Jessica Rodén

Fru talman! Jag tackar statsrådet för möjligheten att debattera denna viktiga fråga. Jag vill också tacka för svaret.

I dag vill jag tala om vikten av att göra teckenspråksutbildningen för föräldrar mer flexibel för att bättre möta de olika behov som finns bland familjer med hörselskadade och döva barn. För oss socialdemokrater är det viktigt att varje barn, oavsett hörselförmåga, får de bästa möjliga förutsättningarna för att utvecklas och blomstra. För att detta ska vara möjligt behöver stödet till familjerna anpassas efter deras individuella behov.

Som jag skrev i min interpellation föds det varje år 200 barn med dövhet eller hörselnedsättning. Ungefär lika många får en sådan diagnos under sin uppväxt. Majoriteten av de familjer där dessa barn lever är i övrigt hörande och saknar tidigare erfarenheter eller kunskaper av teckenspråk. Föräldrarna behöver då lära sig teckenspråk för att kunna stötta sitt barn i dess språkliga utveckling men också för att kunna kommunicera med sitt barn.

Som förälder har man rätt till 240 timmar teckenspråksutbildning för föräldrar, även kallad TUFF, som statsrådet nämnde. Dessa 240 timmar syftar till att stödja barnets språkutveckling, stärka familjerelationer och främja jämlikhet och inkludering under hela barnets uppväxt.

Fru talman! Vi vet att många barn med hörselskada eller dövhet får cochleaimplantat som hjälper dem att utveckla sin hörsel och därmed också sitt talade språk. För dessa familjer blir det talade språket ofta det primära kommunikationssättet.

Samtidigt finns det familjer där barnen är helt beroende av teckenspråk för att kommunicera. För dessa barn är teckenspråket inte bara ett alternativ utan en nödvändighet för deras kognitiva, sociala och emotionella utveckling. Om dessa familjer inte får tillräckligt med utbildning i teckenspråk riskerar barnen att hamna bakom en kommunikationsbarriär som hämmar deras möjlighet att delta fullt ut i samhället.

Det är viktigt att inse hur bristen på tillräcklig teckenspråksutbildning påverkar familjernas delaktighet i samhället. Föräldrar som inte kan kommunicera effektivt med sina barn kan känna sig isolerade och osäkra. Detta kan leda till en minskad förmåga att stödja barnets utveckling och sociala liv, vilket i sin tur kan påverka barnets självförtroende och utveckling negativt.

För det hörselskadade eller döva barnet innebär otillräcklig teckenspråksutbildning för föräldrarna att de kan missa viktiga utvecklingsmöjligheter. Språk är grunden för lärande, och utan starka språkliga färdigheter riskerar dessa barn att hamna efter sina hörande kamrater.

Statsrådet säger i sitt svar att SPSM har lämnat förslag om förändringar i förordningen och att dessa förslag bereds på Regeringskansliet. Kommer regeringen att gå vidare med några av de förslag som SPSM har lämnat? Kan statsrådet berätta lite om vilka åtgärder som regeringen i så fall tänker sig att vidta?

Fru talman! I dag debatterar vi socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16 Ersättning för höga sjuklönekostnader upphör.

Regeringen har beslutat att avskaffa ersättningen, och jag vill ta tillfället i akt att förklara vår socialdemokratiska ståndpunkt i ärendet.

Ersättningen för höga sjuklönekostnader är en kompensation som arbetsgivare har kunnat ansöka om när deras sjuklönekostnader överstiger en viss andel av lönekostnaderna. Detta system har funnits för att avlasta särskilt de små och medelstora företagen, som kan drabbas hårt ekonomiskt om flera anställda blir sjuka samtidigt. Ersättningen har alltså spelat en viktig roll i att skapa trygghet både för arbetsgivare och för arbetstagare.

Fru talman! Riksrevisionen konstaterar dock i sin rapport Lätt att göra fel att ersättningssystemet har flera tydliga effektivitetsbrister som leder till en ökad risk för felaktiga utbetalningar. Ett av de stora problemen är att arbetsgivarna själva ansvarar för beräkningen av sjuklönekostnaderna, vilket ökar risken för felaktigheter. Vidare pekar Riksrevisionen på att samordningen mellan Försäkringskassan och Skatteverket är otillräcklig, vilket försvårar kontrollarbetet.

Den socialdemokratiska utskottsgruppen kommer inte att reservera sig mot regeringens förslag att avskaffa ersättningen. Vi anser att det finns flera problem med dagens system som behöver åtgärdas. Det är tydligt att systemets nuvarande konstruktion inte är hållbar i längden och att det finns behov av att minska risken för felaktiga utbetalningar.

Samtidigt har vi socialdemokrater några farhågor som vi lyfter fram i vårt särskilda yttrande när det gäller hur förslagen kan påverka viljan att anställa olika grupper av försäkrade, såsom kroniskt sjuka och personer med en sjukdomshistorik.

Vi är medvetna om att det finns en risk för att dessa individer kan möta svårigheter på arbetsmarknaden om arbetsgivarna blir mer selektiva i sina anställningar. För oss är det självklart att alla människor har rättvisa och jämlika möjligheter på arbetsmarknaden. Från utskottsgruppens sida kommer vi att följa frågan noga och återkomma med förslag om vi anser att det behövs.

Vidare är det viktigt att vi inte förlorar fokus på arbetsmiljöarbetet. En bra arbetsmiljö är inte bara en fråga om att undvika arbetsskador och sjukfrånvaro, utan det handlar också om att skapa en arbetsplats där de anställda känner sig trygga och uppskattade.

Arbetsgivaren har redan ett stort ansvar att säkerställa att arbetsmiljön är sådan att den minimerar risken för arbetsskador och i förlängningen sjukfrånvaro. Att avskaffa denna ersättning innebär att riksdagen ställer tydligare krav på arbetsgivarna att uppfylla detta ansvar.

Riksdagen måste också se till att de som drabbas av sjukfrånvaro får det stöd de behöver för att kunna återgå i arbete. Här behöver vi arbeta vidare med åtgärder som förstärker både det förebyggande arbetet och rehabilitering. Det är avgörande att arbetsgivarna får de verktyg de behöver för att kunna ta ansvar för att de anställda ska återgå i arbete efter sjukdom. Detta ska ske utan att det innebär en oskälig ekonomisk börda för arbetsgivarna.

Fru talman! Jag tänker att vi inte får glömma att vi pratar om en ersättning som efter skatt ligger på ungefär 11 000 kronor i månaden. Var fjärde person med en funktionsnedsättning har en låg ekonomisk standard, och enligt FUB är det just nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen som är den främsta orsaken till fattigdom hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. I årets rapport Fångad i fattigdom skriver FUB att en person med sjuk- och aktivitetsersättning kan gå back med cirka 1 300 kronor i månaden.

I mitt yrke har jag träffat många individer med olika funktionsnedsättningar men också med fantastiska anhöriga. Det är människor med drömmar och livsglädje men också med en stor stress och oro, fru talman. Anhöriga frågar vem som ska ta hand om eller försörja deras barn när de själva har dött. Det är en fruktansvärd utveckling vi ser när människor känner denna enorma stress och rädsla inför den framtid som deras barn ska gå till mötes när de själva inte finns kvar och kan stötta ekonomiskt. Jag tror att vi är överens om att det är fruktansvärt.

Fru talman! Statsrådets resonemang här i kammaren tycker jag tyder på en passiv hållning till en av de mest brännande frågorna i vårt välfärdssystem när hon hänvisar till "en lämplig ordning" och ignorerar alla de verkliga konsekvenserna av en indexering som inte hänger med i den faktiska kostnadsutvecklingen. Jag hoppas att vi framöver kan enas om och också jobba för att stärka den ekonomiska tryggheten för de människor som har just sjuk- och aktivitetsersättning.

Jag vill tacka statsrådet för debatten.

Fru talman! I ekonomiskt kärva tider drabbas personer med låga inkomster extra hårt. Det är en kärnfråga för rättvisan och solidariteten i vårt samhälle att de mest utsatta inte lämnas bakom när ekonomin skakar.

När priserna stiger och ersättningarnas värde eroderar står regeringen inför ett tydligt val: Antingen agerar man för solidaritet och rättvisa eller accepterar bara en tyst, ökande ekonomisk ojämlikhet.

Det är tydligt, fru talman, att den nuvarande ordningen, där ersättningarna justeras utifrån prisbasbeloppet, inte kompenserar för de ökade levnadskostnader som våra medborgare står inför. För varje procent som ersättningen förlorar i värde skärps klyftan mellan liv och överlevnad. Därför kräver situationen så mycket mer än en återhållsam finanspolitik. Det krävs beslutsamma och snabba åtgärder för att höja och justera ersättningarna så att de speglar de faktiska levnadskostnaderna.

Jag tycker att det är märkligt, fru talman, att när det gäller att ge stöd till oss med höga inkomster finns det handlingskraft. Man inför till och med en straffbeskattning för sjuka och funktionsnedsatta. Men när det gäller att förändra indexeringen av sjuk- och aktivitetsersättningen finns det många bortförklaringar, som att det skulle driva på inflationen.

Jag vill därför återanvända en fråga som jag ställde till statsrådet i december. Jag vill be statsrådet att förklara varför satsningar på sjuk- och aktivitetsersättning skulle vara inflationsdrivande medan skattesänkningar för höginkomsttagare inte är det.

(Applåder)

Fru talman! Under det senaste året har vi sett en oroande trend där tillgängligheten till Försäkringskassans tjänster allvarligt har försämrats. De begränsade nya telefontiderna som infördes i december förra året har lett till en situation där över 100 000 samtal inte blir besvarade varje månad. Människor som är sjuka eller föräldralediga eller har en funktionsnedsättning lämnas i en mycket utsatt position där de tvingas vänta i ändlösa telefonköer, om de ens får lov att ställa sig i kön.

Det har klargjorts att denna minskade tillgänglighet är en direkt följd av de besparingar som regeringen genomför. Min fråga till socialförsäkringsministern är därför: Mot bakgrund av Försäkringskassans viktiga och avgörande roll för att socialförsäkringsskyddet ska fungera i praktiken, vilka åtgärder avser ministern att vidta för att åtgärda dessa allvarliga tillgänglighetsproblem på Försäkringskassan?

Herr talman! Jag ska väl egentligen inte bli förvånad över att Socialdemokraterna beskylls för den handfallenhet och brist på förmåga att agera som den nuvarande regeringen visar. Man hävdar att man tillför åtgärder för att komma till rätta med arbetsmiljöproblem samtidigt som man underfinansierar välfärden. Jag har alltså lite svårt att se bilden som statsrådet visar upp. Individer man träffar som jobbar inom till exempel Kommunals avtalsområde känner inte att de blir satsade på och får det mindre stressigt på arbetet, men det kanske är en annan debatt som vi får återkomma till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis är det tydligt att utredningens förslag erbjuder en grundlig och välbehövlig översyn av arbetsskadeförsäkringen. Genom att implementera dessa förändringar kan vi ta ett stort steg framåt mot en mer inkluderande, rättvis och hållbar arbetsmarknad. Men det är också viktigt att komma ihåg att dessa förslag kräver politisk vilja och mod för att förverkligas. Det räcker inte med att erkänna problemen; vi måste även vara beredda att agera. Det är vår plikt att föra fram dessa förslag, kämpa för deras genomförande och se till att Sverige fortsätter vara ett land där arbete inte bara är en källa till försörjning utan också en plats där varje individ känner sig trygg, värderad och skyddad.

(Applåder)

Herr talman! När vi nu fortsätter diskussionen om nödvändiga förändringar i arbetsskadeförsäkringen måste vi också betona vikten av att utöka dess räckvidd till att omfatta nya arbetsförhållanden och arbetsmiljörisker. Den tekniska utvecklingen och övergången till mer flexibla arbetsformer, som distansarbete och gigekonomijobb, ställer nya krav på hur vi definierar och hanterar arbetsrelaterade skador och sjukdomar.

Utredningens förslag om att uppdatera och anpassa försäkringen till dessa nya arbetsvillkor är inte bara en fråga om rättvisa; det är en fråga om att säkerställa att alla arbetstagare, oavsett var eller hur de utför sitt arbete, ges adekvat skydd.

Det krävs en bredare syn på vad som utgör en arbetsrelaterad skada, inte minst när det gäller psykisk ohälsa. Den ökande förekomsten av arbetsrelaterad stress och psykiska sjukdomar, särskilt bland kvinnor, är ett tydligt tecken på att nuvarande system inte längre är tillräckligt. Genom att inkludera dessa tillstånd i arbetsskadeförsäkringen, som utredningen föreslår, tar vi ett viktigt steg mot att erkänna och behandla psykisk ohälsa med samma allvar som fysiska skador.

Ytterligare en kritisk aspekt som utredningen belyser är behovet av att stärka samarbetet mellan arbetsgivare, arbetstagare och Försäkringskassan för att förbättra det förebyggande arbetet och snabbare identifiera potentiella arbetsrelaterade risker. Genom att främja en kultur av säkerhet och välbefinnande på arbetsplatsen kan vi minska antalet arbetsrelaterade skador och sjukdomar, vilket gynnar såväl individen som hela samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Genom att göra arbetsskadeförsäkringen mer tillgänglig och rättvis för alla, oavsett kön eller yrke, tar vi viktiga steg mot en mer inkluderande arbetsmarknad. Men att erkänna problemet är bara början; det är med att vidta åtgärder som det verkliga arbetet börjar.

Jag hade förmånen att få sitta i den politiska referensgruppen till utredningen. Där fanns det inga avvikande meningar partierna emellan. Därför blir jag lite besviken när statsrådet inte kan komma med lite tydligare besked i denna debatt. Var står regeringen i frågan? Är det inte dags att gå från ord till handling?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för möjligheten att diskutera denna viktiga fråga och håller med om mycket av det som statsrådet lyfter fram i sitt svar.

Förslagen som läggs fram i utredningen adresserar kärnfrågor om rättssäkerhet, ekonomisk trygghet och inte minst könsneutraliteten inom arbetsskadeförsäkringen.

Att säkerställa att alla arbetstagare, oavsett kön, får ett likvärdigt skydd är en fråga om grundläggande jämlikhet och rättvisa. Det är också en fråga om att visa respekt för den enskildes arbete och den risk som man kanske utsätts för i arbetslivet.

Att förbättra prövningen av arbetsskador så att fler fångas upp och får en rättvis ersättning är avgörande. Det är en fråga om solidaritet och sammanhållning inom arbetslivet att man ser till att ingen lämnas utanför när olyckan är framme.

Utredningens förslag om förändringar i arbetsskadeförsäkringen ger oss en unik möjlighet att rätta till de orättvisor och brister som länge har plågat detta system. Vi socialdemokrater vill se en arbetsmarknad där varje individ, oavsett bakgrund eller arbetsförhållanden, ges fullt skydd och erkännande i händelse av arbetsrelaterade skador och sjukdomar.

Utredningens förslag lyfter fram behovet av att inkludera psykisk ohälsa som en erkänd del av arbetsskadeförsäkringen, vilket är en fråga om grundläggande rättvisa. Detta skulle vara ett avgörande steg mot att adressera de växande problemen med stress, utbrändhet och andra psykiska tillstånd som förvärras av en alltmer pressad arbetsmiljö.

Jag är tjänstledig från min tjänst på en gruppbostad inom LSS i Marks kommun. Jag var i tjänst när covid bröt ut och var en av de få som inte blev smittade när covid slog till på min arbetsplats. Pandemin har visat oss vikten av att anpassa våra socialförsäkringssystem till oförutsedda händelser. Många arbetstagare, särskilt de inom vården, ställdes inför enorma risker under covid-19-pandemin. Trots detta har de nuvarande reglerna inom arbetsskadeförsäkringen lämnat dem utan tillräckligt skydd. Utredningen föreslår rätteligen att detta ändras så att alla former av arbetsrelaterade sjukdomar och skador erkänns och kompenseras.

Det är också avgörande att vi adresserar behovet av ökad tillgänglighet och rättvisa i försäkringsprocessen. Många arbetstagare står inför onödigt komplicerade och utdragna processer för att få sina fall erkända som arbetsrelaterade. Utredningens förslag om att förenkla och förtydliga dessa processer är ett välkommet initiativ som speglar vår socialdemokratiska värdegrund om jämlikhet och solidaritet. Vi måste agera med beslutsamhet för att säkerställa att ingen arbetstagare står utanför skyddsnätet.

Statsrådet nämnde i sitt svar att utredningen har varit ute på remiss. Jag vill fråga statsrådet, herr talman, om statsrådet vill ge den samlade bilden från remissrundan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringens 6 miljarder till regionerna är välkomna, men de är inte tillräckliga på långa vägar. Sjukhusen i Västra Götalandsregionen, som jag kommer ifrån, har ett underskott på 3,3 miljarder kronor. Sahlgrenska larmar om ett budgetunderskott på 1,7 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 2 000 anställda. Vi har en pågående sjukvårdskris där det enligt regionerna saknas ungefär 24 miljarder kronor. Vi kan ha olika syn på det, men det är vad regionerna uttrycker.

Fru talman! Medellivslängden ökar i vårt land, och rekryteringsbehoven inom offentlig sektor kommer att öka kraftigt fram till 2035. Den största ökningen av befolkningen kommer de närmaste åren att ske i åldersgruppen 80 år och äldre. För att klara denna utmaning måste vi komma till rätta med den arbetsrelaterade ohälsan, och som jag nämnde i mitt första inlägg vet vi att det i dag är kvinnorna som står för 79 procent av sjukfallen med stressrelaterade diagnoser.

Vi behöver en politik som bygger på solidaritet, sammanhållning och jämställdhet. Vi behöver satsningar på välfärden. Jag önskar att regeringen kunde inse att investeringar i förebyggande åtgärder inte bara är en kostnad utan också en nödvändig investering i vårt samhälles hälsa och i vår framtid.

Fru talman! Jag verkar i socialförsäkringsutskottet, som hanterar frågor om bland annat ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning och för barnfamiljer.

Jag vill liksom min kollega ledamoten Wallentheim nämna rapporten Från ryggont till utmattning, där det framkommer just att rekordmånga är sjukskrivna på grund av stress. Försäkringskassans analytiker och författarna till rapporten säger att om arbetsmiljön präglas av höga eller ökande krav som inte balanseras med tillräckliga resurser, såsom kontroll över den egna arbetssituationen, socialt stöd eller erkännande och uppskattning, ökar risken för stressrelaterad sjukskrivning.

Vi ser ett förändrat sjukskrivningsmönster efter millennieskiftet. Tidigare hade man ont i ryggen, nacken och axlarna. Men i dag är det just de stressrelaterade sjukdomarna som dominerar.

Sjukförsäkringen är en central del av välfärden och utgör ett viktigt samhällskontrakt mellan samhället och individen. Försäkringen ska ge trygghet vid inkomstförlust eller när man saknar arbetsförmåga. Sjukdom kan drabba vem som helst när som helst. Att vi har en stark sjukförsäkring är inte bara fråga om ekonomisk trygghet för individen utan också ett uttryck för vår kollektiva ansvarskänsla.

Det är ingen hemlighet att vi har utmaningar när det gäller jämställdheten i arbetslivet. Den fråga som vi debatterar här i dag är inte bara en fråga om en hälsomässig kris, utan den är också en jämställdhetsfråga. Forskning visar gång på gång att kvinnor drabbas i större utsträckning än män, och detta är en direkt följd av ojämlika arbetsvillkor, ojämn arbetsbelastning och en brist på stöd och resurser.

Att just adressera de stressrelaterade sjukdomar som drabbar kvinnor i arbetslivet är inte bara en fråga om individuell hälsa utan också en fråga om att skapa ett mer jämställt och rättvist samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kvinnodominerade yrken inom till exempel viss vård och omsorg är inte bara präglade av hårt arbete utan även av litet inflytande och bristande resurser. Det skapar en ohållbar situation som inte bara påverkar de anställda negativt, utan det påverkar även kvaliteten på den vård som ska ges.

Det är många områden som påverkar om det blir en sjukskrivning eller inte. Men i mina ögon finns det en gemensam nämnare, och det är välfärden. Och trots löften om att stärka välfärden och därmed arbetsmiljöarbetet ser vi en fortsatt underfinansiering av de områden som är avgörande för att förebygga stressrelaterade sjukdomar. Jag tycker att det är djupt beklagligt och oroande.

Jag vill därför fråga på vilket sätt som det förebyggande arbetsmiljöarbetet kommer att stärkas när välfärden underfinansieras av regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Statsrådet säger att det är många faktorer som påverkar om det blir en sjukskrivning eller inte, och det håller jag verkligen med om.

Vi vet till exempel att det att inte lyckas i skolan har oväntat hög påverkan på den psykiska hälsan i 50-årsåldern. Vi vet att fritidsaktiviteter, kulturskola och föreningsliv har en stor positiv påverkan på den psykiska hälsan. Vi vet att föräldrar som har barn med funktionsnedsättningar, till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, har högre risk att bli sjukskrivna på grund av stress. Vi vet att det förebyggande arbetsmiljöarbetet är otroligt viktigt. Vi vet att sjukfrånvaron påverkas av hur sjukvården fungerar. Vi vet att kvinnor står för 79 procent av sjukfallen med stressrelaterad diagnos. Vi vet även att man inte blir friskare av att göras fattig.

Fru talman! Den psykiska ohälsan bland våra unga är ett stort och växande problem. Varannan 15-åring upplever psykiska besvär. Andelen barn som får diagnosen ångestsyndrom eller depression har tredubblats de senaste åren. Detta ska också ses i perspektivet att hur man lyckas i skolan påverkar den psykiska hälsan i 50-årsåldern. Psykiska besvär får livslånga och samhällsekonomiska konsekvenser. Även detta berör statsrådet i sitt svar.

I rapporten Från riskfaktorer till friskfaktorer skriver TCO att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro i samtliga av TCO:s sektorer. Som riskfaktorer nämner de hög arbetsbelastning, brist på inflytande över arbetet och brist på stöd från chef.

Även Kommunal vittnar om att stressrelaterade besvär är orsaken till långtidssjukskrivningar inom de kvinnodominerade yrkena. Riskfaktorer som Kommunal, liksom TCO, lyfter fram är bristande inflytande och underbemanning, vilket leder till psykisk press och en känsla av otillräcklighet.

Sjukfrånvaron är högre bland kvinnor än bland män, och den är högre för arbetare än för tjänstemän. Värt att nämna i sammanhanget är att det i Kansliet för hållbart arbetslivs delrapport framgår att kvinnor i Sverige generellt sett har mer hälsosamma levnadsvanor.

Kvinnor är överrepresenterade i yrken med höga krav och med lågt inflytande över arbetstider och hur arbetet ska utföras. Sådana arbetsvillkor är nära kopplade till hälsorisker.

Det förebyggande hälsoarbetet behöver prioriteras. Det är många politikområden som berörs. Jag vill gärna ta fasta på den sista meningen i statsrådets svar: "Jag är övertygad om att en ökad jämställdhet på livets alla områden också kommer att få ned kvinnors sjukskrivningar." Statsrådet får gärna gå igenom vad det är för åtgärder hon avser att vidta inom sitt ansvarsområde för att komma till rätta med detta.

Fru talman! Rapporterna duggar just nu tätt om hur svårt de svenska hushållen har det att klara höjda hyror, höga räntekostnader och ökade matpriser. Den grupp som kanske har det allra tuffast är de som lever på sjuk- och aktivitetsersättning.

Höginkomsttagarna fick sänkt skatt vid årsskiftet. Det fick inte de som har sjuk- och aktivitetsersättning. Motivet mot sänkt skatt för denna grupp var från regeringens sida att det skulle vara inflationsdrivande. Det är inte utan att man undrar varför det aldrig är inflationsdrivande när höginkomsttagare ska få skattelättnader medan det alltid är inflationsdrivande när människor i en utsatt ekonomisk situation ska få en skattelättnad.

Mot bakgrund av den utsatta ekonomiska situationen för många som lever på sjuk- och aktivitetsersättning vill jag fråga statsrådet Anna Tenje vad regeringen avser att göra för att förbättra den ekonomiska tryggheten för dessa personer.

Fru talman! Jag vill ägna mitt sista inlägg åt att synliggöra de människor som får avslag genom att läsa upp citat från webbsidan 116 om dagen.

Annika skriver: Inte nog med att ens liv har blivit förstört. Man får inte ens den ersättning man är berättigad till.

En anonym kvinna skriver: Jag ville inte vara sjuk, men jag tog mig inte ens upp ur sängen. Hon skriver vidare att hon är en person som alltid har haft höga krav på sig själv både privat och i arbetslivet. Därför tog det lång tid för henne att acceptera att hon hade bränt ut sig. Hon ville helt enkelt inte vara sjuk. Men när hon inte längre kunde ta sig upp ur sängen insåg hon att hon inte hade något annat val än att sjukskriva sig. Hon har genomgått två olika arbetsförmågeutredningar som båda har bekräftat utmattningssyndrom. Ändå ansåg handläggaren att hon var fullt arbetsför och fick välja mellan att gå tillbaka till sitt arbete eller att skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Efter två dagar på jobbet vaknade hon med hög feber, och hon svimmade.

Det finns otaliga berättelser som beskriver hur människor mår som har fått avslag och hänvisats till att söka ett arbete som inte finns.

En annan kvinna berättar att hon då hon var helt sängliggande fått besked om att hon skulle söka ett jobb som inte kräver att hon behöver stå upp. Men det jobbet hittade de aldrig.

Återigen: Jag vill slutligen fråga statsrådet om det är rimligt att man får avslag på sin ansökan om sjukersättning med motivet att man ska söka ett arbete som inte finns.

Jag vill också önska alla en god jul. Tack för debatten!

(Applåder)

Fru talman! Den psykiska ohälsan bland våra unga är ett stort och växande problem. Varannan 15-åring upplever psykiska besvär. Andelen barn som får diagnosen ångestsyndrom eller depression har tredubblats de senaste åren.

Psykiska besvär får livslånga och samhällsekonomiska konsekvenser. Psykiatriska tillstånd står för hälften av sjukskrivningarna, och varannan person som är involverad i organiserad brottslighet har haft kontakt med psykiatrin.

I rapporten Från riskfaktorer till friskfaktorer skriver TCO att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro i samtliga sektorer inom TCO. Som riskfaktorer nämner de hög arbetsbelastning, brist på inflytande över arbete och brist på stöd från chef. Även Kommunal vittnar om att stressrelaterade besvär är orsaken till långtidssjukskrivningar inom de kvinnodominerade yrkena. Riskfaktorer som Kommunal lyfter fram är likt TCO bristande inflytande men också underbemanning, vilket leder till psykisk press och en känsla av otillräcklighet.

Fru talman! Sjukfrånvaron är högre bland kvinnor än bland män. Den är högre för arbetare än för tjänstemän. Kvinnor är överrepresenterade i yrken med höga krav men med lågt inflytande över arbetstider och hur arbetet ska utföras, och sådana arbeten är nära kopplade till hälsorisker.

Den psykiska ohälsan är stor och har ökat påtagligt under senare år. Det förebyggande hälsoarbetet, både inom skolan och på våra arbetsplatser, behöver prioriteras. Det är många politikområden som berörs, och det behöver göras krafttag. Men innan vi har kommit till rätta med bland annat den psykiska ohälsan i samhället behöver vi stärka sjukförsäkringen. Ingen, inte minst den som är sjuk eller har nedsatt arbetsförmåga, blir mer anställbar av att göras fattigare.

Återigen vill jag ställa frågan till statsrådet om hon anser att det är rimligt att människor som av sin läkare bedöms inte ha någon arbetsförmåga får avslag på ansökan med en hänvisning till ett arbete som inte finns.

(Applåder)

Fru talman! Sist ut av hela 18 interpellationsdebatter i dag! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller hur?

Fru talman! För att säkerställa en rättvis och inkluderande välfärd måste vi fokusera på att stärka sjukförsäkringen. Det är genom en robust sjukförsäkring vi visar att ingen lämnas ensam i mötet med sjukdom eller funktionsnedsättning och att vi gemensamt bär bördan av livets prövningar.

Sjukdom kan drabba vem som helst, när som helst. Att ha en stark sjukförsäkring är inte bara en försäkran om ekonomisk trygghet för individen utan också ett uttryck för vår kollektiva ansvarskänsla. En förbättrad sjukförsäkring är en investering i att stärka vårt sociala skyddsnät och ge människor möjligheten att fokusera på återhämtning i stället för på ekonomiska bekymmer i svåra tider. Sjukdom eller funktionsnedsättning ska aldrig vara en börda som drabbar olika grupper olika hårt.

En starkare sjukförsäkring är som sagt en investering i vårt samhälles framtid. Det handlar inte bara om ekonomi utan om mänskliga värden, om att visa solidaritet och om att visa omtanke.

Förra mandatperioden genomfördes helt nödvändiga förstärkningar av sjukpenningens regelverk, detta för att fler ska få behålla sin sjukpenning för att kunna avsluta sin vård och behandling och sedan återgå till sitt ordinarie arbete. Men vi behöver göra mer! Vi behöver stärka även sjukersättningen.

Utredningen om sjuk- och aktivitetsersättningen lämnade i augusti 2021 betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet. Där lämnades flera förslag på förbättringar, bland annat den fråga vi debatterar här i dag - att rätten till sjuk- och aktivitetsersättning ska prövas mot samma arbetsmarknadsbegrepp som gäller för sjukpenningen. Enligt utredningen skulle det minska risken för att personer blir kvar i sjukpenningsystemet trots att det inte finns fler åtgärder att ta till för att dessa individer ska kunna få en förbättrad arbetsförmåga.

Dagens regelverk innebär att den försäkrades arbetsförmåga bedöms mot arbete på "arbetsmarknaden". I "arbetsmarknaden" ingår anpassade arbeten, subventionerade anställningar i form av lönebidrag, utvecklingsanställning, trygghetsanställning och särskilt nystartsjobb samt helt skyddade anställningar på Samhall. Om den försäkrade bedöms ha arbetsförmåga i ett sådant arbete finns därför inte rätt till sjukersättning. Men någon prövning av om det faktiskt finns ett sådant arbete vid beslutstillfället görs inte. Man bedömer alltså mot ett tänkt arbete som är anpassat och som man tycker borde kunna finnas, inte vad som faktiskt finns.

Statsrådet hänvisar i sitt svar till pågående utredningar som ska utvärdera förändringar som skett och säger att hon därför inte vill ge några besked i förväg.

Jag skulle ändå önska att statsrådet kunde ge något slags besked - ett besked till alla dem som i dag får avslag på sin ansökan om sjukersättning med hänvisning till det nu gällande arbetsmarknadsbegreppet.

Anser statsrådet alltså att det är rimligt att människor som av sin läkare bedöms inte ha någon arbetsförmåga får avslag på ansökan med hänvisning till ett arbete som inte finns?

Fru talman! Jag verkar inte kunna få svar på min fråga varför satsningar på att sänka skatten för höginkomsttagare inte eldar på inflationen medan satsningar på att stärka sjuk- och aktivitetsersättningen skulle göra det.

Precis som statsrådet sa är det en mörk vinter, och mörkare kommer det kanske att bli. Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar, och andelen hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop har ökat markant. Det larmas om längre köer till kyrkornas hjälpcenter, och det är inte bara de som redan hade små ekonomiska marginaler som oroar sig för hur man ska ha råd med julklappar och julmat i år.

Var fjärde person med en funktionsnedsättning har en låg ekonomisk standard. Enligt FUB är det nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen som är den främsta orsaken till fattigdom hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. I sin rapport Fångad i fattigdom? skriver FUB att en person med sjuk- och aktivitetsersättning kan gå back med cirka 1 700 kronor i månaden.

Mellan 2003 och 2020 ökade medellönen med 52 procent. Under samma period har sjuk- och aktivitetsersättningen ökat med 29 procent.

Den ekonomiska ojämlikheten får som sagt inte bara konsekvenser i plånboken, fru talman. Skillnader i inkomst påverkar hela vårt samhälles välbefinnande.

Jag som är socialdemokrat är övertygad om att en gemenskap mäts efter hur väl vi tar hand om de mest sårbara. Att stärka den ekonomiska tryggheten för personer som är sjuka eller har en funktionsnedsättning är inte bara en investering i deras välbefinnande utan också en investering i ett starkare och mer inkluderande samhälle.

Därför skulle jag så här några dagar före jul vilja önska mig att vi tillsammans kunde arbeta vidare för en gemenskap där ingen lämnas i skuggan och där varje individ ges möjlighet att blomstra oavsett de utmaningar de möter.

(Applåder)

Fru talman! Jag uppfattade inte att jag fick svar på min fråga. Vi testar igen.

Den nuvarande modellen gör att inkomstskillnaderna i samhället ökar, det vill säga den ekonomiska ojämlikheten ökar. Inspektionen för socialförsäkringen menar att inkomstutvecklingen i hushåll som saknar anknytning till arbetsmarknaden och som främst försörjer sig via garantiersättningar har halkat efter den genomsnittliga inkomstutvecklingen.

Den ekonomiska ojämlikheten har växt sig starkare, och dess inverkan sträcker sig långt bortom plånbokens räckvidd. För nästan fyra decennier sedan var Sverige en förebild för jämlikhet, där vi tillsammans byggde en välfärdsstat som stödde alla medborgare. Men tyvärr ser vi en oroande trend. Klyftorna mellan samhällsgrupper ökar, och det är inte bara en fråga om fördelning av resurser utan också en angelägenhet för vår nationella hälsa och vår sociala sammanhållning.

Den ökade ojämlikheten påverkar vår psykiska hälsa på ett alarmerande sätt. Forskningen visar tydligt att i samhällen med större ekonomiska klyftor ökar den psykiska ohälsan. Det är inte bara en fråga som berör dem som kämpar med sin ekonomi, utan det är en fråga som berör oss alla och som underminerar vår kollektiva självkänsla. Ojämlikheten påverkar alltså vårt samhälles välbefinnande och den påverkar livslängden. Barnadödlighet och andra hälsorelaterade indikatorer påverkas negativt när klyftorna ökar.

Det är också viktigt att förstå att ekonomisk ojämlikhet inte enbart är en fråga om materiell välfärd. Det handlar om värderingar, vår syn på varandra och den sociala struktur vi vill ha. I ett jämlikt samhälle ges alla möjlighet att blomstra och bidra till vår gemensamma framtid. I en tid när vi behöver mer solidaritet och sammanhållning och när vi behöver mer ekonomisk jämlikhet satsar regeringen och Sverigedemokraterna i stället på att höja taket för rotavdraget 2024. Man ökar på den ekonomiska klyftan genom att införa det åttonde jobbskatteavdraget, som inte omfattar personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Man prioriterar alltså att sänka skatten för dem som redan har så att de klarar sig och låter sjuka och personer med funktionsnedsättningar betala mer skatt än de som lönearbetar.

Regeringen stöttar alltså dem med allra mest pengar på bekostnad av sjuka och personer med funktionsnedsättningar. Det är anmärkningsvärt att regeringen gör denna prioritering, särskilt nu när vi befinner oss mitt i en ekonomisk kris. Dessa prioriteringar anser jag ökar klyftorna i samhället.

Fru talman! Jag frågar än en gång: Kan statsrådet förklara för mig varför satsningar på att sänka skatten för höginkomsttagare inte eldar på inflationen medan satsningar på att stärka sjuk- och aktivitetsersättningen skulle göra det?

(Applåder)

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret!

Sjukförsäkringen är en central del av välfärden och utgör ett viktigt samhällskontrakt mellan samhället och individen. Försäkringen ska ge trygghet vid inkomstförlust eller när man saknar arbetsförmåga.

Sjukersättningen och aktivitetsersättningen är två försäkringar till dem som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Dessa ersättningar syftar som sagt till att kompensera för förlorad inkomst och stödja den enskilde i att upprätthålla en rimlig ekonomisk trygghet och livskvalitet.

Det finns cirka 250 000 personer i Sverige som har sjuk- och aktivitetsersättning, och cirka 60 procent av dessa är kvinnor. Garantinivån i sjuk och aktivitetsersättningen för en person som är över 30 år är i dag 12 163 kronor före skatt. Är man under 30 år kan ersättningen vara lägre.

Sjukersättningen i form av garantiersättning utgör grundskyddet i sjukersättningssystemet och är kopplat till prisbasbeloppet. Prisbasbeloppet speglar prisutvecklingen och används för att skydda värdet för sjuk- och aktivitetsersättningen, och höjningen är en anpassning till inflationen. Syftet är att det ska gå att köpa lika mycket för pengarna och att levnadsstandarden ska hållas på samma nivå.

Men att ersättningarna räknas upp med prisbasbeloppet är ingen garanti för oförändrad levnadsstandard. Under tider med låg inflation minskar prisbasbeloppets värde i låg takt, och under tider med hög inflation minskar prisbasbeloppets värde mycket fortare. Det medför att de personer som har ersättningar som är kopplade till prisbasbeloppet får en sänkt levnadsstandard. Försäkringskassan skriver i en färsk rapport att sjukersättningen inte är skyddad mot den höga inflationen. När den nya nivån på prisbasbeloppet började gälla i januari i år hade dess värde fallit till under 93,7 procent av det ursprungliga värdet.

Fru talman! Ja, Sverige befinner sig i ett pressat ekonomiskt läge. Statsrådet skriver i sitt svar att en alltför expansiv finanspolitik riskerar att skapa ett sämre ekonomiskt läge för Sverige med ännu högre inflation under längre tid. Därför vill jag be statsrådet förklara för mig varför satsningar på att sänka skatten för höginkomsttagare inte eldar på inflationen, medan satsningar för att stärka sjuk- och aktivitetsersättningen skulle göra det.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle ha börjat jobba igen efter semestern, men panikångestattackerna avlöste varandra och tog över allt. Jag var totalt sönderstressad, och även om jag insåg att jag behövde sjukskriva mig kände jag mig som en dålig medarbetare när jag gjorde det. Det kändes som att jag svek. Men det blev samhället och vår så kallade välfärd som skulle stå för det största sveket.

Dessa ord kommer från Mari som har skrivit om sin upplevelse på webbsidan 116omdagen.

Sjukförsäkringen är en central del av välfärden och utgör ett viktigt samhällskontrakt mellan samhället och individen. Försäkringen ska ge trygghet vid förlust av inkomst eller när man saknar arbetsförmåga.

För mig som socialdemokrat är ett tryggt och solidariskt samhälle av fundamentalt värde. Det är genom en robust sjukförsäkring som vi visar att ingen lämnas utanför i mötet med sjukdom eller funktionsnedsättning och att vi gemensamt tar ansvaret och bär bördan tillsammans.

Sjukdom kan drabba vem som helst och när som helst. Att ha en stark sjukförsäkring är inte bara en försäkran om ekonomisk trygghet för individen, utan det är också ett uttryck för vår kollektiva ansvarskänsla. En förbättrad sjukförsäkring är en investering i att stärka vårt sociala skyddsnät och ge människor möjlighet att fokusera på återhämtning i stället för på ekonomiska bekymmer i svåra tider.

Förra mandatperioden genomfördes flera viktiga förändringar för att förstärka sjukförsäkringen. Syftet var att öka den ekonomiska tryggheten och flexibiliteten i försäkringen, men även att öka förståelsen för regelverket. Och i dag får fler behålla sin sjukpenning för att avsluta vård och rehabilitering, och det är bra.

Fru talman! Politik är att vilja. Och vi socialdemokrater vill att arbetet med att stärka sjukförsäkringen fortsätter. Ett viktigt steg tycker vi är att låta samma arbetsmarknadsbegrepp gälla för sjuk- och aktivitetsersättningen som för sjukpenningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Enligt betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet skulle införandet av samma arbetsmarknadsbegrepp minska risken för att personer blir kvar i sjukpenningsystemet trots att det inte finns fler åtgärder att ta till för att dessa individer ska få en förbättrad arbetsförmåga.

Arbetsförmågan ska enligt dagens regler bedömas mot ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Där ingår anpassade arbeten och lönebidrag. Men någon prövning av om det faktiskt finns ett sådant arbete görs inte. Man ska alltså bedömas mot ett tänkt arbete som är specialanpassat och som man tycker borde kunna finnas och inte mot vad som faktiskt finns.

Både LO och TCO menar att kraven för att få sjukersättning är alltför höga och att ett ändrat arbetsmarknadsbegrepp skulle vara ett steg i rätt riktning.

Fru talman! Det är en sak som förvånar mig. Sverigedemokraterna, som har en stor påverkan på regeringen, tycks ha glömt vad de sa här i våras. Då stod de i denna talarstol och sa just det som jag anförde, att rätten till sjuk- och aktivitetsersättning ska prövas mot samma arbetsmarknadsbegrepp som sjukpenningen. Men dessa ord var visst inte värda någonting.

Den ekonomiska tryggheten för individer med sjuk- och aktivitetsersättning måste stärkas. Vi socialdemokrater anser att det är angeläget att se över indexeringen av garantiersättningen. Nuvarande modell där garantinivån är kopplad till prisbasbeloppet gör att inkomstskillnaderna i samhället ökar. Inspektionen för socialförsäkringen menar att inkomstutvecklingen i hushåll som saknar anknytning till arbetsmarknaden och främst försörjer sig på garantiersättningar har halkat efter den genomsnittliga inkomstutvecklingen. Ökade inkomstklyftor leder till att den relativa fattigdomen ökar.

I rapporten Från riskfaktorer till friskfaktorer, som TCO skrivit, framgår det att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro inom TCO:s samtliga sektorer. Som riskfaktorer nämner de hög arbetsbelastning, brist på inflytande över arbetet, sömnsvårigheter och brist på stöd från sin chef.

Även Kommunal vittnar om att stressrelaterade besvär är orsaker till långtidssjukskrivningar inom de kvinnodominerade yrkena. Riskfaktorer som Kommunal likt TCO lyfter fram är bristande inflytande men också underbemanning som leder till psykisk press och en känsla av otillräcklighet.

Sjukfrånvaron är högre bland kvinnor än bland män, och den är högre för arbetare än för tjänstemän. Kvinnor är överrepresenterade i yrken med höga krav och lågt inflytande över arbetstider och hur arbetet ska utföras. Sådana arbetsförhållanden är nära förknippade med hälsorisker. Ingen, allra minst den som är sjuk eller har nedsatt arbetsförmåga, blir mer anställbar av att göras fattigare.

Den psykiska ohälsan är hög och har ökat påtagligt under senare år. Våra arbetsplatser måste bli mer hållbara. Det förebyggande hälsoarbetet på arbetsplatserna måste prioriteras.

Jag vill säga några ord om arbetsskadeförsäkringen. Antalet beslut som Försäkringskassan fattar om att godkänna en arbetsskada och bevilja livränta har minskat dramatiskt sedan 2005 från cirka 7 300 till cirka 900. Detta kan tyvärr inte härledas till stora förbättringar i arbetsmiljön eller färre arbetsskador, utan det beror helt enkelt på att det blivit svårare att få ersättning från försäkringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Därför tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning. I september lämnades betänkandet En ändamålsenlig arbetsskadeförsäkring till äldre- och socialförsäkringsministern. Nu är betänkandet ute på remiss. Vi socialdemokrater anser att utredningens förslag är viktiga för att kunna återupprätta arbetsskadeförsäkringen. Vi hoppas att regeringen snart lägger fram en proposition till riksdagen.

Vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande i betänkandet.

Jag önskar fru talmannen, ledamöterna och åhörarna en glad lucia och en god jul.

(Applåder)