Fru talman! Affärsverket är ju lite av en främmande fågel i svensk förvaltning, i alla fall just nu. Historiskt sett har det funnits flera, men vi har oftast valt att gå vägen till statliga verk eller att bolagisera verksamheten. Det tycker jag är klokt.

Nu har Statskontoret tittat på det här. Det är drygt ett år sedan rapporten kom. Statskontoret är ganska tydligt med att det tycker att Sjöfartsverket ska ha en avgiftsfinansiering även fortsättningsvis men att man ska plocka bort vinstkravet och införa en indexuppräkning för det statliga stödet eller det som staten ger. Man ska hantera pensionsskulden och plocka bort resultatutjämningsfonden.

Det blir ju lite knepigt att ha ett verk som ska vara vinstdrivande men samtidigt bedriva viss verksamhet som ska vara finansierad genom bidrag. Det är naturligtvis så att verksamheten är väldigt bred. Man gör väldigt många olika saker.

När det gäller sådant som har att göra med farleder förstår jag att det är klokt att man tar ut en farledsavgift av dem som nyttjar dessa. Det är naturligtvis riktigt. Det är samma sak för dem som nyttjar lotstjänsten - det är något som man kan ta ut en avgift för.

Sedan finns det saker som staten behöver ta ett större ansvar för, till exempel luft- och sjöräddningen. Det är klart att yrkestrafik omfattas, men det här handlar om fritidsbåtar och fritidsflygplan och sådant som råkar ut för olyckor där staten tar ett ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan också handla om isbrytningen. Vi har diskuterat tidigare huruvida den ska vara statligt finansierad eller avgiftsfinansierad. Historiskt sett har staten stått för den. Staten använde värnpliktiga; det var ju en del av totalförsvaret. Man jobbar med sjökort, och det är också något som det är naturligt att ta ut avgifter för. Likadant med Sjömansservice och sådana saker.

Det här gör dock detta till en het fråga, för rapporten säger också tydligt att Sjöfartsverket är underfinansierat. Det saknas ungefär 250 miljoner i dess verksamhet för det som är statens eller vårt gemensamma ansvar. Då blir det svårt om man samtidigt ska vara vinstdrivande och så att säga få ihop resultatet, för vem ska stå för vad? Är det sjöfarten eller staten som ska ta ansvaret när det saknas 250 miljoner?

Statsrådet är tydligt med att frågan bereds på departementet och att man kommer att återkomma till riksdagen med olika förslag.

Jag är lite mer stressad. Varför är jag det? Det har gått ett år, och det finns brister i verksamheten. Just nu när vi står här pågår isbrytningen i Bottenviken. Vi har lite vårkänslor här i dag, men där uppe kommer det i många veckor till att vara is och isbrytning. Just nu har isbrytningen till Kalix ställts in. Det är allvarligt. Det är därför jag känner att det är akut.

Samtidigt finns det på Gotland, i Visby, ingen räddningshelikopter. Den befinner sig i Kiruna. Det är nog en klok prioritering, men det borde finnas en räddningshelikopter också på Gotland för att kunna jobba med Östersjön. Skulle det inträffa en sjöfartsolycka eller flygolycka där ute skulle det ta 50 minuter att ta sig dit, för det är besättningar och helikoptrar i Norrtälje eller Kristianstad som ska ingripa.

Just nu när statsrådet och undertecknad befinner oss i kammaren finns det brister. Isbrytningen fungerar inte i Bottenviken. Sjöräddningen har inte full beredskap runt våra kuster. Därför är det här så viktigt.

Fru talman! Då har vi egentligen hamnat i en diskussion om konsekvenserna av Sjöfartsverkets organisation och den underfinansiering som råder.

För att fortsätta den diskussion om isbrytningen som vi har påbörjat är det så att vi i dag har ett antal isbrytare som är ganska ålderstigna. Ale, som vi har i Vänern och som är den minsta isbrytaren, har fyllt 50 år. Om ett fartyg lever i 40 år är det länge, och detta har nu alltså under tuffa arbetsförhållanden varit verksamt i 50 år. Hela isbrytarflottan skulle egentligen behöva uppgraderas. Här har Sjöfartsverket tagit vissa initiativ. Man provkör nu en begagnad isbrytare för att eventuellt köpa in den. Dessutom har man hyrt in externa isbrytare.

Man håller nu också på att upphandla isbrytare, vilket har dragit ut på tiden. Det är två isbrytare som just nu upphandlas. Upphandlingen har dock avbrutits, och man ska ta ett litet omtag. Jag tror också att det är viktigt att man får in den tredje isbrytare som också har diskuterats i detta sammanhang.

Det har varit problem. Det har rått tuffa väderförhållanden, vilket har påverkat detta. Det har blåst åt fel håll, som vi säger, så att det är lättare på den finska sidan. Jag tycker att det också är viktigt att säga att Sverige och Finland oftast samverkar när det gäller isbrytning i Bottenviken. Problemet nu är dock att våra isbrytare inte riktigt går med full fart.

Till Kalix har vi ställt in helt och hållet. Jag hade själv kontakt med kommunalrådet i Kalix, som naturligtvis är väldigt bekymrad för det näringsliv som finns där. Billeruds bruk Karlsborg får till exempel inga leveranser via sjövägen just nu. Det är klart att kommunalrådet känner en oro för sin kommun när det gäller tillväxt, jobb och sådana saker. Man har även andra projekt som gäller vindkraft, där man också är beroende av sjöfarten, och undrar om detta är en signal om att man inte kommer att kunna satsa.

Jag tror att detta är viktigt och blir därför ändå lite bekymrad när statsrådet säger att frågan bereds och är komplicerad och att han förr eller senare ska komma med någon slutsats. Det har gått drygt ett år nu, och jag tror att det är viktigt att man kan sända signaler till norra Sverige om att vi gör denna typ av satsningar, omorganiserar och effektiviserar så att de kan få de tjänster de behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill därför återigen fråga statsrådet: Kan statsrådet säga något om när det kommer några besked till dem som är så pass berörda av detta i norra Sverige?

Fru talman! Vi kan gå över till sjö- och lufträddningen, som naturligtvis är ett tydligt statligt ansvar. Sjöfartsverket ansvarar för den; man har Sjö- och flygräddningscentralen, och man har sina räddningshelikoptrar. Sedan tror jag att det är viktigt att säga att Sjöräddningssällskapet naturligtvis är en stor aktör till sjöss, med de stora hjältar som helt ideellt gör detta arbete dygnet runt. Till hands finns naturligtvis kommunal räddningstjänst, och även Kustbevakningen är behjälplig här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Organisationsformen gör dock att det även här blir svårt med finansieringen och underbemanningen. Det är klart att vi har ett ansvar för de fritidsbåtar vi har som kan hamna i knepiga situationer, framför allt sommartid.

Det handlar också om att luftfarten nyttjar denna tjänst. Sjöfartsverket får ett bidrag från Luftfartsverket när det gäller detta och ett statligt bidrag när det gäller den övriga verksamheten. När E6:an rasade, till exempel, var Sjöfartsverkets räddningshelikopter där för att söka av och se om det fanns människor i området.

När detta inte går ihop blir det såklart handelssjöfarten som får betala via avgifter. Där blir det lite krångligt, och det är därför det här med affärsdrivande verk inte riktigt fungerar. Jag kan förstå att svenska redare som betalar farledsavgifter och olika avgifter för dessa tjänster känner sig lite bekymrade när de ser att man är ute och jobbar i fjällvärlden eller på andra ställen utan koppling till deras verksamhet. Jag tror att de är försiktiga med att säga detta. Det här handlar ju om att rädda liv, och det vill de naturligtvis inte kritisera.

Men detta visar att den svenska organisationen inte riktigt fungerar. Jag tror att det är viktigt att regeringen så fort som möjligt agerar så att vi får ordning och reda i detta.