Fru talman! har frågat mig varför jag och regeringen ändrar utredningsdirektiven till Utredningen om fler vägar till arbetslivet så att utredningen inte fritt kan föreslå åtgärder för att lösa problemet med den stora utslagningen av elever.

Svar på interpellationer

Jag vill börja med att konstatera att Utredningen om fler vägar till arbetslivet har ett mycket viktigt uppdrag genom sitt fokus på elever som i dag har svårt att nå målen i grund- och gymnasieskolan. Det är problematiskt att så många som 15 procent av eleverna avslutar grundskolan utan behörighet till ett nationellt program i gymnasieskolan.

Det är uppenbart att skolan måste förbättras så att alla elever får de bästa förutsättningar att klara skolan och få med sig de kunskaper de behöver för att kunna försörja sig. Att ta bort gränsen för godkänt har presenterats som en lösning på problemet med att för många barn och ungdomar inte når målen i skolan. Jag delar inte den uppfattningen. Problemet är inte att det finns ett betyg för icke godkända kunskapsresultat i betygssystemet, utan att man inte tillräckligt tidigt identifierar de barn som behöver mer stöd och träning för att nå kunskapsmålen eller att elever inte får stöd i tid för att klara sin skolgång.

Det finns också ett behov av att se över kursplaner och betygskriterier. Abstrakta krav skapar en destruktiv stress hos många barn. Skolans styrdokument behöver reformeras i enlighet med barns kognitiva utveckling och intellektuella mognad och få ökat fokus på inlärning och färdigheter samt fakta- och ämneskunskaper. Det är en rad åtgärder som behövs för att få en skola där alla elever får tillräckliga kunskaper för att klara vidare studier och yrkesutbildningar.

Elever som riskerar att inte nå målen ska ges stöd. Betyget F utgör en tydlig information om att eleven inte har nått upp till kraven och att ytterligare åtgärder kan behöva vidtas. Eftersom regeringen inte ämnar lägga fram förslag som skulle innebära att betyget F tas bort har regeringen genom ett tilläggsdirektiv förtydligat att utredningen inte ska lägga tid och resurser på att ta fram sådana förslag.

Jag värnar utredningens uppdrag att ge oss mer kunskap om de elever som inte når målen i grund- och gymnasieskolan och om vilka hinder som finns för genomströmning och etablering på arbetsmarknaden samt att lämna förslag som förbättrar situationen för dessa elever. Utredningen har ett fortsatt brett uppdrag att föreslå åtgärder för att lösa problemen med den stora utslagningen av elever.

Fru talman! Självklart ska man lyssna på forskning. Jag skulle säga att det är ett stort problem att svensk skolpolitik inte har gjort det. Det är ett jättestort problem nu när det gäller till exempel kursplanerna att de absolut inte har byggt på kognitionsforskning. Kraven har kanske inte varit för högt ställda, men helt fel ställda för en stor grupp av elever.

Det finns också en stor grupp elever som har kommit sent till Sverige och därför inte klarat till exempel engelskan. Där finns i alla fall en liten möjlighet att klara sig in på gymnasiets nationella program även om man inte har haft den möjligheten.

I grund och botten handlar betyget F om att elever inte uppnår kunskapskraven. Att säga att de ska kunna gå på gymnasiets nationella program på precis samma villkor som dem som har tillräckliga kunskaper för att göra det är ju bara att lura elever att ta ytterligare steg upp i en verksamhet som de faktiskt inte har förutsättningar att klara.

De allra flesta elever i Sverige börjar i gymnasiet. Det är väldigt få som inte gör det. Däremot är det många som hoppar av. Många av dem hoppar verkligen av och försvinner från systemet. Det är också många som finns kvar men som inte lyckas uppnå kunskapsresultaten. I de flesta fall beror det på att de inte har tillräckliga kunskaper från grundskolan.

Betyget F är också ett medel för att väcka grundskolan att ta sitt ansvar för dessa elever tidigare. Svensk skola lider väldigt mycket av ett system där man skjuter problemen framför sig. Man tror hela tiden att nästa stadium ska lösa problemen för en elev, men det är sällan så det blir. All forskning visar att ju tidigare man gör insatser, desto bättre resultat får man.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skälet till att jag inte vill att utredningen ska fortsätta med detta är att man ju skriver utredningsdirektiv för att man vill ha förslag som ska genomföras, inte för att förslag ska läggas fram som man inte kommer att genomföra. Det handlar naturligtvis också om resurser. Utredningen ska kunna ägna sig åt annat än något som jag inte kommer att lägga fram förslag om.

Så som utredningsväsendet i Sverige fungerar är ibland ett stort slöseri. Det finns utredningar på många hundra sidor varav väldigt lite sedan kommer att genomföras.

För mig är det viktiga egentligen inte betyget F, utan det är att dessa elever saknar kunskapsmässiga förutsättningar att gå på gymnasiets nationella program. De har inte kunskaperna med sig. Om man till exempel ska bli elektriker och inte har tillräckliga kunskaper i engelska eller matematik kan det bli direkt farligt att gå på den gymnasieutbildningen. Det ställer höga krav på att man har förkunskaper. Jag tror att det är viktigt att hålla fast vid förkunskapskraven.

Fru talman! Åsa Westlund tar upp en väldigt intressant debatt: Behövs det samma krav för alla yrken? Egentligen tror jag inte att det är så. Men det är inte sant att man inte kommer in på gymnasiet, för det gör man absolut. De allra flesta ungdomar börjar gymnasiet. Det är inte det som är problemet. Problemet är att man i vissa delar har för låga kunskaper när man kommer in och eftersom man har för låga kunskaper har man svårt att ta sig över till ett nationellt program. Finns det några andra möjligheter? Finns det möjligheter att införa kortare yrkesutbildningar, kanske med lägre krav? Det här är jätteintressant att titta på.

Jag är dock helt övertygad om att det skulle leda till ett mindre fokus på dessa elever om man tog bort F-nivån. Åsa Westlund antyder det själv när hon säger att hon läst en artikel om att man nu baxar eleverna över kunskapsgränsen. Men vad hade hänt om man inte hade baxat dessa elever över kunskapsgränsen? Då hade de ju inte fått kunskaperna, och det hade varit ett jätteproblem för dem men även för alla andra som skulle gå i samma klass och läsa i samma takt som de elever som inte har klarat kunskapsmålen.

Jag tycker att det är ett för stort fokus på betyget F och ett för litet fokus på att betyget F visar att man inte har tillräckliga kunskaper. Jag är ju glad över att skolor verkligen anstränger sig för att baxa eleverna över gränsen.

Jag tycker dock att svensk skola lider av att man försöker göra allting i helklass i så stor utsträckning som möjligt i stället för att ha särskilda mindre undervisningsgrupper för de elever som verkligen behöver det för att nå målen. Vi måste anstränga oss mer för dessa elever, men det är i sig inget skäl för att ta bort gränserna. Om man bara tog bort gränsen och sa "Du får gå på vilken utbildning du vill, oavsett kunskaper och förkunskaper" skulle man bara lura elever, och man får ett enormt problem i gymnasieskolan i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället för att skjuta problemet uppåt i systemet och in i gymnasiet borde vi trycka problemet nedåt i systemet och se till att elever får hjälp och stöd tidigt.

Jag vänder mig dock emot bilden att eleverna inte får börja gymnasiet, för det gör de faktiskt i väldigt stor utsträckning.

Fru talman! Det viktiga, anser jag, är att vi blir bättre i svensk skola på att sätta in stöd tidigt. Det är orimligt att så många lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att klara gymnasiet. Det är det som det handlar om. Om man inte pratar tillräckligt bra svenska, inte kan skriva, inte kan engelska och inte har de basala kunskaperna i matematik får man väldigt svårt att klara gymnasiets nationella program. Det är klart att man inte löser problemet genom att bara säga: "Det är helt okej! Du behöver inte kunna någonting i grundskolan. Det gör ingenting, för du kommer att klara gymnasiet." Det säger sig självt att det inte fungerar på det sättet.

Jag tror att vi nu måste sätta in mycket större resurser på att elever ska få tidigt stöd i svensk skola. Vi måste våga differentiera mer även i grundskolan och se till att det finns fler speciallärare, fler mindre undervisningsgrupper, mer böcker och så vidare, så att de här eleverna får stöd tidigt. Sedan måste vi också hitta system för en bättre gymnasieskola för de elever som inte klarar kunskapskraven. Det tror jag är viktigt. Det är därför den här utredningens främsta mål är att hitta sådana vägar. Det ser jag verkligen fram emot att se mer av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.