Martin Kinnunen (SD) svarade Åsa Westlund i en replik om Klimatpolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:86 Tisdagen den 10 mars” den 10 mars 2026.
Åsa WestlundS· i en replikSverigedemokraterna drev på för att försvaga EU:s klimatkrav på bilar. Vi hörde det nyss framföras här i talarstolen. Det var något som svenska företag i framkant, som Volvo Cars, tydligt motsatte sig. Men…Herr talman! Nu är det dags för klimatpolitisk debatt här i riksdagen igen. Det är trevligt. Jag utgår från att det kommer att låta ungefär som vanligt från den röriga oppositionen till vänster: SD-regeringen har gjort katastrof med klimatpolitiken. Det är haverier. Man når inte de felaktigt satta, orealistiska och samhällsekonomiskt ineffektiva klimatmålen. Å ena sidan har man sänkt drivmedelspriserna så att utsläppen ökat. Å andra sidan har man inte sänkt priserna, för det har ju världsmarknaden gjort.
Herr talman! Om man zoomar ut lite kan man konstatera att det har hänt en hel del saker. Sverige har fått en klimathandlingsplan som går i en ny riktning. Numera är det i Sverige en förutsättning med folklig förankring för att klimatpolitiken ska vara hållbar och framgångsrik.
Herr talman! Socialdemokraterna har i sitt eftervalsarbete själva beskrivit den misslyckade socialdemokratiska politiken på följande sätt, och nu citerar jag Anna-Caren Sätherberg: ”Vi har inte fört en politik som har hjälpt vanligt folk.”
Socialdemokraterna beskriver själva sin klimatpolitik som något som varit en piska för vanligt folk. Jag citerar här återigen den mycket klarsynta Anna-Caren Sätherberg: ”Det har varit en politik med morötter till de rika och piskor till de andra.”
Herr talman! Har detta då inneburit att Sveriges ambitioner på klimatområdet har raserats när vi har lyckats sänka drivmedelspriserna och frångå politiken med morötter till de rika och piskor till de andra? Kan vi göra ett bokslut över vad som har hänt? Det kan vi försöka göra. Vi kan titta på elproduktionen och hur det har gått med den.
Under den här mandatperioden satte Sverige rekord med över 99 procent fossilfri elproduktion. Det är typ bäst i världen. Vi kan titta på omställningen till eldrift i privatbilssektorn. Den går snabbt. Där är vi i Sverige inte bäst i världen, men vi ligger på fjärde plats i hela världen då 60 procent av nyförsäljningen utgörs av laddbara personbilar. Det är kanske inte en katastrofal siffra att vara fjärde bäst i världen, även om man alltid kan sikta högre. Det kanske inte är något haveri i alla fall.
Per capita är de svenska utsläppen nästan bäst i EU. Endast Malta ligger något lägre, men det är tveksamt om man ska räkna det landet. Där finns mestadels banker och nätkasinon, och de producerar inte så många saker.
Vi kan också titta på upptagen av växthusgaser. De har ökat kraftigt under den här mandatperioden. De var 54,3 miljoner ton under 2024, vilket betyder att Sverige faktiskt bidrog till att minska utsläppen av växthusgaser i världen med 6,8 miljoner ton. Tack, SD-regeringen, eller hur man nu uttrycker sig.
Nej, herr talman, det var lite skämtsamt. Upptagen och utsläppen av växthusgaser varierar. De beror dels på konjunkturen, dels på vad som händer i vår omvärld. De beror på hur mycket det brinner i skog och hur stora problem det är med olika typer av skadeinsekter och annat.
Några saker kan vi konstatera. Sverige är ett fantastiskt föredöme när det kommer till att bidra i det globala klimatarbetet. Den svartmålning som den röriga oppositionen håller på med saknar kontakt med verkligheten.
Herr talman! Klimatpolitiken i Sverige och i världen håller på att nyktra till. Jag nämnde det viktiga arbetet med Sveriges klimathandlingsplan tidigare, där folklig förankring äntligen har fått en central plats. I Sverige har detta bland annat resulterat i ett tryck nedåt på drivmedelspriserna till följd av att reduktionsplikten har sänkts kraftigt och att även drivmedelsskatten har sänkts.
När man nu ser hur oljepriserna gör paraboliska rörelser upp och ned förstår man varför detta är viktigt. När Sverigedemokraterna får något att säga till om lämnas inte människor i sticket. Vi tänker inte upprepa den klimatpolitik som Socialdemokraterna bedrev – den som, för att citera Socialdemokraterna, ”har varit en politik med morötter till de rika och piskor till de andra”. Även om vi i dag befinner oss i något som riskerar att bli en fullfjädrad energikris kan vi i alla fall skatta oss lyckliga att vi inte längre lider av en socialdemokratisk energiminister.
Herr talman! Det kan vara på sin plats att backa bandet något. Under 2021 och 2022 befann sig Sverige och Europa i en energikris. Olja, naturgas och raffinerade produkter försvann plötsligt från marknaden till följd av Rysslands krig. Dieselpriserna steg kraftigt. Hur agerade då den socialdemokratiska energiministern? Det bör man påminna sig, tycker jag.
Den 6 januari 2022 sa dåvarande energiminister Farmanbar att de chockhöjda dieselpriserna var ”en viktig signal”. Han menade dessvärre inte att det var en viktig signal till politiken att agera genom att till exempel sänka reduktionsplikten och sänka skatterna. Nej, det var en viktig signal till människor att de borde ha köpt en elbil. De borde ha ställt om till dyrare biodrivmedel. Så, fru talman, ser det ut när man bedriver socialdemokratisk politik utan kontakt med vanligt folk.
Fru talman! Vi ser även en tillnyktring på EU-nivå. Vi ser en översyn av en lång rad klimatrelaterade lagstiftningsakter, vilket inkluderar ETS och ETS2, LULUCF, förbudet mot förbränningsmotorer, EU:s koldioxidtullar CBAM med mera. Lägg därtill att klimatinvesteringar utanför Europa numera ska vara en del av EU:s klimatpolitik. Vi ser förenklingsarbete, att saker skjuts upp, att flexibiliteten ökar med mera. Exakt vad som kommer att hända med de här lagstiftningsakterna är till stor del inte klart, men med små myrsteg görs EU:s klimatpolitik i alla fall mindre tillväxtfientlig. Det finns dock mer att göra, och Sveriges röst måste bli starkare.
Vi ser exempelvis en kemikalieindustri i Europa som fullständigt kraschar till följd av hårda miljöregleringar, ökade priser på utsläpp och i allmänhet dyr energi. Den här produktionen flyttar i princip dagligen direkt till Kina och bidrar till kraftigt ökade utsläpp i världen. Det är en dålig klimatpolitik. Det är en politik som gör Europas invånare fattigare, och det gör oss mer känsliga för kriser. Det är inte alltid bra att behöva transportera saker från Asien och Mellanöstern.
Lantbruket i Europa pressas av ökade priser på gödning och växtskyddsmedel samtidigt som jordbruksstöden kan minska. Naturrestaureringslagen styr mot minskad produktion av livsmedel och mer plantering av blommor. EU:s koldioxidtullar och höga energikostnader gör insatsvarorna dyrare samtidigt som livsmedel från andra kontinenter inte drabbas av ökade tullar. De ska i stället minska.
Vi har ett skogsbruk som hotas av både naturrestaureringslagen och LULUCF-förordningen.
Det här är ett axplock av områden där Sverige måste fortsätta att påtala brister i arbetet inom ramen för EU-samarbetet. Vi kan inte ha en klimat och miljöpolitik i Europa som driver industrier till Kina, minskar vår livsmedelsförsörjning och slår undan benen för skogsbruket. Det är inte en bra politik, vare sig för välståndet eller för det globala klimatarbetet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).
Fru talman! Sverigedemokraterna drev på för att försvaga EU:s klimatkrav på bilar. Vi hörde det nyss framföras här i talarstolen. Det var något som svenska företag i framkant, som Volvo Cars, tydligt motsatte sig. Men Sverigedemokraterna valde att i stället tillmötesgå de företag i andra länder som ligger efter i omställningen. Kristdemokraterna gjorde samma sak, och regeringen gör det nu.
Det här skapar förstås oro, inte minst för de svenska företag som investerar i ny teknik och klimatlösningar och i jobb här i Sverige.
Därför vill jag återigen fråga Sverigedemokraterna: Vad säger ni till alla de människor som arbetar på Volvo Cars – över 20 000 i Göteborg, till exempel – som redan har sett hur ni valde att gynna de bilindustrier i andra länder som släpar efter i stället för att stå upp för svensk industri och dess jobb här i Sverige? Och vad säger ni i Sverigedemokraterna till alla de anställda i andra svenska företag som ligger i framkant i klimatomställningen? Det är många stora svenska industrier och många tusentals löntagare. Vad säger ni till dem som nu undrar om Sverigedemokraterna kommer att göra samma sak mot dem och svika dem till förmån för industrier i andra länder som släpar efter i klimatomställningen?
Fru talman! Jag har jobbat med de här frågorna ett tag. Jag kommer ihåg när vi förhandlade Sveriges position rörande förbränningsmotorerna. Då fanns det närmast total enighet i riksdagen om att vi inte skulle ha teknikfientlig lagstiftning. Vi skulle heller inte ha EU-lagstiftning som slog undan benen för bioekonomin.
Vi har en lång rad svenska företag och även lantbruk som är duktiga på att producera biogas. Deras bränsle kan trots allt kraftigt bidra till att minska utsläppen, men det får inte längre användas i nyproducerade bilar. Detta tyckte samtliga partier i riksdagen, har jag för mig, var en dålig idé. Vi ville att det skulle vara tillåtet med förbränningsmotorer.
Sverigedemokraterna tycker likadant i dag som vi gjorde då. Vi tycker inte att vi ska ha teknikfientlig lagstiftning.
Fru talman! Volvo Cars utmaningar, precis som alla biltillverkares utmaningar, utgår i grunden från en sak: Man måste försöka producera bilar som folk efterfrågar. Volvo Cars konkurrenskraft kommer inte att hänga på olika typer av särlösningar i Europa, utan den kommer att hänga på om de är innovativa och duktiga på att producera bilar som folk efterfrågar. Jag är övertygad om att de har den möjligheten, och jag hoppas att den nya bilmodell som Volvo Cars har presenterat kommer att bli framgångsrik.
Jag ser också att det i förhandlingarna finns goda möjligheter för Sverige att driva på för lösningar som inte kommer att hämma Volvo Cars konkurrenskraft utan ta hänsyn till att de litade på att de regler som fanns skulle ligga fast.
Fru talman! Svaret var väl inte jättetydligt till alla de löntagare som nu har svikits av Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna, som alltså driver en linje som är dålig för svenska jobb när det gäller klimatkrav för bilar i EU.
Det var heller inget svar till alla de löntagare som jobbar på andra framgångsrika svenska företag som ligger i framkant därför att de tror på det här som det mest konkurrenskraftiga för framtiden. Nu ser de hur regering efter regering i andra länder står upp för sina företag – företag som faktiskt är mindre konkurrenskraftiga och som inte är lika klimatsmarta och hållbara. De ser en svensk regering som står tyst, och de ser hur Sverigedemokraterna driver på utvecklingen och för en politik som är bra för industrier i andra länder.
Jag undrar verkligen vad ni i Sverigedemokraterna säger till alla de löntagare som jobbar på de här företagen runt om i Sverige. Vad säger ni? Att ni inte bryr er? Att det var fel tänkt för några år sedan och därför tänker ni inte lyssna på dem nu? Eller vad säger Sverigedemokraterna?
Är det så viktigt att göra saker som är dåliga för klimatet att de här hundratusentals svenska jobben inte spelar någon roll för Sverigedemokraterna?
(Applåder)
Fru talman! Tack, Åsa Westlund, för frågorna! De här påståendena är dock löjeväckande. De har ingenting med verkligheten att göra. Volvo Cars konkurrenskraft hänger inte på den här lagstiftningsakten. Den hänger på om man klarar av att tillverka bilar som folk efterfrågar. Vi ska komma ihåg att vi i Sverige visserligen har en enda personbilstillverkare, men vi har massvis av reservdelstillverkare och företag som tillverkar andra komponenter i fordonssektorn.
Det som händer i Europa i dag – även i EU och i Storbritannien – är att marknaderna fullkomligt översvämmas av kinesiska bilar. Kina dumpar sina fordon på den europeiska marknaden och lyckas slå undan benen för europeiska tillverkare. Detta hämmar europeisk tillväxt och europeisk konkurrenskraft. Det hämmar svenskt välstånd och svenska jobb, och det hämmar svenska företag som ingår i den kedja som är beroende av fordonsindustrin. Det är ingen bra politik.
Vi ska inte heller ha en teknikfientlig politik. Det är tekniskt fullt möjligt att driva förbränningsmotorer med bränsle som inte resulterar i några utsläpp över huvud taget. Det betyder att en bil som drivs av en förbränningsmotor kan orsaka lägre livscykelutsläpp än vad en elbil gör. Vi ska alltså utgå från teknik, och vi ska ha bästa möjliga teknik.
Vi ska naturligtvis ställa krav gällande utsläpp, men vi ska inte förbjuda teknik. Vi ska hålla fast vid den position som även Socialdemokraterna stod fast vid när vi förhandlade den här frågan i EU första gången.
Fru talman! Tack, Martin Kinnunen, för ett väldigt tydligt anförande!
Sverigedemokraterna är väldigt tydliga med att de vill bromsa både Sveriges och EU:s klimatomställning. Det är ju tydligt nu att det är SD:s klimatpolitik som har styrt regeringen under de här åren, och utsläppen har ökat.
Argumenten från Sverigedemokraterna har ofta varit att Sverige behöver tjäna pengar och att det måste bli ett slut på självplågeriet – vilket Martin Kinnunen var inne på i sitt anförande. Det är dock inte Sverige som tjänar på att bromsa klimatomställningen. De som tjänar mest på den bromsade klimatomställningen är fossilindustrin och de länder som producerar olja. Det är till exempel Putin i Ryssland, regimen i Iran, oljeschejkerna i Mellanöstern samt USA.
I dag ser vi effekterna på Europa när tillgången på fossila bränslen börjar svaja. Det är väldigt tydligt att både Sverige och svenskarna förlorar på en svajig tillförsel av fossila bränslen när vi fortsätter att vara beroende av fossila bränslen.
Här skulle man kunna tänka sig att vi med de åtgärder som tidigare fanns på plats och som nu har tagits bort av Tidöpartierna skulle ha varit lite tryggare och mer självförsörjande i Sverige. I stället gick Jimmie Åkesson i går ut och föreslog att man helt ska slopa reduktionsplikten och bara tanka fossilt när oljepriserna går upp.
Jag vill fråga Martin Kinnunen: Varför gör ni allt för att låsa fast svenska hushåll i ett sårbart oljeberoende? Varför kämpar ni så hårt för att satsa på det som ger rekordvinster till Putin i Ryssland, regimen i Iran och oljeschejkerna i Mellanöstern? Varför är det bättre att pumpa in pengar i fossil industri än att satsa på svensk produktion av exempelvis biodrivmedel, energieffektivisering och andra saker som trycker bort det fossila?
Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågorna!
Jag vill påpeka en grundläggande sak. Sveriges rådighet över den globala ekonomin är begränsad. Sverige hade varit precis lika utsatt för en global utbudschock på energimarknaden oavsett om vi hade haft en reduktionsplikt på 50 procent eller 30 procent – eller 10 procent, som vi har i dag. Skillnaden är att människor inte påverkas lika kraftigt.
När vi tittar exempelvis på biodrivmedel och spotpriset på HVO ser vi att det samvarierar med råoljepriset, eftersom det krävs fossila drivmedel för att producera de råvaror som finns i biodrivmedlen. Det gör oss alltså inte mindre påverkade av en global energikris om vi blandar in mer biodrivmedel. Däremot blir vår befolkning mer känslig för rörelser i pris om skatten är högre och inblandningen är högre, eftersom de här biodrivmedlen, som samvarierar med råoljepriset, då kommer att bidra till betydligt kraftigare prisökningar.
Det är därför vi kan vara tacksamma för att Sverigedemokraterna har fått vara involverade i detta och bidra till sänkta drivmedelspriser. Det gör att vår befolkning inte är lika känslig och att våra bönder inte drabbas lika hårt. Livsmedelstransporterna till våra livsmedelsbutiker ökar inte lika mycket i pris, vilket gör att det inte heller blir lika dyrt att handla mat. Detta gör oss mindre sårbara för globala kriser.
Fru talman! Vi är dock fortfarande beroende av en världsekonomi som är beroende av fossil energi. Vi kan inte ändra detta här i huset. Vi kan däremot se till att ha en god beredskap på olika sätt.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Martin Kinnunen, för svaret! Det är tydligt att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har totalt olika syn på klimatpolitik, på effekten av klimatpolitiken och på möjligheten att agera.
Martin Kinnunen börjar med att säga att rådigheten för Sverige på världsekonomin är begränsad, och det stämmer, men rådigheten för oss i Sverige att skydda oss från världspolitiska händelser är mycket större. Det är därför vi behöver agera på hemmaplan.
Vi tror att Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis klimatomställning. Vi kan skydda våra samhällen från extremväder, vi kan påverka EU att öka takten i klimatomställningen och vi kan säkra de svenska jobben. Våra svenska företag kan tjäna mycket pengar på att ligga i framkant och kunna exportera framtidens teknik. Vi kan samtidigt göra oss av med det beroende vi har av olja och även av påverkan på gas som finns i hela Europa. Sverige kan tjäna på omställningen bort från det fossila.
Jag kommer att fråga igen. Martin Kinnunen var inne på vikten av att ha en helt teknikneutral approach till olika bränslen och bilar och annat. Sverigedemokraternas politik styr dock väldigt tydligt mot att binda fast sig i den fossila tekniken. Finns det ingenting i det här som gör att ni tycker att detta beroende nu drabbar Sverige och oss svenskar och att ni borde förflytta er i ert tankesätt och faktiskt satsa mer på förnybar, självproducerad, egenproducerad energi i Sverige?
Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågorna!
Det känns som att jag tvingas upprepa mig lite, men Sverige är som sagt beroende av en världsekonomi som är beroende av fossil energi, eftersom 80 procent av all energi i världen är fossil. Det gör att vi inte kan undvika det här.
Om vi har högre andel biodrivmedel här, om vi ska ha 100 procent biodrivmedel i Sverige, kommer vi att få importera massiva mängder råvaror från andra länder – råvaror som kräver fossil energi för att kunna tillverkas och produceras – till våra livsmedel och för att vi ska kunna äta någonting.
Nu kan vi ju inte riktigt försörja oss själva på svenska livsmedel, men om vi kunde göra det skulle vi också vara beroende av insatsvaror som i sin tur kräver fossil energi. Det behövs växtskyddsmedel och gödningsmedel. Dessutom är de här biodrivmedlen i sin tur också beroende av fossil energi. Vi får bara finna oss i att det är så.
Vi ska däremot jobba målinriktat för att göra vår del i det globala klimatarbetet för att minska världens beroende av fossil energi. En sak kommer vi dock inte ifrån. Om exempelvis 20 miljoner fat råolja per dag försvinner från marknaden kommer Sverige också att drabbas, oavsett om miljöpartister gör det extremt dyrt att vara svensk eller inte. Skillnaden är bara att det blir ännu dyrare att vara svensk om det är Miljöpartiet som har satt styrmedel dessförinnan. Vi kommer att påverkas i lika stor utsträckning i alla fall.
Fru talman! Martin Kinnunen säger att vi har fått en klimatpolitik med folklig förankring. Samtidigt är sju av tio oroliga för klimatförändringarna. Åtta av tio vill minska utsläppen, och nio av tio bedömer att arbetsmarknaden påverkas om ingenting görs. Sju av tio tycker att regeringen inte gör tillräckligt.
Min fråga är därför mycket enkel: Vilket folk är det Martin Kinnunen hänvisar till när han pratar om folklig förankring?
Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.
Jag hänvisar väl till svenska folket, som har röstat fram en majoritet här i Sveriges riksdag som driver en annan klimatpolitik än vad tidigare regering och regeringsunderlag gjorde.
Fru talman! Det svaret är ju spännande med tanke på att svenska folket säger att regeringen inte gör tillräckligt. Sju av tio tycker inte att regeringen tar klimatfrågan på tillräckligt stort allvar och att man inte gör tillräckligt för att minska utsläppen. Det är ett faktum. Där finns den folkliga förankring som Martin Kinnunen pratar om, det vill säga i att regeringen inte gör tillräckligt. Folket må ha röstat fram den här regeringen, men de är inte nöjda med dess klimatpolitik.
Påståendet att regeringens klimatpolitik har en folklig förankring stämmer helt enkelt inte. Det finns inga fakta som talar för det. Min fråga är därför återigen: Vilket folk är det Martin Kinnunen hänvisar till? Svenska folket tycker nämligen inte att regeringen gör tillräckligt.
Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.
Nu ägnar vi oss lite grann åt opinionsanalys, vilket jag tycker är ett spännande ämne. Jag hade inte tänkt gå in på det, men exempelvis Ungdomsbarometern kom ganska nyligen och visar på ett lägre intresse för klimatfrågan bland ungdomarna än på mycket länge. Andelen ungdomar som är väldigt oroade över klimatfrågan har inte varit så här liten på många år. Vi såg också att vallokalsundersökningarna vid förra valet visade att klimatfrågan har tappat i betydelse för dem som går och röstar. Vi ser att frågan inte anses lika viktig som tidigare.
Vi ser också en tillnyktring på EU-nivå, vilket jag förklarade i mitt anförande, och vi ser en tillnyktring hos en lång rad politiska företrädare över hela världen. Det betyder inte att klimatfrågan inte är viktig längre, men det betyder att det finns fler frågor som är viktiga. I konkurrensen med dem blir klimatfrågan inte lika avgörande. Konkurrensen mellan frågorna gör att man klarar av att se att det finns olika intressen som måste vägas mot varandra, helt enkelt.
Det finns såklart många olika undersökningar, men jag tycker att den viktigaste undersökningen är den som människor gör vart fjärde år. Än så länge får vi förlita oss på den opinionsundersökning som gjordes 2022 – och så får vi se vad opinionsundersökningen 2026 visar.
