Fru talman! Ardalan Shekarabi har frågat mig om jag och regeringen anser att det är ett önskvärt resultat av vår styrning att statens bolag lägger ned en av de viktigaste pendlingssträckorna i landet. Han har vidare frågat mig om jag och regeringen avser att förändra vår styrning av SJ så att de kommersiella intressena kompletteras av samhällsintressen.

Svar på interpellationer

SJ AB och övriga bolag med statligt ägande lyder under samma lagar som privatägda bolag, däribland aktiebolagslagen (2005:551). Det är bolagets styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av dess angelägenheter samt den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet. Frågor om SJ AB:s kommersiella trafik är operativa frågor och således för SJ AB:s ledning och styrelse att hantera.

Enligt SJ AB har konkurrensen från skattesubventionerad trafik successivt ökat under lång tid på den aktuella sträckan, och bolagets trafikering av sträckan i dag medför en betydande förlust. Bolaget har därför beslutat att upphöra med trafiken.

SJ AB bedriver en omfattande tågtrafik i Sverige med stor geografisk spridning. Bolaget verkar inom två typer av trafik: kommersiell trafik och upphandlad trafik. SJ AB driver både kommersiell trafik och upphandlad trafik på affärsmässiga grunder i konkurrens med andra tågoperatörer samt inte minst i konkurrens med bil, flyg och buss.

Riksdagen har beslutat att SJ AB ska driva sin verksamhet på affärsmässiga grunder. I enlighet med detta är bolagets verksamhetsföremål att bedriva persontrafik och inom ramen för affärsmässighet bidra till att uppfylla de transportpolitiska målen. Förvaltningen av SJ AB ska därmed ske inom riksdagens mandat och enligt regelverken om konkurrens och statligt stöd. Regeringen har inte för avsikt att verka för att SJ får ett samhällsuppdrag med ansvar utöver vad som anges i bolagsordningen.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Svantesson för att hon är här i dag för att prata om en viktig fråga, nämligen frågan om att trygga människors väg till jobbet och hemmet.

I tolv år har jag åkt sträckan mellan Uppsala och Stockholm. Det är Sveriges mest trafikerade tågpendlarsträcka. Som pendlare möter jag många motgångar: inställda tåg, försenade tåg, signalfel, spårspring och viltolyckor. Det är bara några exempel. Inte sällan får man stå därför att sittplatserna på tåget har tagit slut. Jag pendlar ändå inte dagligen, som många gör. Pendlarna har det kort sagt inte lätt.

Det är däremot lätt att förstå den panik som drabbade våra pendlare när SJ den 27 augusti meddelade att man lägger ned pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm därför att det inte anses lönsamt.

När Ardalan Shekarabi skrev interpellationen fylldes sociala medier av oroliga pendlare som inte visste om de efter årsskiftet skulle kunna ta sig till jobbet eller hämta barnen efter innebandyträningen eller om de nu alltid kommer att behöva stå trångt packade på tågen därför att de aldrig kan hitta en sittplats eller om det ens kommer att vara möjligt att bo i Knivsta och pendla.

Beskedet är allvarligt inte bara för våra pendlare utan för hela Stockholmsregionens och Sveriges tillväxt. Det får konsekvenser om människor med sin kompetens inte kan röra sig på ett rimligt sätt i detta område. Detta påtalas inte bara av oss i oppositionen utan även av Svenskt Näringsliv, som säger att det är katastrof för både arbetsgivare och arbetstagare att pendlingsmöjligheterna mellan Uppsala och Stockholm blir sämre.

Förra veckan kunde pendlarnas värsta magont äntligen gå över då Region Uppsala och vår socialdemokratiska regionstyrelseordförande Helena Proos meddelade att regionen tillsammans med övriga regioner i Mälardalen nu har gjort sig redo att ta över tågtrafiken genom Mälardalstrafik. Det var en stor lättnad för många, även om vi ännu inte vet fullt ut hur förändringarna i tidtabellen kommer att se ut.

Trots att situationen fann en lösning kvarstår en oro över hur SJ har agerat och varför. Jag vet att SJ drivs utifrån marknadsmässiga principer, men nu har vi sett vilka allvarliga konsekvenser det faktiskt kan få. Pendlarna mellan Uppsala och Stockholm har sett det. Det borde väl vara ett starkt samhällsintresse för regeringen att se till att människor kan ta sig mellan hem och jobb. Mina frågor till statsrådet Svantesson blir därför: Har regeringen ett ansvar för att se till att människor i hela landet kan ta sig till sina jobb? Vill man ta det ansvaret genom att förtydliga SJ:s uppdrag?

Fru talman! Jag tackar finansministern för inlägget.

Problemet är att SJ inte tar sitt samhällsansvar. Det här är inte ett ansvarsfullt agerande gällande den tågtrafik som man har haft ansvaret för i många decennier. Jag vet inte om det är 100 år, 90 år eller 80 år, men det är väldigt många decennier som SJ har kört Uppsalapendeln. Man ändrar sig och hanterar inte beskedet om nedläggning av Uppsalapendeln på ett ansvarsfullt sätt, utan man kastar ut nyheten utan att koordinera det med olika berörda aktörer och utan att beakta att Uppsalapendeln är en förutsättning för tillväxt och människors liv i Uppsalaregionen.

Som riksdagsledamot från Uppsala län förväntar man sig då att regeringen ser att SJ:s ledning agerar fel och att SJ:s ledning inte tar sitt samhällsansvar. Man förväntar sig att regeringen går in och agerar för att SJ ska tjäna hela det svenska samhället, men det gör inte regeringen. Det är det som oroar, fru talman: att regeringen inte drar lärdomar av det här misslyckandet.

Vi har nu flera decennier av marknadsmisslyckande i vårt samhälle. Konkurrensutsättning och privatisering har kraftigt försämrat möjligheterna att resa med tåg i vårt land. Vi har splittrat hela systemet för järnvägen, och det skapar enorma svårigheter för pendlare varje dag. Det försämrar också våra tillväxtmöjligheter, inte minst i Uppsala-Stockholmsregionen.

Det man skulle vilja är att finansministern och regeringen lade undan dogmer och ideologiska perspektiv och såg det misslyckande vi här har gett ett exempel på. Man skulle vilja att regeringen presenterade en politik som löser problemen med styrningen av SJ, synen på infrastruktur och synen på marknadsexperiment och gav den trygghet som medborgarna i vårt land behöver. Företagen i Uppsala, universiteten i Uppsala och utvecklingen i Uppsala förutsätter att det finns väl fungerande tågtrafik mellan Stockholm, Arlanda och Uppsala.

Fram till förra veckan, när regionstyrelsens ordförande Helena Proos klev fram och tog ett ansvar som regionen absolut inte har, visste vi medborgare i Uppsala län inte om vi kunde ta oss till jobbet i januari månad eller ens i slutet av december. Det är väldigt märkligt att man som medborgare i Sverige inte kan lita på att staten gör det staten ska göra för att tillväxten ska fungera och för att människors liv ska fungera.

Det är också väldigt märkligt att vi är i en situation där finansministern är nöjd med att det är Region Uppsala som går in och räddar Uppsalaborna trots att man inte har det ansvaret. Man tar dock på sig det ansvaret därför att man ser behovet av att samhällsansvar tas, det vill säga det behov som SJ inte såg.

Jag frågar därför återigen finansministern: Vilka lärdomar drar regeringen av misslyckandet med SJ? Vilka lärdomar drar regeringen av nedläggningen av Uppsalapendeln och SJ:s icke ansvarsfulla agerande här? Avser regeringen att förändra sin syn på styrningen av de statliga bolagen och synen på infrastruktur?

Fru talman! Tack, både interpellanten och ledamoten Lennström, för den här viktiga diskussionen. Den är viktig för många.

Jag tror att vi i grund och botten delar bilden av att vi behöver välfungerande pendling i Sverige. I många av våra pendlingsregioner krävs både bättre infrastruktur och bra leverantörer som kan köra tåg eller bussar och så vidare.

Just den här frågan tycker jag är lite speciell i bemärkelsen att när jag lyssnar på de två ledamöterna låter det som att ingen nu kommer att köra. Jag återupprepar att 80 procent av all trafik här körs av andra än SJ.

Jag förstår att ledamoten Shekarabi nu hyllar Region Uppsala. Det får man gärna göra, och det är bra. Men redan i dag kör SL och Mälardalstrafik väldigt många avgångar, och de har ökat med åren.

Här har vi tre offentliga aktörer med lite olika uppdrag som genom ambitionerna delvis tränger ut varandra. SJ har avkastningskrav på sig, och det tror jag att man kommer att ha under lång tid framöver. Jag har inte sett en majoritet för någonting annat, och inte heller hos Socialdemokraterna.

Från vår sida och riksdagens sida är det såklart helt nödvändigt att SJ fortsätter att ta ansvar för hela Sverige, men också att ta ansvar för att se till att man ger avkastning på pengarna och ger tillbaka en del av det till skattebetalarna som vi kan använda till exempel för infrastruktur, att bygga järnväg och mycket annat.

Jag är den första att beklaga att beskedet kom så sent. Jag förstår verkligen att det river upp många känslor. Jag är tydligen ändå den första att vara positiv till att det kommer att vara fler som kommer att köra där SJ inte kör.

SJ är ett bolag som man kan ha många åsikter om. Vilket uppdrag SJ ska ha i framtiden får vara någonting som våra partier diskuterar både här i kammaren och mellan våra partier på olika sätt. Så länge SJ har ett avkastningskrav, vilket det har, har det ett ansvar som alla bolag. Det kör ju i Sverige. Men det betyder inte att det gäller varje enskild sträcka.

I det här fallet handlar det enligt SJ om 50 miljoner som bolaget går i förlust med på det här. Då kan man förstå att SJ med ändrade förutsättningar och med riksdagens krav på avkastning drar sig ur detta. Jag försvarar inte det. Jag bara konstaterar vad de själva har sagt.

Det handlar om hur vi ska styra våra gemensamma bolag. På vilket sätt ska vi göra det? Vi ska självklart vara tydliga med målen. Vi har de transportpolitiska målen, och vi har många andra mål som SJ och andra bolag får förhålla sig till.

Jag beklagar självklart oron och stressen hos många pendlare. Jag vet också att många ser fram emot dubbelspår, att det blir fyrspår, och att det blir fler spår. Det kommer att underlätta för Stockholm-Uppsala-pendlingen i framtiden. Det ser vi fram emot.

Jag är också glad för att det nu är andra som kliver in. Mälardalstrafik har till exempel sagt att det nu vill köra ännu mer. Det bolaget kör i dag ganska mycket trafik, ska man komma ihåg.

Fru talman! Tack till interpellanten för den viktiga frågan.

Det kan vara bra att påminna den som lyssnar om att SJ blev ett statligt bolag 2001 under en socialdemokratisk regering. Man kan ha många synpunkter på detta. Jag tror att ledamoten kanske talar till fel person när han hävdar att jag skulle vara dogmatisk i olika situationer. Jag är pragmatisk i de allra flesta situationer. Man kan absolut se både fördelar och nackdelar med att SJ blev ett bolag, men jag ser ändå många fördelar.

I det här fallet handlar det om regionalpendling mellan Uppsala och Stockholm. Det handlar om att förutsättningar har ändrats. Det kan man tycka mycket om. De båda skattesubventionerade bolagen SL och Mälardalstrafik har nu de senaste åren gått in på ett sätt som gör att SJ helt enkelt går med förlust på den sträckan.

Hur ska då en regering styra? Hur ska vi styra ett bolag? Ska vi peka med hela handen och säga: Ni ska göra A eller B? Nej, så fungerar det inte. Statliga bolag har fått ett uppdrag av riksdagen med avkastningskrav och har en ägarpolicy. Utifrån det agerar vi som regering. Vi gör allt vad vi kan för att Sverige ska fungera så bra som möjligt.

Varje dag när jag vaknar tänker jag på hur vi ska göra Sverige bättre, tillsammans med många andra partier, såklart, och inte bara regeringsunderlaget. Hur ska Sverige bli rikare? Hur ska Sverige bli tryggare? Hur ska det fungera bättre?

Det är väldigt mycket som inte fungerar som det ska. Där delar jag helt bilden. Sedan är alltid frågan vad som är vägen framåt. Men skygglappar har jag sällan på mig, vill jag själv hävda. Men det är såklart en väldigt subjektiv bedömning. Med detta vill jag tacka för debatten och önska er en trevlig helg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.