Åsa Westlund

Fru talman! Utgångspunkten för den här debatten har som sagt varit att fler ska lära sig mer. Forskning som finns visar att det betygssystem som vi har i dag leder till att färre lär sig tillräckligt mycket därför att färre går ut gymnasiet. Det är väldigt tydligt. Det finns forskning om det. Därför har jag hos skolministern efterlyst forskning som stöder hennes linje, nämligen att man absolut inte får titta på detta eftersom det vore skadligt. Nämn någon forskningsrapport som visar på det!

Den forskning som jag har hittat och den forskning som andra forskare refererar till visar att det här leder till sämre kunskapsutveckling, inte bara hos några elever utan hos alla elever, eller i alla fall hos stora elevgrupper som sedan hamnar utanför samhället. Vi har som samhälle inte råd med det. Vi har inte råd med att tusentals unga människor redan vid 16 års ålder slås ut från att läsa vidare på ett nationellt program som de hade kunnat klara; året innan det här systemet infördes klarade man nämligen det. De hade kunnat få jobb och försörja sig själva. I stället hamnar de i långvariga perioder av försörjningsstöd. Alla vi andra ska då försörja dem, i stället för att de ska ha frihet med egen inkomst och egen försörjning.

Jag hoppas att fortsättningen av regeringsperioden kommer att präglas av en öppenhet hos regeringen för att ta till sig av den kunskap och forskning som finns och att den politik som förs inte kommer att bygga på gamla paroller som skrevs för 30 år sedan men sedan har prövats mot verkligheten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag uppskattade flera delar av statsrådets besked i svaret på min interpellation, som vi fick höra härifrån talarstolen.

Jag delar uppfattningen att de som har utformat kunskapskriterierna inte har tagit tillräcklig hänsyn till hur barns hjärnor fungerar eller var man befinner sig i mognadsprocessen. Jag välkomnar att statsrådet tar upp det och att hon tänker titta vidare på det med större fokus på till exempel faktainlärning.

Jag välkomnar också fokuset på tidiga insatser. Det är oerhört viktigt. Det var därför den tidigare regeringen införde läsa-skriva-räkna-garantin och såg till att det kunde anställas 36 000 fler personer i svensk skola som kan stötta de elever som inte fått den hjälp de behöver.

Det behövs ytterligare förstärkningar här, men det får vi spara till en annan debatt. Just nu ser vi dock hur regeringens politik tvingar fram stora nedskärningar i svensk skola. Vi lämnar detta för den här gången och fokuserar på dagens ämne.

Jag tänkte ta upp några av de forskare som jag har hittat när jag har letat efter saklig grund för denna betygsgräns.

Exempelvis skriver Jonas Vlachos, som är nationalekonom, att det inte vad han vet finns något som tyder på att F-IG-gränsen - haft positiva effekter för vare sig skolsystemet eller elever. Däremot finns det en hel del som pekar på negativa effekter för eleverna, till exempel en ökning av antalet unga sjukpensionärer. Detta bygger han på den forskningsrapport som visar att det här faktiskt inte berodde på att man hade bristande kunskaper utan att man aldrig fick gå gymnasiet. Det var det som gjorde att man inte klarade gymnasiet; man kom inte ens in. Grunden för det var de nya betygsreglerna, inte plötsligt mycket sämre kunskaper. Från ett år till ett annat klarade färre gymnasiet. Det berodde på ett system som vi hade beslutat här i Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig ta upp ytterligare några exempel.

Anna Sjögren säger i Sveriges Lärares tidning Vi lärare att betyget F riskerar att sänka kunskapskraven i hela klassrummet. Allt fokus handlar då om att i de sista årskurserna baxa igenom några elever över gränsen, och hela undervisningen läggs därmed på en för låg nivå för att den genomsnittliga eleven ska få den kunskapsutveckling man behöver.

Flera pekar också på att de som till exempel går på yrkesprogram självklart också behöver kunskap i svenska, matematik och engelska. Men behöver man exakt samma svenska när man ska läsa ett fordonsprogram som när man ska läsa ett teoretiskt program som samhällsvetenskap? Nej, jag tror inte det. Vi måste vara beredda att titta på gränserna. Stänger de dörren i onödan?

Jag upprepar att jag inte har någon färdig ståndpunkt, men jag tycker att det är beklagligt att skolministern redan från början säger att hon inte tänker lyssna på den forskning som finns och som säger att det här i onödan spärrar vägen för unga människor att tillägna sig mer kunskap. Hon tänker hålla fast vid den ståndpunkt som hon hade för 30 år sedan, även om den visat sig vara felaktig.

Jag tycker att en skolminister ska lyssna på forskningen. Jag bjuder återigen in skolministern att redovisa någon forskning som visar att spärrgränsen har lett till ett positivt resultat för eleverna eller samhället.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret!

I en demokrati räcker det inte att bara tycka saker, även om det är roligt att snabbt tycka saker i de sociala medier som vi har tillgång till. Demokrati handlar också om att ta till sig av varandras argument och lyssna på forskning och beprövad erfarenhet. Det ansvaret menar jag är betydligt större för oss riksdagsledamöter och statsråd än för allmänheten.

Det räcker inte att bara tycka när man bestämmer över miljoner människor i Sverige, utan då måste man också ta till sig av hur det fungerar i verkligheten. Forskningen som finns på den fråga som tas upp här, nämligen spärrgränsen till gymnasiet i form av betyget F som nu har funnits i mer än två decennier, säger oss en del om hur det fungerar i verkligheten. Att lyssna på forskning skulle jag vilja säga att statsråd på Utbildningsdepartementet har ett särskilt stort ansvar för. De ska hålla kunskapens fana högt.

Utgångspunkten för min interpellation är att fler måste lära sig mer. Sverige ska kunna konkurrera med kunskap och smarta, nya lösningar - inte med låga löner. Vi socialdemokrater menar att på sikt måste nog alla elever i Sverige gå i gymnasieskolan. Det räcker helt enkelt inte på dagens arbetsmarknad att ha nio års grundskola för att få en stabil försörjning i det fortsatta livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag vet vi att förändringarna i och med införandet av betyget F som spärrgräns till gymnasiet väldigt tydligt har inneburit att en mycket stor grupp elever slås ut direkt efter grundskolan utan att ens gå vidare till gymnasiet. Vi vet också att en mindre andel klarar gymnasiet efter den här reformen. Det vill säga att utvecklingen går i helt fel riktning.

De studier som finns visar att den utslagning som nu sker, där var sjunde elev stoppas från att läsa vidare på ett nationellt program på gymnasiet, är väldigt kostsam för individen, familjen och samhället. Vi vet nämligen att betyget F som spärrgräns - inte kunskaperna, utan systemet - i sig leder till ökad utslagning och att samhället måste försörja ett antal individer genom hela deras liv trots att de hade kunnat klara gymnasiet och få en stabilare plats på svensk arbetsmarknad.

Jag menar att vi måste orka titta på den här frågan. Jag vet att det kan låta som att vi sänker kraven, men vi måste kunna ta till oss den forskning som finns och våga utvärdera detta. Jag hoppas att skolministern också vågar ta till sig av forskning och utgå från vad verkligheten nu säger oss, inte från vad hennes parti tyckte för 30 år sedan och hålla fast vid det trots att verkligheten har förändrats och visat att man hade fel.

Det finns som sagt flera forskningsstudier som visar att betyget F som spärrgräns har väldigt negativa effekter på sysselsättning senare i livet. Skolministern vill ändå absolut inte titta på den här gränsen. Jag undrar helt enkelt, fru talman, vad skolministern menar att det finns för belägg för att systemet med en spärrgräns i form av betyget F till gymnasiet måste vara kvar. Finns det någonting som visar på positiva effekter för elevers kunskapsresultat?

Fru talman! Argumentet från statsrådet är att en offentlighetsprincip även för friskolorna skulle kunna innebära en svårighet för de mindre skolorna. Varför får vi då inte se den utredning som har tittat på den frågan? I den utredningen kanske man har hittat en lösning på det problemet. Eller också ser man att det inte är ett problem, precis som det inte är ett problem för alla små, statliga utredningar, som också måste följa offentlighetsprincipen.

Varför döljer regeringen det arbete som har lagts ned på att utreda hur offentlighetsprincipen skulle kunna gälla för friskolor? Jag kan inte se något ärligt svar på den frågan som inte går ut på att man vill mörka. Varför vill vi inte ha alla fakta på bordet? Jag tycker att regeringen ska tänka om och lägga fram den här utredningen så att alla kan se för- och nackdelar med att se till att friskolor omfattas av offentlighetsprincipen.

Jag tänker också att det är problematiskt att vi har ett system som har fungerat så pass bra som offentlighetsprincipen har gjort i svensk statsförvaltning när det gäller att avslöja fel och brister, som plötsligt inte gäller för stora delar av välfärden, inklusive friskolorna. Detta leder till att vi inte har samma möjlighet att granska vart skattepengarna går eller missförhållanden som drabbar elever och lärare. Ansvaret för detta undantag från offentlighetsprincipen i välfärden vilar på dem som försvarar undantaget. Den generella principen är ju offentlighetsprincipen.

Återigen - statsrådet får gärna svara på min fråga: Varför dölja fakta i målet genom att inte tillåta utredningen att lägga fram det förslag som utretts?

Fru talman! Offentlighetsprincipen är ju något av ett guldägg i svensk demokrati. Den gör att det är lättare för medier och allmänhet i Sverige att granska hur våra skattemedel används och vilken makt som utövas än i många andra länder. Detta är en viktig princip värd att försvara, för den har genom åren lett till att många missförhållanden har kunnat avslöjas och att man senare har kunnat komma till rätta med de problem som har avslöjats.

Den förra regeringen tillsatte en utredning om att införa offentlighetsprincipen också för friskolorna. Den särskilda utredaren har för Sveriges Radio uppgett att hon har tagit fram ett omfattande underlag med för- och nackdelar med att införa offentlighetsprincipen även för friskolor, på samma sätt som i dag redan gäller för kommunala skolor.

Det som nu händer är att regeringen stoppar henne från att lägga fram det här underlaget och förslaget där alla hade kunnat se för- och nackdelar med att införa offentlighetsprincipen för friskolor. Vad är det egentligen i det här underlaget som regeringen vill mörka? Varför kunde inte utredningen få presentera för- och nackdelar med offentlighetsprincip för friskolor?

Den enda begripliga förklaring som jag kan komma på - det är möjligt att statsrådet har en annan förklaring - är att regeringen vill dölja de sakliga argument som finns för att en offentlighetsprincip ska gälla även för friskolor.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en regering som i varje skede försvarar marknadsskolan inte lyssnar bättre på Sveriges lärare när de säger att det finns en utbredd tystnadskultur i svenska skolor. Det är konkurrensen om skolpengen som gör att man inte vågar prata om missförhållanden, för då riskerar man att tappa intäkter och därmed försvåra undervisningen ytterligare för skolan. Detta är ett systemfel som den här regeringen försvarar i varje läge. I det här läget, när man inte vill ändra detta grundsystem, säger man också nej till Sveriges lärares krav på offentlighetsprincip och därmed ett starkt meddelarskydd, alltså att den som berättar om missförhållanden i svensk skola ska kunna känna sig trygg med att inte drabbas av repressalier även om man jobbar på en friskola som är finansierad av samma skattemedel som de kommunala skolorna.

Fru talman! Mina frågor till statsrådet är alltså, för det första: Varför vill regeringen dölja det här underlaget, som utredningen i princip var färdig med, om för- och nackdelar med offentlighetsprincipen i svenska skolor - varför vill regeringen mörka utredningsresultatet genom att ändra uppdraget på det sätt som man nu gör? Och för det andra: Oroas verkligen inte statsrådet över den tystnadskultur som finns i svensk skola, eller varför fortsätter statsrådet att försvara marknadsskolan och att man inte ska få ha offentlighetsprincip eller meddelarfrihet i friskolan?

Fru talman! Mats Persson röstade själv nej till de förslag som den förra regeringen lade fram på detta område och får stå för det.

Offentlighetsprincipen går längre än det regeringen vill införa för friskolor. Friskolor vill ha ansvar för våra barns och ungas framtid - för hela deras utbildningstid. Det är ett stort ansvar, men de ska inte ta ansvar för offentlighetsprincipen.

Varför, Mats Persson, vill regeringen att det ska vara svårare att avslöja missförhållanden inom den privata friskoleverksamheten än inom den kommunala skolverksamheten?

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Mats Persson. Barns och ungas utbildning är den viktigaste investering samhället gör. Det borde vara självklart för varje regering att stå på elevers och lärares sida när deras intressen kommer i konflikt med friskoleägarnas intressen. Men den här regeringen ställer sig hela tiden på just friskoleägarnas sida, nu också i fråga om offentlighetsprincipen för friskolor.

Offentlighetsprincipen har under lång tid varit en del i vår svenska demokrati. Den har bidragit till att missförhållanden har kunnat avslöjas av journalister och allmänhet, och därmed har verksamheten kunnat förbättras. Men regeringen och Sverigedemokraterna vill alltså att friskolor ska slippa de krav på öppenhet som offentlighetsprincipen innebär.

Varför prioriterar regeringen alltid att lyssna mer på friskoleägare än på till exempel Sveriges lärare?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag tror att många är förvånade över att just Liberalerna lägger ned den ökade statliga satsningen på bättre kvalitet i undervisningen. Många väljare som röstade på Liberalerna trodde nog att de skulle prioritera frågan om att staten ska ta ett större ansvar för likvärdig utbildning i hela landet högst. Här gör regeringen tvärtom.

Fru talman! Jag skulle vilja sammanfatta debatten. Regeringen säger att den har prioriterat bort satsningarna på att öka kvaliteten i undervisningen genom att förbättra förutsättningarna för det kollegiala lärandet lärare emellan. Men man säger att Skolverket ändå på något märkligt sätt ska kunna åstadkomma detta trots att pengarna har försvunnit. Det är ett rent önsketänkande. Det krävs mer än så av Sveriges regering i ledarskap.

Man säger också att man inte har förvissat sig om att dessa neddragningar inte går ut över verksamheten i till exempel Luleå; man har inte vidtagit några sådana åtgärder. I stället låter man myndigheten jobba med mindre resurser i förhoppning om att den ska stå för den nedskärning som regeringen de facto gör.

Regeringen har försökt att hitta ett svar i att man gör mycket annat för skolan. Det är sant att man gör mycket annat, och det är lovvärda satsningar som även Socialdemokraterna gärna ser. Vi tycker dock att de olika huvudmännen och framför allt kommunerna själva kan bestämma över dessa saker bättre. Vi ger dem mer resurser i vår budget att kunna göra detta.

Regeringen, med Liberalerna i spetsen, sätter däremot inte skolan först utan väljer i stället sänkt skatt med 13 miljarder för dem som tjänar mest. Eleverna fick inte ens de 61 miljoner som det handlar om.

(Applåder)

Fru talman! Ibland önskar man att man hade en sådan där "sant eller falskt"-tavla uppmonterad här i kammaren. Nu sades det nämligen från statsrådets sida att den här regeringen gör den största satsningen på skolan sedan 1990-talet, när de i själva verket drar ned med nästan 1 miljard kronor på det utgiftsområdet. Sedan kan vi diskutera hur mycket av detta som går till det statsrådet väljer att benämna "skolan", men inte är det mindre än det som fanns 2022. Sedan sa statsrådet också att det här var mer än det som Socialdemokraterna under åtta års regeringstid lade på svensk skola. Ursäkta, fru talman, men det var ju helt uppåt väggarna.

Den här regeringen har prioriterat, så som alla regeringar behöver prioritera. Den här regeringen valde att lägga 13 miljarder kronor på att sänka skatten för dem som tjänar mest. Då hade man inte råd med 61 miljoner kronor till det kollegiala lärandet, som utvecklar lärarna och leder till bättre undervisning till elever i Sveriges alla hörn. Det är prioriteringen.

Vi socialdemokrater gör alltså inte den prioriteringen. Vi tror att staten behöver ta större ansvar för att öka likvärdigheten och förbättra kvaliteten i svensk undervisning - och vi tror att det är lärarna som kan göra detta genom att få ett bättre utbyte sinsemellan. Det var därför vi påbörjade satsningen på kvalitetsdialoger och ökad statlig närvaro i hela landet från skolmyndigheterna, som ska facilitera att lärare kan lära mer av varandra. Det tycker vi är viktigare än att sänka skatten med 13 miljarder kronor för dem som tjänar mest.

Vi socialdemokrater tycker att skolan behöver mer resurser. Det är därför vi fördubblar de generella statsbidragen som regeringen har lagt i budget. Vi ger dubbelt så mycket till landets kommuner och regioner. Merparten av det kommer att gå till svensk skola eftersom det är den största utgiftspost Sveriges kommuner har - och det behövs, för den här regeringen har nämligen lagt en budget som innebär att svensk skola står inför stora nedskärningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det vore klädsamt att stå för den prioriteringen och säga till väljarna att man prioriterar sänkt skatt för höginkomsttagare före svensk skola och före ett ökat statligt ansvar för skolan.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag var på en skola i Tyresö i går och talade med svensklärare som berättade om deras arbete med flera lärare i samma klassrum. Jag frågade vad hon tyckte om att just vara flera lärare i samma klassrum. Det finns lärare som tycker att det är ganska jobbigt, men det finns också lärare som tycker att det är väldigt givande. Hon brast verkligen ut i ett leende och sa: Det är det bästa som finns när jag hamnar med någon som har erfarenhet och jag får lära mig bra saker.

Det är det som den här debatten handlar om. Lärare ska kunna lära sig av andra lärare för att sprida hur man bäst undervisar i ett klassrum. Det är egentligen kärnan i skolans och alla skolformers verksamhet; dynamiken mellan lärare och elever eller barn ska fungera. Ibland hör jag att vi skulle prata alldeles för lite om det. Därför ställde jag den här frågan. Det är som sagt själva kärnan i Utbildningssverige - undervisningen ska fungera.

Flera utredningar har pekat på ett behov av att staten tar ett större ansvar för fortbildningen för lärare över hela landet, eftersom undervisningskvaliteten behöver bli mer likvärdig och helt enkelt bättre. Det handlar alltså inte om att någon myndighet ska säga hur det ska vara. Det handlar om att främja kollegialt lärande.

I budgeten skriver regeringen att man tar bort de pengar som är avsatta för de så kallade kvalitetsdialogerna. Jag har frågat varför. Jag tolkar statsrådets svar som att man fick prioritera bort det, eftersom man valde att lägga pengar på annat. Jag tycker att det är en ganska ihålig argumentation.

Vi socialdemokrater har råd med både detta och att ge mer pengar än regeringen till skolan och framför allt till kommunerna, som då kan tillföra skolan mer resurser. Den här regeringen lägger 13 miljarder på att sänka skatten för dem som tjänar mest. Men just satsningen på ökad kvalitet i undervisningen på 61 miljoner kronor fick stryka på foten.

Jag skulle ändå vilja veta varför regeringen valde den prioriteringen. Jag vet att Moderaterna tidigare har tyckt illa om detta och att de i sina motioner har sagt att de har velat ta bort det. Men Liberalerna har, vad jag vet, inte gett uttryck för den skepsisen utan har ofta talat om att staten behöver ta ett ökat ansvar för likvärdigheten i hela landet.

Mina andra frågor i interpellationen gäller om statsrådet har tagit några initiativ för att förhindra nedskärningar på området och att den regionala närvaron försvinner. Jag tolkar svaret som att statsrådet inte har gjort någonting för att bevara arbetet eller för att se till att det kan utvecklas.

Min fråga är väl egentligen: Avser statsrådet att se satsningen gå i graven, eller vill statsrådet att satsningen faktiskt ska utvecklas, så att alla elever i Sverige kan möta bättre och mer stimulerade lärare?

Herr talman! Liberalernas partiledare, statsrådet Johan Pehrson, skrev i Expressen i helgen att Liberalerna vill förbjuda religiösa friskolor utifrån att Liberalerna inte kan acceptera att en enda skola i vårt land försvårar integrationen och hämmar elevers frihet.

Jag blev väldigt glad när jag läste detta, för det innebär att en regering där Liberalerna ingår måste lägga fram förslag om ett förbud mot religiösa friskolor.

Min fråga till skolminister Lotta Edholm är därför: Kommer regeringen nu att lägga fram ett förslag om stopp för religiösa friskolor, eller betyder dessa tuffa orden från statsrådet Pehrson egentligen ingenting?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Det var dock inget svar på varför Moderaterna väljer att lägga ned den här typen av utbildningar som har sökande och där människor får jobb direkt efter utbildningen i yrken som det är brist på och som samhället inte klarar sig utan.

Det finns inte bara ett utan flera exempel på detta. Som jag sa i mitt anförande verkar det tyvärr som att regeringsföreträdarna och Sverigedemokraterna lever i en parallell verklighet. Om man jämför de anslag ni ger 2023 med dem för 2022 skär ni ned på yrkesutbildningarna: yrkeshögskolan, komvux och yrkesvux. Ni lägger också ned branschskolorna.

Det är lite jobbigt om man inte kan utläsa det av tabellerna och sedan ska stå och förklara för människor ute i den riktiga verkligheten varför de måste lägga ned sin branschutbildning, varför de har färre platser på yrkeshögskolan och varför det blir färre platser på yrkesvux.

Josefin Malmqvist har inte gjort det, men Moderaterna hänvisar ofta till att det här skulle vara något slags återställning efter pandemin, och att det är därför man drar ned på antalet platser. Men vi har ju en samhällskris nu också! Man behöver satsa på kompetens och utbildning för att kunna konkurrera med resten av världen. Jag tycker att det är tråkigt att Moderaterna och de andra regeringspartierna lägger ned fullt fungerande yrkesutbildningar och skär ned på både yrkeshögskola och yrkesvux när så många företag skriker efter den arbetskraften.

(Applåder)

Fru talman! I förra veckan anordnade Josefin Malmqvist och Caroline Helmersson Olsson ett seminarium om branschskolor. Jag vill tacka ledamoten för det, för det var ett väldigt kunskapsbildande och bra seminarium.

Tyvärr visades det också tydligt vad som kommer att bli konsekvenserna av regeringens politik. Branschskolor som har kommit igång runt om i Sverige kommer att läggas ned. Ett exempel som vi fick lära oss mer om gällde branschutbildningen för distributionselektriker, något som Sverige verkligen behöver fler av, eftersom vi behöver bygga fler distributionsnät för el runt om i Sverige för att klara och trygga energiförsörjningen och dessutom klara klimatomställningen.

Det finns också många andra branscher med skriande behov av kompetent arbetskraft. Ändå väljer Moderaterna att i denna budget skära ned på yrkesutbildningen inom komvux och på yrkeshögskolan. Dessutom ska man lägga ned denna branschutbildning som har försörjt en stor del av näringslivet med just distributionselektriker.

Varför, Josefin Malmqvist, väljer ni att lägga ned denna utbildning? Hur ska de företag som ska trygga vår elförsörjning framöver få tag i kompetent personal nu när ni lägger ned denna utbildning?

Herr talman! Jag sa verkligen inte det sista som Josefin Malmqvist lade i min mun. Det är många moderata företrädare före henne som har försökt säga att vi säger så, men vi har aldrig sagt så. Jag vill bara ha detta sagt.

En av de viktigaste saker som Socialdemokraterna har gjort under den här tiden är lärarlönelyftet. Jag tror inte att Moderaterna tyckte att det var dåligt. Det har lett till att fler lärare tjänar bättre i Sverige. Det är viktigt för att kunna rekrytera fler lärare under lång tid framöver.

38 000 fler anställda i svensk skola gör skillnad där ute i verkligheten. Med er budget kommer det att bli färre. Det är också skillnad, fast tvärtom.

Reformer för trygghet och studiero efterlyser Josefin Malmqvist. Vi har precis klubbat igenom en stor sådan reform som tydliggör möjligheten att ingripa även fysiskt för anställd personal i skolan, till exempel, och tydliggör och skapar större säkerhet i skolans ledning, så att man ska kunna ta de här frågorna på allvar. Jag tror att Josefin Malmqvists parti också röstade för det förslaget.

Jag noterar återigen att det inte finns någon regeringsföreträdare som hittills har sagt vad det är som svensk skola ska spara in på. Var är de lärare som ni tycker är för många i dag? Ni kompenserar inte för de ökade kostnader som skolorna har för ökade löner eller för ökade skolluncher, så vad är det ni ska skära ned på?

Elever och lärare står ju inför detta nu. Vad är ert svar? Jag tycker att ni i regeringsunderlaget är skyldiga elever och lärare att svara på den frågan och inte låtsas som att ni satsar när ni egentligen skär ned på svensk skola.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att jag försökte framföra det tidigare, men jag gör det igen. Vi har i varje budgetförhandling prioriterat skolan, för det krävs mer resurser för att åstadkomma bättre resultat. Men det räcker inte. Man måste också jobba rätt med de pengar som finns, och vi har lagt fram åtskilliga förslag för att sätta stopp för den marknadsskola som finns i Sverige och den vinstjakt som leder skolan åt fel håll.

Vi har dock inte fått driva detta eller så har vi blivit fällda i Sveriges riksdag när vi har försökt göra detta. Josefin Malmqvist kan faktiskt inte lasta Socialdemokraterna för vad Moderaterna gör i Sveriges riksdag.

Vi har gjort en del saker som regeringen är nöjd med. Man har till exempel ställt sig bakom detta med ordning och reda i skolan.

Jag tycker ändå att Josefin Malmqvist ska ha en eloge för att hon tar upp det som kanske är det viktigaste problemet i svensk skola i dag, som vi ägnar alldeles för lite uppmärksamhet åt, nämligen hur vi ska få fler elever att få godkända betyg och hur vi ska underlätta övergången till gymnasiet för dessa elever, så att de inte slås ut. Jag diskuterar gärna detta mer framöver.

När Josefin Malmqvist ändå står här vill jag veta hur Moderaterna tänker om nedskärningarna i skolan framöver. De kommunala skolorna och de fristående skolorna framöver kommer att ha mycket högre kostnader än de har intäkter, eftersom regeringen väljer att inte kompensera vare sig kommuner eller skolor för de ökade kostnaderna. Är det lärarna som ska sägas upp, är det fritidspedagogerna som ska sägas upp eller är det skollunchen som ska dras in, Josefin Malmqvist?

Herr talman! Först förbjöd Liberalerna oss att driva denna fråga. De hotade att fälla regeringen om vi gjorde det. Sedan lade vi fram förslag om detta som Liberalerna röstade nej till. Och sedan är det vårt fel att Liberalerna gjorde som de gjorde. Det är slutsatsen av det Fredrik Malm säger här.

Det gläder mig om Fredrik Malm och det övriga regeringsunderlaget menar allvar med att göra en reform som värnar valfriheten i Sverige men också ser till att ta bort de övervinster och lättförtjänta pengar som skolkoncernerna gör i dag. Jag tror inte att de menar allvar, men vi är öppna för en sådan långsiktig överenskommelse. Men då måste den vara på allvar, och den måste ta hänsyn till att vi ska få en ökad likvärdighet i svensk skola.

Tills ni lägger fram ett sådant förslag är jag skeptisk, för er historia på detta område lämnar en del övrigt att önska.

Jag har svårt för argumentet att vi inte lyckades eftersom ni fällde oss. Men någon går kanske på den typen av retorik.

Jag konstaterar också att jag inte har fått svar från Fredrik Malm på vad det är svensk skola ska skära ned på framöver oavsett om eleverna går i en fristående eller kommunal skola. Men alla kommer att få det tuffare framöver med denna regerings budget.

Herr talman! Jag blir lite mållös. Gjorde vi ingenting? Vi lade ju fram förslag till riksdagen som ledamoten röstade ned för att han inte ville sätta stopp för överkompensationen till de fristående skolorna. Vi lade fram åtskilliga förslag till Sveriges riksdag, för det gör man som regering. Vi hade också ett samarbete med Liberalerna där Liberalerna förbjöd oss att röra vinsterna för de fristående skolorna. Men ledamotens minne kanske inte sträcker sig så långt.

Vi har gjort mycket på detta område, men vi har helt klart inte lyckats än.

Tyvärr gör jag samma bedömning som skolkoncernerna själva av regeringens politik på detta område, och det är att det inte kommer att påverka möjligheten att ta ut vinst och inte heller vinstjakten i svensk skola. Det kommer däremot fortsätta att vara onödigt dyrt för skattebetalarna, och en lång rad problem kommer att kvarstå, såsom glädjebetyg och annat, som svensk skola skulle behöva komma till rätta med.

Jag hoppas att jag har fel. Fredrik Malms partikollega Lotta Edholm har ju alla möjligheter i världen att visa att hon menar allvar med att svensk skola ska bli bättre. Vi är fortsatt beredda att stödja förslag som sätter stopp för marknadsskolan. Kom gärna med det! Men kom inte och säg att vi inte gjorde något när det var ni själva som röstade nej till de förslag som lades fram till Sveriges riksdag.

Herr talman! Jag uppfattade inte alls vad Sverigedemokraterna tycker att svensk skola har för mycket av. Jag uppfattade inte om det är lärarna, fritidspedagogerna eller skolluncherna som ska dras in. Jag tycker faktiskt att svenska elever och lärare förtjänar ett svar på det från Sverigedemokraterna. Eftersom Sverigedemokraterna inte kompenserar för de prisökningar som skolorna har måste ju pengarna tas någonstans ifrån. Sverigedemokraterna undviker att svara på den frågan. Jag noterar det.

Vi skriver i vår budgetmotion att alla de här sakerna är lovvärda, men vi lägger mer pengar till kommunerna - inte lite mer utan mycket mer.

Det är inte så att vi är emot vare sig lovskola, sociala team eller läromedel. Vi har gjort stora insatser på det området under vår tid i regeringen, saker som ni nu delvis tar vidare, så kom inte och säg att vi skulle prioritera ned de här sakerna! Vi lägger mer pengar både till skolan och till landets kommuner för att klara de prisökningar som finns.

Herr talman! Svaret är ganska enkelt. Vi socialdemokrater tror inte att pengarna blir fler för att vi döper dem till många olika saker på det sätt som regeringsunderlaget gör. Därför har vi inte döpt våra satsningar till x, y, z, å, ä och ö. Vi har döpt dem till stora, rejäla saker som likvärdighetsbidraget på 1 miljard, som Patrick Reslow tyvärr glömde nämna i uppräkningen som han nyss gjorde.

Vi lägger alltså mer pengar på det här området än regeringen gör. Det blir mer av det som ledamoten räknade upp med vår budget, om skolorna anser att det behövs, och det blir inte bara lite mer utan väldigt mycket mer eftersom vi också kompenserar kommunerna för de prisökningar som de har i skolor och så vidare. Med vår politik blir det alltså mer av detta i svensk skola.

Jag vill fråga Sverigedemokraterna: Vad är det ni tycker att svensk skola har för mycket av eftersom ni inte kompenserar för de prisökningar skolorna har? Vad är det som ska bort? Är det speciallärarna? Är det skollunchen, som ska ersättas med knäckebröd? Eller är det fritidspersonalen?

(Applåder)