Jessica Rodén

Herr talman! Abstrakta betalningar blir ett oöverstigligt problem för dem som inte kan hantera det som är abstrakt utan som behöver det konkreta, som behöver kontanterna. Människor som inte kan hantera det kontantlösa samhället skjuts undan, och människor som är i behov av ökad självständighet får i stället ännu sämre möjlighet till självständighet. Ja, de redan osynliga blir än mer osynliga.

Utredningen som hade i uppdrag att se över betalningsmarknaden och ta ställning till hur den bör se ut i framtiden konstaterar att staten i första hand ska hjälpa fler att komma in på den digitala betalningsmarknaden. Avvecklingen av kontanter har gått långt, men om kontanter ska kunna användas vid till exempel en kris måste vi även kunna använda dem i ett normalläge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Medan det kontantlösa samhället kan erbjuda många fördelar måste vi vara medvetna om de utmaningar och hinder som det kan skapa för personer med funktionsnedsättningar. Därför krävs det ett aktivt arbete för att alla ska ha förutsättningar att vara fullt delaktiga i vårt samhälle.

(Applåder)

Herr talman! Personer med funktionsnedsättning har rätt att leva självständigt och att delta i samhällslivet på samma villkor som vi andra. Individuella insatser till personer med funktionsnedsättning ska vara av god kvalitet och kompensera för de svårigheter och hinder som funktionsnedsättningen medför.

Undan för undan breder det kontantlösa samhället ut sig. Samtidigt skjuts de personer som inte klarar det kontantlösa samhället undan. Människor som inte har möjligheter eller förutsättningar att självständigt hantera digitala betalningar eller kontokort blir marginaliserade.

Tänk dig att inte kunna åka buss, gå på en offentlig toalett, köpa en kopp kaffe eller kanske köpa din livsnödvändiga medicin på apoteket! De som behöver samhället allra mest stängs ute från det.

E-legitimation och bank-id är i dag självklarheter för de flesta människor. Dessa digitala tjänster har blivit en förutsättning för att man ska kunna hantera sina vardagliga ekonomiska ärenden. Men för individer med funktionsnedsättning är det digitaliserade samhället många gånger väldigt svårtillgängligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sjukvård, myndigheter och banker har flyttat över allt fler funktioner till att hanteras digitalt. För den som kanske har god man som ansvarar för personens juridiska och ekonomiska angelägenheter blir situationen ännu mer komplicerad. Banker utfärdar inte bank-id till personer som inte kan underteckna själva. En god man får heller inte använda sin huvudmans elegitimation, och kontokort kan inte användas om individen själv inte kan slå sin kod.

Herr talman! Digitala tjänster behöver utformas så att alla kan använda dem, men samtidigt behöver det finnas möjligheter att använda kontanter. Det kan inte vara meningen att personer med funktionsnedsättningar ska få det svårare att delta i samhällslivet samtidigt som majoriteten av befolkningen kan dra nytta av digitaliseringens många fördelar. Därför undrar jag, herr talman: Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att säkerställa att individer med funktionsnedsättning inte diskrimineras i det kontantlösa samhället?

Herr talman! Välfärd skapar trygghet. Därför är vår gemensamma välfärd grunden i ett starkt samhälle. Det bygger på en grundtanke om att alla ger efter förmåga och får efter behov.

Socialförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden. Vi socialdemokrater vill stärka försäkringen och göra den mer solidarisk, rättvis och jämställd. Sjukförsäkringen är en central del av välfärden och utgör ett viktigt samhällskontrakt mellan individen och samhället.

Herr talman! Jag är tjänstledig från mitt arbete som stödassistent på ett LSS-boende i min hemkommun, Marks kommun, som ligger i Sjuhärad. Genom åren har jag sett hur individer med funktionsnedsättningar har fått kämpa för att få ekonomin att gå ihop. Det är inte helt ovanligt att anhöriga blir tvungna att skjuta till pengar för att vardagsekonomin ska gå ihop.

Enligt SCB har var fjärde person med funktionsnedsättning låg ekonomisk standard.

I FUB:s rapport Fångad i fattigdom? skriver man att den främsta anledningen till fattigdom hos individer med funktionsnedsättningar är just nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen. Dessa individer har dessutom ingen möjlighet att påverka sin inkomst. De är helt beroende av en trygg sjuk- och aktivitetsersättning.

I dag är garantinivån cirka 12 000 kronor före skatt, detta efter en välbehövlig höjning av prisbasbeloppet om cirka 8 procent. Men, herr talman, när matpriserna stigit med över 20 procent märks inte den höjningen i plånboken. Mer behöver göras.

För några veckor sedan deltog jag på ett möte med individer som har LSS-insatser. Frågan som flera av dem som var med på mötet ställde till mig var: När höjer ni våra ersättningar?

Vi socialdemokrater tillsatte en utredning som skulle se över systemet för uppräkning av ersättningarna. Syftet var just att stärka den ekonomiska tryggheten för personer som har sjuk- och aktivitetsersättning. Denna utredning lades dessvärre ned två dagar före jul förra året. Arbetet med att förbättra regelverket för sjuk- och aktivitetsersättningen stoppades alltså av den högerkonservativa regeringen, detta samtidigt som flera funktionsrättsorganisationer slår larm och menar att personer med långvarigt nedsatt arbetsförmåga och funktionsnedsättning tvingas göra sig beroende av anhöriga.

Socialförsäkrings-frågor

Herr talman! Jag vill också passa på att påminna kammaren om hur det såg ut senast en borgerlig regering styrde Sverige. Då var det arbetslösa och kroniskt sjuka som fick betala priset för skattesänkningarna. Jag kan inte säga annat än att jag är orolig, herr talman.

Den högerkonservativa regeringen prioriterade att höginkomsttagare skulle få mer pengar i plånboken i stället för att till exempel höja garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi socialdemokrater vill däremot fortsätta arbetet med att återupprätta tryggheten vid sjukdom och funktionsnedsättning. Sjukförsäkringen ska vara en trygghet vid förlust av inkomst eller när man saknar arbetsförmåga.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 april.)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

I en interpellationsdebatt med statsrådet Tenje frågade jag om regeringen kommer att vidta åtgärder för att stärka den ekonomiska tryggheten för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning. Statsrådets svar var att man kommer att följa utvecklingen noga men att man först och främst måste bekämpa inflationen. I mina öron låter det som att regeringen menar att gruppen med sjuk- och aktivitetsersättning ska agera krockkudde för regeringens politik, samtidigt som höginkomsttagare får mer i plånboken.

Delar ledamotens parti statsrådets hållning att personer med funktionsnedsättning som inte har någon möjlighet att påverka sin inkomst och är ekonomiskt utsatta ska vara krockkudde åt regeringens politik?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för hennes inlägg i debatten.

Sjukförsäkringen ska ge trygghet i livets olika skeden. Personer som i dag har sjuk- och aktivitetsersättning är ju en grupp som har halkat efter ekonomiskt under flera år.

Föräldrar som har vuxna funktionsnedsatta barn säger att deras barn inte klarar sig på sin ersättning från sjukförsäkringen - anhöriga måste skjuta till pengar. Människors ekonomi påverkar en rad olika livsområden, till exempel hälsa, boende och fritid. Det får sociala konsekvenser om man inte har råd att leva som andra.

Jag vet att Kristdemokraterna värnar denna utsatta grupp. Min fråga till ledamoten är vilket besked hon har till dem som har så låg ekonomisk standard att de måste få ekonomiskt stöd av anhöriga.

Herr ålderspresident! Att livslångt stå utanför arbetsmarknaden leder till utanförskap, inte minst ekonomiskt, oavsett om man aldrig har fått chansen eller om man på grund av sin funktionsnedsättning är livslångt beroende av samhällets stödsystem för sin försörjning.

Det är svårt att veta exakt hur många människor som skulle kunna arbeta om de fick chansen. Oavsett vilket är de som har tittat närmare på problemet överens om att glappet är alldeles för stort. Det är ett glapp som innebär att flertalet personer med funktionsnedsättning i Sverige lever i ekonomisk utsatthet, rent av i fattigdom, med mycket små eller inga ekonomiska marginaler utöver det absolut nödvändigaste.

Sverige har antagit konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och i artikel 27 ställs krav på att personer med funktionsnedsättning ska ha lika möjligheter att skaffa sig ett arbete. Därför är denna debatt jätteviktig. Här får statsrådet möjlighet att berätta vad regeringen har för avsikt att göra för att fler individer med funktionsnedsättning ska få förutsättningar att bidra till sin egen försörjning genom arbete.

Jag saknar konkreta förslag eller lösningar som bidrar till att öka den ekonomiska tryggheten för individer med funktionsnedsättning.

Jag vill återigen tacka interpellanten för att han lyfter upp en viktig fråga.

Herr ålderspresident! Tack till interpellanten Jim Svensk Larm, som lyfter en viktig fråga!

Det finns mycket som påverkar vilka livsval vi gör - om vi är kvinnor eller män, om och hur länge våra föräldrar har studerat, var vi bor och givetvis vilka personliga egenskaper vi har fått och vilka möjligheter vi har att utveckla dessa. Men det finns en grupp människor i samhället som trots att de föds lika olika som alla andra och växer upp i helt skilda miljöer ändå lever sina liv likartat och med förhållandevis små variationer.

Under mina år som stödassistent inom LSS i min hemkommun, Marks kommun, har jag jobbat med individer med olika funktionsnedsättningar vars högsta önskan är att ha ett "riktigt jobb" i stället för daglig verksamhet. Daglig verksamhet är ju den enskilt vanligaste LSS-insatsen, men detta alternativ får inte bli det enda alternativet för individer med funktionsnedsättningar. Att ha ett arbete och en egen försörjning har stor betydelse för ens levnadsvillkor.

Den främsta anledningen till fattigdom hos individer med funktionsnedsättning är nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen. Den ekonomiska utsattheten leder till att individer får det svårare att delta i samhället och göra självständiga val. Detta skriver bland annat FUB om i sin rapport Fångad i fattigdom?

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning vars enda syfte var att stärka den ekonomiska tryggheten för individer med sjuk- och aktivitetsersättning. Men denna utredning lades ned i tysthet två dagar före jul.

I en debatt med statsrådets kollega frågade jag om regeringen kommer att vidta åtgärder för att stärka den ekonomiska tryggheten för individer med sjuk- och aktivitetsersättning. Svaret var att man ska följa utvecklingen för gruppen.

Min förhoppning är att Johan Pehrson har fler verktyg i sin verktygslåda att ta till. Jag vill förstärka det Jim Svensk Larm uttrycker: Det behövs ett starkare och mer individanpassat stöd för att individer med funktionsnedsättning ska komma i arbete. Jag ser fram emot att få höra statsrådets svar på interpellantens fråga om vilka konkreta åtgärder statsrådet överväger att vidta för att fler individer med funktionsnedsättning ska komma i arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Människors ekonomi påverkar en rad livsområden, till exempel hälsa, boende och fritid. Det får sociala konsekvenser om man inte har råd att leva som andra. På så sätt kan ekonomi också ses som ett villkor för bra eller dåliga levnadsvillkor.

På regeringens hemsida står det bland annat att läsa att det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor. Men vad gör regeringen, fru talman? Den gör ingenting. Statsministern låtsas som om det regnar och säger att det bara är att bita ihop. Finansministern uppmanar oss att leta efter lägre livsmedelspriser. Är detta regeringens besked - att man ska bita ihop - till alla dem som inte har råd att köpa mat och kläder?

Att regeringen inte agerar utan hänvisar till lågprisvaror är ett tecken på att man inte förstår hur det är att vara ekonomiskt utsatt. Att man sänker skatten för höginkomsttagare i stället för att satsa på välfärden visar att regeringen inte tar ansvar. Jag tycker att det är ett svek när man lägger ned en utredning vars syfte var att stärka den ekonomiska tryggheten för människor som inte själva har möjlighet att påverka sin inkomst.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Var fjärde person med funktionsnedsättning har en låg ekonomisk standard. De stora prisökningar vi ser nu drabbar gruppen extra hårt. Bland dem är det vanligare att inte kunna betala oväntade utgifter. Det är heller inte ovanligt att man får avstå från semesterresor eller fritidsaktiviteter för att man helt enkelt inte har råd. Föräldrar som har vuxna funktionshindrade barn säger att deras barn inte klarar sig på sin ersättning, utan föräldrarna måste skjuta till pengar.

Som jag sa i mitt förra inlägg är jag stolt över de förändringar som den socialdemokratiska regeringen genomförde. Jag är stolt men inte nöjd. En särskild utredare fick i uppdrag att se över hur systemet för uppräkning av ersättningen fungerar. Det övergripande syftet var att stärka den ekonomiska tryggheten för personer som har sjuk- och aktivitetsersättning genom att säkerställa en ändamålsenlig beräkning av förmånerna. Men, fru talman, utredningen lades ned i tysthet två dagar före jul förra året.

Flera funktionsrättsorganisationer har slagit larm och menar att personer med långvarig nedsatt arbetsförmåga och funktionsnedsättning tvingas göra sig beroende av anhöriga. Därför undrar jag vad statsrådet har för besked till dem som har så låg ekonomisk standard att de måste få ekonomiskt stöd av sina anhöriga på grund av nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen?

Fru talman! Det svar som statsrådet Anna Tenje ger oss här i dag ger inga lugnande besked till individer med funktionsnedsättning som har sjuk- och aktivitetsersättning som sin enda inkomst. Beskedet är att regeringen följer utvecklingen för gruppen som har sin enda inkomst från sjuk och aktivitetsersättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För varje dag som går blir den ekonomiska situationen mer och mer desperat för allt fler i vårt land. Den ekonomiska kris vi nu upplever skakar om hela vårt samhälle. Den främsta anledningen till fattigdom hos individer med funktionsnedsättning är just nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen. Dessa individer har dessutom ingen möjlighet att påverka sin inkomst. Garantiersättningen ligger på 12 163 kronor före skatt om man är över 30 år. Är man under 30 år är den alltså lägre.

Fru talman! Inflationen gör hål i människors plånböcker. Under det senaste året har matpriserna stigit med 22,1 procent, vilket är den snabbaste ökningen sedan 50-talet. Denna prisökning slår extra hårt mot människor som har funktionsnedsättningar.

Välfärd skapar trygghet. Därför är vår gemensamma välfärd grunden i ett starkt samhälle. Det bygger på en gemensam grundtanke om att alla ger efter förmåga och får efter behov. Socialförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden. I socialförsäkringen ingår därför försäkringar och bidrag till barnfamiljer, till sjuka, till personer med funktionsnedsättning och till äldre.

Vi socialdemokrater är stolta över de förändringar vi gjorde för att förbättra sjukförsäkringen under de åtta år vi var i regeringsställning. Vi är stolta men inte nöjda. Vi vill stärka försäkringen och göra den mer solidarisk, rättvis och jämställd.

Mina frågor till socialförsäkringsminister Anna Tenje är därför: Vad är ministerns svar till personer med sjuk- och aktivitetsersättning som är oroliga över de stigande matpriserna och den svåra ekonomiska situationen? Kommer regeringen att vidta åtgärder för att stärka den ekonomiska situationen för personer med sjuk- och aktivitetsersättning?

(Applåder)

Fru talman! Mycket har redan sagts i debatten som nu har pågått i några timmar, och jag är sist ut. Jag står bakom Socialdemokraternas särskilda yttrande.

En trygg sjukförsäkring är en del i ett starkt samhälle. Den är en central del av välfärden och utgör ett viktigt kontrakt mellan samhället och individen. Sjukförsäkringen ska ge trygghet vid förlust av inkomst eller när man saknar arbetsförmåga. Det är en försäkring som vi alla betalar till när vi arbetar.

Den som blir sjuk ska kunna förvänta sig ekonomisk trygghet, gott stöd och rehabilitering för att tillfriskna och kunna återgå i arbete. Den socialdemokratiska regeringen tog flera viktiga steg mot en bättre sjukförsäkring, men mer behöver göras.

Jag vill passa på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)

Herr talman! Ledamoten nämnde ingenting om karensavdraget i sitt anförande. Min partikamrat Åsa frågade bland annat om detta, men jag uppfattade inte att ledamoten svarade.

Cirka 90 procent av LO:s medlemmar kan inte arbeta hemifrån.

Karensavdraget slår hårdast mot alla de arbetare som varje dag går till jobbet och ser till att samhället fungerar. Många jobbar dessutom i kontaktyrken där man utsätts för mycket stor risk att bli smittad och därmed risk för ekonomiskt bortfall.

Samtidigt har det för tjänstemän utvecklats allt fler metoder att arbeta hemifrån. Att gå till jobbet sjuk kan göra att ett sjukdomstillstånd förlängs och förvärras, och dessutom finns risk att man smittar sina kollegor som också behövs för att samhället ska gå runt.

Herr talman! Sverigedemokraterna sa i valrörelsen att karensavdraget ska tas bort för sjukvårds- och skolpersonal. Moderaterna hade däremot en annan linje. Vad är beskedet till mina kollegor i välfärden från regeringspartierna: bort med karensavdraget eller ytterligare karens?

Fru talman! Tidöavtalet innehåller inga reformer för att öka jämställdheten. Regeringen vill grundlagsskydda aborträtten men tycks inte ha några andra förslag för att stärka kvinnors och flickors rättigheter. Det är allvarligt i en tid då utvecklingen mot ökad jämställdhet har stannat av, och motståndet mot kvinnors rättigheter och feminism bara växer.

Arbetet mot kvinnors utsatthet och stödet till dem måste öka, inte minska. Men med regeringens budget kommer svångremmen att dras åt ännu mer för de ekonomiskt mest utsatta. I Tidöavtalet nämns ordet vandel elva gånger medan jämställdhet nämns en gång. Det är tydligt vad den högerkonservativa regeringen prioriterar. Regeringens budget kommer att få oerhörda konsekvenser för kvinnorna, jämlikheten och välfärden.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! Tack för svaren, fru statsråd! För mig är människors förtroende för den svenska lagstiftningen avgörande. Tidöavtalet har skapat en stor och onödig oro i samhället, bland annat hos flera människorättsorganisationer som befarar att regeringen tänker riva upp den svenska sexköpslagstiftningen. Personer som säljer sin kropp skulle då kunna dömas för bristande vandel trots att det i Sverige inte är kriminellt att sälja sex. Arbetet mot kvinnors utsatthet och stödet till dem måste öka - inte minska.

Tidöavtalet är regeringens kommunikation till svenska folket. Där beskriver regeringen vad man har för intentioner med sin politik under mandatperioden. Det är tydligt för svenska folket att vi har en svag regering. Den har endast två mandats marginal. Och redan nu, endast några veckor efter det att regeringen presenterade sitt samarbetsavtal och sin budget, noterar vi att partierna i regeringsunderlaget inte hade pratat ihop sig inför regeringsbildningen. Statsråd från olika partier inom regeringsunderlaget har öppet kritiserat flera förslag i Tidöavtalet - så även statsrådet Paulina Brandberg.

Fru talman! Jag vill även uppmärksamma kammaren och lyssnarna på detta: I en interpellationsdebatt i denna kammare för endast några veckor sedan sa statsrådet Maria Malmer Stenergard från Moderaterna att de svepande formuleringar som finns i Tidöavtalet inte är lagstiftning. Om nu Tidöavtalet endast är ett dokument med "svepande" formuleringar undrar jag varför samarbetspartierna väljer att använda just det specifika exemplet prostitution som skäl för utvisning.

Fru talman! Jag riktar ett stort tack till statsrådet Paulina Brandberg för svaret.

Vi lever i ett samhälle som blir alltmer sexualiserat och digitaliserat. Porren har normaliserats, och den är dessutom extremt lättåtkomlig för unga i dag - ja, för alla. Prostitutionen har på grund av den tekniska utvecklingen, men också på grund av pandemin, fått ett enormt digitalt genomslag.

Ett av de vanligaste missförstånden med sexhandel är att det skulle finnas bra respektive dålig sexhandel och prostitution, där bra prostitution definieras som frivillig sex mot betalning medan dålig prostitution definieras som att det finns tvång med i bilden. Den tanken är förrädisk och håller inte i praktiken. Det går inte att sära på människohandel och prostitution.

Det gläder mig att statsrådet lyfter fram Jämställdhetsmyndighetens viktiga arbete och uppdrag att främja utvecklingen av förebyggande insatser mot såväl prostitution som människohandel för alla ändamål. Däremot blir jag mycket bekymrad över statsrådets formuleringar i svaret på min interpellation, fru talman.

I sitt svar säger statsrådet att personer som befinner sig i prostitution "i de flesta fall" befinner sig i utsatthet och att personer i prostitution "ofta" är utsatta för brott, "till exempel människohandel för sexuella ändamål". Låt det sjunka in - "i de flesta fall" och "ofta" utsatta för brott! Nej, prostitution är en modern typ av slavhandel. Hundratals kvinnor slussas in i och ut ur Sverige i ett enda syfte: att säljas till män. Personer som befinner sig i prostitution utsätts alltid för brott.

Det är inte kvinnorna och barnen som utnyttjas som uppvisar bristande vandel; de är brottsoffer. Med anledning av detta, fru talman, vill jag fråga statsrådet: Tycker inte statsrådet att det är kränkande mot dessa brottsoffer att man i Tidöavtalet skriver att prostitution är ett exempel på vandel?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Riksrevisionens rapport om digitala läkarbesök och hyrläkare i sjuk-skrivningsprocessen

Riksrevisionen har lämnat rekommendationer till regeringen om att ta initiativ till framtagande av tydliga nationella riktlinjer för utfärdande av läkarintyg som är baserade på digitala läkarbesök.

I sin rapport skriver Riksrevisionen att avsaknaden av styrdokument har fört med sig att regioner och privata vårdgivare har utvecklat egna rutiner, vilket medfört att det saknas en samstämmighet i rutinerna mellan regionerna och mellan olika grupper av vårdgivare inom en och samma region.

Fru talman! Mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom e-hälsa vidtog den förra regeringen ett antal åtgärder. I och med propositionen om ökad kontinuitet och effektivitet i vården inledde regeringen en reformering av primärvården med särskilt fokus på tillgänglighet, kontinuitet och delaktighet. I propositionen bedömde regeringen att vården behöver bli mer digifysiskt anpassad och samordnad och i större utsträckning bygga på kontinuitet samt individuella önskemål och behov.

År 2018 fick Socialstyrelsen i uppdrag av dåvarande regering att ta fram rekommendationer för vilken typ av vård och behandling som är lämplig respektive inte lämplig att hantera via digitala vårdtjänster.

I juni i år fick en utredare i uppdrag att bistå Socialdepartementet med att bland annat analysera om det finns behov av att ställa särskilda krav, till exempel kvalitetsmässiga krav, på nationellt verksamma digitala vårdgivare och att, om det finns sådana krav, föreslå hur dessa krav ska utformas.

Det pågår även en särskild utredning om läkarintygets betydelse i sjukpenningärenden. Denna utredning ska bland annat analysera om och i så fall hur kvaliteten i läkarintygen ytterligare kan förbättras.

Fru talman! Att regioner och vårdgivare har utvecklat egna rutiner kring sjukskrivning vid digitala läkarbesök tyder absolut på att det finns behov av nationell vägledning. Eftersom sjukskrivningar baserade på digitala läkarbesök också kan förväntas öka i framtiden finns det skäl att förbättra förutsättningarna för likformighet mellan regioner och vårdgivare.

Socialstyrelsen har tagit initiativ till att utveckla det försäkringsmedicinska beslutsstödet till ett bredare och mer fördjupat kunskapsstöd vid sjukskrivning. Detta arbete innefattar att belysa när sjukskrivning är lämplig respektive inte lämplig i samband med digitala läkarbesök. Den förra regeringen välkomnade Socialstyrelsens initiativ och bedömer att det är ändamålsenligt för att ge hälso- och sjukvården ett nationellt stöd i frågan om sjukskrivning vid digitala läkarbesök.

(Applåder)

Herr talman! För oss socialdemokrater handlar tillgänglighet om att forma ett samhälle där alla behövs och kan delta på lika villkor. Alla människor ska kunna vara fullt delaktiga i alla delar av det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella livet. Så skapar vi ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.

Språket är helt avgörande för att vi alla ska kunna utöva våra medborgerliga rättigheter. Det behövs för att vi ska kunna tillgodogöra oss utbildning, kommunicera med familj och vänner och delta i arbetslivet och i samhället.

Under småbarnsåren utvecklas den språkliga kommunikationsförmågan snabbt. Därför är det av vikt att alla barn får tillgång till sitt språk tidigt i livet - på lika villkor. I Sverige finns förutom svenskan flera minoritetsspråk. Sedan år 2000 har fem av Sveriges minoritetsspråk fått status som nationella minoritetsspråk. Det betyder att Sveriges regering har åtagit sig att skydda dessa språk lite extra.

Svenskt teckenspråk har dock inte utsetts till nationellt minoritetsspråk. Men enligt språklagen från 2009 ska det svenska teckenspråket skyddas och främjas. Det innebär bland annat att hörselskadade och döva barn samt andra barn med behov av teckenspråk har rätt att få lära sig det svenska teckenspråket och använda det i skolan. Språklagen har varit statushöjande för det svenska teckenspråket. Det främjar språkets fortlevnad.

Herr talman! Har teckenspråkiga barn rätt till modersmålsundervisning? Nja. Liksom alla elever som har ett annat modersmål än svenska har teckenspråkiga elever rätt till modersmålsundervisning, men villkoren är annorlunda. I praktiken gör lagen viss åtskillnad mellan hörande och döva eller hörselskadade elever.

För hörande barn som har döva, teckenspråkiga föräldrar gäller villkoret att kommunen är skyldig att ordna modersmålsundervisning i teckenspråk om minst fem elever önskar det. Döva och hörselskadade elever som går i grundskolan kan få modersmålsundervisning i teckenspråk om språket är föräldrarnas modersmål. De flesta av dessa elever har dock hörande föräldrar som inte har teckenspråk som modersmål, vilket gör att de inte har rätt till modersmålsundervisning.

En starkare rätt till teckenspråk innebär att ingen ska lämnas utanför och att alla som behöver teckenspråk ska få det. Rätten till teckenspråk ska gälla oavsett hörselstatus, föräldrarnas modersmål, skolval, kulturell bakgrund och ålder.

Den oklara lagstiftningen gällande teckenspråkets vara eller icke vara som officiellt minoritetsspråk gör att många teckenspråksanvändare riskerar att falla mellan stolarna. Därför behöver regeringen nu tydliggöra vad som menas med att skydda teckenspråket. Vad innebär det, och hur ska man säkerställa att alla hörselskadade och döva får tillgång till teckenspråk och därmed jämlik tillgång till vårt samhälle under hela livet?

(Applåder)