Gunilla Svantorp

Fru talman! Det handlar inte om att diskutera om just detta företag ska få studiestöd, utan det handlar om systemet. Vad är det som är viktigt, och hur ser systemet ut?

Jag blir lite förundrad över interpellationssvaret, där ministern säger att riksdagen har delat bedömningen att den offentligt finansierade grundläggande pilotutbildningen ska bedrivas inom yrkeshögskolan och att regeringen är bunden av det.

Jag tror verkligen att man som regering kan ändra på nästan vilka beslut som helst om man har majoritet. Vi har ju mer än en gång hört representanter från Tidöregeringen säga att man har majoritet och att man inte behöver bry sig ett dugg om vad oppositionen tycker eftersom man i princip kan göra det man vill. Skulle man vilja ändra på detta skulle man ju återkomma till riksdagen med anledning av att det nu kommer nya utbildningar som inte kan jämföras med de utbildningar som finns men som inte får plats i systemet. Jag tycker att det är en allvarlig fråga.

Ministern säger också att han är glad, tacksam och stolt över att vi ligger långt fram i omställningen. Det ska man ju tacka den tidigare regeringen för. Med den nuvarande regeringen stiger alla utsläpp i höjden. Det har alltså absolut ingenting med den här regeringen att göra. Då borde man verkligen som regering fundera på vad man ska göra för att se till att vi faktiskt ställer om till en hållbarare framtid, och då kan man titta på möjligheten som finns med elflyg.

Jag bor på glesbygden, ute i skogen. Jag ser en jättestor framtid för elflygen, men då måste vi också ha människor som kan hantera elflyg, som kan flyga dem. Det är klart att de som går en vanlig utbildning också kan det, men alla som har haft arbetsuppgifter som har förändrats vet att man också måste bygga på sin kompetens.

Om vi nu har företag i Sverige som är först i världen med att ställa om verkar det väldigt konstigt att vi har elever som kommer från andra länder medan våra egna elever tvingas åka utomlands. Alla vi som bor i glesbygd vet vad som händer när våra ungdomar försvinner från våra orter. De åker bort för att plugga, men det är väldigt sällan de kommer tillbaka hem igen. Den risken är också väldigt stor när vi ser att våra piloter, eller de som vill bli det, reser utomlands där de fastnar och gör praktik i andra bolag som är stationerade utomlands.

Med den möjlighet som finns till elflyg i Sverige skulle vi kunna ha en helt annan arbetspendling. I stället för att bara ha flyg som går norrut och söderut skulle vi kunna flyga kortare sträckor tvärs över hela vårt land.

Jag tycker att detta skulle vara en jätteintressant fråga också för en utbildningsminister som oavbrutet säger att utbildning är det viktigaste. Det är prioriteten för honom. Men då måste också ny utbildning vara en prioritering. Då behöver man fundera över hur vi kan se till att vi behåller den kompetens som vi behöver ha i vårt land med anledning av den nya omställningen och ny hållbarhet i vårt land och se till att dessa personer inte reser utomlands.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

I februari besökte trafikutskottets S-grupp Skellefteå. Vi har flera gånger varit i norr för att se vad som händer i den viktiga samhällsomvandlingen där. Vid vårt besök var vi på Green Flight Academy och fick då se en verksamhet som jag skulle vilja påstå inte finns någon annanstans i Sverige. Sverige har andra flygutbildningar, men på denna akademi lär man sig att flyga i riktiga vinterförhållanden. Man har också en helt annan inriktning på hållbarhet. Det är faktiskt världens första hållbara flygakademi. Vi fick verkligen en insikt i hur det skulle kunna fungera med elflygplan, som ju är något helt annat än vanliga flygplan.

Vi har en klimatlag, och vi har klimatmål som ska uppnås. Vi har också förbundit oss till en massa nationella och internationella åtaganden som handlar om att vi ska ställa om. Då måste vi också ställa om hur vi gör saker, i detta fall hur flygplan framförs.

I går var det riksdagens forskningsdag. Den var mycket intressant, och temat var AI. En av de forskare som var här pratade mycket om mottagarkompetens, alltså att vi måste lära oss vad AI är för att vi ska kunna ta emot den på rätt sätt. Jag menar att när det gäller den gröna omställningen är det också viktigt att vi lär oss att ta emot den på rätt sätt och även har de förutsättningar som behövs för att kunna ställa om. Då är det viktigt att vi är proaktiva i våra system. Detta var egentligen anledningen till att jag skrev min interpellation efter besöket på flygakademin i Skellefteå.

Precis som ministern sa måste svensk trafikflygutbildning i dag ingå i yrkeshögskolesystemet för att vara studiestödsberättigad eller av regeringen läggas till i bilagan till studiestödsförordningen. Den aktuella utbildningen fick som sagt avslag för att myndigheten ansåg att det redan finns tillräckligt många utbildningsplatser. Man måste dock fråga sig om de utbildningsplatser som redan finns är likvärdiga med de utbildningsplatser vi nu pratar om och hur ministern i så fall tänker när det gäller nya verksamheter. Hur länge är det rimligt att de ska vänta innan de kommer in i studiestödssystemet?

Denna utbildning har bara studenter från andra länder eftersom svenska studenter inte får studiestöd för att gå den. Alla studenter måste betala en hög avgift eftersom utbildningen kostar mycket pengar, och då vore det värdefullt att svenska studenter fick studiestöd för att kunna bedriva denna utbildning i sitt eget land. I stället måste de nu åka utomlands för att skaffa sig denna utbildning. Tycker ministern att det är rimligt?

Herr talman! Statsrådet säger att han vill ge fler chanser att studera. Då är det en väldigt bra idé att se till att utbildningar finns på fler ställen.

För några år sedan hade jag förmånen att tillsammans med Campus Västervik få åka till Skottland och se på deras fantastiska struktur. Vi besökte University of the Highlands and Islands. Det har 13 lokala campus och ett sjuttiotal lärcentrum. De har en vision: att ingen i Skottland ska ha mer än tre mil till 30 olika högskoleprogram. Där kan man snacka om politisk vilja!

Det är ett universitet som blev universitet 2011. Vi fick åka från en större ort i Skottland i två och en halv timme ut i landsbygden och kom till ett lokalt campus och öppnade dörren. Det var som att komma in på vilken forskning som helst på Karolinska.

Jag frågade: Hur kan ni ha sådan forskning här mitt ute i ingenstans? De sa: Var skulle vi annars vara? Vi forskar på havet. Havet är här utanför oss. De har också fantastiska kvalitetsresultat.

Ett annat exempel finns i Norge. Där har ministern för högre utbildning och forskning precis bestämt om grundfinansiering till 16 studie- och högskolecenter med syftet att öka den decentraliserade utbildningen.

Ministern säger själv ungefär det som vår minister alldeles nyss sa. Arbetsmarknaden skriker efter kompetens, och då måste vi erbjuda utbildning där folk bor. Han säger också att det måste vara en trygg och solid drift över tid.

Min fråga är: När får vi se det i Sverige?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. En av de frågor som jag verkligen brinner för är rätten till utbildning, även högre utbildning, oavsett var i landet man bor. Nu vill jag verkligen ta chansen att diskutera detta med utbildningsministern.

Lärcentrum är viktiga just för att se till att man oavsett var i landet man bor har möjlighet att gå en högre utbildning. Vi har under några år haft ett väldigt viktigt projekt, Nya vägar, som har fått mycket statliga pengar från olika instanser för att djupstudera olika aspekter av decentraliserad utbildning. Om inte utbildningsministern har satt sig in i det projektet är det ett tips att göra det. Där kan man också se de utmaningar som finns. Av 290 kommuner är det 251 - det är 2018 års siffror, och jag skulle kunna tänka mig att det är fler i dag - som har en lägre andel högutbildade än genomsnittet. Det borde få utbildningsministern att vilja göra någonting åt det här, för de siffrorna är verkligen inte bra. Och skillnaderna ökar.

SCB har en statistikatlas, som det kallas, där man kan se att befolkningens utbildningsnivå höjdes mellan åren 1990 och 2016 och att det är kopplat till etablering av lärosäten. Man får verkligen tacka de socialdemokratiska regeringar som har sett till att bygga ut den högre utbildningen i hela landet. Man kan dock också se att den högre utbildningsnivån håller sig inom cirka en timmes restidsavstånd från de olika högskolorna och universiteten. Det räcker alltså inte. Man måste ta ytterligare steg för att nå hela landet.

År 2019 kommenterade för första gången UKÄ i sin rapport om ungas övergång till högre utbildning att geografin är en faktor som påverkar de val unga gör. TCO har tagit fram ett utbildningsindex som också visar att det är stora skillnader. Det som är viktigt när man skaffar sig en högre utbildning är just hur långt man måste pendla.

Vi har några högskolor och universitet som har gått före i detta arbete och som verkligen har tagit på sig att vilja decentralisera. Det är bland annat Högskolan Väst och Linnéuniversitetet. Men vi har också två universitet som har haft statens uppdrag att se till att decentralisera utbildningar. Det är Umeå universitet och Luleå universitet.

Parlamentariska landsbygdskommittén kom för några år sedan. Den hade också två kloka förslag. Bland annat tyckte den att man skulle inrätta fler utbildningscenter för högre utbildning. En annan viktig sak var att lärosätena behöver få i uppdrag att öka tillgången på högre utbildning i hela landet.

Niklas Sigvardsson har förtjänstfullt frågat utbildningsministern om precis detta. Det är också min fråga. Hur vill utbildningsministern arbeta för att minska de klyftor som finns mellan kommunerna i vårt land och mellan möjligheterna att få kvalificerad arbetskraft? Väldigt många yrken i dag ställer krav på en sådan.

(Applåder)

Fru talman! Det är bara att konstatera att lärdomar behöver dras framöver, så att vi inte hamnar i samma situation igen. Alla vet att vi hade en väldig tur att det inte hände någonting allvarligare under det där dygnet, även om oron hos dem som satt fast i sina bilar och hos deras anhöriga så att säga var nog för hela Sverige. Man visste inte vad som hände, och informationen var inte som den borde ha varit. Vi borde ha haft en plan B, som jag var inne på. Vi får väl avvakta svaren från konstitutionsutskottets granskning.

Med tanke på att det här hände alldeles efter nyår var risken stor för att det skulle hända igen. Risken är fortfarande stor för att det kommer att hända något liknande inom transportsektorn, men det behöver inte vara på vägen. Till exempel kan järnvägen drabbas av underminerande regn eller något annat som påverkar starkt.

Vi måste ha en plan B även i väntan på de utvärderingar som pågår. Det är väldigt bra att det pågår många utvärderingar, men vi behöver verkligen vara beredda med tanke på att klimatet gör någonting med hela vårt land just nu. Plan B är alltså viktig.

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar på min fråga om vilka frågor som ställdes till myndigheten kring vad som hände. Det är jättebra att det pågår omfattande utvärderingsarbete, men under processens gång har vi också sagt att det här hände i början av januari och kunde ha upprepats i februari eller mars med tanke på vintervädret och de stora underhållsbehoven när det gäller vägarna i vårt land. Det kunde mycket väl ha hänt igen ganska snart efteråt. Skulle svaret även då ha varit att man inväntar utvärderingen, eller drog man några slutsatser som man hade kunnat använda om något liknande hade hänt i februari eller mars?

Med tanke på att detta påverkade flera myndigheter - inte bara inom statsrådets ansvarsområde - hade det varit väldigt viktigt med en beredskapsgeneral, alltså en person inom Statsrådsberedningen som faktiskt är ansvarig, som vi föreslog. Om man har tjänstemän i beredskap på flera olika departement är det såklart också viktigt hur de samspelar. Man hade behövt ha en person med övergripande ansvar.

Det finns en statsrådsgrupp som heter GSS. Var den inblandad under den här perioden eller inte?

Det är viktigt att komma ihåg att man ibland inte kan vänta in utredningar utan måste ha en plan B. Hur såg plan B ut från statsrådets sida?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det som hände de där januaridagarna då tusen bilar fastnade i snökaos har engagerat väldigt många. Det var, precis som statsrådet säger, ett jättestort misslyckande.

Trafikutskottet har försökt få diskutera den här frågan flera gånger men inte lyckats. Jag är ändå glad över att statsrådet nu är här och har gett ett bra svar som är något att jobba vidare med. Det var bra att statsrådet inledde med att säga att det var ett katastrofalt misslyckande, för det är klart att det var.

Nästa fråga är såklart vad man lär sig av detta och vilka slutsatser som dras. Statsrådet gav också svar på en av frågorna som vi hade tidigt, nämligen hur departementet var inblandat i frågan. Det dröjde ända till det här svaret innan vi fick reda på att det fanns en tjänsteman i beredskap. Det sades av Trafikverket på ett utskottsmöte att det var så, men vi har inte fått veta förrän i dag att det förekom kontakter mellan berörda myndigheter och den politiska ledningen på departementet. Det är viktigt att vi vet det.

Det statsrådet säger om att regeringens uppgift är att hantera strategiska frågor stämmer såklart. Men läget var komplext, vilket ju oftast är fallet i en krissituation, och många var inblandade - i det här fallet också många olika myndigheter. Samordningen misslyckades totalt. Det var faktiskt ingen som tog ledningen. Ingen tog det ansvar som ett ledningsuppdrag borde innebära att man tar. Det finns tusen frågor att ställa, till exempel varför man inte klippte upp staket så att människor kunde flytta sig.

Vem som har ansvar, när ansvar kan utkrävas och vilka lärdomar vi kan dra är väldigt viktiga frågor att hantera vidare. Men det jag vill fråga, och som var anledningen till att jag ställde interpellationen till statsrådet som är ansvarig för infrastrukturområdet, är varför man inte frågade vilka åtgärder som vidtogs när man så uppenbart fick besked om att någonting hände. Några åtgärder kan man ju inte ha fått besked om eftersom ingenting hände. Människor fastnade i långt över ett dygn, och tusen bilar satt fast med många människor i varje bil. Man kan svara som statsrådet gjorde att myndigheterna inte vid någon av kontakterna med Trafikverket efterfrågade direktiv från regeringen. Men tvärtom, då? Vilka frågor ställdes från departementets sida kring de uteblivna aktiviteterna?

Jag tror att alla som någon gång haft ledningsfunktioner självklart efterfrågar aktivitet när det är brist på sådan. Jag tror att väldigt många med mig undrar vilka frågor den politiska ledningen ställde. Man kan såklart hänvisa till att vi har den ordning vi har, men det duger inte.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill påminna om att statsrådets kollega från Kristdemokraterna, Torsten Elofsson, i debatten om granskningssystemet i sitt anförande tog upp strategiska investeringar från andra länder och uppköp av viktig infrastruktur. Han nämnde då hamnar, flygplatser och järnväg som framtida investeringar i kritisk infrastruktur som skulle kunna träffas av det nya regelverket. Det är jättebra och jätteviktigt.

Men det är som sagt också viktigt att vi har koll på dem som redan finns. Även om listan inte blir officiell är det viktigt att den finns. Kan statsrådet garantera att man har koll på dem som redan finns? Om inte infrastrukturen fungerar fungerar nämligen inget annat heller. Vi kan diskutera jättelänge hur sjukhus och annat ska fungera, men utan transporter och möjligheter att flytta både läkemedel och sjuka människor fungerar ingenting i vårt samhälle. Jag skulle alltså vilja få en garanti för att den listan finns, också över hur det ser ut längre tillbaka och inte bara framöver.

Vi är ett handelsberoende land och måste såklart vara positiva till att det kommer in andra intressenter i vårt land. Men med tanke på det geopolitiska läget kan vi inte vara naiva.

Jag vill skicka med att det är viktigt att också vi i trafikutskottet är delaktiga i denna viktiga fråga, så att den inte enbart hamnar i andra utskott.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

Den utredning som nämns är ju tillsatt för att se på olika sektorer, inte bara på infrastrukturens område utan också på andra. Då är det viktigt att man ser till att ge rätt information och att man har ett arbete igång inom det egna departementet. Då kan också vi i trafikutskottet följa det arbetet och vad som händer. Vi kan be till exempel Trafikverket att komma och tala om för oss vad som händer, och vi i oppositionen kan då ha möjlighet att ställa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag inser att den lista som vi egentligen skulle vilja ha, alltså över sådana objekt inom infrastrukturen redan i dag, kanske faller under något slags hemligstämpel, med tanke på det säkerhetspolitiska läget. Men det är viktigt att listan finns. Det räcker att se sig omkring för att se att till exempel hamnar drivs och ägs av utländska intressen.

Vi har ett marknadssystem inom infrastrukturen som gör att vi upphandlar nästan allt som ska utföras. Med tanke på det är vi väldigt sårbara. Om det skulle hända någonting kanske de som ska utföra arbetet inom infrastrukturområdet faktiskt inte kommer in i Sverige av en eller annan anledning. De vill kanske inte heller komma in i Sverige, eftersom de har andra intressen.

Det finns alltså många olika aspekter av frågan som jag tycker att det är viktigt att också vi i trafikutskottet får diskutera. Det ska inte hela tiden bli en fråga bara för andra utskott. Våra myndigheter och vi sitter ändå med den mesta kunskapen i frågan. Då behöver vi diskutera den mer än vi har gjort hittills.

Jag tycker inte riktigt att det räcker att säga att det pågår en utredning. Det gör det nämligen om allting. Jag vill veta hur statsrådet tänker säkerställa att detta är en fråga som finns uppe inom just vårt ansvarsområde. Det är den viktiga frågan jag har.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

Jag skrev interpellationen sedan jag hade försökt få trafikutskottet att lägga fram ett utskottsinitiativ med samma innehåll men inte lyckats. Jag tycker att utländskt ägande är en jätteviktig fråga, inte minst med tanke på det säkerhetspolitiska läge vi har i dag. Vi vet också att infrastrukturen är det som gör att vi kan förflytta både oss själva och framför allt gods i vårt land. Det hade därför varit bra om hela utskottet hade varit inblandat i frågan. Nu fick det bli en interpellation i stället.

Statsrådet säger i sitt svar att ett granskningssystem har införts, och det är bra. Det kom egentligen till på grund av ett EU-beslut där man ställde krav på att länderna skulle ha ett sådant. Den förra S-regeringen tillsatte den utredning som hette Direktinvesteringsutredningen, och i december i fjol kom beslutet om ett granskningssystem, precis som sägs i svaret, för utländska direktinvesteringar.

Den förra regeringen gav också FOI ett uppdrag att titta på skyddsvärda områden och branscher. I den utredningen har man tagit hjälp av framför allt tre myndigheter: Försvarsmakten, Säpo och MSB. Mycket av det som dessa myndigheter lyfter i rapporten handlar om hur andra myndigheter är beroende av transporter för livsmedelsförsörjning, för att kunna nå ut med mediciner och så vidare.

FOI har sedan initierat två rapporter utifrån det första uppdraget. Den ena handlar om hälso- och sjukvården och den andra om grund- och gymnasieskolor. Jag tycker att det är lite märkligt att man inte också behandlat frågan om transporter, som är så viktig för så många andra verksamheter.

Det var en av anledningarna till att jag ställde frågan till statsrådet vad han, utifrån det som har kommit fram i FOI:s rapport, tänker att han behöver ta för initiativ. Det är klart att statsrådet, som han säger på slutet, följer frågan noga, men man kan ju också ta initiativ och tycka att detta är en jätteviktig fråga.

Det kan också vara så att det redan pågår initiativ fast inte inom vårt utskotts område utan inom försvarsutskottets område, med tanke på det säkerhetspolitiska läget. Det vore inte orimligt. Men det är viktigt att också vi i trafikutskottet får diskutera de här frågorna, som vi ändå har ansvar för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med anledning av FOI:s rapport undrar jag alltså hur statsrådet tänker just kring detta med att ta initiativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statsrådet säger att det är en obefintlig diskussion i EU och att vi är unika. Det är just det som är grejen, och därför behöver regeringen visa på det unika med Sverige för att försöka få med sig fler.

FN har utsett 2025 till kooperationens år, vilket är jätteviktigt och en uppmaning till alla länder i världen att främja denna globalt framgångsrika affärsmodell. Sist vi hade kooperationens år var 2012, och generalsekreteraren i FN tog 2023 fram en rapport som visade på kooperationens bidrag till social utveckling. Jag tipsar om att den är klart läsvärd.

Nu handlar det om att FN pekar på behovet av att se över existerande lagstiftning och regelverk. Detta är FN:s uppmaning inför kooperationens år 2025, så jag hoppas verkligen att statsrådet kommer att göra det - och man behöver inte vänta till 2025 utan kan ta egna initiativ.

Både statsrådet och jag är från Värmland, och de butiker som skulle kunna komma i fråga för ett bidrag där är de i Högboda, Skillingsfors, Sysslebäck, Lysvik, Sunnemo och Stöllet. Alla som bor i Värmland vet hur långa avstånden är till dessa butiker och var nästa affär finns, och det är inte nästgårds.

Det är viktigt att försöka få till ett system som ger konkurrens på lika villkor, vilket vi inte har i dag.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret!

Frågan kvarstår dock. Statsrådet sa alldeles nyss att alla Coopbutiker som är berättigade att söka har fått stöd, men det är inte detta frågan gäller. Dessa butiker har fått stöd upp till maxtaket som de har fått dela på. I en konkurrerande kedja där alla är sina egna juridiska personer har varje juridisk person fått stöd upp till taket, för där slår man inte ihop det hela. Det statsrådet sa alldeles nyss var tolkningsbart, men så är det. Om sex stycken i en konkurrerande kedja är egna juridiska personer kan de få upp till maxtaket om de uppfyller villkoren. Då får de sex gånger mer än vad Coopbutikerna får. Det är ändå detta som är den stora frågan, och jag tycker inte att statsrådet svarade på den.

Om jag backar lite och funderar på det läge som vi befinner oss i nu, alltså det säkerhetspolitiska läget, kan jag också hänvisa till Tillväxtverket. I april 2021 tog man fram en rapport där man tittade på vad som hände under pandemin. Man fokuserade specifikt på kommersiell service och visade att detta ger ett robustare samhälle.

En kort sammanfattning av en väldigt bra rapport är att pandemin lärde oss att butiker på landsbygden är viktiga för krisberedskapen. Då kan man ju tycka att det borde vara viktigare att försöka ändra reglerna så att butiker som har valt att vara kooperativa och som är en enda juridisk person inte tvingas lägga ned på grund av att systemet inte kan rättas till så att det blir konkurrens på lika villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan fortfarande inte tycka att det är konkurrens på lika villkor. Det statsrådet egentligen säger är att Coopbutikerna borde vara sina egna juridiska personer, men så är ju inte kooperationen uppbyggd. Statsrådet borde tycka att detta är en intressant fråga att ta med sig tillbaka till EU för att visa vad kooperationen är, hur den har uppstått och varför det är viktigt att den får fortsätta och får ha sina spelregler.

Detta borde också kopplas till det som Tillväxtverket lyfte fram i sin rapport, nämligen att det är jätteviktigt med kommersiell service på landsbygden för att skapa ett robust samhälle. Då ska vi inte ha ett system som gör att butiker tvingas lägga ned på grund av att systemet skapar sådana förutsättningar att det inte går att driva butiken vidare.

Vi vet ju att vissa av dessa butiker finns i områden med en väldigt liten befolkning. Man kanske har turen att ha skidturister eller annat som kommer några veckor per år och gör att omsättningen ökar, men i övrigt är man väldigt beroende av att få stöd, inte minst på grund av alla de krav som kommer med anledning av att man måste byta ut sina maskiner för ökad hållbarhet eller av andra miljöskäl. Det är ju jätteviktiga saker, men alla har inte möjlighet att få lika många kunder som i en stad.

Hur tänker ministern arbeta när han nu har chansen att åka ned och påverka i EU?

Fru talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret, men att jag blev tvungen att ställa en interpellation gör nog att alla förstår att jag inte är särskilt nöjd med statsrådets svar. Jag tycker inte att han vare sig i svaret på den skriftliga frågan eller i svaret på interpellationen svarar på min fråga.

Min fråga handlar om konkurrens på lika villkor. Det handlar om ett drifts- och investeringsstöd för kommersiell service på landsbygden som man kan söka och att kruxet är att stödet kopplas till verksamhetens organisationsnummer.

I Sverige, liksom även i andra länder, finns det i dag olika företagsformer. Den kooperativa verksamheten Konsumentföreningarna har ett och samma organisationsnummer för alla butiker medan andra - exempelvis Icabutiker - inte har det. Det exempel jag tog upp både i min skriftliga fråga och i interpellationen är följande: Om sex Icabutiker söker stödet får varje butik maximalt belopp om de uppfyller villkoren, medan de sex kooperativa butiker som söker får dela på den summa det handlar om eftersom de utgör en juridisk enhet.

Min skriftliga fråga och interpellationen handlade just om denna orättvisa. Anser statsrådet att detta är konkurrens på lika villkor? Om inte, tänker statsrådet försöka göra någonting för att förändra det? Man kan säga att detta är en EU-fråga, men vi har ju också ministerråd. Som nämndes i en tidigare interpellation kan man åka till EU och försöka att påverka. Då är det väldigt viktigt att visa på det som är unikt för Sverige och att Sverige ser ut som det gör och har en stor landsbygd där det är långt till vissa affärer.

Drifts- och investeringsstödet kan vara det som avgör om en butik lever vidare eller inte. Det handlar heller inte bara om en butik. Alla vi som bor på landet vet att butiken inte bara är en butik utan också en samlingsplats, ett utlämningsställe för apoteket och ett ställe där man lär sig hantera digitala tjänster. Butiken är helt enkelt en samlingsplats för orten, och därför är den mycket mer än bara en plats dit man åker för att köpa mjölk eller vad man nu gör.

Hur kan statsrådet inte svara på frågan utan i stället hänvisa till hur systemet ser ut? Jag vet ju hur systemet ser ut; det var därför jag ställde en fråga som jag inte fick svar på. Det är också därför jag nu vill höra om statsrådet tycker att detta är konkurrens på lika villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag blev glad när statsrådet pratade om utbildning till framtidsyrken. Det är på tiden. Det behöver vi verkligen göra. Det har kanske inte alltid hans företrädare gjort. Det är alltså väldigt roligt.

Den här interpellationsdebatten handlar om bristyrken inom infrastrukturområdet. Ju mer man lär sig om infrastruktur, desto mer inser man att nästan allting är beroende av infrastruktur. Vad vi än ska göra, hur vi än ska flytta oss en dag, är vi beroende av infrastruktur. Statsrådet var inne på det nyss. Vad vi än ska bygga krävs det att någon grävmaskinist, någon som hör till infrastrukturområdet, har varit där före oss.

Vad gäller den nationella planen för infrastrukturområdet kommer det att krävas 235 000 årsarbetare. Det är ungefär 20 000 per år. Det är en ökning från den förra nationella planen med 15-20 procent. Vi vet, tack vare de analyser som har gjorts, att det kommer att saknas 30 000-40 000 per år eftersom antalet människor som går i pension är större än vad som kommer in i branschen. Matchningen kommer att bli jätteviktig.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en systemfråga inom Arbetsförmedlingen som handlar om upphandling. Om kompetensbristen är en fråga som kommer upp när man reser runt handlar nästa fråga om upphandlingssystemet som Arbetsförmedlingen sysslar med. De gör jättestora upphandlingar, som inte passar överallt. När tänker arbetsmarknadsministern ändra på det systemet och dela upp upphandlingarna i mindre bitar som passar exempelvis Värmland, Småland eller Stockholm?

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

En viktig sak när det gäller utbildning, vare sig det handlar om reguljär utbildning eller arbetsmarknadsutbildning, är långsiktigheten. Människor behöver veta att utbildningen är inom något som regeringen tycker att det är viktigt att satsa på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En av de första sakerna vi i Socialdemokraterna gjorde när vi tog över makten 2014 var att initiera ett nytt kunskapslyft. Vi visade verkligen att för oss är utbildning prioritet ett, två, tre, fyra - hur många gånger som helst. Det viktigaste i livet är att man får en utbildning som leder till ett arbete, oavsett vem man är och oavsett vad man har med sig.

Under våra åtta år, som i den här kammaren ofta kallas för åtta förlorade år när jag debatterar med statsrådets partikamrater, byggde vi faktiskt ut med 160 000 utbildningsplatser inom alla olika sektorer inom utbildningsväsendet. Det var en fantastisk satsning.

Vad gjorde statsrådets regering i sin första budgetpost? Man skar ned med nästan 30 000 utbildningsplatser inom alla sektorer inför 2023, eftersom man ville sänka skatten för höginkomsttagare. Det är viktigt att komma ihåg. Sedan har man lagt tillbaka lite grann inför det här året. Men än så länge är det ingen satsning. Än så länge plockar man tillbaka det som man skar bort under 2023.

Vart vill man komma när det gäller just långsiktigheten? Vill man att människor ska kunna bygga på sin ryggsäck? Det är många som kommer till vårt land från andra länder - de är inte lika många i dag som förut - och som har med sig ryggsäckar. De har skaffat sig en utbildning och gjort något i det land de kommer från. Men när de kommer hit måste de många gånger börja om från början, eftersom det som de har i sina ryggsäckar inte räknas. De måste starta om från noll. Det är ett resursslöseri för både staten och den enskilde, framför allt för den enskilde, att behöva göra om det som man en gång har lärt sig.

Jag menar att arbetsmarknadsutbildningar måste kunna vara ett mycket vassare verktyg för dem som har med sig en ryggsäck, för dem som kommer från andra länder men också för dem i vårt land vars arbetsuppgifter av en eller annan anledning försvinner. Inte minst på grund av den gröna omställningen kommer vissa av de arbeten som finns i dag att försvinna. Då behöver man bygga på. Men man behöver kanske inte bygga på med en tre- eller femårig högskoleutbildning. Det kanske räcker med en kortare utbildning.

Yrkeshögskoleutbildningar är såklart ett jättevasst instrument där. Men vi ska komma ihåg att många som går yrkeshögskoleutbildningar redan har haft ett jobb. De var redan inne på arbetsmarknaden men behövde ställa om. Yrkeshögskola är fantastiskt. Man kan också se att vi har satsat på yrkeshögskoleutbildningar när vi har styrt landet.

Man måste dock jämföra äpplen med äpplen. Då kan man kanske tycka att det är de som står allra längst från arbetsmarknaden som vi måste satsa på, inte minst för de bristyrken som kanske inte kräver tre- och femåriga högskoleutbildningar utan lite kortare utbildningar. Det är när det gäller det som jag vill veta vad arbetsmarknadsministern tänker göra.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

Jag ställde interpellationen eftersom jag som Socialdemokraternas ansvariga för infrastrukturfrågor reser runt väldigt mycket i vårt land för att besöka olika sektorer som sysslar med just infrastruktur. Det kan handla om alla våra olika trafikslag. När jag gör det är det en sak jag möts av hela tiden, nämligen bristen på personal.

Vi kan också se att väldigt många branscher inom denna sektor skapar sina egna utbildningar eftersom det saknas utbildningar. Det kanske är en fråga mer för utbildningsministern än för arbetsmarknadsministern. Men backar vi tillbaka ganska många år och tittar på den tid då vi tyckte att det var viktigt att ha olika delar av utbildningar i vårt samhälle att erbjuda kan vi se att just arbetsmarknadsutbildningarna då var ett jätteviktigt verktyg för att se till att människor som hade någonting med sig i sin ryggsäck snabbt kunde ställa om. I dag verkar det inte vara så.

Interpellationssvaret handlar till väldigt stor del om den reguljära utbildningen, inte om arbetsmarknadsutbildningen. Det kommer lite grann på slutet, men nästan allting i svaret handlar om den reguljära utbildningen. Jag får intrycket att arbetsmarknadsutbildningar är någonting som hänger vid sidan av och inte ses som så viktigt. Det tycker jag är bekymmersamt, med tanke på att det är ett verktyg som verkligen fort skulle kunna göra att människor kom i arbete.

Arbetsmarknadsministern säger att regeringen i det nya regleringsbrevet för 2024 har beslutat om nya mål och att ett av de målen är att öka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen. Det är ju bra, men frågan är vad det är för slags utbildning. Vi har ju sett väldigt många negativa aspekter på detta med att öka olika saker. Man kan få en bock i kanten om man har många deltagare på olika ställen, men vi måste också fundera på vad det är för kvalitet som erbjuds. Ska vi ha deltagare som går kurser så att de företag som erbjuder kurserna kan bocka av dem och få sina pengar? De arbetslösa kanske då har gått en kurs som inte har fört dem ett steg närmare arbetsmarknaden. Vad är det för kurser de faktiskt ska gå? Kommer utbildningarna att leda till jobb?

Matchningen i dag är urusel mellan dem som står långt ifrån arbetsmarknaden och det som arbetsmarknaden frågar efter. Att sätta som mål att man ska öka antalet deltagare säger därför väldigt lite. Det är väldigt lätt gjort att uppnå ett sådant mål, men frågan är om de sektorer i vårt land som har behov av arbetskraft kommer att få den arbetskraften med ett sådant mål.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Carlson, som jag länge har velat ställa frågor till om den allvarliga situationen på E22:an den 3-4 januari. En lastbil körde fast, och ungefär tusen fordon fastnade. Den sista bilen forslades bort efter 38 timmar. Väldigt många människor satt fast i bilarna. Det var mycket oro, hunger, törst och säkerligen också en hel del ilska bland dem som satt där.

Man kan ha tusen frågor om det som hände, inte minst om ansvaret och regeringens ansvar i en krissituation. Politiken är alltid ansvarig för allting. Regeringen styr riket.

I en interpellationsdebatt om E22:an i tisdags där statsrådet Bohlin deltog sa han att invånare alltid ska uppfatta att kriser kännetecknas av handlingskraft, ansvarskänsla och vilja att göra rätt. Jag undrar om statsrådet anser att regeringen har gjort det.

Fru talman! Infrastruktur är ett viktigt ämne för oss att diskutera. Men eftersom den här sträckan rör så många regioner och så många människor måste man verkligen "grotta" i frågan, vilket statsrådet gör. Det är en viktig sträcka, men vi kan inte utreda ihjäl oss utan måste i stället någon gång tala om vad som ska hända.

Sedan var det frågan om samhällsekonomisk lönsamhet. Vi har sett att den samhällsekonomiska lönsamheten kommer först när hela sträckan är byggd. Detta måste vi fundera över när vi säger att en viss delsträcka inte är lönsam att bygga. Jag tror att vi behöver ta ett mycket större helhetsansvar. Annars stämmer det inte. Just den här sträckan är en sådan sträcka där vissa delar inte anses vara samhällsekonomiskt lönsamma, men när hela sträckan är byggd kommer den att vara det. Det här behöver vi fundera över; vi kan ju inte åka på delsträckor, utan vi åker en hel sträcka.

Om hela Sverige ska leva måste vi fundera över hur folk ska kunna förflytta sig runt om i vårt land. Statsministrarna i Norden har sagt att Norden ska vara världens mest integrerade region, och då måste Norden knytas ihop.

Statsrådet brukar säga att arbetspendling och godset är prioriterat, och det är vad som transporteras på sträckan. Därför borde sträckan vara prioriterad så att vi kan göra affärer, öka vår tillväxt och bidra till en ökad bnp. Det är mycket bra jobbat att sträckan tas med i stomnätskorridoren, men vad kommer att hända efter att den gemensamma utredningen med båda länderna har lagts fram?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag ställde interpellationen just därför att det inte är så enkelt att sätta spaden i backen. Jag vill påminna statsrådet om att det inte är jag som har sagt det, utan det är statsministern som har kommit med löften i ett tvåsidigt uppslag i Wermlands-Tidningen om att spaden ska vara i backen inom nästa mandatperiod om de vinner valet. Det är inte jag som har sagt det utan statsministern.

Det är enkelt att avge vallöften i en valrörelse, men de är betydligt svårare att genomföra, vilket ministern visar oss alla. Det är inte bara i Värmland som statsministern har utlovat detta. Statsministern och hans partikamrater, ministrar och andra, har varit ute i hela Sverige och utlovat vägstumpar och broar. Jag vill verkligen poängtera att det inte är jag som har sagt det, utan det är statsministern.

Statsrådet sa i sitt svar att det måste finnas ett tillräckligt underlag. Jag vill bara påminna om att det finns tusentals sidor av underlag. Sedan saknas säkert ett och annat underlag, men det gjordes en åtgärdsvalsstudie 2017. På norska sidan gjordes en liknande studie 2020, en konseptvalgutredning. Sedan har det gjorts en gemensam rapport mellan de båda länderna som lades fram 2022, alldeles i samband med valet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det man har kommit fram till är att bristerna är desamma i båda länderna. Det är fråga om låg kapacitet, låg punktlighet och långa restider i förhållande till sträckan. Mest betydande är den bristande kapaciteten.

Den nuvarande sträckningen på den svenska sidan missar de tätbefolkade områdena norr och väster om Mälaren. Värmlandsbanans del mellan Karlstad och Kil är den mest trafikerade enkelspåriga banan i Sverige med blandad trafik. Det är en viktig bana för gods. Vi som åker banan varje vecka blir stående hela tiden eftersom det är enkelspår, om vi över huvud taget lämnar Karlstad eller Stockholm. Mycket kan göras med den sträckningen på Värmlandsbanan, och det skulle göra stor regional nytta. Det vet alla.

Mälardalsbanan är en relativt modern järnväg, även om det finns några flaskhalsar där det inte är dubbelspår. Slutsatsen är att det inte handlar om att bygga nytt hela vägen, utan det handlar om att komplettera befintlig infrastruktur. Det är ungefär vad ministern brukar säga är prioriterat. Det handlar om att tillföra kapacitet och funktion, med syftet att få en snabbare, robustare och mer attraktiv bana att resa på.

Detta handlar inte om det ministern säger varenda gång vi debatterar, nämligen att jag ställer trafikslag mot varandra. Däremot måste man ställa relevanta frågor. Är det klokt att den korta sträckan på 40 mil är en av de mest trafikerade för flyget - också ur klimatsynpunkt? Än har vi inte sett de miljövänliga delarna. De kommer säkert också till flyget, men de är inte på plats nu - och det är just nu vi diskuterar.

Vilka underlag saknar ministern, och när tänker ministern efterfråga dem?