Fru talman! Regeringen föreslår i den proposition som vi diskuterar i dag att gällande ersättning för höga sjuklönekostnader ska upphöra.

Förslaget möter omfattande kritik från remissinstanserna. Bland dem finns Svenskt Näringsliv, Småföretagarnas Riksförbund, LO, Saco, Myndigheten för delaktighet och Funktionsrätt Sverige. De avstyrker förslaget med motiveringen att det leder till ökad selektering på arbetsmarknaden. Arbetsgivarverket ställer sig tveksamt till förslaget och anser att det är bättre att ersättning för höga sjuklönekostnader finns kvar och i stället utvecklas.

Ersättningen för höga sjuklönekostnader är mest betydelsefull för små företag. Det finns ett tak för hur mycket ersättning varje arbetsgivare kan få ut, vilket gör att ersättningen är av mindre betydelse för stora företag, kommuner och regioner. I lagrådsremissen finns följande att läsa om bedömningen av konsekvenser för företagen:

Det innebär att ersättningen i så fall motsvarar 5 procent av arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnader. De flesta företag som mister ersättningen vid ett avskaffande är mindre arbetsgivare med få anställda. Detta är viktigt att komma ihåg när vi diskuterar förslaget.

Vi vet också att små företag har haft det särskilt tufft under såväl pandemin som den senaste tiden med hög inflation. Att en borgerlig regering viftar bort den kritik som kommer från Svenskt Näringsliv med flera om påverkan för små företag är för mig förvånande.

Regeringen påpekar som ett argument för avskaffandet att det finns risk för fusk i systemet. Brottsförebyggande rådet menar dock att andelen felaktiga utbetalningar inte är anmärkningsvärt hög i förhållande till andra ersättningar och att det därmed inte kan sägas att ersättningen är extra utsatt.

Riksrevisionen har kommit med en del rekommendationer för hur fusk kan undvikas. De rekommenderar fler kontroller och bättre möjligheter att dela information mellan myndigheter. Dessutom bör arbetsgivarnas skyldighet att lämna information skärpas och kombineras med sanktionsavgifter. Det här är välkomna förslag som vi i Vänsterpartiet gärna hade sett att regeringen hade utvecklat vidare för att undvika fusk i systemet.

I den promemoria som ligger till grund för propositionen lyser funktionsrättsperspektivet med sin frånvaro. Funktionsrätt Sverige påpekar i sitt remissvar att förslaget riskerar att ytterligare försämra möjligheterna på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom. Det är en målgrupp med redan kanske har flest utmaningar på arbetsmarknaden i en tid då rekordhög brist på arbetskraft råder. Regeringen borde stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, inte försämra dem.

Även LO menar att det förslag som presenterats inte är tillräckligt genomlyst och välbalanserat och i alltför hög grad riskerar att leda till ökad selektion i arbetskraften och till högre sjuknärvaro och dessutom drabba anställda hos små arbetsgivare extra hårt.

I stället för att avskaffa ersättningen menar LO att systemet ska ses över i ett större grepp, även allmänt och särskilt högriskskydd, så att selektering i arbetskraften, felaktiga utbetalningar och andra negativa effekter kan undvikas.

Inspektionen för socialförsäkringen saknar en konsekvensanalys av hur mycket ersättningen för särskilt högriskskydd kan komma att påverkas vid ett avskaffande av ersättning för höga sjuklönekostnader. Det menar Inspektionen för socialförsäkringen inte är tillräckligt genomlyst. Det tycker även jag är en tydlig brist i den proposition vi nu diskuterar.

Vänsterpartiet instämmer i kritiken från remissinstanserna och ser särskilt allvarligt på risken för selektering på arbetsmarknaden, där människor som bedöms ha hög risk för sjukfrånvaro väljs bort vid anställning.

Regeringen motiverar valet att gå vidare med förslaget trots denna kritik med att det behövs ett incitament för arbetsgivare att motverka höga sjuktal. Vänsterpartiet instämmer i att incitament behövs.

I internationell jämförelse har arbetsgivare i Sverige väldigt svaga incitament att motverka höga sjuktal. Vänsterpartiet anser dock att incitamentsstrukturen behöver utvecklas på ett mer genomgripande sätt. Att bara fokusera på de höga sjuklönekostnaderna är otillräckligt och riskerar att slå fel.

När regeringen lade ned Karensutredningen och i stället tillsatte en arbetsgrupp på Regeringskansliet för att utreda frågan valde den också bort en mer genomgripande analys av hur arbetsgivarnas incitament att motverka sjukfrånvaro skulle kunna stärkas. Det är Vänsterpartiet mycket kritiskt mot. Om regeringen hade velat minska höga sjuktal till följd av bristande arbetsmiljö hade den kunnat vidta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön på landets arbetsplatser.

Fru talman! Riksdagen bör avslå propositionen. Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag begärde ordet när jag hörde Daniel Persson inleda sitt anförande med att peka på det här som ett sätt att stötta företagen. Då har Daniel Persson och Sverigedemokraterna över huvud taget inte förstått vad huvudskälet var till att alliansregeringen 2010 och sedan även den socialdemokratiska regeringen 2015 såg till att vi fick det här systemet.

Det handlar ju om en grupp som Daniel Persson över huvud taget inte nämner i sitt anförande, nämligen människor som är långtidssjukskrivna, som har funktionsnedsättningar och som har ökad benägenhet att ha återkommande sjukskrivningsperioder. De hade oerhört svårt att få fäste på den svenska arbetsmarknaden, då arbetsgivare helt enkelt inte vågade anställa dem.

Det var det som var huvudsyftet med det här systemet - att sänka tröskeln för de grupper som stod långt från arbetsmarknaden så att inte minst småföretagare skulle väga anställa även den person som hade en kronisk sjukdom och även den person som hade en funktionsnedsättning.

Det nämner Daniel Persson över huvud taget inte. Han pratar om det här som att det bara handlar om ett stöd till företag. I och för sig har vi fått vänja oss vid att Sverigedemokraterna verkar vara immuna mot att värna viktiga system när det gäller akassa, arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring. Men det är förvånande att Sverigedemokraterna och Daniel Persson över huvud taget inte nämner det här.

Jag måste därför fråga Daniel Persson: När ni nu har analyserat det här förslaget och skrivit under på det, vad är er bedömning av hur det drabbar människor med kroniska sjukdomar, återkommande sjuklöneperioder eller funktionsnedsättningar, som i dag står långt från arbetsmarknaden? Hur har ni tänkt i Sverigedemokraterna?

(Applåder)

Herr talman! Jag måste upprepa min fråga. Det här visar ju på något vis att Sverigedemokraterna och Daniel Persson inte har förstått hur det fungerar på arbetsmarknaden.

De som är absolut duktigast på att anställa människor med funktionsnedsättning eller sådana som har kroniska sjukdomar är inte storföretagen, inte staten och inte kommuner och regioner, utan det är just småföretagen. Och vad småföretagare säger när man frågar dem är att ett av de största hindren och den största oron de har när de gör en nyanställning i det lilla företaget, där de kanske har två eller tre anställda, är det ansvar för sjuklön som de åtar sig.

Det var ju det som gjorde att alliansregeringen såg till att vi fick det här systemet - för att göra allt man kan, vända på varje sten, för att se till att människor med funktionsnedsättning och människor med kroniska sjukdomar ska få åtminstone lite större chans att få ett arbete.

Det rycker nu Sverigedemokraterna undan, och Daniel Persson gör det med argumentet att arbetsgivaren inte får ta reda på hur det är med någons sjukdom.

Den lilla företagaren är inte blind. Den lilla företagaren är inte döv. Den lilla företagaren måste ju göra en bedömning i ett läge där man gör en anställning.

Det förslag som Sverigedemokraterna nu driver igenom kommer att ha två viktiga konsekvenser, och framför allt kommer det att ha en konsekvens för den här utsatta gruppen. Det kommer att göra att småföretagare i Hedesunda eller i Söderhamn som står inför att göra en nyanställning kommer att fundera oerhört noga över om det är en människa som har en ökad risk för att bli sjukskriven. I det läget kommer de helt enkelt att tvinga bort den personen. Det är detta som är verkligheten, Daniel Persson.

Jag slutar snart att förvånas över hur benägna Sverigedemokraterna är att slå mot alla möjliga trygghetssystem vi har i det här landet - dessutom i lägen där det drabbar människor med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar.

Herr talman! Det system vi diskuterar i dag är något som har funnits ganska länge. Det var alliansregeringen som på sin tid införde systemet 2010, och det modifierades 2015. Det fanns två tunga skäl till att man införde systemet. Det allra tyngsta har jag berört i mitt replikskifte; det handlade om att sänka tröskeln för att arbetsgivare skulle anställa människor där de såg, eller visste, att det fanns en ökad risk för sjukskrivning. Det var också ett sätt att underlätta för de små företagen som faktiskt tar ett väldigt stort ansvar.

Som jag tidigare har sagt är det de små och medelstora företagen som är absolut bäst på att anställa människor som har en funktionsnedsättning eller som har en kronisk sjukdom. Det hänger samman med att de verkar i lokalsamhället. De känner människor runt omkring och vet att just den här personen skulle må väldigt bra av att ha ett arbete.

Det blev därför en riktig kalldusch, herr talman, både för funkisrörelsen i Sverige och för småföretagarna när det här förslaget kom. En företagare sa att det kändes som om den här regeringen inte vill ha småföretag över huvud taget. Det är nämligen inte bara det här förslaget som regeringen har lagt som slår hårt mot småföretag, utan det är även en lång rad andra.

De skäl som regeringen anför i sin proposition, det vill säga att avskaffa hela systemet, har inget stöd alls i de underlag som finns, herr talman. Tre stora granskningar har gjorts av ersättningssystemet - Försäkringskassan, Riksrevisionen och Inspektionen för socialförsäkringen. Alla de tre utvärderingar som har gjorts i modern tid visar att det finns ett antal brister med systemet, men de kommer inte fram till att vi ska kasta ut barnet med badvattnet, utan de har en lång rad förslag på hur man skulle kunna förbättra systemet. Den naturliga och rimliga slutsatsen från regeringens sida hade därför varit att ersättningssystemet ska utvecklas och förbättras, inte avvecklas.

Kostnaden för sjuklön är ett betydande hinder för att småföretag ska kunna växa och anställa. Förslaget skulle öka denna kostnad betydligt.

Regeringen skriver i propositionen - det har sagts i talarstolen också tidigare - att ersättningen endast utgör en marginell del av arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnader och att ett avskaffande av ersättningen inte bör vara avgörande för ett företags existens eftersom det i de allra flesta fall rör sig om relativt små summor.

Detta visar att den här regeringen med Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna fullständigt saknar ett småföretagarperspektiv. Det blir närmast hånfullt när man i propositionen menar, vilket även Daniel Persson har upprepat, att detta minsann är så bra för företagen för att det minskar administrationen. Nu behöver småföretagen inte hålla på och rapportera in det här till Försäkringskassan, och då slipper de administration - jättebra!

Men det är inte så att företagarnas organisationer, Småföretagarna, Företagarna, Svenskt Näringsliv med flera, applåderar detta. Deras reaktion är snarare att de har fått en kalldusch. Inte trodde de att en regering med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna skulle komma med ett förslag som en blixt från klar himmel som slår direkt mot småföretagen.

Herr talman! Det är även så att konsekvensanalysen i propositionen är bristfällig framför allt när det gäller effekterna för de små företagen, vilket även flera remissinstanser har påpekat. Man har inte gjort någon ordentlig bedömning av alternativa lösningar.

Vi vet från andra undersökningar att sjuklöneansvaret är det näst största hindret för företag att anställa och expandera. Bland företagare som uppger att de vill anställa uppger två av tre att sjuklöneansvaret inverkar negativt på den benägenheten. Svenskt Näringsliv beräknar att arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnad 2023 kommer att uppgå till 33 miljarder kronor. Det är 9 miljarder högre än 2019. I det läget väljer alltså den här regeringen att skjuta över hundratals miljoner i ökade kostnader mot framför allt små och medelstora företag.

Särskilt allvarligt är, som jag tidigare har sagt, att förslaget slår mot små och medelstora företag som vi vet betyder så oerhört mycket för nyanställningar - fyra av fem nya jobb kommer i den sektorn - och för att anställa människor som står långt från arbetsmarknaden.

Herr talman! Därför yrkar jag bifall till reservationen, det vill säga avslag på propositionen.

Herr talman! Det var som sagt vi - Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna - som tillsammans en gång införde det här systemet. Syftet var att ge stöd till små och medelstora företag men framför allt att se till att det blev lättare för människor med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar att få arbete.

Nu får vi höra att motivet till förändringarna är att med det här systemet är det lätt att göra fel. Men de som har gjort utredningar av systemet har ju ett antal förslag på hur man skulle kunna åtgärda detta genom att göra korrigeringar och öka möjligheterna att rapportera in på ett enkelt sätt. Om det fanns stöd för den linje som Moderaterna hävdar skulle Svenskt Näringsliv, Företagarna och Småföretagarnas Riksförbund stå upp och applådera att det här systemet äntligen försvinner. Men så är inte fallet, utan snarast det motsatta.

Herr talman! Jag trodde inte att jag skulle få uppleva den dag då en moderat stod i riksdagens talarstol och argumenterade för att företagen måste ta utökat ansvar för sjuklönekostnaden. Det har ju tidigare varit vänstersidan som alltid har argumenterat för det, och vi borgerliga partier har sagt att det inte är rätt väg att gå och att företagarna redan i dag gör allt de kan. De behöver inte ökade kostnader; de behöver få mer hjälp att hantera de här situationerna.

Min fråga gäller det ledamoten sa om att 5 procent av sjuklönekostnaden skulle vara en marginell kostnad. Har Moderaterna över huvud taget inte tänkt igenom att detta i och för sig är en försumbar, marginell kostnad för storföretagen men att den slår hårt och inte är försumbar i ett läge då du har en, två eller tre anställda? Vad är det för analys Moderaterna har gjort när de avfärdar den samlade kritiken från Sveriges småföretagare som säger att det här är ett dåligt förslag?

Herr talman! Nu blir jag lite extra orolig. Småföretagarna ska alltså värnas genom att man inrättar ett eller två nya råd eller utredningar på Regeringskansliet. Jag tror att en småföretagare med två eller tre anställda inte är ett dugg imponerad av det. Den typen av råd har funnits tidigare, och de har jobbat på, men det har inte märkts i den enskilde företagarens verkstad.

Inflationen tycker jag kanske inte har så mycket med den här debatten att göra.

Jag blir orolig när jag hör den moderata ledamoten säga att den genomsnittliga kostnaden för småföretagen är jättelåg. Men jag som företagare är ju fullkomligt ointresserad av vad den genomsnittliga kostnaden är. De flesta små företag har väldigt låga sjuklönekostnader, men det här slår stenhårt mot dem som har två eller tre anställda och som har vågat anställa någon med ökad benägenhet att vara sjukskriven. För små företag som aldrig har några sjuklönekostnader är det däremot ganska ointressant. Dessutom blir då den genomsnittliga kostnaden självklart låg.

Det företagarna är oerhört oroliga för är att i de lägen då de faktiskt drabbas av sjuklönekostnader - det handlar kanske om en av tio småföretagare - rycker det här förslaget undan mattan för dem. Då får de betala priset för att ha anställt en person med ökad benägenhet att bli sjukskriven.

Jag undrar om Eleonore Lundkvist förstår hur fel det hamnar när man pratar om genomsnittliga kostnader. Man borde i stället ha lyssnat på företagarnas organisationer, som ju har ropat högt med anledning av den här kallduschen. Den kom som en blixt från klar himmel från en regering som kallar sig företagarvänlig men är någonting helt annat.

Det vore intressant att höra Eleonore Lundkvist förklara för en småföretagare varför den genomsnittliga kostnaden är det intressanta - inte vad den enskilde företagaren drabbas av.

Herr talman! Tidöregeringen föreslår att ersättningen för höga sjuklönekostnader ska avskaffas. Den här rätten innebär att en arbetsgivare kan få ersättning för en viss andel av sjuklönekostnaderna. Bestämmelserna är utformade så att de gynnar små arbetsgivare, många gånger småföretag.

Från Miljöpartiets sida är vi tydliga med att dessa bestämmelser bör utvecklas och förbättras, men vi tycker att det är helt fel väg att gå att skrota denna ersättning. Det är väldigt viktigt att arbetsgivare vågar anställa människor även om de har en funktionsnedsättning eller har perioder av sjukfrånvaro i bagaget.

Vi har redan i dag en arbetsmarknad där människor väljs bort. Detta är absolut inte någonting som vi vill spä på, utan vi behöver lyfta fram funktionsrättsperspektivet i denna fråga.

Det behövs absolut incitament för arbetsgivare att jobba med arbetsmiljöfrågor. Från Miljöpartiet vill vi se ytterligare ett antal förbättringar i arbetsmiljön. Vi ser dock att Tidöregeringen backar även på detta område. Vi skulle till exempel vilja se en preventionsersättning, så att man kan jobba mer med förebyggande insatser så att människor inte blir sjukskrivna. Det måste också finnas arbetshjälpmedel på arbetsplatserna i större utsträckning.

När det gäller sjukförsäkringen anser vi att de hårda tidsgränser som finns borde vara avstämningspunkter. Man borde kunna bli sjukskriven i den utsträckning som behövs och inte bara utifrån de fasta gränserna 25, 50 och 75 procent.

Jag återgår till debatten om detta förslag. Som jag var inne på behöver systemet utvecklas. I Riksrevisionens rapport föreslås ett antal förbättringar, till exempel att stärka samordningen mellan aktuella myndigheter och att se över lagstiftningen för att minska risken för felaktiga utbetalningar. Detta behöver vi gå vidare med, och det har jag hört alla som vill ha kvar systemet säga i dag.

Att slopa detta i stället för att välja utveckling och förstärkning av systemet är dock helt fel. Det slår mot den enskilda människan med återkommande perioder av sjukfrånvaro. Det slår mot människor med funktionsnedsättning. Det slår också mot småföretagare som vågar anställa dessa människor.

Det är intressant att notera att Tidöregeringen ibland bryr sig om småföretagen och ibland struntar i dem. Det finns till exempel ett annat lagförslag som handlar om hållbar upphandling och om att de som upphandlar dels ska ställa krav på klimat, miljö och hälsa, dels ska ta fram riktlinjer för hur man ska jobba med dessa frågor. Detta lagförslag slopade regeringen av hänsyn till småföretagen, trots att branschorganisationen Företagarna tyckte att förslaget om riktlinjer var bra.

I det här fallet går man vidare med förslaget trots att många remissinstanser och branschorganisationer säger att detta är fel väg att gå. Det är beklämmande att argumentet om småföretagarnas väl och ve används så lättvindigt av den här regeringen. Det är också oerhört allvarligt att inte se till den enskilda människan i dessa frågor.

Jag yrkar bifall till reservation 1 och 2 och avslag på propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 maj.)