Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag kan utveckla vilken jämställdhetsanalys som har varit styrande för statens budget för 2025. Hon har också frågat om jag avser att agera för att ta fram en plan för mer jämställd beskattning och finanspolitik. Slutligen har hon frågat vilka reformer för ökad jämställdhet jag vill prioritera.

Jag välkomnar ledamotens engagemang i frågan. Regeringen arbetar aktivt för att nå målet om ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

Regeringen följer utvecklingen av den ekonomiska jämställdheten noga. Varje år redogörs för utvecklingen i budgetpropositionens bilaga Ekonomisk jämställdhet. I budgetpropositionen för 2025 redogjordes för effekten av regeringens ekonomiska reformer under mandatperioden till och med budgetpropositionen för 2025. Där framgår att den samlade effekten av reformerna hittills under mandatperioden ökar kvinnors disponibla inkomst mer än mäns procentuellt sett. I samband med beredningen av enskilda reformer som påverkar kvinnors och mäns ekonomi är effekten på den ekonomiska jämställdheten en viktig del av beslutsunderlaget.

Att stärka den ekonomiska jämställdheten är ett ständigt pågående arbete för regeringen. Det gäller finanspolitiken i allmänhet och inte minst reformer som berör skatte- och transfereringssystemet. Välfärdstjänster nyttjas i högre grad av kvinnor än av män och är därför också ett viktigt verktyg för att minska skillnader i ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Regeringen har under mandatperioden gett kommuner och regioner omfattande tillskott i flera omgångar.

Kvinnor har i genomsnitt lägre arbetsinkomster än män. Det har flera förklaringar. En viktig förklaring är att kvinnor i högre grad än män arbetar deltid. Kvinnor har också ett lägre arbetskraftsdeltagande än män. Lägre arbetsinkomster innebär på sikt lägre pensioner och mindre möjligheter att ha ett sparande. Reformer som bidrar till att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är därför ett prioriterat område för regeringen. Det leder till högre arbetsinkomster och pensioner och i förlängningen ett högre sparande.

Fru talman! Ekonomisk jämställdhet har uppmärksammats på flera sätt under de senaste åren, dels genom analyser från myndigheter och andra aktörer, dels genom 2023 års Nobelpris i ekonomi. Flera nya kunskapsunderlag och utredningar med fokus på ekonomisk jämställdhet har presenterats under de senaste åren. I flera av dessa har det också lämnats förslag på åtgärder som kan bidra till ökad ekonomisk jämställdhet. Men detta har inte resulterat i konkreta åtgärder. Ett undantag är dock området utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Där har åtgärder genomförts, och det finns fler föreslagna i en rad olika utredningar. Jag hoppas att dessa åtgärder kan bli verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller det viktiga delmålet om ekonomisk jämställdhet har utvecklingen stannat av, exempelvis när det kommer till löne- och inkomstskillnader. Delmålet påverkas i hög grad av den övergripande politiken och rådande system, exempelvis skattesystemet.

I svaret vi har fått av finansministern hänvisas det till att välfärdstjänster nyttjas i högre grad av kvinnor än av män. Det är därför också ett viktigt verktyg för att minska skillnaderna i ekonomiska resurser mellan kvinnor och män.

Finansministern säger att regeringen under mandatperioden har gett kommuner och regioner omfattande tillskott i flera omgångar. Omfattande tillskott, fru talman, är det kanske för en moderat finansminister. Men för sjukvården som är i den största krisen på decennier är det en droppe i havet. Det som regeringen kallar för omfattande tillskott är just en droppe i havet.

Dessutom vill jag påpeka att bilden av hur politiska åtgärder påverkar jämställdheten är aningen snedvriden. De beräkningar som regeringen varje år tar fram i en bilaga till statens budget missar flera viktiga faktorer. Försvaret, rättsväsendet, polisen och näringslivsfrågor fördelas inte på kvinnor och män eftersom de bedöms vara kollektiva utgifter som motsvarar ett allmänt intresse. Samtidigt nyttjar män oftare än kvinnor till exempel kriminalvård och stöd till företag.

Däremot räknar regeringen in höjda generella bidrag från staten till kommuner och regioner och satsningar på hälso- och sjukvården i sådana som gynnar kvinnor mer än män. Risken är att bilden av hur statens offentliga resurser gagnar kvinnor och män då blir en aning förenklad. För att få en helhetsbild behöver vi väga in flera aspekter.

Det är också tveksamt om satsningar på sjukvården verkligen ska räknas som att de gynnar kvinnor mer än män, eftersom skillnader i kostnader till största del beror på att kvinnor föder barn. Om vi räknar bort de kostnader som finns för att nya samhällsmedborgare föds minskar kostnadsskillnaden markant.

Min fråga till finansministern är: Varför vill inte regeringen minska de ekonomiska klyftorna mer mellan män och kvinnor? Varför minskar man inte dem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När man sitter och lyssnar kan man tro att allt det som finansministern säger är sant, och det mesta är sant. Men vissa saker används precis som om det vore en sanning fast det inte är sant.

Vi har inte höjt skatten. Vi sänkte också skatten i vår budget. Vi gjorde det för vanligt folk. Vi valde att inte särskilt sänka skatten för dem som redan har. Det gör en skillnad. Det skulle också göra en skillnad för kvinnor.

Sänker man skatten för vanligt folk kommer det också mer särskilt till kvinnor. Vi tycker att det är rimligt att jämna ut de förutsättningar som finns i Sverige, det vill säga att öka jämställdheten trots att vi på många sätt har gått före i jämställdheten.

Många länder tittar på Sverige, eller har åtminstone tittat på Sverige, som en förebild i att man har tagit steg framåt. Några av de saker som man verkligen har höjt Sverige för är nu borttagna.

Det gäller till exempel den feministiska utrikespolitiken. Det var ett tydligt framgångsrecept att vi arbetade särskilt med feministisk utrikespolitik. Jag kan dra en massa exempel. Men det hör inte till ekonomisk politik, så jag ska bara koncentrera mig på det.

När det gäller välfärden vet vi att erfarenheter och forskning från hela världen visar att neddragningar i offentliga utgifter drabbar kvinnor oproportionerligt med långsiktigt negativa konsekvenser för jämställdheten och tillväxten som följd.

Nu vet vi att resurserna till välfärden är otillräckliga. Det innebär att det naturligtvis påverkar patienter, personal och alla oss som bor i Sverige. Men vi vet att kvinnor drabbas särskilt.

När det handlar om den finansiella ekonomin, det vill säga när man gör satsningar på det vi kallar hushållens ekonomi, har regeringen också tappat. Det är precis som jag sa i mitt första inlägg. Alla dessa satsningar innebär att det är män som får mest.

Alltså går den största delen av de satsningar som regeringen gör i sin budget till män i större städer och inte till kvinnor. Det innebär att ojämställdheten ökar.

När det gäller kvinnors frihet och självständighet tappar kvinnor nu. När det gäller satsningar på välfärden, som framför allt kommer kvinnor och barn till del, tappar jämställdheten nu. När det gäller värderingar om jämställdhet tappar jämställdheten nu. Det vet vi också genom forskning. Inte bara i Sverige utan i hela världen är jämställdheten på väg att minska. Därför måste vi för att motverka det göra extra satsningar för att stärka kvinnors självständighet, frihet och möjligheter till samma goda liv som män - inte alla män - har i Sverige. Förutsättningarna ska vara likvärdiga. Det är det som jämställdheten handlar om.

Därför frågar jag igen: Är finansministern nöjd med detta?

Fru talman! Jag fick en fråga av Eva Lindh om huruvida finansministern är nöjd. Svaret på den frågan är väldigt enkelt: nej. Hur skulle vi kunna vara nöjda så länge vi inte är fullt jämställda? På många sätt har vi kommit långt, som jag sa, i jämförelse med hur det var när min farmor föddes. Men på andra ställen undrar man varför det har tagit så lång tid. Varför äger Sveriges kvinnor bara hälften av det som män äger? Varför är det betydligt färre kvinnor som startar och driver företag?

Och om vi lämnar det ekonomiska området lite grann - men det hänger ändå ihop - kan man undra varför det är så många flickor och kvinnor som lever under ett hedersförtryck som gör att de inte ens får gå till jobbet eller läsa på sfi för att de har en man som hindrar dem. I värsta fall kan hedersförtrycket inte bara leda till psykisk och fysisk misshandel utan också till död.

Självklart kan vi och jag inte vara nöjda i Sverige 2024. Det är därför vi alla här är politiskt aktiva och vill förbättra. Från min första dag på det här jobbet har ni hört mig säga många gånger att det har varit en prioritet att bekämpa inflationen. Det är inte bara ett slags slagord, utan vi vill trycka ned inflationen så att priserna inte fortsätter att stiga.

Nu ser regeringen till att kompensera dem som har det tuffast, män och kvinnor, genom olika indexeringar. När det gäller välfärdens sektorer skjuter vi det här året till 22 miljarder kronor, och nästa år blir det ytterligare 9 miljarder. Vi vet att regioner och kommuner kommer att ha 50 miljarder lägre i pensionskostnader nästa år eftersom inflationen har dämpats, vilket är väldigt bra. Där ser vi också vikten av att få ned inflationen.

Tilläggsbidraget som vi har haft till barnfamiljer med bostadsbidrag förlänger vi nu. Det går först och främst till ensamstående mammor och kvinnor.

Fru talman! Nöjda ska vi vara den dag Sverige är jämställt. Det är när livsinkomsterna är lika och när både män och kvinnor kan hoppa av bussen klockan ett på natten när de har varit på fest. Man ska inte behöva vara man för att kunna ta bussen.

Regeringen kommer att fortsätta, och vi gör det i den här budgeten. Jag tycker att det är viktigt att komma tillbaka till det den första delen av debatten handlade om: att göra saker på både kort och lång sikt, att här och nu se till att få igång ekonomin, att stötta ekonomin så att den får fart och att se till att den även växer på sikt. Ökad tillväxt ger mer resurser till välfärden. Bara en halv procent i ökad bnp ger 15 miljarder mer i reformutrymme. Ekonomin behöver växa, och där gör regeringen en mängd saker. Det handlar bland annat om sänkt marginalskatt, men vi sänker också samtidigt skatten för alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bara för att ha det sagt: Jag kom in i riksdagen 2006. 90 procent av alla undersköterskor i Sverige är kvinnor. Om vi adderar - vilket jag inte har gjort men absolut ska gå hem och göra - alla de skattesänkningar för låg och medelinkomsttagare som jag har varit med om att göra under de här åren, både i regeringen och i riksdagen, ser vi att många undersköterskor, det vill säga oftast kvinnor, har fått en ordentlig förstärkning av sin inkomst.

Det är väldigt bra att också Socialdemokraterna nu börjar prata sänkta skatter. Det gläder mig verkligen, för det underlättar för människor. Man kan göra både och, och man kan prioritera. Man kan till exempel sänka bistånd, som regeringen har gjort. Sverige är ett av världens mest generösa länder, men vi har sänkt biståndet och sett till att försvaret, polisen, rättsväsendet och välfärden får mer pengar. Man kan alltså göra både och. Och vill man göra någonting för kvinnor, som regeringen har gjort under de här åren, kan man till exempel se till att sänka skatt på arbete så att människor får behålla mer av sin lön och kanske kan spara en slant.

Fru talman! De sista meningarna i Eva Lindhs inlägg kan jag stryka under med en bra penna, så att de syns extra mycket. Det finns betydligt mer att göra, och det här är ett fokus som regeringen har. Förra året, till exempel, när vi inte höjde brytpunkten som i alla andra indexeringar utan lät den ligga kvar valde vi i stället att göra en bred skattesänkning. Det var viktigt för många kvinnor. Det är också viktigt att vi har marginalskatter som inte är alldeles för höga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan göra många saker samtidigt för att se till att kvinnors ekonomi växer. Det är ett fokus vi har.

När det gäller välfärden är det bra att påminna om att det är kommuner och regioner som har huvudansvaret. Vi har dock tagit ett stort ansvar under den här tiden. De 22 miljarder i årets budget som jag nämnde var alltså 40 procent av budgetutrymmet. Vi vet att det räddar många arbetstillfällen, särskilt för kvinnor.

I den tuffa tid vi nu är i ser vi ändå ljuset i tunneln. Det kommer att vända. Men arbetet för mer ekonomisk jämställdhet fortsätter på alla plan, både i ägande och i företagande.

Något jag också tycker är viktigt att påpeka är att vi har en stor bolagsportfölj som vi förvaltar. Där har vi en helt unik och världsledande jämställdhet. Det kan man känna glädje över. Jag talar alltså om de statliga bolagen, som jag ansvarar för. De är världsunika, och vi har sett till att de är världsunika, när det gäller jämställdhet. De är en förebild för andra stora portföljer och för börsen.

Det går att se till att även positioner på den nivån är jämställda. Det handlar om förebilder i ledande ställning. Det är både omodernt och osmart, brukar jag säga, att inte ha jämställda bolagsledningar på både vd och ordförandenivå. Detta är en viktig del som visar vägen för andra kvinnor och unga tjejer som pluggar vidare att ta den typen av befattningar. På alla nivåer behöver kvinnors ekonomi stärkas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.