eftersom vi tillsammans har bekämpat inflationen. Det lättar trycket på hushåll och företag, och vi kan i finanspolitiken växla över till att fokusera på det som ger tillväxt på kort sikt - att få igång ekonomin igen - men också på det långsiktiga.

Det handlar självklart om skattesystem, precis som Produktivitetskommissionen också nämner i delbetänkandet. Det handlar om infrastruktur, regelkrångel för företag, kompetensförsörjning och många andra saker. Vi jobbar på bred front för att se till att Sverige blir ett land där tillväxten ökar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu går vi till frågan som Linus Sköld ställt till mig. Jag tycker själv att det här var en bra ingång - men det kan ju andra bedöma - därför att tillväxt handlar om många saker. Skattesystemet är en viktig del. Vi har ett progressivt skattesystem i Sverige, och de som tjänar mer betalar därmed också procentuellt sett ordentligt mycket mer. Om man tjänar 125 000 kronor har man elva gånger så hög skatt som om man tjänar 25 000 kronor.

Men marginalskatterna, som gäller det extra man jobbar, har blivit rätt höga. Om man tjänar in en extra hundralapp får man i dag behålla 44 kronor av den. Det tycker jag inte är riktigt rimligt, utan man borde få ha hälften kvar. Detta var ju en gång tanken även för Socialdemokraterna.

Det är strukturellt riktigt att det ska löna sig att plugga, och vi vet att det är självfinansierat. Det finns också en dimension av att man ska få behålla hälften av det man jobbar in.

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig vilka alternativa åtgärder som regeringen övervägde för att skapa tillväxt, utöver det aviserade förslaget om slopad avtrappning i jobbskatteavdraget. Han har också frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att skapa tillväxt genom att stödja hushållen med de minsta marginalerna.

Sveriges tillväxttakt har under de senaste åren varit bland EU:s lägsta. Det tar regeringen på stort allvar. Det är endast en högre tillväxt som kan bära framtidens välfärd. Med högre tillväxt ökar de skatteintäkter som kan användas för att finansiera exempelvis skola, vård och omsorg. När den höga inflationen nu är bekämpad skiftar regeringen därför fokus från inflationsbekämpning till att investera i ett rikare och tryggare Sverige.

En bärande del är att genomföra reformer för att öka Sveriges tillväxt. Budgetpropositionen för 2025 innehåller en bred ansats med reformer för att öka Sveriges tillväxt. Det handlar bland annat om historiska satsningar på infrastruktur, den största satsningen på forskning någonsin och skatteförändringar som gör det enklare att driva företag.

Regeringen föreslår också att de högsta marginalskatterna sänks för att öka drivkrafterna att utbilda sig till ett högkvalificerat yrke och anstränga sig extra på jobbet. De sänkta marginalskatterna väntas få en så pass positiv effekt på ekonomin att reformen på sikt bedöms vara självfinansierad.

Samtidigt är regeringen medveten om att många hushåll fortfarande har det tufft till följd av den tidigare höga inflationen. Därför stöttar regeringen hushållen brett i budgetpropositionen genom ett förstärkt jobbskatteavdrag och fortsatt tilläggsbidrag i bostadsbidraget. Regeringen föreslår även en höjning av beloppet för individer som får sjukpenning i särskilda fall, samt för boendetillägget. På så sätt skapas tillväxt på sikt samtidigt som hushållen med de minsta marginalerna stöttas. Det är viktiga steg för att bygga ett rikare och tryggare Sverige.

Fru talman! Tack till interpellanten för den viktiga frågan.

Det kan vara bra att påminna den som lyssnar om att SJ blev ett statligt bolag 2001 under en socialdemokratisk regering. Man kan ha många synpunkter på detta. Jag tror att ledamoten kanske talar till fel person när han hävdar att jag skulle vara dogmatisk i olika situationer. Jag är pragmatisk i de allra flesta situationer. Man kan absolut se både fördelar och nackdelar med att SJ blev ett bolag, men jag ser ändå många fördelar.

I det här fallet handlar det om regionalpendling mellan Uppsala och Stockholm. Det handlar om att förutsättningar har ändrats. Det kan man tycka mycket om. De båda skattesubventionerade bolagen SL och Mälardalstrafik har nu de senaste åren gått in på ett sätt som gör att SJ helt enkelt går med förlust på den sträckan.

Hur ska då en regering styra? Hur ska vi styra ett bolag? Ska vi peka med hela handen och säga: Ni ska göra A eller B? Nej, så fungerar det inte. Statliga bolag har fått ett uppdrag av riksdagen med avkastningskrav och har en ägarpolicy. Utifrån det agerar vi som regering. Vi gör allt vad vi kan för att Sverige ska fungera så bra som möjligt.

Varje dag när jag vaknar tänker jag på hur vi ska göra Sverige bättre, tillsammans med många andra partier, såklart, och inte bara regeringsunderlaget. Hur ska Sverige bli rikare? Hur ska Sverige bli tryggare? Hur ska det fungera bättre?

Det är väldigt mycket som inte fungerar som det ska. Där delar jag helt bilden. Sedan är alltid frågan vad som är vägen framåt. Men skygglappar har jag sällan på mig, vill jag själv hävda. Men det är såklart en väldigt subjektiv bedömning. Med detta vill jag tacka för debatten och önska er en trevlig helg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, både interpellanten och ledamoten Lennström, för den här viktiga diskussionen. Den är viktig för många.

Jag tror att vi i grund och botten delar bilden av att vi behöver välfungerande pendling i Sverige. I många av våra pendlingsregioner krävs både bättre infrastruktur och bra leverantörer som kan köra tåg eller bussar och så vidare.

Just den här frågan tycker jag är lite speciell i bemärkelsen att när jag lyssnar på de två ledamöterna låter det som att ingen nu kommer att köra. Jag återupprepar att 80 procent av all trafik här körs av andra än SJ.

Jag förstår att ledamoten Shekarabi nu hyllar Region Uppsala. Det får man gärna göra, och det är bra. Men redan i dag kör SL och Mälardalstrafik väldigt många avgångar, och de har ökat med åren.

Här har vi tre offentliga aktörer med lite olika uppdrag som genom ambitionerna delvis tränger ut varandra. SJ har avkastningskrav på sig, och det tror jag att man kommer att ha under lång tid framöver. Jag har inte sett en majoritet för någonting annat, och inte heller hos Socialdemokraterna.

Från vår sida och riksdagens sida är det såklart helt nödvändigt att SJ fortsätter att ta ansvar för hela Sverige, men också att ta ansvar för att se till att man ger avkastning på pengarna och ger tillbaka en del av det till skattebetalarna som vi kan använda till exempel för infrastruktur, att bygga järnväg och mycket annat.

Jag är den första att beklaga att beskedet kom så sent. Jag förstår verkligen att det river upp många känslor. Jag är tydligen ändå den första att vara positiv till att det kommer att vara fler som kommer att köra där SJ inte kör.

SJ är ett bolag som man kan ha många åsikter om. Vilket uppdrag SJ ska ha i framtiden får vara någonting som våra partier diskuterar både här i kammaren och mellan våra partier på olika sätt. Så länge SJ har ett avkastningskrav, vilket det har, har det ett ansvar som alla bolag. Det kör ju i Sverige. Men det betyder inte att det gäller varje enskild sträcka.

I det här fallet handlar det enligt SJ om 50 miljoner som bolaget går i förlust med på det här. Då kan man förstå att SJ med ändrade förutsättningar och med riksdagens krav på avkastning drar sig ur detta. Jag försvarar inte det. Jag bara konstaterar vad de själva har sagt.

Det handlar om hur vi ska styra våra gemensamma bolag. På vilket sätt ska vi göra det? Vi ska självklart vara tydliga med målen. Vi har de transportpolitiska målen, och vi har många andra mål som SJ och andra bolag får förhålla sig till.

Jag beklagar självklart oron och stressen hos många pendlare. Jag vet också att många ser fram emot dubbelspår, att det blir fyrspår, och att det blir fler spår. Det kommer att underlätta för Stockholm-Uppsala-pendlingen i framtiden. Det ser vi fram emot.

Jag är också glad för att det nu är andra som kliver in. Mälardalstrafik har till exempel sagt att det nu vill köra ännu mer. Det bolaget kör i dag ganska mycket trafik, ska man komma ihåg.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Ardalan Shekarabi för interpellationen.

Jag vet att det är otroligt många i Uppsala med omnejd som har blivit upprörda, och jag har full förståelse för det. Det är en viktig sträcka, och det här påverkar väldigt många. Men även om man står på Uppsalabornas sida - vilket jag verkligen tycker att man ska göra, för jag tycker att det är helt rätt - tycker jag att man som ansvarig politiker kan ta upp vissa saker först, fru talman. Jag ska ta upp några fakta först, och sedan kommer jag in lite grann på hur jag ser på styrningen av SJ.

Det är ändå viktigt att komma ihåg att 80 procent av trafiken på just den här sträckan körs av andra än SJ. Det är viktigt att komma ihåg att det alltså inte är bara ett bolag som kör. Det låter nästan som att SJ är det enda och att människor får gå, cykla eller göra någonting annat för att ta sig till Stockholm när trafiken nu ställs in. Faktum är att det finns tre stora aktörer - varav två, SL och Mälardalstrafik, faktiskt är skattesubventionerade. Man kan naturligtvis tycka mycket om huruvida SJ ska vara ett statligt bolag eller om det borde vara någonting annat, men i grund och botten är SJ, precis som interpellanten också sa, ett företag som är ute på kommersiella grunder.

Jag vill reda ut en till sak. Har man ett samhällsansvar? Ja, men det har ju alla statliga bolag. Skilj alltså på samhällsuppdrag och samhällsansvar! Samhällsansvar menar jag att alla statliga bolag har; det är ju därför vi äger dem tillsammans. Vissa av dem har större ansvar än andra.

Att ha ett samhällsuppdrag inskrivet i verksamhetsmålet är dock någonting helt annat. Det kan man absolut diskutera, men hittills har riksdagen med ganska stor majoritet fortsatt att rösta för att SJ ska vara ett kommersiellt bolag och ha avkastning. Så länge det är fallet måste bolaget också ha avkastning. Jag ville alltså bara sortera lite.

Ja, självklart ska man i Sverige kunna ta sig till jobbet. Det är därför vi i regeringen nu, faktiskt i går, fattade beslut om den största infrastrukturpropositionen någonsin. Den innehåller stora belopp både till underhåll och till nya investeringar, självklart - både i järnväg och väg. Självklart ska det fungera att röra sig i Sverige.

Min bild - och det här kan vara viktigt att veta för den som eventuellt följer den här sändningen eller läser protokollet efteråt - är att regeringen inte går in och styr några som helst bolag. Vi ansvarar också för Systembolaget och Vattenfall, men vi styr inte prissättning eller andra saker när ett bolag har det uppdrag det har.

I grund och botten tycker jag att det är väldigt bra att den här frågan lyfts. Jag tycker att det är bra att SJ hör kundernas absoluta protester, och jag förstår protesterna. Nu tror jag kanske inte att SJ har kört i hundra år, även om det är ganska länge, men det är ändå så att det har kommit in två andra aktörer som är skattesubventionerade. Det får man inte glömma. Så länge de är det och SJ går med stora förluster kan man ju förstå SJ, som har fått uppdraget härifrån riksdagen - inklusive från Ardalan Shekarabi - att ha avkastning. Nummer ett är alltså att det är flera som kör.

Det är också bra att Mälardalstrafik nu berättar att man tänker fylla på. Man kör ganska många sträckor redan i dag. Den generella diskussionen om huruvida SJ ska ha ett samhällsuppdrag och inte vara ett kommersiellt bolag är absolut en diskussion som vi kan fortsätta att ha, men den kommer inte att här och nu hjälpa dem som pendlar mellan Uppsala och Stockholm åt olika håll. Det som räddar dem är i stället att det finns trafik som kör, och det kommer det uppenbarligen att finnas.

Jag har all förståelse för upprördheten över kommunikationen. Jag har också förståelse för att man gillar SJ. SJ är ju ett av de företag i Sverige som både får mycket kritik och som väldigt många älskar. Jag har själv åkt mycket tåg genom åren, och det finns en hatkärlek. Ibland är det bara kärlek, ibland är det mest hat och ibland är det både och från den som pendlar och fastnar. SJ får ju ibland också skulden för saker som de själva inte rår över, som att Trafikverket inte har ordnat en räls och så vidare.

Det är i grund och botten bra att frågan lyfts, och vi får fortsätta diskussionen om samhällsuppdrag.

Fru talman! Ardalan Shekarabi har frågat mig om jag och regeringen anser att det är ett önskvärt resultat av vår styrning att statens bolag lägger ned en av de viktigaste pendlingssträckorna i landet. Han har vidare frågat mig om jag och regeringen avser att förändra vår styrning av SJ så att de kommersiella intressena kompletteras av samhällsintressen.

Svar på interpellationer

SJ AB och övriga bolag med statligt ägande lyder under samma lagar som privatägda bolag, däribland aktiebolagslagen (2005:551). Det är bolagets styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av dess angelägenheter samt den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet. Frågor om SJ AB:s kommersiella trafik är operativa frågor och således för SJ AB:s ledning och styrelse att hantera.

Enligt SJ AB har konkurrensen från skattesubventionerad trafik successivt ökat under lång tid på den aktuella sträckan, och bolagets trafikering av sträckan i dag medför en betydande förlust. Bolaget har därför beslutat att upphöra med trafiken.

SJ AB bedriver en omfattande tågtrafik i Sverige med stor geografisk spridning. Bolaget verkar inom två typer av trafik: kommersiell trafik och upphandlad trafik. SJ AB driver både kommersiell trafik och upphandlad trafik på affärsmässiga grunder i konkurrens med andra tågoperatörer samt inte minst i konkurrens med bil, flyg och buss.

Riksdagen har beslutat att SJ AB ska driva sin verksamhet på affärsmässiga grunder. I enlighet med detta är bolagets verksamhetsföremål att bedriva persontrafik och inom ramen för affärsmässighet bidra till att uppfylla de transportpolitiska målen. Förvaltningen av SJ AB ska därmed ske inom riksdagens mandat och enligt regelverken om konkurrens och statligt stöd. Regeringen har inte för avsikt att verka för att SJ får ett samhällsuppdrag med ansvar utöver vad som anges i bolagsordningen.

Herr talman! Man måste ändå älska frågan - dyr och långsam kärnkraft.

Till att börja med kan det vara bra att veta att det vi pratar om, krediter och lån, är saker som ska betalas tillbaka - bara så att vi har det klart för oss. Men vi är fast beslutna att Sverige måste ha mer ren el och att den ska vara stabil i näten. Då krävs kärnkraften. Det är en grundförutsättning.

Då får staten finnas med i bakgrunden och ta en risk. Så är det definitivt. Men kostnaden för att stå utan ny kärnkraft kommer att bli katastrofal. Då kan vi inte ställa om. Då kan vi inte växa som vi vill.

Sverige är ett föregångsland när det gäller klimatet. Det ska vi fortsätta vara. 98 procent av elen är som sagt fossilfri. Svenska företag går före i fråga om produktion, det de producerar och hur de producerar det. Hushållen är på. Och politiken är med.

Herr talman! Genom den här budgeten sänker vi utsläppen. Vi fortsätter den resan. Vi gör inte exakt som Miljöpartiet vill. Det kan en del kanske tycka är dåligt. Men väldigt många tycker nog också att det är rätt bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Herr talman! Den här budgeten sänker alltså utsläppen - bara så att vi har det sagt. Så är det.

Dessutom är det så, vilket inte är okänt, att vi lägger om delar av klimatpolitiken - inte allt, för mycket av det som gjorts tidigare är bra. Vi fortsätter med Industriklivet och Klimatklivet och vill såklart ha det så effektivt som möjligt. Men vi ser nu också till att kommuner exempelvis ska kunna få bättre drivkrafter att säga ja till vindkraft. Vind behövs, sol behövs och vatten behövs.

Men också kärnkraft behövs. Den debatten har vi haft många gånger tidigare. Kärnkraften är helt central om vi ska klara uppgiften framåt, både för omställningen, för energiförsörjningen och för ökad tillväxt. Det är den inriktning vi har.

Det kan vara bra att påminna dem som lyssnar om att orsakerna till att vi lade om klimatpolitiken, till exempel förändrade reduktionsplikten, var att det var en helt orimlig politik för vanliga människor. Ingen legitimitet skapas på det viset för en klimatpolitik om man känner: Det här går inte. Vi har inte råd med detta.

Därför lade vi bland annat om reduktionsplikten. Det var klokt.

Herr talman! Först och främst är vi fyra partier som förhandlar budgeten. Sedan vill jag ändå bara lägga till att återvandring eller återvändande - man kan använda vilket ord man vill, men det är lite olika saker - inte är något nytt under solen. Det har funnits sådana bidrag under längre tid. Här gör vi en större satsning på det.

För att komma tillbaka till de arbetslösa här i Sverige handlar det som jag sa om utbildning och om arbetsförmedlingsinsatser. Det skaver lite, om jag ska vara ärlig, när jag tänker på vad Martin Ådahl kanske kommer att kommas ihåg för när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Jag tror att Martin Ådahl ofta förknippas med en arbetsförmedlingsreform som inte gick så där jättebra, där människor inte kände att de fick det där jättestarka stödet.

Jag hoppas att det vänder. Min bild är att det som Centerpartiet drev igenom under tidigare mandatperioder inte fungerar. Jag kan ha fel, men vi får se.

Min och vår bild är att alla ska ha stöd. Man ska naturligtvis anpassa sig själv men också ha stöd att komma in på arbetsmarknaden. Arbetslinjen handlar också om att dörrar ska öppnas.

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för två mycket kloka frågor!

Vi utesluter definitivt inte, och det tror jag inte att någon här inne gör, att vi kommer att behöva ge ännu mer till Ukraina. Vi har fattat beslut om den här ramen för att ha en ordnad process kring stöden. Sedan vet vi inte vad som händer. Det kan behövas mer. Kriget kan också upphöra. Det får vi återkomma till. Jag tror dock att alla här inne känner att vi kommer att behöva göra det som behövs.

Den andra frågan, om arbetslösheten, är otroligt central. Den består av två delar, om jag får bli lite teknisk. Den ena är konjunkturell - när konjunkturen nu har vikit är det lägre efterfrågan i ekonomin och fler blir arbetslösa längre. Den andra är strukturell och handlar om att man i grund och botten inte har rätt utbildning, inte kan språket eller vad det kan vara och därför inte kan komma in på arbetsmarknaden.

Här behöver mycket mer göras. Dessa människor har år ut och år in glömts bort i statistiken. De har ofta inte haft någon kontakt med arbetsförmedling eller kommun och har inte fått det stöd de behöver. Här jobbar vi bit för bit med etableringsjobb, språk för exempelvis invandrade kvinnor, yrkesutbildning och mycket annat. Det är arbete som kommer att pågå och måste pågå länge och intensivt.