Richard Jomshof

Fru talman! Jag har en fråga till justitieminister Gunnar Strömmer.

I måndags rymde två pojkar, 14 och 15 år gamla, från ett Sis-hem utanför Göteborg genom att klättra över ett staket. De är misstänkta för två separata skjutningar i Stockholm.

Detta är faktiskt den tredje rymningen på kort tid, den andra från ett Sis-hem. För bara några veckor sedan fritogs som bekant en 17-åring under vapenhot i samband med ett tandläkarbesök i Södertälje. Det har visat sig att elektronisk kommunikation var avgörande för att fritagningen skulle kunna genomföras i det fallet. Händelserna visar på tydliga brister kring hur Sis-hemmen och säkerheten kring dem fungerar.

Ett av de förslag som finns inom ramen för Tidöavtalet är att det ska inrättas särskilda ungdomsfängelser för de grovt kriminella ungdomarna. Men förutom det: Avser regeringen att agera i frågan gällande den växande problematiken med rymningar från Sis-hem och i så fall hur? Det skulle vara intressant att höra.

Herr talman! Även om vi tog bort det fria skolvalet, bara införde kommunala skolor och gjorde allt det som Socialdemokraterna vill på det området skulle fortfarande boendesegregationen finnas kvar. Det är ju ändå så, vill jag påstå, att det stora problemet i dag med att det ser ut som det gör i många skolor är en följd av boendesegregationen.

Människor bosätter sig i vissa förorter och vissa kommuner medan andra flyttar därifrån. Där har vi problemet, och det är en följd av en medveten politik. Det är en följd av den invandringspolitik vi haft under väldigt lång tid. Den har skapat detta segregerade samhälle.

Jag vill påstå att det möjligtvis skulle påverka på marginalen om Socialdemokraterna skulle få bestämma helt och hållet i skolfrågan. Grundproblemet skulle fortfarande finnas kvar. Det skulle fortfarande finnas islamister som förpestar människor, fyller dem med islamistiskt gift, medvetet segregerar dem, försöker driva dem bort från det omgivande samhället, ljuger om våra institutioner, begår grova brott och försöker nedmontera vårt demokratiska samhälle. Där har vi huvudproblematiken.

Min lösning är väldigt enkel, precis som Socialdemokraternas. Vi kan mycket väl diskutera skolfrågor. Vi kan mycket väl diskutera allt annat. Men grundproblemet finns fortfarande kvar, och det är därför jag ställer frågan om Socialdemokraterna är villiga att faktiskt på allvar diskutera de problem som ligger till grund för att det ser ut som det gör. Vi pratar om ungdomskriminalitet, och där har de flesta annan bakgrund, vad vi än tycker om det. Det är för jäkligt. Jag beklagar det, men det är så det ser ut.

Det finns äldre islamister kopplade till grupper med helt andra värderingar än de som ligger till grund för vårt samhälle, och det är dem vi måste bekämpa. Det är därför jag ställer frågan om ni vill nedmontera det mångkulturella samhället, kraftigt minska invandringen och skicka hem alla de människor som bara jobbar för att förstöra för alla andra, oavsett bakgrund.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet! Vad gäller frågan om skolor delar jag naturligtvis problembilden att vi har en lång rad skolor där alldeles för många barn går ut skolan utan godkända betyg. Så är det. Det finns också en lång rad skolor i alldeles för många förorter och kommuner där det knappt går några svenska barn över huvud taget; man kommer alltså inte i kontakt med några svenskar. Då blir det svårt, naturligtvis. Eller ta skolklasser där lärarna ska hantera elever som kommer från en lång rad olika länder. Det är tidskrävande, och det är svårt att få undervisningen att fungera. Många av dessa barn får inte ens den undervisning som de har rätt till på grund av att det ser ut som det gör.

Rent allmänt när det gäller skolsystemet vill jag påstå att skolsegregationen primärt är en följd av boendesegregationen. Boendesegregationen är en följd av medveten politik. Det finns inget parti som har styrt Sverige så länge som Socialdemokraterna. Då måste man också kunna säga - och det gör jag - att om det är någon som bär skuld för att det ser ut som det gör är det Socialdemokraterna med tanke på hur lång tid ni har styrt landet. Ni har fått chansen många gånger att åtgärda och göra något åt problemen, och ändå ser det ut som det gör i dag. Det är väldigt allvarligt.

Jag håller inte med om att vi har misslyckats eller att samhället har misslyckats. Om man med samhället menar Socialdemokraterna och stödpartier håller jag med. Men jag har ingen skuld i att det ser ut som det gör. Vi är många som inte har någon skuld i det, utan det är de som har styrt landet som har dragit det i en viss riktning.

Jag tänker dock inte ställa frågor om skolsystemet, även om det finns mycket att säga om det. Jag är mer nyfiken på om Anna Wallentheim och Socialdemokraterna är villiga att göra vad som krävs. Problemen går ju att koppla till utanförskap, invandring, segregation och splittring. Det är där vi hittar de unga kriminella, vad vi än tycker om det. Det är oerhört beklagligt. Är Socialdemokraterna villiga att göra det vi vill: nedmontera det mångkulturella samhället, kraftigt minska invandringen och skicka hem alla de islamister och andra som förpestar människor i förorterna för att göra livet tryggare för dem som ändå bor där?

Herr talman! Jag är övertygad om att vi, var vi än står politiskt, är överens om att det är ett stort misslyckande när unga hamnar i kriminalitet. Frågan är högaktuell, inte minst med tanke på de senaste årens eskalering av den organiserade och allt grövre brottsligheten, där unga alltför ofta är delaktiga.

För att få bukt med problematiken måste vi naturligtvis arbeta förebyggande; jag har ingen annan uppfattning. Jag är också övertygad om att samtliga partier här i kammaren anser att det förebyggande arbetet är viktigt, även om partierna kanske inte alltid är överens om exakt hur arbetet ska se ut.

I Tidöavtalet, under rubriken Krafttag mot ungdomsbrottsligheten, pekar vi särskilt på föräldraansvaret och vikten av att möjliggöra tidiga insatser för barn som begår brott eller som befinner sig i riskzonen för att göra det. Det handlar inte minst om att bygga ut satsningen på föräldrastödsprogram. Det behövs en nationell satsning som tar ett helhetsgrepp i frågan. Målet är att detta ska finnas i samtliga kommuner i landet.

Det föreslås också att socialtjänstlagen ska ändras i syfte att ge socialtjänsten utökade befogenheter att besluta om tidiga och obligatoriska insatser för såväl barn som deras vårdnadshavare. Det ska också införas en så kallad 24-timmarsgaranti, vilket betyder att det ska finnas en skyldighet för socialtjänsten att kalla föräldrarna till samtal inom 24 timmar efter det att ett barn har gripits för ett brott. Syftet med detta är naturligtvis att socialtjänsten ska försöka förmå föräldrarna - detta är viktigt - att medverka till insatser som ska vara till stöd för barnet och familjen.

Detta är bra förslag, och jag är helt övertygad om att de kommer att göra nytta. Vi ska dock komma ihåg en annan viktig sak: Trots alla år av just förebyggande arbete och en lång rad olika insatser har vi de facto en situation som håller på att urarta totalt. Det behövs någonting mer.

Herr talman! Det konstateras ofta att situationen i många av våra förorter kräver särskild uppmärksamhet, och visst är det så. Vi ska dock komma ihåg att dagens väldigt allvarliga situation är en direkt följd av en medveten politik från såväl den förra regeringen som tidigare regeringar. Problemen har inte uppstått i ett vakuum eller av sig själva.

Som jag ofta påpekar från denna talarstol är det ingen hemlighet att många former av den kriminalitet som vi ser i vårt samhälle i dag går att koppla till en misslyckad invandringspolitik och till en stor dos naivitet hos en lång rad politiska partier och regeringar. Detta har gett upphov till dagens samhälle, som har blivit alltmer splittrat och alltmer segregerat.

Därför kommer det att krävas en medveten politik för att bryta denna negativa spiral och för att på allvar försöka åtgärda problemen. Det behövs en politik utan skygglappar - en politik som tar avstamp i en öppen och ärlig diskussion om problemens egentliga orsaker. Det behövs en politik som tar avstamp i verkligheten. Att försöka bortförklara situationen, vilket vissa gör, med att det skulle bero på fattigdom eller för lite förebyggande insatser håller inte längre, för det stämmer inte.

Herr talman! Det är naturligtvis så att kommuner är och ska vara en viktig del i det brottsförebyggande arbetet, men precis som vi skriver i Tidöavtalet är brottsbekämpning i första hand statens och inte kommunernas ansvar. Staten bör ta ett tydligt ansvar, inte minst när det gäller unga som begår väldigt allvarliga brott och när det gäller gängkriminella. Därför ska ansvaret flyttas från kommunerna till Kriminalvården.

Vidare ska det inrättas särskilda ungdomsfängelser som Kriminalvården ska vara huvudman för. Tanken är att de ska ersätta de särskilda ungdomshem som Sis i dag ansvarar för, där domar på sluten ungdomsvård normalt verkställs. Det sistnämnda är högaktuellt med tanke på att den person som förra veckan fritogs under en bevakad permission var placerad på just ett Sis-hem. Han borde naturligtvis ha avtjänat sitt straff på ett särskilt ungdomsfängelse.

Just denna unika händelse - unik är den i och för sig inte; detta har ju inträffat tidigare - som inträffade förra veckan är intressant. Det rör sig nämligen om samma person som mördade trebarnspappan Fredrik Andersson på ett gym i Stockholm för drygt ett år sedan. Det är inte nog med att personen beviljades svenskt medborgarskap efter mordet, när han i fjol befann sig i hemlandet Armenien på flykt undan polisen, vilket är hårresande. Han dömdes dessutom endast till sluten ungdomsvård i två år och elva månader. Jag vill påstå att detta är ett hån.

Som föregående talare var inne på är det helt uppenbart att straffrabatten måste ses över, inte minst för personer under 18 år. Samtidigt måste vi överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern. Dessa förslag ryms inom ramarna för Tidöavtalet och ska utredas.

Bland övriga förslag som har förhandlats fram när det gäller ungdomsbrottsligheten hittar vi till exempel förslag om att se över lagen om unga lagöverträdare med målet att hemliga tvångsmedel ska kunna användas mot personer under 15 år som begår grova brott. Samtidigt ska kroppsvisitation och husrannsakan kunna användas i större utsträckning än i dag när det gäller den som är under 15 år och begår grova brott.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga ytterligare något som är viktigt och som jag brukar komma in på.

Det spelar ingen roll om vi pratar om skjutningar, sprängningar, gruppvåldtäkter, förnedringsrån eller fjolårets korankravaller - i en klar majoritet av fallen har förövarna annan bakgrund. Detta gäller inte minst de unga förövarna. Det är så verkligheten ser ut, vad vi än må tycka om det. Det handlar inte om att skuldbelägga någon, men detta är verkligheten. Vi måste någonstans våga erkänna hur verkligheten ser ut.

Jag vill påstå att det handlar om värderingar, eller rättare sagt om avgörande skillnader i värderingar och i hur vi ser på varandra och på det omgivande samhället. De parallellsamhällen som det ofta handlar om har tillåtits att växa fram genom en medveten politik. Där har vi det största misslyckandet. Vi kommer aldrig att lösa dessa problem om vi inte erkänner detta.

Jag vill påstå, vilket jag också brukar understryka, att vi måste nedmontera det mångkulturella samhället. Vi måste kraftigt minska invandringen och bekämpa islamismen. Vi måste försöka se till att alla de som har utländskt medborgarskap och som har kommit hit, fått medborgarskap och begått grova brott utvisas och skickas tillbaka hem.

Det finns nämligen - och detta är extra viktigt - oerhört många människor där ute, både etniska svenskar och människor som har annan bakgrund, som inte vill något annat än att vara en del av detta samhälle. Det handlar om människor som bor i de förorter som jag nämnde tidigare, som är otroligt hårt drabbade av denna brottslighet. De vill bidra och vara en produktiv del av samhället, men de får inte alltid chansen.

Därför måste dessa problem hanteras på ett helt annat sätt än vad vi har hanterat dem på så här långt. Vi måste erkänna och värna den kultur och de värderingar som ligger till grund för detta samhälle. Vi har byggt någonting bra här i Sverige. Det är dessa värderingar och detta samhälle som de människor som kommer hit ska bjudas in i. De ska bjudas in i vår majoritetskultur och vår gemenskap, men då måste vi också vara tydliga med vilka värderingar som gäller här och med att de som inte ställer upp på dem faktiskt inte har här att göra, oavsett varifrån de kommer.

Först då, tror jag, kan vi på allvar hantera och bekämpa dessa problem. Det kommer inte att räcka med förebyggande insatser och hårdare straff. Båda sakerna är viktiga, men vi måste även göra det sistnämnda.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 7.

Herr talman! Jag tror tyvärr att alla i denna kammare i viss mån utsätter sig för risk när de sticker ut näsan och har en uppfattning. Jag har själv tagit emot väldigt mycket hat genom åren, även direkta mordhot. Den svansen finns tyvärr överallt, men jag tror inte att det blir bättre av att vi står och misstänkliggör varandra. Jag tror att vi måste vara lite bättre än så.

Än en gång: Vi är många som har annan bakgrund. Jag har också annan bakgrund - jag har mina rötter i Finland. Mina släktingar kom hit för att arbeta i svensk industri.

Jag pratar inte om det; jag säger inte att alla problem finns där. Jag säger bara detta: Om vi ska kunna lösa de problem vi ser i dag och klara de enorma utmaningar vi har måste vi förstå hur vi har lyckats skapa det här samhället. Det finns historiska förklaringar till detta. Det handlar om samhörighet, om att vi ser varandra och om att det finns en gemenskap. Denna gemenskap har man totalt slagit sönder med det mångkulturella samhället. Det är därför vi behöver skapa en ny berättelse där vi enas, oavsett vilken bakgrund vi har. Då måste vi också våga se saker för vad de är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

Herr talman! Det finns många förklaringar till de problem vi ser i dag. En förklaring skulle kunna vara att vi anklagar varandra för saker som helt och hållet saknar bärighet. Genom att ställa en fråga till mig i riksdagen utsätter man sig inte för hot. Gudrun Nordborg får ursäkta, men jag tycker faktiskt att det är ett ganska löjligt påstående, minst sagt.

Något som jag försökte att peka på i mina inlägg var att vi måste kunna förstå varför vi i vår del av världen har lyckats skapa några av världens mest demokratiska och jämställda länder. Det är ingen slump att Sverige och Norden sticker ut när man tittar på detta, utan det finns en historisk förklaring till det.

Det är ingen slump att de problem vi ser i dag framför allt finns i vissa förorter och i vissa kommuner och att de, tyvärr, har kopplingar till klaner, organiserad brottslighet och gängkriminalitet. Detta är i mångt och mycket ett importerat problem; det är ett faktum.

Herr talman! Problematiken med gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten är i mångt och mycket ett importerat problem. Vi kan till exempel än en gång se det i fusket med assistansersättning. Vi kan se det när assistansbolag misstänks ha infiltrerat Försäkringskassan. Vi kan också se det i hur gängkriminella infiltrerar politiska partier för att därigenom till exempel påverka politiska beslut i en kommun. Det kan även handla om att klanledare lovar bort röster mot att få något i gengäld. Det är klart att detta är ett problem.

Jag vill dock också peka på en sak som jag förmodligen är ensam om att peka på här i dag, nämligen hotet från islamismen. Det finns en koppling här som är ganska viktig.

Vi kan i dag se hur skurkstater finansierar församlingar, moskéer och skolor i Sverige för att sprida det islamistiska giftet. Vi kan se hur individer och grupperingar med kopplingar till exempelvis Muslimska brödraskapet infiltrerar politiska partier, inte bara för att öka segregationen och spä på splittringen utan också med målet att få makt och inflytande och på sikt, tror jag, ta kontroll över Sverige och de institutioner vi har här.

Detta är en fråga som naturligtvis förtjänar betydligt mer tid för debatt än vad som finns här i dag. Kortfattat kan jag dock säga att jag tror att det samarbete vi har hittat inom Tidöavtalet är bra. Jag tror att vi har många bra förslag på gång som kan komma att påverka detta. Regeringens omtag i frågan är också någonting som jag tror är väldigt positivt.

Men vi måste också på allvar försöka att förstå hur vi har kunnat skapa ett av världens bästa samhällen. Vad beror det på att ett av världens bästa samhällen är på väg att fallera? Det finns ju förklaringar till detta. Om vi inte ser dessa förklaringar - om vi inte förstår detta - är det svårt att åtgärda de problem vi i dag ser med till exempel otillåten påverkan och infiltration. Vi ser hur vårt demokratiska välfärdssamhälle sakta men säkert fallerar.

Herr talman! Vi har samlats här i dag för att debattera frågan om våra demokratiska institutioner och hur vi skyddar dem från infiltration och annan otillåten påverkan. Frågan är viktig, då den i själva verket handlar om att hela vårt samhälle - vårt öppna, jämställda och demokratiska samhälle - faktiskt löper risk att implodera.

Jag vill bara göra en liten historisk tillbakablick. Vi har i vår del av världen, i den norra delen av Europa, skapat ett av världens bästa och mest välfungerande länder. Resan hit har varit lång. Vi har ett tusenårigt kristet arv och en lång demokratisk tradition men också omvälvande och avgörande perioder som reformationen och upplysningen. Allt detta ligger till grund för vårt samhälle. Men vi har också folkskola, nykterhetsrörelse, nationalism, den fria företagsamheten, den svenska modellen och Socialdemokraternas folkhemstanke. Allt detta finns i mixen som skapat vårt land, vår demokrati och vår välfärd.

Det har inte alltid varit en enkel resa, men en stor del av förklaringen handlar om att vi har haft samhörighet. Sverige och övriga länder i Norden tillhör också världens mest homogena länder. Det handlar om kultur, historia, religion, moral, värderingar, språk, etnicitet - alla de saker som gjort att vi har känt samhörighet med varandra. Denna samhörighet har varit viktig, inte minst för att förklara hur det kan komma sig att Sverige fortfarande är ett av världens minst korrupta länder. Detta hänger såklart också ihop med den debatt vi hade för ett par veckor sedan.

Men - och detta är en väldigt viktig fråga - på grund av den stora invandringen och mångkulturalismen håller allt detta på att vittra sönder. Vi har ett land som blir alltmer splittrat och segregerat, och det är inte konstigt när vi har tagit hit människor till vårt land. Det handlar inte om att värdera människor olika, utan det handlar om att människor kommer från delar av världen där man inte har den här samhörigheten, inte förstår vad demokrati innebär och inte har någon tilltro till stat, myndigheter och så vidare. Det är klart att detta skapar problem. Och det är klart att det skapar problem även för det svenska samhällsbygget om dessa människor inte lyckas eller aldrig får chansen att bli en del av vårt samhälle.

Vi har på några få årtionden tagit emot hundratusentals människor i vårt land, och det är klart att detta skapar segregation och utanförskap. Det skapar en situation där man snarare ser till familjen, klanen, än till vårt gemensamma. Detta tänker jag komma in på lite närmare i mitt nästa anförande.

Fru talman! Jag tycker att alla partier har ett ansvar för det som sker i Sverige.

Än en gång: Det finns en förklaring till att Sverige och Norden är de länder där vi har minst korruption i hela världen. Det finns en förklaring till det.

Vi har partier, framför allt på vänsterkanten, som gör allt de kan för att säkerställa att kommande generationer inte får möjligheten att växa upp i dessa trygga homogena samhällen med väldigt lite korruption.

Det handlar om att man tar hit människor till vårt land i stora grupper som kommer från länder där man har noll tilltro till staten, myndigheter, polisen och demokratin, och som inte ens förstår demokratin. Det är klart att det skapar problem. Självklart är det så.

Klanledare samlar ihop röster och försöker att sälja dem till politiska partier mot motprestationer. Det är också ett problem. Jag har inte sagt att det är det enda problemet. Tvärtom har jag pekat på många saker här i dag. Det har alla partier gjort här i dag.

Det är en bred fråga. Vi har alla ett ansvar att se till att vi vänder den negativa förändringsprocess vi befinner oss i.

Fru talman! Jag har självklart ingen annan uppfattning. Jag har varit tydlig med att jag tycker att det är ett ansvar som samtliga partier har. Vi kan slänga skit på varandra. Jag vill nog påstå att alla partier kan vara självkritiska i viss mån.

Vad än en gång gäller det som granskades i höstas valde ändå Kammarkollegiet att avskriva samtliga ärenden. Men det är klart att det är en viktig fråga som ska belysas.

Här vill jag hänvisa till regeringen. Den har sagt att man ska ta ett omtag. Gunnar Strömmer har också i en interpellationsdebatt pekat på att även den här enskilda frågan är allvarlig och ska tas på största allvar.

Jag vill ändå påpeka att det stora tappet i Transparency International såg vi 2015-2017. Där lyfte man fram korruptionsskandaler under den förra regeringen. Där pekade man på Statens fastighetsverk, på Transportstyrelsen och än en gång på händelser i det socialdemokratiskt styrda Göteborg.

Det är de sakerna man tar upp i Transparency International, som har ett väldigt stort värde inte minst när vi talar om korruption här i dag.

Fru talman! Det finns mycket att säga om detta. Om man nu rent allmänt tittar på Transparency International och vilka länder som ligger bäst till vill jag ändå ha det sagt att det gör våra länder i Norden och västvärlden. Där har vi en hög grad av privatiseringar. Vi ligger bra till. De länder som ligger dåligt till när det gäller korruption är socialistiska och islamistiska länder. Nordkorea är ett land som har en viss koppling till Vänsterpartiet.

Sedan till frågan om bjudluncher. Det finns många grupper i dag som har åsikter och uppfattningar och vill få igenom politik. Jag ser inget problem i att man träffas och pratar, diskuterar och möter väljare även om de har företag.

Vad gäller företag är de grunden för hela vårt välfärdssamhälle. De är en förutsättning för vårt välfärdssamhälle till skillnad från i socialistiska eller kommunistiska länder som inte alls har den höga grad av välfärd som vi har.

Fru talman! Jag kan börja med att än en gång säga att Kammarkollegiet valde att avskriva ärendena gällande det som uppmärksammades i höstas i samband med valet och som handlade om anonyma partibidrag. Man valde att avskriva ärendena för samtliga fem partier, och det kan vara värt att notera.

Men om man rent allmänt tittar på partier som tagit emot bidrag - är det inte så att Vänsterpartiet de facto är ett parti som har tagit emot partibidrag från främmande stat, från främmande makt, i form av mutor från Sovjetunionen? Hur stora mängder pengar pumpades in i Vänsterpartiet under den tid då ni kallade er för VPK? Det är klart att det också är påverkan. Det är väldigt allvarligt, vill jag påstå, när en diktatur skickar pengar till ett politiskt parti i Sverige för att försöka påverka det i en viss riktning. Jag kan nog tycka att det finns många partier som bör ta sig en funderare över hur man agerar och hur man har agerat.

Fru talman! Den här frågan är väldigt bred. Vi pratar om kriminella organisationer. Vi kan prata om islamistiska organisationer. Jag tillhör ett parti som driver frågan om islamister som infiltrerar skolverksamheten, och jag har själv drivit den frågan under hela min tid i riksdagen. Det handlar även om våldsbejakande islamister. Socialdemokraterna, Ardalan Shekarabis eget parti, har krökt rygg och inte alls velat ta i denna fråga. Man har till och med röstat ned motioner där vi har drivit den.

I allmän och bredare mening är det klart att frågan är intressant. Det har lyfts fram här i dag hur fackföreningsrörelsen försöker få inflytande inom socialdemokratin. Sedan har vi självklart också privata företag som har egna intressen. Det finns olika aktörer i samhället som försöker få inflytande genom politiska partier och få igenom beslut som gynnar dem. Så är det naturligtvis, oavsett om vi pratar om privata företag, ABF eller fackföreningsrörelsen. Man kan framföra åsikter.

Fru talman! Debatten här i dag kan självklart ta sig olika uttryck och olika former. Det är en bred fråga. Jag vet inte riktigt om just den fråga Ardalan Shekarabi ställer hör till dagens debatt. Det var inte under min tid som det ställningstagandet gjordes, vad jag kan minnas. Oavsett vilket är det klart att även detta är en viktig fråga, precis som många andra frågor som har lyfts fram här i dag. Jag kan ta offentlighetsprincipen i skolan som exempel. Jag har själv tagit ställning för detta, och partiet har sedan ändrat inställning.

Det finns många olika ställningstaganden man kan göra. Självklart är det så. Men det är inte samma sak som att allt går att koppla till den diskussion vi har i dag om korruption, där man även har lyft fram frågor kopplade till exempelvis Socialdemokraterna och ABF, som Fredrik Malm gjorde. Oavsett vilket vill jag nog påstå att alla partier här i denna kammare har anledning att fundera på frågan rent allmänt. Man kan säkert föra frågan så brett som Ardalan Shekarabi gör här i dag - vad vet jag.

Fru talman! Det är inte konstigt att Sverige och Norden fortfarande rankas högst i världen när det gäller frånvaro av korruption. Här hittar vi några av världens mest homogena länder, där vi har en stor tilltro till varandra, till olika myndigheter, till staten och till vårt demokratiska system. Men vi har tagit emot väldigt många människor från länder där man inte har den här tilltron till myndigheter, till staten och till det demokratiska samhället. Vi ser också mycket riktigt att länder som Syrien, Somalia, Afghanistan och så vidare ligger i den absoluta botten när det gäller frånvaro av korruption.

Det är klart att detta skapar problem i Sverige. De kan ta sig många uttryck. Det kan röra sig om allt från fusk med assistansersättning, där assistansbolag misstänks ha infiltrerat Försäkringskassan, till att olika grupper försöker infiltrera politiska partier, exempelvis genom att en klanledare lovar bort en massa röster till ett enskilt politiskt parti mot någon form av motprestation.

Jag vill kort citera ur texten "Korruption möjliggörs i mångfaldens namn" av Alice Teodorescu: "För den som har uppsåt att utnyttja den svenska aningslösheten är manegen krattad: ett generöst, tillitsbaserat välfärdssystem, på många områden utan kvalifikationsgrunder och potenta kontrollverktyg, parallella samhällsstrukturer till följd av stor migration, kravlös integrationspolitik och narrativet om den svenska rasismen, samt ett i de flesta fall välment arbete för att inkludera och skapa mångfald utifrån etnicitet.?Denna cocktail riskerar att utmana rättsstaten i grunden."

Fru talman! Tänk så snabbt det går att nedmontera ett land! Men oavsett vad korruptionen beror på är det självklart att frågan ska tas på största allvar. Vi har alla ansvar för att säkerställa att vi vänder den negativa trenden på området.

Fru talman! Ingångsvärdet i denna debatt bör vara att Sverige fortfarande är ett av världens minst korrupta länder. Vi har en sjätteplats i världen i dag, och vi har en tredjeplats i EU - alltså en tredjeplats i Europa och en sjätteplats i världen när man ser till länder som har minst korruption. Denna tredjeplats i EU har vi haft de senaste tio åren.

I den mätning som Transparency International gör årligen, där man på en skala från 0 till 100 mäter det man kallar upplevd korruption i länders offentliga sektor, har dock vår position försämrats. I fjol fick vi 83 poäng. Det är ett tapp med 2 poäng sedan 2021 då vi fick 85 poäng.

Än en gång: Ju högre siffra i denna mätning, desto lägre grad av upplevd korruption. Det är väl värt att ändå nämna.

Men vi har dock tappat i denna mätning de senaste åren. Orsakerna till 2022 års resultat är bland annat frågan om partifinansiering som redan har lyfts fram, där otillåtna anonyma bidrag uppmärksammades i samband med fjolårets val. Kammarkollegiet valde dock att avskriva ärendena för samtliga partier, vilket ändå är värt att påpeka.

Året innan - 2021 - menade man att det låga resultatet inte minst berodde på arbetet med Coronakommissionen som riktade kritik mot regeringen för att den inte hade fått tillgång till alla anteckningar som fanns i till exempel Regeringskansliet.

Det stora tappet såg vi dock mellan åren 2015 och 2017, alltså under den förra regeringen, då vi gick från 89 till 84 poäng. När man skulle förklara detta tapp från Transparency International lyfte man fram flera orsaker. Man pekade på flera korruptionsskandaler som inträffade under den förra regeringens tid, bland annat inom Statens fastighetsverk och Transportstyrelsen. Man pekade också på händelser i det socialdemokratiskt styrda Göteborg, där kommunala bolag gjorde otillåtna direktupphandlingar. Man pekade också på kommunala utlandsresor i samma kommun, som kritiserades av stadsrevisionen.

Transparency International konstaterade också att det har blivit allt vanligare i Sverige med det som man kallar vänskapskorruption, alltså mutor och oegentligheter i samband med just offentlig upphandling. Och det är klart att vi ska vara oroliga för den förändringen. Och jag håller med om att det är en farlig utveckling.

Men det verkar som att vi har ett bredare problem, ett mer tilltagande problem, som faktiskt finns i rätt så stora delar av den offentliga sektorn. Där menar jag att alla partier har ett väldigt stort ansvar. Jag tänkte komma in på det lite närmare i mitt nästa anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vad gäller huruvida vi har förtroende eller inte för att polisen kan göra den bedömningen är vi inte riktigt överens. Jag tycker uppenbarligen inte att man klarar av att göra en korrekt bedömning. Men det är min högst subjektiva uppfattning.

När det sedan gäller den fråga jag ställer i interpellationen har den två delar. Jag håller med om att den första delen, den principiella frågan kopplat till begreppet uniform, är viktigast. Anledningen till att jag tar med den andra delen är att jag vill belysa min poäng. Jag för fram min uppfattning. Jag har väldigt starka åsikter om islam och islamism, till exempel.

Just därför tycker jag att den poängen är viktig. Jag kan personligen ifrågasätta en polis som bär den sortens symbol, baserat på vad jag anser om den religionen, på samma sätt som jag vet att det finns väldigt många väljare i mitt parti som har flytt från muslimska länder och har väldigt starka åsikter kopplat till detta. Men det finns säkert, precis som statsrådet konstaterar, de som har en motsatt uppfattning.

Detta är själva huvudpoängen; det är där vi har problemet. Den sortens diskussion ska inte få förekomma när vi pratar om poliser som representerar staten och statens våldsmonopol. Tar vi bort denna möjlighet för alla grupper försvinner också subjektiviteten och de känslor man kan ha inför den sortens polis. Det är också detta som någonstans är min huvudpoäng.

Jag vill samtidigt passa på att berömma regeringen i mångt och mycket. Vi har mycket i Tidöavtalet som vi är väldigt överens om, och jag är helt övertygad om att vi kommer att leverera en massa bra politik på området. Men i just den här enskilda sakfrågan tycker jag nog att statsrådet borde tänka om lite grann.

Fru talman! Tack för svaret så här långt, justitieministern!

Bara det att vi diskuterar frågan här tycker jag ändå belyser problemets art. Det hade varit mycket enklare att bara konstatera och bestämma att vi ska ha en helt neutral polisuniform. Då hade vi sluppit den här diskussionen.

Jag skulle vilja läsa innantill kopplat till hur man resonerar i Finland. En svensk medborgare vid namn Merit Wager vände sig till polisstyrelsen i Finland och ställde frågan om man tillåter denna sorts symboler där. Jag tänker läsa upp delar av det svar hon fick, för jag tycker att det är väldigt bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

"En polis i uniform representerar Polisen som organisation och det är inte tillåtet att bära tecken som visar personlig övertygelse eller ideologisk eller annan motsvarande inriktning. Uniformen får inte heller användas för att främja egna, personliga mål.

I Polisens uppdrag ingår att möta människor, att arbeta med människor. När en medborgare möter en polis på gatan, ska han/hon oavsett sin egen religiösa eller någon annan inriktning, utan förutfattade meningar kunna vända sig till den finska polisen, till exempel för att anmäla ett brott."

Svaret fortsätter: "Att använda religiösa, ideologiska eller andra symboler i samband med tjänsteuniform skulle kunna väcka aggression och ge upphov till en negativ inställning hos den person som kommer i kontakt med polisen.

Det finns religioner där könen i enlighet med västerländsk demokratisk uppfattning inte är jämställda. I Finland behandlar polisen alla lika, oavsett religiös eller annan övertygelse, och kvinnors ställning skyddas i grundlagen. Dessutom har Polisstyrelsen som mål att öka antalet kvinnor på ledande poster. Konflikten mellan dessa intressen skulle göra det svårt för en polis som offentligt bekänner sig till en religion där könen inte är likvärdiga. Dessutom skulle det försvaga polisorganisationen från insidan, och dess verksamhet skulle inte heller se bra ut utåt."

Vidare: "Om Polisen skulle tillåta användning av religiösa huvudbonader, skulle man för jämlikhetens skull också behöva tillåta användning av andra symboler för ideologier, personliga övertygelser eller läggningar. Det skulle riskera att äventyra medborgarnas tro på att alla behandlas lika. Det skulle försvaga polisorganisationens rykte som en pålitlig och opartisk myndighet."

Jag tycker att svaret är väldigt bra och tydligt. Jag tycker också att det ligger helt i linje med vad jag själv anser i frågan.

I svaret pekar man på ytterligare ett problem som jag egentligen inte tycker har med den här frågan att göra - för mig handlar det bara om uniformen som sådan. Men olika symboler betyder ju olika saker för olika människor. Jag anser till exempel att slöjan är en islamistisk symbol. Den symboliserar underkastelse och uppdelning mellan män och kvinnor, och detta tycker jag är extremt problematiskt. En medborgare som till exempel har flytt från ett muslimskt land och möter den sortens polis skulle faktiskt kunna få en väldigt negativ inställning till den polisen, vilket också skulle kunna innebära ett hot mot polisen i fråga.

Om en polis som har valt att bära kippa - nu tror jag inte att det är ett jättestort problem - skulle ge sig in i den sorts kravaller vi till exempel såg i påskas vill jag påstå att den polisens liv skulle vara i fara på ett sätt som kanske inte skulle ha varit gällande utan kippan, just på grund av den sorts strömningar man kan se i vissa delar av vårt samhälle.

Jag menar alltså att frågan innehåller andra problem än bara att man har en uniform som inte är uniform, förutom det rättviseperspektiv som jag själv har tittat på tidigare och som jag nämnde i mitt första inlägg.

Låt oss ta slöjan som exempel på detta med symbolerna. Vad har statsrådet för åsikt om den? Om den nu symboliserar en viss sak och vi har medborgare som har flytt från den sortens förtryck, och så möter man en polis som har den sortens symbol på sig - förstår statsrådet att det skulle kunna skapa väldigt negativa känslor mot polisen? Tycker statsrådet i så fall att det skulle vara ett problem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet så mycket för svaret, även om jag beklagar regeringens inställning i frågan.

Låt oss gå tillbaka till Rikspolisens författningssamling från 2006. Jag tror att det var där man första gången skrev in att religiösa huvudbonader i form av huvudduk, kippa eller turban ska vara tillåtna till polisuniformen. Beslutet uppmärksammades inte minst sommaren 2012 i samband med att man hade gett en designer i uppgift att ta fram vad man kallade den nya polisslöjan. Det var i samband med detta jag själv blev insatt i och intresserad av frågan.

I Polismyndighetens författningssamling från den 28 november i fjol upprepas beslutet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. För mig är det en självklarhet att all myndighetsutövning - och det tror jag i och för sig att också statsrådet tycker - ska vara neutral. Det gäller inte minst polis och militär med tanke på deras våldsmonopol. Då bör också uniformerna spegla denna neutralitet, och för att kunna göra det måste de också vara fria från det jag kallar religiösa och politiska markörer.

När man gör som i det här fallet inom Polismyndigheten och tillåter religiösa symboler till uniformerna menar jag att man riskerar att påverka förtroendet för polisen negativt. Inte minst öppnar man upp för en poliskår där enskilda polisers neutralitet kan ifrågasättas bara genom en titt på deras uniform.

Fru talman! Jag tycker att frågan egentligen också rymmer ett rättviseperspektiv. Om man möjliggör för vissa religiösa grupper att bära religiösa symboler till polisuniformen bör man också i rättvisans namn tillåta andra religiösa grupper att göra detsamma. I förlängningen menar jag att det också öppnar upp för politiska grupper att ställa samma krav.

Sverige är ett sekulärt land. I mångt och mycket är vi en sekulär demokrati. Religionsfriheten är bara en av många friheter. Den står inte över den politiska friheten, utan den är en av många friheter. Därför menar jag att det blir diskriminerande även gentemot politiska grupper när de inte också får bära sina markörer till uniformen. Jag tycker naturligtvis inte att det ska vara tillåtet, men jag menar att det finns ett rättviseperspektiv i detta.

I vårt grannland Norge, till exempel, har man valt att gå en helt annan väg. År 2013 valde den dåvarande norska kulturministern Hadia Tajik att tydligt säga nej till just ett förslag som då diskuterades i Norge om att få bära religiösa symboler till den norska polisuniformen. Detta var, vad jag kan minnas, en åsikt som delades av samtliga partier i den norska parlamentet. Huvudargumentet var då att offentliga instanser ska vara neutrala i sin utövning, och man menade att uniformen också måste spegla denna neutralitet. Sigve Bolstad, som då var ordförande för det norska polisförbundet, klargjorde i sin tur att det ska finnas det han kallade för en polis och en uniform, just av denna anledning.

Med anledning av detta har jag två följdfrågor. Statsrådet har i och för sig redan svarat, men frågan är om statsrådet delar uppfattningen att svensk polis ska vara neutral i sin utövning. Jag menar att det också bör skildras i uniformen man bär. Begreppet uniform betyder enhetlig, likformig och likartad. Om man tillåter en så kallad uniform att ha dessa symboler är den ju inte längre uniform; den är alltså inte längre enhetlig.

Frågan till statsrådet är: Hur går det ihop?

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det var ett bra svar. Jag tycker att det är positivt att frågan om utvisning är så central och att man - vi - arbetar med den på ett så omfattande sätt. Den frågan är nämligen avgörande för att komma till rätta med den här sortens kriminalitet, just för att en majoritet av dem som begår dessa brott tyvärr - eller hur man nu väljer att se på det - har en annan bakgrund. Det är så verkligheten ser ut.

Jag hoppas att vi får ny lagstiftning på plats så fort det bara går, för det handlar naturligtvis också om att de som befinner sig i Sverige, och som sköter sig, inte ska behöva drabbas för att det finnas andra människor som inte förstår hur man beter sig i vårt land.