Eva Lindh

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Vi har fått ett nytt säkerhetspolitiskt läge i Sverige. Det påverkar oss alla. Många som under lång tid inte tänkt på vikten av militärt och civilt försvar har fått tänka om. Hela vårt samhälle påverkas.

Vissa delar av landet påverkas naturligtvis mer än andra. Gotlands geografiska placering är strategisk inte bara för Sveriges försvar utan för hela västvärldens försvar. Gotland har också en lång historia av strategisk betydelse för Sveriges försvar. Ön ligger strategiskt i Östersjön och har varit av stor vikt för att skydda landet mot eventuella hot från öst.

Allt det här innebär även fortsatt att man behöver bygga upp och stärka inte bara det militära försvaret utan också det civila försvaret för att säkerställa skydd och säkerhet för invånarna men även för Sverige. Sveriges civila beredskap handlar om lokalsamhällens förmåga att förebygga och hantera krig och säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna.

Då är våra sjukhus väldigt viktiga. Sjukhusen spelar en avgörande roll. Om vi hamnar i kris, krig eller annan nödsituation, vilket vi inte hoppas, är sjukhusen otroligt avgörande. Det gäller att inte bara ha förmåga att klara av vård i det vanliga, normala läget utan också kunna ställa om. Det kräver mycket kunskap, kompetens och framför allt resurser.

För Gotland är det här ansvaret en väldigt stor utmaning. Gotland är en ö, vilket innebär stora merkostnader. Man har det inte lika lätt. Vi kan inte skicka en landambulans till Gotland, utan det spelar stor roll att det är en ö.

Statsrådet säger att Gotland får mer. Det handlar naturligtvis om hur vi fördelar de statsbidrag som vi redan har. Men det som händer nu är ju att alla regioner och alla kommuner får för lite resurser. Om vi bara fördelar det som är för lite innebär det att alla regioner har en stor utmaning framöver för att klara både den vanliga sjukvården och den civila beredskap som vi förväntar oss ska finnas, även på Gotland.

Det civila försvaret löper risk att inte hålla måttet om det inte får de resurser som krävs. Statsrådet svarar att man tillskjuter ett antal miljoner. Men om man saknar mer än så blir detta som att sätta plåster på ett svårt blödande sår. Regeringen säger nu att man skickar med resurser till Gotland och andra för att öka det civila försvaret, men det har varit för lite kompensation och otillräckliga resurser. Då kommer inte det här att räcka.

Det är också anledningen till att vi ställer de här frågorna till statsrådet. Hur ska vi kunna garantera att man på Gotland men också i andra områden i Sverige klarar av det civilförsvar som vi vill och önskar att man ska klara av?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tala om ekonomi. Många gånger, även när statsrådet svarar, hänvisar man till inflationen. Det är snart sagt nästan bara regeringen som gör det när det gäller resurser till välfärden. De flesta ekonomer säger att resurser till välfärden inte har den påverkan på inflationen som regeringen säger att de har. Det där är alltså inte en sanning som man kan fastställa, utan det görs olika bedömningar.

Däremot säger flera ekonomer att när det nu blir så som det blir i välfärden - att man måste dra ned - är det ett problem när vi hamnar i en lågkonjunktur, som vi är i nu. När fler sägs upp, för det är vad det kommer att innebära när välfärden inte får tillräckliga resurser, kommer det att späda på lågkonjunkturen. Det blir också ett problem för oss alla i samhället.

Om det nu är en inflationschock är det självklart en kris för välfärden, precis som en del andra kriser som vi har sett. Då kan man välja att kompensera för det för att man inte ska få en vårdkris. Pandemin var en annan typ av kris, helt annorlunda än inflationschocken. Men man kan välja att tillföra mer resurser för att rädda välfärden och inte komma in i en vårdkris.

När det gäller att höja skatten är det precis som Malin Larsson säger: Många väljer att inte göra det därför att man vet vilka det är som drabbas mest av en skattehöjning i kommuner och regioner. Skattehöjningen är platt, och det innebär att de med de lägsta inkomsterna får betala mest. Jag tycker att det är märkligt att man kan inflationssäkra och inflationsskydda höginkomsttagare men uppenbarligen inte inflationsskydda välfärden.

(Applåder)

Fru talman! Flera av mina kollegor har gett lite olika perspektiv på den sjukvårdskris som vi faktiskt befinner oss i just nu.

Jag tycker att det är jättebra att Sofia Amloh har skrivit den här interpellationen så att vi får möjlighet att ställa frågor, för vi är oroliga.

Jag själv bor i Östergötland. Region Östergötland befinner sig i ett väldigt tufft ekonomiskt läge. Enligt de senaste prognoserna förväntas man landa på hisnande 1,6 miljarder i underskott när året är slut. Om ledningen i Region Östergötland - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna - inte lyckas bryta den nedåtgående kurvan kommer det att få konsekvenser för sjukvården. Man har ännu inte lagt några varsel, men regionstyrelsens ordförande säger att det är 6 procent som måste bort. Det motsvarar 600 tjänster. Man skulle återkomma i slutet av oktober om vad detta kommer att innebära. Vi vet inte, men det är naturligtvis oroande.

Vi vet alla att det var en tuff period för sjukvården även tidigare i och med pandemin. Många regioner har fortfarande uppskjuten vård att ta hand om.

Frågan är precis den som Sofia ställde: Varför i hela friden skjuter inte regeringen till mer resurser till regionerna? Vi förstår det inte. Vi hoppas att sjukvårdsministern kan ge ett svar.

Efter att ha hört ministerns svar, och när det pratas om resultatreserven, kan jag inte låta bli att gå in på detta. Det är ju jättebra att vi ändrar lagstiftningen. Vi är överens om att vi ska gå från en resultatutjämningsreserv till en resultatreserv. Det innebär att regioner och kommuner kommer att kunna avsätta mer och använda sig av dessa resurser på ett bättre sätt. De kommer också att ha större möjligheter att själva bestämma.

Men vilka regioner kommer att kunna avsätta pengar i den resultatreserven de kommande åren? Jag ser ingen. Alla regioner utom en går med underskott i år. Den stora kostnaden i regionerna, precis som i all annan verksamhet, är ju personal. När personalen försvinner påverkar det sjukvården för oss alla; det vet vi.

Det som ställer till det när det gäller kostnader i Region Östergötland, precis som i många andra regioner, är hyrpersonal. Det har ökat med 75 procent under det här året. Det ser lite olika ut, men i Östergötland får man betala dubbelt så mycket för en hyrpersonal som för en anställd. Det innebär ju att otroligt mycket resurser inte kan användas till sjukvård.

Det jag oroar mig för är något som jag hoppas och tror att vi är överens om, nämligen att man ska få vård efter behov. Nu riskerar vi att få en vårdkris som är alarmerande.

Jag hoppas att sjukvårdsministern kan ge oss ett lugnande besked om vad som kommer att hända och att vi kan hjälpa regionerna så att vi får en bättre sjukvård i hela landet.

Herr talman! Vi är många som brinner för jämställdheten, och jämställdheten har förbättrats. Men många forskare menar nu att jämställdheten är på tillbakagång. Unga kvinnor kommer inte att ha samma möjligheter som vi hade. Därför måste vi fortsätta att alltid hålla jämställdhetsfrågan överst, för vi kan inte ge upp detta. Så fort vi inte kämpar för att fortsätta öka jämställdheten svänger det, så vi kan inte ge upp detta.

Finansministern har pekat på flera utmaningar, men man har inte några förslag för att på allvar förbättra jämställdheten. Mycket av det som görs och som vi behöver göra handlar om att satsa på de mest lågavlönade. Vi vet till exempel att ensamstående kvinnor med barn tillhör dem som har det tuffast i Sverige nu. Trots detta gör man inte tillräckligt för att stötta den gruppen.

Man säger att man satsar på välfärden, men resurserna är otillräckliga. Det sker neddragningar på många områden och framför allt i regionerna. Sjukvården är på väg in i en kris.

I denna situation gäller det att prioritera. Regeringen avfärdar återkommande detta och hänvisar till att det är svårt och att man riskerar att spä på inflationen. Detta drabbar framför allt kvinnorna. Men när det gäller att satsa på lägre skatter för höginkomsttagare, det vill säga framför allt män, finns det resurser. Jag ifrågasätter den prioriteringen - jag tycker inte att den är rimlig. Den utgör inte heller en satsning för att öka jämställdheten i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag delar i mycket den bild av problem och utmaningar som finansministern målar upp. Jag vill kort säga en sak om detta med hedern. Jag minns väldigt väl den dag då jag i mitt arbete som skolkurator verkligen fick upp ögonen för vad det här innebär. Det var en flicka som kom in till mig och sa: Varför är inte alla flickor lika mycket värda? Ni skulle agera om det var en annan flicka som var utsatt för samma sak som jag.

Det är just det som det handlar om. Vi måste prata om alla flickor och alla kvinnor - och förstås även alla pojkar och män - och ge jämlika förutsättningar. Det är det som jämställdhet handlar om.

Jag delar alltså mycket av synen på utmaningarna och problematiken. Men sedan har vi olika vägar att nå fram. När jag ställer frågan om den här jämställdhetsanalysen är frågan allvarligt menad. Det ska inte vara så att man bara gör en jämställdhetsanalys och så är det klart, utan den måste vara ärlig och tydlig. Om jag inte kan utläsa det här eftersom det är hopbakat är det ett problem - inte för att jag inte kan läsa det utan för att vi inte kan se konsekvenserna och effekterna av de insatser som regeringen gör. Då blir det också svårare att föra en diskussion om vad som är bäst.

Vi socialdemokrater föreslår också en skattesänkning, men en rättvis skattesänkning för vanligt folk. Jag menar att den skattesänkning som vi föreslår också riktar sig mer jämlikt till män och kvinnor. Vi har i Sverige fortfarande den situationen att kvinnor inte har lika höga löner. Precis som finansministern pekade på är också ägandet väldigt ojämställt och ojämlikt fördelat.

När man har en skattesänkning som på allvar riktar sig mot låg- och medelinkomsttagare och trappas av vid höga inkomster, såsom den vi föreslår, innebär det också att kvinnor får mer i kronor och ören än i det förslag som regeringen lägger fram. Jag kan ha fel, men det här går inte att utläsa i propositionen. Det är det som är min poäng i den här frågan, som är allvarligt menad. Hur kan vi se effekterna? Men jag och ganska många med mig är övertygade om att det som man skriver - att det här gynnar kvinnor mer än män - inte stämmer. Det gör det inte.

En annan sak som finns i budgeten, bortanför jobbskatteavdragen, är de otillräckliga satsningarna på välfärden. Finansministern har tidigare sagt att de utgör 40 procent av den budget som man har. Så är det måhända. Det är ändå otillräckligt. Vi har pratat mycket om prioriteringar här i kammaren i dag. Vad är det man prioriterar före det andra - att sänka skatten för höginkomsttagare eller att satsa på välfärden? Jag tycker att man borde satsa mer på välfärden, dels för välfärden själv - vi behöver stötta den svenska välfärdsmodellen, som är viktig för många - dels för att det är så otroligt viktigt för kvinnor. Det omfördelar mer till kvinnor än till män och ger bättre förutsättningar för att fler ska komma i jobb.

(Applåder)

Herr talman! Betydelsen av jämställdhet kan inte överskattas. Det är viktigt i sig för att alla ska få mer jämlika förutsättningar, men det är också viktigt för samhället och ekonomin att fler kan bidra. Det vinner vi alla på. Låt oss stadfästa att jämställdhet är viktigt.

För att vi ska veta effekten av de insatser vi gör i politiken är det viktigt att analysera allt utifrån ett jämställdhetsperspektiv och att göra en ärlig och tydlig jämställdhetsanalys. Det finns människor utanför Sverige som tycker att Sverige har varit bra på jämställdhet, även om vi inte har nått dit vi vill nå. Många frågar efter receptet och vad man behöver göra. Jag brukar svara att en av de viktiga sakerna är att analysera, för att vi ska veta att det vi gör verkligen riktar sig rätt. Därför är det viktigt i en budget att ha just en sådan jämställdhetsanalys.

När jag ställde frågan om konsekvenserna av jobbskatteavdraget för jämställdheten svarade finansministern att de framgår av regeringens analys. Jag håller inte med om det. Utifrån det som står i propositionen har jag alltså ett antal frågor.

Vad jag kan se är två år sammanslagna i analysen. Det innebär att vi inte vet vilka effekterna är av förslagen för det här året och för det kommande, 2024. Vi vet inte vad de innebär eftersom analysen är sammanslagen.

Det är dessutom så att man redovisar i procent. Men en ökning i procent av en väldigt låg inkomst ger inte särskilt mycket i kronor mätt. Samma procentuella ökning för en inkomst som är högre ger ju betydligt mer. Om man skulle säga att den ena får 0,5 procent i ökning och den andra 0,4 kan det vara så att den som får 0,4 får betydligt mer i kronor räknat än vad det kan se ut som när vi pratar om de procentuella förändringarna.

När man granskar den här jämställdhetsanalysen kan man se att regeringen skriver vad som ingår i den, men det är lite konstigt att vissa saker är med och andra inte. Det verkar som att regeringen inte ser till allt när det gäller effekterna av de olika satsningarna, till exempel jobbskatteavdragen, och vad de innebär. Man tar med pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt, men man tar inte med det som faktiskt infördes och som innebar att höginkomsttagare fick mycket lägre skatt under 2023. Det borde väl finnas med om det stämmer som man säger att man har tittat på det totala genomslaget av reformerna när det gäller skatteavdrag för 2023 och 2024?

Frågan kvarstår alltså: Vad innebär det här, och vilken effekt får det för jämställdheten när det gäller till exempel jobbskatteavdragen i budgeten?

Fru talman! Jag ska börja med att svara på ett påstående från finansministern. Nej, vi har inte tänkt avskaffa det. Vi har inte det i vår budget. Men vi socialdemokrater vill inte höja taket för rotavdraget.

Vi vill heller inte göra det som regeringen har gjort. Det är helt enkelt en felriktad konjunkturpolitik. Det är helt orimligt att göra det i en tid när människor kämpar för att få sin vardag att gå ihop - att göra den här satsningen som återigen riktar sig mot människor som är höginkomsttagare. De får inte bara mycket lägre skatt. De får också större möjligheter att satsa på rot- eller rutavdrag. Det är orimligt i den här tiden.

Det får dessutom konsekvenser, som finansministern säger är bara pyttesmå: en halv procent. Det har ökat under de här åren med 40 procent. Även om det är en liten del är det en andel.

För mig handlar det både om pengar och om att man ska tycka att det är något rimligt som händer av det vi gör med våra skattepengar. Det är inte rimligt att vi skattebetalare ska betala lyxrenoveringar utanför Sverige eller att man får sin pool städad utanför Sverige. Det kan vi jobba för att få bort. Det är inte så att det är hugget i sten.

Vi har också pekat på att framför allt rut men också rot inte har gett de effekter som man har velat. Att göra detta i en tid när vi har begränsade resurser och man måste inrikta sig på att prioritera i sin budget är att använda pengarna fel. De borde ha gått till någonting av allt det andra som vi behöver satsa på i Sverige i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaren i den här vändan av debatten. Vi undrar, och det är därför vi ställer frågorna.

En budget innebär förstås alltid prioriteringar. Man väljer att lägga pengar på något i stället för att lägga dem på något annat. Regeringen hade kunnat välja att stärka det brottsförebyggande arbetet eller att stärka välfärden i övrigt men väljer i stället att lägga mer pengar på rot och rut. Det är därför jag undrar vad regeringen vill uppnå med att förstärka detta. Regeringen höjer taket och särskiljer så att det ena inte ska ta bort det andra.

Det har gjorts studier och forskning på rot- och ruttjänsterna, och det finns en del svar när det gäller det som faktiskt var meningen när de infördes. Det går att säga så här: Det stämmer inte att rut omvandlar svarta jobb till vita. Det gör det med 10 procent, men detta är ungefär lika mycket som det minskar inom vilken annan sektor som helst. Det har till exempel blivit 10 procent fler vita jobb när man renoverar båtar. Det är lika mycket som inom rutsektorn, så detta har alltså ingen effekt.

Det stämmer inte heller att rut skapar arbete för utsatta grupper. Riksrevisionen har tittat på detta, och det har i stället visat sig att det framför allt handlar om människor som inte var folkbokförda i Sverige året före. Majoriteten kommer från övriga EU - inte från Sverige. Man kan alltså kalla detta för en skattesubventionerad arbetskraftsinvandring, för 30 procent av dem som jobbar inom rut kommer utifrån. Det är alltså inte direkt så att detta skapar arbete för utsatta grupper. Det har fått en sysselsättningseffekt, men det gynnar framför allt människor som kommer från länder utanför Sverige.

När man höjer taket låter det ju väldigt bra att detta ska gå till fler, men det är ju inte så att det här kommer att gynna fler. När man höjer taket blir det ju bara så att den som har mycket pengar och vill köpa ruttjänster kan köpa fler sådana än vad den kunde tidigare eller renovera mer än vad den kunde tidigare. Det är ju inte så att detta ger människor ökad tillgänglighet. Det är inte så att fler äldre kommer att kunna använda rut. I dag använder var femte person i åldersgruppen 65-plus rut. Väldigt många pensionärer har så låga inkomster att de inte har råd att använda rut även om vi subventionerar det.

Varför är just detta så viktigt när man prioriterar att man väljer att lägga mer pengar på att höja taket för rot och rut och särskiljer det så att det kan användas lite mer? De som redan har råd att använda det kan köpa ännu fler rot- eller ruttjänster. Frågan kvarstår.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Rut och rot är skatteavdrag som ges till privatpersoner för vissa typer av arbeten som utförs i hemmet. När det gäller rot handlar det framför allt om renoveringar, och när det gäller rut är det i huvudsak hushållsnära tjänster.

När man införde detta var skälen att man ville främja svenska arbetstillfällen och minska svartarbetet. Fler tjänster skulle bli vita och beskattas. Men i dag ser ju situationen inte riktigt ut som man tänkte när man införde rut och rot. I dag är det till exempel möjligt att använda dessa avdrag även för renoveringar av hushållsnära tjänster i bostäder utanför Sverige. Det blir allt vanligare att utländska företagare får pengar från svenska Skatteverket för reparationer och hushållshjälp som utförs åt svenskar boende utomlands; sedan 2014 har det ökat med 40 procent.

Det är ändå en lite märklig prioritering - för allting inom politiken handlar om prioriteringar - att det ska bli billigare för höginkomsttagare att lyxrenovera sitt boende i eller utanför Sverige samtidigt som andra runt om i landet kämpar med att sätta näringsriktig mat på bordet åt sina barn. Och oavsett uppfattning om skatteavdragens utformning borde vi kunna enas om att det faktiskt är orimligt att människor kan dra av skatt genom rut- och rotavdrag för arbeten i hem utanför Sverige.

Förklaringen till att det är så här är gällande EU-regler. Den fria rörligheten uppges förhindra Sverige att avgränsa avdragen. Det har dock inte prövats. I Finland har man gjort så - när man införde skatteavdragen skrev man in att de inte skulle kunna användas utanför landets gränser, och så blev det också. Det har dock inte gjorts här, och Sverige har inte prövat saken. Min fråga, förutom den i interpellationen, är därför om regeringen avser att faktiskt pröva att begränsa detta.

Min fråga gällde dock inte bara det som känns orimligt, det vill säga att vi faktiskt betalar för tjänster utanför landets gränser, utan den handlade också om vad meningen och syftet är. När regeringen satsar ännu mer resurser på att utöka rut och rot gör man naturligtvis det för att man tror på detta - man tror att det faktiskt uppfyller det som var tanken från början. Men det vi vet om rut och rot visar att det faktiskt inte är så. Rotavdraget kan vara bra när det är sämre konjunktur, och man skulle därför kunna tänka sig att det är ett bra läge i dag. Men med tanke på hur byggsektorn ser ut tvivlar jag på att det faktiskt kommer att påverka.

En sak som Finland har gjort är att kontrollera bättre vart pengarna går. Det gör inte vi. Det är därför ett medskick till regeringen nu när man ytterligare förstärker detta och utökar budgeten med mer pengar på detta område - att man kontrollerar vart pengarna går.

Jag stannar där för att inte dra över min talartid genom att ta upp något nytt. Jag återkommer med fler frågor.

Fru talman! Låt mig börja med att göra ett konstaterande. Ibland finns det en misstro när det gäller att vi faktiskt gör den gröna omställningen av flera skäl. Det ena skälet är naturligtvis att förändra och ta sig an det klimathot som vi har framför oss. Det andra skälet är att den gröna revolutionen skapar tusentals nya jobb till Sverige. Jag vill bara säga detta.

För kommuner och regioner som tidigare har kämpat med utflyttning och minskade ekonomiska resurser innebär detta något väldigt positivt: hopp och framtidstro. Men det handlar just om att man samtidigt ska se de särskilda utmaningarna. Vi vill framför allt se hoppet och framtidstron, men vi får inte blunda för att detta också innebär stora kostnader.

För att kunna stödja en grön omställning, som är bra både för att ta sig an klimathotet och för att utveckla och stärka arbetsmarknaden i Sverige och ge tillväxt, behöver vi i staten, i Sveriges riksdag och regering, tillsammans hela tiden se till hur vi kan stödja denna utveckling så att den fortsätter framåt.

Det är därför jag tycker att det är så viktigt att vi har den här debatten i dag. Så kan vi lyfta upp vad som behöver göras och se till att vi får satsningar både på gröna krediter och på det som har möjliggjort den gröna industriella revolutionen. Men det handlar också om att hjälpa de kommuner som vågar ta steget och se till att de får det stöd som de behöver.

Fru talman! Tack så mycket till Isak From som har ställt en viktig fråga i sin interpellation, och tack också för svaret från finansmarknadsministern!

Sverige ligger långt fram i klimatomställningen just tack vare stora gröna investeringar och en tydlig politisk viljeinriktning. Vårt land ska ta sin del av ansvaret för att få ned utsläppen men också för att visa omvärlden hur en snabbare klimatomställning skapar jobb och exportmöjligheter.

Den svenska industrin spelar en nyckelroll i vårt samhällsbygge och kommer också att göra det för att vi ska klara klimatomställningen. För att möjliggöra framväxten av en ny industri behöver vi också skapa så goda förutsättningar för det som möjligt.

Vi gjorde vad vi kunde i regeringsställning. Jag hoppas att den nya regeringen gör vad den kan för att driva på för stora investeringar för att ställa om industrin. Det handlar om industrikliv men också andra viktiga insatser.

Just nu märks tydligast den gröna industriella revolutionen i norra Sverige i kommuner som Skellefteå, Boden och Luleå. Här finns grön el, stora landområden och möjligheter för grön omställning. Men det finns också andra kommuner som vill och också tittar på hur det ser ut och hur det går uppe i norra Sverige.

Kommer det att vara så att man kommer att våga att ta klivet och gå in i den här typen av satsningar? Initialt, precis som Isak From talade om, kräver det en hel del insatser från kommunen för att göra det möjligt. Men om kommunerna vågar ger det goda effekter tillbaka till hela vårt land med nya jobb, ny grön omställning och förutsättningar för tillväxt för hela landet.

När man sneglar på detta handlar det om förutsättningar. Precis som min kollega Isak From var inne på gäller det att kunna skapa det. Men det handlar också om ett samhällsbygge för att klara vad det innebär för de delar av landet som det handlar om. Några av kommunerna är Ludvika och Mariestad som nu kikar på om de ska klara av att ta det här steget.

Vi undrar: Finns det också tankar om hur man klarar av hela delen att låta den gröna omställningen och den nya industriella revolutionen ta plats? Det kommer att kosta. Jag är tacksam för besked.

Fru talman! Jag vill rikta två vädjanden till civilministern, och jag hoppas att civilministern lyssnar.

Först och främst: Det är faktiskt inte så att vi redan från början lade ned någon kraft på eller förväntade oss att få mer tid. Jag vill inte att civilministern feltolkar detta.

Vi såg initialt, i början av utredningen, att det skulle bli tufft. Det var ett högt tempo och mycket som skulle utredas. Vi har också sett att det finns mycket som behöver förändras, och när förändringar ska göras krävs goda underlag för att beslut ska fattas på riktiga och goda grunder. Man behöver också verkligen hinna titta på frågan. Vi har en utredningskultur i Sverige just för att man ska ha goda förutsättningar och bra underlag för att fatta beslut. Hela kommittén för utredningen säger att man nu kanske måste börja prioritera. Det vore olyckligt om man inte hann titta på alla avgörande frågor.

Jag vädjar också om att vi ska få mer resurser och mer tid, så att det verkligen blir en bra utredning. Jag vill åter påminna om vad det här handlar om. Det handlar om att kunna fördela resurser till kommuner och regioner på ett rättvist sätt, så att alla kommuner och regioner från norr till söder får likvärdiga förutsättningar för en bra välfärd. Därför är den här utredningen oerhört viktig för att kunna fatta ett bra beslut. Återigen vädjar jag till civilministern och regeringen att fatta beslut som gör att vi får rättvisa förutsättningar för den här utredningen.

Fru talman! Jag måste säga att det är lite småaktigt av civilministern att märka ord på det sättet.

Det är klart att jag hade kunnat ställa en fråga i interpellationen om huruvida han hade fattat ett beslut, men det vet jag ju att regeringen inte har gjort. Jag försökte vara lite vänlig och fråga varför man inte har verkat för detta - av det skälet att jag på allvar ber civilministern att arbeta för att vi ska få längre tid på oss. Och om det nu är så problematiskt att ge oss längre tid, varför inte utöka resurserna? Vi vet att vi inte kommer att hinna utreda allt det vi skulle behöva utreda för att få ett bra underlag inför att beslut ska fattas.

Jag tycker alltså att det är lite småaktigt, men jag tänker att jag kan ställa om frågan. Kommer regeringen att fatta beslut om att utöka resurserna eller utöka tiden för utredningen? Jag vill ha ett ja eller nej som svar.

Sedan måste antingen jag ha varit väldigt otydlig eller civilministern ha ordentligt misstolkat en tidigare interpellationsdebatt vi haft. Jag frågade då vad innebörden var av de tilläggsdirektiv som regeringen hade fattat beslut om. Jag påstod inte att de redan fanns i utredningsdirektiven, utan frågan handlade just om att exempelvis detta med att dra ned möjligheterna att höja skatten faktiskt inte var med. Jag argumenterade för att jag tycker att vi måste ta ansvar för att Sverige har ett kommunalt och regionalt självstyre och fatta beslut utifrån det.

Sekretariatet och vi i kommittén har gjort bedömningen att ett införande 2026 vore möjligt även om man förlängde utredningstiden bara lite grann, det vill säga med några månader. Det skulle ge utredningen väldigt mycket större möjligheter att verkligen granska och komma med bra underlag inför att nya beslut ska fattas. Jag vet inte vad det är med tanken på en förlängning som oroar så mycket - eller om det bara handlar om att man faktiskt inte är intresserad av att få en ordentlig utredning gällande utjämningssystemet.

Vi är ju överens i kommittén om att vi inte kommer att hinna inom den tidsfrist vi har. Min fråga till civilministern är därför: Om civilministern nu inte litar på socialdemokratiska riksdagsledamöter, litar han ändå inte på sina egna partiföreträdare i utredningen - eller på de samarbetspartier som sitter i utredningen? De har ju också ställt sig bakom skrivelsen med en önskan om förlängd tid och mer resurser.

Jag frågar igen: Får vi ett beslut om en förlängd tidsfrist, det vill säga mer tid, eller utökade resurser? Behovet finns nämligen. Jag vill gärna ha ett ja eller nej som svar.

Fru talman! Sverige behöver satsningar på välfärden som skapar ett mer sammanhållet och jämlikt samhälle. Alla kommuner och regioner ska kunna ha en bra välfärd för alla oavsett vem man är eller var man bor - ett Sverige där hela landet ska leva.

Just nu står välfärden inför en kostnadskris, och situationen är generellt svårare bland de befolkningsmässigt minsta kommunerna och bland de kommuner som har stora så kallade socioekonomiska utmaningar. Förutsättningarna att möta denna utmaning skiljer sig alltså åt mellan kommuner och regioner. Vi måste prioritera mer jämlika förutsättningar i hela landet.

Förra året tillsattes en utredning för en ny översyn av hela det så kallade utjämningssystemet, det vill säga hur vi fördelar resurserna till välfärden till kommuner och regioner. I korthet var uppdraget som gavs i april 2022 att säkerställa att alla kommuner och regioner har likvärdiga ekonomiska förutsättningar att ge sina invånare en välfärd med hög kvalitet. Det är en mycket viktig och avgörande utredning. Uppdraget är mycket omfattande. Det gäller själva utredningen, men uppdraget omfattar och berör också väldigt många människor.

Den 20 april 2023 fattade regeringen beslut om tilläggsdirektiv till utredningen. Förutom de ursprungliga direktiven får utredningen nu också i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner, inklusive åtgärder för att minska risken för negativa bieffekter av inkomstutjämningen på tillväxten. En mycket omfattande utredning har alltså fått två nya ganska omfattande frågor. Men utredningstiden ligger fast, och inga ytterligare resurser till utredningen har beslutats.

Redan i inledningen av arbetet talade vi i kommittén om att det var en kort tid för utredningen. De analyser som har gjorts hittills i utredningen visar också att det är relativt stora förändringar som är nödvändiga för att säkerställa att systemet skapar likvärdiga förutsättningar.

Nu har kommittén i dess helhet, oberoende av partitillhörighet, också begärt längre tid och utökade resurser. Den förra utjämningskommittén, som tillsattes 2008, hade 32 månader till sitt förfogande jämfört med denna utredning som har 24 månader till sitt förfogande. Denna utredning är dessutom mycket mer omfattande, och den inbegriper fler områden än den förra.

Vi skriver tillsammans i kommittén: Det vore olyckligt om kommittén måste prioritera vilka frågor som får tillräckligt utrymme och vilka som måste prioriteras ned.

Detta är anledningen till att jag återigen ställer frågan till civilminister Erik Slottner: Varför kan civilministern inte verka för mer resurser till utredningen och en förlängning av utredningstiden, så att vi får en väl utförd utredning som kan ge svar på de frågor som vi behöver ha svar på?

Herr talman! Jag ställde två frågor till Mattias Eriksson Falk. Jag fick inte svar på någon av dem, så jag kommer att ställa dem igen.

Hur ställer sig Sverigedemokraterna till en garantimodell för att kommuner och regioner ska kunna klara sig vid konjunkturnedgångar och kriser? Det var min första fråga, och den nämndes inte alls.

Sedan tycker jag att det är märkligt att man klappar sig på axeln för ett tillkännagivande som alla, även vi socialdemokrater, ställde sig bakom. Vi gjorde ju så att vi tillförde medel - tre gånger så mycket som skattebortfallet - till kommuner och regioner i den kris som var under pandemin för att vi visste att utmaningarna var stora.

Vi gjorde det som behövdes. Nu är frågan om Sverigedemokraterna är redo att göra det framöver, eller om man ska lämna kommuner och regioner i sticket.

När det gäller resurser till kommuner och regioner noterar jag att man bara konstaterar att de inte har gjort det de ska. Det ska jag ta med mig, för det tror jag inte att så många kommun- och regionpolitiker håller med om. De behöver resurser för att kunna klara av välfärden framöver, men de resurserna ges inte. Man ger otillräckligt med pengar.

Vi är alla så glada och nöjda över att vi ska ändra till en resultatreserv så att kommuner och regioner ska kunna spara till stora utgifter i framtiden. Men många kommuner klarar knappt att hålla näsan över vattenytan som det är i dag. Hur ska de då kunna klara av att avsätta pengar framöver?

Det är en bra förändring, men den SD-styrda regeringen ger inte förutsättningar för att kunna använda den lagändring som vi nu föreslår.

Herr talman! Att skydda välfärden vid konjunkturnedgångar och kriser för att klara den välfärd som många partier här i riksdagen säger sig värna borde vara en självklarhet. I underlaget till konstitutionsutskottet ser vi att frågan utreds. Mattias Eriksson Falks partikollega sa att det var en väldigt bra utredning, och därför ger jag nu Sverigedemokraterna möjligheten att säga vad man egentligen tycker om att införa en garantimodell. Vi har ju en bra utredning som vi kan ta ställning utifrån.

Dock hänvisar man bara till att man ska utreda vidare, så därför vill jag gärna ha svar på frågan: Vad anser Sverigedemokraterna om att garantera välfärden även vid konjunkturnedgångar och kriser? Det var det ena.

Det andra är att många partier har pratat om att det är väldigt bra med en resultatreserv. Det tycker vi också. Vi står bakom den. Men som jag sa i mitt anförande är grunden för att kunna använda den lagändringen att man har resurser att avsätta till andra tider, det vill säga ekonomi att spara pengar till svårare utmaningar i framtiden.

Det ger den SD-styrda regeringen inte förutsättningar för. Många kommuner och framför allt regioner - vi står i en vårdkris - klarar ju inte ens välfärden i dag. Hur ska de kunna använda möjligheten till resultatreserv för kommande utgifter i framtiden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektiv ekonomi-styrning i kommuner och regioner

Herr talman! När skola, äldreomsorg och sjukvård försämras drabbas vanligt folk, och samhällsgemenskapen i Sverige urholkas. Staten måste därför ge bra förutsättningar för kommuner och regioner att klara välfärden. Det handlar om att ha tillräckliga resurser. Det handlar om att ha handlingsutrymme för att kunna vara effektiv och innovativ. Det handlar om att ha bra regler för att styra ekonomin.

Den S-ledda regeringen startade en utredning för att se över regelverk för ekonomisk förvaltning i kommunallagen. Syftet var att ge kommuner och regioner goda förutsättningar att möta framtida utmaningar genom ett sammanhållet regelverk för så kallad effektiv ekonomistyrning.

I utredningen föreslås bland annat en statlig garanti för kommuners och regioners intäkter för att skydda resurserna till välfärden vid djupare konjunkturnedgångar eller andra kriser. Det skulle innebära att staten förbinder sig att skjuta till medel upp till en viss nivå för skatteunderlaget i kommuner och regioner. Ett sådant system med en sorts inkomstgaranti för kommunsektorn skulle förbättra dess möjligheter till långsiktig planering för att upprätthålla kvaliteten i välfärden även i tider av kris.

Tänk dig att du har fått upplysningen att du har en skada på huset. Om du inte lagar den kommer det att regna in i barnens sovrum. Din ekonomi är tajt nu. Du har redan gjort det som är nödvändigt för att få ekonomin att gå ihop. Du har dragit in på alla onödiga utgifter. Det är tuffa tider i Sverige. Du vet inte om du efter årsskiftet kommer att få avdrag på lönen eller inte. Kan du renovera? Eller måste du dra ned på allt - barnens vinterskor, allt som behövs - för att kunna klara av detta?

Några känner igen den här liknelsen. Många kommuner och regioner känner igen den här situationen. Men i deras fall handlar det om att de inte vet om de ska kunna utveckla det förebyggande arbetet, om de ska kunna satsa på att utveckla en bättre dagverksamhet för personer med svåra funktionsnedsättningar eller om de ska kunna satsa på jobbstärkande aktiviteter för människor tills konjunkturen vänder. Det här gör uppdraget att vara politiker eller tjänsteperson i kommunsektorn svårt.

Därför borde vi införa en garantimodell så att välfärdens finansiering är tryggad inför kommande kriser. Det är ett sätt att upprätthålla kvaliteten även i tillfälligt svåra ekonomiska tider eller för den delen andra kriser.

Herr talman! Det är bra att vi är eniga om att gå mot resultatreserver. Det underlättar för kommuner och regioner att planera sitt sparande. Till exempel kan medel avsättas för kommande större utgifter. Det skulle förstärka kommunsektorns möjligheter att planera verksamheten och få långsiktighet i att styra och planera sin ekonomi och sin verksamhet.

De kommande åren blir det svårt för många kommuner och regioner att avsätta pengar till resultatreserven, men det är ändå bra att vi ger kommunsektorn möjligheten att avsätta pengar för kommande utmaningar.

Utredningen föreslår också att kommuner och regioner ska upprätta ett tioårigt program för god kommunal hushållning för att öka långsiktigheten i planeringen. Det skulle ge en mer sammanhållen ekonomisk styrning och tydligt koppla samman kommunernas och regionernas ekonomiska planering till det övergripande kravet på god ekonomisk hushållning. Det förslaget tycker vi är väl avvägt. Vi tycker också att det är rimligt att fullmäktige i kommuner och regioner ska hantera och åtgärda en betydande budgetavvikelse för att få ekonomin i balans.

Herr talman! Det finns ett stort behov, inte minst i mindre kommuner, av att få stöd och vägledning i hanteringen av ekonomin och den ekonomiska förvaltningen. I det utredningsbetänkande vi nu talar om, En god kommunal hushållning, finns ett förslag om en central funktion som kan ge vägledning och stöd till hela kommunsektorn. Det kan vara i form av generell rådgivning i frågor som rör ekonomisk styrning och förvaltning. Detta skulle vara ett bra sätt att höja kvaliteten i arbetet samtidigt som vi skulle få en bättre översiktsbild av hur regler tillämpas och hur kommunsektorn arbetar med sin ekonomistyrning.

Herr talman! Att värna välfärden är ett av de viktigaste uppdrag som vi politiker har. Att förändra och förbättra ekonomistyrningsreglerna är, även om det låter lite torrt, att ge bättre förutsättningar för en god välfärd, i dag men också i framtiden.

Därmed vill jag yrka bifall till reservation 1.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! Vi befinner oss i en exceptionell tid. Sverige har stora utmaningar när det gäller att bekämpa brott och kriminalitet i alla dess former. Precis som justitieministern var inne på i svaret på min interpellation tror jag att det som verkligen är hotat är samhällskontraktet och tilliten till vårt samhälle - och då är vi illa ute. Allt vi kan göra för att förhindra den brottsvåg som nu eskalerar är det därför viktigt att göra, och då är detta en väldigt viktig pusselbit.

Jag ser fram emot att få de här förslagen så att vi faktiskt kan kliva framåt. Jag menar på allvar att det är viktigt att vi lyfter fram detta och gör något åt det. Jag vet att det finns många där ute som verkligen skulle vilja göra mer, men precis som justitieministern också lyfter fram känner många en oro för att inte göra rätt och håller sig därför lite på den säkra sidan och delar inte med sig av information trots att det kanske finns viss möjlighet att göra det.

Detta måste vi få slut på, för samverkan är otroligt viktig för att klara tilliten och rädda alla de barn och ungdomar som riskerar att tvingas in i kriminalitet. Vi måste säkra dem, även för vår skull. När dessa brott sker skapar det nämligen otroligt mycket rädsla och otrygghet. Men det handlar också om att rädda seriösa företag så att de inte blir oseriösa. Det finns alltså en bredd när det gäller varför detta är viktigt att göra.

Jag hoppas verkligen att det kommer bra förslag så att vi kan ta tag i sekretessen och klara samverkan framöver, för samhällets skull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! Tack så mycket, justitieministern, för svaret!

Det är verkligen så att många av de gånger som jag har varit mest frustrerad när jag har arbetat som socialarbetare är när vi har en komplicerad eller komplex problembild och vi behöver vara fler som kan samverka, när jag som skolkurator eller en socialsekreterare känner att det finns andra som vi behöver samverka med och vi känner stor oro för ett barn eller en ungdom.

Vi har ju en paragraf som gäller om det finns risk för att någon ska gå in i kriminalitet, men det vi pratar om här är de tidiga insatserna för att barnet eller ungdomen inte ens ska komma dit. Det är väl det vi helst vill - att man inte ens ska vara i riskzonen för att hamna i kriminalitet. Där behöver vi hitta bättre vägar för att samarbeta, och där är just sekretessen en verklig nyckelfråga.

Jag vet också att man har kommit ganska långt när det gäller att titta på arbetslivskriminaliteten, som också är en fruktansvärd brottslighet eftersom den utnyttjar människor i utsatthet. Det är vidriga bilder man får av det som händer. Det handlar om människorna men också om stora summor, som justitieministern är inne på. Man tror att det här kostar ungefär 26 miljarder i skattebortfall.

Välfärdsbrottsligheten kostar också stora summor - en del räknar med 9 miljarder och en del med 18. Oavsett vilket är det väldigt stora summor det handlar om.

Allt det här handlar i grunden om att vi inte kan samverka och prata med varandra. Vi blir bortspelade när vi inte har möjligheten att samtala och samverka.

Sedan är det självklart att de som inte berörs av en fråga inte heller ska veta. Där borde vi också vara starkare, tänker jag, för det innebär ju att även om man får veta någonting inom en viss myndighetsgren ska man självklart inte vara där och titta av respekt för integriteten. Det ska inte ut någon annanstans än till där det behövs. Men för att rädda barn och rädda unga är det viktigt att se över det här.

Jag tycker också att det har blivit allt fler som lyfter fram behovet av att titta på sekretessen. Man ser att det finns en hel del som man kan göra var för sig men att det är sekretessen som är hindret. Det tycker jag har blivit tydligare och tydligare. Eftersom jag varit engagerad i den här frågan har jag följt hur samtalet och diskussionen om den har växlat.

Nu fanns det en utredning på bordet där man skulle ha kunnat göra ändringar, för även om utredningen som den nya regeringen har tillsatt kommer med en rapport eller sitt betänkande i slutet av oktober är det ju inte så att det blir lag då. Vad är tanken här? Finns det någon väg att gå där man kan börja? Om man skulle kunna göra verklighet av den utredning som blev klar förra året skulle man ju kunna göra lättnader och förändringar som redan nu skulle kunna göra skillnad när det gäller ganska stora delar, är min bedömning, av de hinder som vi pratar om. Sedan skulle man kunna ta ett steg vidare när den nya regeringens utredning kommer. Vad är tidsplanen?

Fru talman! För att kunna bekämpa brottsligheten krävs samverkan mellan olika delar av samhället. I dag utnyttjar de kriminella gängen att myndigheter inte har tillräcklig möjlighet att samverka. De kriminella har ingen sekretess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Med min bakgrund som socialarbetare har jag länge sett behovet av att utveckla möjligheterna till att samverka och se över sekretesslagstiftningen. Det är frustrerande att inte kunna stödja ett barn eller ungdom på bästa sätt med tidiga insatser för att vi inte kan samverka.

Det är naturligtvis viktigt att det finns en sekretesslagstiftning som skyddar den personliga integriteten vid våra kontakter med myndigheter. Men värdet av integritet måste vägas mot möjligheten att upptäcka och bekämpa brott och att säkerställa att barn och utsatta personer ska få den bästa hjälpen. Där är tyvärr sekretessen i många fall ett alltför stort hinder i dag.

Vi ser nu en eskalerande brottsvåg i Sverige. Många straffskärpningar har tagits fram liksom många nya sätt för polisen. Man har också blivit fler inom polisen. Det är bra. Men om vi på riktigt ska kunna knäcka gängen och ta tag i den ökande brottsligheten krävs det att vi även stoppar nyrekryteringen med tidiga insatser för att de som är på väg att dras in i kriminalitet inte ska göra det. När olika delar av samhället sitter på var sin pusselbit är det avgörande att de kan samverka. Det är då vi kan få de bästa insatserna. En samlad bild kan innebära att rätt stöd ges för att förhindra att ett barn eller en ungdom hamnar i svårigheter eller kriminalitet. När det gäller utsatta barn kan omsorgen om barnets bästa ibland förhindras på grund av att informationsutbyte inte kan ske och rätt avpassade insatser ges.

Sekretessen påverkar också möjligheten att ta tag i de brott som hotar samhällsgemenskapen, till exempel välfärdsbrottslighet i form av felaktiga utbetalningar och fusk. Nu angrips också kommuners och regioners välfärdsutbetalningar, till exempel till vårdcentraler, HVB-hem, skyddade boenden och familjehem. När det inte krävs något tillstånd för att etablera en verksamhet finns det en ökad risk.

Några vårdcentraler har visat sig skicka falska fakturor till regionen eller fiffla med journalerna. Det är svårt att upptäcka den här typen av fusk och felaktigheter. Därför krävs det att vi kan samverka. En ökad risk för upptäckt är bevisligen ett bra sätt att förhindra kriminella handlingar. Här är risken för upptäckt låg, och då kan ändrade sekretessregler underlätta.

De som vill utnyttja samhället eller dra in barn i brottslighet har som sagt ingen sekretess. Vi behöver förändra lagstiftningen för att vi ska kunna göra någonting åt det. Precis som justitieminister Strömmer sa har en utredning tagits fram, och min fråga är helt ärlig: När kan vi få på plats en förändrad lagstiftning så att vi kan få se en bättre samverkan? Jag vill verkligen veta det.

Det är bråttom nu. Det är så mycket negativt som händer. Därför behöver vi hjälpas åt att stävja brotten och få ungdomar på rätt sida.