Elisabeth Svantesson

Herr talman! Niklas Karlsson har frågat mig på vilken grund jag anser att en skattesänkning för riskkapitalister är en prioriterad åtgärd i det nuvarande ekonomiska läget, om jag anser att det är rimligt att vissa av landets rikaste individer ska betala mindre i skatt på sin inkomst än vanliga löntagare och vilka konsekvenser regeringen ser att detta kan få för skattesystemets legitimitet. Han har också frågat om jag har tagit initiativ till en analys av vilka bidragsgivare som kan gynnas av förslaget och vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att säkerställa att politiska beslut inte fattas utifrån gynnande av ekonomiska intressen.

Skattesystemet ska vara förutsägbart. Annars är det svårt för personer och företag att veta hur mycket skatt de ska betala. I fallet med beskattningen av så kallad särskild vinstandel är beskattningen inte förutsägbar. Regeringen tillsatte därför en utredning som såg över hur beskattningen av så kallad särskild vinstandel kunde göras mer förutsägbar (Fi 2024:E). Utredarens betänkande har varit på remiss, och nu kommer betänkandet tillsammans med remissvaren att beredas vidare i Regeringskansliet. Därefter kommer regeringen att återkomma i frågan.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten för frågorna.

Även om jag kanske inte bott lika många år i Jämtland som interpellanten har jag ändå tillbringat några år av mitt liv där. Många av oss, men också personer från hela Sverige, gör ofta besök i fjällvärlden. Efterfrågan och intresset har blivit större efter pandemin, och det är glädjande att många fler kan njuta av den sköna fjällvärld vi har i Sverige.

Här gör fjällräddarna ett otroligt viktigt arbete, vilket också interpellanten lyfter. Att de finns där skapar trygghet för dem som reser till fjällen. De räddar människoliv på några av de platser i Sverige som är absolut svårast att nå. Det är verkligen ett risktagande som fjällräddare utsätter sig för, och det ska vi vara väldigt tacksamma för.

När det kommer till själva avdragsrätten är det komplicerat, som jag sa i svaret, att ha vissa avdrag för vissa grupper. Skattesystemet bör och ska vara så enkelt och transparent som möjligt. Sedan 90-talets skattereform har det ändrats jag vet inte hur många gånger, kanske mellan 500 och 600, så det håller inte riktigt ihop på samma sätt längre.

Jag har förståelse för att just fjällräddarna tycker att detta är en komplicerad fråga. Men jag vill också poängtera att det inte finns något förbud för fjällräddare att dra av kostnader. Så länge man kan visa att man fått en inkomst av tjänst från användande av utrustningen och utrustningen inte bara använts privat och varit en privat levnadsomkostnad kan man, precis som andra grupper, söka och få avdrag.

Som jag också sa tidigare regleras allt detta i ett avtal mellan Polismyndigheten och Svenska Fjällräddares Riksorganisation – alltså inte just skatten men alla andra delar. Det är nog också dit frågan om just fjällräddarnas villkor ska ställas så att man kan ha en diskussion med Polismyndigheten om detta.

Slutligen har man enligt det avtal som finns mellan polisen och fjällräddningen rätt till ersättning för operativa insatser, utbildningar och annat. Frågan om avdragsrätt är dock komplex. Även om man alltid vill att människor som gör bra saker och jobbar ideellt på olika sätt också ska ha bra förutsättningar kräver detta en ändrad och ännu mer särreglerad lagstiftning som inte är självklar. Också tidigare regeringar har haft den inställningen.

Svar på interpellationer

Herr talman! Kalle Olsson har frågat mig om jag är beredd att se över avdragsrätten för kostsam men nödvändig utrustning för den som vill kunna verka som fjällräddare. Han har också frågat mig om jag är beredd att överväga andra åtgärder, exempelvis investeringsstöd för sådan utrustning.

Fjällräddarnas frivilliginsatser är otroligt viktiga. Deras arbete räddar människoliv på många av Sveriges mest svåråtkomliga platser. Deras uppdrag ska värnas och stödjas.

Det är Polismyndigheten som ansvarar för räddningsinsatser i fjällvärlden och för att skapa rätt förutsättningar för fjällräddningsverksamheten. Exempelvis har Polismyndigheten ett ansvar för att kompensera fjällräddare när de använder sin utrustning för uppdraget. Den ersättning som fjällräddare får för fjällräddningsuppdrag, utbildning och beredskap regleras i avtal mellan Polismyndigheten och Svenska Fjällräddares Riksorganisation. Avtalet ses över regelbundet, och eventuella justeringar i villkoren bör tas i den processen.

När det kommer till avdragsrätten har jag förståelse för att svenska fjällräddare vill kunna göra avdrag för sina utrustningsinköp. Det ska ställas mot att skattereglerna ska vara generella och tydliga. Att införa särskilda regler om avdragsrätt för vissa grupper riskerar att komplicera skattesystemet och skapa en skattelagstiftning som är svår att överblicka och hantera. De närmare villkoren för fjällräddningen är i stället en fråga för Polismyndigheten och Svenska Fjällräddares Riksorganisation att reglera.

Herr talman! Jag vill bara kort avsluta med att vi alltså pratar om en MUF-stämma där jag fick frågan om jag vill sälja fler bolag. Jag är moderat, och jag vill alltså sälja fler bolag. Vi pratade om huruvida regeringen skulle sälja fler där och då och vad som var på gång.

Det var inga lögner i den debatten; jag höll mig till det som faktiskt pågick. Jag hoppas verkligen att ledamoten Sköld förstår att jag inte kan stå och prata om en försäljning i kammaren.

Med det sagt kommer vi inte att sälja fler bolag under den här mandatperioden. Det finns inget mandat eller någon lista under den här mandatperioden. Förbereder vi försäljning inför nästa mandatperiod? Ja, vi funderar på det. Ska staten äga alla bolag som vi i dag äger? Är vi bäst på att sköta dem alla? Jag är inte säker på det, men det får vi återkomma till nästa mandatperiod. Jag hoppas att jag får fortsätta mitt jobb.

Herr talman! Jag hoppas inte att ledamoten menar att jag ljög i förra interpellationsdebatten. Det gjorde jag inte. Däremot kan man inte alltid berätta om försäljningar när de sker eftersom det råder sekretess.

Låt det vara klart att om man tar fram en lista från 2003 har man dåliga argument. Jag tänker inte lägga ned så mycket tid på den här debatten.

Att moderater vill sänka skatter och sälja några bolag är ingen jättehemlighet. Men det kommer alltid att ske på ett ansvarsfullt sätt, i rätt tid, och det ska prövas vid varje enskilt tillfälle. Två bolag har sålts under den här mandatperioden, och jag tror faktiskt att det är färre än vad Socialdemokraterna sålde under åren innan oss. Två bolag har sålts, och det kommer inte att säljas fler under mandatperioden.

För det första måste det finns ett mandat från riksdagen, alltså en majoritet. För det andra jobbar vi inte med någon försäljning nu under den här mandatperioden. Nästa mandatperiod är det möjligt att något eller några bolag kommer att säljas, om jag får fortsätta att ha ansvar för den här portföljen. Det är inte självklart att alla bolag som staten i dag äger ska drivas av just staten.

Jag har svarat på frågan: Vi ska inte sälja fler bolag under den här mandatperioden.

Herr talman! Jag får ofta höra bedömningar av min känslonivå, vad jag tycker och tänker samt vad jag uttrycker som inte är i närheten av hur jag själv upplever saker och uttrycker mig.

Låt mig vara tydlig: Det är en prioritet att få fart på ekonomin. Finanspolitiken gör nu det finanspolitiken ska göra. Den är expansiv, sänker skatter och investerar i infrastruktur och forskning samt ser till att företag kan möta återhämtningen och få en ökad efterfrågan.

Vi står väl rustade. Med det sagt är osäkerheterna enormt stora. Det låter på Linus Sköld som att det bara hänger på Sveriges regering vad som händer i Sverige, och det är fint att Linus Sköld ger oss ett sådant mandat.

Det händer alltså saker i vår omvärld just nu som också påverkar Sverige. Det påverkar Sverige vad som händer i Tyskland, och det påverkar Sverige vad som kan hända med tullarna, som i USA. Allt detta påverkar Sverige. Det här var två saker, men listan kan göras lång.

Man ska veta i dessa oroliga tider att vi är rätt enade i Sveriges riksdag om de viktiga sakerna, och det är jag glad för. Våra offentliga finanser är i världsklass. Det innebär praktiskt att vi kan använda den styrka vi har om konjunkturen skulle fördjupas eller förlängas. Då kan vi göra ytterligare insatser, förutom det vi har gjort i den här budgeten, för att få fart på ekonomin på kort och lång sikt.

Jag kommer inte att skämmas för att vi faktiskt närmar oss målet från 90-talet, nämligen att man ska få behålla åtminstone 50-lappen av en hundring – nu finns knappt 50-lappar kvar, så jag känner mig gammal – men det handlar alltså om att behålla 50 procent av det man tjänar. Jag tycker inte att det är en dålig politik, utan jag tror att det är en bra politik som gynnar att man pluggar, utbildar sig och tar ett extra pass.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag kanske inte ska ställa så höga krav på att riksdagens ledamöter ska läsa våra budgetar. Jag tänker nu berätta för ledamoten Sköld vad budgeten innehåller.

Jag konstaterar att Sverige befinner sig i en lågkonjunktur. Tvärtemot vad ledamoten sa är vi dock aktiva, inte passiva. När man möter en lågkonjunktur kan man bland annat se att hushållens konsumtion har minskat, och då kan finanspolitiken vara aktiv. Nu kan den vara det i ännu högre utsträckning eftersom inflationen är lägre än för ett par år sedan. Vi har därför, som jag sa tidigare, lagt fram en expansiv budget och ser nu till att sänka skatten för alla som jobbar, som har pension och som sparar i ISK. Vi har också sänkt skatten på drivmedel.

Men vi lägger också fram en infrastrukturproposition med historiskt höga anslag. Vi ska nu beta av mycket av den underhållsskuld som tidigare regeringar av olika kulör har lämnat efter sig. Vi gör en stor satsning på forskning. Vi ser till att förbättra expertreglerna så att vi får människor som vill jobba här i Sverige i våra högkvalificerade företag. Vi förändrar 3:12-reglerna, och vi gör mycket annat.

Detta gör vi för att få fart på ekonomin på kort och lång sikt. Jag är övertygad om att man måste kunna möta utmaningarna här och nu, det vill säga göra vad man kan för att få fart på hjulen – och då är skatter inte så dumt, ska jag säga, även om ledamoten Sköld verkar tycka det – och dessutom göra olika typer av investeringar.

Och för att säga det uppenbara: De senaste åren har den här regeringen lagt stora resurser till välfärden, vilka gjorde att man klarade av den stora puckeln med dyra pensionskostnader. I år är kommunernas och regionernas pensionskostnader 50 miljarder lägre eftersom inflationen har kommit ned. Att bekämpa inflationen och samtidigt stötta välfärden för att det inte skulle bli massuppsägningar där var viktigt. Samma sak gällde för att stötta hushållen.

Jag ser, herr talman, att Sverige har goda förutsättningar. När jag träffar mina kollegor från andra delar i EU-samarbetet får jag höra att många kämpar med enormt hög skuldsättning, låg tillväxt, dålig produktivitet och röriga politiska situationer. I Sverige, herr talman, har vi stabilitet i vår ekonomi och i politiken, en majoritet bakom budgeten och dessutom en stor majoritet bakom ramverket. Vi har till och med en totalt enig majoritet bakom försvarsbeslutet.

Herr talman! Tack, ledamoten Linus Sköld, för interpellationen!

Sverige befinner sig i en utdragen lågkonjunktur. Tidigare konjunkturnedgångar, till exempel under pandemin eller finanskrisen, har varit väldigt djupa men ganska snabba med att gå upp. Nu är det en helt annan typ av konjunktur.

Varför det? Sverige är ett räntekänsligt land. Det är väldigt många svenskar som är högt belånade och som samtidigt har korta räntebindningstider. I USA är det betydligt fler – jag tror att det är uppåt 80 procent – som binder sina lån i uppemot 30 år. När räntan snabbt går upp blir de då inte lika påverkade som man blir i Sverige.

Det har varit några tuffa år för Sverige och för många andra länder i EU. När det gäller Sverige och den konjunktur vi befinner oss i och den jag ser framför mig är jag inte nöjd förrän Sverige och hushållen kommer ur konjunkturen starkare.

Den budget som vi nu lade på riksdagens bord och som började gälla för bara några månader sedan är en expansiv budget. I lågkonjunkturer brukar man använda finanspolitiken till att sätta fart på ekonomin. De första två åren höll vi tillbaka något eftersom vi inte ville bidra till en fortsatt hög inflation. Den var 10 procent när jag fick det här jobbet, och det var helt förödande. Om kostnaderna skulle fortsätta att öka i den takten skulle både hushållen, företagen och samhällsekonomin drabbas väldigt hårt.

Nu spår IMF och andra prognosmakare att Sverige kommer att ha en hyfsad tillväxt i år, bland de bättre av de västerländska ekonomierna. Det återstår att se. Det handlar om två saker. Det handlar naturligtvis om att konsumtionen ska komma igång, men med den osäkerhet och oförutsägbarhet som finns i vår omvärld är det inte märkligt att många konsumenter håller tillbaka. Den andra delen är just vad som händer i omvärlden.

Vi har grundfundamenten för att klara detta. Vi har en stark ekonomi och starka offentliga finanser. Vi kan använda den styrkan till att göra mer om så krävs. Men det handlar också om vad som händer i USA, i Tyskland, i Frankrike och på olika ställen runt om i världen med partner och handelspartner som vi är beroende av.

Jag har många gånger pratat om den tyska ekonomin. Den har hackat ganska ordentligt under några år. Nu kommer en ny regering på plats. Jag hoppas att det kan skapa stabilitet och att den också kan sätta fart på det som Tyskland så väl behöver.

Vad försöker jag säga med allt detta? Jo, att Sverige står på en stabil grund men befinner sig i en lågkonjunktur. Vi ser nu att en återhämtning började i slutet av förra året, men vi befinner oss fortfarande i en lågkonjunktur. Den budget som precis har börjat verka är expansiv för att sätta fart på hjulen, tillsammans med Riksbankens räntesänkningar.

Men omvärlden har väl aldrig varit så osäker som nu. Det har vi sagt nästan varje dag i fem år nu, kan det kännas som, men den är osäker. Därför kan det hända saker i vår omvärld som gör att Sveriges återhämtning tar längre tid. Men vi står starka, och det jag ser framför mig är att konkurserna i januari i år var något färre än i januari förra året. Vi ser en återhämtning. Det kanske är för tidigt att ropa att ljuset i tunneln är starkt, men jag tror det. Jag gör den bedömningen. På vägen kan det dock hända mycket.

Stolt är jag inte förrän vi har tagit oss ur detta, svensk ekonomi växer betydligt mer än i dag och svenskarna har bättre köpkraft.

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att den svenska ekonomin ska återhämta sig. Han har även undrat hur jag inom mitt ansvarsområde tänker agera för att stoppa vågen av konkurser som fortsätter att svepa över landet.

När regeringen tillträdde låg inflationen på omkring 10 procent. Familjer och företag drabbades hårt av prisökningarna, och regeringens absolut viktigaste ekonomiska prioritering var därför att få ned den höga inflationen. Nu har inflationen gått ned till omkring 2 procent, men många har det fortsatt tufft. Sveriges ekonomi befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur även om flera prognoser nu börjar visa på ljus i tunneln och att en återhämtning är på väg.

Regeringens fokus har därför varit att bygga ett rikare Sverige. Det handlar om att stötta ekonomin, bland annat genom att stärka arbetslinjen här och nu men också om att stärka Sverige på längre sikt. Regeringen stöttar konjunkturåterhämtningen med bland annat sänkt skatt på arbete och drivmedel. Men vi gör också investeringar som ska öka tillväxten på längre sikt. Bättre villkor för företagande, den största forsknings- och innovationssatsningen någonsin och historiskt stora satsningar på infrastruktur – det här är viktiga satsningar som både stöttar ekonomin här och nu och skapar tillväxt under kommande decennier.

Regeringen följer noggrant konjunkturen, konkurserna och effekten av satsningarna. Tack vare en ansvarsfull finanspolitik har Sverige starka ekonomiska muskler för att stötta återhämtningen ytterligare om det behövs.

Fru talman! Tack till interpellanterna för diskussionen!

Många av oss känner genuint mycket för dem som har det allra tuffast. Vi har dem framför ögonen när vi går till jobbet; jag har det när jag går till mitt jobb. Det är viktigt att stötta dem som har tuffast. Därför har det varit viktigt att sänka skatter. Det har varit viktigt när vi både har förhöjt och förlängt bostadsbidraget. Det är också viktigt nu att se vad vi kan göra åt matpriserna.

Det handlar om konkurrensen, som måste bli bättre till exempel genom att man kan etablera en lågpriskedja eller en butik över huvud taget i fler kommuner så att människor har mer att välja på. I mars 2023 träffade jag matjättarna, och det är också så att från och med april det året minskade livsmedlens inverkan på inflationen. Den började dämpas.

På torsdag träffar jag dem igen. Ni efterfrågar handling, och en del i det är just att ta samtalen både med livsmedelsindustrin och med matvarujättarna. Vi ska ha samtal. Det finns vissa saker som man inte kan påverka, vilket ni här inne också vet. Det gäller till exempel kaffepriser, alltså priset på kaffebönor. Men det finns andra saker som man säkert kan påverka; det är jag helt övertygad om.

Vi kommer att ha den diskussionen, och vi kommer att återkomma med att se till att ta Sverige igenom lågkonjunkturen och få ekonomin att vända. Vi kommer också att återkomma med hur vi ser till att människor får stärkt köpkraft och att konkurrensen i den här branschen stärks.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanterna för en bra och viktig diskussion.

Det är många med knappa marginaler som kämpar just nu runt om i landet. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg vad vi gör för att stärka hushållen. Vi sänker till exempel skatten.

Förra året frös vi brytpunkten och såg till att alla fick sänkt skatt. Vi fortsatte med det igen i år. Vi sänker skatten på sparande och på pension. Vi sänker skatten på drivmedel, och vi förändrar drivmedelspriset. Vi trycker ned inflationen med hjälp av en reduktionsplikt.

Den andra delen är också väldigt viktig, som Mikael Damberg var inne på. Det handlar om konkurrensen på marknaden och om matpriserna. Det är helt uppenbart så att konkurrensen är för dålig. Konkurrensverket skrev en rapport förra året. Det var brutalt tydligt: Konkurrensen i den här sektorn är för liten. Det finns stor anledning att jobba med det.

Häromveckan tog statsrådet Busch emot ytterligare en utredning som handlade just om konkurrensen i flera delar i Sverige och vilka verktyg som Konkurrensverket kanske ytterligare behöver ha för att se till att konkurrensen förbättras.

En annan sak som jag vill nämna är det svenska jordbruket. Vi har nu i flera budgetar även sänkt priset för dieseln för lantbrukarna. Det gör såklart skillnad när det gäller att plöja åkern. Det är lägre kostnader för bönderna. Får vi dessutom bättre konkurrens kan det hålla ned pristrycket uppåt.

Fru talman! På torsdag träffar statsrådet Peter Kullgren och jag olika delar av livsmedelskedjan, både matjättarna och andra delar, för ett samtal. Vi ska både höra och ställa frågan om varför det som händer nu händer. Ser de orsakerna till de höjda priserna? Frågan är om det finns mer vi tillsammans kan göra i politiken för att se till att det blir bättre förutsättningar och lägre priser på mat.

Fru talman! Jag brukar ta ansvar för det jag själv har ansvar för. Jag ska inte skylla något på någon här. Men om jag inte har läst helt fel när jag har läst Socialdemokraternas budget är det inte så som många av ledamöterna som nu har varit uppe i debatten har sagt. Ni har sagt att ni inte har en besparing när det gäller högkostnadsskyddet. Det får någon gärna svara på om den vill. Man kan ju ropa högt, men då kanske man ska ha en annan politik själv. Jag tycker bara om när man står för det man gör. Men jag kan ha fel. Någon av er får gärna rätta mig om jag har fel.

Det finns någonting som verkligen skaver i mig. Jag är van vid att det inte alltid är sanningen som kommer fram i den här kammaren. Det skaver i mig att den som bor i Stockholms kommun två år i rad har fått höjd skatt i kommunen och dessutom under ett år fått höjd regional skatt. I den värsta kostnadskrisen – när socialdemokrater står här på gränsen och nästan skriker, men inte riktigt – höjer man alltså skatten i Stockholm för vanliga människor som kämpar. Det gör skillnad i plånboken, och det tycker jag är anmärkningsvärt. Det vore en sak om man fick mer för pengarna, men det får man inte heller. Man får ganska mycket mer lån och längre vårdköer. Jag tänker att vi ändå kan vara lite sansade i debatten.

Jag ser att vi representerar olika partier och att vi gör olika prioriteringar. Men målbilden att inga barn ska gå hungriga i Stockholm, i Örebro eller någon annanstans i Sverige har vi gemensam. Vi har lite olika verktyg och lite olika medel.

Det finns mer att göra när det gäller både hushållen och konkurrensen. Jag har ingenting alls emot att diskutera förslag om detta – tvärtom. Jag tänker mycket på hur vi kan förbättra just konkurrensen bland matjättarna, och jag får säkert anledning att återkomma till det.

Fru talman! Ett fint vårtecken är när barn börjar sälja majblomman. Man gör det för att samla in medel till familjer som har det tufft och är ekonomiskt utsatta. Men det som en gång i tiden var tänkt att ge guldkant på tillvaron gör inte alltid det, utan det går nu ofta till basala behov som skor och mat. Jag vill ge all kredd till Majblomman, som gör ett fantastiskt jobb, men barn i Sverige ska inte behöva gå hungriga. Barn ska inte behöva frysa om fötterna.

När jag fick det här jobbet var inflationen hög. För mig var det viktigaste att se till att den prisökningstakten inte fortsatte. Människor som jobbar, sliter och tjänar pengar – och de med låg inkomst som kanske jobbar deltid – skulle faktiskt också tjäna på att vi pressade ned inflationen. Vi stöttade dem så att de kunde ta sig igenom den svåra situation som väldigt många var i och som många fortfarande är i. För även om den höga inflationen är dämpad är prisnivåerna höga. De som har haft olika former av bidrag eller ersättningar har ju fått en kompensation för det, medan de som arbetar inte har fått det på samma sätt.

Fru talman! Jag vill lyfta fram två saker från den här viktiga interpellationsdebatten. Den ena handlar om matpriser och konkurrens, och den andra handlar om vad vi gör för hushållen. Först gäller det hushållen. För att stötta hushållen i en svår situation har vi två år i rad sänkt skatten för vanliga löntagare. Vi sänker skatten på pension, vi har flera gånger sänkt skatten på drivmedel och vi har förändrat reduktionsplikten.

Den 1 oktober 2022 låg priset ungefär på 27,50 kronor – det beror i och för sig på var man tankar – och den 1 mars i år låg dieseln på 17,15. Det är 10 kronor lägre pris för vanliga människor som är i behov av sin bil. Det här var ju inte Socialdemokraternas favoritförslag, och det var inte att sänka skatten för vanliga människor heller. Det ligger inte i generna för en socialdemokrat, tyvärr.

Den andra delen, som det här egentligen handlar om, är matpriserna. De steg ganska kraftigt. Livsmedelspriserna var drivande. De var den enskilt största faktorn för inflationen fram till mars 2023, då jag träffade de tre stora aktörerna var för sig. Från och med april var inte livsmedelspriserna den drivande faktorn för inflationen på samma sätt som tidigare, utan det hela började dämpas.

Nu ser vi dock att priserna börjar stiga igen. Därför är denna diskussion viktig och bra – vi sätter tryck tillsammans. Vissa delar är lika, medan andra delar inte alls är lika. Vad vi nu ser har delvis att göra med omvärldsfaktorer som vi inte såg för två år sedan, till exempel olika skördar av kaffebönor och kakao.

Det finns även en annan del, som är viktig internt i Sverige, nämligen konkurrensen. Vi vet att konkurrensen är för dålig och att det finns mycket att göra. En viktig sak för alla partier är att se till att få lågpriskedjor att etablera sig runt om i Sverige och att vi inte har politiker från vänster till höger som säger nej när de vill etablera sig. Det påverkar matkassarna och möjligheterna för människor att göra ett val. Bor man i Stockholm eller i Örebro, som jag gör, är det såklart lättare. Om man bor i en mindre kommun är det inte lika självklart.

Det gäller att både stärka hushållen, genom det jag nu har nämnt, och se till att konkurrensen ökar. Jag återkommer till detta och till det möte jag avser att ha på torsdag med Livsmedelsföretagen.

Fru talman! Mot bakgrund av de senaste årens höga inflation, som lett till ökade matpriser, har Sanne Lennström frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att matpriserna pressas ned så att alla har råd med mat. Mikael Damberg har frågat mig varför jag inte ställer mig bakom något av Socialdemokraternas förslag för att pressa matpriserna. Jytte Guteland har frågat mig vad jag gör för att motverka att matjättarna fortsätter att höja priserna och pressa redan pressade svenskar.

När regeringen tillträdde var inflationen omkring 10 procent. Stigande matpriser har slagit hårt mot många familjer, särskilt de som redan har små marginaler. Regeringens viktigaste ekonomiska prioritering vid tillträdet var därför att bekämpa inflationen. Samtidigt stöttade vi hushållen med bland annat sänkta skatter på arbete och drivmedel och ett förstärkt bostadsbidrag.

Det är positivt att vi har fått ned inflationen. Men det betyder inte att matpriserna sjunker tillbaka, utan de är fortsatt höga. Många familjer har det fortfarande svårt att få ekonomin att gå ihop. Därför har vi i årets budget sänkt skatten ytterligare för alla som jobbar, med fokus på låg- och medelinkomsttagare. För dem som har det allra tuffast förlänger vi det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget till barnfamiljer och höjer sjukpenningen i särskilda fall.

Regeringen har också gett Konkurrensverket i uppdrag att analysera konkurrensen inom livsmedelskedjan och hur priserna ökat i förhållande till kostnaderna, vilket visades i juni 2024. Regeringen har ökat Konkurrensverkets anslag och stärker också det svenska jordbruket. Stärkt konkurrens och lägre kostnader för bönderna kan ge lägre matpriser.

Störst skillnad gör det dock att familjerna får mer i plånboken. En familj med en polis och en sjuksköterska har i år 9 000 kronor mer i plånboken tack vare vår budget. Det gör stor skillnad när matkassarna ska betalas.

Fru talman! Patrik Björck talar om ansvar för Sverige. Den enda orsaken till att jag över huvud taget blev politiskt aktiv är att jag ville ta ansvar – och det gör jag. Det är intressant att höra Patrik Björck säga att han nu inte upplever att den här regeringen gör det. I opposition tog vi ansvar för Tullverket. Vi såg till att Tullverket fick mer pengar när vi ändrade i Socialdemokraternas budgetar för att Tullverket skulle få de pengar som behövdes.

Den här regeringen har nu gett Tullverket skarpare verktyg – en helt ny lagstiftning som gör det lättare att både bekämpa brott och göra beslag. Den här regeringen har också sett till att myndigheten fått mer pengar för att kunna bekämpa den kriminella ekonomin och brottsligheten. Vi har också nu, fru talman, lagt fram ett förslag som kriminaliserar utförsel av stöldgods genom ett helt nytt brott.

Skatteverket, Tullverket och Kronofogden har också fått en gemensam målbild att jobba efter för att kraftsamla mot den kriminella ekonomin. Skatteverket genomför en folkräkning, och Kronofogden har fått möjlighet att göra distansutmätningar.

Listan kan göras lång över vad den här regeringen har gjort på två och ett halvt år. Är vi nöjda? Absolut inte, det finns väldigt mycket mer att göra. Och vi gör mer. Ett sätt är att som nu ge Tullverket större befogenheter.

Jag är helt övertygad om att denna fråga kommer att lösas av myndigheterna i våra grannländer. Det är så vi jobbar i de nordiska länderna: Vi ser problem, både politikerna och tjänstemännen, och vi löser dem tillsammans. Och vi ger förutsättningar för att göra tulltjänstemännen betydligt mer skyddade.

Denna fråga kanske återkommer längre fram – jag vet inte. Jag tror att den kommer att lösas relativt snart av de olika myndigheterna i grannländerna. Vi ska inte backa när det gäller att svenska tulltjänstemän ska få vara beväpnade när de gör ett mycket viktigt och tufft jobb för oss andra, under stor osäkerhet. Detta kan varje tulltjänsteman lita på.

Slutligen, fru talman, tror jag inte att Tullverkets ledning eller tjänstemän, tullare, helt känner igen sig i beskrivningen att den här regeringen inte stöttar och gör det som behövs. Tvärtom – i ett högt tempo ser vi nu till att göra Sverige tryggare och rikare.

Fru talman! Jag och Patrik Björck kom in i riksdagen samtidigt. Nu verkar Patrik Björck tycka att jag har blivit lite för menlös och svag i mina formuleringar. Så får naturligtvis inte vara fallet. Det här är ju viktigt.

Patrik Björck menar att vi har skapat den här situationen. Men vad vi har skapat är en situation som gör det säkrare och tryggare för svenska tulltjänstemän att utföra ett väldigt tufft jobb. De får nu ha vapen i betydligt större utsträckning. Vi har sett till att de får resurser i form av en helt ny lagstiftning som ger dem bättre befogenheter. Vi har skickat in väldigt mycket mer pengar till myndigheten så att den kan växa och göra det man är satt att göra.

Jag vet att Patrik Björck och jag delar bilden av Tullverkets betydelse. Men poängen här är att vi inte har ministerstyre i Sverige – jag vet inte om det finns någon här som skulle önska det – utan i detta fall är det myndigheten som får ha en dialog.

När riksdagen fattade beslut om denna lagstiftning, och även när man införde möjligheten för tulltjänstemän att vara beväpnade, var det känt att det ser olika ut i de olika länderna.

Hur löser man då detta? Jo, från Tullverkets sida för man nu en dialog med de andra myndigheterna runt om i våra grannländer för att komma fram till en bra lösning. Det är ofta så vi löser problem i Sverige. Ibland är det bra att en finansminister lägger sig i, och ibland kan kanske myndighetscheferna sköta detta bättre.

Min poäng, fru talman, är att vi har gett tullen både resurser och verktyg att göra det mycket viktiga jobb de gör längst ut för att bekämpa brottslighet. Det är ett farligare jobb i dag än det var för 10, 15 eller 20 år sedan, och därför får de just dessa verktyg, inklusive beväpning.

Självklart ska också detta lösas mellan våra länder. Jag är helt övertygad om att så kommer att ske, för det är så det brukar fungera i Norden: Vi löser saker tillsammans, och vi förstår varandra.

Fru talman! Patrik Björck har frågat mig vad jag avser att göra för att lösa de problem som uppstått vid gränserna till våra nordiska grannar.

Frågan är ställd mot bakgrund av att regeringen beslutat om flera nya befogenheter och verktyg för Tullverkets tjänstemän. Frågan rör specifikt det faktum att Tullverket beslutat att tulltjänstemän nu får bära tjänstevapen i fler situationer än tidigare.

Jag vill till att börja med helt och hållet instämma med Patrik Björck – vi måste krossa den organiserade brottsligheten. Här spelar våra tulltjänstemän en avgörande roll, då de befinner sig i frontlinjen i arbetet mot den kriminella ekonomin och den organiserade brottsligheten.

Det är därför regeringen fattat beslut om skarpare verktyg som ökat tulltjänstemännens säkerhet, stärkt deras kontrollverksamhet och förbättrat Tullverkets brottsbekämpning. Det är också mycket välkommet att Tullverket, bland annat efter ett uppdrag från regeringen, fattat beslut om att tulltjänstemän får bära vapen i fler situationer än tidigare.

Regelverken gällande beväpning av tulltjänstemän ser lite olika ut i de nordiska länderna. Det är såklart problematiskt om det försvårar möjligheten för våra tulltjänstemän att bära vapen. Jag har dock förhört mig om frågan med Tullverket, som informerat om att det nu förs en nära dialog med tullmyndigheterna i våra närmaste grannländer. Vi får se vad dialogen utmynnar i.

Fru talman! När jag är ute och talar både i och utanför landet berättar jag ofta om den resa som Sverige gjorde under hundra år, från att ha varit ett av världens fattigaste länder till att vara ett av de rikaste. Det finns många ingredienser i detta, så jag ska inte ägna många minuter åt just det här.

En viktig faktor är precis det som interpellanten nämner, det vill säga Föreningssverige, med alltifrån nykterhetsrörelsen till frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen. Det finns hur många rörelser som helst, som under en period blommade ut. De har bidragit enormt till Sveriges framgångar.

Dessutom inser vi att vi gör saker och ting tillsammans i Sverige. Vi har ganska platta organisationer, och vi kan alla bidra. Och här spelar civilsamhället fortfarande en stor roll. Även om Sverige ser annorlunda ut nu är detta fortfarande en väldigt viktig del. Många av oss är eller har varit aktiva på olika sätt i ideella föreningar.

Att dra slutsatsen att regeringen inte bryr sig om civilsamhället för att vi inte har lämnat in ett yttrande är att dra det hela väldigt långt. Det handlar i grund och botten om att den lagstiftning som finns på plats ska tolkas. Och det är inte regeringen som gör tolkningar, utan det gör myndigheter. I detta fall ska det prövas i en högre instans. Jag hoppas på en bra utgång. Det spelar stor roll för Sverige och för många andra länder.

Jag tackar för att ledamoten lyfte upp frågan. Vi får hoppas att vi på många sätt får en bra utgång.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Man kan naturligtvis ha olika åsikter om när en stat och en regering ska gå in och intervenera eller skicka in olika typer av underlag. Jag tror att detta är viktigt. Ledamoten – som sitter i skatteutskottet, om jag har förstått saken rätt – vet hur till exempel momsdirektivet fungerar. Sverige implementerar lagstiftning efter beslut här. Vi såg till att inte överimplementera. Jag vet att många partier i riksdagen tycker att överimplementering är en väldigt dålig idé.

Skatteverket har kommit med sin syn på det hela och gjort sin tolkning, och nu prövas den synen i EU-domstolen. Det handlar alltså om tolkning av en ny och förändrad lagstiftning. Jag tror faktiskt att grundinställningen hade varit densamma om några andra hade suttit i regering. Det är sällan Sverige yttrar sig om den här typen av mål. I det här fallet, när det så tydligt handlar om en ny lagstiftning som ska tolkas, menar vi att det inte finns tillräckliga skäl att göra det. Man kan naturligtvis tycka olika om den saken.

Precis som Marie Olsson säger blir det väldigt intressant att följa detta eftersom det inte bara påverkar svenskt föreningsliv utan även civilsamhället runt om i hela Europa – inklusive det danska, såklart. Det här kommer att bli en viktig fråga. Men när vi får domen eller uttalandet får vi utgå från det. Om avgörandet inte skulle bli till vår fördel finns det all anledning att fortsätta diskutera frågan. Kommissionen består ju av människor – minst 27 stycken. Det är ett system som självklart kan förändras, men vi menar att lagstiftningen är bra och i grund och botten gynnar det svenska civilsamhället.

Vi vet alla att en del föreningar växer och blir väldigt stora. Det finns också en gränsdragning då, enligt direktivet och lagstiftningen, vad gäller om frågan om internmoms är tillämplig eller inte.

Fru talman! Jag tackar Marie Olsson för en viktig fråga, som jag vet är av intresse för många. Vi är mer än många andra länder ett föreningsland. Civilsamhället är starkt och stort och gör stor nytta. Därför är frågan också viktig för oss i regeringen. Jag ska vara väldigt rak. Jag försökte vara det även i det förra inlägget.

Grunden är att vi fattade beslut om lagstiftningen här i kammaren sommaren 2023. Nu gäller det att tolka lagstiftningen. Vi är lagstiftare, och nu ska detta prövas i EU-domstolen. I det fallet spelar det ingen roll vad Sverige som lagstiftare säger. Vi har stiftat lag som vi uppfattar momsdirektivet. Vi har dessutom sett till att inte överimplementera utan tvärtom göra det så bra som det bara går för det svenska civilsamhället.

Nu görs prövningen, och den får avgöra vem som har rätt i det här fallet. Det kommer också att gälla för Danmark, för övrigt. Detta blir alltså viktigt att följa. Men att i det här läget när lagen precis har stiftats och tolkningen av lagen prövas lämna in någon särskild synpunkt kände vi inte var rimligt. Det är tolkningen som är i fokus nu.