Fru talman! Sist ut av hela 18 interpellationsdebatter i dag! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller hur?

Fru talman! För att säkerställa en rättvis och inkluderande välfärd måste vi fokusera på att stärka sjukförsäkringen. Det är genom en robust sjukförsäkring vi visar att ingen lämnas ensam i mötet med sjukdom eller funktionsnedsättning och att vi gemensamt bär bördan av livets prövningar.

Sjukdom kan drabba vem som helst, när som helst. Att ha en stark sjukförsäkring är inte bara en försäkran om ekonomisk trygghet för individen utan också ett uttryck för vår kollektiva ansvarskänsla. En förbättrad sjukförsäkring är en investering i att stärka vårt sociala skyddsnät och ge människor möjligheten att fokusera på återhämtning i stället för på ekonomiska bekymmer i svåra tider. Sjukdom eller funktionsnedsättning ska aldrig vara en börda som drabbar olika grupper olika hårt.

En starkare sjukförsäkring är som sagt en investering i vårt samhälles framtid. Det handlar inte bara om ekonomi utan om mänskliga värden, om att visa solidaritet och om att visa omtanke.

Förra mandatperioden genomfördes helt nödvändiga förstärkningar av sjukpenningens regelverk, detta för att fler ska få behålla sin sjukpenning för att kunna avsluta sin vård och behandling och sedan återgå till sitt ordinarie arbete. Men vi behöver göra mer! Vi behöver stärka även sjukersättningen.

Utredningen om sjuk- och aktivitetsersättningen lämnade i augusti 2021 betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet. Där lämnades flera förslag på förbättringar, bland annat den fråga vi debatterar här i dag - att rätten till sjuk- och aktivitetsersättning ska prövas mot samma arbetsmarknadsbegrepp som gäller för sjukpenningen. Enligt utredningen skulle det minska risken för att personer blir kvar i sjukpenningsystemet trots att det inte finns fler åtgärder att ta till för att dessa individer ska kunna få en förbättrad arbetsförmåga.

Dagens regelverk innebär att den försäkrades arbetsförmåga bedöms mot arbete på "arbetsmarknaden". I "arbetsmarknaden" ingår anpassade arbeten, subventionerade anställningar i form av lönebidrag, utvecklingsanställning, trygghetsanställning och särskilt nystartsjobb samt helt skyddade anställningar på Samhall. Om den försäkrade bedöms ha arbetsförmåga i ett sådant arbete finns därför inte rätt till sjukersättning. Men någon prövning av om det faktiskt finns ett sådant arbete vid beslutstillfället görs inte. Man bedömer alltså mot ett tänkt arbete som är anpassat och som man tycker borde kunna finnas, inte vad som faktiskt finns.

Statsrådet hänvisar i sitt svar till pågående utredningar som ska utvärdera förändringar som skett och säger att hon därför inte vill ge några besked i förväg.

Jag skulle ändå önska att statsrådet kunde ge något slags besked - ett besked till alla dem som i dag får avslag på sin ansökan om sjukersättning med hänvisning till det nu gällande arbetsmarknadsbegreppet.

Anser statsrådet alltså att det är rimligt att människor som av sin läkare bedöms inte ha någon arbetsförmåga får avslag på ansökan med hänvisning till ett arbete som inte finns?

Fru talman! Den psykiska ohälsan bland våra unga är ett stort och växande problem. Varannan 15-åring upplever psykiska besvär. Andelen barn som får diagnosen ångestsyndrom eller depression har tredubblats de senaste åren.

Psykiska besvär får livslånga och samhällsekonomiska konsekvenser. Psykiatriska tillstånd står för hälften av sjukskrivningarna, och varannan person som är involverad i organiserad brottslighet har haft kontakt med psykiatrin.

I rapporten Från riskfaktorer till friskfaktorer skriver TCO att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro i samtliga sektorer inom TCO. Som riskfaktorer nämner de hög arbetsbelastning, brist på inflytande över arbete och brist på stöd från chef. Även Kommunal vittnar om att stressrelaterade besvär är orsaken till långtidssjukskrivningar inom de kvinnodominerade yrkena. Riskfaktorer som Kommunal lyfter fram är likt TCO bristande inflytande men också underbemanning, vilket leder till psykisk press och en känsla av otillräcklighet.

Fru talman! Sjukfrånvaron är högre bland kvinnor än bland män. Den är högre för arbetare än för tjänstemän. Kvinnor är överrepresenterade i yrken med höga krav men med lågt inflytande över arbetstider och hur arbetet ska utföras, och sådana arbeten är nära kopplade till hälsorisker.

Den psykiska ohälsan är stor och har ökat påtagligt under senare år. Det förebyggande hälsoarbetet, både inom skolan och på våra arbetsplatser, behöver prioriteras. Det är många politikområden som berörs, och det behöver göras krafttag. Men innan vi har kommit till rätta med bland annat den psykiska ohälsan i samhället behöver vi stärka sjukförsäkringen. Ingen, inte minst den som är sjuk eller har nedsatt arbetsförmåga, blir mer anställbar av att göras fattigare.

Återigen vill jag ställa frågan till statsrådet om hon anser att det är rimligt att människor som av sin läkare bedöms inte ha någon arbetsförmåga får avslag på ansökan med en hänvisning till ett arbete som inte finns.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill ägna mitt sista inlägg åt att synliggöra de människor som får avslag genom att läsa upp citat från webbsidan 116 om dagen.

Annika skriver: Inte nog med att ens liv har blivit förstört. Man får inte ens den ersättning man är berättigad till.

En anonym kvinna skriver: Jag ville inte vara sjuk, men jag tog mig inte ens upp ur sängen. Hon skriver vidare att hon är en person som alltid har haft höga krav på sig själv både privat och i arbetslivet. Därför tog det lång tid för henne att acceptera att hon hade bränt ut sig. Hon ville helt enkelt inte vara sjuk. Men när hon inte längre kunde ta sig upp ur sängen insåg hon att hon inte hade något annat val än att sjukskriva sig. Hon har genomgått två olika arbetsförmågeutredningar som båda har bekräftat utmattningssyndrom. Ändå ansåg handläggaren att hon var fullt arbetsför och fick välja mellan att gå tillbaka till sitt arbete eller att skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Efter två dagar på jobbet vaknade hon med hög feber, och hon svimmade.

Det finns otaliga berättelser som beskriver hur människor mår som har fått avslag och hänvisats till att söka ett arbete som inte finns.

En annan kvinna berättar att hon då hon var helt sängliggande fått besked om att hon skulle söka ett jobb som inte kräver att hon behöver stå upp. Men det jobbet hittade de aldrig.

Återigen: Jag vill slutligen fråga statsrådet om det är rimligt att man får avslag på sin ansökan om sjukersättning med motivet att man ska söka ett arbete som inte finns.

Jag vill också önska alla en god jul. Tack för debatten!

(Applåder)