Herr talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att den svenska ekonomin ska återhämta sig. Han har även undrat hur jag inom mitt ansvarsområde tänker agera för att stoppa vågen av konkurser som fortsätter att svepa över landet.

När regeringen tillträdde låg inflationen på omkring 10 procent. Familjer och företag drabbades hårt av prisökningarna, och regeringens absolut viktigaste ekonomiska prioritering var därför att få ned den höga inflationen. Nu har inflationen gått ned till omkring 2 procent, men många har det fortsatt tufft. Sveriges ekonomi befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur även om flera prognoser nu börjar visa på ljus i tunneln och att en återhämtning är på väg.

Regeringens fokus har därför varit att bygga ett rikare Sverige. Det handlar om att stötta ekonomin, bland annat genom att stärka arbetslinjen här och nu men också om att stärka Sverige på längre sikt. Regeringen stöttar konjunkturåterhämtningen med bland annat sänkt skatt på arbete och drivmedel. Men vi gör också investeringar som ska öka tillväxten på längre sikt. Bättre villkor för företagande, den största forsknings- och innovationssatsningen någonsin och historiskt stora satsningar på infrastruktur – det här är viktiga satsningar som både stöttar ekonomin här och nu och skapar tillväxt under kommande decennier.

Regeringen följer noggrant konjunkturen, konkurserna och effekten av satsningarna. Tack vare en ansvarsfull finanspolitik har Sverige starka ekonomiska muskler för att stötta återhämtningen ytterligare om det behövs.

Herr talman! Tack, ledamoten Linus Sköld, för interpellationen!

Sverige befinner sig i en utdragen lågkonjunktur. Tidigare konjunkturnedgångar, till exempel under pandemin eller finanskrisen, har varit väldigt djupa men ganska snabba med att gå upp. Nu är det en helt annan typ av konjunktur.

Varför det? Sverige är ett räntekänsligt land. Det är väldigt många svenskar som är högt belånade och som samtidigt har korta räntebindningstider. I USA är det betydligt fler – jag tror att det är uppåt 80 procent – som binder sina lån i uppemot 30 år. När räntan snabbt går upp blir de då inte lika påverkade som man blir i Sverige.

Det har varit några tuffa år för Sverige och för många andra länder i EU. När det gäller Sverige och den konjunktur vi befinner oss i och den jag ser framför mig är jag inte nöjd förrän Sverige och hushållen kommer ur konjunkturen starkare.

Den budget som vi nu lade på riksdagens bord och som började gälla för bara några månader sedan är en expansiv budget. I lågkonjunkturer brukar man använda finanspolitiken till att sätta fart på ekonomin. De första två åren höll vi tillbaka något eftersom vi inte ville bidra till en fortsatt hög inflation. Den var 10 procent när jag fick det här jobbet, och det var helt förödande. Om kostnaderna skulle fortsätta att öka i den takten skulle både hushållen, företagen och samhällsekonomin drabbas väldigt hårt.

Nu spår IMF och andra prognosmakare att Sverige kommer att ha en hyfsad tillväxt i år, bland de bättre av de västerländska ekonomierna. Det återstår att se. Det handlar om två saker. Det handlar naturligtvis om att konsumtionen ska komma igång, men med den osäkerhet och oförutsägbarhet som finns i vår omvärld är det inte märkligt att många konsumenter håller tillbaka. Den andra delen är just vad som händer i omvärlden.

Vi har grundfundamenten för att klara detta. Vi har en stark ekonomi och starka offentliga finanser. Vi kan använda den styrkan till att göra mer om så krävs. Men det handlar också om vad som händer i USA, i Tyskland, i Frankrike och på olika ställen runt om i världen med partner och handelspartner som vi är beroende av.

Jag har många gånger pratat om den tyska ekonomin. Den har hackat ganska ordentligt under några år. Nu kommer en ny regering på plats. Jag hoppas att det kan skapa stabilitet och att den också kan sätta fart på det som Tyskland så väl behöver.

Vad försöker jag säga med allt detta? Jo, att Sverige står på en stabil grund men befinner sig i en lågkonjunktur. Vi ser nu att en återhämtning började i slutet av förra året, men vi befinner oss fortfarande i en lågkonjunktur. Den budget som precis har börjat verka är expansiv för att sätta fart på hjulen, tillsammans med Riksbankens räntesänkningar.

Men omvärlden har väl aldrig varit så osäker som nu. Det har vi sagt nästan varje dag i fem år nu, kan det kännas som, men den är osäker. Därför kan det hända saker i vår omvärld som gör att Sveriges återhämtning tar längre tid. Men vi står starka, och det jag ser framför mig är att konkurserna i januari i år var något färre än i januari förra året. Vi ser en återhämtning. Det kanske är för tidigt att ropa att ljuset i tunneln är starkt, men jag tror det. Jag gör den bedömningen. På vägen kan det dock hända mycket.

Stolt är jag inte förrän vi har tagit oss ur detta, svensk ekonomi växer betydligt mer än i dag och svenskarna har bättre köpkraft.

Herr talman! Jag kanske inte ska ställa så höga krav på att riksdagens ledamöter ska läsa våra budgetar. Jag tänker nu berätta för ledamoten Sköld vad budgeten innehåller.

Jag konstaterar att Sverige befinner sig i en lågkonjunktur. Tvärtemot vad ledamoten sa är vi dock aktiva, inte passiva. När man möter en lågkonjunktur kan man bland annat se att hushållens konsumtion har minskat, och då kan finanspolitiken vara aktiv. Nu kan den vara det i ännu högre utsträckning eftersom inflationen är lägre än för ett par år sedan. Vi har därför, som jag sa tidigare, lagt fram en expansiv budget och ser nu till att sänka skatten för alla som jobbar, som har pension och som sparar i ISK. Vi har också sänkt skatten på drivmedel.

Men vi lägger också fram en infrastrukturproposition med historiskt höga anslag. Vi ska nu beta av mycket av den underhållsskuld som tidigare regeringar av olika kulör har lämnat efter sig. Vi gör en stor satsning på forskning. Vi ser till att förbättra expertreglerna så att vi får människor som vill jobba här i Sverige i våra högkvalificerade företag. Vi förändrar 3:12-reglerna, och vi gör mycket annat.

Detta gör vi för att få fart på ekonomin på kort och lång sikt. Jag är övertygad om att man måste kunna möta utmaningarna här och nu, det vill säga göra vad man kan för att få fart på hjulen – och då är skatter inte så dumt, ska jag säga, även om ledamoten Sköld verkar tycka det – och dessutom göra olika typer av investeringar.

Och för att säga det uppenbara: De senaste åren har den här regeringen lagt stora resurser till välfärden, vilka gjorde att man klarade av den stora puckeln med dyra pensionskostnader. I år är kommunernas och regionernas pensionskostnader 50 miljarder lägre eftersom inflationen har kommit ned. Att bekämpa inflationen och samtidigt stötta välfärden för att det inte skulle bli massuppsägningar där var viktigt. Samma sak gällde för att stötta hushållen.

Jag ser, herr talman, att Sverige har goda förutsättningar. När jag träffar mina kollegor från andra delar i EU-samarbetet får jag höra att många kämpar med enormt hög skuldsättning, låg tillväxt, dålig produktivitet och röriga politiska situationer. I Sverige, herr talman, har vi stabilitet i vår ekonomi och i politiken, en majoritet bakom budgeten och dessutom en stor majoritet bakom ramverket. Vi har till och med en totalt enig majoritet bakom försvarsbeslutet.

Herr talman! Jag får ofta höra bedömningar av min känslonivå, vad jag tycker och tänker samt vad jag uttrycker som inte är i närheten av hur jag själv upplever saker och uttrycker mig.

Låt mig vara tydlig: Det är en prioritet att få fart på ekonomin. Finanspolitiken gör nu det finanspolitiken ska göra. Den är expansiv, sänker skatter och investerar i infrastruktur och forskning samt ser till att företag kan möta återhämtningen och få en ökad efterfrågan.

Vi står väl rustade. Med det sagt är osäkerheterna enormt stora. Det låter på Linus Sköld som att det bara hänger på Sveriges regering vad som händer i Sverige, och det är fint att Linus Sköld ger oss ett sådant mandat.

Det händer alltså saker i vår omvärld just nu som också påverkar Sverige. Det påverkar Sverige vad som händer i Tyskland, och det påverkar Sverige vad som kan hända med tullarna, som i USA. Allt detta påverkar Sverige. Det här var två saker, men listan kan göras lång.

Man ska veta i dessa oroliga tider att vi är rätt enade i Sveriges riksdag om de viktiga sakerna, och det är jag glad för. Våra offentliga finanser är i världsklass. Det innebär praktiskt att vi kan använda den styrka vi har om konjunkturen skulle fördjupas eller förlängas. Då kan vi göra ytterligare insatser, förutom det vi har gjort i den här budgeten, för att få fart på ekonomin på kort och lång sikt.

Jag kommer inte att skämmas för att vi faktiskt närmar oss målet från 90-talet, nämligen att man ska få behålla åtminstone 50-lappen av en hundring – nu finns knappt 50-lappar kvar, så jag känner mig gammal – men det handlar alltså om att behålla 50 procent av det man tjänar. Jag tycker inte att det är en dålig politik, utan jag tror att det är en bra politik som gynnar att man pluggar, utbildar sig och tar ett extra pass.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.