Richard Jomshof

Fru talman! Tack för svaret så här långt, justitieministern!

Bara det att vi diskuterar frågan här tycker jag ändå belyser problemets art. Det hade varit mycket enklare att bara konstatera och bestämma att vi ska ha en helt neutral polisuniform. Då hade vi sluppit den här diskussionen.

Jag skulle vilja läsa innantill kopplat till hur man resonerar i Finland. En svensk medborgare vid namn Merit Wager vände sig till polisstyrelsen i Finland och ställde frågan om man tillåter denna sorts symboler där. Jag tänker läsa upp delar av det svar hon fick, för jag tycker att det är väldigt bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

"En polis i uniform representerar Polisen som organisation och det är inte tillåtet att bära tecken som visar personlig övertygelse eller ideologisk eller annan motsvarande inriktning. Uniformen får inte heller användas för att främja egna, personliga mål.

I Polisens uppdrag ingår att möta människor, att arbeta med människor. När en medborgare möter en polis på gatan, ska han/hon oavsett sin egen religiösa eller någon annan inriktning, utan förutfattade meningar kunna vända sig till den finska polisen, till exempel för att anmäla ett brott."

Svaret fortsätter: "Att använda religiösa, ideologiska eller andra symboler i samband med tjänsteuniform skulle kunna väcka aggression och ge upphov till en negativ inställning hos den person som kommer i kontakt med polisen.

Det finns religioner där könen i enlighet med västerländsk demokratisk uppfattning inte är jämställda. I Finland behandlar polisen alla lika, oavsett religiös eller annan övertygelse, och kvinnors ställning skyddas i grundlagen. Dessutom har Polisstyrelsen som mål att öka antalet kvinnor på ledande poster. Konflikten mellan dessa intressen skulle göra det svårt för en polis som offentligt bekänner sig till en religion där könen inte är likvärdiga. Dessutom skulle det försvaga polisorganisationen från insidan, och dess verksamhet skulle inte heller se bra ut utåt."

Vidare: "Om Polisen skulle tillåta användning av religiösa huvudbonader, skulle man för jämlikhetens skull också behöva tillåta användning av andra symboler för ideologier, personliga övertygelser eller läggningar. Det skulle riskera att äventyra medborgarnas tro på att alla behandlas lika. Det skulle försvaga polisorganisationens rykte som en pålitlig och opartisk myndighet."

Jag tycker att svaret är väldigt bra och tydligt. Jag tycker också att det ligger helt i linje med vad jag själv anser i frågan.

I svaret pekar man på ytterligare ett problem som jag egentligen inte tycker har med den här frågan att göra - för mig handlar det bara om uniformen som sådan. Men olika symboler betyder ju olika saker för olika människor. Jag anser till exempel att slöjan är en islamistisk symbol. Den symboliserar underkastelse och uppdelning mellan män och kvinnor, och detta tycker jag är extremt problematiskt. En medborgare som till exempel har flytt från ett muslimskt land och möter den sortens polis skulle faktiskt kunna få en väldigt negativ inställning till den polisen, vilket också skulle kunna innebära ett hot mot polisen i fråga.

Om en polis som har valt att bära kippa - nu tror jag inte att det är ett jättestort problem - skulle ge sig in i den sorts kravaller vi till exempel såg i påskas vill jag påstå att den polisens liv skulle vara i fara på ett sätt som kanske inte skulle ha varit gällande utan kippan, just på grund av den sorts strömningar man kan se i vissa delar av vårt samhälle.

Jag menar alltså att frågan innehåller andra problem än bara att man har en uniform som inte är uniform, förutom det rättviseperspektiv som jag själv har tittat på tidigare och som jag nämnde i mitt första inlägg.

Låt oss ta slöjan som exempel på detta med symbolerna. Vad har statsrådet för åsikt om den? Om den nu symboliserar en viss sak och vi har medborgare som har flytt från den sortens förtryck, och så möter man en polis som har den sortens symbol på sig - förstår statsrådet att det skulle kunna skapa väldigt negativa känslor mot polisen? Tycker statsrådet i så fall att det skulle vara ett problem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet så mycket för svaret, även om jag beklagar regeringens inställning i frågan.

Låt oss gå tillbaka till Rikspolisens författningssamling från 2006. Jag tror att det var där man första gången skrev in att religiösa huvudbonader i form av huvudduk, kippa eller turban ska vara tillåtna till polisuniformen. Beslutet uppmärksammades inte minst sommaren 2012 i samband med att man hade gett en designer i uppgift att ta fram vad man kallade den nya polisslöjan. Det var i samband med detta jag själv blev insatt i och intresserad av frågan.

I Polismyndighetens författningssamling från den 28 november i fjol upprepas beslutet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. För mig är det en självklarhet att all myndighetsutövning - och det tror jag i och för sig att också statsrådet tycker - ska vara neutral. Det gäller inte minst polis och militär med tanke på deras våldsmonopol. Då bör också uniformerna spegla denna neutralitet, och för att kunna göra det måste de också vara fria från det jag kallar religiösa och politiska markörer.

När man gör som i det här fallet inom Polismyndigheten och tillåter religiösa symboler till uniformerna menar jag att man riskerar att påverka förtroendet för polisen negativt. Inte minst öppnar man upp för en poliskår där enskilda polisers neutralitet kan ifrågasättas bara genom en titt på deras uniform.

Fru talman! Jag tycker att frågan egentligen också rymmer ett rättviseperspektiv. Om man möjliggör för vissa religiösa grupper att bära religiösa symboler till polisuniformen bör man också i rättvisans namn tillåta andra religiösa grupper att göra detsamma. I förlängningen menar jag att det också öppnar upp för politiska grupper att ställa samma krav.

Sverige är ett sekulärt land. I mångt och mycket är vi en sekulär demokrati. Religionsfriheten är bara en av många friheter. Den står inte över den politiska friheten, utan den är en av många friheter. Därför menar jag att det blir diskriminerande även gentemot politiska grupper när de inte också får bära sina markörer till uniformen. Jag tycker naturligtvis inte att det ska vara tillåtet, men jag menar att det finns ett rättviseperspektiv i detta.

I vårt grannland Norge, till exempel, har man valt att gå en helt annan väg. År 2013 valde den dåvarande norska kulturministern Hadia Tajik att tydligt säga nej till just ett förslag som då diskuterades i Norge om att få bära religiösa symboler till den norska polisuniformen. Detta var, vad jag kan minnas, en åsikt som delades av samtliga partier i den norska parlamentet. Huvudargumentet var då att offentliga instanser ska vara neutrala i sin utövning, och man menade att uniformen också måste spegla denna neutralitet. Sigve Bolstad, som då var ordförande för det norska polisförbundet, klargjorde i sin tur att det ska finnas det han kallade för en polis och en uniform, just av denna anledning.

Med anledning av detta har jag två följdfrågor. Statsrådet har i och för sig redan svarat, men frågan är om statsrådet delar uppfattningen att svensk polis ska vara neutral i sin utövning. Jag menar att det också bör skildras i uniformen man bär. Begreppet uniform betyder enhetlig, likformig och likartad. Om man tillåter en så kallad uniform att ha dessa symboler är den ju inte längre uniform; den är alltså inte längre enhetlig.

Frågan till statsrådet är: Hur går det ihop?

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det var ett bra svar. Jag tycker att det är positivt att frågan om utvisning är så central och att man - vi - arbetar med den på ett så omfattande sätt. Den frågan är nämligen avgörande för att komma till rätta med den här sortens kriminalitet, just för att en majoritet av dem som begår dessa brott tyvärr - eller hur man nu väljer att se på det - har en annan bakgrund. Det är så verkligheten ser ut.

Jag hoppas att vi får ny lagstiftning på plats så fort det bara går, för det handlar naturligtvis också om att de som befinner sig i Sverige, och som sköter sig, inte ska behöva drabbas för att det finnas andra människor som inte förstår hur man beter sig i vårt land.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Som Maria Malmer Stenergard konstaterat i sitt svar kommer en ny utredning att tillsättas - alltså inte en ny regering utan en utredning. Jag tycker nog att ni ska få chansen ett tag till.

Utredningen handlar om att ytterligare skärpa regelverket kring utvisning på grund av brott. På sidan 43 i Tidöavtalet står det att utvisningsfrågan alltid ska prövas när utlänningar står åtalade för brott samt att verkställighetshinder inte ska medföra att domstolen inte fattar beslut om utvisning. Det har statsrådet redan konstaterat, och det är naturligtvis väldigt bra. Om man frågar mig är detta den absolut viktigaste delen i hela Tidöavtalet.

Jag menar att människor av det här slaget - det spelar ingen roll vad de har för bakgrund - inte har i Sverige att göra. Kommer man till Sverige och begår väldigt grova brott ska man naturligtvis skickas tillbaka hem igen. Det spelar ingen roll om man kommer från ett grannland eller något annat land. I Sverige förväntar vi oss att man sköter sig och bidrar till det allmänna.

Jag vill också påstå att frågan om utvisning är central för att komma till rätta med gängkriminaliteten och den allt grövre organiserade brottsligheten, för den är till stor del ett importerat problem. Den bilden förstärks inte minst av att omkring en tredjedel av dem som avtjänar straff i svenska fängelser de facto saknar svenskt medborgarskap.

Problemet med att grovt kriminella utlänningar tillåts stanna i Sverige började inte med korankravallerna utan har funnits under väldigt lång tid, i väldigt många år. Såväl våldtäktsmän som mördare har tillåtits stanna i Sverige efter avtjänat straff när de i själva verket borde ha skickats tillbaka hem igen.

Ett uppmärksammat fall är de fyra eritreanska män som gruppvåldtog en kvinna i Flemingsberg i fjol. Två av männen våldtog dessutom kvinnan ytterligare en gång i en hiss på Flemingsbergs station. Samtliga män kommer att dömas till fleråriga fängelsestraff, men trots att åklagaren yrkade på utvisning vid fällande dom kommer ingen att utvisas efter avtjänat fängelsestraff. Det är bara ett tragiskt exempel av många.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan också titta på siffror från Brå som visar att närmare sex av tio utländska mördare som var folkbokförda i Sverige när brottet begicks slipper utvisning efter avtjänat straff. Det är väldigt allvarligt att situationen ser ut så.

Att utländska medborgare avhåller sig från att våldta och mörda i Sverige är inget orimligt krav - inte heller att de inte startar eller deltar i kravaller där man till exempel försöker döda poliser. Jag tycker att det ligger inom rimlighetens gränser att man inte sysslar med den sortens verksamhet. Därför är det såklart bra att ny lagstiftning på området planeras.

Men vad gör vi innan ny lagstiftning är på plats? Vad gör vi med alla de grova brottslingar som tillåts stanna kvar i Sverige i dag? Vi har till exempel dem från korankravallerna som jag nämnde, och det blir förmodligen fler med tanke på hur man har valt att döma. Och när lagstiftning väl är på plats, vad gör vi då med människor som inte borde ha fått stanna i Sverige? Finns det något vi kan göra i efterhand?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Det råder ingen tvekan om att gängkriminaliteten, den organiserade brottsligheten och de ständigt återkommande skjutningarna och sprängningarna runt om i förorter och kommuner är värre i dag än någonsin tidigare. Som en direkt följd av det vet vi också och kan se att otryggheten breder ut sig. Det handlar inte minst om att oskyldiga människor alltför ofta hamnar i skottlinjen när de grovt kriminella gör upp.

En mycket stor majoritet av dem som ligger bakom denna brottslighet har en annan bakgrund. Det gäller även fenomen som förnedringsrån och överfalls- och gruppvåldtäkter. De kommer inte minst från länder i Mellanöstern och Afrika.

Jag har sagt det förr, men jag tycker att det är viktigt att understryka att de väl på plats här i Sverige har fått tak över huvudet, livslång bidragsförsörjning och tillgång till ett välfärdssystem som trots sina brister är ett av världens bästa och mest välfungerande. Trots det väljer alltför många att tacka för det genom att bedriva något slags lågintensivt krig mot det omgivande samhället. Alltför många är dessutom islamister med målet att nedmontera och motarbeta vårt öppna och jämställda demokratiska samhälle.

Mångkulturalismen, massinvandringen och islamiseringen som följer i dess spår är destruktiva krafter. De uppmärksammade korankravallerna, som drabbade Sverige under påskhelgen, är ett tydligt bevis på detta.

När jag skrev min interpellation i november hade 30 personer blivit dömda med anledning av de kravallerna. Av dessa kommer ingen att utvisas efter avtjänat straff, trots att en majoritet av dem är utländska medborgare - de är alltså inte medborgare i Sverige - och trots att de har dömts till fleråriga fängelsestraff för grovt blåljussabotage. Flera av dem är dessutom dömda sedan tidigare. Det handlar om alltifrån narkotika- till sexualbrott. Det finns till och med IS-återvändare bland dem. Sedan dess har ytterligare 17 personer dömts, och det kommer att bli fler under våren. Exakt hur många det rör sig om vet jag inte. Men fler kommer att dömas.

Det är märkligt att medborgare i ett annat land kan komma till Sverige och begå den sortens brott utan att skickas tillbaka. Det är anmärkningsvärt. Men precis som statsrådet konstaterar finns frågan om utvisning med i Tidöavtalet. Jag vill påstå att det är en central fråga. På sidan 19 står det: "En möjlighet att kunna utvisa gängkriminella som saknar svenskt medborgarskap utan att de dömts för brott ska utredas . Det bör vidare kartläggas hur många utländska medborgare som är aktiva gängkriminella."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är en jättebra skrivning. Jag ser verkligen fram emot ett skarpt förslag i frågan. Men det finns ett problem kopplat till just den skrivningen. Det här blir en öppen fråga. Hur ska vi, även när en ny lag kommit på plats, kunna utvisa gängkriminella som saknar svenskt medborgarskap utan att de har dömts för brott om vi inte i dag klarar av att utvisa de gängkriminella som saknar svenskt medborgarskap och som har begått väldigt grova brott? Det skulle vara intressant att höra vad statsrådet har att säga om det.

Fru talman! De flesta partier verkar i dag vara ganska överens om att Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt läge när det gäller gängkriminaliteten och den grova brottsligheten. Så har det i själva verket sett ut i flera år nu. Trots det har situationen inte blivit bättre. Det är precis tvärtom.

Det räcker alltså inte med att vara överens om att situationen är allvarlig. Relevant är också varför det ser ut som det gör, alltså förklaringen till hur det kan ha gått så här långt och hur det kan ha gått så här fel. Den insikten är naturligtvis av största betydelse när vi diskuterar hur vi ska göra, alltså vad vi måste göra för att på allvar hantera problemen och den väldigt allvarliga situationen.

Med det sagt ska jag börja med att kommentera Socialdemokraternas särskilda yttrande. I detta står följande att läsa: "Vi måste stoppa våldet och bryta nyrekryteringen till den grova organiserade brottsligheten." Det låter väl bra. Men är det trovärdigt?

Under sin tid som statsminister deklarerade Stefan Löfven vid flera tillfällen att regeringen skulle krossa gängkriminaliteten. Under sin tid som justitieminister kunde vi höra Morgan Johansson upprepa samma tomma fras. Vid minst ett tillfälle sa han dessutom, på fullt allvar: Vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Så blev det inte. Vi vet alla att det bara har blivit värre. Gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten med sina ständigt återkommande skjutningar, sprängningar och uppgörelser är i dag värre än någonsin tidigare. Vi ser hur otryggheten breder ut sig i kommun efter kommun som en direkt följd av detta. Vi ser också hur helt oskyldiga människor hamnar i skottlinjen när dessa grovt kriminella gör upp. Morgan Johanssons uttalande om att det är liten risk att oskyldiga drabbas både smakar och luktar riktigt illa.

Komiskt blir det när Socialdemokraterna vidare skriver att de är kritiska till "ensidiga satsningar på straffskärpningar", varpå man talar sig varm för brottsförebyggande arbete. Jag tänker så här: Det finns inget parti som har styrt Sverige under så lång tid som just Socialdemokraterna. De har dessutom suttit vid regeringsmakten de två senaste mandatperioderna. De har haft all tid i världen att arbeta med just dessa förebyggande insatser. Trots det är situationen värre och allvarligare än någonsin tidigare. Det är ett misslyckande.

Fru talman! Jag håller i och för sig med om att förebyggande insatser är viktiga - givetvis, och vi pekar även på detta i Tidöavtalet. Där lyfter vi fram behovet av en reformerad socialtjänstlag, inrättande av en nationell social insatsstyrka, en reformerad socionomutbildning och så vidare. Men även om det förebyggande arbetet kan bli bättre är det knappast där det har brustit.

En majoritet av dem som ligger bakom gängkriminaliteten och den grova organiserade brottsligheten, med sina skjutningar och sprängningar men också fenomen som förnedringsrån, överfalls- och gruppvåldtäkter med mera, har annan bakgrund. De kommer inte minst från länder i Mellanöstern och Afrika och har många gånger kommit till Sverige från väldigt dysfunktionella länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Väl på plats här har de fått tak över huvudet, livslång bidragsförsörjning och tillgång till - trots dess brister - ett av världens bästa välfärdssamhällen. De har fått tillgång till skola, tandvård, sjukvård, äldreomsorg och så vidare. Trots det väljer alltför många att bedriva vad som kan liknas vid ett lågintensivt krig, även mot det omgivande samhället. Då har jag inte ens börjat prata om islamiseringen och hur islamisterna, för övrigt med Socialdemokraternas goda vilja, arbetar med att nedmontera vårt öppna, jämställda och demokratiska samhälle.

Den tidigare socialdemokratiska regeringens totala haveri, vilket givetvis även inkluderar de partier som har sprungit i deras ledband, och misslyckandet med att krossa de kriminella gängen och den organiserade brottsligheten beror på att de helt enkelt inte förstod, eller förstår, varför det ser ut som det gör eller att huvudförklaringen till att det ser ut som det gör de facto är en direkt följd av den politik de själva har fört - men också en direkt följd av mångkulturalism och massinvandring. Det här är en politik som har skapat utanförskap, segregation, våld och otrygghet.

Om man saknar denna förståelse är det av förklarliga skäl svårt att lösa situationen, och den som tror att mer av socialdemokratisk politik är lösningen på de problem som inte minst Socialdemokraterna själva har skapat har inte förstått situationens allvar eller vad den beror på.

Fru talman! Tidöavtalet är ett försök att på riktigt och för första gången på allvar hantera de problem Sverige brottas med i dag. Tidöavtalets avsnitt om kriminalpolitik är för övrigt ett av de viktigaste och därmed mest omfattande. Det handlar om krafttag mot ungdomsbrottsligheten och om en lång rad mönsterbrytande åtgärder för att stoppa gängen. Vi pekar exempelvis på behovet av att införa ett system med tidsbegränsade visitationszoner och att den som döms för brott ska kunna meddelas ett förbud mot att vistas i ett visst geografiskt område.

Det handlar också om utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel med målet att upptäcka och förhindra brottslig verksamhet i kriminella nätverk. Vi pekar även på behovet av dubbla straff för gängkriminella och av kriminalisering av deltagande i sådana gäng.

Det handlar dessutom om en fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen där straffen för exempelvis våldsbrott, sexualbrott, angrepp mot poliser och annan brottslig verksamhet som hotar rättsstatens och samhällets fundament ska skärpas. Vi pekar också på behovet av ett stärkt straffrättsligt skydd för poliser och på att straffen för våld mot tjänsteman ska skärpas. Detsamma gäller straffet för blåljussabotage.

Fru talman! Det sistnämnda är viktigt och intressant, och det för mig in på frågan om utvisning, som jag påstår är central i Tidöavtalet. Det är i själva verket avgörande om vi på allvar ska kunna lösa problemet med gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten - detta eftersom det till stor del är ett importerat problem.

Om vi tittar på de uppmärksammade påskupploppen, eller korankravallerna som jag med flera föredrar att kalla dem, som skakade Sverige under flera dagar i våras, ser vi att samtliga dömda har annan bakgrund. Men ingen av de 30 personer som så här långt har dömts kommer att utvisas efter avtjänat straff - detta trots att en majoritet av dem är utländska medborgare och har dömts till fleråriga fängelsestraff för grovt blåljussabotage. Flera av dem är råbarkade islamister som dessutom är dömda sedan tidigare. Det handlar om allt från narkotikabrott till sexualbrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Detta är anmärkningsvärt, och vi kommer att göra allt som står i vår makt för att få till stånd en förändring i utvisningsfrågan. Människor av det här slaget, oavsett bakgrund, har ingenting i Sverige att göra.

Just frågan om utvisning är central om vi ska kunna komma till rätta med den allt grövre organiserade brottsligheten. Att det till stor del rör sig om ett importerat problem förstärks inte minst av att drygt en tredjedel av dem som avtjänar straff i svenska fängelser saknar svenskt medborgarskap.

Fru talman! Det är uppenbart att vi nu, vilket Gunnar Strömmer och Moderaterna samt de andra regeringspartierna också har konstaterat, ser början på ett paradigmskifte i rättspolitiken och inte minst den största offensiven någonsin mot den organiserade brottsligheten. Och för första gången ser jag faktiskt med tillförsikt på framtiden.

Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)