Åsa Westlund

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen för frågan. Det blev lite fel där på slutet med Sverige och socialdemokratin, men det kan vara lätt ibland att tänka att det är samma sak. Jag förstår det.

Jag har suttit i den här kammaren tillsammans med andra socialdemokrater och både pausat reduktionsplikten och sänkt skatten på drivmedel, för det blev ett för högt pris för vanliga konsumenter att betala i och med kriget i Ukraina. På andra sidan i politiken ser vi i dag en tillnyktring – man ser att världsmarknaden spelar roll. Det är komiskt: Förut kallade man det Magdapriser, men nu kallar man det inte Jimmiepriser, trots att det är två krig som har drivit upp priserna. Jag önskar lite mer ärlighet i debatten.

Vi har gjort vår hemläxa. Vi ser att det inte räcker att bara ha reduktionsplikt som inriktning. Man måste göra andra saker. Det som vi har föreslagit är att man ska upphandla det här direkt. På samma sätt som regeringen och Sverigedemokraterna vill ge förutsättningar för kärnkraft vill vi ge tillförlitliga villkor för drivmedelsproduktion i Sverige. Det behövs.

Vi tycker inte att det är bra att göra så som Sverigedemokraterna och regeringen har gjort och därmed öka vårt oljeberoende. Vi ser hur sårbart Sverige är. Vi behöver snabba på elektrifieringen, men under de här fyra åren har den bromsats in. Vi behöver göra mycket mer för att få till elektrifiering och se till att Sverige får en svensk drivmedelsproduktion.

Vi kommer att ta ansvar för att det här ska gå att kombinera med jobb och med bättre ekonomi för vanligt folk. Det är mer än vad man kan säga att den här regeringen har gjort. Trots att man har ökat utsläppen har man inte tagit ansvar för ekonomin, utan man har gjort slut på pengarna. Dessutom har man använt den största delen av pengarna till att sänka skatten för dem som tjänar allra mest.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen så mycket för frågorna.

Nu vet jag att Sverigedemokraterna inte alltid litar på den forskning som bedrivs, men det finns väldigt mycket forskning som visar att det finns mycket att vinna på att ställa om och minska klimatutsläppen samt att det går att göra avvägningarna mellan olika intressen på ett väldigt smart sätt om man har tillräckligt mycket tid på sig.

Det Sverigedemokraterna och regeringen nu har gjort är att de har slarvat bort fyra år i det arbetet. De har skjutit upp allt arbete som behöver göras för att vi ska klara klimatet. Samtidigt har de gjort slut på pengarna, inte bara för den här mandatperioden utan också för nästa. Det är en enorm springnota som den här regeringen och Sverigedemokraterna lämnar efter sig, med olösta klimatproblem – till och med ökade utsläpp – och dessutom ett förstört reformutrymme.

Därför är mitt besked att det kommer att bli väldigt tufft att nå de här klimatmålen. Det spelar roll att Sverigedemokraterna och den sittande regeringen har skjutit upp alla problem och lämnar den här enorma springnotan efter sig. Vi är dock beredda att göra vårt yttersta för att det ska gå. Det betyder inte att alla andra intressen ska stå tillbaka, utan vi ska hitta en lösning framåt. Men nu kommer det att vara mycket tuffare. Vi hade haft goda möjligheter om regeringen och Sverigedemokraterna hade gjort sin del av jobbet.

(Applåder)

Fru talman! Under lång tid var Sverige ett föregångsland i klimatpolitiken. Vi visade att det gick att förena tre saker: minskade utsläpp, fler jobb och en växande ekonomi. I dag är situationen en annan. Sveriges utsläpp ökar. Detta är inte en naturlag, utan det är ett politiskt val – ett val som den här regeringen har gjort.

Fru talman! Samtliga regeringspartier lovade svenska folket att Sverige skulle nå klimatmålen. De sa att de ville föra en mer effektiv klimatpolitik. Nu vet vi hur det blev. Regeringen och Sverigedemokraterna hade ingen plan för hur klimatmålen skulle nås, och resultatet är tydligt: Sveriges utsläpp ökar kraftigt.

I stället för att presentera ny politik för att nå målen börjar regeringspartierna ifrågasätta själva klimatmålen. Kristdemokraterna vill avskaffa alla svenska klimatmål. Liberalerna vill slopa transportmålet. I går sa klimatministern här i kammaren att frågan om att slopa transportmålet bereds i Regeringskansliet.

Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom regeringen tidigare har betonat, helt riktigt, hur viktigt det är att Sverige har bred enighet kring klimatmålen. Den enigheten har varit en styrka för Sverige. Den har gett stabila spelregler för industrin, och den har gjort att företag har vågat investera. Men nu är det alltså klimatministerns eget parti som börjar riva upp den enigheten. Det skapar osäkerhet, och det riskerar svenska jobb.

Klimatpolitiken handlar faktiskt inte bara om minskade klimatutsläpp, utan den handlar om just jobb, investeringar och Sveriges konkurrenskraft. Industrin står inför historiska investeringar i fossilfri teknik, men investeringar kräver en sak framför allt annat: förutsägbarhet. När politiken svänger kraftigt tvekar företagen. När spelregler ändras skjuts investeringar upp. När ambitionerna sänks flyttar kapitalet någon annanstans. Det är precis detta vi ser just nu: Osäkerheten ökar, tempot i omställningen bromsar in och andra länder konkurrerar om investeringarna.

Fru talman! Regeringen säger ganska ofta att de värnar svensk konkurrenskraft, men deras politik gör det rakt motsatta. Att sänka klimatambitionerna i en värld som ställer om är att försvaga Sveriges position. Sverige har företag som ligger i absolut framkant i klimatomställningen. Ta Volvo som exempel – de har investerat miljardbelopp i elektrifiering, och när regeringen och EU nu backar från klimatkraven på bilar slår det direkt mot Volvo och andra företag som har gått före. Det skapar också osäkerhet kring hela EU:s klimatpolitik.

I det läget behöver Sverige en regering som står upp för höga klimatambitioner i Europa, inte en statsminister som står tyst när andra regeringar försöker bromsa omställningen och riva upp långsiktigheten till förmån för sina egna – sämre och mindre konkurrenskraftiga – företag.

Fru talman! Effekterna av klimatförändringarna är redan här. Vi ser fler extrema väderhändelser – stormar som fäller skog, värmeböljor som ökar dödligheten och översvämningar som förstör vägar och fyller källare. Priset på varor som kaffe, choklad och olivolja har stigit kraftigt, och försäkringspremier riskerar att öka hutlöst mycket för enskilda individer. Forskning visar att klimatförändringarna redan påverkar ekonomin genom att störa ut leveranskedjor och orsaka högre kostnader. Det här är alltså inte ett avlägset framtidsproblem, utan det är en realitet här och nu.

Fru talman! Vissa säger att Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv, men alla utsläpp spelar roll. Sveriges styrka har alltid varit att visa att omställning är möjlig. Det är genom att ligga i framkant som vi har kunnat få andra länder att följa efter, och det är genom att ligga i framkant som vi har kunnat skapa nya jobb och nya konkurrensfördelar för Sverige.

Fru talman! Regeringen lovade en mer effektiv klimatpolitik, och resultatet blev som sagt ökade utsläpp och osäkra investeringsvillkor. Det är ett stort politiskt misslyckande. Vi socialdemokrater väljer en annan väg. Vi tänker ta ansvar för klimatet, för jobben och för Sveriges konkurrenskraft. I den globala klimatomställningen finns det två sorters länder – de som leder och de som tvingas följa efter. Sverige ska vara ett land som leder.

Fru talman! Jag yrkar bifall enbart till reservation 4. Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning gör jag så.

(Applåder)

Fru talman! Svaret var väl inte jättetydligt till alla de löntagare som nu har svikits av Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna, som alltså driver en linje som är dålig för svenska jobb när det gäller klimatkrav för bilar i EU.

Det var heller inget svar till alla de löntagare som jobbar på andra framgångsrika svenska företag som ligger i framkant därför att de tror på det här som det mest konkurrenskraftiga för framtiden. Nu ser de hur regering efter regering i andra länder står upp för sina företag – företag som faktiskt är mindre konkurrenskraftiga och som inte är lika klimatsmarta och hållbara. De ser en svensk regering som står tyst, och de ser hur Sverigedemokraterna driver på utvecklingen och för en politik som är bra för industrier i andra länder.

Jag undrar verkligen vad ni i Sverigedemokraterna säger till alla de löntagare som jobbar på de här företagen runt om i Sverige. Vad säger ni? Att ni inte bryr er? Att det var fel tänkt för några år sedan och därför tänker ni inte lyssna på dem nu? Eller vad säger Sverigedemokraterna?

Är det så viktigt att göra saker som är dåliga för klimatet att de här hundratusentals svenska jobben inte spelar någon roll för Sverigedemokraterna?

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna drev på för att försvaga EU:s klimatkrav på bilar. Vi hörde det nyss framföras här i talarstolen. Det var något som svenska företag i framkant, som Volvo Cars, tydligt motsatte sig. Men Sverigedemokraterna valde att i stället tillmötesgå de företag i andra länder som ligger efter i omställningen. Kristdemokraterna gjorde samma sak, och regeringen gör det nu.

Det här skapar förstås oro, inte minst för de svenska företag som investerar i ny teknik och klimatlösningar och i jobb här i Sverige.

Därför vill jag återigen fråga Sverigedemokraterna: Vad säger ni till alla de människor som arbetar på Volvo Cars – över 20 000 i Göteborg, till exempel – som redan har sett hur ni valde att gynna de bilindustrier i andra länder som släpar efter i stället för att stå upp för svensk industri och dess jobb här i Sverige? Och vad säger ni i Sverigedemokraterna till alla de anställda i andra svenska företag som ligger i framkant i klimatomställningen? Det är många stora svenska industrier och många tusentals löntagare. Vad säger ni till dem som nu undrar om Sverigedemokraterna kommer att göra samma sak mot dem och svika dem till förmån för industrier i andra länder som släpar efter i klimatomställningen?

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret!

Det är ändå väldigt tydligt att utsläppen har ökat under den här regeringen. Sverige har kommit längre ifrån klimatmålen, och det kommer att vara tufft för den regering som tar över efter valet att klara dem. Ett viktigt skäl till att Sveriges utsläpp ökar är just den ineffektiva politik som regeringen har bedrivit. Man har haft en ryckighet och en osäkerhet som har gjort att företag inte har vågat investera och att produkter inte har efterfrågats.

En av de saker vi är väldigt överens om här är att Klimatklivet och Industriklivet är bra redskap. Statsrådet gör ett bra jobb med att förklara hur de pengar som har använts på det här sättet faktiskt har kommit till nytta – men tänk då vad 4 miljarder till hade kunnat göra för nytta. Det är ju det som är problemet.

Dessa pengar har brunnit inne under den här regeringen. Det är pengar som har avsatts av riksdagen för att användas för att minska Sveriges klimatutsläpp, men pengarna har blivit liggande på hög och har inte kommit till användning. Det är det som är så allvarligt. Jag förstår inte hur man kan slarva så med en så viktig fråga som klimatet och de klimatkliv som också i så stor utsträckning påverkar näringslivet och de jobb vi har i Sverige.

Jag vill än en gång påpeka att ansvariga myndigheter pekar på det regeringen ansvarar för när de säger vad som har brustit. Det har varit politisk ryckighet, osäkerhet och för korta och för små bemyndiganden. Att det här inte har fungerat tillfredsställande är något regeringen får ta på sig.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det går att välvilligt tolka statsrådet som att regeringen erkänner att man tidigare har hanterat anslagen och bemyndigandena till Klimatklivet och Industriklivet på ett vårdslöst, för att inte säga slarvigt, sätt när man nu understryker att man ska ha en längre tidshorisont och lägga fast ramen fram till 2030. Men det får mig ändå att fundera över hur regeringen hamnade här under mandatperioden.

Var det så att något parti, säg Liberalerna, slogs för höga anslag till Klimatklivet och Industriklivet och inte riktigt förstod att det också behövs ett bemyndigande? Eller var det så att något annat parti tänkte att vi kan ge lite mer pengar till Klimatklivet och Industriklivet, för de kommer ändå inte att gå åt eftersom vi inte har behövt ge dem ett bemyndigande? Hur gick den här förhandlingen egentligen till? Var det rent slarv, eller var det så att några partier drog det längsta strået för att forma en politik som inte leder till konkreta utsläppsminskningar utan bara är pengar på papperet?

Det är ju det vi har sett under den här mandatperioden. Regeringen framhåller alltid att Klimatlivet och Industriklivet är centrala verktyg i regeringens klimatpolitik. Det är rätt att de är jättebra verktyg, men de har inte fungerat under den här regeringen. Pengarna har stannat på kontot och betalats tillbaka till regeringen när året har varit slut – detta därför att regeringen, välvilligt tolkat, har slarvat med att ge långsiktiga förutsättningar eller, lite närmare sanningen, varit så oenig att man inte lyckats få till de här långsiktiga villkoren.

Det är klart att det är lättare att vara långsiktig när man kanske ska avgå om några månader än när man räknar med att sitta kvar. Det är också lite av ett fattigdomsbevis – när man inte vet om man ska styra landet längre, då passar det att lägga fast ramarna.

I det här fallet välkomnar jag förstås ändå att det kanske kommer att finnas långsiktighet framöver. Men det som blir mer och mer uppenbart för varje dag med den här regeringen och det här regeringsunderlaget är att den politiska osäkerheten finns kvar – den politiska osäkerhet som har skapat den här ryckigheten under mandatperioden och som i den senaste budgeten ledde till en dramatisk nedskärning av Industriklivet. Det är den osäkerheten som gör att svenska företag inte riktigt vågar investera så mycket som de annars hade gjort. Därmed går Sverige miste om investeringar, tillväxt och nya jobb som vi annars hade kunnat få.

Jag hoppas verkligen att vi kan få till en ny regering efter valet som har tydlighet och står bakom klimatmålen. Jag hoppas också att de partier som ursprungligen ställde sig bakom klimatmålen och var beredda att jobba för dem, de sju partierna, kan återupprätta den enigheten så att vi slipper att ett antal partier anpassar sig till det åttonde partiet, som inte vill se något klimatarbete i Sverige, som ifrågasätter hela problematiken med klimatförändringar och som definitivt inte bryr sig om att det riskerar svenska jobb när vi sänker klimatambitionerna så som nyligen skedde på EU-nivå.

Jag vill ställa frågan igen till Johan Britz: Vad var det som gjorde att regeringen inte gav långsiktiga villkor för Klimatklivet och Industriklivet tidigare under mandatperioden?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Regeringen har lovat svenska folket att hålla fast vid klimatmålen och bedriva en effektiv klimatpolitik, men resultaten vi ser just nu pekar i rakt motsatt riktning.

Med den här regeringen har Sveriges utsläpp ökat och Sverige kommit längre från att nå klimatmålen. Samtidigt används inte miljardbelopp som riksdagen har avsatt för att minska klimatutsläppen genom Klimatklivet och Industriklivet. Det är väldigt svårt att se det här som en effektiv klimatpolitik. Klimatklivet och Industriklivet är ju tänkta att göra något väldigt konkret, nämligen möjliggöra investeringar som minskar utsläpp, stärka industrin och skapa jobb i Sverige.

Klimatinvesteringar är ofta stora och fleråriga. Företag och kommuner fattar beslut med en lång tidshorisont, och då krävs stabila och långsiktiga spelregler. Men under den här mandatperioden har flera centrala styrmedel förändrats snabbt. Samtidigt har ramarna för investeringsstöden varit relativt korta, och detta har skickat en signal till dem som överväger att investera om att stödet finns i dag men kanske inte i morgon. Den typen av osäkerhet uppstår när det finns politiska motsättningar om inriktningen framåt, något som varit väldigt tydligt i regeringsunderlaget.

Ministern sa i sitt svar att det faktum att de pengar som avsatts för klimatinvesteringar inte blivit använda till stor del beror ”på omständigheter som vi inte kan råda över”. Ansvariga myndigheter pekar tvärtom på två faktorer som direkt har påverkat hur medlen har kunnat användas och som regeringen och regeringsunderlaget är direkt ansvariga för.

Den första faktorn är politisk ryckighet och osäkerhet, och den andra faktorn är för korta och för små bemyndiganden, det vill säga exakt sådant som regeringen och regeringsunderlaget direkt ansvarar för. Ändå säger statsrådet att det hela till stor del beror på sådant som ligger utanför regeringens kontroll.

Min fråga är förstås: Avfärdar regeringen den här sakliga kritiken från sina egna myndigheter? Och vore det inte klädsamt om regeringen tog på sig en del av ansvaret och inte försökte skylla ifrån sig?

Herr ålderspresident! Klimatministern har själv sagt att enigheten runt klimatmålen är väldigt viktig för vårt näringsliv och för att företagen ska våga investera i vårt land. Jag frågade vad som har hänt sedan Liberalerna kom överens med sex andra partier i Miljömålsberedningen som föranleder att man slår undan benen för den säkerhet och trygghet näringslivet behöver genom att säga att det här målet ska rivas upp och förändras. Jag fick inget tydligt svar på vad som har ändrats i verkligheten.

Jag kan säga vad som har ändrats politiskt. I Miljömålsberedningen var det ett parti som föreslog det som regeringen nu säger sig bereda i Regeringskansliet, och det var Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna har också sagt att de backar från det här. Sedan gick Liberalerna ut och sa detsamma.

Det är tydligt för alla utomstående vad som händer, nämligen att Sverigedemokraterna får diktera även Sveriges klimatpolitik. Det är alltså ett parti som här i vår kammare ofta har ifrågasatt behovet av att ens ha klimatpolitik i Sverige. Det är de som håller i taktpinnen.

Jag ger gärna statsrådet en möjlighet till att förklara vad som annars har förändrats från det att klimatministern sa att det var viktigt att hålla fast vid enigheten runt klimatmålen till att regeringen nu förbereder att riva upp dem. Säg inte att målen har blivit orealistiska utan att erkänna att det i så fall beror på regeringens politik, för den har medvetet fört Sverige längre ifrån målen!

(Applåder)

Herr ålderspresident! Välkommen, Johan Britz, till klimatdebatten i Sveriges riksdag!

Sverige har på en lång rad politiska områden haft blocköverskridande överenskommelser som har tjänat Sverige väldigt väl. Tyvärr har den nuvarande regeringen inte riktigt vårdat dessa överenskommelser och inte heller slutit några nya.

Jag tänkte börja med att återge det som klimatministern själv sa på pressträffen när Miljömålsberedningen lämnade över sitt betänkande: Sedan regeringen tillträdde har det spridits falska påståenden och rubriker hej vilt om påstådda avskaffade klimatmål. Detta har skapat stor oro inte minst i näringslivet. Men nu står samtliga partier bakom klimatmålen, och då hoppas jag att vi är färdiga med tramset om avskaffade klimatmål eller sänkta ambitioner, för det är inte värdigt Sverige.

Så sa alltså klimatministern när Miljömålsberedningen lämnade över sitt slutbetänkande och hon fångade då den oro som uppstår när man inte står upp för våra gemensamma klimatmål. Hon menade också att det var trams att prata om att bryta målen. För ett par veckor sedan, alltså en tid efter detta, sa dock klimatministern att hon och hennes parti, som också hennes vikarie här i kammaren företräder, menar att det är dags att överge ett av de mål som det nyss var väldigt viktigt att hålla fast vid.

Jag undrar därför om statsrådet kan svara på vad det är som har förändrats så kraftigt i verkligheten mellan dessa båda tidpunkter. Först var det otroligt viktigt för svenskt näringsliv att politiken stod enad bakom de här klimatmålen, och det var trams att prata om att riva upp dem. Sedan sa klimatministern att det här målet ska rivas upp.

Finns det någon faktor som statsrådet kan peka på som har förändrats mellan de här uttalandena, eller ska man se förändringen i Liberalernas och regeringens retorik som ytterligare ett steg i att anpassa sig till Sverigedemokraternas klimatpolitik?

(Applåder)

Herr talman! Det som näringslivet i Sverige säger är att man vill ha en stabil energiförsörjning och att man för att kunna lita på detta vill ha en bred energiöverenskommelse. Som jag har konstaterat tidigare i debatten levererar den här regeringen och Sverigedemokraterna inte det – av rent partipolitiskt taktiska skäl. Energiministern har varit väldigt tydlig. Hon ville ingå en energiöverenskommelse med bland annat Socialdemokraterna, vilket hade inneburit mer kärnkraft på sikt men också mer och billig el här och nu. Det sa regeringen nej till. Energiministern var tydlig med att det fanns partier i regeringen som inte ville ha den här överenskommelsen och att skälet var att man satte kortsiktiga partistrategiska intressen före vad som var bäst för landets näringsliv och för landet som helhet.

Jag uppfattade inte att jag fick något som helst svar på min fråga till Elin Nilsson: Hur stora EU-böter kommer Sverige enligt regeringens analyser och beräkningar att få betala om vi missar klimatmålen? Det kan väl ändå inte vara så att regeringen inte gör en sådan analys? Kommer inte svenska väljare inför valet nästa år att få reda på vad det kostar för Sverige om vi inte klarar klimatmålen? Ska det döljas för väljarna? När tänker annars regeringen redovisa hur stora böter som väntar svenska skattebetalare på grund av den misslyckade klimatpolitik som regeringen för?

(Applåder)

Herr talman! Jag uppfattade att Elin Nilsson var lite irriterad på den kritik som förs fram mot det förfall som sker i våra naturreservat. Vindskydd, spångar och leder förfaller på grund av att regeringen inte avsätter tillräckligt mycket resurser för att underhålla dem. Även i löpande priser är budgeten som den här regeringen avsätter nämligen mycket mindre än när den tog över. I fasta priser är det förstås drastiskt mycket mindre. Pengarna räcker inte till det som de gjorde för fyra år sedan.

Det är klart att regeringen skär ned. Därför är det lite konstigt och magstarkt av Elin Nilsson att hon blir irriterad på kritiken och säger att man satsar. Det var egentligen inte därför jag begärde ordet, men jag tycker att det är på sin plats att säga till när man från politiskt håll inte står för den politik man faktiskt driver.

Min fråga handlar om klimatet. Sverigedemokraterna och regeringen lämnar en stor springnota efter sig i klimatarbetet. Utsläppen ökar, och svensk industri, som hade kunnat bidra till att minska utsläppen och skapa nya jobb, har svikits.

Dessutom riskerar svenska skattebetalare att få betala miljarder i EU-böter på grund av regeringens springnota. Jag utgår förstås ifrån att regeringen har gjort en analys av hur stora EU-böterna blir för svenska skattebetalare om Sverige missar klimatmålen. Det är en extremt viktig alternativkostnad när man blickar framåt i den budgetproposition som man nu har lagt fram.

På Irland räknar myndigheterna med en kostnad på mellan 90 och 290 miljarder. Det kan alltså röra sig om enormt stora summor.

Hur mycket bedömer regeringspartierna att EU-böterna för missade klimatmål kommer att innebära för Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Nu har jag ärligt talat rätt svårt att följa vad Kjell-Arne Ottosson egentligen säger. Jag får inte ihop det.

Före valet hade man väldigt hög svansföring om att alla som fick sina avverkningar stoppade skulle få ersättning. Sedan har man varken levererat pengar eller juridik som gör att det blir möjligt. Man har bara skjutit på frågan. Man har begravt en grundlagsändring som egentligen inte hade behövts, utan man hade kunnat lösa det redan här och nu. Och nu ifrågasätter man att Socialdemokraterna avsätter pengar. Jag förstår faktiskt inte. Menar Kjell-Arne Ottosson att vi ska ha en rätt till ersättning som ger noll kronor?

Socialdemokraterna tar det här på allvar, och vi avsätter pengar i vår budget för att skogsägare som inte kan avverka sin skog ska få ersättning.

Självklart ska den svenska skogen brukas. Den är viktig som kolsänka. Den är viktig för ekonomin i Sverige. Den är viktig för artrikedomen. Den är helt enkelt stommen i Sverige. Kjell-Arne Ottosson har helt rätt i det.

Jag tackar för att Kjell-Arne Ottosson lyfter fram hur viktig socialdemokratin har varit för svensk basindustri. Vi lovar att vi kommer att vara det även fortsättningsvis, även för skogsindustrin.

(Applåder)

Herr talman! När jag tillträdde i utskottet igen fick jag många frågor från journalister och andra om Sverige kommer att nå klimatmålen om Socialdemokraterna vinner valet nästa år. Jag svarade att jag inte vet.

Det kommer allvarligt talat att bli väldigt tufft, för nu har den här regeringen och Sverigedemokraterna ökat Sveriges utsläpp. De har gjort drastiska minskningar av miljö- och klimatbudgeten. De har gjort andra val och andra prioriteringar.

Vi socialdemokrater lever inte i någon drömvärld, utan vi utgår från den värld som vi har när vi tar över. Det är också därför som vi inte kan lägga tillbaka alla de pengar som ledamoten har bidragit till att dra bort under mandatperioden. Det vore varken effektivt eller bra, för förändringarna har skett i verkligheten. Man kan inte plötsligt bara anställa jättemånga personer, hur mycket pengar man än lägger dit. Det vore inte heller ansvarsfullt rent ekonomiskt att hantera det på det sättet.

Vi tar ansvar för ekonomin, och det har vi alltid gjort. Till skillnad från den här regeringen och Sverigedemokraterna brukar vi respektera budgetreglerna och se till att vi går med överskott. Den här regeringen och Sverigedemokraterna har varje år gått med underskott. Vi kommer självklart att fortsätta ta ansvar för svensk ekonomi och för Sveriges klimatmål.

Vi har visat flera gånger att vi samarbetar bra med Miljöpartiet. Vi går till val som ensamt parti men samarbetar gärna med andra partier – alla utom Sverigedemokraterna, faktiskt – och hoppas att andra partier också är beredda att ha den inställningen så att vi tillsammans kan ta ansvar för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag hoppas att samtliga noterade att Helena Storckenfeldt undvek att svara på varför man inte har förberett alla konsumenter på den prischock som kommer att ske vid pump några år framåt i tiden och varför man har sagt nej till Socialdemokraternas förslag om att förbereda och se till att vi har mer biobränsle så att vi kan fortsätta att hålla en rimlig nivå på bensin- och dieselpriset i Sverige.

Jag tycker förstås att det är viktigt att de som jobbar och som hämtar och lämnar på fritidsaktiviteter har möjlighet att göra det. Vi ska aldrig komma tillbaka till den situation vi hade när kriget i Ukraina startade. Det kriget tog oss lite på sängen, får vi väl ändå erkänna. Jag upplevde i alla fall inte att det var så många som var förberedda den dagen det hände.

Det var också tydligt att Sverige drabbades hårt av höga bränslepriser. Vår regering sänkte skatten på drivmedel under den tid vi hade kvar. Vi pausade reduktionsplikten. Vi har också en politik som ska se till att vi både får lägre pris vid pump och får mer biobränsle i tanken och fler elbilar i Sverige så att vi kan klara klimatmålen men också hushållens ekonomi.

Det är inte sant att vi lovar allt åt alla. Moderaterna lovar faktiskt inte heller allt åt alla. Det kan de vara lite stolta över, tänker jag, för i deras budgetar är det några som alltid gynnas. Det är inte den enskilda familjen eller den ensamma mamman, utan det är de absolut rikaste i samhället. Riksdagens utredningstjänst har visat att nio av tio hushåll tjänar på vår politik i jämförelse med den budget som Helena Storckenfeldt företräder.

(Applåder)

Herr talman! Den politik som regeringen och Sverigedemokraterna har fört under den här mandatperioden garanterar att det blir en prischock vid pump för alla som ska tanka framöver. Regeringen och Sverigedemokraterna har nämligen missat möjligheten att ställa om och göra oss mindre beroende av den olja som kommer att kosta mer när hela världen ska gå över till att bli fossilfri, något som Helena Storckenfeldt för övrigt säger sig stå bakom.

EU kommer att införa ett handelssystem också för drivmedel, och detta innebär att priset vid pump kommer att gå upp, oavsett vem som styr i Sverige. Helena Storckenfeldt ansluter sig i den här debatten till alla högerpolitiker som låtsas som att det regnar. Hon måste ju på något sätt ändå ha tagit in att det finns ett handelssystem som kommer att driva upp priserna i Sverige.

Varför har då inte regeringen och Sverigedemokraterna gjort mer för att förebygga prischocken vid pump, genom att till exempel säga ja till det förslag om Sverigebränsle som vi socialdemokrater har lagt fram? Det hade inneburit lägre pris vid pump men framför allt att vi hade fått igång en stark produktion av biobränsle i Sverige, vilket hade gjort oss mindre beroende av Rysslands och andra skurkstaters olja. Det hade också sett till att vi kan undvika den kraftiga prischocken vid pump.

(Applåder)

Herr talman! Det är fantastiskt att komma från utbildningspolitiken, där Sverigedemokraterna och regeringen håller ihop kring en politik som håller varenda friskoleägare i landet om ryggen. Ägarna får betalt – miljarder varje år – för något som de inte gör. Det blir 19 miljarder i vinst i stället för stöd till barnen i klassrummen. Ägare skriver ”Bra jobbat!” till statsministern. Det är fascinerande att komma från den debatten till den här.

Jag tror att många socialdemokrater efter ett politiskt värv vill göra nytta i samhället, gärna i näringslivet. Om detta går att kombinera med att göra nytta för vår klimatomställning hoppas jag att de gör det.

Som jag sa redan i min första replik är jag oroad över att vi inte kommer att klara konkurrensen med andra länder. Det borde Martin Kinnunen också vara. Jag menar inte att vi ska tävla med andra länder om att ge störst statsstöd; det vore dumt och skadligt.

Vi i Sverige kan inte vara så naiva att vi tror att sänkta skatter och fri marknad är svaret på allt, inte om vi ska ha en konkurrenskraftig industri i Sverige. Då behöver vi ha ett samarbete mellan regering och näringsliv och mellan politik och näringsliv för att klara konkurrensen.

Det handlar om att se till att det finns en energiöverenskommelse. Det såg ni i Sverigedemokraterna till att det inte blev, Martin Kinnunen. Det handlar också om att se till att företag har möjlighet att åtminstone få kapital till bra ränta för att göra investeringar just här i vårt land.

Jag tror att alla svenska skattebetalare uppskattar att vi ser till att Sverige fortsätter att vara konkurrenskraftigt även framöver.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna fortsätter sitt kulturkrig mot klimatet. Allt som andas klimatpolitik är per definition dåligt. Tidigare i debatten kunde vi höra att inte ens svenska jobb är en anledning att stötta en ambitiös klimatpolitik. Det är alltså viktigare att vara mot klimatet än att rädda svenska jobb. Ytterligare ett exempel på att Sverigedemokraterna har fått sin vilja igenom i regeringens budget för klimatet är att de har lyckats pausa de gröna krediterna och dra ned på Industriklivet.

När jag tittar ut över världen blir jag väldigt oroad över att Sverige kommer att gå miste om framtida investeringar, konkurrenskraft och jobb. Vi ser hur andra länder offensivt och med stora belopp stöttar sina industrier. Jag menar att vi varken kan eller ska tävla med dem, men vi ska inte heller vara så naiva att vi tror att bara skattesänkningar och något slags allmän tro på att det fortfarande råder marknadsekonomi i världen kommer att rädda oss.

Låt oss i stället göra smarta saker som att se till att företag som investerar i Sverige kan låna pengar billigt. Det är en kostnadseffektiv satsning med den minsta risken skattebetalare kan ta. Då har vi i alla fall en chans i den globala konkurrensen. Jag är beredd att ta denna risk även om den ibland kommer att leda till att vi förlorar pengar. Men den största risken är att inte ha någon stålindustri och fordonsindustri alls kvar i Sverige för att andra länder agerar på ett sätt som inte ingår i regeringens eller Sverigedemokraternas omvärldsanalyser.

(Applåder)

Herr talman! Den budget som vi debatterar i dag är den sista som ska antas under mandatperioden. Jag ska därför summera Sverigedemokraternas och regeringens nedskärningar på detta område under mandatperioden.

I den sista budgeten som lades fram av den socialdemokratiskt ledda regeringen var den sammanlagda summan för det utgiftsområde för klimat, miljö och natur som vi nu debatterar 21,9 miljarder. Den första budgeten som Sverigedemokraterna och regeringen lade fram innebar en rejäl neddragning på nästan 2,5 miljarder.

I de därpå följande budgetarna fortsatte sedan nedskärningarna. Förra året var budgeten för klimat, miljö och natur nere på 16,4 miljarder. I den sista budgeten, som vi nu debatterar, föreslås ungefär lika mycket som i Sverigedemokraternas och regeringens första stora nedskärningsbudget.

Om man tar hänsyn till inflationen, vilket är det enda rimliga att göra när man jämför över tid, är neddragningarna dock mycket större. För att i fasta priser motsvara den budget som den socialdemokratiskt ledda regeringen lade fram hösten 2021 skulle den här budgeten ha behövt vara 7 miljarder större än vad den faktiskt är.

Har regeringen och Sverigedemokraterna tvingats till dessa nedskärningar på grund av tuffa tider? Nej, knappast. Pengar till reformer har inte saknats – tvärtom. Pengarna har gått till stora skattesänkningar, och mest har gått till dem som tjänar mest. Till och med en extra skattebonus för dem som tjänar mest har prioriterats före att upprätthålla ambitionerna i miljöbudgeten.

Det som Sverigedemokraterna och regeringen har dragit ned mest på är skyddet av värdefull natur, bland annat ersättning till skogsägare.

De här nedskärningarna i budgeten märks förstås också i verkligheten. Saneringen av förorenade områden släpar efter. Skötseln av den värdefulla naturen i våra naturreservat har försämrats. Regeringen har inte orkat lösa vare sig juridiken eller de pengar som krävs för att hantera frågan om ersättning till skogsägare. Klimatutsläppen har ökat rejält, och insatserna för klimatanpassning har minskat.

Herr talman! Sverigedemokraternas och regeringens klimatpolitik kommer att lämna efter sig en rejäl springnota. Sverige är inte längre ett föregångsland i klimatarbetet – tvärtom. Utsläppen ökar. Svensk industri, som hade kunnat bidra till att minska utsläppen och skapa nya jobb, har svikits. Svenska skattebetalare riskerar att få betala miljarder i böter till EU på grund av regeringens springnota. Priset i form av ökade klimatförändringar kommer vi alla att få betala. Läget är helt enkelt väldigt allvarligt.

I valet lovade samtliga regeringspartier att föra en effektiv klimatpolitik för att minska utsläppen. De lovade att de stod bakom klimatmålen. Efter valet valde de dock att samarbeta med det enda parti som inte stod bakom Sveriges klimatmål. Detta har fått exakt de konsekvenser man kunde förvänta sig.

Regeringen sänkte reduktionsplikten utan att samtidigt ha någon annan idé om hur klimatmålen skulle nås. Klimatministern bemötte kritiska frågor om detta med att sätta sin heder i pant. Hon lovade att avgå om utsläppen ökade och Sverige rörde sig längre bort från klimatmålen.

År 2024 är det sista helår som vi har statistik för. Då ökade klimatutsläppen kraftigt, med hela 7 procent, men trots att klimatutsläppen ökade och Sverige rörde sig längre bort från klimatmålen än tidigare valde klimatministern att sitta kvar. I stället för att stå vid sitt ord började hon låtsas som att det var andra än hon själv som hade sagt att hon skulle avgå. Det har varit och är pinsamt att beskåda. Den enda som inte skäms är väl klimatministern själv.

Herr talman! För första gången deltog i år inte något svenskt statsråd i förhandlingarna på det internationella klimattoppmötet COP 30. Sverige har tidigare alltid representerats av minst ett statsråd i förhandlingarna. Sverige har ofta representerats av flera statsråd, och inte sällan av statsministern, men den här regeringen valde att inte delta. Det är symtomatiskt för hur den här regeringen hanterar klimatfrågorna. Det är som att man inte förstår hur allvarligt detta är och vilket ansvar man har för vår framtid.

Herr talman! Sedan valet till Europaparlamentet förra året har det pågått en intensiv påverkan gentemot EU-kommissionen från de delar av industrin som ligger efter i sin klimatomställning.

I dag väntas EU-kommissionen föreslå en uppluckring av klimatlagstiftningen. Det vore dåligt för de delar av industrin som har gjort sin hemläxa och ligger i framkant i omställningen. Många gånger är denna industri svensk, och därför borde regeringen engagera sig kraftfullt mot dessa uppluckringar. Men i stället har vi sett hur företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har uttalat sig till stöd för att minska klimatkraven på personbilar, trots att Volvo Cars och Polestar har varnat för konsekvenserna och vädjat till EU att hålla fast vid klimatkraven på personbilar.

Vad kommer detta att innebära i förlängningen? Ja, herr, talman, vad brukar det innebära när någon försöker klamra sig fast vid gammal teknik i stället för att bejaka nya, smarta lösningar? Jo, man blir utkonkurrerad. Ingenting talar för att det skulle vara annorlunda nu, och därför är jag djupt oroad över regeringens passivitet i detta avgörande skifte och över att man har dragit ned kraftigt på Industriklivet och pausat de gröna krediterna.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill främja och underlätta både företags och människors klimatomställning. Vi vet att det är genom att ligga i framkant som svensk industri kan stärka sin konkurrenskraft, bidra till att göra Sverige rikare, skapa jobb och finansiera välfärden. Därför har vi också under hela mandatperioden lagt mer resurser i våra budgetförslag på att ställa om Sverige än vad Sverigedemokraterna och regeringen har. Om våra budgetar hade gått igenom hade Sverige till exempel haft tusentals fler laddstolpar, och fler företag hade kunnat göra de där kostsamma men kloka övergångarna till klimatsmart teknik. Sverige hade också haft mer energieffektivisering.

I vår budget lägger vi mer på Industriklivet och mer på mer och billigare kollektivtrafik. Vi satsar på snabbare utbyggnad av elstolpar och billig elbilsleasing för privatpersoner. Vi lägger mer resurser på att vårda och skydda vårt svenska kulturarv i form av vår fantastiska natur, mer på järnvägsunderhåll och mer på klimatanpassning för att förebygga enorma kostnader längre fram för privatpersoner och företag. Vi lägger också mer på att förebygga invasiva arter i våra vattendrag och mer på kameraövervakning för att förhindra att mer fisk än vad som är hållbart tas upp.

Dessutom har vi lagt fram förslag som skulle ge Sverige mer billig el här och nu för att underlätta elektrifieringen. Vi har också lagt fram förslag som skulle öka produktionen av svenskt biobränsle, vilket vore bra för att stärka Sveriges motståndskraft och bra för klimatet. Det hade också skapat jobb och tillväxt i Sverige och gjort Sverige mindre beroende av oljeexporterande skurkländer.

Sverige kan ställa om och undvika de värsta klimatförändringarna. Vi kan göra det på ett sätt som stärker vår ekonomi och vår konkurrenskraft och som samtidigt är rättvist. Om vi gör det kan vi också få fler länder att följa efter.

Vi socialdemokrater lade fram ett budgetförslag som innebar viktiga steg i denna riktning, men riksdagen sa tyvärr nej till det. Eftersom vi ser budgetalternativen som helheter yrkar jag inte på något utan hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Herr talman! Avslutningsvis önskar jag talmannen, åhörarna och alla andra i vårt land en god jul.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Det är lite märkligt att säga att man står bakom klimatmålet och ändå inte lägga fram politik som gör att man når det. Beror det på att politisk vilja saknas? Nej, enligt Helena Storckenfeldt. Då återstår för mig bara inkompetens, faktiskt. Men Helena Storckenfeldt kan gärna få ett försök till på sig att förklara varför man inte lägger fram den politik som behövs när man har ett helt år kvar på sig. Varför sitter man ens kvar i regeringsställning om man inte tänker klara det här målet, som man säger att man står bakom?

Jag tycker att det är ett misslyckande att Sverige är i en situation där utsläppen ökar trots att alla regeringspartier i valet lovade sina väljare att klara klimatmålen. Jag tycker att det visar en sak väldigt tydligt, och det är att Sverigedemokraterna – det enda partiet i Sveriges riksdag som inte står bakom klimatmålen – har fått sin vilja igenom. Det är de som dikterar klimatpolitiken.

Frågan är också vem som dikterar energipolitiken. Helena Storckenfeldt stod här i talarstolen och pratade om just det, så jag passar på att ställa frågan. Det blev nämligen väldigt tydligt för alla i Sverige att det är oklart när energiministern gick ut och sa att hon på grund av ett parti i den egna regeringskonstellationen var förhindrad att sluta en energiöverenskommelse med bland annat Socialdemokraterna.

Det har ofta tolkats som att det partiet var Sverigedemokraterna, men är det i själva verket Moderaternas partistrateger som sätter de egna partiintressena främst – som vill ha kvar kärnkraften som slagträ i valdebatten – i stället för att göra det som skulle gynna svenska företag och svenskt näringsliv bäst, nämligen att få till en energiöverenskommelse som ger mer billig el både här och nu och senare?

(Applåder)