Gunilla Svantorp

Fru talman! Som tidigare talare sa har vi i trafikutskottet fått i uppdrag att granska Europeiska kommissionens vitbok om Europas behov av digital infrastruktur. Ett första steg när man jobbar med vitböcker är att hämta in synpunkter från medlemsländerna. Det är väldigt bra att alla medlemsländer ges detta tillfälle.

I den här lilla skriften ges det en historisk överblick över den EU-gemensamma politiken när det gäller elektroniska kommunikationer och hur detta växte fram under framför allt 80 och 90-talen och även i början av 2000-talet, när en kompass med ambitioner, som man kallade det, togs fram. Man konstaterade att det skulle vara ett digitalt årtionde fram till 2030; det pågår alltså just nu.

Det finns fyra delar som man följer upp och arbetar med. Det handlar om kompetens, vilket såklart är väldigt viktigt, om hur infrastrukturen ser ut, om digitalisering av näringslivet och om digitalisering av offentlig sektor. Eftersom det rör sig om ett EU-samarbete finns det självklart också EU-medel som kan finansiera den digitala infrastrukturen och utbyggnaden av denna.

Som nämndes tidigare bygger detta på att man får in strategiska färdplaner från medlemsländerna. Det är därför viktigt att riksdagen ges möjlighet att lämna sina synpunkter.

Det är ett enigt trafikutskott som lämnar synpunkter. Utskottet menar bland annat att tillgången till digital infrastruktur är avgörande för vårt samhälle och att den digitala infrastrukturen måste upprätthållas, underhållas och utvecklas. Det behövs också ett högre tempo än i dag. Detta ska utgå från existerande behov och en tydlig konsekvensanalys.

Jag tycker att det är värdefullt att utskottet får delta i detta arbete. Det var lika värdefullt för oss som parti att få träffa AI-kommissionen, som har varit ute och träffat alla partier. Det är ju skillnad mellan detta arbete och andra delar i utskottet, så vi uppskattar det här väldigt mycket från partiets sida. Jag kunde inte vara med personligen, men partiet fick delta och lämna sina synpunkter till AI-kommissionen.

Detta var väldigt bra - jag skulle önska att vi jobbade mer på det viset och lät alla partier i riksdagen delta i arbetet.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Detta handlar inte om personer hos Trafikverket, utan det handlar om systemet. Jag menar att avregleringen inom detta område och inom andra områden är ett misslyckande, om man ska utgå från det som stärker samhällskroppen och människan. Avregleringen inom infrastrukturen har verkligen inte lett till ett stärkande av samhällskroppen. Det kan man lugnt säga.

En avreglerad marknad kräver också mer regler och mer kontroll. Då borde Jimmy Ståhl också vara lite rädd för att de skattepengar som han säger ska gå till infrastruktur i stället kommer att gå till mer kontroller och administration. Det är ju inget bra.

I stället för att som i dag lägga väldigt mycket pengar på avhjälpande underhåll skulle man lägga betydligt mer på förebyggande underhåll. Som jag sa förut: När man åker ut för att laga en sak ska man naturligtvis också laga annat som man ser är trasigt. Så gör man dock inte i dag, för man har inte fått beställning på det. Det är detta som är baksidan med hela marknadiseringen, och jag tycker att det är märkligt att Sverigedemokraterna inte längre tycker att detta är ett problem.

Skogsindustrin, skogen, pappersindustrin - man kan räkna upp hur många som helst - är beroende av järnväg. Vi kan inte få ut de tunga saker vi behöver på vägen. Där tycker jag att jag saknar en diskussion om hur vi ska öka kapaciteten, så att de branscher som ändå bidrar som allra mest till vår bnp inte flyttar till andra länder för att vi vidmakthåller det vi har men inte bygger ut det vi behöver - och vi vidmakthåller inte ens det vi har. Hur tänker Jimmy Ståhl kring detta?

Fru talman! Det är klart att vi måste diskutera Trafikverket. Vi hade faktiskt samma åsikt ganska länge. Egentligen har Sverigedemokraterna drivit den frågan fram till och med förra mandatperioden. När man läser protokollen och sådant ser man att det var en viktig fråga för er. Ni måste alltså verkligen känna er tvärsäkra på att det kommer att ske saker ganska fort.

Vi har inte sett att det har hänt särskilt mycket under de två åren Tidöpartierna har styrt. Det har mest handlat om tillsättande av utredningar och om stora talepunkter, som jag ser att Sverigedemokraterna nu också har anslutit sig till, om att den tidigare S-regeringen mest ägnade sig åt att klippa band. Sådant är lite larvigt. Jag hade hoppats slippa höra det från Sverigedemokraterna.

Jag vill ställa några frågor. Varför tror ni att ni kommer att få se resultat ganska snart? När är ganska snart? När vill ni se resultat från Trafikverket? Ledamoten talade direkt till generaldirektören och kommunikationschefen i anförandet om vad ni förväntar er. När förväntar ni er leverans?

Mina andra frågor handlar om det som jag också har uppfattat att Sverigedemokraterna har varit väldigt kritiska till. Kanske inte de senaste åren, men fram till för några år sedan var ni kritiska till marknaden och sa att marknaden ändå inte skulle lösa det mesta utan faktiskt försämra en hel del.

I sitt anförande sa Jimmy Ståhl att skattepengar ska gå till infrastrukturen. Ser inte Jimmy Ståhl en fara med marknadiseringen och att den äter upp mycket av skattepengarna?

(Applåder)

Fru talman! Jag kan lugna ledamoten med att jag läser det mesta som handlar om infrastruktur, så jag har läst det.

Om det skulle få ett uppdrag, vilket vi tycker att det ska få, att ta över mer av underhållet i egen regi bygger det på att man bygger kompetensen. Det är den man saknar i dag. Det är det alla säger när vi är ute och träffar de människor som tidigare jobbade statligt.

Det är den kompetensen som har gått förlorad. De människor som kunde någonting har försvunnit. Det handlar inte om att de personer som i dag sitter och beställer upphandlingar ska ut och jobba i järnvägen.

Det handlar självklart om att man ska bygga på sin kompetens. Nu är det inte aktuellt, för det är uppenbarligen Moderaterna som styr. Jag kan inte ställa några fler frågor, så jag gör inte det.

Fru talman! Det ska bli väldigt roligt att gå tillbaka efter detta replikskifte och titta på alla de utredningar som fanns innan 2006-2014 och se vilka som slängdes i papperskorgen när regeringen Reinfeldt kom.

Ledamoten Stockhaus vet också att det är direktiven inför utredningar som är viktiga. Det är då man talar om vad man vill för någonting. Sedan kommer en utredning tillbaka, och det kanske är ett nytt styre.

Då gör man kanske en tilläggsutredning, för att man tycker att man vill utreda det mer. Eller så tycker man: Det här var inte vår utredning, och sedan gör man ingenting med det. Det är inget konstigt.

Dessutom kan jag inte ta något ansvar. Jag har inte varit statsråd, och jag jobbade inte med trafikfrågor på den tiden. Det är en väldigt konstig fråga.

Men ska vi stå och fråga varandra om utredningar som har stoppats i papperskorgen är jag fullständigt övertygad om att jag kan räkna upp ett antal bara jag får läsa på lite mer.

När jag har chansen här måste jag ändå fortsätta att ställa den fråga som jag ställde förut. Det gäller detta med att allt är så lysande bra om det är flera aktörer som är inne i infrastrukturen. Det är uppenbart att Moderaterna tycker det. Jag tycker inte det.

När man är ute och träffar människor som har jobbat framför allt inom järnvägssektorn säger de att det har gått väldigt mycket kompetens förlorad. Man åker ut och ska göra en sak. Man ser att det är trasigt på ett annat ställe. Men man lagar inte det som är trasigt, för det har man inte upphandlat, utan då åker man tillbaka. Sedan får man göra om det en gång till.

Tycker verkligen inte ledamoten att det finns någonting som är dåligt med den marknad som vi har inom infrastrukturområdet?

Fru talman! Under 1900-talet, när vårt välfärdssamhälle byggdes, var människovärdet väldigt mycket i fokus. Det handlade om rättfärdigheten och om detta med att stärka människan. Det var det som var i fokus i alla de reformer som vi då såg. Det handlade om att alla skulle ha rätt till utbildning oavsett plånbok, om försäkringssystem för att man skulle slippa fattighus och så vidare. Det handlade också väldigt mycket om att bygga infrastrukturen, alltså att stärka samhällskroppen.

Några av er här har pratat just om när järnvägen och stambanorna kom till. De kom faktiskt till tack vare en nationell plan, som hade utarbetats av Nils Ericson. Den planen hade två fokusområden. Det första var att man skulle undvika kusterna - det hade med militära skäl att göra. Det andra var att man ville bryta bygd, som man sa. Man ville alltså gå en annan väg än där vattenvägarna hade gått för att använda hela landet. Hela Sverige var viktigt.

Det som man redan då, när stambanorna byggdes, såg som ett resultat var att en ökad tillgång på transporter stimulerade efterfrågan och påverkade arbetsmarknadsregionerna. Det är faktorer som kom till på 1800-talet men som har hållit över tid, också i dag.

I dag har vi en infrastruktur som inte riktigt fungerar som den borde göra. Jag tänker i mitt anförande problematisera just att infrastrukturen har blivit en marknad och hur marknaden påverkar den infrastruktur som vi har.

I dag är varje aktör, till exempel i järnvägssystemet, konkurrent till en annan aktör. Det måste man fundera på. Hur påverkar det egentligen? Vi ser också att transaktionskostnaderna för upphandlingssystemet skjuter i höjden. Vi ser att systemet för infrastruktur och framför allt för järnvägen skulle behöva mer av sammanhållning. Det handlar om spår, stationer och signaler. Man kan räkna upp hur mycket som helst. Vad har vi? Jo, vi har motsatsen. Vi har en fragmentisering. Vem som helst kan trafikera i princip vilken sträcka som helst. Rätten till offentliga tillgångar har vi på grund av marknadiseringen faktiskt delat ut.

Precis som när det starka samhället byggdes på 1900-talet måste vi i dag, menar jag, fundera på människor och samhällsnytta. Det måste gå före företagsekonomiska vinster, men det gör det inte i dag. Det behöver vi problematisera.

Till detta systemfel har vi ett trafikverk som inte riktigt blev som tanken kanske var. Därför tycker vi att man borde utvärdera det. Man borde ha haft med det i beslutet från början: Om x år ska detta utvärderas. Det hade man inte, och vi tycker att man verkligen borde haft det.

Som flera andra har nämnt har vi ett nytt säkerhetspolitiskt läge som kräver en massa saker av oss, inte minst att vi ska bygga nya saker. Det kräver också att vi har en rådighet över vår infrastruktur, vilket marknadiseringen faktiskt inte ger oss. Det kräver att vi har en redundans, och det kräver att vi samarbetar kring infrastrukturen. Åt det hållet går vi inte riktigt i dag.

Sedan har vi det som kanske är viktigast: klimatutmaningen. Vi vet att transportsystemet håller på att ställa om. Jag tänker på alla våra besök. Alla vi, oavsett vilket parti vi tillhör, som är ute och träffar aktörer från transportbranschen ser detta. De håller på att ställa om. Signalerna har varit tydliga, i alla fall fram till valet. Vi ska ställa om. Det har varit stimulanser för att man ska kunna byta från det fossila till det förnybara.

Som jag sa förut är vd:arna för landets godsbolag oroliga. Annars skulle de inte skicka ett gemensamt brev till infrastrukturministern. Man säger bland annat att faktorer i dag gör att man flyttar gods åt fel håll. Man flyttar gods från järnvägen till vägen, vilket inte kommer att gynna klimatomställningen.

Vi vet att vi måste minska utsläppen. Vi måste ställa om från det fossila. Vi måste också bidra till beteendeförändringar. Detta behöver vi i politiken bidra med genom stimulanser och genom skarpa mål. Vi har redan de skarpa målen. Vi har en klimatlag. Vi har sju partier som sa ja till klimatlagen. Men vi måste visa riktning. Vi måste tala om vart vi ska någonstans. Vi vet att det mest klimateffektiva sättet att färdas på är med järnväg, men järnvägen pratar vi väldigt lite om. Ja, inte vi på vår sida, men Tidöpartierna pratar väldigt lite om järnvägen, och pratar de om järnvägen säger de: Vi har en massa järnväg. Varför gör vi inte någonting åt den vi redan har? Men vi ser att det inte räcker till.

Fru talman! Vi har en mängd reservationer i denna tjocka lunta. De handlar om klimat, nya stambanor, näringslivets transportbehov och det gränsöverskridande, som inte minst blir viktigt i det nya säkerhetspolitiska läget. Vi har reservationer om underhåll. Vi har reservationer om nästan allting i den här tjocka luntan. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 9.

Avslutningsvis vill jag säga att infrastruktur är något som kräver långsiktighet, för det tar många år innan det blir färdigt. Därför är det väldigt synd att Tidöpartierna inte står bakom att vi borde ha en gemensam gruppering - kalla den infrastrukturberedning eller vad som helst. Det skulle vara en beredning där vi precis som i Försvarsberedningen tillägnar oss kunskap. Det är det som är den stora grejen i Försvarsberedningen. Man tillägnar sig gemensam kunskap, sitter runt samma bord och kan ställa frågor och lyssna på när andra ställer frågor. Det är det som är den stora grejen. Det är detta som Tidöpartierna säger nej till, och det tycker jag är beklagligt.

(Applåder)

Fru talman! Det är faktiskt ren lögn av ledamoten. Under den förra mandatperioden lade man mer till underhåll än man tidigare gjort. Påståendet att man struntade i underhållet helt och hållet är alltså en ren lögn, vilket jag tycker att vi ska hålla oss för goda för. Vi kan ha olika åsikter, men vi behöver inte vara lögnaktiga.

Ledamoten säger att gemensamma mötesplatser äntligen har kommit till. Jag har för mig att vi under den förra mandatperioden hade ett godstransportråd där säkerligen alla aktörer runt omkring godset samlades. Vad har hänt med det? Det är lite grann så att man inte får svar när man ställer frågor till statsrådet om vad som har hänt med godstransportrådet.

När vi träffar branschen, vilket vi ju får göra för oss själva, efterfrågar de dock mer av det som togs fram. Då togs det nämligen fram målsättningar. Vi sa: Hit vill vi. Nu verkar det mer vara en mötesplats. Men vad händer med mötesplatsen? Man måste också ha målsättningar för att man ska komma någonstans.

Jag tror att det är hemskt viktigt att regeringen inte bara fortsätter att utreda, tillsätta nya utredningar och titta på saker. Man måste också peka ut riktningen. Det är ju det branschen efterfrågar: Vart ska vi någonstans? Hur blir det med klimatomställningen? Kommer det att hända någonting, eller kommer ni att låta Sverigedemokraterna bestämma den frågan?

Vi var ändå sju partier som var överens om klimatmålen, och klimatmålen ligger fast. Men var är stimulanserna för att vi ska uppnå målen om sänkta utsläpp? Snacka går ju, men man måste också göra någonting.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Stockhaus, för anförandet, som jag tycker mest handlade om oppositionen! Det var inte så väldigt mycket om vad regeringen vill göra utan mer om vad den förra regeringen enligt Maria Stockhaus underlät att göra.

Jag skulle vilja stanna lite grann vid det som Maria Stockhaus sa om att det nuvarande styret fokuserar på det vi har och inte på de kilometer, tror jag att ledamoten sa, som vi inte har. Då måste man ändå fundera på om ledamoten Maria Stockhaus inte ser det som händer uppe i norr. Ser inte ledamoten den oro som faktiskt finns för att investeringar i Sverige ska försvinna från vårt land just på grund av att kapaciteten inte finns?

I förra veckan skickade vd:arna för samtliga svenska godsbolag i Sverige ett brev till infrastrukturministern där de påtalade just att det finns en jättestor risk att investeringar försvinner. Vi ser att LKAB tvingas stänga ned för att kapaciteten inte räcker till, och Maria Stockhaus står och pratar om att vi ska underhålla det vi har. Uppenbarligen räcker det ju inte till.

En annan fråga handlar om det som ledamoten tog upp gällande kostnadsutvecklingen. Jag skulle vilja att ledamoten reflekterade lite grann över det system vi ändå har i Sverige och som är så avreglerat. Tror ledamoten att det också kan ha någon påverkan på kostnadsutvecklingen?

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Slottner.

Vi i utskotten har ju förmånen att regelbundet få rapporter från EU-samordningen om vad som händer i EU. Den här veckan kunde vi läsa en rapport från Europeiska revisionsrätten, som har tagit upp frågan om EU och AI. Man konstaterar för det första att EU inte håller jämna steg med globala ledares investeringar utan halkar efter, för det andra att resultaten av EU-finansierade AI-projekt inte följs upp systematiskt och för det tredje att samordningen mellan EU och medlemsländerna är otillräcklig eftersom det saknas styrningsverktyg.

Jag undrar om statsrådet har läst denna rapport och hur han tänker driva dessa frågor i ministerrådet.

Herr talman! Det sista ledamoten sa gläder mig på sätt och vis. Då borde Sverigedemokraterna stå bakom att konton på sociala medier måste gå att spåra till en fysisk person. Det blir spännande att se om Sverigedemokraterna kommer att stå bakom det.

Jag tänker att man inte kan tolka det vi har skrivit i en reservation på det sätt som ledamoten nu gjorde. Allt samarbete och allt påverkansarbete går ut på att man går in i en diskussion med vad man vill göra. Sedan kan man inte bestämma över andra.

Det är spännande att ledamoten väljer att referera till AI-akten. Om jag inte minns fel röstade Sverigedemokraterna nej till både AI-akten och DCA. Nu kan ledamoten inte svara på fler frågor, men det skulle vara intressant att få veta vilka alternativ man ser i stället för reglering, vilket AI-akten och DCA är.

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten!

Jag tänker att EU är en väldigt viktig spelare i detta sammanhang. Sverige kan där föra fram vad vi tycker är viktigt, och EU kan sedan föra fram det i sina internationella kontakter. Svaret på frågan är att EU är den spelaren, som också kan se till att vi reglerar så att det är vi som styr AI och inte AI som styr oss. Det är väldigt viktigt.

När jag nu ändå har ordet vill jag passa på att ställa lite frågor till ledamoten. Vi ser att hat och hot sprider sig från skärmen och ut på våra gator och torg. Inte sällan är hotet och hatet riktat mot samhällsengagerade kvinnor som då kanske inte längre vågar yttra sig, som tar ett steg tillbaka, som känner sig otrygga och som dessutom ibland får direkta hot om våld.

Hur tänker ledamoten och hans parti om detta och om det ansvar man har? Till exempel har trollkonton avslöjats där man inte står för sin egen åsikt utan låter andra göra det. Hur tror man att vi ska kunna minska hotet och hatet om vi inte öppet står för det vi tycker? Sverigedemokraterna brukar annars säga att man står upp för yttrandefriheten. Då måste man också våga stå för det man gör.

Herr talman! Vi debatterar nu digitaliserings- och postfrågor. Jag tänkte att jag skulle börja med postfrågorna.

Postmarknaden förändras. Det ser vi varenda dag. Vi får allt färre brev, om vi över huvud taget får några fysiska brev i brevlådan. Vi som bor på landet får inte heller post varje dag längre. Man får hålla ordning på om det är jämna eller ojämna veckor som posten kommer.

Trots detta är det viktigt med service i hela landet. Det handlar om både brev och paket. I vår ena reservation säger vi att vinstintressen inte får styra tillgången till brev och paket och att samhället måste ha en rådighet. Det tycker vi är det viktigaste när det handlar om posten.

Digital infrastruktur är i dag en förutsättning för ett fungerande samhälle. Det är lika viktigt som el- och vattenförsörjning. För ungefär 30 år sedan var det många kloka kommunpolitiker runt om i vårt land som såg till att vi byggde ut fibern. Man gick före på många ställen - Värmland var ett av dessa, men det fanns fler.

Så småningom kom sedan den nationella bredbandsstrategin. Vi har också sett att staten har lagt väldigt mycket pengar på att bygga ut så att vi i dag, precis som ledamoten Stockhaus alldeles nyss sa, har 98 procents täckning. Men det fattas fortfarande 2 procent.

Vårt land är i dag styrt så att man ska kunna göra väldigt mycket digitalt. Då behöver alla ha den tillgången. Det är alltså en viktig fråga framöver.

Jag tänker på detta med att vi under åtta års tid, enligt ledamoten som talade före mig, inte gjorde någonting viktigt över huvud taget. Då tycker jag att det är märkligt att vi har en EU-kommission som lyfter Sverige som ett gott exempel på ett digitalt moget land, och det tack vare vår utbyggnad av digital infrastruktur. Om vi inte hade gjort någonting, om vi inte hade tagit täten under de gångna åren, hade vi näppeligen blivit omnämnda på det viset av EU-kommissionen.

OECD lyfter också stadsnäten och den konkurrens de har skapat, som man menar har spelat en avgörande roll för att främja investeringar i digital infrastruktur. Stadsnäten är viktiga för redundans, rådighet och robusthet.

Inte minst med tanke på omvärlden är det också viktigt att lyfta fram exempel på sådant som händer och sker runt om i vårt land. Som värmlänning tar jag såklart gärna ett värmländskt exempel.

I Karlstad jobbar man tillsamman med andra lokala aktörer för att försöka applicera det man kallar ödrift på bredbandsnäten, alltså att information ska kunna skickas som små öar mellan olika öar runt Karlstad utan att vara beroende av omvärlden. Det gör att kritiska funktioner kan hållas öppna och pågå också i en kris. Det fina med detta exempel är att man involverar lokala aktörer runt Karlstad och tar till vara den lokala kompetensen.

Detta var bara ett exempel. Det finns många fler.

Jag skulle vilja säga någonting om vår myndighet, Digg, och den delrapport man kom med i mars i år - man kommer med en slutrapport i oktober i år - där man har gått igenom de strategiska prioriteringar som vi i Sverige har sagt att vi ska ha. Det finns fyra sådana.

Den första är behovet av en sammanhållande digital offentlig sektor. Där menar Digg att det som behövs är en ökad användning av gemensamma digitala satsningar och att vi tillgängliggör värdefulla data.

Den andra prioriteringen handlar om människan i det digitala samhället. När trafikutskottet var i Estland fick vi se väldigt mycket av hur man hade löst just detta. Det Digg menar att vi behöver göra är att utveckla ett digitalt möte som adresserar viktiga livshändelser och behov i en människas liv, precis som man hade gjort i Estland.

Den tredje handlar om det digitala näringslivet. Där menar Digg att vi behöver nyttja möjligheterna att samordna datadelning mellan myndigheter, motverka cyberkriminalitet och verka för en grön och digital omställning.

Den fjärde prioriterade frågan handlar om digital kompetens. Det är kanske den som jag tycker blir allra viktigast här. Digg menar att satsningar behövs på de grupper som vi i dag ser har halkat efter. Det behövs för att öka samhällets grundläggande färdigheter.

Jag menar att vi nog behöver lyssna på vår expertmyndighet. Kanske behöver vi också lägga fram lite förslag utifrån dessa fyra prioriterade områden.

Vi socialdemokrater står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 13 om just kompetens.

(Applåder)

Herr talman! Det är viktigt att peka ut riktningen. Det var en av de saker som gjordes under förra mandatperioden, bland annat när man tillsatte programmet för avancerad digitalisering.

Ledamoten Stockhaus är väldigt duktig både i talarstolen och i debattartiklar på att kritisera offentlig sektor - till viss del med rätta, för den ligger lite efter. Men när får vi till exempel se ett liknande program för den offentliga sektorn som det som S-regeringen tillsatte? Det är en av mina frågor. Man kan inte bara kritisera, utan man måste också vilja göra någonting och till exempel komma med olika åtgärder som kan leda till en ökad digitalisering.

En annan sak som vi behöver peka ut riktningen för nu handlar om det som vi har sett de senaste månaderna och kanske till och med det senaste året. Det handlar om den svarta delen av digitaliseringen, alltså hot och hat som leder till våld. Vilket ansvar kommer ledamoten Stockhaus och övriga att ta för detta när regeringen åker ned till Bryssel och träffar ministrar från de andra länderna? Hur ska vår egen minister försöka påverka dem och sätta stopp för detta genom olika åtgärder?

Det är viktigt att människor vågar finnas på nätet och att de inte stoppas. Nätet ska inte heller användas för att rekrytera ungdomar som sedan utför våldsdåd, vilket vi ser. Hur tänker regeringen stoppa sådana saker?

Herr talman! När man lyssnar på ledamoten Stockhaus kan man tro att S-regeringen under sina år inte gjorde någonting över huvud taget på det digitala området. Jag ska återkomma till det i mitt anförande, men jag vill bara påminna om att det var S-regeringen som tillsatte Ena, alltså Sveriges digitala infrastruktur, som är förvaltningsgemensam med tolv myndigheter. Ena jobbar just med det som Stockhaus pratade om.

Jag har en fråga som finns med i betänkandet. Den handlar om Riksrevisionens granskning av statens insatser för att utveckla myndigheternas digitala tjänster. Man ger rätt konkreta förslag på vad som kan göras för att förbättra de digitala tjänsterna. Jag tycker inte att jag kan se några direkta direktiv som har kommit ut från detta, utan regeringen tackar bara så mycket för Riksrevisionens rapport.

Vad säger ledamoten Stockhaus om Riksrevisionens rapport?

Fru talman! Nu kommer vi in på det här med samhällskritisk verksamhet, som vi har diskuterat många gånger förut. Vad är det egentligen? Och vem ska ha ansvar för och rådighet över det? Det är en viktig fråga att fundera över framöver, inte minst med tanke på det säkerhetspolitiska läget.

Vilka aktörerna är som man förväntas köpa tjänster av är också viktigt. Är det företag som är säkerhetsprövade och så vidare? Jag har påpekat i andra debatter att det finns verksamheter som staten kanske borde ha rådigheten över. Man kan fundera lite över om inte flygledningen och radarn kanske är en sådan del.

Kriget i Ukraina har påverkat också alla flygplatsers ekonomi i och med att de inte längre får betalt för överflygningar som sker. Allt som har med Asien och Ryssland att göra är såklart borta. Det påverkar deras ekonomi. Det finns också annat som påverkar, till exempel om flygplatserna ägs av kommuner och regioner. Pengarna går då hellre till vård, skola, omsorg, kollektivtrafik och så vidare. Det är alltså klart att det är ett tufft läge för dem.

Jag har förstått att regeringen har något som heter ett luftfartsråd. Heter det så? Avslutningsvis undrar jag om denna fråga har varit uppe där. Det finns ändå en stor oro bland många av de regionala flygplatserna. Vad har i så fall medskicken till statsråden varit där?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Man kan uppfatta det som att det är ganska enkelt att bli certifierad. Jag har fått andra beskrivningar till mig där man menar att det är en väldigt krånglig och lång process.

En av dem som har ansökt om att bli certifierad har hållit på med sin ansökan i tre år. Myndigheten gör tillsyn, och man får påpekanden och rättar till felen. Sedan görs en ny tillsyn, och så får man fler saker att åtgärda. Den här personen har alltså hållit på i tre år, så det är ändå kanske inte så jätteenkelt att bli en certifierad aktör.

Om det vore så enkelt att man bara kunde gå ut på marknaden och hämta ett certifikat tror jag inte heller att alla de här flygplatserna hade hört av sig och tyckt att detta är ett stort problem och en stor utmaning.

Jag kan hämta konsekvensbeskrivningar från alla de flygplatser, utom en, som berörs just nu. I Karlstad, till exempel, lånar man ut luftrummet till militären, som övar varje dag. Om det kommer ett blåljusflyg kan man såklart inte öva, för man kan bara ha en rörelse i taget igång. Man har också skolflyg, som just nu inte kan ske.

I Västerås - för att ta ännu ett exempel - har man en stor del av landets flygskolor. Det kommer såklart också att påverkas. Och om man inte kan öva sig i att flyga kommer det så småningom att påverka det kommersiella flyget och även blåljusflyget.

Konsekvenserna är alltså stora. Även om samhällsviktiga flyg och blåljusflyg, till exempel ambulansflyg, är prioriterade har vi även andra delar som är väl så viktiga för att upprätthålla vårt samhälle. Det gäller till exempel brandbevakningen, som sköts av frivilliga som förstås också vill ha en massa flygtimmar för att upprätthålla sin licens.

Vi har Frivilliga Flygkåren, som är ute och letar efter försvunna människor, till exempel. Svensk flygsport har också hört av sig. Flyg är en hobby för många, men flygsporten är för många också en väg in i flygrelaterade yrken. Om man då ska behöva konkurrera om flygutrymmet kommer det såklart att påverka många fler.

Som pilot måste man flyga, starta och landa för att kunna upprätthålla sin licens. Det är också en viktig fråga. Vi måste se till att vi inte får en kompetensflykt - att folk börjar jobba på andra ställen. Det kan vara intressant att höra hur statsrådet har funderat kring kompetensdelen i frågan.

Anser alltså statsrådet att det i dag finns en väl fungerande marknad?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det finns en del oro och ganska mycket frustration ute i verksamheten som berörs av detta, vilket är anledningen till att vi precis som statsrådet sa har ställt skriftliga frågor. I november ställde min kollega Per-Arne Håkansson en fråga och likaså i april. I maj ställde jag först en fråga, och nu är vi här för att debattera.

Frågan handlar om att kunna flyga i kontrollerad luft, att man flyger med tillstånd och klarering och med en trafikledning som är belägen i ett torn på en flygplats antingen fysiskt eller digitalt. Flygledningen ansvarar för och garanterar separation mellan de flyg som är i aktuellt flygrum. Det kan vara med eller utan radar. Men radar förenklar och möjliggör trafikledningens arbete.

Det som nu har hänt är att Luftfartsverket sedan i januari i år inte längre levererar radarövervakningsdata till åtta regionala flygplatser. Man har också aviserat att ytterligare fem kommer att beröras 2025.

Det som ändå gjorde att jag kände att vi behövde en diskussion om detta är statsrådets svar. Det gäller såklart oron som finns ute för vad som kommer att hända men också statsrådets svar att han följer frågan noga. Man söker marknadslösningar för leverans av dessa tjänster, precis som står i svaret.

En viktig fråga är varför avtalet sägs upp. Varför säger Luftfartsverket upp avtalet? Vad är bakgrunden till det egentligen? En annan fråga handlar om huruvida staten ändå måste garantera och säkerställa att kritiska system för till exempel navigation och kommunikation är samordnade, säkrade och tillgängliga.

Trafikverket har självt sagt att det bedömer att det behövs en sammanhållande myndighet för den långsiktiga planeringen av det svenska luftrummet. I remissen av Flygplatsutredningen, som ännu inte har hanterats mer än i delar av den, säger Försvarsmakten att den vill ha ett heltäckande nät. Den vill också utreda antalet beredskapsflygplatser, skapa en redundans och ha en tillräcklig geografisk spridning och täckning.

Med tanke på det kan det kännas väldigt märkligt att vi nu står inför det faktum att aktiviteterna på åtta och snart ytterligare fem flygplatser går ned. Kan man bara ha en flygrörelse igång samtidigt får det konsekvenser. Även om det inte får konsekvenser för flygsäkerheten, precis som statsrådet sa, får det konsekvenser för kapaciteten och vilka som kan röra sig i luften.

Det reser en större fråga. Det handlar om det fragmenterade flygsystemet som vi ändå har i Sverige, där staten är ansvarig för vissa delar och där regioner, kommuner och privata aktörer är ansvariga för andra delar. Tycker statsrådet att det fungerar bra?

Fru talman! När det gäller flaskhals eller möjliggörare behöver vi i politiken tydliggöra vad vi egentligen vill och identifiera flaskhalsar för att sedan göra något åt dem. Detta var något som den tidigare S-regeringen gjorde när man konstaterade att vi behöver bygga nya stambanor därför att vi har för lite kapacitet. Vi behöver frigöra kapacitet så att den regionala trafiken kan åka på de stambanor som redan finns.

De brister som de nya stambanorna var tänkta att lösa kvarstår ju, och vi har ännu inte hört vad regeringen tänker göra åt det mer än att vi väntar på den nationella planen. På 1800-talet kunde de bygga järnväg på sju år, fru talman. I dag tar det sju till tio år att bara planera, och oändligt många fler år att sedan bygga, järnvägen. Jag tänker att man som politiker behöver fundera lite grann på vad det är som gör att det tar så lång tid i dag, när vi borde ha oändligt många fler resurser till vårt förfogande än vad de hade på 1800-talet.

Vi har haft jättemånga seminarier i riksdagen om järnvägen och järnvägens betydelse. Jag tror att det var i höstas som de södra handelskamrarna var här och hade tagit med sig handelskammaren i norr för att tydliggöra just det som Fredrik Lundh Sammeli var inne på, nämligen att hela landet är beroende av vad som händer uppe i norr. Norr är även beroende av vad som kommer att hända nere i söder. Det här skulle jag vilja att statsrådet reflekterade lite över. Hur ska vi få ett land som hänger ihop och där flaskhalsarna inte stoppar vår industriutveckling?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag kände också att jag ville dela med mig av ett samtal vi hade i onsdags när Omtag Svensk Järnväg bjöd in till ett frukostmöte för lanseringen av rapporten Industribroms eller industrilyft? Det finns väldigt mycket matnyttigt i den rapporten.

I samtalet deltog också SSAB och Hitachi från Ludvika. De var två av de tjugo företag som hade intervjuats i rapporten och som beskrev just det som föregående talare berättade om - hur industrin påverkas när järnvägen inte fungerar.

Som man kan läsa i rapporten består industrin av 800 000 människor som jobbar där. Det är 20 procent av landets bnp. Ändå ser vi att de har svårighet att få ut sitt gods, bland annat på grund av störningar som sker men också på grund av att det faktiskt är för liten kapacitet. När det görs underhåll på spåren stoppas det upp, och man kan då inte åka som vanligt.

Jag skulle vilja säga att det är en väldigt läsvärd rapport som tar upp mycket. Ett exempel som tas upp är att transporttiderna ökar, vilket gör att det finns en osäkerhet från många företag om man egentligen ska våga anlita tåget. Till exempel har transporttiden mellan Hallsberg och Göteborgs hamn ökat med 35 procent de senaste drygt 20 åren.

Sedan 1985 har de långväga godstransporterna fördubblats, men nästan all den ökningen har skett på väg med lastbil. Med tanke på behovet av klimatomställning kan man tycka att transporter inte ska behöva ske på väg för att järnvägen inte hållet måttet.

Vi vet att ett fullastat godståg motsvarar 50 lastbilar eller 70 långtradare. Det går 400 godståg per dag i Sverige. Det är klart att det är viktigt att järnvägen fungerar och att den fungerar här och nu.

Den tidigare S-ledda regeringen hade ett godstransportråd som samlade branschen. Det skulle vara intressant om statsrådet ville säga något om hur detta arbete löper på och om det har uppdaterats. Vad händer när statsrådet träffar branschen?

Som opposition är vi inte delaktiga, men om man har ett råd finns det minnesanteckningar och så vidare. I dag finns det inte något som oppositionen kan ta del av, så det skulle vara intressant att höra statsrådet resonera lite grann kring godstransportstrategi här och nu.

Fru talman! Den här debatten handlar om rätten till studiestöd. Det är vad den här debatten handlar om. Sedan har jag tagit ett exempel från ett av de besök jag har gjort. Det handlar om en utbildning som skiljer sig från nuvarande utbildningar för att den har ett hållbarhetsperspektiv på ett helt annat sätt än vad de pilotutbildningar som i dag ges stöd har.

Den här debatten handlar inte om att överpröva yrkeshögskolemyndighetens beslut. Ministern kan såklart anse att jag säger det, men det har jag absolut inte gjort. Det handlar om hur vi ser till att nya utbildningar, som kanske ännu inte passar in i ramen, också ges möjlighet att ge sina elever studiestöd. Det är vad den här debatten handlar om.

Det är en systemfråga. Jag står inte här och pratar för ett företag, utan jag tog företaget som ett exempel eftersom det just nu är det enda företaget i världen som bedriver den här verksamheten, och de gör det i Sverige. Vi har också, som ministern vet, ett svenskt företag som håller på att ta fram och utveckla världens första passagerarflygplan för eldrift, också i Sverige. Men helt uppenbart ska de inte ha några piloter som har kompetensen.

Om man tyckte att det var viktigt skulle man verkligen försöka göra något åt det i stället för att lite raljant säga till mig att riksdagen väl inte ska överpröva myndigheterna. Självklart inte. Men regeringen talar i tid och otid om för oss i oppositionen att de har majoritet och inte behöver lyssna på oppositionen för fem öre. Men då kanske man behöver ändra på lite saker, till exempel den där bilagan till studiestödsförordningen, som regeringen har makten att göra.

Min fråga är fortfarande: Vad tänker ministern göra för att se till att nya hållbara arbeten också ger rätt till studiestöd?